Info
Snart sitter jag på tåget till Göteborg, kanske hittar jag där någon burk att göra en lägesbeskrivning ifrån. Väl i Götet ska jag checka in på Panorama, som har BÅDE engelsk frukost och frukostbuffé. Riktigt vad det innebär förutom ägg å bacon, återstår att se. Men jag håller tummarna för såna där svarta blodkorvar som Jamie Oliver brukar gasta om så fort frukost kommer på tal.
Jag tror det blir en bra helg det här. Buffér, barbecuekäk, sjöfartsmuseum, bärs och kanske lite rock'n'roll, samt härligt sällskap. Stimulans för både hjärna och hjärta, i Sveriges framstjärt.
Good Times ahead.
Sämst just nu: Det känns lite märkligt i halsen.
Bäst just nu: En liten flaska medicin i form av en halva Tullamore Dew, som jag hittade i partyväskan. "TÄLLÄMÖÖR DUUUUH!". Välsigne de där rödhåriga Irländarna.
"Hade du något ICA-kort?"
Plötsligt dök tre snubbar upp, varav en började utslunga smutsiga anklagelser mot min person. De visade sig vara kollegor till Krocket-Judas och Fanjunkaren.
Snubbe1: Hallå du, har du fått några popcorn ikväll?
Jag: Ursäkta?
Snubbe1: Du gillar popcorn, du åt upp mina på Luleåkalaset!
Jag: Näää?
Snubbe1: Jo, vi satt med Daniel Sjösten där, och så åt du upp popcornen.
Jag: Jasså? Ja, det gjorde jag väl då...
Snubbe1: Betala nya popcorn åt mig!
Jag: Ööööh....
Snubbe1: Haha, nää, jag skämtade bara, du behöver inte köpa några popcorn.
Jag: Okej... *vad är det här för svagsint anhang?* Vem fan är Daniel Sjösten då?
Snubbe1: Han jobbade på Flottiljen.
Jag: Jajaaaa, Daniel! Jo det vet jag ju såklart! Ni menar han som är gift va? Trevlig tjej, söt och social.
Snubbe1: Precis, hon är kanske lite över hans division liksom.
Snubbe2: Han är runt 42, ser ut som 21.
Jag: Eh.. nja?
Snubbe3: Han bor i Stockholm nu.
Jag: Ja just det, då jobbar ni ju med Fanjunkaren va?
Snubbe1: Javisst.
Jag: Han var ju ner och hälsade på hos dom där, han sa det var en riktigt fin lägenhet dom hade fixat.
Snubbe1: Pff, tja... Nåt kyffe.
Snubbe3: Jag hörde typ att det var en etagevåning på Kungsholmen?
Snubbe2: Jo tjena, ett husvagnsläger utanför Södertälje kanske. Närmsta grannarna är två vindögda albaner och en illegal pakistanier.
Jag: Hehe... Nja, Fanjunkaren sa att det var fint som fan, låg vid vattnet och så?
Snubbe1: Ja jag vet då inte, jag har inte varit där.
Jag: Okej... Men hälsa honom iaf om ni snackar med honom.
Snubbarna: Jodå... Vi ska vandra vidare nu, ha de!
Jag: Jepp, ha de.
Bäst just nu: Inte så färskt, men jag har inte kommit ihåg att nämna det: Kassörskan på Systemet bad om leg för ett par finöl någon vecka tillbaks. Det var en bra kassörska! Jag hade dessutom valt kassan med snyggast bemanning, det gör jag jämt. Kön var längst, men det sket jag i. Hon bad om leg, och jag fnissade till lite. Hon kollade leget, och fnissade till lite hon också. Lätt värt att stå i den längre kön för.
Lillbrorsan Pepino, har svårt att köpa min princip med att alltid välja kassan med snyggast kassörska. Det ledde till en mildare dispyt då han var här och hälsade på senast. Vi åkte och handlade lite, och vid kassorna valde jag en där det redan stod nåt hjon och la upp varor på bandet. Kassörskan var ypperligt mumsig. I kassan bredvid fanns ingen kund. Kassörskan, ett översminkat troll i min dubbla ålder, satt sysslolöst och glodde.
Pepino hade ställt sig i den tomma, och nickade åt mig med en besvärad min. Jag spelade dum, och började glo på tuggummipåsarna i min kassa. Han traskade då över till mig, röd i ansiktet, och viskade anklagande.
Pepino: Va fan gör du?!
Jag: Man väljer alltid kassan med snyggast kassörska! Har jag inte lärt dig??!
Pepino: Men hon ser ju dig i den andra kassan, hon blir ju lessen!
Jag: Näe, hon vet väl inte varför jag vill stå här? Håll flabben nu, ställ inte till en scen!
Pepino: Shit asså... du har riktigt ont i huvet...
Jag: Jag ska jävlar ge dig!
Bäst just nu 2: Ytterligare drygt ett kilos viktförlust på knappt 5 dagar. 13,5 kg sen den 1/9 nu.
Sämst just nu: De bra maskinerna i tvättstugan är alltid bokade!
"Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra
Vad fan är en "huldra"? Ja, jag vet inte, men jag blir alltid lika förvånad över musikens vederkvickande kraft. Innan ikväll var jag nästan rasande! Men jag traskade hem de 7 kilometerna lyssnandes till playlisten "Svenska Guldkorn" i iPoden. Fred Åkerström, Anna-lena Löfgren, Olle Adolphson och Kenta hjälpte mig alla till ett strålande humör.
Varför var jag då på uselt humör tidigare? Jo, företaget bjöd på after work-buffé på "Olivers Inn", och jag gick dit med trenne kära kollegor. Tyvärr hade det blivit dubbelbokningar, så lokaljäveln var smockfull, varm och en ypperlig grogrund för irritation. Som lök på laxen hade man två trubadursvin på scenen, som just då vi kom uppehöll sig annorstädes.
Jag hatar trubadurer. Trubadurer av det här specifika slaget är avkomman efter norska lismande luder och miljöpartistiska hanrejer!
Kollegorna som var med var Elsa, Emelie och Jånas. Som jag p.g.a. tidigare erfarenheter misstänkte, så fanns dessutom ingen ordentlig sås att tillgå till sovlet. Man fick nöja sig bäst man kunde med coleslaw och suspekta röror. Trängsel, såsbrist och långsamma medelålders hjon gjorde mig nästan stor och grön.
Jag: Satans i helvetes förbannade jävlar!!! Satan!
Elsa: Såja, inte bitter.
Jag: Varmt och jävligt, ingen jävla sås! Det är tamejfan kuttym att ha en rejäl skål bearnaisesås framställd som man kan slabba upp till köttet. Helvete!
Jånas: Hehe, ja, vi får be om en karaff!
Emelie: Så jävla trångt, vi skulle stått dårborta och ätit.
Jag: *mutter mutter*
Jånas: Jag ser bitterheten i dina ögon Higge.
Jag: Det finns dock en positiv sak just nu!
Jånas: Jasså?
Jag: *pekar på trubadurernas tomma stolar* de där jävlarna håller iaf käften för tillfället! Jag hatar trubadurer! De ska hålla käften när jag äter!
En stund senare äntrar trubadurerna scenen.
Jag: Fy fan...
Jånas: Ja...
Jag: Börjar de jävlarna sjunga "Ta mig till havet" reser jag mig och går hem!
Jånas: Hehe
Jag: HA! Nu vet jag vad jag ska göra när jag fyller 30! Jag ska bjuda in ett par trubadurer, sen ska jag dyka upp bakom dom med en yxa när dom spelar "Ta mig till havet" och hugga ihjäl dom! Sen ska jag sätta 30 ljus i deras lik och blåsa ut dom, HAHAHA!
Men nu är alltså bättre igen.
Bäst just nu: Entrecote till frukost.
Sämst just nu: Inget! Fred Åkerström gjorde allt bra.
Underbara, underbara snus.
Låt mig först bara få förklara. Jag älskar snus, och det är alltid bättre att snusa än inte, om man räknar bort kostnadsaspekten. Det går emellertid inte inte att sätta pris på minnena och känslorna som kommer över mig då jag känner doften av Grov, General, Ettan eller Rapé. Jag minns underbara tider i skolan och lumpen, då vi förbrödrades utav snus, alkohol och de flödande hormonerna.
Jag minns då jag åkte utanpå Björns första Merca, och höll på att få skallen avslagen mot en vägskylt utanför Hotell Lappland. Jag minns då jag trots feber och hosta, ölade iförd min gamla turhatt och vapenrock, och moonade turisterna. Jag minns de skamlösa kompishandtrallorna i tevesofforna framför "Tre Kronor" på elevhemmet. Jag minns då jag och en tjej i klassen idkade fellatio på skjutbanan strax innan älgskytteprovet. Jag minns då jag låg och sov bakfull på fodersäckarna i klövdjurens foderlada, och tjuvbajsade i turist-toan på Lycksele djurpark. Jag minns då jag och Kalle smet iväg till Malmö med flygvapnets Saab 9000 Turbo, och smiskade Celicor på strippen. Jag minns då jag försökte tala sans med en uppriven Ahlström som just hållit på att vådaskjuta en kamrat i skallen på en övning. Jag minns då jag och en nazist som inte var betrodd med vapen, låg i ett fältmarketenteri på en flygbas i Småland och lyssnade på när Charlotte Nilsson vann Euroschlagern i Jerusalem, kvällen efter att Jackie Arklöf och hans kompisar mördat två poliser några mil bort.
Allt kommer över mig, samma sekund jag känner dofterna.
Avhållsamheten handlar delvis om att göra ett statement. Det finns i princip två sorters människor som säger att de kan sluta när de vill; nämligen de som ljuger, och jag. Enda anledningen till att jag nu inte snusar, är att ett flertal människor påstår att jag är beroende. Jag har nu inte rört snus på några dagar, och känner inget särskilt begär. Jag saknar smaken och ruset, that's it.
Jag har nämligen aldrig varit beroende utav snus, inte ens då jag i gymnasiet snusade för 400 kronor i månaden, trots att snuset bara kostade 11-12 kronor dosan. I perioder har jag helt enkelt inte "orkat" snusa, och liksom glömt av det. Sen har jag kanske kommit på att "det var minsann längesen jag snusade, det hade varit gott nu" och köpt någon dosa, men vanligen bara kommit ihåg att snusa upp hälften.
Men under en längre snusfri period kom migränen, som varit borta hela gymnasietiden, tillbaka. Jag har sedan dess försökt hålla igång snuskonsumtionen så gott jag kunnat. Olyckligtvis har vi nu en rövregering av förryckta pisshuvud, som av någon jävla anledning håller på att skatta ihjäl snusandet. I denna tid av viktnedgång, behöver jag de pengarna till nya byxor istället. Alltså inte i första hand tatueringar, som tidigare förivrat hävdats.
Så i kombination med kostnadsfrågan, så passar jag nu på att göra detta av samma anledning som hundar slickar sig mellan benen; för att de kan. Dessutom är det få saker som slår att få säga: "Vad var det jag sa?!"
Elin: Nu far du och stoppar ord i våra munnar. Om jag och Ingvar utsätter någon för dålig sex, så är det för att dom inte förtjänat bättre, är du med? Exempel: "Hu, den här bruden var verkligen ingen höjdare, då orkar jag bara köra b-programmet ikväll". Och så pratar vi inte mer om detta, för jag får hela tiden bilder av en naken Ingvar i mitt huvud. Jag blir upprörd över Karlsson-på-taket-liknelserna, eftersom han är obehaglig.
Sämst just nu: TV4 är fruktansvärt ansvarslösa då de skickar ut ett gäng korvgömmande regnbågstjuvar av Stockholmsmentalitet i skogen, utrustade med T-Röd och elddon. En av dom höll på att brinna upp, och förstod fortfarande då programmet ("Bonde söker fru") sändes, inte hur "vanlig tändvätska" kunde bete sig sådär.
Bäst just nu: Att "Jack Bauers" i favoritserien "24", underbara skoningslöshet och handlingskraftighet nu börjat smitta av sig till filmvärlden. Jag såg för ett tag sedan Luc Bessons nya actionfilm "Taken" och blev mycket positivt överraskad. En något träig Liam Neeson spelar en pensionerad CIA-agent, som får sin dotter kidnappad under dennas vistelse i Paris. Det händer relativt tidigt i rullen, och återstoden är en formidabel slakt i vansinnigt tempo, där en mycket arg Liam Neeson avrättar högvis med Balkanmafiosos och arabiska människohandlare. Det här är verkligen en "feel good-film" i ordets rätta bemärkelse.
Lite tveksamt just nu: Sitter med wurstkäse i mustaschen, och känner mig en smula besudlad. Fast god var den, korven med ostsås i.
Min nöjdhet.
Det sista jag skrev var att jag skulle skriva om en ny dambekant, samt varför amerikanska versioner och nyinspelningar av befintliga brittiska serier är bättre än orginalen. Just nu saknar jag dock inspirationen som krävs för detta.
Det betyder dock inte att jag är sur eller oengagerad, utan snarare att jag har tankarna på annat håll. Jag har tappat ännu ett kilo sedan i tisdags, och är nu ganska förvånad över hela grejen. Det börjar bli kul liksom. Jag vaknade strax innan 4 inatt, och kunde inte somna om.
Då kände jag suget efter grillad Entrecôte, så jag satte grilljärnet på plattan och la på en ordentligt marinerad skiva, som perfekt grillad och rosasaftig strax därefter åkte ner med lite tzatziki. Det är när man tar sig dylika friheter som man uppskattar singellivet. Man slipper bli påflugen i köket av någon halvklädd sömnzombie som undrar vad fan man håller på med.
Det märkliga med det här är att jag trots dylika infall nu tappat 12 kilo sedan den 1/9 för drygt sex veckor sedan. Hade det inte varit för att jag känner mig så pigg och nöjd hade jag trott att jag blivit sjuk eller något. Det känns dessutom märkligt enkelt. I dagarna har folk ätit smörgåstårta, choklad och pizza i min närhet, men jag känner ingenting. Jag bakade t.o.m. två blåbärsockerkakor för ett par veckor sedan, som jag inte åt utav. Det är som om allt det där goda vore kvinnor, och jag plötsligt blivit homo.
Jag har aldrig upplevt det på det här sättet, så nu tänker jag köra på. 25-30 kg till innan sommaren känns fullt rimligt.
När jag ändå håller på, så lägger jag ner snusandet också. Jag har alltid hävdat att jag inte är beroende, utan bara gillat smaken och yrseln. Dessutom verkar det som om migränen håller sig borta om jag håller en jämn och hög konsumtion av snus. Så nu lägger jag ner det tills vidare, och lägger snuspengarna i en tatueringspott istället.
Här är det förändringar på G. Fan vad jag är nöjd!
Elin: Nej, nu är du sådär alldeles ologisk igen. Visserligen har du rätt i att det finns många manliga klåpare, men "survival of the fittest" hjälper er inte. Varför? Jo, ni väljer killar efter utseendet, och i er enfald tror ni att snygg är lika med bra i sängen. Men när ni upptäcker misstaget är ni redan befruktade, mohahaha! Förresten är jag fortfarande murken för att du jämförde mig med "Karlsson på fucking taket", den lille elake fete tunnhårige fan!
Några sexuella sanningar.
Att nysa riktigt ordentligt! Att göra avträdet på porslinstronen då man är ofantligt nödig/bakis! Att kissa när man har hållt sig riktigt länge! Dessa tre saker är bara några exempel på vad som är skönare än allt som 9 av 10 kvinnor kan göra för en man utan att använda musen.
Jag har mina teorier om varför det är på det viset, och med tanke på min logiska begåvning, är de mest troligt alldeles riktiga. Dessa orkar jag dock inte redogöra för just för tillfället. Istället kommer nästa del av min insikt/sanning.
Det är mannen som ska tillfredställa kvinnan, inte tvärtom. Hade det varit meningen att kvinnan skulle tillfredställa mannen, så hade vi varit utrustade med fler erogena zoner än den enkelspårige skrevdiktator som residerar i var mans byxor. Vem ska tillfredställa mannen då? Jo, det gör mannen själv, och just till det är kvinnan ett ypperligt redskap. Nu råkar hon dock i alltför många fall vara utrustad med märkliga idéer och egenskaper som hindrar de flesta av oss att framleva problemfritt och harmoniskt.
Att nu 10 av 10 kvinnor hävdar att jag har fel, och att deras killar är jättenöjda med deras handlag och orala färdigheter, beror på att 10 av 10 killar ljuger för att vara flickvännen till lags och därmed få komma till fler gånger.
För alla kvinnliga läsare som nu blir förnärmade och kinkiga, så vill jag bara påpeka att jag skrev "9 av 10" i inledningen. Får det er att känna er bättre, så kan ni ju identifiera er med den 10e istället. Om ni dock gör detta, och samtidigt förtränger det faktum att ni istället för önskat resultat, alltid får ont i axeln och kramp i handen då ni försöker rycka fram lite av kärlekens bechamel, bör ni jobba på er självinsikt.
Ingvar: Herreclint, de har verkligen stulit regnbågen, de jävlarna... Den tjocka snubben har ju alldeles rätt! Jag skulle faktiskt vilja ha tillbaks den? Sovjetflaggan eller Hakkorset är ju ledigt, det skitet kan dom få gäjifiera! Hehe, vet du vad som hade varit kul? Om de snodde Davidstjärnan!
Xrim: Roqueforten kräver sitt kex eller kanske pepparkaka, och den draken har jag för tillfället slutat jaga. Men jag kommer med all säkerhet att reka det där stället grundligt.
Mr. Pentex: Nej, han heter Erik, och har bara två agendor; tjäna pengar, och dölja sin fjollighet bakom attraktiva kvinnor han lockar till sig med alla sina pengar. Fast han är mäklare, så nu kanske han ligger i sitt badkar och försöker gnaga av sig pulsådrorna. En klassisk Dalle var när han påstod att under en avsugning så ska kvinnan alls inte suga, utan bara föra munnen fram och tillbaka över drulen. Diskussionen som följde slutade med "du e så inihelvete dum i huet" eller liknande.
En annan gång hade han frågat en Saabsäljare varför vissa modeller hette "Aero", varpå försäljaren förklarat att det ju betyder "pil" på engelska, och att modellerna hette så för de var så snabba. Då berättade jag att han och säljaren var efterblivna, förklarade att "pil" stavas "arrow" på engelska, och att "Aero" ska syfta på modellernas aerodynamiska utförande, samt peka på Saabs namn och historia som flygplanstillverkare; "Svenska Aero Aktiebolag". Då skrattade han åt mig och undrade om jag var dum i huvudet som inte kunde fatta att försäljaren visste sånt bättre än mig. Jag tror diskussionen slutade med slagsmål den gången. Men vi hade rätt kul ihop emellanåt.
Bäst just nu: Den Entrecôte på dryga kilot som såldes mig till förträffligt lockpris på Kvantum idag, och som nu skivats till sex utsökt marmorerade underverk, vilandes i marveluös marinad. Jag plockade upp den, begapandes priset, och bar den sedan runt i affärn likt ett litet barn; ömt, kärleksfullt, och fantiserandes om allt underbart vi kommer att uppleva tillsammans. Jag älskar min Entrecôte!
Sämst just nu: Att jag inte har tid att skriva om de ytterligare sakerna jag tänkt, utan får skjuta upp dessa till morgondagens inlägg. Bara så jag inte glömmer, så är ämnena en ny skojig dambekant och vad som sades då vi tog ett par öl på Bishop's igår, samt varför amerikanska versioner och nyinspelningar av befintliga brittiska serier är bättre än orginalen.
Jo kom igen nu, snääälla! Bara lite?
Förra gången det här mediejippot "Bonde söker fru" gick, så satt en av bönderna som brukligt och bläddrade igenom breven som kommit från intresserade kvinnor. Vid sin sida hade han ett par tjejkompisar. Plötsligt dök det upp ett brev med ett foto på en väldigt lättklädd dam, och lystnaden glimmade till i bondens ögon. Då nappade en tjejkompis åt sig brevet och "ajabajade" bonden. En sån skulle han minsann inte ha! Snopet såg han efter brevet, och hade förhoppningsvis såpass med insikt att han inombords bannade sig själv för att han umgicks med denna den värsta sortens människa; En småaktig cockblocker med mindervärdeskomplex och hävdelsebehov.
Måtte djävulen ta alla dylika! Inga förtjänar mer att pinas i den åttonde kretsen utav Dantes helvete, än dessa livslustsugande sabotörer av sexuellt umgänge.
Något som retar mig lika mycket, är att bögarna tycks ha ensamrätt på den sexuella frigörelsen nu. När homosexuella hästbonden Peter emottog ett kort föreställande en naken kille hoppandes från en båt, med drulen dold bakom en påklistrad stjärna, pillade han till sällskapets förtjusning bort denna.
Där var den, drulen.
Peter mös åt den, och uttalade sig sedan om hur "porrig" han var, den där killen.
De har carte blanche för allt sånt här, bögarna! De kan öppet diskutera allehanda köttsliga behov och ställa krav. I media tycks 50% av allt som lämna munnen på en bög vara sexuella anspelningar. Men det tar inte slut där. De får också springa runt och ta kvinnor på brösten hur som helst. De gör det på teve, de gör det i sin bekantskapskrets och de gör det på krogen. Många kvinnor accepterar förvisso inte det här beteendet, men de förväntas att göra det.
Varför, vet jag inte. Är det för att de genom att vara bögar automagiskt blir auktoriteter på stil och mode, hos män såväl som hos kvinnor, och således måste få undersöka folks kroppar som det passar dom? Eller är det för att de inte "utgör något hot"?
Det är kanske det mest kända exemplet. Efteråt ska Scarlett ha uttalat att hon inte alls var ok med det där, och att hon vill ge reportern en smäll. Men hon accepterade det och höll masken, eftersom det förväntades av henne. Hade reporten varit hetero så hade höger suttit där direkt, det är det inget snack om.
Man gör ju helt enkelt inte sådär. Det hela borde ur kvinnans synvinkel anses som vulgärt, och dessutom kränkande. Vad är det som gör den här objektifieringen utav kvinnor lättare att acceptera, än den objektifiering som vi som vill sätta på kvinnorna utsätter dom för?
Nu förstår ju jag att det här framstår som fördomsfullt, homofobt och alla andra floskler man nu kan hitta på i vårt politiskt korrekta och många gånger in-i-helvete trista samhälle, där det är viktigare att inte såra folk än att säga sanningen.
Men min poäng är inte alls att de här priviliegierna ska berövas bögarna, tvärtom. Som vanligt så är grunden till mitt gnäll endast avundsjuka! Jag är inte arg på bögarna alls, de gör ju alldeles rätt! Jag riktar istället mitt förtret mot kvinnorna!
Varför får inta jag fjollhoppa runt och rycka i tuttar och bete mig? Kanske strutta runt på stan i solskenet, lyfta på en kjol och käckt hojta "goddag" åt en sommarfräsch framstjärt?
Det ska ni ha klart för er, fruntimmer, att delar ni ut såna här favörer åt en grupp, så ska vi alla ha dom! Annars är det orättvist, och det finns inget osvenskare än orättvisa.
Ni får ju kladda och bete er hur ni vill med oss utan att vi slår till er eller klagar särskilt mycket. Det är ju inte vårt fel att ni väntar med att utnyttja den rättigheten till ni är gamla desperata grogghaggor.
Nä det svider, det här.
Xrim: Du har smak och stil du, gamle plattlandsknekt. Många fina bitar på deras skivor, minsann. Fanjunkaren rynkade på näsan och frågade: "är de nå irländsk skit? Nä usch!". Vart ligger den där delikatessaffären? Bäst ostutbud hittills har jag nog sett på Coop Örnäset, vilket ju är lite märkligt med tanke på att där bara bor blandmissbrukare och försupna järnverkare. Jag klev in på en liten sketen konsumaffär på Söder i Stockholm en gång, och dom hade minst fem olika sorters parmesan, och lika många sorters chevre, bl.a. en askad variant. Röd Snapper och Marulk hade också, plus allt möjligt annat. Här har vi norskodlad regnbåge och Kung Gustavs rökta brislingar i tomatsås.
Nej, skägget gör inte filosofen, men det gör honom lite snyggare.
Keyser: Lugn och fin. Se bara till att ha en toarulle med dig när du är ute och färdas. På de stora galleriorna finns pappersautomater, så släng inte alla småmynt åt tiggarna. På hotellen har dom vanligen toapapper, men om du ska göra ordentlig business i porslinet, så får du se till att nypa av då och då för att spola undan. Hålen i vissa toastolar är inte större än hålet i en flaska Heinz Chilisås.
Bäst just nu: 11,5 kg lättare sen början av september. Tack för det, kycklingen, fisken, varmkorven, Entrecôten och fläskfilén, hehe!
Sämst just nu: Den här överjästa prydheten i samhället.
Ave rectum, svabbus gloria!
I brist på grejer att ladda ner så såg jag ikväll en av de bästa västernfilmer som gjorts utan Clint Eastwood, nämligen "Tombstone". Så fort jag ser något som utspelar sig i en annan tid, så börjar jag fundera på när man egentligen hade levt bäst, om man inte levt nu. Det självklara svaret kom till mig när jag satt och glodde på en dokumentär om Pompeji. De hade grävt ut en villa som tillhört en frigiven skrivarslav, som senare skaffat välbetalt jobb som tjänsteman. De hittade dokument som berättade om hur han levt där.
Han hade 240 semesterdagar om året, sexslavinnor och rinnande vatten. Villan var tämligen fet, och utrustad med bl.a. ett atrium, alltså en inbyggd trädgård, även den med rinnande vatten. Han kunde ha buffé varje dag, och hur mycket göka och kröka han ville. Dessutom var samhället väl fungerande och utan unken kristen moral och prydhet.
Det absolut bästa med hela romarriket är att dom hade ett utmärkt system för hur man skulle torka röven efter bajsning. De band fast såna där mysiga tvättsvampar som växer i medelhavet, på en pinne. Med en dylik anordning svabbade man sedan rent i arslet efter att man krystat ut fekalierna. Genialt!
Men det är inte utan att man blir lite avundsjuk på de gamla kåbojsarna också. Tänk att bara rida runt fritt och planlöst på sitt trogna ök, med en Winchester och ett par glänsande revolvrar, kanske skjuta en buffel och halstra filén över sin lilla lägereld. Koka en panna kaffe och rulla en giftpinne i skenet från brasan. Kanske krypa ner med någon bortrövad indianjänta och leka gömma korven. Behövde man sedan slantar så var det bara att skjuta en skurk och lämna in honom till Sheriffen, så fick man deg att bränna på whiskey och poker.
Men det är just det där med att torka sig i arslet. Man måste kunna få utföra en adekvat rentorkning, annars får man för djävulen ingen sinnefrid!
Det är vad som skiljer oss från djuren, och folk i u-länderna. Det enda jag tyckte var jobbigt i Thailand förutom ladyboysen och att vissa hade långa äckliga lillfingernaglar, var att möjligheterna att torka sig ordentligt i arslet efter utfört uppdrag var ganska begränsade. Hålen i toastolarna har helt enkelt inte gjorda för en rejäl svensk skitkorv och papper på samma gång. Och på vissa ställen fanns inte ens papper, bara ett duschmunstycke. Vid första tillfället knöt jag händerna i vredesmod, och tänkte typ "little yellow bastards". Efter det lärde jag mig att alltid ha en rejäl lunta dasspapper i bakfickan.
Förresten undrar jag om någon kan berätta vad de där lillfingernaglarna är till för? Jag har en otäck känsla av att det har just med att avlägsna exkrementer från fisringen att göra.
Elin: Tack, så förolämpad har jag inte blivit sedan en kille i Gällivare tyckte jag var lik lillbrorsan Randy i "My name is Earl". "Karlsson på taket" den enda av Astrid Lindgrens karaktärer som är riktigt osympatisk, vildvittrorna inräknade (ehuru otrevliga, så visade de ju rattarna. Det ska dom ha credd för). Förutom att han är ful och skägglös, är han förövrigt fetare också. Elaka Elin strikes again.
Gruppchefen: Gruppchef var ju en ytterst symbolisk titel för oss, alla vet ju att det var jag som utgjorde ryggraden på TPC. Den ende som förresten hade bättre värnpliktsbetyg än mig var Dalle, men han ägnade mest dagarna åt rövslickeri och att se dum ut, så det räknas inte. Jag skulle golat den där gången ni snodde min luftpistol och åkte runt i Ängelholm med Caravellen och sköt på skyltfönster, så kanske jag hade fått bli gruppenführer istället. Snacka om lojal vapenbroder!
Xrim: Nä, men nu kommer jag att ha ögonen öppna.
Bäst just nu: Eventuella planer att åka och hälsa på Olefin.
Sämst just nu: Snuspriserna. De känns nu när jag inte jagar kolhydratsdraken längre, utan delkompenserar med snus.
Nördar i neon.
När jag kom hem hittade jag nästan omedelbart den gamla vaporuben. "Bra, nu har jag en burk jag kan inta 'rumänskt' (sniffa i en påse) och en som jag kan smörja in mig med" tänkte jag nöjt.
Dagens grej som irriterar mig är sajbergoffarna.
De ser förjävla märkliga ut. Jag försöker förkovra mig i ämnet på wikipedia, men blir inte mycket klokare. Det är en slags gren utav Goff-kulturen, men istället för skräp som Marilyn Manson, så lyssnar dom på Trance och annat skit. Egentligen så heter det såklart inte Sajbergoff eller Goff, utan "Cybergoth" och "Goth" (ni vet som tjejernas "Rocky"-motsvarighet "Nemi", som bara innehåller situationsigenkännande skämt som endast tjejer förstår. Typ hur chokladsugen man är när man menstruerar, hur man mår då man lagt upp sig för en loser på fyllan eller hur man hela tiden hetsas att försöka lämna singellivet. Feministhumoristiskt sprängstoff, alltså).Nu är det dock så att jag personligen vägrar sätta ett gäng blodfattiga wannabehårdingar som gjort coola plagget läderrocken nördig att bära, i samma fack som de gamla Goterna. Dessa utträttade storverk som att plundra Rom och slåss mot Hunnerna. Inte heller kan jag se att dessa Goffare skulle ha något med den storslagna epoken/byggnadstilen Gotiken, i vilken flera av världens största katedraler är byggda i, att göra. Den genomsnittlige goffaren verkar vanligen vara ett nervöst f.d. mobboffer med blicken i marken, som dragit på sig en svart rock för att smälta in i en större grupp och på så sätt undkomma sina plågoandar. Denne verkar sällan ha ett hum om hur man bygger ett 30 meter högt stenvalv med handkraft och lyftkranar i trä.
Många gofftjejer är väldigt läckra, men kan jag inte begripa hur de hamnat i ett dylikt nördkollektiv. Kanske har de en fetisch liknande den som hon tjeckiskan i "American Pie", hon som tänder på nördar?
När jag var på affärn innan ikväll för att köpa snus, stod det en jättestor sajbergoffkille i kassakön. Han försökte se hård ut i sitt långa hår och svarta rock. Med ett flertal neonrosa hårflätor i kalufsen, var han dock inte hårdare än en diarré.
Jag tycker de kunde bli punkare istället. Punkare ser också skojiga ut, och de lyssnar på bra musik.
Bäst just nu: Jag har sett ännu två Clint-produkter jag aldrig sett tidigare. Det ena var ett avsnitt av "Rawhide", västernserien han slog igenom i i mitten utav 50-talet. Jag var mycket vördnadsfull under tittandet.
Sämst just nu: Det är drygt att ligga hemma i sjukdom. Det finns snart inget kvar att ladda ner att se alls.
Uno
På något sätt har dom ändå nån slags obegriplig kultstatus. Varför? För att Plura låter som nån gammal blandmissbrukare? Covern utav "Somliga går med trasiga skor" är det enda jag vet säkert att jag hört av dom, men det var ju för djävulen inte ens deras egen låt.
Det får vara slut med det här jävla Eldkvarnandet!
På tal om "Freda'" så verkar nu Uno Svenningson helt legitim att tycka om, även utav något slags vuxna män. För att uttrycka mig på postpubertalt dataspråk; OMGWTF*!!!
En kväll när jag kom hem till studentlägenheten, så satt där tre lånhåriga jävlar med en gitarr på en balkong, och sjöng "Under ytan" med inlevelse som om de var pårökta och rödvinstinna. Först när jag hörde dom tänkte jag bara "förbannade studentjävlar", som jag alltid gör när de gapar och spelar allan i mitt livsrum. Men när det gick upp för mig vad det faktiskt var dom satt och spelade, så tänkte jag först: "Hehe grabbarna har ju humor, spela Uno sådär... men när ska de börja garva?"
Grabbarna började inte garva, de bara sjöng och sjöng. Jag stannade upp och glodde gapande på dom. Jag ville skrika "HÅLL KÄFTEN!!" ända från tårna, men kunde inte. Kunde liksom inte riktigt processa vad jag såg. Jag började liksom trippa otåligt på stället, som en hund vars husse klättrar upp i ett träd.
"Vad göööör dom? Hur kan dom inte förstå att det dom gör är fel? Varför sjunger dom inget av Nirvana, eller åtminstone 'Stairway to heaven' som alla andra långhåriga jävlar? På vilken slags odysfunktionell skola har de där blomsterbarnen gått, där man inte haft vett att mobba in lite ordentlig svensk självdistans i dom?". Tankarna trängdes i mitt inre. "Mitt livsrum håller på att fullständigt fittifieras" tänkte jag modstulet, och gick in i dubletten jag delade med de fem sittringsbajsande, hårfällande idioterna från Pakistan.
Det var en svår tid.
Ingvar: Getost, så var det ju. Ja, blod och inälvsmaten som "Blodplättar", Blodpalt och Leverpalt glömde jag alldeles bort. Vad beträffar det där andra så vill jag inte veta vad lappar sätter i sig. Jag är nöjd bara de inte äter barn, sen vill jag inte veta mer. Blåbärsylt till palten måste vara någon norrbottniskt då, kommer inte ihåg vad jag fick till palten när jag fick det i västerbotten sist.
Elsa: Vad betyder det? Är det cockteasing, eller kommer du ut som tvestjärt? Det sistnämnda är att föredra, men kläm fram bloggadressen din istället för att besudla kommentarfältet med orenheter. Ledsen att du inte fick tillbringa helgen i mitt muntra sällskap, jag är mycket mycket sjuk.
Bäst just nu: Inget! Varmkorven, hostmedecinen och snuset börjar ta slut, och jag ligger hemma med alla förkylningars moder, och har sett ALLT värt att se som går att stjäla på Pirate Bay... nästan.
Sämst just nu: Hugh Hefner! Det är dags nu Hugh, du har haft ditt roliga. Plocka ner skylten, och sluta daska hängpungen mot 19-åriga flickors stjärtar. Skulle jag visa mig med en 19-åring skulle hånropen aldrig ta slut, men den där fan kommer med ett 19-årigt tvillingpar, och blir hjälteförklarad!
"De kommer förmodligen att bli mina flickvänner" har han sagt. Du kommer förmodligen att relativt snart plocka ner skylten, jävla rökrocksröv!*"Oh My God, What The Fuck", för er över 30.
Norrländsk matkultur.
Jag rensade dom ganska rutinerat om jag får säga det själv, och pratade som vanligt med mig själv när jag stod och pysslade. "Det här är ju löjeväckande, höhö" eller "Detta liknar ju rena löjan". Jag hade fått tillredningsinstruktioner utav Fanjunkarens sambo Gullan, som är gammal skärgårdsbo. De små gynnarna skulle sjudas 5-6 minuter i vatten som innehöll en deciliter salt per liter, samt ett gäng kryddpepparkorn.
Det låter kanske som mycket salt, men det blir absolut rätt.
Innan jag flyttade norrut hade jag bara hört talats om löjrom, men jag hade aldrig reflekterat över vad en Löja var. I Skåne är det främst Stenbitsrom som gäller. Denna är lika delikat som löjrom, men mycket tacksammare att "skörda". Här uppe äter man dock alltså Löja, och vanligast verkar vara att man äter den med potatis och löksås, som vi gör med saltsill i Skåne.
Ofta halstrar man den istället, och då äter man den vanligen tillsammans med "Småla", som man gör med den mesta fisken man halstrar här uppe. Ordet "Småla" är en dialektal förvrängning utav att smula, men det är också en förkortning utav rättens fullständiga namn; "Smålanedi", alltså "Smulaneri". Anrättningen består nämligen utav hårt tunnbröd som smulas ner i mjölk med lyngonsylt i en djuptallrik. Det är mycket vanligt att äta till frukost häruppe, och alltså även till middag, om den berikas med exempelvis halstrad eller stekt Gädda, Sik eller Löja.
Om man forskar vidare i skillnaderna mellan maten här och i södra Sverige, så finner man att dessa är större än vad man skulle kunna tro. I Västerbotten är det t.ex. vanligt att stoppa finskuret fläsk i pannkaksmeten, så man får pannkakor med kött i, s.k. "Schlobbor". Man säger Schlobba även i Norrbotten, men då kan det röra sig om en vanlig pannkaka utan fläsk.
Det vanliga är dock att dessa pannkakor benämns "plättar" här. Pannkaka för en norrlänning är gjord i långpanna i ugnen, d.v.s. det vi i övriga Sverige benämner "ugnspannkaka". Det vi i övriga Sverige benämner som plättar, kallar norrlänningarna för "småplättar". Eftersom jag älskar västerbottniska fläskschlobbor, och är norrland djupt tacksam för detta bidrag till den svenska matkulturen, så kan jag ha överseende med den här svagsinta dumheten att kalla pannkaka skapad i stekpanna för "plätt".
Häruppe är man bättre på att behålla sin gamla matkultur trots influenser och nyheter utifrån än vad vi är i södra Sverige. Kaffeost är t.ex. något alla känner till och som är ganska vanligt, speciellt inåt landet. Det är en vit, tämligen smaklös ofta hemmagjord ost (ofta från fårmjölk) med gummiartad konsistens som skärs i små skivor och läggs i kaffet. Ganska trevligt faktiskt.
Till kaffet äter en del i inlandet även torkat renkött. Man lägger det i kaffet, så sväller det lite och mjukar till sig, blir sladdrigt och mumsigt.
Torkar gör man även Gädda. Min vän Marcus körde av vägen ute i skogen mellan Arvidsjaur och Gargnäs en gång. Det skedde i en korsning, och just där låg de enda två husen på någon mil. I det ena bodde en ung lantbrukarfamilj, och i det andra en vital och rakryggad gubbe på runt 85 år, med kolossala polisonger. Just som Marcus traskat upp på vägen för att överblicka situationen, kom gubben lunkandes med sävliga steg. Han snaskade på något, som han vänligt sträckte fram mot Marcus. "Ska du ha nå' törgädd?" undrade han generöst. Även om Marcus uppskattade gubbens vänlighet och komiken i situationen, så frestades han inte av den torkade gäddan.
Den norrländska matkulturens absoluta stolthet och namnkunnige monark är dock palten. Det är en hård boll av riven potatis och kornmjöl, och i mitten finns en surprise av vad som vanligen är rimmat bogfläsk. Denna delikatess avnjuter norrlänningen vanligen med hjortron- och eller blåbarsylt samt smör. Mjölk är vad som vanligen föredras till detta, även utav vana öldrickare och dylika individer.
Som kroppkakeälskare har jag ringa förståelse för paltfanatismen här. Kroppkakan har en mycket behagligare konsistens, då den är gjord på både rå och kokt potatis utan kornmjöl. Dessutom är fläsket i mitten av en kroppkaka vanligen förstekt, samt ackompanjerad utav både lök och kryddpeppar (denna kejsare utav kryddor, fläskköttets och lutfiskens perfektionskapande smak-katalysator). Bara tanken på detta med lingonsylt och grädde, det får mig att vilja utbrista samma sak som när jag tidigare ikväll hittade rom i en av Löjorna, som jag saltade lite och slafsade i mig; "AMBROSIA!".
Varför man är mer förtjust i den enligt mitt tycke visserligen goda, men smaklösare palten, vet jag inte. Enkelhet är något som präglar alla norrländska maträtter. Att t.ex. jämföra den norrländska matkulturen med den genuint skånska skulle vara som att jämföra en T-Ford med en Bentley Continental. Varför maten här är mindre avancerad vet jag inte. Kanske är det för att utbudet var så mycket rikare söderut, kanske har norrlänningarna inte kommit lika långt i evolutionen.
Bäst just nu: *SPOILERVARNING* Hamilton överlevde även senaste boken. Erik Ponti blev mångmiljonär och köpte Maserati, Pierres fru Eva är bäst i landet på sitt jobb, och hade lika fina kläder som Carla Bruni. Pierres fallskärmsregemente var världens bästa, och Frankrikes president fjäskade för hela sällskapet. Han är ju nästan lika jävla knäpp som jag när jag skriver "När godheten segrade", fast dialogerna i hans böcker är påtagligt krystade och gubbaktigt fantasilösa. Men jag kan inte låta bli att tycka om Guillou, denne gamle stenrike Maoist utan självdistans. Underbar!
Sämst just nu: Förkylning på G, och jag har åter förlagt vaporuben.
"This is how I roll!"
Jag har åter läst om saker i blajmedia som gjort mig förbannad. Eller snarare, en sak gjorde mig förbannad, den andra irriterad.
Den första grejen gällde ett fall utav fortkörning, där en person kört i 212 km/h på 80-sträcka. Inget jag fördömer, det skedde i en folkfri tunnel där inga barn lekte. Jag har gjort liknande grejer själv; drygt 180 på Bergnäsbron som är begränsad till 50 km/h, Luleå-Råneå på 14 minuter, Göteborg-Ängelholm på en timme, o.s.v.
Vilken idiot som helst kan göra såna här saker på bra breda vägar med rätt bil, så det är inget att applådera eller skryta med.
Men nu är det så att just i det här fallet var det en synnerligen hedervärd fortkörning, ty den var ett exempel på det femte av Buffismens sakrament; "Begåendet utav kriminella handlingar på norsk mark". Det rörde sig nämligen om en svensk som körde genom "Bömlafjordtunneln" i Norge. Så långt allt väl, all heder åt den unge mannen.
Tyvärr fastnade han lite orutinerat på en fartkamera. Kjell Arne Hestad vid norska trafikpolisen sade i ett uttalande att "det var det värsta fall om griskörning" han varit med om. Haha, en förargad norrman är alltid en liten seger.
Nu föll det sig dock inte bättre än att norska polisen kontaktade svenska myndigheter, vilka i sin tur golade ut sin egen medborgare så att han nu måste sitta 2 månader i fängelse. Hur i helvete kan vårt samhälle vara så vridet? Hur fan kan man lämna ut en medborgare till främmande makt på det viset? Sätter svenska myndigheter norska lagar och regler före sina medborgares väl och ve? Det verkar fanimej så!
Blodig jävla revolution!
Det andra förargelseväckande fallet utav dumhet i media, var en sak som Fanjunkaren gjorde mig uppmärksam på. Tidningen "Norrländska Socialdemokraten" har nyligen frågat 5 personer på stan vad de skulle göra om de fick 1,3 miljarder kronor. Frågan ställdes till följd av att det norrbottniska företaget Liko sålts till USA för den summan.
Av de fem tillfrågade föreföll två utav dessa särdeles korkade. Den första var en gammal tant, som sa att hon skulle ge barnen och barnbarnen en slant, sen skulle hon köpa lite nya kläder och kanske resa lite. Det andra var en ung kille, och han var riktigt trög; han skulle reda upp sin privatekonomi, sen skulle han utbilda sig till svetsare.
Har folk ingen jävla fantasi?
Higge, vad skulle du göra om du fick 1,3 miljarder?
Jag skulle skaffa etagevåningar i sveriges 10 största städer, samt på Manhattan och i Bangkok, och köpa en stor ö i skärgården. Där skulle jag bygga ett "lantställe" med alla bekvämligheter, samt ett underjordiskt högkvarter fyllt med honungsinsmetade isländska flygvärdinnor som ständigt torrjuckar på varandra. Några Bentleysar, Bugattisar och Koenigseggar skulle jag ha i garagen runt om i landet, men mest skulle jag köra med en specialmodifierad och förgylld Ford Fiesta årsm. -79, med all utrustning, kalvläder och 600 hästar. Vidare skulle jag låta dressera en liten krallig korean att kasta sin hatt jättehårt, och anställa honom som hejduk.
Det var väl för fan inte femti papp på triss det var snack om?
Elsa: Sååå? Var är nu din blogg då? Fick du tag på Farbror Joakims turkrona?
Bäst just nu: Nä! Eller jo förresten, Fetaost. Hur kan ett sånt gäng korrupta morsgrisar uppfinna en så förträfflig ost?
Sämst just nu: De verkar renovera moppen på försäkringsverkstan, de dumma jävlarna. Nu måste jag göra mig besväret att sälja skiten istället.
Mitt liv i 14 bilder.
Det här är jag på 70-talet. Jag fattar inte varför man tyckte de där tapeterna var fula på 80-talet? Snyggt! Morsan hade gjort något kul med håret. Den stora frågan är vad som hände med kohudsmattan i hallen? Den minns jag inte.
Här har jag dinerat iförd brun plysch. Det var lite stil på grejerna -81.
Jag är hos farmor och farfar, förefaller ha dinerat igen. 
Här har vi ett viktigt historiskt dokument. Jag sitter längst till vänster, och om ni klickar på bilden ser ni tydligt de stenhårda magrutorna. Nu skulle man haft en magisk telefon som man kunde ringa bakåt i tiden med, för då skulle jag ringt mig själv och sagt: "Det är inte nödvändigt att fritera allt när du går i gymnasiet, och skölja ner det med folkisar morgon, middag och kväll!". Det här kallades "Lek och plask", och tanken var att man skulle lära sig simma. Vad den mörka simlärarinnan till höger hette kom jag aldrig ihåg, vi kallade henne bara för "Spola kröken" efter texten på en urtvättad gul t-shirt hon hade. Jag förstod aldrig det där med att "Spola kröken"...
Fotografen står ivägen för teven. 
Här hade jag hunnit börja 2an tror jag. Det är inget att flina åt, ehuru lät jag mig uppenbarligen duperas utav fotografen.
Hål i örat sedan 4-5 år redan här. Skulle haft en sån där telefon igen; "Klipp dej!"
6-7 år senare, i gymnasiet. Min klasskamrat Per sitter och kelar med bävern "Turbina" på Lycksele djurpark. Det var det bästa med att läsa "Djurvård, Jakt och Fiske"; Fri tillgång på bäver. Den där fan blev bitsk när den blev äldre, och då slutade vi gosa med den.
Det här var Bengt, utan tvekan en av de bästa lärarna jag haft. Vi hade honom i "Arbetsmiljö" och i fiskekurserna. 
Här är vår lilla klass. Jag är också med på bilden, och fejkar något slags leende. Men det var en av de tyngsta dagarna jag upplevt.
Min förstabil på parkeringen till lägenheten i Lycksele. En Ford Escort -82. Ett mästerverk sett ur mekanisk synvinkel. Klippan-Grängesberg på 28 liter bensin, och en toppfart på förbluffande 190 km/h, eftersom hon orkade varva ut på alla växlarna. Hällde man på vatten och olja lite då och då, kunde hon utstå vilken behandling som helst. I skuffen hade jag en sovsäck, för om jag fällde baksätet fick jag plats att ligga där diagonalt. Där sov jag om jag var full, och inte i stånd att köra. Det var kanske ingen musöppnare, men det gick fint att göka i den.
Här är jag med polare från Malå och Adak. Vi har pisspaus på väg till Norsjö. Jag är chaufför, och kör Andrés svarta Manta i mitten. Vi utgjorde en magnifik invasionstyrka av lifetakers and heartbreakers, och satte skräck i fienden med lurviga blå Helly/Hansen-jackor. Vissa av oss hade även björkboots (trätofflor) vilket säger en del om vår hårdhet. Björkbooten är ett skodon för strid, inte flykt. 
Vår gamla Skyeterriertik Buffa, på sin ålders höst. Det här är en hund avsedd för strid i gryt, och pälsen ska skydda mot bett, inte göra hunden gullig. Med kropp på dryga metern och ett bett som en schäfer är det mer en lurvig alligator än en hund. Varför alla går runt med fula kamphundsblandningar när det finns såna här karaktärer är en gåta. 
Efterföljaren Lasso i sin favoritposition. Med nästan 68 cm i mankhöjd och drygt 45 kilo, är han en av de största schäfrar jag sett. Jag var värnpliktig 20-åring när jag körde in till djursjukhuset och avlivade honom när han fick magcancer. Jag tjöt mig alldeles rödsvullen i trynet, precis som då gamla Buffa lämnat in 10 år tidigare.Bäst just nu: Att Fanjunkaren iddes skanna in de här gamla bilderna åt mig.
Sämst just nu: Jag är alldeles speedad på Pepsi Max.
Viktiga grejer!
Wilmer-X låt "Teknikens under" handlar bl.a. om dildosar.
James Arness 
och Peter Graves 
är bröder.
Nu kom jag inte på mer intressanta fakta.
Då kan jag istället passa på att meddela att jag kommit på ett namn på den religion jag håller på att utveckla för eget bruk. Den är i princip en "karmabaserad" religion, som tillkommit genom att jag plockat det bästa ur Asatron och Buddhismen, samt modifierat det för att det ska bli riktigt bra. Notera att religionen fortfarande är under utveckling!
Med "karmabaserad" menar jag lite slarvigt att man ska sköta sig och vara god, så råkar man ut för bra saker. Som i "My name is Earl" om nån fortfarande ser den. Enligt detta system ska man dock inte hämnas om någon tar ens skit eller på annat sätt gör orätt. Där kommer Asatron in i bilden. Enligt den har jag all rätt att hugga ner den som stjäl mitt skepp eller klipper av mitt skägg.
Enligt min religion straffas då missdådarna utav dåligt karma, vilket använder mig som redskap.
Faktum är att hur jag än råkar bete mig mot någon, så är det för att karmat använder mig som verktyg. "Aha, så då kan du inte göra fel enligt religionen, eller dra på dig dålig karma?" säger ni kanske då?
Nja, nästan inte. Den här religionen har nämligen två förbud, som inte får brytas.
1. Jag får inte tacka nej till fri alkohol, såvida jag inte har en giltig orsak (t.ex. om jag måste köra bil).
2. Jag får inte tacka nej till sex med kvinnor då det bjuds, såvida jag inte har en giltig orsak (t.ex. om kvinnorna ifråga besitter någon defekt som inte kan botas med släckt lyse, eller om jag råkar vara upptagen. Skulle det förresten falla sig så att jag råkar ha sex med någon trots att jag har en flickvän, så beror det då mest troligt på att min flickvän har dålig karma).
Vidare ingår i min religion fem sakrament (d.v.s. heliga handlingar. För kristna rör det sig t.ex. om dopet och nattvarden).
1. Ätandet utav buffén.
2. Skorrandet utav r.
3. Skådandet utav Clint Eastwood-filmer.
4. Tagandet utav lugn.
5. Begåendet utav kriminella handlingar på norsk mark.
Dessa sakrament skall helgas så man känner att man är belåten med sig själv.
Efter döden hamnar man på ett bra ställe. Ett slags Valhall, dit man kommer även om man t.ex. dör av fetthjärta eller om man blir överkörd av bussen. Man måste alltså inte dö i strid, som i Asatron.
Det är en underbar plats, där det t.ex. inte finns 72 snoppfobiker som i Allahs torftiga paradis. Istället för sånt trams kan man sitta ner vid den heliga buffén med Clint och Ernst Hugo, och vara omgiven utav lystna Tilde Fröling-kloner och isländska flygvärdinnor.
Man kan t.ex. roa sig med att köra vilka bilar man vill för gratis soppa, spränga bort skit eller pina norrmän/trafikpoliser/hippies/miljöpartister/vänsterhänta/Sten Tolgfors. I bäckar av gräddlikör leker Playboy bunnies med varandra, och varannan mil finns ett värdshus med ålagille.
Alla gamla borttagna snussorter finns där; Stjärnsnus, Rallarsnus, Karlskrona snus, Svensk Export o.s.v.
Det är en evig njutning med saligt rumpbitande och frosseri i allt som gör en lycklig.
Vad heter religionen då? Buffismen såklart, jag är Buffist! Bli en du också!
Ingvar: Nu fick jag en bild i huvudet utav dig utan något under ett par snickarbyxor, alldeles blek och sädesbesudlad. Hujja!
Lindblom: Jag har ju ingen moped, ditt antipiggment!
Xrim: I den där Clint-samlingen som Expressen säljer, så får man "Nu fajtas vi igen", men inte "Nu fajtas vi!". WTF, typ.
Elin: Minns du min napp?
Bäst just nu: En av de nya t-shirtar jag beställt på allposters.com 
Sämst just nu: Tidig tvättid imorrn. Faen!
Hängselbyxor!
De skulle passa mig som smuts på en fransman! Men vad har man till? Linne och Dr. Martens? Är jag kanske för gammal?Jag har förresten insett en sak, när jag ser på dagens ungdom. Vi i Generation-X kommer aldrig att bli för gamla. Vi var där när Nintendo lanserade 8-bitarn, och då CD-skivan kom. Vi var först på, och har hela tiden behärskat allt som utvecklingen skänkt av vikt under utvecklingen till det globala samhället.
Det här slår mig varenda gång jag ser tuffa fjortisar sitta i busskuren och spotta mellan sina fötter. Likt syfteslösa bihang plaskar de runt i vårt kölvatten, och upprepar det vi gäspar åt. De tror sig vara coola då de slår frivolter ner i livets swimmingpool. Synd bara, att vi i Generation-X var och pissade i den där poolen redan innan 90-talet.
Vi kommer helt enkelt aldrig att bli för gamla.
Elin: Du måste sett bra fånig ut när du knuffade runt en gräsklippare i snålblåsten på stenskravlet där nere i Sveriges Severomorsk. HAHA! Silly woman.
Sämst just nu: Jag är vankelmodig! Jag vill dubbelklicka de där jävla byxorna! Ska jag "Add to basket"? IIIIIH! Jag vet inte!
Bäst just nu: Inte "Journey to the center of the world" med Brendan Fraser iaf. Varför dubbelklickade jag den jäveln?
