Higge Stockholmaren.
Nu har det tagit för lång tid! det är nästan 16 dagar sedan förra inlägget, men jag har verkligen häcken full här i Stockholm. För nu har jag anlänt. I veckorna är det utbildning. Vi är 48 stycken ivriga aspiranter av alla slag, som ska lära oss. Vi är alla indelade i 7 st. "basgrupper", som fått varsin handledare tilldelade oss.
Vi ska lära oss allt möjligt spännande. Bl.a. ska vi lära oss "självskydd" av en snubbe som ser ut att väga 110 kg deffad. Nu vet jag inte hur mycket jag kan berätta här utan att bryta mot KV.s heliga sekretess, men jag kanske lämnar resten därhän. Roligt är det iaf.
I går åkte jag htill Krocket-Judas och hans förtjusande fru Mia i Täby för att inmundiga kräftor och därtill hörande vätska. Det blev en mycket trivsam afton med väldigt goda kräftor.
Dessvärre har jag inte lärt mig hitta så bra här ännu, och Johnny Skan hittar ännu sämre. Jag kom visserligen med tåget på Roslagsbanan så jag tog mig tillbaka in i stan, men då jag skulle komma på rätt t-banetåg så sket det sig. Jag åkte åt fel håll, klev av, och somnade därefter i väntan på tåg åt rätt håll.
Jag vaknade dock strax av att två väktare fått intresse för mig, och ville veta vem jag var. De frågade vart jag bodde, vad jag gjorde, vad jag hette, hur länge jag varit här, och vart jag skulle. Jag kunde med visst problem ge raka svar på ungefär hälften av frågorna. Väktarna var dock vänligt inställda och ganska överseende.
Jag försäkrade att det inte var någon fara för min gene del heller, för jag brukar ju jämt somna på nattbussarna i Luleå. Då jag till följd av detta var tvungen att förklara hur jag kunde komma från Luleå och prata skånska, blev det jobbigt igen. Men efter många om och men så fick jag till slut positivt besked.
V: Grattis, du har klarat förhöret, du kan gå!
Jag: Fan vad schysst!
V: Ja, sätt dig inte ner igen bara!
Jag: Jag lovar, jag ska stå hela jävla vägen till Farsta!
V: Det låter bra.
Jag: Vart är jag förresten?
V: Du är i Bergshamra...
Jag: Sweet!
Jag stod faktiskt hela vägen, och klarade dessutom bytet vid Slussen.
Boendefrågan har löst sig på ett ypperligt vis; Nu hyr jag ett rum hos snälla systrarna Fisflöjt i Farsta, i väntan på min lägenhet i stan som jag kommer in i den 1a oktober. Tack vare osannolik tur och fantastiska vänner/kontakter har jag fått en lya på fashionabla Valhallavägen. Med den som bas ska jag sedan lära mig den här staden utan och innan.
Bäst just nu: Den roliga utbildningen och alla nya människor.
Bäst just nu 2: Mitt livs första SL-kort.
Sämst just nu: Att man jämt ska behöva må som man förtjänar.
Vi ska lära oss allt möjligt spännande. Bl.a. ska vi lära oss "självskydd" av en snubbe som ser ut att väga 110 kg deffad. Nu vet jag inte hur mycket jag kan berätta här utan att bryta mot KV.s heliga sekretess, men jag kanske lämnar resten därhän. Roligt är det iaf.
I går åkte jag htill Krocket-Judas och hans förtjusande fru Mia i Täby för att inmundiga kräftor och därtill hörande vätska. Det blev en mycket trivsam afton med väldigt goda kräftor.
Dessvärre har jag inte lärt mig hitta så bra här ännu, och Johnny Skan hittar ännu sämre. Jag kom visserligen med tåget på Roslagsbanan så jag tog mig tillbaka in i stan, men då jag skulle komma på rätt t-banetåg så sket det sig. Jag åkte åt fel håll, klev av, och somnade därefter i väntan på tåg åt rätt håll.
Jag vaknade dock strax av att två väktare fått intresse för mig, och ville veta vem jag var. De frågade vart jag bodde, vad jag gjorde, vad jag hette, hur länge jag varit här, och vart jag skulle. Jag kunde med visst problem ge raka svar på ungefär hälften av frågorna. Väktarna var dock vänligt inställda och ganska överseende.
Jag försäkrade att det inte var någon fara för min gene del heller, för jag brukar ju jämt somna på nattbussarna i Luleå. Då jag till följd av detta var tvungen att förklara hur jag kunde komma från Luleå och prata skånska, blev det jobbigt igen. Men efter många om och men så fick jag till slut positivt besked.
V: Grattis, du har klarat förhöret, du kan gå!
Jag: Fan vad schysst!
V: Ja, sätt dig inte ner igen bara!
Jag: Jag lovar, jag ska stå hela jävla vägen till Farsta!
V: Det låter bra.
Jag: Vart är jag förresten?
V: Du är i Bergshamra...
Jag: Sweet!
Jag stod faktiskt hela vägen, och klarade dessutom bytet vid Slussen.
Boendefrågan har löst sig på ett ypperligt vis; Nu hyr jag ett rum hos snälla systrarna Fisflöjt i Farsta, i väntan på min lägenhet i stan som jag kommer in i den 1a oktober. Tack vare osannolik tur och fantastiska vänner/kontakter har jag fått en lya på fashionabla Valhallavägen. Med den som bas ska jag sedan lära mig den här staden utan och innan.
Bäst just nu: Den roliga utbildningen och alla nya människor.
Bäst just nu 2: Mitt livs första SL-kort.
Sämst just nu: Att man jämt ska behöva må som man förtjänar.
Kommentarer
Trackback
