Higge Erövraren

Nu har jag fått ett delikat problem på hjärnan. Det gäller ett recept som jag måste konstruera! Min färska kollega "Lilla H" påpekade av en händelse att "Hägges" har lagt ner tillverkningen utav Kolagömmor, varpå en idé föddes i min unika hjärna.

Lilla H: Här hade dom Kolagömmor...
Jag: Haha, Kolagömmor! (Jag har av någon anledning alltid associerat Kolagömman med snusk. Brunt klegg, intryckt liksom i lönndom... ja ni fattar ju själv? "Syltgrotta" är en annan fnissframkallare)
Lilla H: Ja, jag älskade Kolagömmor!
Jag: Köp en då!? 
Lilla H: Nä, det går inte dom finns inte längre!
Jag: Jooo... Dom är väl här nånstans?
Lilla H: Nä, dom har slutat tillverkas!
Jag: Näää?
Lilla H: Jo, jag har t.o.m. mailat bageriet och frågat, men de sålde för dåligt så man la ner!
Jag: Va? Inga mer kolagömmor?
Lilla H: Nä, och jag älskade dom!
Jag: Hmmm... Kolagömma... Kolagömma-muffins? Jag kan göra Kolagömma-muffins?
Lilla H: Kan du göra det så skiter jag i om det inte är lördag! Då äter jag det måndag, tisdag, onsdag, torsdag... (Lilla H äter eg. bara snask på lördagar)
Jag: Ja! Det ska jag fanimej ta och göra!
Lilla H: Men det måste vara EXAKT! *pekar barskt finger*
Jag: Hmmm... Dom kommer att bli otroliga!

Jag tyckte så synd om min kollega som förlorat en älskad favorit, att jag beslutade mig för att skapa något som kan täcka upp förlusten! Den här muffinsen kan bli min "Mona Lisa"!

Utmaningen är dock inget för blötfisar; Det finns inga som helst recept på Kolagömmor på internet som jag kan ha som riktmärke, så jag måste liksom återuppfinna konceptet. Det är som om Kolagömmorna är bakvärldens Maya-indianer. Puts väck, utan ett spår. Det jävliga är, att jag aldrig heller ätit en Kolagömma i hela mitt liv.

Men jag har sett dom... Jag har sett dess skepnad, jag har hållit dom i mina händer, känt dess tyngd, sett dess färg och fantiserat om konsistensen, samt hur många år de skulle hålla sig i oöppnad förpackning. Det räcker, jag kan skapa en jämlike! Jag är en "Snask Savant"!

R: Jag befarar att gemene man isf är så invand vid surrogatet, att kontakt med äkta smördeg skulle innebära en besvikelse. Det får mig att tänka på min vän Psyko-Bob, som hade en kollega i USA som var från Tyskland. De gick och såg en film med Sean Connery en gång, och tysken blev mycket besviken. Han tyckte den tyskdubbade Sean Connery han sett på teve hela livet i Tyskland var mycket bättre.

Ett annat snarlikt exempel kan sägas vara att många vande sig vid kaffesurrogatet på Cikoria under kriget, och saknade detta djupt då det riktiga kaffet återkom efter axelmakternas nederlag, och konkurrerade ut surrogatet.

Anneli: Ja, om det är på fredag kan vi ha spelkväll. Men vad ska isf spelas? Ska vi spela "Geni" får du leta rätt på nåt slugo som kan joina. Inte för att jag behöver nån utmaning, utan mer för att få smula sönder någons drömmar och förhoppningar. Muhahaha....

Bäst just nu:  Jag måste skaffa en sån här  jävel. Så härligt praktisk och kul! Hittar man bara en zombiearmé så har man en splatterfest! Eller så kan man bara uppsöka campingen när alla jävla norrmän anlänt till sommaren. "HAHAHAHA, GET SOME, GET SOME!" *WREEN-WREEEEN-WREEEEEEEEE...* 

Sämst just nu: Taleggio tar slut så fort... Hur kan ett så korrupt och odugligt folk göra en så god ost?