Higge Erövraren

Nu är det snart alla hjärtans dag. Till er som tycker detta är toppen, d.v.s. ni som tillhör den kategori människor som mot varje veckoslut ständigt påpekar att det är "Fredagsmys och dags att kramas i soffan med älsklingen" på Facebook, så säger jag väl "Ha en trevlig alla hjärtans dag", eller hur man nu säger. Själv är jag bara glad att jag jobbar denna vidriga dag, så jag slipper fundera på den, eller svara i telefon.

Jag hatar nämligen "Alla hjärtans dag". Hade jag haft en tidsmaskin, så hade jag åkt tillbaka med en trådgalge och hälsat på St. Valentins gravida morsa, och aborterat den fan.

Handlarna gnuggar händerna, och drar in storkovan på att lurade par plötsligt vallfärdar till olika butiker i en slags grupphetsframkallad masshysteri, i jakt på presenter och mysartiklar. Sen ska det fipplas med diverse kort och annan jävla skit. Gärna ska något kort delas ut på nåder till eventuella singlar så dom inte ska känna sig bortglömda, denna besvärande paria som med sin blotta närvaro smutsar ner samhällsidyllen.

"Här Bertil, jag har ett kort till dig också! Ur vägen nu, för nu ska jag hem till min godtyckligt valda pojkvän som lagat fläskfilé a lá svenssonlyx till oss, och lägga upp mig för honom så han kan fista mig i röven med en låda geléhjärtan!"

Usch! Dom kan ha sitt jävla samhälle, jag tänker inte spela teaterapa för att få plats i deras vidriga psykosociala experimentspektakel.  

Bäst just nu: Märkliga yrselattacker, verkar framkallade av allt ättiksvattensprejande jag gör i lägenheten för att bekämpa röklukten. Eller så är det en hjärntumör. Nå, jag tänker iaf inte gå hädan innan jag blivit känd, så jag kan sitta i "På spåret" och håna Filip och Fredrik.

Sämst just nu: Nervositeten inför OS. Om det ändå fanns ett slags virus som bara drabbade norska män!

Edit: Nu är jag glad igen! Vad skönt det är att spy bittergalla på bloggen. Hurra!