Higge Erövraren

Sötningsmedel är något lite gåtfullt. Aspartam och acesulfam K är vad som används för att söta "Fun light", och jag dricker en satans massa Fun light. För att ni ska få en bättre bild, låt mig berätta.

En halvliters flaska Fun light ger tio liter färdig dryck. I sommar har Fun kört en drive, som gått ut på att man ska samla koder som finns i korkarna. Då man har fem koder så kan man skicka efter ett läppglans från "Make up store" på funlight.se, men har man nio, ja då kan man beställa ett "Eye kit" med tre produkter i, även detta från Make up store.

Eftersom jag dricker mycket Fun och ville göra något för mina två kvinnliga kollegor, så började jag samla korkar. Ett "Eye kit" är värt över 400 bagis styck, och jag har ju märkt hur glada flickor blir när de får något nytt att testa kleta på kring trynena. När de testar varandras smink, lyser de upp som små pojkar som får gräva runt bland sprillans nya småbilar. Och så tjusiga de blir sen!  

Men jag började inte samla förrän i juli någon gång. Innan dess hade jag inte sett kampanjen, utan slängde korkarna. Dricka Fun på allvar gjorde jag redan i mitten av juni. I mitten av juni fick jag även en väldigt fin Whisky i present. Sorten man egentligen borde sätta på ett altare och knäböja framför, sorten som får en att önska att folk skaffar fadderbarn i Skottland istället för Djibouti.  

Jag provade njutningsfullt gudanektarn några kvällar efter paketöppningen, och noterade dagarna efteråt att det rann liksom sött från salivkörtlarna i kinderna. Jag tillskrev genast Whiskyn magiska krafter, och prisade den storvulet här under "Bäst just nu". Men eftersom det är en jävla fin Whisky som ska drickas med andakt, så lät jag den vila orörd i barskåpet under en längre tid.

Märkligt nog så fortsatte min saliv att smaka sött. "Vilken konstig jävla Whisky, som ger så långtidsverkande effekter" tänkte jag förundrat. 

Så började jag samla korkar. Det gick sådär, några slarvades bort i processen, men för ett par veckor sedan så fick "Lilla H" sina nio korkar. Nu har jag även nio korkar till Elsa, som för tillfället är i Italien på semester.

Om ni nu betänker att alla korkar är från halvlitersflaskor som ger 10 liter färdig dryck, så har jag alltså för dessa "Eye kits" druckit motsvarande 180 liter Fun light. Utöver detta har jag druckit ur flaskor vars korkar kommit bort eller nonchalerats, jag skulle gissa att det rör sig om en sex-sju flaskor.

Jag har alltså i runda slängar hällt i mig ca. 250 liter (kanske inte fullt, eftersom jag blandar lite starkare; lite gottigare) Fun light sedan mitten av juni.

Det var när detta slog mig, samt att jag dessutom dricker en hel del "Cola Zero" och "Light", som jag insåg att det söta som rinner ur salivkörtlarna i mina kinder inte var någon magisk Whiskyeffekt; det är sötningsmedlen från all Fun Light. Levern kan ju inte processa dessa ämnen sägs det, och någonstans måste de ju ta vägen.

Visst är det fascinerande? Ni kanske inte tycker det, men jag kan lova er att när man vaknar på morgonen och smakar sött och mumsigt i munnen (för sockerätande så smakar sötningsmedel kanske lite trist, men för mig som varit "ren" i ett år, så är sötningsmedel rena mumman) så blir man högst frapperad!

Nu låter ju det här kanske inte så hälsosamt, så även om jag mår skitbra och är relativt övertygad om att varningarna om sötningsmedlens negativa effekter bara är de gamla vanliga kvällstidningslögnerna och verk av sockerbolagslobbyister, så ska jag gå till farbror doktorn och be att få ta leverprover.

Sen kanske jag skiter i vad de visar i vilket fall som helst, för jag dör hellre smal i en leversjukdom om 5 år, än av diabetes och fetthjärta inom 20.

Men det finner jag otroligt. Jag tror inte de där grejerna biter på mig; jag dricker en sjuhelvetes massa Fun light, och upplever bara positiva effekter! Som Lemmy med Amfetaminet!

Ja, ni kan nog rent av kalla mig "Aspartam-Lemmy".

Lindblom: Ja slicka i dig berömmet. Och hör på det här: Eldkvarn är nog inte så illa ändå. Du kan ha omvänt mig. Vad sägs om det, va?

Bäst just nu: Livstecken från Elsa via SMS i morse. Hon hade kommit till något "Analfi", som visst var väldigt vackert. Jag var rädd att hon kollapsat under horder av torrjuckande gipskatter, då dessa svårligen kan besinna sig vid åsynen av en ljushårig nordisk kvinna. Jag såg ett program på Discovery där en naturforskare doppade en mopp i gulfärg och gjöt fast den i trottoaren på en gata i Palermo. Två timmar senare var moppen antastad och omringad av klasar utav pomadamarinerade signores, som gned sina kön och stönade "Ciao bella".

Det är SANT! Skiter väl ändå i om ni tror mig. "Higge Erövraren" blir mindre och mindre politiskt korrekt! Fan så skönt, tycker ni inte? Jag menar, om man inte kan driva med italienare, vad fan har man då?

Bäst just nu2: Att blanda lika delar Fun Light "Amazing grape" och "Cassis Noir".

Sämst just nu: Det är konstant "The Wire"-maraton här nu, och nu börjar jag strax på 4e säsongen. Det betyder att jag sedan bara har en säsong kvar av denna fantastiska serie. Vilket är tur för snart börjar jag prata som en ghettoniggah, och inatt drömde jag att jag satte igång larmet på en svart merca med 22-tums kromfälgar, sprang från ägarna (niggas med kangolhattar och pistoler på tvären) för att två kvarter bort stanna och köpa ett fett stulet armbandsur av en "dope feind". I be like trippin' like a motherfucker up in this bitch, 'naam sayin'? Like som crazy ass honky, stuck with a jimmy-hat on his god damn dome!

Peace out y'all!