Det är ovärdigt mig!
Jag kan spåra mina anfäder på "svärdsidan" nästan ända tillbaka till medeltiden. De var elektriker, stinsar, skomakare, någon var enligt farfar skogvaktare, o.s.v.
Fram till min farfars tid, bodde de alla i trakterna kring Sala och Västerås. Eftersom folk för 500 år sedan inte rörde så mycket på sig, så kan man räkna med att de uppehållit sig i dessa folkrika trakter en längre tid. Själv bär jag tydliga tecken på att vara av vikingabörd; min stoiska natur med en underliggande förmåga till bärsärkagång, mitt majestätiska köldisolerande skägg, mina breda axlar, min heroiska hållning, min sluga men ärliga uppsyn, min kärlek till havet, min överlägsna skicklighet i handhavande med vapen, min medfödda drift att kika under nunnekjolar, samt mitt grundmurade förakt mot monoteism och katolicism.
Alla dessa nedärvda egenskaper pekar på att jag stammar från en släkt av mycket framgångsrika vikingar, det mest fulländade, fruktade och snygga folk som historien någonsin skådat.
Min anfäder var alla mycket resliga och långa. Den siste långe i min släkt, var farfarsfarfar Karl-Peter. Med sin täta skäggväxt och sina nästan två meter, var han säkerligen en imponerande snubbe. Tack vare ogudaktigt leverne med snus, alkohol, massa utomäktenskapligt sex, blev han dessutom en gammal man. Rik och välbeläst var han också.
Bland annat reformerade han släktens namnstradition, och beslutade att alla söner i släkten skulle ha ett romerskt förnamn. Han son fick heta Vergilius! Vergilius var dock något utav ett arsle, och sket i traditionen. Däremot fick jag tack vare min moder (ovetande om Karl-Peters intentioner) faktiskt ett romerskt namn i alla fall (hade jag fått en son skulle jag följa traditionen; Nero kanske? Eller Julius? Augustus?).
Min släkt har på fädernet heller aldrig kristnats, vilket bland annat innebar att Karl-Peter tillbringade de sista av sina 90 år med att sitta på det fina ålderdomshemmet i Sala, och skälla på en intagen och likaledes åldrig "prästjävel".
Dessvärre tvingades Karl-Peter av en eller annan anledning gifta sig med en liten fetlagd kvinna ifrån Vingåker. Med sina dryga 140 centimeter över marken, orsakade det lilla åbäket en så förödande distorsion i vår ädla genmassa, att vi ännu inte hämtat oss. Den lilla kvinnan hade även med sig en ordentlig örnnäsa i sitt genetiska bagage, vilken i mitt fall dock ersatts av en liten märklig, småländsk potatisnäsa.
"Kanske var hon judinna?" frågar ni er då?
(OBS! Kvinnan på bilden har ingenting med kvinnan i texten att göra. Hon är egentligen bara Leif Silbersky med paint-peruk, och så vill jag inflika att det är okej för mig att skämta om sånt här, eftersom jag har en jude i släkten.)
Nja, då tycker jag kanske ni när bilden av en negativ stereotyp. Det är inte bara Israels barn som har stora näsor. Dessutom är vi i min släkt inte särskilt bra på att hantera pengar.
Fortsättning följer....
Bäst just nu: Även om jag älskar sommarnätterna här, med det eviga ljuset, så ser jag nu fram emot de mörka sommarnätterna i Stockholm. För i skydd av mörkret kan man nämligen utföra ninjauppdrag som att palla bigarråer och nalla jordgubbar!
Sämst just nu: Nja, inget särskilt.
Fram till min farfars tid, bodde de alla i trakterna kring Sala och Västerås. Eftersom folk för 500 år sedan inte rörde så mycket på sig, så kan man räkna med att de uppehållit sig i dessa folkrika trakter en längre tid. Själv bär jag tydliga tecken på att vara av vikingabörd; min stoiska natur med en underliggande förmåga till bärsärkagång, mitt majestätiska köldisolerande skägg, mina breda axlar, min heroiska hållning, min sluga men ärliga uppsyn, min kärlek till havet, min överlägsna skicklighet i handhavande med vapen, min medfödda drift att kika under nunnekjolar, samt mitt grundmurade förakt mot monoteism och katolicism.
Alla dessa nedärvda egenskaper pekar på att jag stammar från en släkt av mycket framgångsrika vikingar, det mest fulländade, fruktade och snygga folk som historien någonsin skådat.
Min anfäder var alla mycket resliga och långa. Den siste långe i min släkt, var farfarsfarfar Karl-Peter. Med sin täta skäggväxt och sina nästan två meter, var han säkerligen en imponerande snubbe. Tack vare ogudaktigt leverne med snus, alkohol, massa utomäktenskapligt sex, blev han dessutom en gammal man. Rik och välbeläst var han också.
Bland annat reformerade han släktens namnstradition, och beslutade att alla söner i släkten skulle ha ett romerskt förnamn. Han son fick heta Vergilius! Vergilius var dock något utav ett arsle, och sket i traditionen. Däremot fick jag tack vare min moder (ovetande om Karl-Peters intentioner) faktiskt ett romerskt namn i alla fall (hade jag fått en son skulle jag följa traditionen; Nero kanske? Eller Julius? Augustus?).
Min släkt har på fädernet heller aldrig kristnats, vilket bland annat innebar att Karl-Peter tillbringade de sista av sina 90 år med att sitta på det fina ålderdomshemmet i Sala, och skälla på en intagen och likaledes åldrig "prästjävel".
Dessvärre tvingades Karl-Peter av en eller annan anledning gifta sig med en liten fetlagd kvinna ifrån Vingåker. Med sina dryga 140 centimeter över marken, orsakade det lilla åbäket en så förödande distorsion i vår ädla genmassa, att vi ännu inte hämtat oss. Den lilla kvinnan hade även med sig en ordentlig örnnäsa i sitt genetiska bagage, vilken i mitt fall dock ersatts av en liten märklig, småländsk potatisnäsa.
"Kanske var hon judinna?" frågar ni er då?
(OBS! Kvinnan på bilden har ingenting med kvinnan i texten att göra. Hon är egentligen bara Leif Silbersky med paint-peruk, och så vill jag inflika att det är okej för mig att skämta om sånt här, eftersom jag har en jude i släkten.)
Nja, då tycker jag kanske ni när bilden av en negativ stereotyp. Det är inte bara Israels barn som har stora näsor. Dessutom är vi i min släkt inte särskilt bra på att hantera pengar.
Fortsättning följer....
Bäst just nu: Även om jag älskar sommarnätterna här, med det eviga ljuset, så ser jag nu fram emot de mörka sommarnätterna i Stockholm. För i skydd av mörkret kan man nämligen utföra ninjauppdrag som att palla bigarråer och nalla jordgubbar!
Sämst just nu: Nja, inget särskilt.
Kommentarer
Trackback
