Higge Erövraren

Här är senaste dygnets skörd av klokskaper jag kläckt på Facebook. Värt att tänka över...

"I 'Halv åtta hos mig' gör alltid köttätarna vegetariska alternativ till vegetarianerna, men vegetarianerna gör aldrig ett köttalternativ. Slutsats: Vegetarianer är arslen."

"Hur kan ödet ha placerat en varelse som Jessica Gunnarsson i 'Halv åtta hos mig' på en antiplats som Örebro? Nåväl, måste klicka in på "TV4 Play" och titta en gång till..."

"Vi som vill ha dispens för att få skjuta folk som inte kan blinka i rondeller!"

"Ukrainsk kvinna, flykting från Pripjat (staden vid Tjernobyl): 'Det var en sådan vacker stad'. Tjena, en sån pittoresk sovjetidyll. Ukrainska kärringar har tydligen något gemensamt med svenska väljarkåren: Förvriden verklighetsuppfattning."

"Jag vet inte vad som stör mig mest; Att Anders Bagge färgar skägget, eller att jag är den ende som förargas över det. Käkar ni Sobril eller? Reagera!"

Jag har jobbat mer på sistone, och då blir bloggen med sina långa och ganska tidskrävande inlägg förstås lidande.

För att försöka hålla liv i den här bloggen fram tills sommaren och de kommande intressanta förändringarna i min vardag, så måste jag ändra upplägget en smula. F.r.o.m. nu så kommer bloggen även att bestå av de statusuppdateringar som jag gör på Facebook. Detta för att den inte ska ligga död flera dagar i sträck och riskera falla i glömska.

Om tid och inspiration finns, kommer jag att utveckla och väva inlägg kring uppdateringarna. Trist och döfött kanske ni tycker, men jag gör hellre det här an att slutar blogga. Bättre tider lär komma!

Som en "uppstart" kommer därför nu mina fem senaste uppdateringar, så ni får ett hum om vad som kommer att komma.

Higge: "hatar demokrati"

Higge: "styr ut i solen med långbrädan"

Higge: "Varför finns det inga "Hooters"-restauranger i det här bakåtsträvande DDR-samhället?"

Higge: "Man ska inte tala illa om andra kulturer, sägs det. Men tjurfäktning är bra jävla efterblivet, och tjuren gjorde helt rätt som spetsade idioten i skrevet. Minus på karmakontot, motherfucker!"

Higge: "Jamie Oliver om Stockholm och Sverige: 'Det är antaglien den mest perfekta staden och det mest perfekta landet. Men försök inte dricka ikapp med svenskarna, de är hardcore.' TACK! Äntligen. Sanningen sägs höras från "barn och fyllhundar", men även från skevhänta engelsmän, tydligen."

Simon och Pentex: Men vad ÄR egentligen en "Manspojke"? Syftar dom typ på "Mowgli" i djungelboken?

Tolkien FTW: Hör nu här, min bäste nörd; Jag förespråkar i viss mån mångfald, och är glad att även din sort har hittat hit. Men nu är det så här att jag har läst ringen-triologin, jag har även läst "Silmarillion", jag har läst "Bilbo- En hobbits äventyr", jag har läst "Sagor från Midgård" och jag har läst "Gillis Bonde från Ham".

Med detta på fötterna håller jag fast vid mitt tidigare utspel! Vad sa du nu då?

Få har väl missat låten "Hero of War" som körs hela tiden på radio nu. Populistiskt dravel, där man försöker plocka billiga poänger på USAs inblandning i olika krig. Det finns nämligen en helt nybakad generation därute, som ännu inte hunnit odla sin cynism. De har kommit till någon slags "svart-på-vitt"-insikt om att krig är fruktansvärt, i synnerhet om USA är inblandat, eftersom.... ja, USA är djävulen, av någon anledning.

Jag gillade gruppen "Rise against" rätt bra tidigare, men nu blev det för mycket enkelspårig hippieretorik. Den här låten irriterar mig som fan. Den kunde vara skriven av en tolvårig amerikansk förortsflicka som vill göra uppror mot sina föräldrar, eller nåt. På den nivån är det.

Så mest för min egen skull, så ska jag nu steg för steg kritisera och kommentera de olika verserna. "Det här sög ju" tycker ni kanske, fast det struntar jag i. Jag måste få det här ur systemet.

He said, "Son,
Have you seen the world?
Well, what would you say
If I said that you could?
Just carry this gun, you'll even get paid."
I said, "That sounds pretty good."

Rekryteraren säger inte "just carry this gun". Det här är ju rena jävla osanningar!

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

Ja just det, det blev folk av er! Aah, det finns ingenting som gemenskapen i det militära! Bra där!

A hero of war
Yeah, that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

Jaha... du är lite efter, och ganska naiv. Vem ska lastas för det? Ta ansvar för dina egna jävla handlingar, hippie!

I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends

Det låter ju alldeles utmärkt, uppdraget utfört! Pablo Escobar, Al Capone och Hitlers generaler, bödlar, flygare, chaufförer, sekreterare, apotekare, tandläkare, snubben som stoppade Hitlers strumpor, snubben som rastade Hitlers favoritschäfer Blondie, och snubben som sköljde Hitlers sallad, hade också familjer med gråtande barn (om man ska tro alla jävla dokumentärer om varenda jävel som kom i kontakt med Führern). Ja, jag tror tamejfan t.o.m. Svante Thuresson har en familj! Det säger väl för fan ingenting om deras karaktär i övrigt?

They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again

Pissade dom i hans händer? Hur gick det till, rent praktiskt? Höll han fram dom själv? Varför specifikt just händerna? Det låter ju helt enkelt inte rimligt. Och efter att först ha protesterat, då hjälpte du till med misshandeln? Hur kan USA lastas för att du är svagsint och faller för grupptrycket, dumjävel?

A hero of war
Yeah that's what I'll be
And when I come home
They'll be damn proud of me
I'll carry this flag
To the grave if I must
Because it's flag that I love
And a flag that I trust

Jaja, bla bla bla.

She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

Allt enligt reglementet!

And the shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow

Jaha, det var ju trist. Varför höll hon inte den vita flaggan väl synligt då? Det var väl dumt av henne. (Åååååh, vilken pissig text!)

A hero of war
Is that what they see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it's a flag that I love
It's the only flag I trust

Ååh, men nu har du ärr på insidan, så tragiskt. :'(

He said, "Son, have you seen the world?
Well what would you say
If I said that you could?"

Sign me up, god damn it!

Nyss postade jag följande inlägg under "Nyheter" på Facebook: Är nöjd med kvällens promenadfilosofi! Lyssna på det här: Grundtanken var spontant att Tolkiens verk är skit, och att han var kass på att komma på kittlande förvecklingar. Utkomsten av vidare tankespinn därpå blev följande aforism; "Folk med bra fantasi grundar religioner, folk med dålig fantasi tror på dom". Genialt.

Och visst är det väl så, det tror jag vi alla är överens om. Fast jag kanske uttryckte mig lite hårt med "Tolkiens verk är skit". Men med så kraftfull kritik måste man ändå omnämna en del avsnitt i hans skrifter.

För vad jag främst tänkte på var detta: Jätteörnarna hade utan problem kunnat flyga Frodo och hans korpulente följeslagare direkt till Domedagsberget, där han då utan dröjsmål och sveda kunnat göra sig av med ringen. Ur logisk synvinkel finns för storyns skull inget som helst jävla försvar för att så inte skedde.

Vad Tolkien däremot gör för att rättfärdiga denna ologik, är att han utmålar Örnarna som fantastiskt värdiga djur, som inte bryr sig mycket om vad som händer där nere på marken i de små människornas rike. De är egensinniga och mycket majestätiska, och även (tydligen) utrustade med ett ganska snävt tålamod. Det är alltså underförstått att man inte kommer till dom och ber om skitsaker, speciellt inte om man är en liten inskränkt skit som har hår på fötterna och gillar röka pipa.

Men för att med råge sedan skjuta hål i sin haltande story, så låter Tolkien just Örnarna som komma och rädda de två medtagna Hoberna på Domedagsberget. Varför minns jag inte riktigt, men säkert var det för att Gandalf hade bett dom om det. Man får då också intrycket att Örnarna inte är såna jävla elitistiska skitarslen som de först utmålats som, utan ganska reko. Och tanken; "Men varför, om det nu inte var så illa med deras personlighet egentligen, kunde inte Gandalf bett dom skjutsa Frodo redan från början?" infinner sig då verkligen med eftertryck, och lämnar en bitter eftersmak. 

Fast då kanske en del av er säger: "Fast då hade det ju inte blivit någon story!" Nej, men nu blev det istället en story med stora hål och brister. Hade Tolkien varit mer av en drömmare än en torftig lingvistakademiker, så hade han kunnat fantisera fram en story som hållit hela vägen.

Det blir förresten inte bättre av att alla Tolkiens verk andas en asexualitet som endast tangeras av Hergés verk om Tintin. Fast då ska det tilläggas att jag älskar Tintin, bl.a. för att där aldrig finns hål i storyn.

Känn förresten på det här: Om jag inte minns helt galet, så föll Gandalf från Sarumans fångtorn, och räddades i fallet av en ovan nämnd Jätteörn. Men det fallet hade inte varit hälften så högt som det då han slogs mot Balrogen i underjorden. Där måste han ha fallit flera kilometer, men klarade nedslaget utan hjälp. Varför måste Tolkien redan där efter Sarumans svek, offra lite av Jätteörnarnas image som vresiga höghöjdseremiter, om Gandalf ändå hade överlevt det fallet?

Nä Tolkien; gör om, gör rätt! Det håller nämligen tamejfan inte!

Stockholmare: Tack, och ja i princip har du rätt, och jag plågades litegrann av frasen. Men jag gjorde bedömningen att jag skulle kunna komma undan med den, samtidigt som jag vid författandet av brevet inte hade någon jätteövertygelse om att jag verkligen sökte det här jobbet seriöst. Det började mer som en kul grej att undersöka möjligheterna kring. Nu är jag dock övertygad om att det där är jobbet jag vill ha. Den där "KONSLUTEN" verkade vara en kul typ.

Anonym: Ja, men säkert otrevligt i realiteten. Nu har dock Fanjunkaren förklarat varför han inte följde upp mitt missade samtal; "Jag såg först senare att du ringt, och antog då att ärendet var utagerat!"

Sämst just nu: Att det nu är mindre än en vecka kvar tills jag förlorar ännu en bra kollega. Denna gång är det  Sarah som blir mammaledig, och det är givetvis bara att gratulera. Men dock är det så att i jobbet som personlig assistent, så får man aldrig behålla sina kollegor några längre stunder. Det gäller även om man jobbar för bra folk och får uppskattning, som hos dom vi jobbar för. En personlig assistent är nämligen nästan alltid på väg mot någon annan karriär, ungefär som en servitris, eller ett grillbiträde.

För några månader sedan försvann Elsa, som är en god vän och som var fantastisk att jobba med. Om några månader vandrar Hjonas, en klippa full av ungdomlig spontanitet och sköna dumheter, vidare mot nya mål. Och nu försvinner alltså Sarah. En kinestetisk själsfrände som vet att den färskskivade gurkan på en omsorgsfullt bredd leverpastejmacka, blir bäst när lite salt fått dra ur lite vätska ur den, så den blir lite skönt tuggig och sladdrig.

Jag är en anpassningsbar människa som klarar att vara ensam, men paradoxalt nog är jag även ganska social, och fäster mig lätt vid folk, varför det är lite jobbigt att bli av med dom hela tiden. Inte minst en människa med så fantastisk utstrålning och personlighet som Sarah.

Bäst just nu: Hur de långa promenaderna stimulerar min skrivinspiration.

Idag ringde en kvinna mig från ett av landets största fängelser, och berättade att dom väldigt gärna ville anställa mig som kriminalvårdare. Det är alltså denna tjänst som jag sökte i början av året, och för vilken jag sedan besökt Stockholm tre gånger, för diverse intervjuer och tester hos Kriminalvården och Pliktverket.

Facit är nu alltså att jag på platsbanken lite nyfiket läste en annons om storrekrytering hos Kriminalvården, skrev ett personligt brev och sökte en av dessa tjänster som skulle tillsättas. Jag sökte ett jobb, en gång, och fick det i konkurrens med nästan 1000 pers.

Faktum är ju visserligen att jag alltid (borträknat det första jag någonsin sökte, som jag hade fått om inte en rödhårig drönare hade LASat sig in från en annan avdelning på samma företag) fått ett jobb jag fått komma på intervju för. Men jag vågade inte hoppas att sviten skulle hålla även denna gång.

Men det gjorde den. Dessutom sade kvinnan som ringde idag att lönen blir ett par tusen högre än vad som sades på andra intervjun. Lägg därtill en statlig semester, som för mig som 30-åring innebär sex betalda veckor om året. För en opretentiös typ som mig är det alldeles förträffligt.

Jag lovade ju förresten i ett svagt ögonblick att publicera mitt personliga brev här också, när jag visste klart besked om jobbet. Det här är ett nedkortat utdrag, för att ge en bild av hur det såg ut.

"Hej.

Mitt namn är Higge Erövraren. Sedan jag var liten har jag varit intresserad utav yrket som kriminalvårdare. Detta dels eftersom jag tidigt fick upp ögonen för det via min farfar, som tillbringade sina sista 30 yrkesverksamma år som just kriminalvårdare. Men även p.g.a. att det helt enkelt verkar spännande, och har sin plats i en del av samhället som trots att den berör så många människor, är sluten och främmande för de flesta av oss.

I min släkt har vi dock erfarenheter från båda sidor av murarna. Min farfar, som innan tjänsten som kriminalvårdare hade den dåtida befattningen "vikarierande Konstapel", hade ironiskt nog en bror som på trettiotalet hade en kort karriär i den s.k. "Salaligan".

För detta satt han nästan 8 år på Långholmen, där han läste in en ingenjörsexamen. Efter att ha avtjänat sitt straff 1945, återföll han aldrig i brott, utan blev istället en förebild för min pappa och andra i släkten. Jag tror därför på att brottslingar faktiskt kan rehabiliteras, och jag tror att det är ett väldigt intressant och givande jobb att vara delaktig i detta."

Vad jag menar med "sedan jag var liten har jag varit intresserad utav yrket som kriminalvårdare" är att jag alltid fascinerats av fängelsemiljön.

Alla serier och filmer om fängelseliv jag kunnat komma över och se har jag sett. HBO's serie om fängelset "Oz" har varit som mynta för mig, och maratonlågbudgeteposet "Kvinnofängelset" håller jag för ett mästerverk utan motstycke. Dess karaktärer "Bea Smith" och "Joan 'The Freak' Ferguson" ligger orubbligt på min personliga  topp tio över tv-karaktärer genom alla tider.

Nåväl, så ligger det iaf till.

Till våren tar jag således Stockholm i besittning. Det kommer att svida till lite i början, men sen kommer hon att vänja sig och tycka att det är skönt. Stockholm alltså.

Higge Erövraren out.

Moar: Ja, det kan man ju undra. Att jag skrev ett inlägg kanske?

Nolen: Ja, det är ju vad man på svenska kallar "åt helvete".

Bäst just nu: Min plan att bemöta alla spydigheter från fångar med frasen "Var det där ett internskämt, eller?" Jag ska alltså använda min övermänskliga humor till att rehabilitera med.

Sämst just nu: Har lite svårt att se några dåligheter nu.

Äntligen! Varför säger jag då så? Nej, jag har ännu inte fått besked om jobbet. Uttrycker jag då kanske glädje för att Kerstin Thorvall har dött, och aldrig mer kommer att köpa sex av en fattig afrikansk horgosse igen? Eller är det för att jag känner lite skrivinspiration ikväll? Kanske är det för att jag nyss tog med mig longboarden till en liten grusfri backe och njöt av årets första åk?

Nja, glad för att Kerstin Thorvall har dött är jag inte, eftersom alla kändisar som dör ska hyllas på längden och på tvären, flera dagar efter frånfället. Nu ska hennes vedervärdiga, litterära styggelser ältas och ältas i varenda tidningskrönika, och det är så jobbigt att genomlida.

Varför tycker jag att det är jobbigt då?

Ta t.ex. en blekfet 58-årig kommunaltjänsteman, som köper sex av unga tjejer. Vad anser vi om såna? Just det.

Men Kerstin Thorvall, gammal, uttjänt och otäck, åkte till Afrika och köpte sex av unga afrikanska män. För detta har hon fått en del kritik, men desto mer hyllningar. Hon var "modig" och skrev ingående om sina upplevelser. Kan en man komma undan med något liknande? Nej, i varje fall inte 58-årig kommunaltjänsteman. Kanske Tommy Lee skulle komma undan med det, men det är isf för att alla redan vet vad han är för en typ.

Jag har nästan fått känslan av att Kerstins äfventyr har välkomnats av feministsidan som en slags "motprestation", vilket känns lite sjukt.

Och kanske mer än själva Kerstin i sig, är det denna förmåga att komma undan med vad fan som helst som kvinnor har, som stör mig. Visste ni t.ex. att kvinnor som slår eller förgriper sig på sina barn oftast slipper straff? Eller att de t.o.m. ofta får ha kvar vårdnaden om barnen? Visa mig EN gubbe som bevisats haft sex med sin lilla dotter och som har vårdnaden kvar! Nä, just det (och så ska det vara!). Men motsatsen existerar faktiskt.

Dessutom är jag övertygad om att kvinnor oftare än män slår barn. Skillnaden är bara att när män slår så märks det mer, för skadorna blir större. Kvinnor har helt enkelt en betydligt lägre tröskel för när det blir en smäll. Ta t.ex. den klassiska örfilen, som de flesta killar fått smaka på.

Den kan komma av de mest banala saker, men förekommer kanske mest frekvent vid misstanke om otrohet. Dess existens bottnar förmodligen främst i kvinnors generellt bristande förmåga att uttrycka sig verbalt i pressade situationer. Det är helt enkelt enklast att kanalisera känslorna genom handflatan. Dessutom verkar det nästan finnas en kollektiv underförståelse hos det täcka könet, att det är okej för dom att slå männen, eftersom dessa ändå är större och starkare.

Det är liksom ingen risk för fysisk skador, ju. Sedan att det är en grov psykisk kränkning kunde dom inte bry sig mindre om.

Själv skulle jag aldrig kunna slå någon, ens för otrohet. Men så har jag ju också förmågan att verbalt vara tämligen dräpande. Fast det har jag å andra sidan heller inte samvete till. Det gör ju ont att göra folk ledsna. "Ta ditt skit och stick" räcker ju, om det uttrycks med konsekvens.

Det blev ett sidospår, känns det som. Nåväl, i ärlighetens namn ska det iaf sägas att Kerstin Thorvall tyckte om att göka, och Sverige skulle vara ett roligare land om vissa släppte sina frigida hämningar och anammade lite av Kerstins drift. Kvinnor borde helt enkelt ta för sig mer.

Jo, det borde dom.

Nolen: Det kanske lossnar lite nu?

Bäst just nu: Snart blir det brädåkning på riktigt, och i år slipper jag äntligen åka ensam; Fanjunkaren och Krocket-Judas har köpt brädor. Fast just för tillfället har Fanjunkaren mig i telefonbojkott, verkar det som. Månne han har kvisslor i framstjärten, och är sur? Nåväl, nu har jag iaf något mer att se fram emot än jobb-beskedet. Blir det ett "Nej" så har jag iaf brädan att roa mig med. Men det KÄNNS ju som om det gick så jävla bra sist... suck.

Sämst just nu: Tiiidig tvättid imorrn. Fy faaan!

Uh, det känns så fruktansvärt oinspirerat att skriva här nu. Jag har gått in i någon slags mental dvala, och går bara och väntar på besked om jobbet i Stockholm. Allt annat ligger på is.

Vad gör jag om jag inte får det? Varför ska det ta så lång tid för dom att lista ut vilka som går vidare? Usch... Usch, usch, usch!

Bäst just nu: Snön börjar så sakteliga försvinna.

Sämst just nu: Mitt sobrilrusliknande mentala tillstånd. Om jag känner mig själv rätt; en åtgärd undermedvetet upprättad som skydd mot ett eventuellt negativt besked.