Higge Erövraren

Keith Richards har på läkares inrådan lagt ner flaskan. Hur är det möjligt? Är det slut nu? Är det dags att spana efter Apokalypsens fyra ryttare borta i horisonten?

Nej nej, lugna ner er. Lemmy ska bara klämma en påse tjack, och skölja ner den med en pava whisky. Sedan ångar rockenrollen på som vanligt, och hjälper oss förtränga vedervidrigheter som "Tokio Hotel" och annat trams.

Men ändå, för helvete! Kunde Keith inte avsluta sin karriär på ett värdigare sätt? Visst, senast Stones gjorde något jag kan sätta fingret på så satt jag på "Nymans Trafikskola" i Lycksele och pluggade pärmar, och ådrog mig pulverkaffediarré. Men man har ju liksom ändå vetat att dom funnits där och härjat i kulisserna.

Istället för att nu dö rock'n'roll-döden, så infinner sig för Mr. Richards nu mest troligt två alternativ.

1. Han kommer att tyna bort och dö som en vanlig gammal gubbe, med ungefär lika mycket respekt som Börje Ahlstedt.

2. Han kommer att förr eller senare få ett återfall och supa ihjäl sig. Hade han supit ihjäl sig utan att hålla upp, hade det varit rock'n'roll; en livsavslutande livsstil, "the stuff legends are made of". Gör han det nu är det inte rock'n'roll, bara ett misslyckat försök att hålla sig nykter.

Nå, trots att de flesta av er ignorerar youtube-klipp, så vill jag ändå högtidlighålla avslutningen på en av världens mest kända fylleristkarriärer, med en av världens bästa låtar.





Bäst just nu: En sändning t-shirts med roliga tryck är på väg över atlanten, hem till mig.

Sämst just nu: Pär Holmgren. Någon skulle ge honom stryk!