Giftpennan!
AAAAH... MY... BRAIN... HUUURTS... GAH!
Mer ledtrådar, och inget mer kryptiskt, kvinnligt irrationellt sludder om månfärder!
Nåväl, det ger sig väl. En annan sak som gjort mig upprörd var följande telefonsamtal med Fanjunkaren igår.
Jag: Tjenare, vad gör du?
Fanj: Vi är ute på Brändöskär.
Jag: Jaha? Vad fan gör ni därute?
Fanj: Just nu rensar vi svamp, vi har plockat svamp.
Jag: Va? Jasså? Vad för svamp?
Fanj: Kantareller.
Jag: KANTARELLER?? Därute? Finns dom där?
Fanj: Jooo, vi har väl plockat en 6 liter ungefär...
Jag: 6 LITER!??
Fanj: Jodå, men det blir ju mindre när man har förvällt dom och så.
Jag: FÖRVÄLLT??? NEEEEJ! Varför gör ni det? Smaken försvinner ju, det gör man ju bara med giftsvamp man ska äta, som Murklor och sånt!?
Fanj: Hehe, nja... (ropar till sin kvinna) Jossan, varför förväller vi dom? (får otydligt svar) Äh, jag vet inte, det gör vi i alla fall.
Jag: Ja, det är väl bäst i fall ni skulle ta fel och få med någon FLUGSVAMP... fy fan...
Fanj: Haha, jaja...
Jag: Fy faan.... åh...
Det är som om hela världen har blivit galen... Men idag ska jag bege mig ut och plocka mina egna Kantareller, och de kommer inte att hinna komma mer än hem, innan de ligger och marineras tryggt i mina magsafter, oavsett om det rör sig om 12 liter! Så här i efterhand så förstår jag väl att tanken är att kantarellerna ska frysas in, och att tanken är att behandla dessa som man gör med t.ex. vaxbönor, vilka ska förvällas innan frysning.
Men gott folk, om ni ska spara svamp, så för Clints skull torka den!
Den här bloggen skulle i huvudsak ha handlat om den fascination för folk med Downs syndrom som jag i likhet med de flesta andra barn närde i unga år, samt lite fler kul grejer av och med min vän Anders. Men det får vänta. Tokiga fruntimmer och kantarellvåldtäkt får mig helt ur balans...
Lotta, nej självklart inte! Du är ju absolut en av mina favoritläsare. Jag behövde en driftkucku, och p.g.a. ditt raljerande om Bruce Willis blev det du. Trodde inte du var singel, måste uppenbarligen läsa din blogg mer ingående och frekvent... Sorry.
Moar, ja det är ett briljant citat, från en suverän film.
Karmapolice, du är däremot tveklöst en kvinna! Boende i anslutning till en större stad, 24-27 år, singel, god utbildning, om än ej riktigt avslutad ännu. Du bor eventuellt med någon och har ett extraknäck, kassörska eller liknande. Du har katt och snuskig fantasi.
Bäst just nu: Ikväll blir det smörstekta Kantareller, så sant Säffle suger.
Sämst just nu: Värmen är slut, nu väntar den 10 månader långa vintern, och jag vet inte hur länge till jag kommer att stå ut med det... Men vissa fördelar finns med det nu kallare vädret. Kvinnorna sätter åter på sig anständiga kläder. Så nu man orkar vistas i stan mer än 30 minuter innan man börjar tala i tungor, svettas övernaturligt och brista ut i okontrollerad gråt, som Laura Palmers farsa på hennes begravning. Nu får det spöka i fantasin tills nästa vår, då allt hängs fram till allmän beskådan igen...
Gärningsmannaprofil..
Just det, skapa en "gärningsmannaprofil". I det här fallet har jag inte mycket att gå på, så jag ska gardera mig. Mest troligt rör det sig om en kvinna, i åldern 21-25 som har något slags intresse av mig. Hon kanske gillar bloggen, eller så känner jag henne i verkligheten, men då ganska ytligt. Hon är intelligent, men gör inte mycket utav det. Hon saknar "drive" och eventuellt lite självkänsla. Hon är kaxig och nonchalant på nätet, vilket är en slags kompensation för hur hon är i verkliga livet, där hon i en grupp ofta tar en ganska neutral roll, om än alls icke asocial. Hon kan även bedriva någon form utav studier, men det säger sällan särskilt mycket om någon.
Det är p.g.a. hennes täta besök på sista tiden som jag påstår att hon har något slags intresse utav mig, eller att hon gillar bloggen, och det är på samma premisser som jag vidare påstår att hon även har tillgång till en dator på jobbet, eller så saknar hon jobb, åtminstone på dagtid. Utav någon anledning så får jag för mig att hon är skånska, men det är inte särskilt troligt, om jag ser rent logiskt på saken.
Nu till "garderingen". Det KAN även vara en kille i tonåren, en kille i gymnasiet, läsandes något halvnördigt, samt plågad utav den sedvanliga sexuella tonårsfrustrationen som killar i den åldern ofta lider utav.
Varför säger jag så då? Jo, den här figuren vill ju utav olika anledningar provocera, och provokationer utav den här typen brukar bara härröra från två typer utav människor, alltså intresserade kvinnor som pockar på uppmärksamhet, eller snorgärsar.
Vad tror ni, kära läsare?
Bäst just nu: Min blixtrande slutledningsförmåga.
Sämst just nu: Det magra lönebeskedet.
Glass i mustaschen.
Som en bonus anser dessutom någon att jag är ett rövhål, fast på ett glatt och käckt sätt, med en föregående kommentar om att det är härligt att leva. Spännande tycker jag, och man undrar ju om det är gripet ur luften, eller om det är någon som jag faktiskt uppträtt som ett rövhål emot.
Nu sitter jag på Bibblan igen, och försöker hämta mig efter ett nyligen kvävt raserianfall över att datorn loggat ut mig 6 minuter för tidigt. Allt jag skrivit var förgäves. Sen tänkte jag lägga upp en av de första bloggarna jag nånsin skrivit. Den ligger på Lunarstorm, och är skriven för 4 år sedan, eller nåt. Handlar om en fiskeresa som jag och Fanjunkaren gjorde med hans farsa, farfar och svärfar. Men bliotekets datorer är spärrade från Lunarstorm...
(notera att jag sedan länge är inaktiv på detta horribla kåmjunity)
Så nu tänker jag bara skriva lite om funderingarna jag har kring de två afrikanska män som nyss satte sig bredvid mig. De luktar svett, maskerad med mycket parfym. Jag kan ju förstå om man undviker att använda vattnet till att duscha med i länder som plågas av svält och torka, men kan man inte börja duscha när man kommer hit?
Det är inte rasistiskt, det är ju konstaterande utav fakta, och inte heller är det någon fördom, det är en "dom" grundad på ren erfarenhet. Från biblioteket, från bussen, från taxin. Vi har ju för h-vete hur mycket sötvatten som helst, Sverige har kanske rent av mest sötvatten i hela världen, räknat på yta och invånare. Är det inte skönt att duscha?
Visst finns det orena svenskar också, men rent procentuellt inte ens i närheten av hur många "orena" det finns från andra kulturer här.
Och oavsett vad klimatlögnarna och domedagsprofeterna påstår, så kan man förbruka hur mycket sötvatten som helst, i varje fall här. Så märk väl, jag säger inte "Åk hem", jag säger "Duscha!".
Förresten kan den store tjocke gästforskaren från Ghana som snöt sig på mitt kontorsgolv ta och åka hem, gärna redan igår. Några jävla seder kan man lämna hemma.
Filmcitat.
Alex Schulman frågade efter vilka filmcitat man tycker bäst om på sin blogg, och Damien ska ha en eloge för att han bidrog med ett Clintancitat. "Your life", Vackert.
"Opinions are like assholes, everyone's got one" var ett annat Clintancitat som nämndes, och det kommer från den sista av Dirty Harry-filmerna.
Mitt favoritcitat är när juveleraren som låtsas vara jude i "Snatch" försöker lugna den irriterade Avi som hellre vill vara hemma i Florida på sandstränder med parasolldrinkar, än att behöva vara i Englande med det sketna vädret och den usla maten.
Juveleraren: "But we've got sandy beaches, Avi!?"
Avi: "Well who the fuck wants to see them anyway?"
Fantastiskt....
Vilka är era favoritcitat då?
Vidare.
Jag sitter vid en utav kommunbibliotekets datorer i "Kulturens hus" i Luleå. Tangentbordet är konstigt och motsträvigt, och tvärs över bordet sitter två fjortisar vars kroppar har växt ifrån sina hjärnor, och säger "EEEEOOW" om nån kändis jag aldrig hört talas om, samt diskuterar tillökningar. "Vet du, Anna-Carin har fött sitt barn, vet du hur gulligt det är, de e en tjej, tror jag". Mina vänner, det snöps för lite i dagens Sverige.
Nå, för att behandla min ömma moders åsikter om musiken, så kan jag säga att jo, visst har jag Totta och Roffe Wikström på iPoden också, likväl som Bruce och någon enstaka Van Morrison, givetvis. Danne Stråhed finns nog med i någon oskyr mapp, och så även Status och Smokie. Jag lyssnar dock inte så mycket på de två sistnämnda, då jag varken är en 50-årig kvinna, eller en Volvoraggare från Säffle. Creedence finns, men lyssnades sönder under den period i gymnasiet då vi tävlade om att få snuten till festerna redan innan 22:00.
Ingen Daniel Lemma, nej. Det finns heller inga planer på att skaffa något av honom heller, är jag rädd.
Och får att behandla drogaspekten, så får jag nog tyvärr säga att jag finner det tveksamt att inte herrarna Näslund, Wikström, Springsteen, Morrison samt medlemarna i nämnda band skulle ha experimenterat med sin beskärda del utav illegala stoffer.
Vill man lyssna på drogfritt får man nog tyvärr lyssna på Linus Wahlgrens version utav "Jag är en Astronaut", och det är väl kanske, om vi ska vara ärliga, inget riktigt alternativ.
Nu måste jag Sjappa igen!
Bäst just nu: Värmen!
Sämst just nu: Inget särskilt tror jag...
Inne och tittar till.
Janni, jo det är jag, men jag ser inte ut så längre, skägget är dubbelt så långt, har ett par Lemmy-pollisar och är liiite fittare.
London, jag vet att alla säger "inga konstigheter", det är inga konstigheter. Och vad hip-hop beträffar har jag mycket Wu-Tang, NWA, Jay-Z, Dre och en hel del underground. Mycket bra.
Damien, Moar och Keyser, nu vill Fanjunkaren ha sin dator, behandlar era reflektioner senare.
Så där ja!
Så ska det se ut! Lite kommentarer att reflektera över.
Det var väl inte så jävla svårt? Men ni brukar vara duktiga, det är sant. Vad beträffar era synpunkter på musiken, så är det trots allt så att det finns två sorters åsikter här i världen. Mina åsikter, och fel åsikter.
Moar: Jo, jag anar att det kommer därifrån också, och jag är fullt medveten om att jag har ärvt frustrationen över stoppklossar efter dig. All heder åt detta karaktärsdrag.
Men jag kan ju bemöta kritiken lite konstruktivt. Jo, jag uppskattar musik, absolut, och jag lyssnar gärna på hela album. Jag undviker dock att göra det för ofta, då man riskerar att lyssna sönder artisten. Något jag förövrigt gjort med exempelvis Deep Purple, samt nästan med The Who, Led Zeppelin och Offspring. Bloodhound Gang är mina favoriter eftersom jag inte tycks kunna bli less deras fina skit, och texterna är ingenting mindre än geniala.
Att det dessutom skulle finnas ett samband mellan att inte uppskatta musik och lyssna på blandband, det har ni hämtat ur arslet. Jag utgår ifrån att ni har sett "High Fidelity", med John Cusak och Jack Black? Playlists är de ny blandbanden!
Förresten kan jag som exempel nämna min vän Håkan som sjunger i ett deathmetalband, och i övrigt är en duktig gitarrspelare, han gillar utöver deathmetal den närmast perversa blandningen Jazz och Eddie Meduza.
Inte sant, Håkan? Jag vet att du läser.
Vad beträffar Eddie Meduza kan jag bara bemöta Damiens tidigare uttryckta skepsis med överseende, eller som Bert Karlsson sa; "Han var en otroligt underskattad musiker". Må så vara att han hängav sig för mycket åt nonsens emellanåt, men han sa åtminstone vad han tyckte. Jag skäms inte för att säga att en spellista i min iPod lika gärna kan vara 90 stycken Meduzalåtar med titlar som "Ronka kuken" eller "Här har du legat och knullat med Willy". Det får mig att fnittra när han gör skojiga röster och sjunger "oooooooooonanera". Inga konstigheter, som man säger.
Och om du ska fiska prettopoäng Damien, så kan du inte bara säga att det var bra att jag hade med Metallica, du måste säga; "Ja, det var ju bra att du hade med en Metallicalåt från Master of Puppets iaf, som är en tidig och bra skiva". Eller hur?
Sedan kan jag bara säga att jo, jag kan lyssna på alla genrer, men definitivt inte allt. Jag vill upplysa om, att när jag jagar musik, så söker jag enskilda album av specifika artister, icke "Absolute Crap 39".
Opera? Jodå, jag har Jussi i iPoden, där finns Tchaikovskij och Grieg också. Där finns för all del även Kim Larsen och så klart idel Queen. Robban Broberg? Lysande! Glenn Miller? Japp. Beach Boys, Fred Åkerström, Taube, Ultima Thule, vad ni vill!
Där det finns hjärta.
Jazz? Njaa... helst storbandsjazz isf.
Death Metal? Nja lite, Håkan har försökt få mig att lyssna, men jag uppskattar definitivt Trashmetal som exempelvis Slayer.
Sen kan jag ju bara avrunda med att om man inte gillar Amy Winehouse eller Imperiet, så är man något utav en åsna.
Några konstigheter?
Förresten Keyser, så läser jag din blogg, och visst har du rätt i vad du säger om Dubai. Kommenterade jag inte? Nåväl, har skrivit ett liknande inlägg själv, och då med paralleller till Norge, som håller på att totalt invalidiseras av oljan. Det är en bra blogg, men du är inte så produktiv. Men du kanske inte är statsanställd som jag? :p
Higge Erövraren hos terrapeften.
Terrapeften: Hejsan Higge, trevligt att träffas!
Higge: Spela inte Allan bara med nåt illslugt hjärnskrynkleri, jag kommer hit bara för det är subventionerat av staten, och för att jag på så sätt ska få ut nån jävla valuta för mina skattemedel!
T: Har du inget som tynger dig då, något som oroar dig?
Higge: Jo det kan du ge dig fan på, jag har tamejfan den slöaste läsarkretsen i hela bloggsverige!
T: Hurså?
Higge: De arslena kommenterar ju för djävulen inte. Igår hade jag två inlägg färdiga redan innan 11, självutlämnande och genialiska, men tror du nån jävel förmådde säga något?
T: Jag vet inte, gjorde dom det?
Higge: Nää, det gjorde dom inte. Inte ens Mr. Pentex....
T: Hur känner du inför det då??
Higge: Jag känner mig bitter, men framförallt jävligt ledsen, va... jag känner mig som Lundell på torken, som en gris i en grisbil (alltså ett äkta svin i en bil ägd av Scan, inte en grislakej i en snutbil, reds. anm.), en skitkorv i en pisspotta, eller Per Garthon i min källare.
T: Per Garthon i din källare?
Higge: Ja, du kan ge dig fan på att han skulle vara ledsen om han befann sig där, hehe...
T: Jag förstår... men varför känns det så vikigt för dig att de ska kommentera det du skriver då?
Higge: Njaaa...
T: Känner du att du vill ha bekräftelse?
Higge: Ha, ledande frågor, det ställer ni när ni vill få ur någon det ni redan tror ni vet om personen, försök inga billiga toktricks med mig, kvackare! Jag är ingen blekfet miljöpartistslampa med taxiångest som du kan manipulera på en kvart bara för att du har ett diplom från "Shrinks'R'Us"!
T: Oj, det ska jag tänka på. Du är minsann påläst du... så varför tror du att du vill att de ska kommentera då?
Higge: Jag vill väl ha bekräftelse, HAHA. Inte att förväxla med en "förkräftelse", som är benämningen på den metamorfos som kräftornas ägg genomgår, HAHAHA, fattar du, de blir kräftor!?? Det är SÅDANA skämt som gör min blogg till den bästa, och som de dryga svinen inte förmår kommentera!
T: Ehe... jo... Hrm, du verkar ha en himla massa självinsikt i alla fall.
Higge: Klart jag har, det är ju jag som har mitt huvud, jag borde väl veta hur det ser ut däri?
T: Är det något i övrigt inom bloggvärlden du känner dig bitter över?
Higge: Äh, inte bitter sådär, men man är ju jävligt lack på Aftonbladsbloggarna. Klubben för inbördes beundran, liksom. Det är ju ett bajskåmjunity med driftstopp morgon, middag, kväll, men ändå sitter de där och surgnider med sina bloggar. Ta "Malin" t.ex., trevlig tjej, sympatisk och tilltalande, men när det kommer till kritan så sätter hon "Petter är mitt namn" i sin favoritlista, en favoritlista som saknar "Higge Erövraren". Det är sådant som ärrar själen, kan jag säga. Inget fel på Petters blogg dock, fast en sån snubbe skulle helt klart ligga på en oberoende blogg. Men han är såklart en hora, en smutsig sköka i Aftonbajsets sold....
T: Oberoende som din blogg menar du??
Higge: Japp! Min blogg är Sveriges bästa, Sverige har bara inte fattat det ännu.
T: Nu tror jag det är slut tid...
Higge: Tack då!
Mina dåliga sidor.
Jag har en del dåliga sidor, och några tänkte jag behandla här.
En utav dessa tror jag att jag har ärvt både från fädernet och mödernet, nämligen min extrema långsinthet. Den äldsta gåsen jag har oplockad med någon är mer än 20 år gammal, och målet för mitt förakt är bröderna Simonssen ifrån träckhålet Östra Ljungby, utanför Klippan. De bodde med sina ifrån Danmark invandrade föräldrar (jag tror då att båda var därifrån) bredvid det kommunala badet i centrala Ö. Ljungby.
Huset såg halvfärdigt ut, intrycket var klart "white trash" och gården var bemängd med en massa gamla skrotbilar, typ upprostade Alfasudar och liknande jävla skit.
Jag och min ömma moder spenderade inte så få sommardagar på denna väldigt gemytliga badinrättning, och ute i bassängerna var det mestadels trevligt och glatt. Favoritglassen hette X-17, och var av GBs fabrikat.
Innan jag blev stor nog att byta om själv inne hos killarna, så följde jag med morsan in till damernas, vilket var trevligt. Jag lärde mig nämligen väldigt tidigt att uppskatta det estetiska värdet utav kvinnokroppens attribut. Dessvärre växer man upp, och kastas gradvis längre och längre ut i självständighetens träsk.
Då jag var väldigt ung, tog min storebror hål i örat. Han var väl runt 13-14 då. Jag ville givetvis också ha hål i örat. Jag var därför knappeligen 5 fyllda innan jag hade hål i örat. Dessvärre hade jag tagit hål i det högra örat, eller "bögörat", som det tydligen också var. På den tiden kunde man nämligen beroende på var i landet denne bodde avgöra örhängsbärarens sexuella läggning. I nordvästra Skåne var man tydligen bög om man hade hålet i höger öra.
Någon som ägnade en förbluffande stor tid åt att upplysa mig om detta varenda gångdå jag befann mig i omklädningsrummet, var lillebror Simonssen, två eller tre år äldre än mig. Han retades och hånade som bara ett fult och missanpassat danskt barn från dåliga förhållanden kan. Han skrek på mig, hoppade runt i hela omklädningsrummet och skrek gällt, kraxade och flaxade, pekade och jävlades.
Oj vad jag ville sparka honom sönder och samman. Han gav sig aldrig, han kunde hoppa runt och skrika åt mig i närmre en halvtimme, och då var det inte ens riktiga ljud, utan mest bara gälla skrän.
Mitt känsloliv som barn var ganska svart eller vitt, antingen eller. Om någon var dum, så hatade jag dom, och önskade så vitt jag kan avgöra verkligen livet ur dom. Det gör jag visserligen inte längre, inte utom i extremfall som vid bilstölder eller liknande.
Dessa oförrätter ligger dock på på grund av min långsinthet kvar i de dunkla vrårna av mitt sinne.
Liten och mager som jag var kunde jag inte göra så mycket. Eller rättare sagt, jag hade nog flugit på fanskapet och sparkat honom blåsvart med mina trätofflor, om det inte varit för hans sinnesslöe storebror, som flinande backade upp sin spädlemmade, obehaglige lillebror i allt skit denne gjorde. Storebrodern var lite lugnare, men kändes lite labil och svagsint till karaktären, och kunde skräna på rätt bra han också ibland.
Jag tog senare ut ringen i god tid innan djävulsåren på högstadiet, och vi växte upp allihop. Jag flyttade till Lycksele och gick gymnasiet. Då jag kom ner till Moderlandet igen, för att tillbringa en tid i arbetslöshet och göra mina 10 månader i flygvapnet, visade det sig att bröderna Simonssen börjat driva en Statoilmack inne i Klippan.
Inte nog med det, de hade dessutom lyckats dupera hela jävla omgivningen också. "De är schyssta", sa min styvsyrra", "Han är jättetrevlig", sa morsan om lillebrodern, "Dom är fantamaj reko, det är bra att hyra bil av dom, trots att dom sprang på byn förr och gapade och skrek som fubbeckar", sa farsan.
Nej.
De är två lismande flaeskesvaersknaprare (svinsvål på danska, danskar älskar friterat svål) som tycker om pengar. Det ska inte förväxlas med att "vara trevlig". Taxi-Henrik sa för ett tag sedan om en mycket framgångsrik företagare inom krogbranschen i Luleå, att dennes styrka är att han "kan stå och vara så där trevlig mot folk han avskyr, bara han får ta deras pengar".
Solklart så i fallet med de sinnesslöa danska bröderna också.
Själv kan jag ibland glida iväg i fantasin. Jag kanske kommer in på en skum bar, och får se lillebror Simonssen vid baren. Lugnt går jag fram till darttavlan, tar ner en pil och går fram och hälsar på Lillebrorsan. Sen slår jag trynet hans mot bardisken, hugger pilen genom hans högra öra, och väser till honom genom sammanbitna tänder: "Bögörat, Danskjävel!"
HAHAHA! Sen glömmer jag nöjt alltihopa något år.
Jag tryckte igenom en ring igen för 8 år sedan och töjde lite till 5mm, och har sedermera tagit fler hål. Känns bra.
Spellistan.
Igår satt Jonne och funderade lite över vad jag egentligen är för en typ, men han kom inte fram till något.
Jonne (stirrandes på min nya Wigénskeps): Är det aldrig nån som kommenterat den där?
Jag: Hurså?
Jonne: Ja, folk brukar ju ha åsikter.
Jag: Nej.
Jonne: Vad är du för nåt?
Jag: Uh?
Jonne: Ja, är du en "Pjatt" eller? När farsan var ung var det sånt, "swingpjattar" mot nå andra, vad dom nu hette.
Jag: Nej, jag är ingen "pjatt". Man kan inte sätta mig i ett fack.
Jonne: Nähä...
Jag: Lortige socialist...
Jag kan nog inte sättas i ett fack, och jag är väldigt nöjd med det. Samtidigt får man inte vara för besatt av att inte kunna placeras i ett fack, för då hamnar man nämligen i ett fack. Man blir en jobbig prettoröv. Jag skulle vilja säga att jag "bara är" men det låter också för pretto. Samtidigt får man inte verka för rädd att inte verka pretto, då verkar man för ansträngd. Ni förstår?
Gäby, du har inte kommenterat på jävligt länge, trots ivriga löften. Nu har du din chans, sätt mig i ett fack.
Nåväl, vad jag skulle komma till var att man inte heller via min musiksmak kan stoppa mig i ett fack, och för att illustrera det tänkte jag visa spellistan jag har på min iPod just nu.
1. The Streets Fit but you know it
2. Timbuktu Alla vill till himmelen
3. Imperiet Alltid rött, alltid rätt
4. Annie Heartbeat
5. Sven-Örjans Om du inte vill se mig naken
6. Stone Roses One love
7. Metallica Orion
8. Prodigy Out of Space
9. Nationalteatern Men bara om min älskade väntar
10. Kansas Carry on my wayward son
11. Kate Ryan Libertine
12. Nirvana Heart-shaped box
13. Nine Inch Nails The hand that feeds
14. OMD Walking on the milkyway
15. Imperiet Coca Cola Cowboys
16. Amy Winehouse Back to Black
Där har ni den. Säkert rynkar ni på näsan och tycker att jag gillar en massa banal skit, men fäll några kommentarer då, så ska jag ge svar på tal.
Ibland ger jag drygt svar på tal, och får lite dåligt samvete. Igår gjorde jag det igen.
Det skedde via SMS, och såg ut på följande sätt.
Gäby: Wasabi Motherfucker? Amy Winehouses "Back to black" kan vara bästa låten just nu.
Jag: Vill påminna fröken om att det var undertecknad som redan för 7-8 månader sedan, påtalade Amys storhet för fröken. Att hennes skit är utmärkt är således old news. /The King.
Men det ska erkännas så här i efterhand att jag hade glömt riktigt hur den lät, varför den hamnade på spellistan. Och visst är den helt fantastisk, det har du rätt i Gäby.
Jag har förresten på tal om "The King" försökt dressera Gäby till ett enkelt trick, att utföra när vi är på fest. Det funkar ibland, och går till till på följande sätt; Jag lyckas med något spektakulärt, typ sveper nåt avskyvärt eller sätter ett fantastiskt skämt. Då pekar jag på Gäby, och hojtar: "I AM THE KING", och då ska hon fråga "WHAT KING?" varpå jag ska replikera "FUCKING".
Det är så vackert, det är komedi på så hög nivå. Det ska dock erkännas att jag brukar skratta mest själv åt det, dock ackompanjerad utav Gäbys skamsna fnitter.
Det kommer från någon film, men minns inte vilken. Oftast rynkar hon istället på näsan och skriker "NEJ, JAG VILL INTE", när jag pekar på henne. Den bångstyriga lilla apan.
Bäst just nu: Läget är rätt jävla långt från ok, tack vare regnet.
Sämst just nu: Nämnda regn.
Blogguppdatering, och så tappar jag besinningen mot slutet.
Jag har ändrat namnet på bloggen. "Higge Erövraren", det låter väl käckt?
Dessutom måste jag tillkännage att det kommer att eventuellt bli glesare mellan inläggen om ett par dagar, då jag kanske blir utan internet en kortare tid. Men ta det bara lugnt, allt kommer att bli bra igen.
Jonne: Har du haft sex över en minut nån gång?
Jag: Nej, aldrig.
Jonne: Det måste vara skönt, de som orkar...
Jag: Jo.
Jonne: Jag har anmält dig till "look-a-like"... Det är sant!
Jag: Look-a-like vem då?
Jonne: Han i Nordman, vad heter han....
Jag: Idiot.
Jag kommer att sakna Jonne efter fredag, tror jag. Om inte annat för uppläggen till kul dialoginlägg.
Vad beträffar den svenska artist som jag befarar är döende, så har motstridiga uppgifter inkommit. Personen ifråga ska ha uppträtt i en tv-intervju nyligen, och då varit vid god hälsa, efter vad man kunnat se.
Spekulationer bland kommentarerna om att det skulle röra sig om Peps Persson är inte heller riktiga.
Däremot kommer jag på tal om denne musikaliske gigant att tänka på en dialog, som jag hade med ett par skåningar uppe i Lycksele 1997, i min och Pers lägenhet på Storgatan 97.
Skåningarna kallades Ville och Ken. De började ettan på samma linje (Djurvård, jakt och fiske) som jag och Per då vi gick sista året. Ville var en missanpassad jävel som sparkat ner en manlig lärare på sin skola i Höör, och som testat i stort sett all narkotika som fanns tillgänglig, såväl Kokain som Metamfetamin och Heroin. Jag tyckte det var raskt marscherat av en 16-åring. Han hade åkt iväg till Köpenhamn på knarkresor och levt rövare, men senare hade någon kommit på att han skulle må bra av att få komma till Norrland och läsa/arbeta med djur.
Ken hade bara problem att hantera sin ilska. Han hade riktigt dåliga spärrar, grabben. Men av någon anledning så satt grabbarna hemma hos oss en kväll, och jag spelade ett blandband med bl.a. Peps Persson. Till saken hör att jag då bott 2.5 år med norrlänningar, och faktiskt hade lite svårt att koppla då de där två gynnarna vulgärbräkte på centralskånska ibland, även om jag själv behållt min egen vackra nordvästskånska fullt ut.
Vid tonerna av Peps tog Ken plötsligt till orda.
Ken: Han haur röugat huolk mäij Pieps! (pekar på Ville, som glatt nickar)
Jag: Vad? En gång till....? Vad säger fanskapet? Var det riktiga ord, eller bara läten?
Ken: Jiia, Ville haur röugat huolk mäij Pieps Pärssuon!
Jag: Har du rökt hasch med Peps?
Ville: Jaa... jau å ein piolare satt å röuga po näire vi ein strand hemmavi, suo höur vi nuån som kommorr baugom oss, så vi gömmorr huolken å dei. Men så ei dei Pieps som kommorr, å han sajjorr baura "näj grabbar forr fan, ni behöuvorr ente gömma röugat, har ni ente lide ti maj osså?", senn så siddor han däir mäi oss å röugar. "Däi va jäevla brau grajjor, grabbar", sau han sein...
Jag (i princip mållös): Spännande... pundarejävlar!
Detta var en period i livet då jag starkt föraktade rap och hip-hop, och avskydde knarkare. Därför höll jag sedan Wu-Tang-fanet Ken och knarkaren Ville på armlängds avstånd. Men vi hade ändå en del kul stunder, förbrödrade av alkoholen. Ken visade också vid ett tillfälle prov på sin utomordentliga brist på spärrar, då han följde efter några invandrare som oprovocerat började bråka med honom på gatan. På avstånd följde han efter killarna, och såg var dom bodde. Av en händelse bodde dessa i en lägenhet på markplan med övriga familjen.
Ken väntade tills alla var samlade i vardagsrummet, och tog sedan en gammal herrcykel som stod vid husväggen. Med all kraft han förmådde, kastade han sedan in cykeln genom det stora vardagsrumsfönstret. I det trasiga fönstret stod han sedan och skrek vad han tyckte om "spaggar" och "tuorkjäivlar", tills hans kompisar slet iväg honom och sprang bort.
Jag hade stått ut med för mycket skit från liknande klientel på Snyggatorpsskolan några år tidigare, för att protestera mot händelsen när han stolt berättade om den sedan.
Men riktigt friska det var dom inte, grabbarna från Skåne.
Bäst just nu: Än är det sommar.
Sämst just nu: Jag har tänkt ta upp det så länge nu, men alltid glömt. Men nu såg jag det mest blodfattiga och bedrövliga exemplar jag någonsin sett. Jag syftar på bleka magra killar med långt hår, gärna i kombination med snelugg, och som alltid har mycket tajta och för korta svarta jeans. Inte sällan har de liksom lite häng på jeansen också, men ingen pösigt fylligt häng, utan ett liksom sjukligt och förtvinat häng. De ser hunsade och förskrämda ut, och rör sig i grupp likt utsläppta burhöns, nervöst och tätt, tätt ihop. De har dessutom alltid dålig hållning, kutar med ryggen och har axlarna framskjutna.
Vet någon vad fan de kallas? Räknas de till kategorin Goffare? Är de nå slags halvgoffare? Jag skiter egentligen i vilket, jag vill bara gå fram och nypa dom i kinderna som en barnkär/sadistisk gammelfaster, och gullaggressivt morra: "Gå hem och ta på dig ett par ordentliga byxor lille vän, och klipp dig för helvete innan farbror Higge ger dig en sån hejdundrande jävla rövspark så du aldrig mer kan kuta med ryggen!"
Sämst just nu2: Tjocka kärringar i övre medelåldern, ofta anställda som tjänstemän inom den kommunala eller övriga offentliga sektorn. Har ni sett hur en sån kärringskock beter sig på en restaurang? Segt och liksom "värdigt" glider de i in i serveringen, och ser sig fånigt leende omkring, stundom knyckande på huvudet likt höns. Inte sällan är de iklädda stora fetmadöljande blusar, och vida kjolar. Någon i sällskapet brukar ha lyckats behålla sin figur, och kryddar den ofta med solariebränna och generös sminkning. Hon älskar bag-in-box, och det är hon som brukar vakna utom den äkta sängen efter personalfesterna. Ty då detta klientel får alkohol i sig, tar fan bofinken!
Idag förpestade de thaibuffén med sin närvaro. De kom in, körde nämnda ritual och började kika i buffén, varefter det sista hönset i sällskapet tog sig för att fråga om man skulle betala före man tog mat, vilket man skulle. Sakta och värdigt vände sig de entusiastiskt kacklande kärringjävlarna om, och gick tillbaka mot kassan. Sedan stod de och grävde och fiskade i buffén, sävligt och hela tiden analyserande vad det kunde vara för spännande som låg där i byttorna. Jag brukar irritera mig på insnöade knegargubbar som aldrig sett en babymajs innan, men de brukar iaf ha lite rotation på påösandet. Nu stod de solariestekta kossorna och kacklade planlöst och tog tiiiiiiid på sig.
"Oj, ja-aa, hur starkt är det här egentligen, nej men titta, här står det ju, jaa-aaa, vad ska man ta egentligen, hmmm, jag har en väninna som tycker om stark mat, men lagom räcker för mig, ja det gör det minsann, jahaaa, är det friterade grönsaker, men vad kan då det där vara för något då?"
GRÄV PÅ EN HÖGJÄVEL KÄK MED LITE JÄVLA HASTIGHET, OCH GÅ FÖR HELVETE UR VÄGEN OCH ANALYSERA SKITEN VID BORDET, ERA VAGGANDE, KACKLANDE, ÖSTROGENFÖRGIFTADE JÄVLA LEBENSRAUMFÖRGIFTARE! RAAAAAUS, RRRAAAAAUUUUS!!!!
Ska det vara så svårt, era enerverande jävlar? Och stå för heeeelvete inte med era jävla kundvagnar och blockera gångarna på ICA bara för att ni springer ihop och träffar de andra kacklande suggorna från jobbet när jag för fan bara vill springa in fort och ha en stackars jävla grillad kyckling och en sketen Brämhults Jordgubb & Lime.
Förlåt, men jag var tvungen att släppa ut det.
Gääääsp!
Jonne sitter och raljerar, byter ut namnet "Grace" i filmtiteln "Alla talar om Grace" mot "Barbapappa" och liknande. Jag har sovit annorstädes, och snaskar i min gamla russinburk i brist på frukost.
Jonne: Alla talar om Gräjs! Alla talar om Barbapappa... barbatörtles!
Jag: Suck...
Jonne: TEENA MUTANT HERO TÖÖRTLES!
Jag: Du är inte frisk på en fläck!
Jonne: Mfh mfh mhm... aha, aaaa, anna...
Jag (stämmer in) och Jonne i kör: ANNA ANNAKONDA, NÄR SKA BRÖLLOPET STÅNDA, KANSKE REDAN PÅ MÅNDAG?
Stämningen är avslagen och liksom fadd, men ändå på topp på sitt eget lilla vis. Jag har precis räddat tre stora monterade fotoplanscher från destruktion, de ska jag hänga på rad i lägenheten. De föreställer en "skrotare" nere i en gruvort, ett underjordiskt gruvtåg, samt Kiruna stad ("Giron", om man är Same och pratar deras språk).
Youtube spelar Fred Åkerström och Beach Boys.
Diskuterade drömmar och vad man kan hitta på i sömnen med S igår. Mindes den gamla episoden med grisdrömmen (jag vet, drömskildringar kan vara tråkiga att lyssna på, men ha tålamod). Det var på den tiden jag bodde ihop med Apa-gnu ute i "Lill-stugan". Jag drömde att jag hade köpt mig ett radhus, och att dumjäveln i huset bredvid hade börjat föda upp grisar i en hönsgård på tomten. Ett svin rymde, och tog sig in i mitt hus. Jag blev arg, och jagade det leda svinet runt i huset.
Plötsligt tog svinet sin tillflykt in i vardagsrummet. "OOOOOIIIIIIIIIIH-OOOOOIIIIIH", tjöt grisen, och for runt runt. Till slut hade jag trängt den mot dörren, och den backade motvilligt ut ur vardagsrummet. Då halva grisen var ute, gjorde den plötsligt halt, och spjärnade emot som bara grisar kan. Då tog jag ett stadigt grepp med höger hand mot dess panna, och grep svinet om ryggen för att få styrsel, sedan tryckte jag allt vad jag kunde.
Plötsligt vaknade jag av att jag skrek "MEN UT FÖR HELVETE, GRISJÄVEL!", och att Apa-gnu protesterade förvånat och yrvaket, samt att jag hade höger hand mot hennes ena knä, och vänster hand om låret på henne, och höll på att knuffa henne ur sängen.
Bäst just nu: Inget kneg i helgen, blir å testa sätta en egen sats Fishermans friend-shots.
Sämst just nu: Jag ska fundera ett tag....
Tomt...
Kan inte förmå mig att komma på något som helst att skriva om...
Kan bara säga att...
...jag vill ha ett Nakenmarsvin!
Bäst just nu: Slutar ena jobbet på fredag, vilket kommer att bidra till en betydligt mer avslappnad tillvaro.
Sämst just nu: Luftfuktigheten. Det är som i Bangkok under monsunperioden, fast utan de billiga kläderna, den goda maten och den tvivelaktiga köttsliga kommersialismen.
"Man skojar inte om att ha satt på Gry Forsell!"
Vi satt i fikarummet, gubbarna hade just drygat sig för att jag ringt runt och jagat folk på "Wigéns" för att få namnet på deras återförsäljare i Luleå. Till min stora sorg har jag vid någon flyttning nämligen blivit av med den underbara tweedkeps jag jämt bar i gymnasiet.
Gubbarna som satt med mig var Jonne, 45, Börje, 50 och äldstingen Henning, 62.
Efter de från min sida sedvanliga hoten om ond bråd död och urskiljningslös misshandel utav socialister, lugnade vi snart ner oss igen, och glodde lite på morgon-tv. Plötsligt dök Gry Forsell (som ju är från Luleå) upp i rutan, och en synnerligen intressant diskussion tog sin början.
Jonne: (mumlande) Ja, där har man ju varit, fint och mysigt var det, mmmmm....
Jag: Vad fan svamlar du om?
Jonne: Gry, hon har jag satt på.
Jag: Håll flabben, det har du ju inte...
Jonne: Det är en gammal kompis till mig, vi gick i samma skola! Ja, tror vad du vill!
Jag: Hur fan skulle det se ut... fattar du hur stort det hade varit? Du hade ju blivit någon att respektera!
Jonne: Ja du!
Jag: (nu övertygad om att han ljuger) Fan vad du är dum, man skojar ju inte om att ha satt på Gry Forsell, fattar du väl.
Jonne: Men fråga Henning vem han har satt på då, en Bondbrud!
Jag vänder förbluffat blicken mot den ko-lugne gamle Henning, och ser på hans min att det stämmer. Från Luleå kommer inte bara Gry Forsell, utan även Maud Adams, den enda kvinnan som spelat bondbrud två gånger. En gång i "Mannen med den gyllene pistolen" från -74, och en gång i "Octopussy" från -83 där hon spelade titelrollen. Jag förstod att det var henne, eller möööjligen Britt Ekland det handlade om, såvida han inte snubblat över Ursula Andress eller liknande, på nån kanarieö.
Jag: Har du satt på Maud Adams???
Henning: Jo, jag var ihop med en tjej som hängde ihop med henne, jag tror det var någon kusin till henne. Sen så gick det som det gick...
Jag: Ojoj... fan vad grymt!
Henning: Joo... vi var väl 16-17 nånting... bara skinn och ben, hon var bra mager.
Jag: Riiispect!
Bäst just nu: Wigénskepsen jag hittade på rea under lunchen.
Bäst just nu 2: "Allt som är ditt" med "Säkert!" Hon må titulera sig "råfeminist", men oj så bra hon är. Och snygg, för den delen. Man får ju dessutom ha lite överseende med feminister som aldrig träffat mig, höhö...
Sämst just nu: Sommarjobbaren, detta världsrekordslöa och asociala unikum. Igår satt idioten och åt morot vid tvåfikat, en stor jävla morot. Han har väl kommit på att han är fet, och försöker kompensera för all Jolt-cola och Trocadero, samt kexchoklad som han har tryckt in i trynet framför sina nördiga onlinespel, där han löst "quests" i form av någon snygg hjälte hela jävla sommaren.
Moroten höll han med samma rejäla grepp som en silikonporrstjärna på metamfetamin håller i Rocco Sifredis otäcka pjäs under en avsugning. Läpparna hade han slutit runt den, och så vred han runt den i munnen mellan sina slutna läppar, med sitt stadiga grepp, så framtänderna liksom kapade symmetriska och slätt avbitna bitar av moroten.
Jag blev förbannad när jag såg det. Han såg så dum ut att jag ville ge honom en riktig fläsklavett med baksidan av handen, som jag liksom hämtat från ryggen. Förstår ni? Så morotshelvetet och glasögonen hade flaxat iväg tvärs över golvet.
Jag ville skrika; "SÅDÄR ÄTER MAN VÄL FÖR HELVETE INTE EN MOROT, ÄR DU INTE MEDVETEN OM ATT DET SER UT SOM OM DU SUGER KUK? HADE JAG VARIT DINA FÖRÄLDRAR HADE JAG SERIÖST ÖVERVÄGT ABORT I 1100DE VECKAN! AAAAAAARRGH!!!!"
Men det gjorde jag inte. Jag log och hängde gråtande inombords upp min kopp på sin plats. Och bedjandes till högre makter om att sommarjobbaren aldrig skulle lyckas fortplanta sig, gick jag ner till kontoret och började åter botanisera bland bloggarna på nätet.
Nu vet jag!
Mycket bättre "Sämst just nu": José Gonzales ska släppa en ny skiva. Jag vill spy när jag hör det. Sveriges i särklass tråkigaste musiker/människa ska börja höras på radio igen, fy fan! T.o.m. Ingmar Bergman hade ställt sig upp och skrikit "NÄR FAN SKA DET BLI NÅN ACTION, VA?" om han hade besökt nån vidrig spelning med segpitten Gonzales.
Gonzales är egentligen kvantfysiker, eller något liknande. Bara det får mig att krypa ihop i fosterställning och gråta av empati för de som tvingas leva i hans närhet. Jag hade jämt radiolurar på mig när jag klippte gräset om somrarna på världens största gelatinfabrik i skånes vackraste by, Stidsvig. Då berättade radioprataren en gång att José Gonzales brukade sitta och somna över sin gitarr medan han spelade och komponerade om kvällarna.
Klicka på "gelatinfabrik"-länken ovan, och titta på det gula huset vid den lilla dammen nere till höger. Jag minns exakt vart jag stod när jag fick höra det. På gräsmattan mellan dammen och det nedre vänstra hörnet på den gula byggnaden. Där stod jag, och sänkte huvudet, skakade på det och sade högt för mig själv: "Å fyyyy faaaan, vilken tråkig jävel!"
Det enda jag avskyr mer i musikväg är Björk och The Knife. Jag önskar jag kunde skicka in driftkuckut Bertil med en yxa när de jävlarna står i studion för att spela in sin skit!
Bäst just nu: Prisa gud, skatteåterbäringen är här!!! Ni skrattade åt mig, Olefin och Gäby! "Haha, vad knäpp du är, det där kan du ju inte göra avdrag för!" Men att jag kunde, haha!
Epilog till förra inlägget: Bert-Egolf blev rätt snäll och trevlig med åren, och ska nu bli pappa. Jag växte upp och blev den bäste jag vet, Driftkuckut Bertil fick ett för honom alldeles utmärkt och säkert trivsamt jobb, och han har nu en egen sida på "knullkontakt".
Nazi-Britt flyttade ut till ett litet torp i skogen, där hon satt och kokade demonsoppor med fladdermusvingar, paddvårtor och folkpartistiska valsedlar, tills hon lyckades framana Generalissimo Francos vålnad, som hon köpte en bostadsrätt i Malaga tillsammans med. Jessica Paulsson känner jag inte till något mer om än att namnet ger tre träffar i mina hemtrakter på Eniro.
Första kärleken, Driftkuckut Bertil och Nazifröken.
Den handlade fånigt om att jag på stor svart chopper sökte upp min "första kärlek" igen. Hon hette Jessica Paulsson (namnet ej fingerat). Hon var en sån där som retades och tetades och gjorde mig helt vansinnig. Jag hade nämligen ett mycket hetsigt humör som liten. Tydligen så var det ett sätt hon visade intresse på, och jag hade inte vett att uppskatta det.
Men hon var bra på att ta initiativ, och när barnkalasen inte längre fick heta "kalas", utan istället "party", så satt vi bakom hörnsofforna och pussades, riggade "Ryska posten" eller smög in i övergivna rum och skrubbar. Men sen flyttade hon när vi gick i 5an.
Det var tungt, jag ville ju inte alls att hon skulle flytta. Vi hade dessutom känt varandra sedan vi var 4, då vi delat dagmamma. Jag avslöjade dock inte för någon vad jag kände. Jag förväntade mig inte att någon skulle förstå.
Detta lämnade säkert något litet själsligt hål i mig, vilket dock skulle överskuggas av värre prylar framöver.
Hon började enligt ryktena röka, och någon tjej i klassen som ringde henne ibland berättade att hon "luktade på bensin". Jag sprang på henne någon gång flera år senare. Hon såg bra ut, och gav mig glatt en kram.
Nu vet jag dock inte var hon är.
Men det fick mig att börja tänka på låg- och mellantadiet, och på lysande "Ebba & Didrik" som gick på tv nu igen. På min skola, "Stidsvigs skola", så fanns ett tjejgäng i klassen under som jämt imiterade tjejgänget i serien. Ni vet de där som dansade och mimade till fjantlåten "Lagt kort ligger" som skrivits just för ändamålet.
Detta gjorde mig irriterad, eftersom tjejgänget i "Ebba & Didrik" var onda, falska och manipulativa. Jag instruerade därför vår rundlagde driftkucku Bertil att likt ett bowlingklot springa ner töntflickorna när de dansade. Han utförde jobbet med bravur.
Det blev dock droppen. Tjejgänget hade tröttnat på mina och Bertils tilltag, och bestämde sig för att tjalla på oss. Det var nämligen inte första gången vi bar oss dumt åt. Vi brukade även leka kavallerianfall, vilket gick till så att jag satt på Bertils rygg med en pinne ("sabel") och "red" rakt in i skocken och skrek "ATTAAAAACK!".
Flickornas lärarinna, en väldig dam som hette Alice (namnet ej fingerat) blev bestört över hur vi betett oss, men mest över hur jag använde Bertil som redskap för mina smutsiga handlingar. Jag blev därför tvungen att stå inför flickornas klass och be om ursäkt för mina och min svagsinte hantlangares tilltag.
Bertil fick å sin sida utstå mycket skit från oss killar i klassen. Men värst var hans kusin, Bert-Egolf. Han var en liten, högljudd och dryg jävel. Vi beskyddade dock Bertil från folk i andra klasser som drev med honom, exempelvis bröderna Fuul, och jag i min tur gav hellre Bert-Egolf en omgång än Bertil, eftersom han var så stor i käften och pratade så mycket skit.
Det ska dock sägas att Bertil kunde vara dryg han också, speciellt när någon fnittrade åt hans tilltag. Det var förstås ett sätt att försöka bli accepterad.
En gång i 5e klass hade vi (helt ärligt, de flesta i klassen utom jag) fått en nyutexaminerad lärare att bryta ihop. Under den processen blev skolarbetet lidande, varför man tillsatte en ondsint nazistfröken som det stackars nervvrakets efterföljare. Nu skulle vi tagas i tukt och förmaning!
"BAKOM VARJE STOR MAN STÅR EN STARK KVINNA" mässade Britt, som hon faktiskt hette, varför vi fick skriva mer om Constanze Mozart än om Wolfgang Amadeus själv (det är helt sant). Nazi-Britt stod och skrev på tavlan, och vi fick skriva ner vad som skrivits. Sedan tog hon in och rättade. Sida upp, och sida ner skrev vi. Mozart, Beethoven, Bach, Verdi, Puccini, Bizet, Ravel, Smetana, Grieg, Nielsen (som sedermera gifte sig med änkan Mozart), vi skrev om alla de klassiska mästarna tills vi hade skrivkramp i våra små händer.
Hon drev oss som utmattade slädhundar. Tre-fyra stora läxförhör och prov i veckan i Geografi och Historia, jag tvingades räkna "Liggande stolen" tills jag bröt ihop och började gråta strax innan julafton -91. Jag skrev sedan inte ner något från en tavla eller overhead i en skrivbok förrän på Universitetet. Det blev en principsak. Hon var den sortens fascistoida monster, man bäst gör sig av med genom att driva bort medelst facklor och högafflar.
Vid ett tillfälle påstod hon att Herman Göring var en "fin man". "Transvestiten, krigsförbrytaren, nazisten och morfinmissbrukaren Hermann Göring?", protesterade jag, ackompanjerad utav mina obildade kamraters tystnad. "HAN FÖLJDE BARA ORDER!" lät hon mig då veta.
Hemma fick jag dock inget gehör för mina klagomål heller, hon var fin på att smila upp sig för föräldrarna, djävulskonan Nazi-Britt.
En dag gjorde dock Bertil något som för alltid kom mig att låta honom vara ifred, och senare i helvetet på högstadieskolan "Snyggatorpsskolan" fortsätta att försöka skydda honom. Även sedan man splittrat upp vår klass i två delar och satt Bertil med ett gäng likasinnade.
En dag i slutet av sjätte klass bestämde sig Bertil att trilskas med Nazi-Britt. Han tänkte inte göra som han blev tillsagd!
N-B: Bertil, ta upp dina böcker och gör som jag säger!
Bertil: (med armarna i kors, och blicken rakt fram, samt med ett trotsigt flin på läpparna) Nej, det tänker jag inte.
Jag:Iiiihihihi!
N-B: HIGGE! Det är inget att skratta åt!
Jag: pfmp, hmpffffff, iiiiihihihi
N-B: BERTIL, VEM TROR DU BESTÄMMER HÄR?
Bertil: Jag!
N-B: JASSÅ? Och när utnämnde du dig till rektor, om jag får fråga?
Bertil: För tio minuter sedan! (alltjämt med trotsigt flin och armarna i kors)
N-B: Då kan du och Higge gå ut i sandlådan och sätta er och leka där, för såna är ni ju!
Bertil: Ja gärna!
Jag: IIIIHIHIHIHIHI-HAHAHA
Så gick vi ut och satte oss och lekte nöjt i sanden under klätterställningarna, tills kärringen likt Mussolini uppenbarade sig i fönstret och bittert ropade att vi fick komma in igen.
Bäst just nu: Vet ej ännu... Isterbanden hemma i kylen?
Sämst just nu: Regnprognosen.
Aligatorer har ingen framstjärt, de har, precis som ormar och fåglar, en s.k. kloak (nummer 6 på bilden, alltså). Ett slags allt-i-allo-hål där alla ärenden sköts, såväl exkrementrelaterade som fortplantningsdito.
Trött.
Idag är jag väldigt trött. Så det blir inget vidare blogginlägg.
Vet ni vad? Skriv i kommentarerna vad ni vill att jag ska beröra i morgondagens (2007-08-09) blogg. Vill ni veta något, vill ni ha min åsikt om något, eller känner ni bara för att upplysa mig om att ni skiter i vem fan jag är?
Använd fantasin! "Gillar du rakat?" "Varför blir man inte frusen när man är jättefull?" "Vad hette Elvis i andranamn?" "Var sitter framstjärten på en alligator?" "Har du aldrig tomtebloss i snoppen längre?"
Kom ihåg; Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor!
Bäst just nu: Vädret!
Sämst just nu: Jag är för trött för att vara ute i det.
Rasistiskt?
En del saker gör mig förbannad direkt jag känner lukten av dem. Det kan vara saker som t.ex. fackföreningar, poliskåren, norrmän, samiska tjuvjägare, miljöpartister eller varför inte sommarjobbaren här som har precis alla fel någon kan komma på.
Men det där vet ni ju redan. Men sakerna som irriterar mig bara sådär lite irriterande, det är andra grejer.
En utav sakerna är afroamerikanernas inställning till slaveriet. Slaveriet avvecklades 80 år innan Förintelsen, men är mer tabu att skämta om. Det lever fortfarande många som satt i Hitlers läger, men alla slavarna är döda. Slavar, som hade det mycket bättre än Judarna i lägrena, ja t.o.m. bättre än irländarna som jobbade i nordstatarnas metallindustrier.
Långt ifrån den sista överlevande från förintelsen är död, men ändå håller Judarna på att bli driftkuckusar igen. Varför? För att de tack vare staten Israels militära övermakt inte är underdogs längre? Eller för det generella välstånd de åtnjuter i väst?
Och vad är det för bullshit att snuten i USA bara tar svarta? Jag har sett "Cops", de tar fan bara vita hustrumisshandlare i hockeyfrilla, och blekfeta luder med metamfetamin och jazztobak i fickorna.
Visst, många afroamerikaner lever i misär, men varför? Det är ju inte direkt som att de försöker integrera sig. Hur många usla "svarta" komedieserier finns det inte, där en utav karaktärerna är en fet pappa som säger "Oh no you don't" när dottern blir intresserad av en vit kille?
Vilka är då de svartas förkämpar? Jo, Oprah Winfrey och hela rap-eliten. Eller som Nas sjunger i sin hit "If I ruled the world" om vad han skulle göra för de svarta om han styrde världen; "Open every cell in Attica, send 'em back to Africa". Skulle det vara att göra de svarta i fängelserna en tjänst? "Nä grabbar, nu ska vi skeppa över er till Liberia, vi ska ställa allt till rätta igen!"
Skulle steroidgangstapimpsen springa jublande ur finkan och tjuta "YEAH!!! AT LAST WE'RE GOING HOME"?
USA är ett miserabelt ställe på många sätt, men om jag bodde där, och någon helt plötsligt fick för sig att skicka mig till Afrika, så hade jag tamejfan sprungit till skogs och gömt mig. Jag hade hellre suttit i amerikanskt fängelse än bott nere i den där ostrukturerade jävla misären.
Visst, Afrika är vackert, savanner, gnuhjordar, Kreugerparken, Namiböknen och allt det där. Men samhällena?
Revolution på måndagen, hänga diktatorn och plundra landet på tisdagen, våldta småflickor för att bota AIDS på onsdagen, tjuvjaga utrotningshotade primater på torsdagen, hyra ut småpojkar till Kerstin Thorwall på fredagen, massakrera Tutsier på lördagen och börja planera för ny revolution på söndagen.
Tror ni förresten Oprah Winfrey hade haft sitt breda arsle parkerat i en tv-soffa och tjänat miljarder om hennes förfäder inte blivit kidnappade av ett gäng otäcka girigbukar och utauktionerade på slavmarknader i amerikanska södern?
Nej för fan. Hon hade haft Lepra, AIDS och TBC, och det hade hängt en unge från varje spene på henne, och tre hade suttit och åkt med på hennes arsle. Problematiken med att hålla på att dö av att smaska i sig en massa bakelser hade hon inte alls förstått, men det är kanske hennes största problem idag.
Ingen Oprah, Montel, Muhammad Ali eller Lauryn Hill har någonsin fått smaka piskan, plockat bomull eller åkt i trångt segelfartyg, så det är dags att för fan sluta gnälla nu.
Bäst just nu: Insikt. I am one with the Universe!
Sämst just nu: Vet ej... svårt att känna att något är negativt när nästan alla dumma jävla norrmän har åkt hem.
Fy faen.
Hårdaste helgen sedan tiden i Adak är över. Hur fasen pallade jag?
Onsdag: Jobbade på dagen , körde taxi på natten.
Torsdag: Klev upp efter drygt 2 timmars sömn och stack till jobbbet, efter vilket det var fest. Var väl hemma efter 3 på natten mot fredag.
Fredag: Upp och började 07:00 som vanligt, direkt efter jobbet var det fest.
Lördag: Kunde inte sova längre än till 08:29 Drog på stan, tjackade nya dojor. 18:00 var det fest igen. Dock lugnt, jobbade på söndagen mellan 13:00-18:00.
Jag har ju tränat mycket på sistone, och cyklat ett par mil om dagen sen någon stal min saab. Detta har drastiskt förbättrat min fysik, även om det kanske inte syns så mycket. Det måste vara anledningen till att jag inte la mig ner och dog redan på fredag eftermiddag.
Torsdagen var roligast, även om Johnny Skan och Biffen söp varandra halvt under bordet. Biffen blev nog dock den fullare av oss, Älvsbybo som han är. Johnny lyckades faktiskt att med pinnar stoppa in ett gäng vårrullar i vår mun senare på kvällen.
Men så har han ju också varit i Thailand en månad.
Fredagens förfest var väldigt stimulerande, dock nådde vi en ny botten i samband med att Johnny Skan tillsammans med festens värdinna, förödmjukade oss genom att imitera John Travoltas "Jack Rabbit Slim's"-dans från Pulp Fiction. Johnny framförde eländet så han tyckte det skulle märkas att det hela var ett helt oseriöst och parodiskt framträdande, men ironin gick troligen det övriga sällskapet förbi. Misären fångades dessutom på film av ett par mobiltelefoner.
Någon mer än jag som börjar avsky de här nya telefonjävlarna?
Inne på festivalområdet tappade Johnny sedan bort mitt sällskap. Bitter och trött satt vi på McDonalds uteservering och slölyssnade på vad fjortisarna vid bordet bakom pratade om. En av tjejerna hade precis piercat ena bröstvårtan. Hon var stereotypiskt blond, med stora bröst och korkad uppsyn. En kille som hörde om piercingen frågade förhoppningsfullt; "åh, vad fränt. Det är så schysst med piercingar, får jag se bara?".
"Jodå, vänta lite", sade blåbäret till kossa. Hon vände sig lite åt sidan, och grävde fram ena bröstet ur urringningen. Hon var givetvis övertygad om att han ville se hennes behag för att han var seriöst piercingintresserad. "Åh, det ser ju riktigt välgjort också, det blev snyggt", sade han samlat. Inom sig jublade han sig harmynt över den nya onanifantasi han just vunnit. Johnny blev då så förtvivlat bitter över det monumentala mått av kvinnlig naivitet som just spelats upp framför honom, att vi högt utbrast; "ÄÄH, FY FAAEN... så duuuum... jag MÅSTE härifrån..."
Kvinnlig naivitet är Johnny Skans mentala kryptonit, speciellt i de fall då den inte gagnar honom själv.
Förtvivlat försökte vi ringa en taxi, men det var såklart kört. Nätet var överbelastat, och alla bilar upptagna. Bittra satt vi kvar, och unnade oss till slut en liten lur.
Plötsligt knackade någon oss på axeln. "Jaha du, hur var det här då? Ryck upp dig, va!?". Vi tittade upp på en lång blond polisman med skyddsväst och skinnhandskar. "MÖHÖVRVL-MHRMPF, jodå för fan!" sade vi kvicktänkt till denna lagens långa gris, som tornade upp sig över oss. Johnny bestämde sig för att det fick vara nog, och vi började gå hemåt, ivrigt knappandes på telefonen. Plötsligt svarade Taxi-Henrik!
Han kunde hämta oss på en gång! "UTANFÖR STEP-IN, NU STRAX", hojtade Johnny Skan i luren, sen sprang vi mot "Step-in" som en dopad häst!
"Tjenare gubben, McFeast fullkorn, fan vad fint", hälsade Taxi-Henrik och syftade på hamburgaren Johnny hade i handen, och som han skulle lägga i vår kyl åt Bakis-Higge. Johnny lägger ofta burgare i våra fickor som jag hittar när jag är bakis.
Jag gillar Johhny, han är en riktig kompis.
Lördagen sög trots en stillsam men trevlig förfest röv. Tappade nästan omedelbart bort sällskapet, och tillbringade resten av kvällen letandes. Plötsligt sprang jag på "S", men hon var tvungen att söka rätt på sin kompis, och hann bara ge mig en kram innan hon var borta igen. Bästa upplevelsen på lördagskvällen var nästan en kartong wokade äggnudlar, annars var det mest misär. Men det var dock lika bra, för sen var jag pigg och glad på jobbet dagen efter.
Bäst just nu: Skägget. Jag har "satt upp" det med en snodd för det mesta, men jag kan lägga det över ögonen om jag tar bort snodden. Det skänker mig en sällsam känsla utav tillfredställelse. Störst skägg när han dör vinner!
Bäst just nu 2: Vädret. Nu kommer det, nu när jag i två veckor framöver jobbar 180 %. Nåja, jag ska nog hinna klämma in någon strandvistelse för lite slutligt sommarsolbränna.
Bäst just nu 3: Markoolio blev ju förresten nyligen friad från misstankar om narkotikabrott i samband med gripandet på Café Opera för några veckor sedan. Grattis till honom, och grattis till den svenska ordningsmakten som än en gång bevisat sig grava oduglighet, genom att bete sig som ett gäng lobotomerade norrmän/imbeciller.
Sämst just nu: Från rätt säkra källor har jag hört att en väldigt känd svensk artist nog snart kommer att gå bort, en som jag har för mycket respekt för, för att sätta på någon vadslagningslista. Jag avskyr verkligen livespelningar och konserter. Jag tycker det låter för jävligt, och publiken är en enda svettig samling knuffande idioter. Den enda spelning som jag någonsin haft riktigt trevligt på, var en liten intim utomhusspelning med den här artisten som jag och morsan var på för drygt 20 år sedan.
Jonne vill byta namn.
Jag försökte ju bläddra fram bokstaven jag ville ha som vanligt, men det blev ju hela tiden bara rappakalja, och jag blev mycket arg varje gång. Så jag skriver mina sms bokstav för bokstav. Fanjunkaren visade dock hur man gjorde.
Jag: Vaddå? det ska vara tänkt att den ska hitta rätt ord vid första knapptryckningen? seriöst?
Fanjunkaren: Men... hehehe, du visste inte? hahahaha!
Jag: får jag testa då!? *trycker ett testsms med T9* Vilken skit! Det funkar ju bara med jätteenkla sms. Pöbelsms! Skit! Sms för såna där jävlar som äter på "Korvgubben"! Fy satan!
Fanjunkaren: Njo... jo... men sms ska ju vara enkla?
Jag: Sludder! Ska en någorlunda intellektuell och verbalt utvecklad människa skriva ihop nåt med den där skiten så går det ju käpprätt åt helvete!
Fanjunkaren: Men du kan ju lägga till ord själv.
Jag: Jaha, då måste jag ju för fan inleda varje sms med att skriva in en massa ord. Det sparar ju för fan ingen jävla tid!
Fanjunkaren: Nä...
Jag: Och man betalar ju för fan för messen, de ska fan inte vara korta, de ska vara långa och välformulerade! Jag vill väl för helvete ha valuta för pengarna?
Fanjunkaren: Jo, jo...
Jag: Eller hur?
Fanjunkaren: Hehe... Ja, ja det har du väl rätt i...
Således, kära läsare, har jag än en gång konstaterat att T9 är skit!
Nu sitter Jonne och vill att jag ska leta rätt på musikvideor på Youtube....
Jonne: Toulle taxi! Toulle taxi!
Jag: vem fan menar han? Håll flabben, jag bloggar!
Jonne: Men toulle taxi nu då! Så jävla fräsch brud det där var, jag vill ju se henne! Toulle taxi!
Jag: han måste mena "Joe le Taxi"? Haha, jaja, lugna dig. *sätter igång videon*
Jonne: Äntligen, hon är ju skitfräsch.
Jag: Vanessa Paradis var 13 när hon spelade in den här. "Joe le Taxi" heter den förresten.
Jonne: äh... Ja hon var då inget fin den där!
Jag: Nu får du hålla käften, jag bloggar.
Jonne: Bloggar idag, groggar igår!
*Jag sätter igång videon till låten "Dynamit" med Peps Persson och Timbuktu för att straffa honom för hans pladder.* Jonne glider kvickt över på ett orelaterat spår.
Jonne: Klassisk musik kan vara bra att lyssna på.
Jag: Jodå, helt klart. *sätter igång helikopterattacken från "Apocalypse Now" som spelar Wagners "Valkyrieritten" i bakgrunden* Har du sett den här? "Apocalypse Now"?
Jonne: Näää... Men det där jävla äcklet har du säkert läst om på flashback!
Jag: Vem?
Jonne: Men Titus Beltran! Riksäcklet som har smittat nån 13-åring med herpes och jagat sina grannar med basebollträ.
Jag: jojo, det har jag.
Jonne: Jag vill byta namn! Hur gör man? Är det bara att ringa en präst eller?
Jag: Nej, skattemyndigheten sköter det där nu.
Jonne: Ha, skattemyndigheten, det gör dom väl inte!
Jag: Hör vad jag säger, du byter namn hos dom.
Jonne: Men jag vill ju döpas kristligt! Med dopfunt!
Här blir det för mycket för mig. Vid tanken på att en blöthandad präst står med lille kulmagade 45-årige Jonne, i vit särk, och klappar honom på flinten, bryter jag ihop i våldsamma skrattkramper.
Hämtar mig inte på två tre minuter.
Bäst just nu: Fest om några timmar.
Bäst just nu 2: "Schnitzel-Stephan" i artikeln "Notorisk gratisätare fick fängelse". Jag vill se när han springer mot dörren!
Sämst just nu: Paltkomat efter lunch.
Konversationer.
SMS-dialog med "S" igår på eftermiddagen.
Higge: Nu hittade jag en kladdlapp med "kul" frågor, som jag spånade på för att undvika pinsam tystnad inför sushiträffen. De behövdes ju dock aldrig. ;)
S: Haha! Fan vad kul. Var det bra frågor?
Higge: Nja... typ, "Hur fort har du kört med din bil, och var?" "Om du var i ett förhållande, och ni fick varsitt frikort, vem skulle du då ta?"
Higge: Nå?
S:Haha, ska jag svara på dem? ;-P
Higge: Nja, om inte svaren är typ "110" och "Taxi-Henrik".
S: *är "tyst" i drygt 1½ timme*
Higge: Ok, jag tolkar tystnaden som att det faktiskt var "110" och "Taxi-Henrik". Lite oväntat ändå. Själv säger jag 160 med Saaben, 210 med taxin, och Clint Eastwood. :)
S: Haha, jag har kört 160 någonstans med saaben och 200 med min brorsas förra bil. Och jag skulle nog välja Johnny Depp ;-P Jag tog en paus i meddelandet och glömde skriva klart...
Här gick jag och sov ett par timmar, i väntan på att kläderna som hängde i torkrummet skulle torka, samt för att ladda batterierna inför kvällen. Sen blidde det inga fler SMS på ämnet. Men jag tycker hon får klart godkänt på det här?
"Clint Eastwood" 
var förresten ett skämt. Det är säkert! Ni känner ju mig, det skulle nog bli Tilde Fröling 
för hela slanten... eller Alizee (klicka för guds skull på länken) kanske? Hmmm... Jo så får det nog bli. Frikort ska väl kännas lite ouppnåeliga, och Tilde skulle jag ju fixa kvickt som en grisfjärt om hon hoppade in i taxin.
Bara låsa dörrarna och bränna ut i skogen, och springa iväg med henne över axeln. "Sluta skrik Tilde, det blir bra det här!"
Samtal med gubbarna på jobbet nyss.
Henning: Har du varit berusad, din jävel?
Jonne: Jääävla knarkare.
Jag: Det är lögn och förtal!
Henning: Gå ut och testa få igång bilen, så ser vi!
Jag: Men den är ju på service...
Henning: Ta inredningsgubbarnas, den är ju här.
Jag: Just fan! (går mot garaget)
Jag: (passerar två pallar mineralvatten med texten "Varannan Vatten") WOHOO! Jag kommer att sno ett par flaskor härifrån, det ska ni ha jävligt klart för er!
Jag: (kommer in på inredninsavdelningen) Lasse, ge mig nycklarna till er lastbil!
Lasse: Är det "fullast kör"?
Jag: Det är det vi ska kolla, ser du! (går ut och sätter mig i lastbilen, en "Mercedes Springer" med alkolås)
Henning och Lage kommer in i garaget och ställer sig och tittar på föreställningen.
Jag blåser i den elaka mackapären då meddelandet "Blås i munstycket" visar sig i displayen.
"BIIIIP", låter den. "Test ej godkänt" kommer det upp i displayen.
Jag: Äh!
Henning: Hahaha, du tar dig ingenstans!
Går in igen, passerar vattenpallarna och snappar åt mig en flaska!
Jag: AAH!
Jonne: Man får inte uppträda berusad på arbetet, din jävla knarkare!
Jag: HÅLL FLABBEN!
Bäst just nu: Den lätta arbetsbördan och "Youtube".
Sämst just nu: ?
Jonne tramsar vidare.
Nu sitter han och grubblar över någon proggtomte som han påstår åkte till USA och knarkade i 20 år. Han kommer inte på vad han heter. Om och om sjunger han låtstumpar av denne mystiske proggare. "Han for ju iväg och knarkade i 20 år till USA, vad heter han... nåt med Johnny...", upprepar han med några minuters mellanrum.
Jag tar det med en nypa salt, Jonne kan skarva en del. Att "åka till USA i 20 år och knarka ner sig" kan lika gärna betyda "tillbringa två veckor i England och testa gräs".
Jonne har förresten hört att 20 000 Irakier firade segern i Asia Cup på Sergels torg. Han var skärrad. Det var som om de mongoliska horderna stod borta vid Bergnäsbron och hotade skövla Luleå. Men på nyheterna såg vi sedan att det bara var 4000 som varit på Sergel. Jonne ignorerade dock detta. 20 000 hade det varit, och jag gjorde det bästa för att underblåsa hans noja. "Dom kan ju för fan hitta på vad som helst!", filosoferade jag med spelad förskräckelse.
Igår berättade han under tiden jag bloggade en improviserad historia, om hur han var ute och tittade i gräset under en skogspromenad, och vad han hittade där. Det var bara vi två i rummet, och han satt vänd mot mig för att provocera. Jag satt och skrev frenetiskt på inlägget "Halvtid" vid tillfället, men tvingades till slut vända mig om.
"Nu håller du käften, din vidriga lilla socialist! Hör du vad jag säger?", sade jag hotfullt och kastade en ramlösakork på honom. Det bet dessvärre inte. "Du ska hålla käften när jag bloggar, din avdankade gamle thinnersniffare!", men Jonne bara flinade. Som en slagen hund ryggade han dock undan när jag rullade min stol närmre och höjde handen till en bitchslap, på bästa hallickmanér.
"Krossa nazismen, leve fascismen" började han plötsligt skandera, vilket saknade både sammanhang och vettig betydelse. Men sedan lugnade han sig en smula. "Ska du supa i helgen?", undrade han då jag åter hade vänt ryggen åt honom. "Ja, jag ska ställa till ett jävla liv", svarade jag lite frånvarande. "Du kommer ju att dyka upp med nya blåtiror igen efter helgen!", svamlade han drygt vidare. "mmm... det hoppas jag", mumlade jag avlägset, medan jag koncentrerade mig på att hitta på något som kunde roa er loja kommentarbojkottare. Till slut ringde telefonen, och han fick något att göra. Då slapp jag honom, och kunde lugnt skriva färdigt.
Nu har han däremot kommit på vem proggaren var. "John Holm", hette han tydligen. Aldrig hört talas om, men han har tydligen sålt rätt hyfsat. "Hur kunde du glömma det namnet då? Är du dum?", frågar jag honom, och syftar på en betydligt berömdare kille med nästan identiskt namn, nämligen 33 centimetersdrulemannen "John Holmes". "Jag vet inte", svarar han harmset.
Ibland när han fantiserar om nylonstrumpor, ballar han ur. "STOCKS, STOCKS, STOCKS" hojtar han och härjar, slår med handen i bordet och går an. Jag har funderat på att berätta att det heter "Stockings" på engelska, och att det han hojtar om, har betydelsen "Skampåle" alt. "Stupstock", "Aktier" eller "Buljong". Men det har jag inte hjärta till.
Nu har Jonne hittat en stor gummifluga. "BSSSSSSSSSSSS" låter han, högt och enerverande. "NU SLUTAR DU MED DIN JÄVLA SKIT!", skriker jag och flyger upp. Jonne backar och flinar dumt. "Mhmfmhmfmhmf", låter han. "Ska vi plocka körsbär i min trädgård, du och jag?" sjunger han sedan glatt. Jag bara skakar på huvet, och väntar på att han ska börja kika över min axel på vad jag skriver. Men det gör han inte.
Bäst just nu: Ikväll är det fest.
Sämst just nu: Imorgon är det jobb. Men jag sitter ju ändå mest och bloggar, statsanställd som jag är. I kontrast mot sommarjobbaren, som sitter och sover med öppen mun och upplagda fötter, samt ibland försvinner med sin tjocktjocka flickvän ett par timmar, är jag dock en mönsterarbetare. Vad fan, det finns ju ändå inget att göra. Bloggandet kan ju vid en snabb titt faktiskt misstas för en arbetsinsats.
Snygg: Ditt "näthat" är uppenbarligen grundat på att du är ironiblind, så det smickrar mig inte något vidare. Men tack iaf. Fast varför tycker du jag är gubbig? Jag är väl käck och pigg? Buhu!
Damien: Det är väl VILKA artiklar man kommenterar, och HUR man gör det?
Bloggar ni?
Jag vill veta!
Halvtid!
Nu har mer än halva året gått, och jag har funderat lite på vad som hänt under året. Det väsentligaste har jag ju givetvis redan delat med er här, men det finns kanske lite russin kvar i bullen.
I april åkte jag upp till Gällivare för att slå följe till Riksgränsen med min kumpan Psyko-Bob och
hans kamrat Danken. Bob har ett helt ok ljudsystem i sin lilla lägenhet 
, och på det spelade han den här låten för mig (introt är lite tyst, och bilden ska inte röra på sig, så det är inget fel). Det är en cover på Metallicas gamla lysande instrumentallåt "Orion", men den är gjord på endast två aukustiska gitarrer av ett par spanska syskon. Ganska fantastiskt gjort. Ladda hem den och fetta på ordentligt om ni har lite bas i systemet.
Jag tycker det har varit ett bra år, och trots att sommaren varit ganska regnig och kall, så har jag kunnat hitta på en hel del kul skit. Min bil blev stulen, och tack vare det har jag cyklat ett par mil om dagen. Jag får dessutom ganska mycket pengar över, då jag slipper tanka skiten. Så jag måste trots allt tacka biltjuvarna för förbättrad ekonomi och kondition. Jag vill fortfarande sparkstympa dem till stomipåse, men det är ju ren princip.
Vidare tittar jag lite i tidningsnotiserna idag. "De vägrar sex med köttätare", så lyder rubriken till en liten artikel om en ny "veganattack" mot köttätare. 
Vegankvinnor på Nya Zeeland vägrar nu ha sex med människor som de anser vara "begravningsplatser för djur".
Vilket dilemma! Men jag tror jag vet hur man ska komma innanför trosorna på de här kinkiga idealisterna. Jag har kläckt en plan, en strategi. Den funkar ungefär så här: Man ljuger, och säger att man själv är vegan!
HA! Genialt!
Jag skulle dock kunna ha förståelse för veganernas påhitt ur ett rent sexualpraktiskt perspektiv, eftersom jag upptäckt, och andra med med mig, att vegetarianer och veganer vinner en egenskap som klart kan uppskattas i sängen. Det kanske jag går närmre in på här någon annan gång.
Jag scrollar nedåt på expressen.se, och klickar mig in på "de 25 vanligaste felen kvinnor gör i sängen". Mycket underhållande! Bäst är exempel nr. 24; "Skriker 'vad äcklig' om hans sperma". Hehe, ja, inte fan är det ju åkerbärsylt. Men jag har lite svårt att tänka mig i vilken sexuell situation någon normalbegåvad person skulle ge sig till att skrika det sådär.
Jag kunde ju förstå det om det skulle handla om att man hittar på något dumt, som att gömma "grabbarna" i en burk i hennes sminkväska, eller något annat spexigt. Det hade ju varit äckligt. Men om någon spjuver lite lojt bara helt sonika tömmer sina "grabbar" 
på hennes mage under akten, så är kanske det normala en sur grymtning, snarare än ett skrik. Men det är ju bara vad jag tror.
När jag scrollar vidare, så kommer en artikel om polyamorösa Karin 28, och Katarina 31, 
som delar på samme man, nämligen Fabian, 23. De har så gjort i 1,5 år. Katarina, till höger på bilden, har dessutom Gabriel 35, vid sidan om.
Rent spontant tänker jag en massa olika saker. Jag tänker att de här tjejerna har inte den åldersrasism som är ganska utbredd bland tjejer i den åldern. Gäby och Olefin skulle svårligen få sig till att börja träffa någon med samma åldersskillnad. Jag tänker även att Fabian, det är en jävla lirare. Jag tänker att det är lite synd om Gabriel, som får nöja sig med hälften av den där till höger, och att hon till höger har lyckats ovanligt bra för en kvinna med det utseendet i ett utseendefixerat samhälle som vårt.
Men det är väl trevligt.
Moar: Ja, jag kanske ska kräva en tur i Grisbilen, 
så jag får nån jävla valuta för den del av mina skattepengar som går till att göda deras slappa arslen.
Slutligen ska jag förekomma Mr. Pentex med en svinaktig vits, som är en gammal härlig klassiker.
"Den ene spermien till den andre: 'Usch, är det långt kvar till äggstockarna? jag är så trött i svansen!'
Den andre spermien: ' Är du du dum? Vi är för fan bara vid halsmandlarna ännu!'"
Bäst just nu: Att turisterna snart borde ta slut i stan. Förbannade turistjävlar överallt!
Sämst just nu: Plumpa individer ur begåvningreserven som står och förgiftar mitt lebensraum vid lunchbuffén, och undrar vad den sötsura såsen kan vara för något. Jag har känt igen sötsur sås i minst 23 år, så då är det väl inte för mycket begärt att en medelålders kärring med ett till synes vårdat yttre och i övrigt normalt uppträdande, ska kunna identifiera såsjäveln? Va? Eller hur?
