Higge Erövraren

Större delen utav helgen har jag tillbringat i Umeå. "Vadan detta trauma?" undrar kanske vissa utav er, men det hela var mycket trevligt. Lördagens uppträdande följdes upp med fest på vilken det åts, dracks, och socialiserades glatt med vår systerkör. Många hade med sig egen alkohol i form av öl, vin och cider. Själv hade jag en halva Tullamore Dew med mig. Den gick oavkortat till produktion utav improviserade Irish Coffee's, tillverkade utav kaffe, pärlsocker (sockerbojkott i alla ära, men sprit i kaffe utan socker är barbariskt) och grädde avsedd för desserten (kladdkaka, vilken jag inte åt utav).

Då festen avrundades ganska tidigt, dök en mycket trevlig och attraktiv kvinna ur Umekören upp, och undrade om det inte hände något mer under kvällen. Jag menade att det ju borde göra det, och erbjöd henne en plats i vår buss in till stan. Vi bestämde oss för att gå på "The Bishop Arms", men fick inte med oss några andra. De flesta hänvisade till hög ålder och dålig ork.

Men vi gick iaf dit, och sänkte några fina bärs. Körkollegan var en bildad och intelligent tjej av det slag som är både rolig och lätt att prata med, och efter ett tag dök även ett par trevliga snubbar hon kände upp och gjorde oss sällskap. Jag socialiserade bäst jag kunde, och underhöll bland annat sällskapet med historien om Radioincidenten. Vi blev sittande tills stängning, varpå jag tog ut riktningen och traskade hem till hotellet och min snarkande rumskamrat.

Dagen efter var det uppträde i Umeå stadskyrka. Som jag var något sliten, så var mitt huvud ett virrvarr utav diverse smutslustiga och otäcka tankar och idéer, så som det alltid är då jag är bakis. Allt som sades under predikan (och det var en mastig predikan, ty detta är ju domsöndagen, kyrkoårets sista söndag) kommenterades i mitt huvud, utan att jag kunde rå för det.

Prästen: ...herren Jesus Kristus, pinad under Pontius Pilatus...
I huvudet: Det har jag visst inte!

Prästen: ...Och vi ber för att de som nu blir av med sina jobb, ska få styrka att orka igenom detta, och att gud välsignar deras pengar så dessa räcker till mat och livsnödvändigheter...
I huvudet: Va? vad sa han? Hähä, herre välsigna vår deg, så den räcker till "ett glas champagne och en svettig hora!"*


Prästen: ...och näten skall vara fulla med fisk, och vi ska ta tillvara den bra fisken, och kasta bort den dåliga fisken...
I huvudet: Jasså minsann, det lät lite kräset. Vad är "dålig fisk" egentligen? Hornsimpor och Fjärsingar?


Plötsligt togs kollekt upp, och en liten sammetshåv stacks fram under näsan på mig, varpå jag krafsade lite i börsen och slängde pengar i den.

I huvudet: Åh nej, hur mycket slängde jag nu där? Crap, jag som inte deltog i den här lågkonjunkturen, nu sket det sig. Nu hoppas jag att Jesus välsignar mina andra slantar, annars räcker det inte alls till ett glas champagne och en svettig hora! *kvävt fniss*


Det positiva med mitt tillstånd var dock att jag satte sången som aldrig förr. Ty uppträdandet skedde ju på förmiddagen, under bakishetens första stadium. I detta har jag superkrafter som osårbarhet inför naturelementen, förhöjd hjärnaktivitet och extra mod.
 
Under bussturen hem visades "Mamma Mia", och jag hade ingenstans att fly.

Bäst just nu: I helgen har jag trenne gånger helgat Buffismens första sakrament, "Ätandet utav buffén".

Sämst just nu: Nej, nu kan jag inte direkt sätta fingret på något dåligt.

Dagens citat: "Jag är en djefla man, som kan göra många konster" August Strindberg

* En låt av Onkel Kånkel, vars existens jag varit ovetande om tills i torsdags, då Psykobob ringde mig och sjöng den för mig.