Higge Erövraren

Idag är det den 17e Maj, iaf är det det när inlägget börjar skrivas. Alla i mitt umgänge vet vad jag anser om det enorma kollektiv efterblivna restprodukter, som vi fått likt ett djävulens ok att bära på vår västra sida av detta underbara rike. Därför har jag idag fått flera kommentarer och SMS, vilka alla handlat om vilken stor dag det måste vara för mig idag.

Bah... Humbug!

Men jag ämnar inte älta detta ämne just nu, jag har vädrat min förtvivlan över att Norge tillåts fortsätta existera som stat tillräckligt för en tid framöver. Idag har jag primärt två saker på hjärnan; Picknickar och Rockbåten.

Jag har blivit så oerhört sugen på picknick. Vart det kommer ifrån vet jag inte, men det verkar vara något som går. Känner inte ni att det skulle vara roligt att ta ett gäng sköna polare, packa en korg med kallskuret och muffins, ett lass kalla bira och en BIB vitt, och cykla iväg ut till någon gemütlig plats i solen? Det måste helt enkelt göras, om jag så måste nedgöra mina vänner med våld, och släpa med dom silvertejpade och munkavlade.

Men en solstol ska jag ta med. Man ligger aldrig skönt på den där filten, har ni märkt det? Man ligger på sidan och stöder sig på armbågen tills den blir ond, så byter man till andra sidan. Sen sätter man sig i skräddarställning tills benen somnar, då lägger man sig ner tills de är med i matchen igen, då man går upp och sträcker på benen.

Jodå, så att... så är det.

Nu har jag förresten infriat mitt gamla löfte om att försöka baka en Kolagömma till min kollega Lilla H. Hon blev så besviken när "Hägges" lade ner tilllverkningen; det skar i hjärtat att se den stackars jäntans längtansfulla blickar på Kolagömmornas gamla plats i hyllan. Då hon berättade om hur hon kontaktat bageriet och frågat efter sina älskade gömmor, lät hon som en föräldralös bondflicka som tappat bort sin kattunge i storstaden.

Men min kaka blev inte som "Hägges". När jag försökte gömma kolan, som smakade mer som knäck, försökte den fly ner i botten istället för att klumpvis gömma sig i kakans mitt, som jag befallt!

Och jag gjorde alltså en kaka, inte muffinsvarianten som jag först planerat. Nå, smaken blev formidabel, även om den inte var särskilt lik orginalet. Förresten så fuskade "Hägges", det såg jag på en Kanelgömma jag iakttog i forskningsyfte på Ica idag. De har bakat sina kakor på låg värme, och applicerat pärlsocker såväl som fyllning i slutet av processen.

Bastards...

Moar: Jaha, trodde hon bestämde sig för motsatsen. Hennes gubbe ja... Suck.

Sarah: Mhm? Jo, visst hon är läcker...

R: Japp. Själv trålar jag Benny Hill på Youtube och tänker "Varför har jag inte gjort detta tidigare för?"

Xrim: Du har naturligtvis rätt. Intentionen är högst ändrad; jag är inte skapt att vara skägglös.

Bamse: Bara för att man är på diet så betyder ju inte det att man inte kan kolla på menyn, eller hur? Ja, hur fan tänkte dom när dom bestämde hur en herrcykel skulle se ut? Fullständigt vansinne!


Bäst just nu: Häst. Idag hittade jag biff av häst, vilken kostade ungefär hälften av motsvarande mängd Entrecôte av nöt. Godare kött kan jag knappt minnas att jag ätit, och äntligen hittade jag den där smaken som ofta bara återfinns på bra restaurang. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på den, jag vet bara att den inte riktigt funnits där då jag tagit hem ett stycke fint nötkött och lagat till. Men idag satt den där, och förklaringen är alltså häst. Ja, det är vad jag insinuerar; merparten av de fina köttstycken som serveras på våra restauranger som nöt, är häst. 

Personligen har jag inga reservationer för vad köttet kommer ifrån. Om det var friskt och inom datum, skulle jag äta katt, hund, apa, marsvin, papegoja, you name it. Jag skulle definitivt äta norrman också, om det var en som inte var uppfödd på fisk, så man slapp transmaken.

"Haha, han är rolig den där, äta norrman... vad han hittar på!"

Ja... Eller som min gamle härlige kusin Dan häver ur sig ibland åt gatukökspersonal: "Stekt jude i smör, tack!"

Det här får mig att tänka på när farsan var i Kina och fraterniserade med någon polischef. Han bjöds på restaurang, och kunde inte bestämma sig för vad han skulle tro om köttet han fick.

Farsan: This is good... What is it?
Kinesen: Vov vov!
Farsan: Oh... I'm sorry, I can't eat this... I have a dog.

Sämst just nu: Att jag inte har ro att lägga mig ner och läsa Fexeus bok "Konsten att läsa tankar". Jag vill ju ta mig in i huvuden, och innanför jäntekläder.