Higge Erövraren

Jag kom faktiskt redan i fredags, men har haft en dela att fixa med i helgen. Sorry för det långa uppehållet. Gäby som eventuellt skulle varit bloggförfattande stand in, har också haft fullt upp.

Nå arbetsveckan i Tornedalen har varit lugn och trevlig, och nu har jag några lediga dagar innan jag ska tillbaka på fredag.

Jag lovade ju en fördjupning i midsommarfirandet, och här kommer den (upplysningsvis vill jag  poängtera att samtliga namn är fingerade).

Strax efter 11 på midsommaraftons förmiddag, anlände jag  till Fanjunkaren och Gullans sommarresidens på min trogna Peugeotmoppe, redo för en heldag med muntra upptåg och gemytligheter. På plats var Krocket-Judas och dennes fru Mia. Han hade med sig ett blåsrör med vassa pilar till. Efter någon kvart anlände så även Lindbloms med sina två små telningar, Olle och Irja.

Vi bestämde oss för att relativt omgående besöka festligheterna i Brändöns lilla hamn, som myllrade utav glatt folk och fä. I hamnen åt vi halstrad strömming och beundrade traktens veteranbilar, som dagen till ära stod uppställda bredvid båtplatserna. Plöstligt dök ännu en kollega till Fanjunkaren upp, en uppflyttad Ängelholmare vid namn Roger. Han hade även med sig flickvännen Jenny, dottern Hedda och Jack Russel-terriern Gorm. Dessa följde med tillbaka till torpet, där vi intog sillunch. Roger hade med en halva Skåne Akvavit att bjuda på.

Fanjunkaren: Jaha, för er som vill ha snaps, så har Roger med sig en Skåne här.
Jag: Fy fan så äckligt!
Roger: Haha, "fy fan vad äckligt" sa han!
Jag: Jag fick inte ner skiten sist jag försökte!
Fanjunkaren: Jaha, du ska inte ha nåt?
Jag: ....jooo...
Gullan: När drack du det sist?
Jag: På surströmmingskivan på LTU -01... det kanske är godare nu?
Fanjunkaren: Jaha, skål då på er!
Gullan: Biter vi av den?
Jag: Näe, det gör vi nog inte! *de som tilldelats snaps drack*
Jag: Bruuuu.... hrm hrm... fan, det var ju helt okej?
Roger: Den e fin, Skåne!
Jag: Ja, den var nog fan det!? *sade jag, och skickade en vänlig blick åt bebisen Hedda, som satt uppflugen hos mamma Jenny*
Hedda: UUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄ-ÄÄÄÄHHH!!!!
Jag: Oj! Jag är nog inte poppis!
Roger: Haha, vad är det för något?
Jenny: Ser farbrorn otäck ut? Vi vänder dig å andra hållet.
Hedda: *tyst*

Efter en stund var det Rogers tur att ha sin dotter i famnen, så Jenny fick mer fria händer att äta.

Jag: *skickar återigen en vänlig blick åt den skeptiska bebin, nu med joller* Hejsan snussi gussi!
Hedda: UUUUUUUUÄÄÄÄÄÄ-ÄÄÄÄÄ-ÄÄÄÄÄH!!!!!
Roger: Hahaha, det var det jävligaste! Hon gillar inte dej.
Jag: Så var det med en unge på dagiset jag  jobbade på innan. Hon var livrädd för mig.

Efter sillen satt jag i soffan med Lindbloms, och hade den orädde bebisen Olle i famnen. Det var ett himla gullande med de medhavda barnen.

Fanjunkaren: Dom är så härliga, små tjocka bebisar! Känn på hans vader, de är som små filéer. Hihihi!

Olle var en lugn och nyfiken krabat, som visade ett påtagligt intresse för mitt nu 18 centimeter långa skägg.

Jag: Haha, fasen vad han drar! *Olle hade ett rejält grepp om skägget*
Lindblom: Ja, han har starka nypor. Det gör ont om han får tag i hullet på armarna på en!

Olle och jag bondade ett tag och utbytte nyfikna blickar, innan han plötsligt ryckte tag i skäggtofsen och stoppade in den i sin mun, varvid han ögonblickligen spydde i bröstfickan på den lilla flanellskjorta han bar på. Det hela var oerhört komiskt.

Lindblom: *till sin fru* Moa, nu har han spytt!
Jag: Hehe, det har han nog efter pappa!

Efter lunchen begav sig de flesta ut för att blåsa blåsrör och skjuta luftpistol. Fanjunkaren bjöd på kaffe, och kom som en god värd ut med koppar åt oss. Jag och Roger hade tidigare diskuterat hundar i allmänhet, terriers i synnerhet, samt diskuterat varandras ursprung. Vi smakade varandras öl, och kom fram till att vi hade en gemensam favorit i Lapin Kultas 7-procentiga variant. Något som inte kan inhandlas på systembolagen i Skåne, iaf inte då jag försökt.

Således hade vi alltså funnit varandra som dryckesbröder, och kom bra överrens. Även om jag verkligen trivs med människorna här uppe, så är det något väldigt befriande med att kunna prata med någon från grannkommunen i Skåne. Någon som vet att en "tolle" är en "bajskorv", och att "sköven" är "skogen". Fanjunkaren noterade föga entusiastiskt att vi under alkoholens varma slöja, förbrödrat oss i hemmapatriotismens tecken.

Jag: Jaha... det är inte Zoegas det här, men det får väl duga.
Roger: Nä precis, det går väl ner.
Fanjunkaren: Jaha, nu har dom funnit varann, dom här jävlarna, det  kunde man ju ge sig fan på! Ni behöver inte dricka kaffet om det inte passar!
Jag: Nej nej... det är helt ok.
Roger: Men det är ju inte Zoegas.
Fanjunkaren: Nu är det så här, att vi har ett helt annat vatten här uppe, mycket mjukare, och då behöver vi inte sånt kaffe!
Jag: AAAHAHAHA, "mycket mjukare"! Hörde du det?
Roger: Ja, vad spelar det för roll? Du, när man kör in i Helsingborg, och det doftar från Zoegas där vid rödljusena...
Jag: Skoja inte, man står vid rödljusena vid Stattena i sommarvärmen när det luktar nymalet från rosteriet.. fy fan, det finns inget bättre... oj oj oj....
Fanjunkaren: Äh, det är ju inte lönt, nu står ni ju bara å håller med varann för fan.
Jag: Ja, håll dej på mattan för faan, nu ska vi nog fan få ordning och reda här i kolonierna!
Roger: Exakt! DAS IST NEIN! WIR WOLEN NORRLAND INVADIEREN!
Jag: EIN VOLK, EIN RRRREICH!!!! Det blir en promenadseger, två skåningar mot en flock norrlänningar! Oddsen är på vår sida, broder!

Efter en trevlig omgång med dräggligt blåsrör, och en stabil uppvisning i luftpistolskytte av herrar yrkesmilitärer, skapade Fanjunkaren och Krocket-Judas en lång och svår krocketbana på torpets tomt.

Fanjunkaren: Jaha, nu är det dags för krocket, allihopa! Jag och Krocket-Judas har lagt upp en väldigt avancerad bana! *fanjunkaren gör en snabb guidning på den efterblivet konstruerade banan*
Jag: Jävla skit! Jag tänker fanimej inte vara med om det här!
Fanjunkaren: Joho, det ska du visst!
Jag: Ska vi vara i nå jävla lag?
Fanjunkaren: Nää... nä, var man för sig själv, eller dom som vill!
Jag: AHA! Utmärkt, nu jävlar! Jag sätter förhuden på att det blir en skåning som vinner, eller hur Roger?
Roger: Givetvis!

Spelet tog en för mig lysande start, då jag  tog en klar ledning. Plötsligt bröt Lindblom av skaftet på en klubba (som Fanjunkaren själv tidigare låtit terriern Gorm tugga på) och Fanjunkaren gav som självutnämd domare oss ett utsökt smakprov på hybris och maktmissbruk.

Lindblom: Oj då, hehe! Kolla!
Jag: Fanjunkaren, kolla vad han gjorde den jäveln!
Fanjunkaren: Men vad i ....! Det är ju för i helvete den tredje klubban du bryter av för mig!
Lindblom: Hähähä, näääe?
Roger: Det var ju klubban du lät Gorm tugga på?
Fanjunkaren: Det  hör inte hit, skyll inte på hunden nu. Bryter du av en klubba till, då är du fanimej avstängd från spel på livstid här!
Jag: *tröstar Lindblom* Nåja, det är iaf mulet, så du behöver inte vara rädd att ådra dig några livshotande hudåkommor, din rödhårige fan, hehe!

Matchen fortgick med mig i ledning ännu ett tag, men så började Krocket-Judas knappa in på mig. Fanjunkaren var måttligt engagerad i själva spelet, och sprang istället runt och gullade med de närvarande bebisarna. Vi började så sabotera varandras spel, jag och Krocket-Judas. Dock insåg vi snart att detta mest gagnade vår bakomvarande konkurrenter. Vi kom då överrens om en taktik. En taktik vars ogenomtänkthet skulle visa sig fatal för mitt spel.

Lindblom: Höhö, jag tar in på er!
Jag: Det gör du visst inte! Fanjunkaren, han är oförsiktig med klubban!
Fanjunkaren: Nu börjar mitt tålamod med dig vara på upphällningen, Lindblom!
Krocket-Judas: Hördu, vi samarbetar istället, det har vi mer att vinna på!
Jag: Njaa... kan man lita på det då?
Krocket-Judas: Jodå, vi bildar en pakt!
Jag: Hehe, ja, en pakt! Som i "Robinson"! HÖRRNI, HÄHÄ, VI HAR EN PAKT!

Med välsmort i lönndom utövat fulspel, utökade vi så åter ledningen. En flyttad trädgårdsmöbel här, en undanvikt grästuva där, så närmade vi oss snabbt slutet på banan. Vi höll noga uppsikt på Lindblom, och golade friskt för den egenmäktigt förfarande domaren Fanjunkaren, då Lindblom försökte liknande manövrar. Plötsligt kulminerade fulspelet, då jag och Krocket-Judas hade våra klot framför sista porten, och Lindblom trampade ner en ung Asp för att få bättre förutsättningar att ta sig igenom näst sista porten.

Jag och Krocket-Judas hade naturligtvis varit på sagda Asp redan tidigare, dock smidigt och obemärkt.

Jag: Nä nu jävlar får det räcka! FANJUNKARN, LINDBLOM TRAMPADE NER ETT HELT TRÄD FÖR ATT KUNNA SLÅ, FÅR MAN DET????
Fanjunkaren: NU RÄCKER DET!!!! Vad är det här för svineri!?? Du har ju för fan tagit livet av min Sälgbuske, du är diskvalificerad! Du är ute ur spelet!

Lindblom: Nääe, kolla, den lever ju *han gör ett tafatt försök att knuffa upp den lill Aspen igen*
Krocket-Judas: Nä, den där är ju död, han ska diskas!
Fanjunkaren: Ja, Lindblom är ute ur spelet! Seså, he dig härifrån, du har inte på banan att göra! Förstöra en alldeles rekorderlig Sälgbuske, fy fan!
Lindblom: Nä, då fortsätter jag min tävlan inofficiellt!
Jag: Haha, ja gör du det, röv. Du kommer ändå att förlora!
Krocket-Judas: Nu är jag rädd att vi måste avbryta vår pakt, Higge.
Jag: Näää?
Krocket-Judas: Jo, jag tänker krocka dig långt åt helvete, hehe.
Jag: Näääää?

Krocket-Judas gjorde som han sagt, och knuffade mitt klot en bra bit bort i ett parti med högt otuktat gräs.

Jag: Det var då det jävligaste... hur kunde du? Vi hade ju en pakt!!??
Krocket-Judas: Hehe, tja, men någon måste ju vinna!
Jag: Nu jävlar... *trycker undan ett par grästuvor med foten*
Lindblom: Fanjunkarn, kolla vad Higge gjorde nu, han ändrade i banan... hehehe, nu du!
Fanjunkaren: Jaha, då blir du också diskad!
Jag: Va fan, det var väl inget, skit i det du!
Fanjunkaren: En jävel tar ihjäl en Sälgbuske, och en annan fuskar undan med gräset, nu tar ni och ger er!
Jag: Jaha, och vem fan har utnämt dig till domare då, kretin? Förresten var det en Asp, ingen Sälg!
Fanjunkaren: Om du inte lugnar dig så åker du också ut!
Jag: Domarjävel, domarjävel!
Fanjunkaren: Du är diskvalificerad! *pekar med hela handen*
Jag: AAARGH! Din röv! Då spelar jag vidare inofficiellt, som Lindblom! *slår så taffligt att Lindblom går förbi, och kniper andraplatsen efter Krocket-Judas*
Lindblom: Hahaha, jag kom före de-ej, haha-hahaha!
Jag: Det gjorde du visst inte, för jag spelade inte längre! Ni kan ha er skit för er själva! ARRRGH, FAAAEN!
Lindblom: Är du dålig förlorare, va? Va? hehehe!

Så slutade alltså en av de snöpligaste Krocketmatcherna i mannaminne. Lyckligtvis utmärkte jag mig som stjärnspelare i ett parti Kubb senare, då mitt lag utklassade Lindbloms. Ett klart tecken på hur överlägsna de skånska generna är, jämfört med de ur vilka den rödhåriga rasen är framsprungen.

Festen pågick länge, och fortsatte bl.a. med Guitarr Hero på Nintendo Wii, något som både jag och Fanjunkaren betackade oss för. Vi bestämde oss för att klättra upp på ett närbeläget berg för blot och öldrickning på manligt vis, men avbröts dock utav ett amerikanskt besök, vilket jag tidigare nämt här.

Ett uttalande som jag fällde för det amerikanska sällskapet, skulle jag kanske hållit inne med, eller åtminstone formulerat lite smidigare. "When you're used to the girls in Sweden, every other country in the world is like a god damn cave, you know?". Visserligen sant, men ändå.

Moar: Nä, det kan jag inte förklara, liksom. Bara ett grubbligt konstaterande om vissa sakers svårighet.

Sämst just nu: Uppdateringen på "Higge Erövraren". Stå ut!

Bäst just nu: Hmmm.... uppladdning inför Luleåkalaset, samt ett potentiellt Göteborgsbesök inom det närmaste?