Precisera!
Att kvinnor överlag är lika värdelösa på att bedöma huruvida ett film-/seriemanus är bra, som Per Schlingmann 
är på att se sympatisk ut, är väl ingen hemlighet.
Men att det är så illa som den senaste tidens utveckling på biotopparna runt om i världen visat, det får mig att tappa allt hopp. Kvinnor vill ha "Sex and the city" och "Twilight".
Det som stör mig med "Sex and the city" är inte så mycket seriens uselhet, som det faktum att kvinnor ständigt hasplar ur sig hur mycket de kan identifiera sig med de där tre gamla uttjänta, egocentrerade, helgknarkande ludrena och deras äckliga gamla morsa. Innan ni kvinnor säger något så dumt, så se till att ni sedan kan precisera vad fan ni menar.
För jag betvivlar att ni kan identifiera er med hur det är att vara 40 och röka brajj på en klubbtoalett i New York, eller hur det känns att köpa ett par Pradaskor för 600 dollar? Trams. Är det kanske ytligheten som är den gemensamma nämnaren? Eller kanske är det just som det sades i en italiensk dokumentär om Sverige från 1968, att; "Det finns alltid ett 'Det bara hände' i varje svensk kvinnas moraltänkande"
Det kanske är en global sanning? Just "det bara hände" löper som en röd tråd genom avsnitten i "Sex and the city", och i realiteten har "det bara hände" hjälpt kvinnor undvika ansvar, samt lett till att idioter fått sprida sitt DNA sedan urminnes tider.
Ja, här slog jag huvudet på spiken, eller hur?
Om "Twilight" kan jag inte vara lika kritisk. Tanken bakom filmerna är ganska fin. Jag kan t.o.m. erkänna att filmerna har ett visst underhållningsvärde. Här är istället irritationsmomentet att filmernas målgrupp är flickor mellan 12 och 17, som i någon mån har ambitionen att vara oskulder tills de hittat den rätte, men att en massa äldre kvinnor som borde veta bättre, också ser skiten. Substansen i manus är följdaktligen på mycket låg nivå, och filmerna innehåller genomgående töntiga inslag, som t.ex. att vampyrer inte tar skada av solen, utan istället glittrar i den (här börjar jag i skrivande stund fnissa, så jävla dumt, "gay" och fjortisfriande är det), samt de tonårsbiffiga indiangossar som uppträder endast iklädda jätteheta avklippta jeans.
Jag har all respekt för de tjejer som befinner sig i målgruppen. Jag har ju själv sett filmerna, de är hyfsat välgjorda, och jag förstår att det finns en attraktionskraft i skildringen av ett förhållande med stark kärlek.
Vad som framgått på senare tid är att målgruppen svällt utanför ramarna för det logiska, och nu innefattar alla de kvinnor som inte följer "SATC", samt en stor del av de som gör det också. Det sitter vuxna kvinnor i min egen ålder, och suckar över Robert Pattinsons rollkaraktär "Edward", och hur OTROLIGT snygg, vacker och bäst han är.
Han är tyst, känslig och sårbar, men samtidigt stark och beskyddande. Med sådant kan man sälja i princip vilken skit som helst till kvinnor, det är som kattmynta för dom. För så fantastiskt rekordvacker och supersnygg är han inte. Det är bara den psykologiska effekten av faktorerna i första meningen i detta stycke, som får fansen att intala sig det.
Han ser helt okej ut. Inte alls jämförbar med t.ex. Kurt Cobain eller Johnny Depp, men helt okej. Som typ en jeansmodell i polska "Ellos".
"Tyst, känslig och sårbar, men samtidigt stark och beskyddande" har nämligen en så stark gruppsykologisk påverkan på fansen, att hans sjukliga blekhet i filmerna omnämns som ett attraktivt drag. Blekhet har annars inte ansetts attraktivt sedan franska revolutionen.
Sådana saker har en tendens att utlösa någon kvinnohormonell gruppsykosmekanism, och kanske beror det på att kvinnor tyvärr är så svultna på villkorslös kärlek, att de är tvugna att fly in i en psykos, och drömma sig bort.
Själv skulle jag tycka det var jobbigt att vara så svagsint att jag plötsligt började gilla blekhet bara för att en dussinregissör påverkat mig med billiga psykologiska säljknep. Jag gillar Barbara Streisand-näsor och fina rumpor, oavsett hur mycket färg det är på dom, och det kommer inte att rubbas.
Fast det är klart, det kanske är det bekvämt att fly in i en fantasivärld med villkorslös kärlek. För i verkligheten är kärleken inte villkorslös mer än någon månad i början. Sedan måste den vårdas ömsesidigt, och om man inte orkar ge kärlek, så får man efter ett tag heller ingen. Sådant gör sig båda könen sig skyldiga till, men kvinnor är snarare att fly till fantasierna av "Twilight"-typ, än att ta tag i verkligheten.
Och det är både svagare, töntigare och osundare än killfantasierna kring vilken grabbig superhjälteaction som helst!
Med kunskapen om dessa könsrelaterade differenser i bakfickan, blir jag för varje dag bara mer viss om att jag kommer leva ensam. Men av samma anledning ter det sig mer och mer som ett rätt bra scenario.
Nu: Fördröjd kommentarsrespons, samt "Bäst/sämst".
NamelessJ: Tack för din långa och intressanta kommentar! Jag vet dock inte hur representativa ni är för gamla Sverige om ni löper runt i utlandet och ser ut som arbetslösa polacker.
Simon: Ja, demokrati är mest bara hyckleri. Som när Schweizarna röstade emot minareter. Ramaskri över hela Europa. Vilka ska få bestämma om det ska byggas minareter i Schweiz, om inte Schweizarna?
Frk. Småland: Man förstår nog vem jag är av min avatar och inläggen. Fast vi är ju så många som är där och tycker, så man försvinner i mängden.
Mr. Pentex: Tack saka du ha! Gärna det! Och tack igen för "Väl skrivet".
Fanjunkaren: Ja, Leif är oslagbar. "Bland annat skulle dom präglas av ett betydligt högre mått av konsistens"
Trulle: Ja, folk är en gåta. Ibland är de överlag så dumma så man vill skära sig, och ibland fattar de faktiskt vad som pågår.
Robin: Lätt! Jag kör privatlektioner Pro Bono på söndagar, exklusivt för er.
Bäst just nu: Jag har varit lite duktig två dagar i rad, och hjälpt Greven måla om huset. Hoppas bara jag gjorde ett hyfsat jobb, så dom inte fick måla om när jag kört hem.
Sämst just nu: En liten dum kärringjävel i en röd Volvo 440, som låg framför mig idag när jag skulle hem till Greven och måla. Hon höll 50 på 70-sträckor, 70-80 på 90-sträckorna, och när jag närmade mig med Tilde för omkörning, så gick hon ut i mitten. När det äntligen var fritt från mötande, gick jag ut och la mig i 130. Då jag tittade i backspegeln, såg jag att den lilla feta, dumma, debila jävla apan körde med helljusena på. Krampaktigt greppade jag ratten, och vrålade ut min frustration tills det sved i halsen.
Jag hoppas hon fastnar i grillen på en Scania.
är på att se sympatisk ut, är väl ingen hemlighet. Men att det är så illa som den senaste tidens utveckling på biotopparna runt om i världen visat, det får mig att tappa allt hopp. Kvinnor vill ha "Sex and the city" och "Twilight".
Det som stör mig med "Sex and the city" är inte så mycket seriens uselhet, som det faktum att kvinnor ständigt hasplar ur sig hur mycket de kan identifiera sig med de där tre gamla uttjänta, egocentrerade, helgknarkande ludrena och deras äckliga gamla morsa. Innan ni kvinnor säger något så dumt, så se till att ni sedan kan precisera vad fan ni menar.
För jag betvivlar att ni kan identifiera er med hur det är att vara 40 och röka brajj på en klubbtoalett i New York, eller hur det känns att köpa ett par Pradaskor för 600 dollar? Trams. Är det kanske ytligheten som är den gemensamma nämnaren? Eller kanske är det just som det sades i en italiensk dokumentär om Sverige från 1968, att; "Det finns alltid ett 'Det bara hände' i varje svensk kvinnas moraltänkande"
Det kanske är en global sanning? Just "det bara hände" löper som en röd tråd genom avsnitten i "Sex and the city", och i realiteten har "det bara hände" hjälpt kvinnor undvika ansvar, samt lett till att idioter fått sprida sitt DNA sedan urminnes tider.
Ja, här slog jag huvudet på spiken, eller hur?
Om "Twilight" kan jag inte vara lika kritisk. Tanken bakom filmerna är ganska fin. Jag kan t.o.m. erkänna att filmerna har ett visst underhållningsvärde. Här är istället irritationsmomentet att filmernas målgrupp är flickor mellan 12 och 17, som i någon mån har ambitionen att vara oskulder tills de hittat den rätte, men att en massa äldre kvinnor som borde veta bättre, också ser skiten. Substansen i manus är följdaktligen på mycket låg nivå, och filmerna innehåller genomgående töntiga inslag, som t.ex. att vampyrer inte tar skada av solen, utan istället glittrar i den (här börjar jag i skrivande stund fnissa, så jävla dumt, "gay" och fjortisfriande är det), samt de tonårsbiffiga indiangossar som uppträder endast iklädda jätteheta avklippta jeans.
Jag har all respekt för de tjejer som befinner sig i målgruppen. Jag har ju själv sett filmerna, de är hyfsat välgjorda, och jag förstår att det finns en attraktionskraft i skildringen av ett förhållande med stark kärlek.
Vad som framgått på senare tid är att målgruppen svällt utanför ramarna för det logiska, och nu innefattar alla de kvinnor som inte följer "SATC", samt en stor del av de som gör det också. Det sitter vuxna kvinnor i min egen ålder, och suckar över Robert Pattinsons rollkaraktär "Edward", och hur OTROLIGT snygg, vacker och bäst han är.
Han är tyst, känslig och sårbar, men samtidigt stark och beskyddande. Med sådant kan man sälja i princip vilken skit som helst till kvinnor, det är som kattmynta för dom. För så fantastiskt rekordvacker och supersnygg är han inte. Det är bara den psykologiska effekten av faktorerna i första meningen i detta stycke, som får fansen att intala sig det.
Han ser helt okej ut. Inte alls jämförbar med t.ex. Kurt Cobain eller Johnny Depp, men helt okej. Som typ en jeansmodell i polska "Ellos"."Tyst, känslig och sårbar, men samtidigt stark och beskyddande" har nämligen en så stark gruppsykologisk påverkan på fansen, att hans sjukliga blekhet i filmerna omnämns som ett attraktivt drag. Blekhet har annars inte ansetts attraktivt sedan franska revolutionen.
Sådana saker har en tendens att utlösa någon kvinnohormonell gruppsykosmekanism, och kanske beror det på att kvinnor tyvärr är så svultna på villkorslös kärlek, att de är tvugna att fly in i en psykos, och drömma sig bort.
Själv skulle jag tycka det var jobbigt att vara så svagsint att jag plötsligt började gilla blekhet bara för att en dussinregissör påverkat mig med billiga psykologiska säljknep. Jag gillar Barbara Streisand-näsor och fina rumpor, oavsett hur mycket färg det är på dom, och det kommer inte att rubbas.
Fast det är klart, det kanske är det bekvämt att fly in i en fantasivärld med villkorslös kärlek. För i verkligheten är kärleken inte villkorslös mer än någon månad i början. Sedan måste den vårdas ömsesidigt, och om man inte orkar ge kärlek, så får man efter ett tag heller ingen. Sådant gör sig båda könen sig skyldiga till, men kvinnor är snarare att fly till fantasierna av "Twilight"-typ, än att ta tag i verkligheten.
Och det är både svagare, töntigare och osundare än killfantasierna kring vilken grabbig superhjälteaction som helst!
Med kunskapen om dessa könsrelaterade differenser i bakfickan, blir jag för varje dag bara mer viss om att jag kommer leva ensam. Men av samma anledning ter det sig mer och mer som ett rätt bra scenario.
Nu: Fördröjd kommentarsrespons, samt "Bäst/sämst".
NamelessJ: Tack för din långa och intressanta kommentar! Jag vet dock inte hur representativa ni är för gamla Sverige om ni löper runt i utlandet och ser ut som arbetslösa polacker.
Simon: Ja, demokrati är mest bara hyckleri. Som när Schweizarna röstade emot minareter. Ramaskri över hela Europa. Vilka ska få bestämma om det ska byggas minareter i Schweiz, om inte Schweizarna?
Frk. Småland: Man förstår nog vem jag är av min avatar och inläggen. Fast vi är ju så många som är där och tycker, så man försvinner i mängden.
Mr. Pentex: Tack saka du ha! Gärna det! Och tack igen för "Väl skrivet".
Fanjunkaren: Ja, Leif är oslagbar. "Bland annat skulle dom präglas av ett betydligt högre mått av konsistens"
Trulle: Ja, folk är en gåta. Ibland är de överlag så dumma så man vill skära sig, och ibland fattar de faktiskt vad som pågår.
Robin: Lätt! Jag kör privatlektioner Pro Bono på söndagar, exklusivt för er.
Bäst just nu: Jag har varit lite duktig två dagar i rad, och hjälpt Greven måla om huset. Hoppas bara jag gjorde ett hyfsat jobb, så dom inte fick måla om när jag kört hem.
Sämst just nu: En liten dum kärringjävel i en röd Volvo 440, som låg framför mig idag när jag skulle hem till Greven och måla. Hon höll 50 på 70-sträckor, 70-80 på 90-sträckorna, och när jag närmade mig med Tilde för omkörning, så gick hon ut i mitten. När det äntligen var fritt från mötande, gick jag ut och la mig i 130. Då jag tittade i backspegeln, såg jag att den lilla feta, dumma, debila jävla apan körde med helljusena på. Krampaktigt greppade jag ratten, och vrålade ut min frustration tills det sved i halsen.
Jag hoppas hon fastnar i grillen på en Scania.
Kommentarer
Postat av: Lindblom
JA JA JAA EN SCANIA
Postat av: Trulle
Angående könsrelaterade differenser så såg jag lite av en dokumentär på Kunskapskanalen om testosteron.
Att män har mer av den varan och därför får oss att känna och tycka saker annorlunda jämfört kvinnor.
Man intervjuade en person som var född till kvinna men ansåg sig vara man och därför opererat sig och tagit testosteron under lång tid. Nu såg hon ut som en man. Hon/han hade fått större muskelmassa, ansiktsbehåring och mörkare röst. Ett ypperligt tillfälle att fråga hur hon såg på partners när hon var kvinna kontra när "hon" var man. Innan behandlingen var det viktiga i ett förhållande enligt henne närheten med en man, att man kunde lita på honom och att han var känslig. Sex kom långt ned på listan. Men efter behandlingen var det annat ljud i skällan, när hon blivit man var det fokus på sex. När "han" nu träffade en partner så var det mycket viktigare med den sexuella delen och inte närhet, villkorslös kärlek mm. Ganska intressant! Dessutom var läkaren som gav henne injektionerna en gammal feministhagga som alltid hade tyckt att vårt sexfixerade samhälle var orsaken till att män är de onda varelser feminister ofta ser oss som. Men till och med hon fick erkänna att det inte är miljön utan testosteronet som gör att vi ser så olika på vad som är viktigt.
Sex and the city är bara skit, håller med fullständigt. Jag förstår inte heller vad det är kvinnor här påstår sig kunna känna igen med den serien. Om man inte är ett våp som Anna Anka förstås, och det facket vill väl ingen kvinna hamna i.
Trackback
