Pectus Excavatum
Så har jag då äntligen fått iväg min jobbansökan till jobbet i Stockholm. Nu är det bara att vänta och se. Olefin fick en kopia av det "personliga brevet" och tyckte det såg bra ut, att det var något som man kom ihåg efter att ha läst det.
Bra där.
Problemet med Stockholm är väl egentligen dock inte att hitta ett jobb, utan en bostad. Men något gräver man väl alltid upp. Problemet är väl kanske vart Tilde ska bo?
Nåväl, vidare.
Ingen har väl missat den här
killen nu; Joel Kinnaman. En enligt mig alldeles utmärkt svensk skådespelare, som syns både i "Johan Falk"-filmerna och nya omskrivna dramathrillern "Snabba Cash". Hans efternamn är amerikanskt, och kommer sig av att hans farsa enligt uppgift rymde hit för att slippa skickas till Vietnam. K-et i "Kinnaman" ska således uttalas hårt, alltså ska man då inte säga "Tjinnaman", vilket dock säkert många i vanlig ordning kommer envisas med ändå.
Själv har jag noterat att han är en av få "filmstjärnor" jag sett som lider av Pectus Excavatum, eller s.k. "Trattbröst". Det kan se lite märkligt (riktigt sådär gravt är dock inte Kinnamans tillstånd) ut,
men innebär sällan någon särskild fara. Om man vill åtgärda det kan man dessutom åka till Berlin och bli specialistopererad, och det pröjsar dessutom Försäkringskassan. Inga konstigheter, alltså. Väl i Berlin kan man även avnjuta de lokala delikatesserna, som exempelvis "Schwanzenwurst mit schnabelkäse" eller något annat smaskigt.
Anneloj: Kom igen, skaffa en våningsäng och hys mig! Spara pengar, billigt billigt!
Stockholmare: Nä, modigt vet jag inte. Det är ju inte alls säkert jag får jobbet, men jag kommer ändå att flytta ner, om än dock vid ett senare skede. Fast det ska sägas att jag haft flyt, och alltid fått jobben som jag kommit på intervju för. Med undantag för en gång när jag var 18 dock, och man "LASade" in ett rödhårigt hjon före mig, eftersom han jobbat på fabriken tidigare.
Elin: Pfff... dra huvet ur nattmössan och sluta svamla nu, höns!
Bäst just nu: Så mycket sevärt i inkommande.
Sämst just nu: Vi får se.
Bra där.
Problemet med Stockholm är väl egentligen dock inte att hitta ett jobb, utan en bostad. Men något gräver man väl alltid upp. Problemet är väl kanske vart Tilde ska bo?
Nåväl, vidare.
Ingen har väl missat den här
killen nu; Joel Kinnaman. En enligt mig alldeles utmärkt svensk skådespelare, som syns både i "Johan Falk"-filmerna och nya omskrivna dramathrillern "Snabba Cash". Hans efternamn är amerikanskt, och kommer sig av att hans farsa enligt uppgift rymde hit för att slippa skickas till Vietnam. K-et i "Kinnaman" ska således uttalas hårt, alltså ska man då inte säga "Tjinnaman", vilket dock säkert många i vanlig ordning kommer envisas med ändå.Själv har jag noterat att han är en av få "filmstjärnor" jag sett som lider av Pectus Excavatum, eller s.k. "Trattbröst". Det kan se lite märkligt (riktigt sådär gravt är dock inte Kinnamans tillstånd) ut,
men innebär sällan någon särskild fara. Om man vill åtgärda det kan man dessutom åka till Berlin och bli specialistopererad, och det pröjsar dessutom Försäkringskassan. Inga konstigheter, alltså. Väl i Berlin kan man även avnjuta de lokala delikatesserna, som exempelvis "Schwanzenwurst mit schnabelkäse" eller något annat smaskigt. Anneloj: Kom igen, skaffa en våningsäng och hys mig! Spara pengar, billigt billigt!
Stockholmare: Nä, modigt vet jag inte. Det är ju inte alls säkert jag får jobbet, men jag kommer ändå att flytta ner, om än dock vid ett senare skede. Fast det ska sägas att jag haft flyt, och alltid fått jobben som jag kommit på intervju för. Med undantag för en gång när jag var 18 dock, och man "LASade" in ett rödhårigt hjon före mig, eftersom han jobbat på fabriken tidigare.
Elin: Pfff... dra huvet ur nattmössan och sluta svamla nu, höns!
Bäst just nu: Så mycket sevärt i inkommande.
Sämst just nu: Vi får se.
Kommentarer
Trackback
