Higge Erövraren

Jag såg nyss "Män som hatar kvinnor", och jag måste motvilligt medge att den var riktigt bra för att vara svensk. "Åh vad sen du är!" kanske någon påpekar i sitt huvud nu, men då kan jag bara meddela att jag läste boken redan 2005, innan hysterin kring Stieg Larssons verk började. Ba' så ni vet.

Noomi Rapace (fru till Ola Rejp-Ass) gjorde en lysande rolltolkning. Fast senare i böckerna så gör ju "Lisbeth Salander" en bröstförstoring, varför man bör byta ut Noomi mot en matigare och mer bystfager skådespelerska för att behålla trovärdigheten!  (här ska dock poängteras att Tilde inte betalat för de där mammaliemumsiluringarna, och ni som tror något annat kan genast lämna den här bloggen, och sätta er att straffonanera till en bild av Carolina Gynnings herpesanfrätta collagenläppar istället. Det kan poängteras att när vi buffister får komma till den eviga buffén i Buffistvalhall, och sitta till bords med Clint och Ernst-Hugo, så är det Tilde själv och klonade Tildenymfer som serverar dryckerna. Gynning residerar då i Svenssonhelvetet och jobbar med att sprida munsår bland gamla aftonbladetjournalister och dylikt anhang)

Vidare kan det konstateras att den här "svininfluensans" rykte som elak pandemi fått i det närmaste löjeväckande proportioner. Tryckfriheten pockar mer och mer på att beläggas med restriktioner. 2008 förvärrade man det ekonomiska läget med hysteriska domedagsprofetior som fick folk att börja handla i panik, och nu ljuger man och påstår att vi alla kommer att dö i nåt obskyrt virus. Lägg därtill dravlet och fablerna om den här jävla klimatsoppan; överdrifter och spekulationer, som bara spelar de i händerna som profiterar på folks hysteri, rädsla och oförmåga att tänka själva.

Skrupellösa journalisters sensationslystnad kostar enorma pengar för folk. Man förköper sig på allt från solceller och desinfektionsmedel till fula jävla hybridbilar, bara för att man tror att man ska kunna rädda världen. Allt medan exempelvis lorthögen Indien svullnar upp och dräller dynga och elände omkring sig.

Men tyvärr blir det inte bättre av att jag skriver om det här. Folk kommer aldrig att lära sig tänka själv, utan fortsätter oförändrat att kasta sig mot nödutgångarna i en jävla röra.

Så till en (för mig) spännande nyhet. Jag ifrågasatte ju tidigare på bloggen min eventuella förmåga till att förändra mig. Som jag nämnt så har jag under det senaste året gått ner närmare 30 kg, och dessutom börjat hålla ordning omkring mig. Alltså; vad finns det mer jag skulle kunna lyckas förändra? Nå, det här året ska jag lära mig ett nytt språk, varför jag under hösten kommer att börja läsa spanska, som jag redan besitter vissa rudimentära kunskaper i. Går det bra så står franska och något annat på tur.

Olyckskorparna kraxar redan om att det inte kommer att låta sig göras, men jag tror det inte kommer att bli några problem; jag tror fanimej att jag klarar i princip vad som helst. Ja, d.v.s. förutom att lära mig bromsa med longboarden. Det är ju satan vad det ska vara komplicerat.

Lindblom: Den där Elin är inte direkt pryd av sig, det ska du inte tro.

Elin: Jag är inte särskilt intresserad av tonåringar generellt, jag föredrar människor jag har mera gemensamt med. Det är däremot glädjande att inte alla 19-åringar skriker "Gubbjävel" och flyr hals över huvud när man visar sig.  

Bäst just nu: Den helstekta kyckling som efter en längre sejour i delikat marinad, gick från kadaver till festmåltid i min ugn.

Sämst just nu: Mina Ray-Bans som prytt min mer eller mindre fagra nuna i 15 år, for efter ett orutinerat fummel i asfalten, varpå ena glaset sprack rakt på mitten. Fruktansvärt!