Higge Erövraren

Nu har avvecklingen av mitt liv börjat på allvar.

När jag kommer ner till Stockholm så är nästan allt jag äger och har i Tilde (min lilla Opel). Sakerna i min sprängfyllda etta på 47 kvadratmeter ska säljas, kastas och skänkas bort, tills jag får in allt i en Opel Corsa. På kockspråk är detta en "reduktion". Jag kokar ner mitt liv till dess mest koncentrerade form. Vissa saker som jag kommer att kasta har jag haft hela livet.

Jag har haft för lätt att samla på mig saker. Jag har försökt jaga trygghet i att hålla fast vid gamla grejer från svunna tider. Nyss slängde jag kavajen jag har på mig på bilden på mitt första körkort. Vi har haft snuskigt roligt, kavajen och jag. Vi har sneakat in på nattklubbar och hotell, rumlat runt i baksäten och vevat mot påtända pajsare.

Jag hade kavajen när jag kom ut från gymnasiets aula och tog "studenten" i Lycksele, och tvingades lämna ett helt liv av platser och folk jag lärt känna och älska under de tre åren i gymnasiet.

Ikväll slet jag sönder kavajen i soprummet, för att inte dräggen som är och vittjar soptunnorna på användbara grejer, ska kunna vanära den och det vi upplevt. Jag skulle kunna skriva hela natten om det här, men jag har jobb imorrn.

Jag ska kasta, sälja, bränna och skänka bort överflödet av mitt skit.

I Stockholm börjar jag från noll igen, men nu får det vara sista gången.

Sämst just nu: Ägodelar som äger en.

Bäst just nu: Att jag lyckats kravla mig ur alla skitgropar jag hoppat ner i hittills.