Higge Erövraren

(i detta inlägg förekommer lite ekivokt språk, så känner man att man kan ta anstöt, så kan kanske text-tv vara ett bättre alternativ)

Som ni redan vet så var Lindblom här och hälsade på i lördags, och han var ganska välmarinerad. Han är en skön typ, som då och då skänker lite inspiration till något skoj här på bloggen.

Ibland när jag är ute i världen och inte sitter vid datorn, så kluddrar jag ner bloggmaterial och kul grejer jag kommer på på en lapp, så jag ska kunna göra något av det senare. Nu hittade jag en fullklottrad liten lapp i fickan, med lite allt möjligt kul.

Bl.a. en betraktelse av Lindbloms besök här i lördags.

"'Det här är världens bästa låt', konstaterade den rödblonde, förfriskade personen i min soffa övertygat, och klickade igång en cover på Carolas 'Evighet' av Thomas Andersson Wij. Jag betraktade med dold förbluffelse hur han helt autentiskt faktiskt njöt av denna aukustiska version av gårdagens schlager.


Men så bytte han plötsligt, och började spela 'Eldkvarn', och då kom jag ihåg att Fanjunkaren beskrivit detta fenomen; Lindblom älskar att spela Eldkvarn på Spotify. Nu fick jag alltså se det på riktigt, och det var lite som en naturupplevelse! Som att se ett renslickat rådjurskid ta sina första stapplande steg bland vildblommorna i ängsgräset.


'Det här är så jävla bra', förklarade han ivrigt, 'Plura är ett sånt jävla geni!'. Hade detta varit ironi, så hade det varit det vassaste som skådats sedan Killinggängets 'Fyra nyanser av brunt'. Men han var helt äkta där han satt, arbetarklasshjälten med sin väldefinierade torso, han som avlat två barn ett stenkast från min lägenhet, i vår bitterljuva invandrartäta luleåförort.


Jag ville provocera; 'Peter LeMarc är ju mycket bättre', sa jag trotsigt, men fick inget direkt mothugg. Istället klickade han igång LeMarcs 'Little Willie John', och fortsatte njuta.


I min fantasi kunde jag se hur min laptop liksom kvidande försökte släpa sig in i badrummet och ner i badkaret, för att skölja bort allt det hemska med en 3-timmars våldtäktsdusch."

Men så lovade jag att försöka lyssna på Eldkvarn, trots att jag tidigare dedicerat ett helt inlägg här åt att såga dom. Jag strävar ju ständigt efter att bli en bättre människa, och ett steg i rätt riktning är ju att försöka komma över sina förutfattade meningar. Så nu gör jag det! Nu lyssnar jag lite på Eldkvarn.

Vidare på lappen med inspiration, finner jag lite idéer om "stå upp"-skämt. Ett magstarkt skämt baserat på skånska språket, vars poäng kräver att jag visar pungen. Jag fantiserar om att dra det på Berns, inför en publik med lättpåverkade stockholmare. Det hade mördat! Jag hade aldrig fått vara ifred igen. Folk hade kommit fram på ICA och typ: "Visa pungen, kan du inte göra den där du visar pungen!??"

Ett annat handlar om att fantisera om att folk är såna där förvandlade saker, som tekannan och ljusstaken i Disney's tecknade "Skönheten och Odjuret" och då har jag kluddrat så här på lappen.

"Björn Gustafsson ----> A. Fältskogs fitta efter förvandlingen"

Det kanske inte ser så kul ut nu, men jag skulle kunna göra något grymt av det på folkets hus i Sundsvall!

Nerkrafsat finns också en tanke som väl definierar min lösa fantasier på att fördjupa mig i humorträsket; "Om ett nervöst liggsår som J. Glans har lyckats så borde ju ett karismatiskt geni som jag kunna nå toppen!"

Ja, visst måste det väl vara så?

Lindblom: Ja, det är säkert ett alldeles förträfflig salami du har där.

f.d. Kristians Dotter: Faktum är att jag faktiskt fått en hel drös trevliga meddelanden efter det där. Jag visste ju att det var bra skrivet, men jag tänkte att profilbilden skulle hålla folk borta i vilket fall som helst.

Keyser: Som ett fan av engelska ligan borde du ju tillhöra vår lilla skara Zlatankritiker.

Bäst just nu: Ljudet av ett kommunalhjon som klipper gräs i ösregn.

Sämst just nu: Trasiga kalsonger.