Higge Erövraren

Jag måste bekänna en sak. Jag hatar kontaktsidor, det gör jag verkligen. Det vilar något tragiskt över hela grejen, som om man tvingats in i det p.g.a. det faktum att man som singel är mer eller mindre "paria", d.v.s. oönskad i allmänt socialt umgänge.

Man hade kunnat tro att Sverige, som är världens singeltätaste land med sina 40% singelhushåll, skulle ha en mer accepterande atmosfär för mig och de andra "överblivna". Så är dock inte fallet. Endast ett fåtal stadgade par släpper in singlar i umgängeskretsen, och dessa är då oftast väninnor till kvinnan i förhållandet.

Singelkillar ses nog ofta som ett hot av flickvänner, då de kan locka pojkvänner att längta efter syndfullt leverne utanför den ombonade tvåsamheten.

Ok, nu kom jag bort från ämnet en smula.

Nu är det dock emellertid så, att jag för flera år sedan övertalades att skaffa en sida på en "kontaktsajt" som är väldigt populär häruppe. Den heter "Norrlandskontakten", och inte förrän ikväll har jag lyckats skriva något på min presentation som har känts bra och äkta.

Så här lyder den.

"Jag skiter i att försöka berätta vem jag är, eftersom alla härinne verkar så låsta på något särskilt. "Han måste ha en jänkare" "han måste ha barn" "han får inte ha barn" "han måste tjäna mer än mig" "han måste bla bla bla..."

Jag letar inte efter något särskilt. Faktum är att jag ger fan i vad folk har för hobbies, vilka laster de har eller om de kör en Cheva eller en Nissan. Varför ska jag gå efter en mall och förkasta allt som inte passar in?

Världens skönaste brud kanske är en rödhårig crackrökande laestadian utan körkort, med träben och passion för nakenråttor. Men det får jag aldrig veta om jag är trångsynt.

Man lägger dock fort märke till att klientelet härinne mest består av pinsamma typer som öppnar med gästbokskladd som "Hejsan vännen, tittar in och säger hej. ;)" (och om det finns någon rättvisa så får de aldrig mer knulla) eller avlagda gamla baksätesvärmare som hatar karlar för de alltid faller för de förstnämnda.

Därför är jag inte här så ofta. Men skriv gärna nåt om ni känner för det, för jag kan iaf säga så mycket som att jag försöker verkligen alltid att vara så trevlig jag kan. Mängden trevlighet jag förmår uppbringa kan dock visserligen variera en liten smula."

Sådär ja. F.ö. så känns det nu som om jag för tillfället skiter i vilket. Jakten på kilona är min livskamrat nu. Jag umgås med, och prioriterar den, samt de individer i mitt umgänge som accepterar min usla sort.

Bäst just nu: På onsdag börjar jag försöka habla mas espanol. Det kanske dessutom finns bonusbrudar i kursen?

Sämst just nu: ?