Invandring, brott, media och demokrati.
Jag kommer inte runt det här längre. Det här är vad amerikanerna kallar "a can of worms", med vilket man menar ett problem som ingen jävel vill ta i. Jag vill inte heller ta i det, men det förargar mig till den grad att jag skulle vara en feg hycklare om jag inte skrev något om det här.
Saken gäller invandrares representation i brottstatistiken, medias ovilja att rapportera därom, samt det haveri som drabbat svensk demokrati.
Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska börja. Detta är ett ämne som fyller mig med frustration, ilska och sorg.
Först och främst vill jag börja med att klargöra att siffror och påståenden kring invandrares brottslighet i inlägget enbart grundas på professionellt genomförda undersökningar och officiell statistik. För att detta är ett så känsligt ämne, så anger jag källa inom parantes, direkt efter påståenden och siffror.
Nå, här kommer det. Puh....
Jag försöker börja med vad jag tror är "Svenssons" syn på saken. Läget i Sverige ser idag ut som följer: Efter flera år av en generös flyktingmottagningspolitik (mellan 1989 och 2005 togs 300 000 flyktingar emot (*BRÅ)) samt en katastrofalt dålig integrationspolitik, har segregationen runt om i landet börjat ge obehagliga resultat.
Det är t.ex. fyra gånger vanligare att utlandsfödda misstänks för dödligt våld och rån, än personer födda i Sverige av svenskfödda föräldrar (BRÅ). 2008 var 28% av alla interner på svenska fängelser utländska medborgare (Kriminalvården) men för den totala siffran över hur många interner som har utländsk bakgrund finns ingen statistik. Så känsligt är nämligen ämnet att ta i, att man t.o.m. drar sig för att samla information.
I en studie som gjordes av juristen Ann-Christine Hjelm på uppdrag av Brottsoffermyndigheten, granskade man dömda våldtäktsmän i syfte att försöka profilera den genomsnittlige förövaren. Det visade sig att 85% av männen i studien hade utländsk bakgrund.
Vad beror dessa siffror på? Jag vet inte, och börjar jag spekulera så blir jag aldrig färdig med inlägget. Men det är inte direkt min sak att komma fram till heller. Däremot anser jag att media har en skyldighet att belysa problemet, men det gör man inte. Istället rabblas mantrat att det är fördomarna som är problemet, rasismen måste bekämpas, alla människor är lika värda o.s.v.
Det säger jag inte emot. Men segregationsproblemet är större, och det är dessutom så stort att media inte kan mörka det. Gemene man SER på exempelvis "Efterlyst" hur många brottslingar det är som har utländsk bakgrund, man förstår även många gånger p.g.a. brottens natur att det inte är etniska svenskar som begått dom, när man läser tidningarna.
Enligt en artikel den 27/4 -09 i DN, har Sverige flest anmälda våldtäkter i EU, dessutom dubbelt så många som de med näst flest (enligt uppgift England och Wales). Och om vi då tittar tillbaka på statistiken, så framgår det vilka som alltså mest troligt torde utgöra majoriteten av de misstänkta gärningsmännen.
Något som också göder en sådan tanke är nya, faktiskt nästan osannolika, siffror från norska Polisen. Man går ut i "Dagbladet" och påstår att 100% av alla anmälda överfallsvåldtäkter i Oslo de tre senaste åren, 41 stycken, har begåtts av icke västliga invandrare.
Allt detta ser "Svensson", och han lägger ihop 2 och 2. Men i de största kvällstidningarna existerar inte problematiken. Där ser "Svensson" istället hur huvudansträngningarna går till att t.ex. motverka rasism.
Men medias favoritmotståndare rasismen hjälps inte av att allmänheten märker att man försöker mörka invandrares förekomst i brottsstatistiken, tvärtom. Folk blir frustrerade. Man ser inga skinnskallar längre, men man ser våldtäktstatistiken. Och jag vill nog hävda att detta är ett av de största samhällsproblemen vi har idag.
Sverige har blivit otryggt. Människor är rädda, och rädsla föder hat.
Vissa tror att Sverigedemokraterna kan vara lösningen. Detta har fått till följd att dessa i vissa opinionsmätningar skulle kunna komma in i riksdagen. Men istället för att ifrågasätta VARFÖR folk vänder sig till ett parti som SD, trots att de är uppenbart inkompetenta inom flera områden, så anfaller man partiet i samlad trupp. Media, vänsterblocket, samt högerblocket. Och det har tagit skruv. På facebook har gruppen "Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej tack" i skrivande stund 316 744 medlemmar.
Jag är inte en av dom. Jag anser att om vi lever i en demokrati, så ska ett parti som har 4% av rösterna sitta i riksdagen, oavsett om de är idioter eller inte. När de sedan sitter där ska de bemötas sakligt, och frågor och motioner som behandlas i riksdagen ska inte behandlas annorlunda bara för att SD kanske gillar dom. Just nu låter det som om alla kommer att koncentrera sig på att rösta tvärt emot SD i riksdagen (om dom tar sig in), oavsett vad frågorna gäller. Vansinne!
Jag är visserligen med i "Socialdemokraterna i riksdagen - Nej tack." så jag är väl en hycklare iaf.
Men jag har mina skäl. Om vi tar socialdemokraterna och deras ledare Mona Sahlin som exempel på en part i hela den här sörjan, så har vi i henne en av huvudaktörerna. Hon var integrationsminister från 2000 till 2006, en ganska utmärkande period i svensk integrationspolitik. Om sina misslyckande har hon medgivit att hon skulle handlat annorlunda.
Men nu står hon där och pekar finger mot SD tillsammans med alla andra partier, och debatten i media gör gällande att SD är det största hotet mot demokratin vi har. Att SD delvis är frukten av hennes eget handlande, är inget hon reflekterar över. Istället smider hon och hennes likar planer. Om SD kommer in i riksdagen som vågmästare, så kan det mycket väl bli aktuellt att alliera sig över blockgränserna, säger man. Så engagerade är dom i kampen mot denna fruktanvärda fiende.
Jag tycker dock att det största hotet mot demokratin vi har, är att det anmäls 5000 våldtäkter om året i Sverige, men att media mörkar orsakerna. Jag tycker att det största hotet mot demokratin är att folkvalda politiker är för rädda för att ta tag i problematiken som orsakar lidande för tiotusentals våldsofferbrott varje år, och som stigmatiserar alla de invandrare som sköter sig.
För det gör majoriteten.
Notera dock att argumenten från den politiskt korrekta sidan, den som inte vill kännas vid invandrares höga representation bland förövare för våldsbrott, ofta låter såhär: "Det är bara fördomar att alla invandrare begår brott". Visst känner man igen det? Ni har hört frasen?
Då frågar jag; Har ni någonsin hört en människa (som inte varit en komplett idiot av typen White Trash-nasse) säga: "Alla invandrare är kriminella!"
Nej! Ingen jävel påstår det heller, och det är inte det det är frågan om! Saken gäller att det mörkas att dom är överrepresenterade i brottsstatistiken, men att "Svensson" ändå fattar hur det ligger till! Men istället för att bemöta "Svenssons" farhågor, så pissar man honom på ryggen och påstår att det regnar!
Som jag tidigare sa så är detta ett ämne som får mig att känna frustration, ilska och sorg. Frustration och ilska över politikernas agerande, samt det skick vårt samhälle är i idag. Sorg över sakens tragiska natur. Vi har haft fred i 200 år, och har alla förutsättningar att vara ett riktigt tryggt, lyckligt land. Men det går inte sålänge det ser ut som det gör. Vi är alla offer för de här omständighterna, inte minst invandrarna själva.
Jag tycker om vietnameserna i lägenheten ovanför. Det gör inte så mycket att det låter som om de spelar träskoinnebandy ibland, för de är alltid trevliga. Deras ungar är roliga så man blir glad av dom, och jag älskar lukten i trappen när de lagar mat.
Fast sålänge det finns en grupp invandrare som utmärker sig negativt, som kommer också mindre nogräknade "Svenssons" att bunta ihop mina vietnameser i samma fack som dessa, när detta om invandrare förs på tal ute i stugorna.
Detta är ett youtube-klipp där Leif GW råkar sätta fingret på just denna problematik. Det blir mycket obekvämt för Hasse Aro, som kontrar med en stor fet jävla blålögn, och sedan med att bara staka sig och komma med trasiga argument. Detta är den oklippta versionen, och drygt 1.20 in i klippet blir det nästan löjligt när Hasse Aro, som tydligen aspirerar på att bli svensk mästare i politisk korrekthet, bemöter Leifs passning om vilka människor det kan tänkas vara som har plats under kjolarna för att smuggla 20 liter diesel. "Förstår jag inte vad du menar" hasplar han ur sig.
Slutligen så vill jag nämna en sak som jag tycker är värd att fundera på kring demokratin.
1988 höll man folkomröstning i Sjöbo, angående huruvida man skulle ta emot några flyktingar eller inte. Nej-sidan fick 64% av rösterna. Tilltaget förkastades av samtliga ledare för riksdagspartierna, och mannen bakom omröstningen, centerpolitikern Sven-Olle Olsson skälldes ut efter noter. Centerledaren Olof Johansson var rasande. Senare uteslöts också Sven-Olle ur Centern. Visst, Sven-Olle var en idiot. Det framkom bl.a. flera dumma och osakliga uttalanden som stank rasbiologi.
Men faktum kvarstår: Sven-Olle följde i den här frågan en klar demokratisk majoritet. Om nu kommunerna själva ska få bestämma om de vill ta emot flyktingar eller inte, är det då så självklart att det ska göras? Och vem säger det?
Är det i själva verket så, att vi bara ska ha demokrati när det passar våra politikers samvete? Har man i en demokrati verkligen rätten att bestämma att 64% har helt fel?
Jag vet bara en sak säkert, och det är att min skolgång på högstadiet inne i Klippan hade varit betydligt lättare att uthärda om Sven-Olles politik hade rått där.
Isabelle: OM man bara begränsar sig till bara min tvättstuga, ja.
Bellander: Nu fick du det här inlägget du bad om, hoppas det duger.
Nolen: Tackar.
Fröken Småland: Bra tips, tackar! Jag hade kunnat slicka ett offentligt offentligt dörrhandtag för att få reda på ditt Flashback-nick, helt klart.
Simon: Jo, så är det ju också.
Elin: Jo, gammal god moralpanik i vanlig ordning. Sånt kan man skita i.
Bäst just nu: Passar sålänge.
Sämst just nu: Jag är inte säker på att jag själv gillar utformningen på det här inlägget. Men det var drygt att producera, så jag skulle bli glad av lite åsikter i kommentarsfältet.
Saken gäller invandrares representation i brottstatistiken, medias ovilja att rapportera därom, samt det haveri som drabbat svensk demokrati.
Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska börja. Detta är ett ämne som fyller mig med frustration, ilska och sorg.
Först och främst vill jag börja med att klargöra att siffror och påståenden kring invandrares brottslighet i inlägget enbart grundas på professionellt genomförda undersökningar och officiell statistik. För att detta är ett så känsligt ämne, så anger jag källa inom parantes, direkt efter påståenden och siffror.
Nå, här kommer det. Puh....
Jag försöker börja med vad jag tror är "Svenssons" syn på saken. Läget i Sverige ser idag ut som följer: Efter flera år av en generös flyktingmottagningspolitik (mellan 1989 och 2005 togs 300 000 flyktingar emot (*BRÅ)) samt en katastrofalt dålig integrationspolitik, har segregationen runt om i landet börjat ge obehagliga resultat.
Det är t.ex. fyra gånger vanligare att utlandsfödda misstänks för dödligt våld och rån, än personer födda i Sverige av svenskfödda föräldrar (BRÅ). 2008 var 28% av alla interner på svenska fängelser utländska medborgare (Kriminalvården) men för den totala siffran över hur många interner som har utländsk bakgrund finns ingen statistik. Så känsligt är nämligen ämnet att ta i, att man t.o.m. drar sig för att samla information.
I en studie som gjordes av juristen Ann-Christine Hjelm på uppdrag av Brottsoffermyndigheten, granskade man dömda våldtäktsmän i syfte att försöka profilera den genomsnittlige förövaren. Det visade sig att 85% av männen i studien hade utländsk bakgrund.
Vad beror dessa siffror på? Jag vet inte, och börjar jag spekulera så blir jag aldrig färdig med inlägget. Men det är inte direkt min sak att komma fram till heller. Däremot anser jag att media har en skyldighet att belysa problemet, men det gör man inte. Istället rabblas mantrat att det är fördomarna som är problemet, rasismen måste bekämpas, alla människor är lika värda o.s.v.
Det säger jag inte emot. Men segregationsproblemet är större, och det är dessutom så stort att media inte kan mörka det. Gemene man SER på exempelvis "Efterlyst" hur många brottslingar det är som har utländsk bakgrund, man förstår även många gånger p.g.a. brottens natur att det inte är etniska svenskar som begått dom, när man läser tidningarna.
Enligt en artikel den 27/4 -09 i DN, har Sverige flest anmälda våldtäkter i EU, dessutom dubbelt så många som de med näst flest (enligt uppgift England och Wales). Och om vi då tittar tillbaka på statistiken, så framgår det vilka som alltså mest troligt torde utgöra majoriteten av de misstänkta gärningsmännen.
Något som också göder en sådan tanke är nya, faktiskt nästan osannolika, siffror från norska Polisen. Man går ut i "Dagbladet" och påstår att 100% av alla anmälda överfallsvåldtäkter i Oslo de tre senaste åren, 41 stycken, har begåtts av icke västliga invandrare.
Allt detta ser "Svensson", och han lägger ihop 2 och 2. Men i de största kvällstidningarna existerar inte problematiken. Där ser "Svensson" istället hur huvudansträngningarna går till att t.ex. motverka rasism.
Men medias favoritmotståndare rasismen hjälps inte av att allmänheten märker att man försöker mörka invandrares förekomst i brottsstatistiken, tvärtom. Folk blir frustrerade. Man ser inga skinnskallar längre, men man ser våldtäktstatistiken. Och jag vill nog hävda att detta är ett av de största samhällsproblemen vi har idag.
Sverige har blivit otryggt. Människor är rädda, och rädsla föder hat.
Vissa tror att Sverigedemokraterna kan vara lösningen. Detta har fått till följd att dessa i vissa opinionsmätningar skulle kunna komma in i riksdagen. Men istället för att ifrågasätta VARFÖR folk vänder sig till ett parti som SD, trots att de är uppenbart inkompetenta inom flera områden, så anfaller man partiet i samlad trupp. Media, vänsterblocket, samt högerblocket. Och det har tagit skruv. På facebook har gruppen "Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej tack" i skrivande stund 316 744 medlemmar.
Jag är inte en av dom. Jag anser att om vi lever i en demokrati, så ska ett parti som har 4% av rösterna sitta i riksdagen, oavsett om de är idioter eller inte. När de sedan sitter där ska de bemötas sakligt, och frågor och motioner som behandlas i riksdagen ska inte behandlas annorlunda bara för att SD kanske gillar dom. Just nu låter det som om alla kommer att koncentrera sig på att rösta tvärt emot SD i riksdagen (om dom tar sig in), oavsett vad frågorna gäller. Vansinne!
Jag är visserligen med i "Socialdemokraterna i riksdagen - Nej tack." så jag är väl en hycklare iaf.
Men jag har mina skäl. Om vi tar socialdemokraterna och deras ledare Mona Sahlin som exempel på en part i hela den här sörjan, så har vi i henne en av huvudaktörerna. Hon var integrationsminister från 2000 till 2006, en ganska utmärkande period i svensk integrationspolitik. Om sina misslyckande har hon medgivit att hon skulle handlat annorlunda.
Men nu står hon där och pekar finger mot SD tillsammans med alla andra partier, och debatten i media gör gällande att SD är det största hotet mot demokratin vi har. Att SD delvis är frukten av hennes eget handlande, är inget hon reflekterar över. Istället smider hon och hennes likar planer. Om SD kommer in i riksdagen som vågmästare, så kan det mycket väl bli aktuellt att alliera sig över blockgränserna, säger man. Så engagerade är dom i kampen mot denna fruktanvärda fiende.
Jag tycker dock att det största hotet mot demokratin vi har, är att det anmäls 5000 våldtäkter om året i Sverige, men att media mörkar orsakerna. Jag tycker att det största hotet mot demokratin är att folkvalda politiker är för rädda för att ta tag i problematiken som orsakar lidande för tiotusentals våldsofferbrott varje år, och som stigmatiserar alla de invandrare som sköter sig.
För det gör majoriteten.
Notera dock att argumenten från den politiskt korrekta sidan, den som inte vill kännas vid invandrares höga representation bland förövare för våldsbrott, ofta låter såhär: "Det är bara fördomar att alla invandrare begår brott". Visst känner man igen det? Ni har hört frasen?
Då frågar jag; Har ni någonsin hört en människa (som inte varit en komplett idiot av typen White Trash-nasse) säga: "Alla invandrare är kriminella!"
Nej! Ingen jävel påstår det heller, och det är inte det det är frågan om! Saken gäller att det mörkas att dom är överrepresenterade i brottsstatistiken, men att "Svensson" ändå fattar hur det ligger till! Men istället för att bemöta "Svenssons" farhågor, så pissar man honom på ryggen och påstår att det regnar!
Som jag tidigare sa så är detta ett ämne som får mig att känna frustration, ilska och sorg. Frustration och ilska över politikernas agerande, samt det skick vårt samhälle är i idag. Sorg över sakens tragiska natur. Vi har haft fred i 200 år, och har alla förutsättningar att vara ett riktigt tryggt, lyckligt land. Men det går inte sålänge det ser ut som det gör. Vi är alla offer för de här omständighterna, inte minst invandrarna själva.
Jag tycker om vietnameserna i lägenheten ovanför. Det gör inte så mycket att det låter som om de spelar träskoinnebandy ibland, för de är alltid trevliga. Deras ungar är roliga så man blir glad av dom, och jag älskar lukten i trappen när de lagar mat.
Fast sålänge det finns en grupp invandrare som utmärker sig negativt, som kommer också mindre nogräknade "Svenssons" att bunta ihop mina vietnameser i samma fack som dessa, när detta om invandrare förs på tal ute i stugorna.
Detta är ett youtube-klipp där Leif GW råkar sätta fingret på just denna problematik. Det blir mycket obekvämt för Hasse Aro, som kontrar med en stor fet jävla blålögn, och sedan med att bara staka sig och komma med trasiga argument. Detta är den oklippta versionen, och drygt 1.20 in i klippet blir det nästan löjligt när Hasse Aro, som tydligen aspirerar på att bli svensk mästare i politisk korrekthet, bemöter Leifs passning om vilka människor det kan tänkas vara som har plats under kjolarna för att smuggla 20 liter diesel. "Förstår jag inte vad du menar" hasplar han ur sig.
Slutligen så vill jag nämna en sak som jag tycker är värd att fundera på kring demokratin.
1988 höll man folkomröstning i Sjöbo, angående huruvida man skulle ta emot några flyktingar eller inte. Nej-sidan fick 64% av rösterna. Tilltaget förkastades av samtliga ledare för riksdagspartierna, och mannen bakom omröstningen, centerpolitikern Sven-Olle Olsson skälldes ut efter noter. Centerledaren Olof Johansson var rasande. Senare uteslöts också Sven-Olle ur Centern. Visst, Sven-Olle var en idiot. Det framkom bl.a. flera dumma och osakliga uttalanden som stank rasbiologi.
Men faktum kvarstår: Sven-Olle följde i den här frågan en klar demokratisk majoritet. Om nu kommunerna själva ska få bestämma om de vill ta emot flyktingar eller inte, är det då så självklart att det ska göras? Och vem säger det?
Är det i själva verket så, att vi bara ska ha demokrati när det passar våra politikers samvete? Har man i en demokrati verkligen rätten att bestämma att 64% har helt fel?
Jag vet bara en sak säkert, och det är att min skolgång på högstadiet inne i Klippan hade varit betydligt lättare att uthärda om Sven-Olles politik hade rått där.
Isabelle: OM man bara begränsar sig till bara min tvättstuga, ja.
Bellander: Nu fick du det här inlägget du bad om, hoppas det duger.
Nolen: Tackar.
Fröken Småland: Bra tips, tackar! Jag hade kunnat slicka ett offentligt offentligt dörrhandtag för att få reda på ditt Flashback-nick, helt klart.
Simon: Jo, så är det ju också.
Elin: Jo, gammal god moralpanik i vanlig ordning. Sånt kan man skita i.
Bäst just nu: Passar sålänge.
Sämst just nu: Jag är inte säker på att jag själv gillar utformningen på det här inlägget. Men det var drygt att producera, så jag skulle bli glad av lite åsikter i kommentarsfältet.
Svenskt kött, svensk jävla bluff!
Idag köpte jag en hel oxfilé. Den ska jag grilla på midsommarafton. Jag ska dricka mycket öl, lite Turkisk Peppar och ett par Breezers. Detta ska ske tillsammans med Fanjunkaren och Gullan, samt förhoppningsvis Lindbloms. Det hela kommer att bli en mycket trivsam tillställning.
Oxfilén kommer naturligtvis från Nya Zeeland.
"VA!!??" hojtar då varje god skitnödig och lurad svensk. "Jag har väl aldrig hört på maken, köpa utländskt kött, nej nej nej!". För som alla vet så är ju svenskt kött av en så vaaaansinningt mycket högre kvalité!
För i utlandet, där springer bönderna hela tiden runt och piskar sina djur, ger dom elstötar och trycker i dom hormoner, mediciner och annat gift! Det vet man ju, det har man ju sett! På Irland, där har alla djurproducenter horn och bockfot, och skrattar elakt medan de misshandlar sina djur. När dom sedan räknar profiten av sin verksamhet, så gnuggar dom händerna och flinar som voro de judar på gamla tyska propaganda-affischer. Likadant är det i Tyskland, Belgien och Italien. Fasansfullt.
Här i Sverige, här vet man minsann bättre. Här äter ju köttdjuren bara obesprutade sommarblommor, medan de klappas av linblonda flickor och lyssnar på politiskt korrekt reklamradio.
Fläskfilén, denna ofta misshandlade och torrgrillade svennefavorit, kommer hit i stora lass från Danmark och Finland. Men vem som köper dom vet jag inte, för det måste ju vara rena giftet. För det vet man ju hur det går till i Danmark; medan grisarna (som är muterade monster, tre meter långa och med taxben) ligger i sin avföring och kannibaliserar på ihjälstressade kamrater, samt dubbelsnortar svindroger som om de vore Orup på en releasefest -91, så rullar djävulen själv, den alkoholiserade danske grisbonden, runt i danska dollars på sitt kontor. På lunchen går han ut och våldtar sin sekreterare så illa i stjärten, att hon aldrig kan kontrollera sitt bajsande igen. Sedan skrattar han högt, och går ut och piskar ihjäl en gris av ren elakhet.
Detta tycks vara svenskarnas gängse bild av hur det går till hos köttproducenter världen runt.
Jag är emellertid skeptisk. Jag tror det är jävla skitsnack. Dessutom ifrågasätter jag vad dessa människor äter, då de är i utlandet? "Åh gud, du skulle smakat korvarna i Tyskland" eller "Shit, du skulle sett biffarna vi fick på 'Steghuset den glade Invalid' i Köpenhamn, skitstora, och jättegott var det!" eller "Burgaren jag fick när jag var i Florida var den godaste jag ätit!"
Vem har inte hört något dylikt från någon man känner? Men vad fan, varför var det köttet plötsligt så förträffligt bara för att man var där som turist? Trams och jävla hyckleri!
Men det är helt okej att smäda utländska bönder, och hävda att dom kör med oetiska metoder, trots att det i de flesta fall bara är bullshit. Dessa fördomar är helt okej att odla, av någon anledning.
Jag får säga att danska bönder är djurplågare, men jag får INTE säga att nyanlända Somalier stökar till i tvättstugan, för då är jag en fördomsfull rasist. Detta trots att jag sett Somaliestöket och faktiskt dömer dom på efterhand (således ingen "fördom", förresten så dömer jag dom inte heller, jag fattar att man inte förstår hur en tvättmaskin fungerar om man aldrig ägt en, och jag förstår att man inte kan rensa bort luddet om man bara blivit utslussad i ghettot av sossetjänstemännen på kommunen, utan att ha fått reglerna förklarade för sig. Felet ligger hos tjänstemännen och i korkad integrationspolitik).
Men jag har aldrig sett en dansk behandla en gris illa (även om jag inte är så naiv att jag inte förstår att det också naturligtvis förekommer, precis som HÄR).
Detta visar hur jävla skyddade vi svenskar är. Vi har haft det så jävla bra, att det värsta vi kan tänka oss hända, är att vi råkar såra någon stackare (även om det råkar vara genom att säga sanningen) eller komma i konflikt med någon politiskt korrekt vänsterkärring som råkar höra när vi säger "negerboll".
Men Nya Zeeländarna, Danskarna och Irländarna, dom kan vi ju snacka skit om, för dels så är dom ju onda vita profitörer, och dels är dom ju inte här. Förresten så är det ju i djurskyddets namn, och då är man ju ursäktad!
Vad JAG däremot inser, när kötthelvetet som flugit från andra sidan jorden är mycket billigare än det som åkt snål Scania från grannkommunen, är att något girigt jävla skitarsel här på hemmaplan försöker lura mig! Och jag är alldeles för slug för att låta mig luras av någon sniken bondjävel i Piteå.
Så! Därför ska jag njuta skiten ur den där jävla filén. Den exotiska, goda jävla filén.
Kommentarsrespons: Jo, jag såg att Tilde Fröling provar bikinis i Aftonbladet. De tar dessutom betalt om man vill se bilderna. Vilka jävla as!
Bäst just nu: Midsommar i antågande.
Sämst just nu: Svårt att säga. Kanske mina korta armar, fetma och ålderdomsfeghet kanske, som gör det svårt att "slajda" med longboarden.
Oxfilén kommer naturligtvis från Nya Zeeland.
"VA!!??" hojtar då varje god skitnödig och lurad svensk. "Jag har väl aldrig hört på maken, köpa utländskt kött, nej nej nej!". För som alla vet så är ju svenskt kött av en så vaaaansinningt mycket högre kvalité!
För i utlandet, där springer bönderna hela tiden runt och piskar sina djur, ger dom elstötar och trycker i dom hormoner, mediciner och annat gift! Det vet man ju, det har man ju sett! På Irland, där har alla djurproducenter horn och bockfot, och skrattar elakt medan de misshandlar sina djur. När dom sedan räknar profiten av sin verksamhet, så gnuggar dom händerna och flinar som voro de judar på gamla tyska propaganda-affischer. Likadant är det i Tyskland, Belgien och Italien. Fasansfullt.
Här i Sverige, här vet man minsann bättre. Här äter ju köttdjuren bara obesprutade sommarblommor, medan de klappas av linblonda flickor och lyssnar på politiskt korrekt reklamradio.
Fläskfilén, denna ofta misshandlade och torrgrillade svennefavorit, kommer hit i stora lass från Danmark och Finland. Men vem som köper dom vet jag inte, för det måste ju vara rena giftet. För det vet man ju hur det går till i Danmark; medan grisarna (som är muterade monster, tre meter långa och med taxben) ligger i sin avföring och kannibaliserar på ihjälstressade kamrater, samt dubbelsnortar svindroger som om de vore Orup på en releasefest -91, så rullar djävulen själv, den alkoholiserade danske grisbonden, runt i danska dollars på sitt kontor. På lunchen går han ut och våldtar sin sekreterare så illa i stjärten, att hon aldrig kan kontrollera sitt bajsande igen. Sedan skrattar han högt, och går ut och piskar ihjäl en gris av ren elakhet.
Detta tycks vara svenskarnas gängse bild av hur det går till hos köttproducenter världen runt.
Jag är emellertid skeptisk. Jag tror det är jävla skitsnack. Dessutom ifrågasätter jag vad dessa människor äter, då de är i utlandet? "Åh gud, du skulle smakat korvarna i Tyskland" eller "Shit, du skulle sett biffarna vi fick på 'Steghuset den glade Invalid' i Köpenhamn, skitstora, och jättegott var det!" eller "Burgaren jag fick när jag var i Florida var den godaste jag ätit!"
Vem har inte hört något dylikt från någon man känner? Men vad fan, varför var det köttet plötsligt så förträffligt bara för att man var där som turist? Trams och jävla hyckleri!
Men det är helt okej att smäda utländska bönder, och hävda att dom kör med oetiska metoder, trots att det i de flesta fall bara är bullshit. Dessa fördomar är helt okej att odla, av någon anledning.
Jag får säga att danska bönder är djurplågare, men jag får INTE säga att nyanlända Somalier stökar till i tvättstugan, för då är jag en fördomsfull rasist. Detta trots att jag sett Somaliestöket och faktiskt dömer dom på efterhand (således ingen "fördom", förresten så dömer jag dom inte heller, jag fattar att man inte förstår hur en tvättmaskin fungerar om man aldrig ägt en, och jag förstår att man inte kan rensa bort luddet om man bara blivit utslussad i ghettot av sossetjänstemännen på kommunen, utan att ha fått reglerna förklarade för sig. Felet ligger hos tjänstemännen och i korkad integrationspolitik).
Men jag har aldrig sett en dansk behandla en gris illa (även om jag inte är så naiv att jag inte förstår att det också naturligtvis förekommer, precis som HÄR).
Detta visar hur jävla skyddade vi svenskar är. Vi har haft det så jävla bra, att det värsta vi kan tänka oss hända, är att vi råkar såra någon stackare (även om det råkar vara genom att säga sanningen) eller komma i konflikt med någon politiskt korrekt vänsterkärring som råkar höra när vi säger "negerboll".
Men Nya Zeeländarna, Danskarna och Irländarna, dom kan vi ju snacka skit om, för dels så är dom ju onda vita profitörer, och dels är dom ju inte här. Förresten så är det ju i djurskyddets namn, och då är man ju ursäktad!
Vad JAG däremot inser, när kötthelvetet som flugit från andra sidan jorden är mycket billigare än det som åkt snål Scania från grannkommunen, är att något girigt jävla skitarsel här på hemmaplan försöker lura mig! Och jag är alldeles för slug för att låta mig luras av någon sniken bondjävel i Piteå.
Så! Därför ska jag njuta skiten ur den där jävla filén. Den exotiska, goda jävla filén.
Kommentarsrespons: Jo, jag såg att Tilde Fröling provar bikinis i Aftonbladet. De tar dessutom betalt om man vill se bilderna. Vilka jävla as!
Bäst just nu: Midsommar i antågande.
Sämst just nu: Svårt att säga. Kanske mina korta armar, fetma och ålderdomsfeghet kanske, som gör det svårt att "slajda" med longboarden.
Aourgh!
Min vän Bob tycker att jag ska skriva ett inlägg om hur det är ställt med demokratin i det här landet. Det ska jag nog också, men inte ikväll. Ikväll är jag trött och oinspirerad.
Har ni förresten hört att Victoria ska gifta sig? Tror ni det älts nu, så vänta tills dom ska skaffa ungar. Fy för djäfvulen, det är nästan så man hoppas dom är sterila.
Har ni förresten hört att Victoria ska gifta sig? Tror ni det älts nu, så vänta tills dom ska skaffa ungar. Fy för djäfvulen, det är nästan så man hoppas dom är sterila.
Jag slipper skämmas.
Tänker ni någonsin tillbaka på tidigare år, och skäms lite för vad ni gjorde? Eller känner ni att ni kan stå för t.ex. musiken ni lyssnade på?
Jag ser tillbaka på mitt liv, lite som den lille killen i McDonalds "Happy Meal"-reklam, fast med skillnaden att jag kan stå för alltihop. Åtminstone för musiken jag lyssnade på.
Jag lyssnade nämligen aldrig på töntig skit gjord av överpretentiösa antirock'n'roll-människor som feministerna i "The Knife", bajskorvstriste "José Gonzales", antidrogvegovaginorna i "Refused" eller sinnesrubbade lilla "Björk".
Av dom jag har lyssnat på genom åren, så har majoriteten utgjorts av legendarer som levt för musiken och pengarna, sexet och drogerna som följer med. Oavsett vad man anser om dessa saker, så är begäret efter dom äkta. Det handlar helt enkelt bara om att ha roligt, och det är just det som livet går ut på. Att ha roligt, och hitta på intressanta grejer.
Att försöka göra sig viktig och berätta att man inte äter choklad för att man vill vara "klar i skallen" är inte äkta. Det är bästa fall trams.
Låt mig ta ett annat exempel; Shania Twain. Henne lyssnar jag inte heller på. Varför? Ja, dels är hennes musik trist och uttjatad/dålig, men hon är också en hora av monumentalformat. Varför? Jo, för att hon hatar att uppträda live. Men hon gör det i alla fall, för pengarna. Hennes framträdanden är alltså lögner, hennes leenden är påklistrade, och fansen bedragna.
En artist som beter sig på det viset är en sämre förebild än en som t.ex. knarkar men står för det. Man behöver inte vara något helgon för att vara en bra människa, för det viktiga är inte hur man behandlar sig själv, utan hur man bemöter sina medmänniskor. Lemmy lever hårt. Man bör undvika att göra mycket av det han gör, men han ljuger iaf inte för sina fans.
Men hur ska man hålla koll på att artisterna man lyssnar på är reko och äkta? Det hörs på musiken. Den riktigt bra musiken som håller för evigt, den görs aldrig av "falska profeter". Det är därför som exempelvis "The Knife" aldrig kommer att göra någon "White wedding" eller "Personal Jesus". För de är nämligen en "alternativ" grupp som sysslar med att göra skit, och den enda anledningen till att de nått någon framgång, är att deras målgrupp består av pretentiösa tomtar som hellre vill vara lite annorlunda än lyssna på riktigt bra musik. Och dessa är faktiskt rätt talrika.
HA!
Visa dom Billy!
Bäst just nu: Nästa helg blir det sommarfest på företaget, och det blir den sista större happeningen jag är med om innan jag slutar och vandrar vidare till Kriminalvården. Tro det eller ej, men under mina tre år i företaget har jag varit om inte helt, så nästan helt nykter på alla julfester och sommarfester. Så tänker jag emellertid inte gå till historien i denna arbetsgivares minne... "Like Kevin Spacey said to Tom Cruise: 'I'm all in!'"
Sämst just nu: Lite instabilt väder.
Jag ser tillbaka på mitt liv, lite som den lille killen i McDonalds "Happy Meal"-reklam, fast med skillnaden att jag kan stå för alltihop. Åtminstone för musiken jag lyssnade på.
Jag lyssnade nämligen aldrig på töntig skit gjord av överpretentiösa antirock'n'roll-människor som feministerna i "The Knife", bajskorvstriste "José Gonzales", antidrogvegovaginorna i "Refused" eller sinnesrubbade lilla "Björk".
Av dom jag har lyssnat på genom åren, så har majoriteten utgjorts av legendarer som levt för musiken och pengarna, sexet och drogerna som följer med. Oavsett vad man anser om dessa saker, så är begäret efter dom äkta. Det handlar helt enkelt bara om att ha roligt, och det är just det som livet går ut på. Att ha roligt, och hitta på intressanta grejer.
Att försöka göra sig viktig och berätta att man inte äter choklad för att man vill vara "klar i skallen" är inte äkta. Det är bästa fall trams.
Låt mig ta ett annat exempel; Shania Twain. Henne lyssnar jag inte heller på. Varför? Ja, dels är hennes musik trist och uttjatad/dålig, men hon är också en hora av monumentalformat. Varför? Jo, för att hon hatar att uppträda live. Men hon gör det i alla fall, för pengarna. Hennes framträdanden är alltså lögner, hennes leenden är påklistrade, och fansen bedragna.
En artist som beter sig på det viset är en sämre förebild än en som t.ex. knarkar men står för det. Man behöver inte vara något helgon för att vara en bra människa, för det viktiga är inte hur man behandlar sig själv, utan hur man bemöter sina medmänniskor. Lemmy lever hårt. Man bör undvika att göra mycket av det han gör, men han ljuger iaf inte för sina fans.
Men hur ska man hålla koll på att artisterna man lyssnar på är reko och äkta? Det hörs på musiken. Den riktigt bra musiken som håller för evigt, den görs aldrig av "falska profeter". Det är därför som exempelvis "The Knife" aldrig kommer att göra någon "White wedding" eller "Personal Jesus". För de är nämligen en "alternativ" grupp som sysslar med att göra skit, och den enda anledningen till att de nått någon framgång, är att deras målgrupp består av pretentiösa tomtar som hellre vill vara lite annorlunda än lyssna på riktigt bra musik. Och dessa är faktiskt rätt talrika.
HA!
Visa dom Billy!
Bäst just nu: Nästa helg blir det sommarfest på företaget, och det blir den sista större happeningen jag är med om innan jag slutar och vandrar vidare till Kriminalvården. Tro det eller ej, men under mina tre år i företaget har jag varit om inte helt, så nästan helt nykter på alla julfester och sommarfester. Så tänker jag emellertid inte gå till historien i denna arbetsgivares minne... "Like Kevin Spacey said to Tom Cruise: 'I'm all in!'"
Sämst just nu: Lite instabilt väder.
"Det ska bli ett sant nöje att döda dig!"
Känner ni igen titeln på inlägget? Magdalena Graaf skrev en bok med den titeln för några år sedan. Den handlar om hur hennes ex-pojkvän slår henne. Jag tror iaf att den handlar om det, för jag har inte läst eländet.
Varför jag har detta i tankarna ikväll, är för att man i kvällspressen ständigt ser nya krav från hennes sida, gällande de pengar som Magnus Hedman säger sig ha spenderat. Hon vill ha hans pengar! Det är för mig en gåta detta, att fruar har rätt till sina ex-mäns pengar. Varför? Jag förstår det inte.
Men jag kan ha en viss förståelse för att någon som beter sig på det viset, råkar ut för att någon vill slå ihjäl den.
Visst, vi andra vet bättre än att försöka slå ihjäl folk p.g.a. av att dom är odrägliga. Men vi förstår att det finns dom som inte är lika disciplinerade, eller hur?
Själv har både jag och Fanjunkaren slutat ha några åsikter kring kriminalfall i media. Man vet helt enkelt aldrig vad som låg bakom gärningen. Visst, när någon springer in på ett dagis och knivar ett antal barn, så är det ju ingen tvekan om vems skuldbördan är, eller att brottet är bestialiskt och oförståeligt.
Men låt mig få fantisera ihop ett fall, för att exemplifiera vad jag menar. Om jag presenterar det som följer: "Trebarnsfar stack ner ex-frun", så reagerar de allra flesta med avsky. Facebookgrupper bildas, där rättvisa krävs. Folk skriker efter förövarens blod, och offret helgonförklaras i media.
Jag och Fanjunkaren säger dock inget. Varför? För vi vet inga detaljer. "Men det finns väl inget som rättfärdigar en sådan handling!??" ropar någon kanske då.
Nej, för en sådan handling finns ingen ursäkt. Men jag är heller inte redo att stämma in i lovsång om en människa jag aldrig träffat. Alla mordoffer blir helgon i media, och är dom kvinnor blir det så mycket lättare att utmåla dom som sådana.
För låt oss leka med tanken att offret under lång tid varit otrogen mot mannen, och låt oss låtsas att hon gjorde detta öppet och demonstrativt, för att provocera mannen. Sedan kommer det fram att hon använt barnen som verktyg för att såra mannen, och att hon hånat honom med det faktum att hon som mamma i Sverige inte hade några svårigheter alls att ta hela vårdnaden om parets barn, oavsett hur hon själv betett sig.
Då träder en annan bild av offret fram, eller hur? Plötsligt är hon inget helgon längre. Man får istället bilden av en ganska elak människa, och dessutom en olämplig förälder.
Hon är i varje fall ingen människa jag skulle umgås med, och ingen jag har lust att sympatisera med. Så när något sådant händer, så säger jag och Fanjunkaren vanligen bara "ja, det är givetvis hemskt att det hänt, men vi vet inte vad som låg bakom, så det är ingenting vi ska gapa om heller".
Så jag dömer sällan en människa jag aldrig träffat, på vad som skrivits i media. Faktum är att detta är något jag ständigt jobbar med hos mig själv, om inte annat för att få inre frid. Jag har hatat mycket i mina dagar, huggt snabbt och reagerat våldsamt på vad olika människor gjort.
Det blir bara jobbigt. Numera så låter jag det mesta passera. Svält, folkmord, säljakt, valjakt, vargjakt, norsk osportslighet och feminism. Jag rycker på axlarna, och kan i bästa fall elda upp mig lite på skoj för att få ihop till ett blogginlägg.
Ta t.ex. de Somaliska piraterna. Jag har ilsket skrivit hatiska inlägg om dessa. Men så har jag lugnat ner mig, tittat på fakta och tänkt mig in i deras situation. De är fattiga fiskare som plötsligt konkurreras ut i sina egna vatten, av stora moderna trålare från Europa, som rovfiskar och bär sig åt som själva satan. Piraterna gör således bara vad jag själv önskar att jag har stake nog att göra i en liknande situation.
Jag tycker återigen det nu visar sig vilket snille jag var som skapade min egen religion; Buffismen, eftersom den har plockat flera russin ur buddism-bullen. Istället för att hetsa upp mig, så frågar jag mig istället; spelar det egentligen någon roll? Blir det bättre av att jag blir arg? Och vad är egentligen rätt eller fel? Finns det öht något fel, eller någon ondska?
Och nästan varje gång jag känt efter, så har jag kommit fram till att det sundaste och skönaste varit att skita i att hetsa upp sig, och bara ta det lugnt.
Det blev ett nog så flummigt inlägg detta, undrar om ni har någon behållning av det?
Bäst just nu:
Sämst just nu:
Varför jag har detta i tankarna ikväll, är för att man i kvällspressen ständigt ser nya krav från hennes sida, gällande de pengar som Magnus Hedman säger sig ha spenderat. Hon vill ha hans pengar! Det är för mig en gåta detta, att fruar har rätt till sina ex-mäns pengar. Varför? Jag förstår det inte.
Men jag kan ha en viss förståelse för att någon som beter sig på det viset, råkar ut för att någon vill slå ihjäl den.
Visst, vi andra vet bättre än att försöka slå ihjäl folk p.g.a. av att dom är odrägliga. Men vi förstår att det finns dom som inte är lika disciplinerade, eller hur?
Själv har både jag och Fanjunkaren slutat ha några åsikter kring kriminalfall i media. Man vet helt enkelt aldrig vad som låg bakom gärningen. Visst, när någon springer in på ett dagis och knivar ett antal barn, så är det ju ingen tvekan om vems skuldbördan är, eller att brottet är bestialiskt och oförståeligt.
Men låt mig få fantisera ihop ett fall, för att exemplifiera vad jag menar. Om jag presenterar det som följer: "Trebarnsfar stack ner ex-frun", så reagerar de allra flesta med avsky. Facebookgrupper bildas, där rättvisa krävs. Folk skriker efter förövarens blod, och offret helgonförklaras i media.
Jag och Fanjunkaren säger dock inget. Varför? För vi vet inga detaljer. "Men det finns väl inget som rättfärdigar en sådan handling!??" ropar någon kanske då.
Nej, för en sådan handling finns ingen ursäkt. Men jag är heller inte redo att stämma in i lovsång om en människa jag aldrig träffat. Alla mordoffer blir helgon i media, och är dom kvinnor blir det så mycket lättare att utmåla dom som sådana.
För låt oss leka med tanken att offret under lång tid varit otrogen mot mannen, och låt oss låtsas att hon gjorde detta öppet och demonstrativt, för att provocera mannen. Sedan kommer det fram att hon använt barnen som verktyg för att såra mannen, och att hon hånat honom med det faktum att hon som mamma i Sverige inte hade några svårigheter alls att ta hela vårdnaden om parets barn, oavsett hur hon själv betett sig.
Då träder en annan bild av offret fram, eller hur? Plötsligt är hon inget helgon längre. Man får istället bilden av en ganska elak människa, och dessutom en olämplig förälder.
Hon är i varje fall ingen människa jag skulle umgås med, och ingen jag har lust att sympatisera med. Så när något sådant händer, så säger jag och Fanjunkaren vanligen bara "ja, det är givetvis hemskt att det hänt, men vi vet inte vad som låg bakom, så det är ingenting vi ska gapa om heller".
Så jag dömer sällan en människa jag aldrig träffat, på vad som skrivits i media. Faktum är att detta är något jag ständigt jobbar med hos mig själv, om inte annat för att få inre frid. Jag har hatat mycket i mina dagar, huggt snabbt och reagerat våldsamt på vad olika människor gjort.
Det blir bara jobbigt. Numera så låter jag det mesta passera. Svält, folkmord, säljakt, valjakt, vargjakt, norsk osportslighet och feminism. Jag rycker på axlarna, och kan i bästa fall elda upp mig lite på skoj för att få ihop till ett blogginlägg.
Ta t.ex. de Somaliska piraterna. Jag har ilsket skrivit hatiska inlägg om dessa. Men så har jag lugnat ner mig, tittat på fakta och tänkt mig in i deras situation. De är fattiga fiskare som plötsligt konkurreras ut i sina egna vatten, av stora moderna trålare från Europa, som rovfiskar och bär sig åt som själva satan. Piraterna gör således bara vad jag själv önskar att jag har stake nog att göra i en liknande situation.
Jag tycker återigen det nu visar sig vilket snille jag var som skapade min egen religion; Buffismen, eftersom den har plockat flera russin ur buddism-bullen. Istället för att hetsa upp mig, så frågar jag mig istället; spelar det egentligen någon roll? Blir det bättre av att jag blir arg? Och vad är egentligen rätt eller fel? Finns det öht något fel, eller någon ondska?
Och nästan varje gång jag känt efter, så har jag kommit fram till att det sundaste och skönaste varit att skita i att hetsa upp sig, och bara ta det lugnt.
Det blev ett nog så flummigt inlägg detta, undrar om ni har någon behållning av det?
Bäst just nu:
Sämst just nu:
