Higge Erövraren

Det gör ont när jag skrattar. Kräksjukan var så våldsam att jag har träningsvärk i magen. I ansiktet har mängder utav ytliga blodkärl brustit, så jag ser ut som en försupen dansk jultomte. Sist jag hade magsjuka var den där gången för drygt 14 år sen. Det var på kvällen, efter att jag ätit rotmos för sista gången i mitt liv.

Därför förvånade detta våldsamma sjukdomsangrepp mig. Det blev dock inte långvarigt. Olefin och Jonas dök upp med vaniljglass och Coca Cola, samt ett blomkålshuvud. Sedan sörplade jag Cola Floats  tills jag var alldeles stinn. Vips var jag sedan frisk! Blomkålen använde jag till en förträfflig blomkåls & broccolisoppa.

All heder och hjärtligt tack åt dessa fantastiska gnällbältesemigranter.

Men om det här var den berömda "Vinterkräksjukan" som alla pratar om, och vars existens jag för ett tag sedan ifrågasatte på denna blogg, så är jag inte ett dugg imponerad. Den här kräksjukan var i jämförelse med min vattenförgiftning i Thailand, vad att klämma en finne är i jämförelse med att bli kvastsodomerad av Kerstin Thorwall.

Elin: Påstår du, enfaldiga fruntimmer, på fullt allvar att jag inte skulle känna skillnad på magsjuka och bakfylla? Bakis var i princip det enda jag inte var.

Sämst just nu: Att det var bättre förr. Iaf vad gäller tecknad films dubbning till svenska. Idag vill man inte se tecknad film, om den blivit dubbad till svenska. Det är liksom som om hantverket har dött ut. Förr var det riktigt, riktigt bra. Så bra faktiskt, att jag föredrar den svenska versionen av Disneys "Robin Hood", trots en lysande insats av geniet Peter Ustinov  i det engelska orginalet.

Jag må ha öst galla över salig Beppe Wolgers här tidigare, men han kunde det där (Björnen Baloo, Lille John). Liksom Gösta Prüzelius (Bagheera) och Sven Lindberg (Sir Vääs) så är han ju död. Ingvar Kjellson (Prins John) lever dock, liksom John Harryson (Sheriffen av Nottingham) och Björn Gustafson (Broder Tuck, Alfons Åberg).

Förväxla inte den sistnämnde med den här  flickpinksbeskvätte jävla korgossen till hellyllenykterist. Björn Gustafson den äldre är en gigant! Bara auktionslagsmålet, där han som drängen Alfred sliter örat av Bulten-i-Bo, har mer underhållningsvärde än nördstreten på bildens samlade livsverk kommer att ha.

Jag skulle gärna se att man använder dessa gamla giganter som ännu är i livet, till att dubba kommande animerade filmer. Jag är jäkligt trött på Peter Jöback, ska ni veta. Samhället håller ju på att bli helt infiltrerat av musikalfjollor!

Bäst just nu: Det här är alltid bäst.