Higge Erövraren

Gäby ska simma Vansbrosimmet. Men först ska hon föda ett barn till! Men till sommaren, då ska hon göra Vansbrosimmet, den kortare versionen. "Då hänger jag på och simmar det också!" hasplade jag lojalt ur mig när hon kungjorde skojigheten.



Då mitt ego förbjuder mig att ställa upp på den kortare sträckan (varför jag undviker att någonsin öht ställa upp i någonting alls) så ska jag simma alla de 3000 meterna. "Medströms 3 km med en massa svagsinta masar som värmer upp vattnet åt en, det är en baggis" tänkta jag. Nu har jag dock fått veta att det endast är 2000 meter som simmas medströms. 1000 meter ska simmas motströms i Västerdalälven.

Fan!

Jag är en van simmare, faktiskt något av ett vattendjur. Men särskilt snabb är jag inte alls. 2 kilometer i pool simmade jag på ungefär 40-45 minuter innan jag skulle in i lumpen. Nu är jag dock i bättre kondition. När jag snorklade i Malaysia hamnade jag i väldigt kraftiga havströmmar vid ett rev utanför Perhentian Islands. Fenomenet men kraftiga strömmar i havet var helt nytt för mig, så jag ägnade mig roat åt att simma en hel del i dom. Jag upptäckte att jag var så pass stark i min simning att jag under ganska lång tid faktiskt kan simma mot strömmen, och komma framåt.

Men en kilometer? Och hur stark är strömmen i Västerdalälven?

Dessutom går ju loppet i Juli, så jag tänker inte ha någon jävla våtdräkt som "rekommenderas" heller. Fryser man så är det för att man simmar för sakta. På 50-talet simmade dom utan, så då gör jag det också! Enligt uppgift ligger vattentemperaturen vanligen mellan 16 0ch 22 grader, så det är ju rena semestervärmen.

Och skulle det mot förmodan bli för kallt så kliver jag ur, förvandlar mig till Johnny Skan, hoppar tillbaka och simmar i mål.

Nå, hur som helst ska jag köpa kort på något badhus här, för att återigen lägga mig i simträning. Det kommer förmodligen att resultera i en ganska radikal viktminskning, och jag borde vara helt slimmad till jul med den här utvecklingen.

För nu ska ni få se alla siffrorna (jag har ju tidigare bara sagt hur mycket jag gått ner, inte vad jag vägde från början, eftersom det var så pinsamt och äckligt). För två år sedan vägde jag uppskattningsvis mellan 123 och 125 kg (jag vet inte exakt, för jag ville helt enkelt inte väga mig längre).

Jag la om till LCHF-kost den 1/9 2008, och segade mig ner till 93-94 kg. Alltså typ 30 kg. Sedan började jag träna, och gick upp några kilon. Sedan låg jag still på strax under 100 tills den 11 juli i somras. Då skärpte jag matrutinerna (jag har egentligen aldrig brutit matreglerna mer än planerat och kontrollerat för enstaka händelser) och började gå ner i vikt igen. Och sedan jag flyttade till Stockholm den 21/8 har jag gått ner minst 1½ kilo i veckan. Jag "försöker" inte ens längre, istället går allt på rutin.

Jag har ingen vidare aptit, men jag kan ändå äta tonfisk/fetaröra tre ggr om dagen utan att ledsna. I kombination med alla små promenader man tar i Stockholm (jag undviker rulltrappor också) så har detta resulterat i att jag nu väger 90,3 kg. Ofta varierar jag kosten med att testa en ny korv på något ställe i stan. Detta för att hitta bäst korv, och för att lära mig hitta ordentligt i stan. Jag ger mig alltså ut på små "korvpromenader" i Stockholm, köper en korv (favoriterna än sålänge är korven "Pusta" från "Pölsemanden" på Medborgarplatsen, samt chilikorven hos "NK korv och glass" vid NK) utan bröd och utan senap eller ketchup.

T.o.m. jag själv ser skillnad på mig själv nu. Jag har fått köpa ett par nya jeans, 33 i midjan. Jag tror inte jag haft det sedan 90-talet. Jag kommer alltså med all säkerhet att passera under 90-strecket i veckan, och med simträning kommer ytterligare kilon att rasa.

Det känns helt enormt, fullständigt otroligt. Lyckligtvis hann jag stoppa svineriet i tid också, så jag slipper ha de där stora sjoken överblivet utsträckt skinn hängandes, som de har kvar i "Biggest Loser".

Jag måste verkligen sova nu, svarar på de politiska kommentarerna senare.

Sarah: Jodå, jag gick hem ensam. Inte ska du vara orolig; jag är en skåning i Stockholm, ett Lejon bland Får, en Guillou bland Linusar på linjerna.

Jag ser det jävla pissvalet och blir så förbannad.

När ska någon respektera demokratin och ta en debatt med SD, istället för att smita undan som obstinata småungar när Jimmie Åkesson dyker upp?

I en studio sitter det rödgröna gänget och säger att de inte tänker prata med Sverigedemokraterna, eftersom de är deras "ovänner". Om man inte kan ta en debatt med sina "ovänner", hur ska man då någonsin kunna lösa en svår konflikt? Hur ser det ut i världen, där man vägrar ha en dialog med sina "ovänner"?

Tror övriga riksdagspartier på fullt allvar att detta är en taktik som främjar ett "medmänskligt" samhälle?

Om alla är lika mycket värda, är då inte Jimmie Åkesson lika mycket värd när han nyttjar sina demokratiska rättigheter? Om Mona kan åka ut till Tensta och snacka med värstingar, varför kan hon då inte prata med en idiot från Sölvesborg, som Åkesson? Hela skiten är en tafflig uppvisning i feghet, och det är så jävla illa att de som står för den är de som ska leda landet!

Lars Ohly; en småaktig, maktfullkomlig, rädd och arrogant jävel som själv har mer antidemokratiskt stinkande skit i bagaget än som tål se dagens ljus, tror han gör någon slags mänsklig insats när han springer iväg från Jimmie Åkesson i sminklogen.

Visst, det har aldrig legat i kommunisternas intresse att nära en demokrati, men nu bor vi Sverige där vi har yttrandefrihet samt dessutom den minst dåliga av alla styrelseformer; Demokratin! Då BÖR man, vänster eller höger, se till att respektera folkets förbannade vilja och ta en debatt med de övriga folkvalda vare sig de är brunskjortor eller stilettklacksfetischister.

Om en narkoman, mördare eller våldtäktsman råkar illa ut inne på anstalten där jag jobbar, så är det min plikt som anställd och som människa att göra allt jag kan för att rädda honom. Mun-mot-mun eller slagsmål spelar ingen roll. Gör jag inte detta så skulle jag ha svårt att leva med mig själv, eller känna någon respekt för mig själv i min yrkesroll. Jag har ett ansvar gentemot mina medmänniskor!

Men de som demokratiskt valts av folket har själva inte ens den gnutta moral eller pliktkänsla i kroppen att de bemöter DEMOKRATISKT VALDA SD med en sketen debatt, de rädda jävlarna!

Nu är jag så jävla arg på Facebook, jag börjar verkligen få nog av folks jävla retorik.

"Åh gud, vi måste hålla på de rödgröna, de blåa är så kalla och hjärtlösa, vart är samhället på väg?"

Ingen tar reda på fakta, alla bara rapar samma gamla floskler!

Och ikväll blir det extra tydligt i och med SD.s riksdagsplats, att vänskap för de politiskt korrekta inte är värt mer än en sketen JÄVLA valsedel! "Röstar man på SD så är man inte min vän!"

Om jag öht ÄR någons vän ifrån början, så frågar jag väl VARFÖR denne någon röstar på SD, om den nu har avslöjat detta faktum för mig, och så försöker jag försöker jag ha förståelse och respekt för min väns val!

VAD VORE JAG ANNARS FÖR JÄVLA VÄN?

Om ert "rättvisa" Sverige är ett land där man pissar på sina vänner och inte respekterar deras åsikter så kan ni dra åt helvete!

Om ni förresten tror att jag är så obstinat för att jag röstat på SD så har ni fel. Jag tänkte inte alls rösta, men så kom jag på att Maria Abrahamsson, en kvinna jag verkligen respekterar och beundrar, skulle ställa upp i för Moderaterna i riksdagsvalet. Det är inget jag hycklar med; jag står för mina val och jag kan stå för dom ensam och ta debatten också om det skulle behövas. Oavsett vem fan som vill debattera!

Förresten så påtalade en klok kvinna på Facebook ikväll något jag otroligt nog missat!

Har ni sett så jävla lika de här två är?



HAHAHA! (Den tecknade figuren föreställer "Butthead" en populär karaktär från förr på "MTV")
Nu blev jag glad igen! Nästan.

Nu börjar ett nytt kapitel i "Higge Erövrarens" historia! Mobilbloggeri!

Det betyder fler inlägg, fler bilder, och långa klassiska inlägg emellanåt som inte är framtvingade av dåligt bloggsamvete!

Fröken Småland: Det skull vara ett stort nöje att öla med dig i Johnnys frånvaro. Droppa ett mejl på [email protected] när du vill byta närmre info om tid och rum.

Det är en hektisk tid för Higge nu. Idag gjorde inleddes praktiken i min kriminalvårdarutbildning, och jag gjorde premiär i fängelset med uniformen. Det kändes väldigt märkligt. Inför kontakten med de intagna är jag bara entusiastisk, men uniformen känns snutig och märklig. Fast det är kanske för att det är en pikétröja till. Jag hatar verkligen pikétröjor. Men ju smalare man blir desto bättre sitter dom ju, så det är inte så illa nu.

Fanjunkaren såg en bild på mig från ett biobesök nyligen (Toy story 3 3D, riktigt bra) och menade att jag utvecklat AIDS på rekordfart. Det var nog det finaste han sagt.



Och riktigt hur jag ska hinna med att svara på mailen jag får p.g.a. presentationen på "Happypancake" vet jag inte riktigt, för det har varit en jävla respons på det där. Det har dykt upp en del intressanta individer faktiskt. Få se hur jag gör med det där. Just nu känns det som kriminalvården tar all tid och kraft, fast på ett bra sätt. Än så länge känns allting helt rätt.

Hocke: Det är ju inget att beklaga, jag är ju inte dö än. Vi kan höras av närmare den 25e, för ska du ut eller så här uppe så hänger jag gärna på.

Sarah: Dom med humor iaf!

Isabelle: Snusk!

Moar: Ja som sagt, fler än tillräckligt...

Bäst just nu: min hastiga avmagring

Sämst just nu: att så mycket av min tid går åt till att köra fel här i Stockholm.

Ha! Anneloj som jag hyr ett rum hos i väntan på min lya på fashionabla Valhallavägen, har lurat mig att gå med i "Happypancake.com". Det är en datingsida som alla andra; full av giriga fruntimmer som måste parasitera på andra, och inte kan köpa en egen jävla båt själv, om dom nu så jävla gärna vill åka båt.

Så i min "presentation" gav jag uttryck för mitt missnöje.

Enjoy.

"Jag ser att det är SM i kravlistor härinne... Spännande! Är inte killen lång, så ska han iaf ha en segelbåt, köra motorcykel eller spela gitarr.

Det är därför ni är här och harvar, för ni har en massa krav. Men här finns bara killar som mig, HAHA!

Här kommer MIN kravlista: Hon ska ha stor näsa, gärna likna en ung Barbara Streisand. Näsan ska vara magnifik, utan att bli maskulin. Hon ska inte se upp till de fyra otäcka smitthärdarna i SATC, eller tycka att "Greys Anatomy" är världens bästa serie. För det är den nämligen inte, för det är antingen "The Wire", "True Blood" eller möjligen "Dexter". Hon ska ha MINST ett eget intresse som inte innefattar att shoppa skor eller hänga på mig som en osjälvständig svans. Hon ska inte kräva att jag spelar minigolf, UNO eller försöka tvinga mig att Bowla. Hon får istället gärna tycka om att kasta gris och åka longboard. Hon får gärna vara tillfreds och väl förtrogen med sina kroppsfunktioner; jag blir obekväm runt folk som håller på fisarna som om de vore rövguld, för det är de inte! De är naturliga och gratis, och om någon vågar fisa inför mig så visar det att hon vågar lita på min kärlek, och det är bra.

Jag kanske bara är 1,70, och jag har ingen motorcykel, och jag får ont i fingrarna av gitarrer. Men jag kan laga i princip vilken maträtt som helst, jag kan backa med släp och jag kan sy en gardin. Och om ni kan hitta TRE andra killar i den här stan som kan göra det jag kan med en vagina (när jag tycker det är värt besväret), ja då ska jag äta upp mina egna byxor.

Och nappar ni inte på det, så är det er förlust."

För om det nu är så som dom säger, att kvinnor i verkligheten har hängbröst, bristningar och glanslöst hår, ja då har en riktig kille inte rätt längd, segelbåt eller gitarrtalang heller.

Synd, era jävlar. HAHAHAHA!!!

Resten får jag ta senare, nu måste jag sova.