Higge Erövraren

Nu sitter jag och försöker slå ihjäl ett par timmar på Arlanda, efter en trevlig helg i hufvudstaden. Tempot har varit högt, och som vanligt hann man inte så mycket som man hoppats. Jag har bott på Olefins soffa, och nu mår ryggen därefter. Men det var det värt.

I fredags var vi och käkade på "Helens krog", ett ställe med bra mat och väl tilltagna portioner. Olefin introducerade mig för sin nye pojkvän Bert. Det verkade vara en bra karl, samt iPhone-onanist av rang. Men det är förståeligt. T.o.m. jag är inne på att skaffa en sån där nu. Det enda som talar emot lite är det något klumpiga formatet. 

Med var även Olefins kompis Emma, deras gemensamma kompis Lisa, samt Olefins f.d. kollega Fredrick, som hon och Emma sammanfört med Lisa, varför dessa nu är ett par. 

Efter maten gick vi till "Norra brunn", där det bjöds på stå upp-komik. Bäst var nån snubbe i början, samt nya genombrottet Aron Flam (som jag dock förväntat mig lite mer av). Sämst var Özz Nujen, som en bit in i akten började älta om vem han som invandrare skulle vara i dagens samhälle. Beklämmande och trist, ungefär som de senare säsongerna av M*A*S*H när Falköga bara ältar krigets elände hela tiden. Dessutom verkade Özz märkligt tjenis med vårt lilla gäng. Han hälsade bl.a. på mig och gjorde tummen upp åt mig. Sen stod han i baren, och varje gång jag tittade dit så glodde han på mig.  

Obehagligt! Av de folk jag skulle välja att ha efter mig, är inte Özz Nujen en. Sen har jag för mig att tummen upp i turkiet betyder något om att idka sodomi. Nej tack, herr Nujen!

Dålig var även en ny förmåga som uppträdde sist. Namnet la jag inte på minnet, men han var iaf osnuten och lam. Huvudskämtet var något om att rida på en liten ponny, och det var mest yngre tjejer som garvade. Ni vet de som garvar åt en dålig frisyr, eller när någon har satt på sig kläder som inte alls matchar. 

Dagen efter åkte jag, Bert och Olefin till Vingåker i Olefins Volvo. Vi skulle shoppa på ett Outlet, och på vägen lekte vi "20 frågor". Olefin tänkte på Anitra Steen, jag på Clark Olofsson, och Bert på Anton Körberg. Jag ville ta med lite jord från Vingåker, eftersom orten fostrat "den störste statsmannen vi haft i modern tid"; Göran Persson. Olefin tyckte det var obehagligt sagt.

Fast i vilket fall som helst glömde jag, men fick iaf med mig ett par vita skateskor, en röd Nalle Puh-pyjamas i flanell, en rutig skjorta av någon slags organisk hippiebomull (jag köpte den för den var snygg, hade det funnits en lika snygg av giftig förtryckarbomull hade jag hellre tagit den) och en svart t-shirt.

På kvällen var det lite fest hos Olefin. Jag hade gjort en kladdkaka, och hade f.ö. bestämt mig att bara blanda "Fidel Castro" (mörk kubansk rom, ginger ale, limejuice) hela kvällen. Av någon anledning smakade de dock som man skulle föreställa sig det skulle smaka att dricka andra klassens handsprit ur Börje Salmings suspensoar från Toronto. Ehuru blev jag ändå påtagligt berusad. Såpass att vakterna på "Blue Moon Bar" envisades med att säga till mig att jag skulle dricka vatten.

Vilka idioter!

För det första: om jag minns att de sa till mig att jag skulle dricka vatten, så behövde jag ju uppenbarligen inte dricka nåt jävla vatten!
För det andra: Den där klubben kommer att hamna på arslet om de bara vill kränga vatten åt folk. Det blir ju inga intäkter!

Bäst just nu: Julbak med J imorrn. Julkänslan håller i sig.

Bäst just nu2: Mitt lilla änglaspel från "Designtorget" med små bilder på Arne Weise istället för änglar. Arne är en ikon!

Ingen överraskning just nu: Stockholm kryllade av finlemmade unga snedbenor med axelväska, yllerock av "helrätt modell" samt en snygg matchande halsduk. Sprang f.ö. på tre lulebor jag kände igen.

Sämst just nu: Kommer inte på något speciellt. 

Jag pyser en sväng, vi ser väl när jag uppdaterar. Det kan bli ikväll, det kan bli på tisdag!

Tills dess kan jag underhålla med en vits som jag hörde en väldigt gammal man dra för några dagar sedan.

"Osborn (Vitsar som berättas av halvsenila, utspelar sig utav någon jävla anledning ofta i Göteborg, där alla förr tydligen hette 'Kålle', 'Ada' eller 'Osborn') stod på torget och sålde fisk. Då kommer plötsligt Prästen förbi, som bestämmer sig för att kontrollera Osborns färdigheter i det matematiska.
Prästen: Hejsan Osborn, vad kostar Vitlingen (en torskfisk man tydligen åt förr)?
Osborn: 50 kr kilot!
Prästen: Nåväl, hur mycket kostar då 4 kg?

Osborn vred på sig, kunde inte alls begripa vad svaret skulle bli, men fann på råd.

Osborn: Var det Vitling ni bad om?
Prästen: Ja.
Osborn: Åh herre jestane, jag stod ju och räknade på makrill!"

Man kan ju undra om de verkligen hade råd att ha så jävla usel humor förr, när det inte fanns något överhuvudtaget att roa sig med. Motboken var införd, folk hade typ 1,3 sexpartners på en livstid, inga tevespel fanns, inget internet och ingen jävel hade råd att ha bil.

Var det då lämpligt att dessutom ränna runt och dra kassa vitsar?

Vet ni varför pensinärerna har det så uselt idag? Det är minus på karmakontot efter att ha dragit skitvitsar och inte släppt till ordentligt!

Jag for till gymmet i morse för träning och bastu i vanlig ordning, och stoppade efter avslutad tvagning min älskade mössa (se bloggpresbilden) i bakfickan (som Snoop; "but only on the left side, yeah that's the crip side") för att på detta vis motverka eftersvettning.

Sedan hoppade jag in i Tilde och for in till stan. Jag skulle ha en bok på "Åhléns", och några mysiga ljus på "Paraffin". Då jag klev ur bilen för att stoppa slantar i parkeringsautomaten, upptäckte jag att mössan trillat ur bakfickan. Plötsligt flimrade introt till "Rädda Joppe, död eller levande" förbi i huvudet. Det var ett barnprogram som gick på 80-talet någon gång, och som handlade om en dum unge som jämt såg till att hans trista gosemullvad "Joppe" hamnade i prekära situationer. I ett visst skede gick det alltid upp för snorhyveln att mullvaden verkade fucked, varpå han (med bokstavskombinationerna lysande genom de tjocka glasögonen) alltid gastade: "RÄDDA JOPPE, DÖD ELLER LEVANDE".

Efter att ungen hastigt förklarat problemet (han erkände aldrig att han stoppat dit mullvaden själv, utan försökte jämt gola ner Joppe som den skyldige. Detta gjorde mig alltid förbannad och bitter, eftersom ungen uppenbarligen alltid ljög) brukade alltid pojkvännen (spelad av Lennart R. Svensson) till ungens morsa (som förmodligen mest gick och övervägde att göra abort i 300:e veckan) gripa in och rädda "Joppe". Jag vet inte om detta var ett pedagogiskt grepp för att få barn att vara mer vänligt inställda till "låtsaspappor", men jag blev mest besviken för att Lennart verkade så naiv, och inte lade ungen under livremmen!

Detta har nyss skildrats på Lisa Magnussons blogg, där hon försökte ge "Rädda Joppe" skulden för att åttiotalister är som dom är. En klok tös med en rätt bra blogg. Fast hon envisas med att bo i Paris. Men det är kanske inte så märkligt, för jag tycker att hon ser lite ut som en sån som gärna låter armhålehåret frodas.

Medan jag hastigt utförde mina ärenden, kom jag att tänka på mitt eget favoritgosedjur. Hon var en liten handdockekanin som hette Nina. Säkert ligger hon nerpackad i någon flyttlåda, och bidar sin tid. Hon utsattes hur som helst också för flera trauman. Bl.a. så suttade jag sönder hennes ena öra, så det belv skruttigt och styvt. Nina såg ut som ett lodisgosedjur som somnat mot trottoaren i fyllan och genom stoppat blodflöde fått vävnadsdöd i örat.

Nå, jag "backtrackade" mig själv och fann så mössan upphängd på en järngrind vid badhuset.

Slutet gott, allting gott.

Stockholmare: Det där tolkar jag som att jag ändå slog huvudet på spiken. Och jag applåderar ditt eget försök till analys. Det "hedrar verkligen sin upphovsman", som Jan O. Karlsson skulle ha sagt. Fast så illa är det väl inte. Dock måste nog sägas att alla heterosexuella killar som försökt skapa och bibehålla en relation med en kvinna, är mer eller mindre traumatiserade.

Jag vet inte vilken värld du lever i, men t.ex. otrohet är ingenting ovanligt, och en personlig reflektion grundad på erfarenheter i den egna sfären är att tjejer har lättare att ljuga om det. Därmed inte sagt att jag förutsätter att min partner ska vara otrogen, eller att jag inte litar på henne. Jag är en ganska "osvartsjuk" människa.

Sedan vill jag med risk för våldsamt mothugg vädra en alldeles färsk insikt, nämligen den att kvinnor generellt är mer eller mindre hopplösa innan de kommit upp i 30-årsåldern, eller fått barn. Den typiska barnlösa kvinnan i 20-årsåldern är en sökerska, en hjärtekrosserska osäker på sitt mål och utan ågon struktur i prioriteringarna. Hon kombinerar en usel självkänsla med en samtidigt naiv och grandios jag-uppfattning , och handlar vanligen egocentriskt utifrån sina känslor, utan att ta någon egentlig hänsyn till hur andra parter påverkas.

Hon är liksom vilsen, men samtidigt fast besluten om att vara på väg någonstans.

Kanske är det någon slags överlevnadmekanism, men det gör ju inte honom gladare som drabbas. En sådan kvinna är som en alldeles för het kopp choklad; man försöker ideligen njuta av den, men man bränner sig om man försöker.

En kvinna som kommit upp i 30-årsåldern eller som fött barn, har vanligen hunnit mogna och lagt om värderingarna. Hon har i större utsträckning lärt sig vad som är värt att satsa på, och hon har lärt sig göra andra prioriteringar, som kanske är mera praktiskt ankrade än känslostyrda. Visst, man kan inte styra sina känslor, men man kan styra sina handlingar, och det är något den äldre kvinnan är mer medveten om än den yngre.

Joråsåatteh... så är det.

Bäst just nu: Stockholm på torsdag, klackarna i taket.

Sämst just nu: OK/Q8s egen spolarvätska, som fick det att stinka svinvidrigt i bilen. Eller som jag själv uttryckte det efter att ha marinerat vindrutan i den vidriga smörjan; "SA- *sniff* SA- *sniff* SA- *sniff* SATAN!". Odören påminde om illa destillerad råsprit, således ohyggligt finkelhaltig, med en mycket kraftfull underton av härsket grislik.

Ja, det som den gode nollåttan i kommentarsfältet påstår är sant. Min gärningsmannaprofil av honom var helt oriktig. Orsaken är min omtanke för mina läsare; om den här killen nu tar sig tid att läsa den här smörjan, så vill jag ju respektera hans integritet, och tycker således det inte är alldeles rätt att bara hänga ut hans liv här inför alla läsare.

Först tänkte jag därför återigen förleda alla med en absurd bluffprofilering, men om denne man nu verkligen är tillfreds med att sanningen exponeras, så ska jag inte göra er besvikna.

Men först: Bluffprofilen jag tänkte förleda er med, innan jag ändrade mig och bestämde mig för sanningen.

"Du föddes i trakterna kring Schlesvig i mitten av 70-talet, som den oäkta sonen till en av syfilis märkt bordellmadam, och din okände fader var en rörbombsterrorist ur Baader-Meinhofgrupperingen 'Kommando Florian Bremsenschtreck'. Du inträdde i ditt liv på jorden som en sätesbjudning med navelsträngen runt halsen, vilket ledde till syrebrist och i förlängningen till koncentrationsvårigheter, samt grav läspning.

Du adopterades snart bort och hamnade i utkanterna av Sundsvall, där du i mitten av 80-talet ägnade dig åt omfattande sniffningsmissbruk av gummivulkanisering och 'Karlssons klister' (du ville ju inte vara en åsna). I tonåren fastnade du på hasch, och försökte finansiera missbruket med att sälja handtrallor till äldre gentlemän i Rålambshovsparken. Ett ofördelaktigt yttre sköt dock affärsverksamheten i sank.

Efter ett mer eller mindre kaosartat liv träffade du sedan en snäll kvinna med stora modersinyinkter. Detta skedde framför scenen på Europes millenieskifteskonsert. Ni kämpar nu på i en tvåa i Sollentuna. Hon jobbar deltid i kassan på Vivo, och du jagar bus som väktare i Sundbyberg. Ni har tre söner, vilka alla verkar arta sig fint. Du är möjligen lite oroad över att den yngste leker med dockor, men säger inget om det. Er lilla familj vaktas av kamphundsblandningen 'Balder', som du köpt för en pava 'Tapio' av en harmynt finsk Zigenare i Hallonbergen."

Alltså, för att klargöra; Det mesta av det här stämmer alltså INTE!

Nu till sanningen.

Du är mellan 35 och 38 och bor längs den gröna linjen, gissningsvis i Alvik. Där har du som glad amatör sysslat lite med idrott, möjligen Basket. Ursprungligen kommer du från någon av de större städerna en bit utanför Stockholm, som Västerås eller Norrköping.

Du är singel, men har en sexårig dotter tillsammans med en kvinna som lämnade dig för några år sedan. Din dotter har en fet vädurskanin som du får passa när hon är hos modern. Ibland funderar du på att "arrangera en olycka" med den korpulenta gnagaren, men du har inte hjärta.

Du är mellanbarn med en storasyster och en lillebror, och irriteras ibland fortfarande över att dina föräldrar daltar med din något oansvarige lillebror. Du har minsann aldrig fått några favörer, och har alltid fått städa upp din skit själv (så känns det iaf). Du dricker ditt kaffe svart, är inte mycket för efterrätter men uppskattar choklad. Matmässigt är du i övrigt ingen vidare konnässör. I bästa fall kan du se skillnad på en ryggbiff och en Entrecôte.

Du tycker rätt bra om Tarantinofilmer, men av dessa så uppskattar du "Death Proof" minst.

Vad du jobbar med är svårt att säga. Jag tror mig kunna utesluta säljare, för du verkar aningen för sansad och sympatisk för detta.

Jag skulle dock kanske vilja säga att du jobbar på Räddningsverket eller någon annan liknande institution (Polisen, Försvaret, Kustbevakningen, eller ev. ambulans). Där kan du känna god social trygghet och att du gör någon slags nytta, utan att behöva stressa eller vara en streber. Jobbet tillåter även att du kan ta med din och dotterns gula Labrador ibland, så den slipper vara ensam på dagarna.

För dig saknar bilar någon annan uppgift än att tjäna som fortskaffningsmedel, och du är mest intresserad av att kunna ta dig från punkt A till punkt B. Du har därför mest räknat på lastförmåga, driftsekonomi och säkerhet när du köpte bil, varför du troligen kör en Volvo V40 eller någon japansk familjebil, som t.ex. en Toyota kombi. Eller så har ditt ointresse för bilar möjligenresulterat att någon försäljare lyckats pracka på dig en fransk bil. Dennas kvalitetsbrister stärker nu din uppfattning om att bilar mest är ett nödvändigt ont.

Tadaa!

Kommentarsresponsen får vänta tills nästa inlägg, för nu måste jag försöka somna om.

Bäst just nu: Min blixtrande slutledningsförmåga!

Sämst just nu: Att vakna hux flux miss i nassen.

Jag for tidigare ikväll till den gode Lindblom för att se hockey. Själva matchen blev en trist historia där ett fegt Luleå vek ner sig och lät Röglevärven bröderna Abbott ta en massa skit ensamma.

"JÄVLA FITTSKALLAR! Jag hatar när dom viker ner sig!" härjade Lindblom, överväldigad av bitterhet inför Luleås tafatthet. Jag kunde inte annat än hålla med, även om jag mest brydde mig om att få se MoDos "Peter den Store" på isen.

Efter en stund dök Fanjunkaren upp. Först verkade allt vara frid och fröjd, men snart föll fasaden, och det visade sig vara en tämligen skärrad och ängslig Fanjunkare som kommit på besök.

Fanjunkaren: Nu är det ingen som får skita på min toalett nå mer!
Lindblom: VA!?? Varför det nu då?

Lindblom utropade detta med en ton av bestörtning, som om han varit en Adelsman som just berövats sina privilegier.

Jag: Ja, vad är det nu om?
Fanjunkaren: Jag läste idag om en undersökning som visat att det flyger omkring farliga bajsbakterier där man skiter med en radie av TVÅ METER!
Jag: Jaja, E-kolibakterier. Vadå då?
Lindblom: Ja vadå då?
Fanjunkaren: Jamen jag har min tandborste alldeles nära toastolen, på handfatskanten, vilket i sin tur betyder att er skit har kommit på min tandborste! ER skit har kommit på MIN tandborste, som jag har i munnen.
Jag: Men va fan... E-koli finns ju överallt.
Lindblom: Men om man måste skita då?
Fanjunkaren: Det är som om ni gnuggat er i röven med min tandborste! Hädanefter måste man meddela i förväg om man tänker skita hos mig, så jag hinner sätta undan min tandborste!
Jag: Det finns fler bakterier på ett tangentbord än en sittring!
Lindblom: Jag kan ta din mobiltelefon och gnugga i röven!
Jag: Dra den i springan som ett kreditkort, ka-tjing!
Lindblom: Höhöhö
Jag: Höhöhö
Fanjunkaren: Det måste ske en separation på vart man bor och vart man skiter! Det vore bra att ha en separat toalett.
Lindblom: Ska du låta bygga skithuslängor av parkeringen nu då?
Jag: Fan vad skönt om man hade vunnit en massa pengar, och så flyttat utomlands och skickat ett MMS till Fanjunkaren där man står med hans tandborste i röven!
Lindblom: Haha, och alla hans bestick! HAHAHAHA!
Jag: HAHAHA!
Fanjunkaren: Då skulle jag sända två Saudiarabiska våldtäktsbögar efter dig!
Jag: Vart fan hade du hört det här förresten?
Fanjunkaren: Jag läste det!
Jag: Vart då?
Fanjunkaren: I en tidning!
Jag: Vaddå för tidning?
Fanjunkaren: "Illustrerad Vetenskap", jag läste den på jobbet när jag satt på dass. Då kastade jag tidningen ifrån mig!

Och så till kommentarsresponsen.

Åter på "Higge Erövraren"; Gärningsmannaprofil! Nu var det längesen, men jag hittade en stockholmare i kommentarsfältet som anmälde sig som frivillig!

Stockholmare som läser min eminenta blogg: Så, är det profilering på gång? Äntligen! Nå, två kan leka den leken!

Jag förstår inte vart du har fått det ifrån att jag skulle vara nöjd och glad, ty det enda som överträffar min bitterhet (ja du har rätt) är mitt självförakt. Åtminstone sedan en tid tillbaka. Dock hindrar detta mig inte ifrån att inse att jag åtminstone retoriskt är överlägsen majoriteten av övriga befolkningen. Jag förstår vilken sorts människor du menar, men jag bryr mig inte så mycket om de som ibland kan vara sena att blända av, jag menar de som obstinat vägrar blända av trots möte med en hel rad blinkande bilar.

Nå, till profileringen: Du är man mellan 28 och 32, aningen androgyn och du bor ensam, men har flickvän. Hon är självständig och det passar dig bäst, för du är lite främmande för att binda dig. Du trivs för bra med friheten i din högt belånade etta innanför tullarna. Det finns tecken på att hon bedrar dig med någon på sitt jobb, förmodligen någon du själv träffat och känner ytligt. Du har inga barn och är inte mycket för husdjur. Du kan eventuellt ha en katt "bara för att", och du har påbörjat en högre akademisk utbildning, men är inte säker på att vad utbildningen leder/lett till är vad du vill syssla med.

Du har någon kronisk sjukdom/defekt, eventuellt diabetes eller hälsporre, och du fördrar att hålla till på Söder när du går ut.

Dina föräldrar är skilda på initiativ av fadern, som är välavlönad tjänsteman i näringslivet. Han är auktoriteten efter vars mall du hämtat uppfattningen att man ska konfrontera folk och problem på ett rakt och konsekvent sätt. Modern ser fortfarande relativt bra ut, men statusraset efter skilsmässan har fått henne ur balans, och nu gillar hon BIBen och att frekventera olika kontaktsidor.

Jag utgår även ifrån att en man av din karaktär (som har den goda smaken att läsa "Higge Erövraren") har nog med självdistans för att se humorn i min briljanta profilering, trots att sanningen kan vara lite svidande.

Kristina: Nej, det är en helt annan sak. Just dimljuskörningen är en företeelse som mestadels koncentrerats till en klick inom BMW-världen, och där handlar det inte om glömska, utan om lika delar trams och fördröjd tonårsrevolt. Det retar dessutom (som du säger) polisen, och gör mig således glad. Jag blir inte bländad av det heller.

Keyser: Jag åker till Sthlm på torsdag, och jag lovar att jag ska kolla upp den där doften! Vad bastu beträffar så är det en överlägsen metod att bli helt ren. Porerna öppnar sig på vid gavel, och svetten drar med sig slaggprodukter och sköljer bort flott på huden.
Exempel: Om du suttit länge i bastun och svettats, och sedan går in i duschen, så känner du ett ökat motstånd mot pannan när du drar/trycker ett finger mot den. Gnuggar du kan du få till ett gnisslande ljud ("II-UH-II-UH") likande det som kan produceras av ett fuktigt finger mot en ren glasyta. Det betyder alltså att du är helt ren och flottfri, och den effekten kan helt enkelt inte uppnås med bara tvål och vatten. Jag är inte den som gärna förordar ett finskt beteende, men i det här fallet har dom rätt.

Bäst just nu: Mer ägg, gym och kaffe imorrn!

Sämst just nu: Skulle ju bokat tvättid ikväll, men glömde.

Dagen startade på bästa möjliga vis. Efter att ha vaknat tidigt, kokte jag tvenne ägg och hällde i mig en större mängd gräddberikat samt väldigt starkt kaffe. Sedan körde jag till gymmet efter att ha sett senaste "South Park" (som behandlade frågan om etniska minoriteter i majoritet, samt vådan av att urinera i offentliga pooler).

Efter passet upplevde jag min första spontana bastusocialisering. Detta kan betecknas som lite utav en milstolpe i min strävan efter att i mesta möjliga mån bli hemmastad i badhusets faciliteter. 

Då jag som bäst satt i resterna av sommarens turkbränna, och glänste likt en nyöst kalkon i bastuns ena bortre hörn, klev plötsligt en något blekfet tjomme av svensk medellängd in. Han bar ett till synes omotiverat flin på läpparna och började genast konversera så gott det nu gick. Jag noterade nämligen att han var rödhårig, och bestämde mig således för att vara en smula reserverad.

(som vanligt är kursiv text mina tankar vid dialogtillfället)

Tjommen: Kan jag trycka på lite? Ha vi nå värme här idag?  (att "trycka på" innebär att man pressar in en knapp i väggen, varvid ett antal munstycken sprutar vatten på bastuaggregatet)
Jag: Jojo, tryck på du.
Tjommen: Dom säj att den har blivit lite kallare, bastun.
Jag: Åfan... sen ombyggnationen? (badhusets omklädnings- och duschrum är nyrenoverade)
Tjommen: Jaa, du vet dom hade ju så bra ventilation då strax efter, så den fick de sätta igen litegranna (tjommen pekar på tre ventilationshål i taket, varav vilka två är tilltäppta) du vet bastuaggregatet är ju på 45 kilowatt, och det gick ju på hela tiden då, så du vet det blev ju dyrt för dom, hähähä.
Jag: Jojo, det är ju klart... det är ett jävla rejält aggregat det där. That's what she said, hahaha
Tjommen: Du kom int häruppifrån?
Jag: Nä...
Tjommen: Vars ä du ifrån?
Jag: Nordvästra skåne, utanför Helsingborg.
Tjommen: Själv ä jag väl på väg neröver också, till Västerås.
Jag: Ok, ABB eller flygbranschen?
Tjommen: Hähä, ABB! Ska väl eventuellt bla bla bla bla... ...bla bla högspänning bla bla, åka runt i hela sverige, ja hela världen bla bla, slippa mörkret på vintern, åka till alperna istället bla bla och det har man ju råd med då också.
Jag: Fan vad fint. Pfff, "alperna", riiight.... fan vad jag tål bastuvärmen bra numera, jag måste ha vant mig. Ingen sveda i slemhinnorna heller. Jag har anpassat mig som vanligt, som en kackerlacka. Satan vad jag är grym.... det verkar som om snoppar krymper drastiskt efter 60, hur kan det vara? Försämras testosteronproduktionen? Pungen blir jättestor också, förefaller tyngre... stjäl den kanske materia? Hur lång tid tar det innan Bohman börjar degenerera? När ska han gå ut den där typen?
Tjommen: Nä nu ska jag ge mig...
Jag: Ok... Ha, jag vann.

Imorgon upprepar jag morgonproceduren och ser vad dagen har i sitt sköte. Härliga tider!

Kristina: Nja, vad säger det om en människa egentligen? Hur kan någon som kan inse och njuta av briljansen i "Californication" samtidigt uthärda ett publikfriande dussinmanus som det bakom "Greys Anatomy"? En sådan person är antingen en bättre människa än mig, eller en aning rubbad. Och av dessa två är ju det första alternativet inte särskilt realistiskt. Men tanken är väl god, jag har alltid gillat idén med att äta kakan och ha kvar den.

Pentex: Han har så mycket bra att säga, Dr. Phil, och det låter dessutom kul när han gör det. Det är en tänkvärd länk det där, jag kan nog ha en och annan tanke i fallet.

Bäst just nu: Träningen går så in-i-helvete bra nu, så jag kan inte låta bli att älta det. Älteli ält!

Sämst just nu: Alltså, det finns få människor jag föraktar mer än de som kör med helljuset på, utan att märka det. Vad för slags idioter har egentligen delat ut körkort åt denna begåvningsreserv? Jag blir väldigt arg när jag möter såna här människor, speciellt mitt i sommaren. Då finns det nämligen ingen anledning att någonsin sätta på helljuset, för det blir nämligen inte mörkt. Alla kan glömma blända av i mörkret, men varför köra runt med skiten på i dagsljus? Är de för dumma för att begripa vad den lilla blå lampan på instrumentbrädan betyder?

Just nu är det dock väldigt mörkt här uppe. Snön lyser med sin frånvaro, och man ser inte ett jäkla dyft. Ingen  av alla fotgängaridioter har heller  reflex, så det är barta en tidsfråga innan man  får et stavgångarhjon i vindrutan.  I detta mörker tror jag mig ha upptäckt en ny kategori helljuschaufförer; de som bestämt sig för att aldrig blända av, för att de tycker det är för mörkt. Hur förklarar man annars att någon inte bländar av, trots frenetiskt blinkande mötande bilister?  Det driver mig till vansinne, när de inte bländar av. Arrogansen gör mig galen! Jag översköljs av mordlust och vill preja dom av vägen, slita dom ur bilen och med våld få dom att erkänna att de gjort fel, och att de är dumma i huvudet.

Det är en svår tid för mig att vistas i trafiken nu.

"Greys Crapatomy, när du vill förtränga att du har en blekfet man som inte spolar ner bajset efter sig!"

"Greys Crapatomy, för dig som endast kräver snörvligast manus av absolut lägsta klass!"

"Greys Crapatomy, för singeltjejer som behöver mer sällskap än Ben & Jerry!"

"Greys Crapatomy, när du lyckats glömma hur Patrick Dempsey såg ut i 'Cant buy me love'"

"Greys Crapatomy; för endorfinpundare som tycker det känns skönt när man gråtit!"

"Greys Crapatomy; nu finns även asymetriska lesbianer representerade i teve!"

"Greys Crapatomy; samma kvalitet som 'SATC', fast med färre uttjänta liggsår!"

"Greys Crapatomy, när din man säger 'tack' efter samlag, men inte när du diskat och städat!"

"Greys Crapatomy; för dig som bara ligger där!"

"Greys Crapatomy, när det känns unket i svalget!"

"Greys Crapatomy; vi gör sexsymboler av andrasorteringen!"

"Greys Crapatomy, med magiska sängkläder som alltid exponerar mansbringor men skyler kvinnobröst!"

"Greys Crapatomy, då du saknar intellektet som krävs för att uppskatta serier från 'Showtime' och 'HBO'."

Ja, det var väl elakt det här. Men jag vill ge igen lite för allt drömskt pladder om Dr. MacDreamy som besudlar livsrummet nuförtiden. Jämt får man höra; "Åh, men Dr. MacDreamy han är så himla (och där slutar jag lyssna)". Hädanefter skulle man kanske alltid bara snoppa av sånt där med frasen: "CLINT EASTWOOD ÄR SÅ JÄVLA GRYM", men då vore man väl ännu dödare socialt sen.

Emma: Exakt! Du är verkligen klok och insiktsfull. Inte konstigt att du läser "Higge Erövraren"!

Ingvar: Jaha? Det är ingen tillfällighet att det var göteborgarna som uppfann det poänglösa snacket, det skulle tjäna till att dra ut på fackmöten så man slapp arbetet en längre tid.

Bäst just nu: Jag räknade på framstegen i träningen idag. Jag har bl.a. kunnat öka 20 kg på ländryggsträningen och nästan lika mycket på axlarna, på bara en månad. Fanjunkaren hånar mig för att det bara är rehabhjon och åldringar som tränar i maskiner, men rummet med fria vikter är ju jämt så trångt av alla 16-åriga pojkar som är rädda för att de kanske egentligen tycker om killar.

Sämst just nu: Lämnar blankt här sålänge!

Tycker ni att sky är "sås"? Det är, vill jag mena, i så fall ett tecken på ett synnerligen allvarligt karaktärsfel. Man kan, om man har en mustig sky, låta den ersätta sås i viss mån. Men man får aldrig göra misstaget att mena att det är "samma sak". Det är ett så trist beteende, oeftertänksamt och ytligt. Ser man inte skillnaden? Eller vill man med flit beröva sina medmänniskor den unika förnöjsamhet som en rik och aromatisk sås kan skänka?

Nej, jag tror att en människa som tycker sky är sås, är en person som helt enkelt inte bryr sig. Den saknar känsla för kvalité, och den saknar empati för sina medmänniskor. Den människan är helt tillfreds att ha byxorna knövligt nerstoppade i gummistövlarna, och när det är dags att sanera stjärten efter uträttat avträde, så är det mest troligt så att en sådan person "skrynklar en boll" av toapappret, istället för att vika det prydligt och effektivt.

För vad gör väl det om man råkar slinta igenom pappret och trycka upp ett långfinger i arslet? "Sky är ju sås!".

"HÖRRNI, JAG GRÄVDE JUST FAST HALVA NÄVEN I RÖVEN, MEN STRUNT SAMMA; SKY ÄR JU SÅS!"

Som barn torkade sådana människor sitt snor på tröjärmarna!

Är dessa människors obryddhet inför såsens natur, ett försök av evolutionen att med undernäring radera dom ur faunan?

Kanske, vi kan nog inte veta säkert. Fast jag vet en sak med säkerhet; Sky är inte sås!

Ingvar: Ja, det är så det börjar. Sedan ger du upp, tar en fylla och spyr i ditt eget badkarsvatten. Men det är Rock'n'roll, och jag hyser den djupaste respekt för dig.

Bäst just nu: Jag har haft trevligt sällskap hela dagen, först med spanskaplugg, och sen med fika på Allstar.

Sämst just nu: Jag har en period med obefintlig sömn igen. När jag äntligen somnade i morse, drömde jag omgående om att jag var i ett gammalt hus, där det fanns en liten vitklädd docka. Den hade gult lysande ögon och började plötsligt prata hotfullt med mig, på något som lät som "Livets ord"-tungotalande. Den ville döda mig, och jag vaknade så snart jag gav mig i färd med att rycka huvudet av det lilla eländet.

Svininfluensapaniken skenar vidare, kraftigt underblåst av media. Tidigare gällde hysterin själva sjukdomens farlighet, och media skar guld med täljkniv. Nu skrämmer dom upp folk med vaccinet; dels om att det i sig själv skulle vara farligt, och dels om hur sakta det går att få ut till alla.

Vansinnet nådde nya höjder idag i Luleå, då en kvinna (ur en fördomsförföljd befolkningsminoritet som ofta beskylls för att vara tjuvaktig) for in på Luleå Stads enda vaccineringsplats, stal tre doser vaccin och sprang ut till en väntande bil som rev iväg.

Hur sjukt är inte det scenariot?

Idag filosoferade jag förresten kring 80-talister, då jag försökte komma på något att blogga om. Då slog det mig att man ju aldrig har sett någon i Palestinasjal ha bråttom. Är det någon som delar den iakttagelsen?

Jag la förresten nyss hela min själ i ett personligt brev i en ansökan till försvaret om utlandstjänst, så  min litterära kreativitet är nu en smula uttömd. Men jag är fantastiskt glad över att äntligen ha fått iväg ansökan. Jag tycker den blev bra också, trots att jag är en gammal inpyrd civilist. Fast jag kanske skulle skrivit lite roligare, tänker jag nu. Kanske att jag saknade de blåvita sängkläderna?

Tre olika befattningar, samtliga i Afghanistan, sökte jag i alla fall. Jag är klart kvalificerad till iaf två av dom, och det skulle vara otroligt kul om det gick vägen. Hoppas hoppas!

Nolen: Jag gillar Irländare skarpt. De är trevliga och kan dricka. Det var en jäkligt lysande brevväxling.

Moar: Jag tänkte i samma banor senast igår faktiskt.

Ingvar: Jag skulle bli fryntlig till sinnet om du blev fet och svullen. Det skulle nära min själ!

Bäst just nu: Att det ännu finns en liten chans till stora äfventyr!

Sämst just nu: Risken för munsår i det torra kalla klimatet.

Efter ännu en dag av livet, varvar jag nu ner med att slira runt på facebook och fräsa på en panna grönkål. Just nu domineras kosten egentligen nästan helt av kokta ägg och naken, tillbehörslös buljongkokt kyckling. Men jag fann grönkål i frysen, och den är fin LCHF. Jag är förvånad över vilket resultat jag har fått av att ha börjat vara på gymmet, och nu vill jag se vad lite extremare kost kan tillföra.

För en gångs skull verkar nu genetiken vara på min sida; den här korta krumma kroppen verkar vara rätt bra att bygga på.

I bastun efter dagens gymbesök fick jag däremot en något som gjorde mig rätt förskräckt, då en stackars farbror spatserade runt med vad som föreföll resultatet av någon slags operation, möjligen ett mindre lyckat penisförstoringsingrepp.

Jag ska faktiskt bespara er detaljerna om den stackars farbrorns tillstånd, men mitt inre ansikte såg nog ut som något i stil med  och jag bestämde mig för att aldrig mer klaga på Bohman. Inte ens när han vill gå på toa klockan fyra på morgonen.

Vidare kan meddelas att världens största kafékedja "Starbucks" äntligen ska öppna i Sverige, men då tyvärr inte i Luleå, utan på Arlanda. Jag fattar inte varför det har tagit sån jäkla tid; svenskarna är inte bara väldigt trendkänsliga, de tillhör dessutom de mesta kaffedrickarna i världen.

Och det var väl vad jag hade för den här gången.

Ingvar: För de är ett gäng bekräftelsekrävande, överpretentiösa dyngmuppar, som i själva verket bryr sig mer om att lukta på sina egna fisar än att göra något konkret för miljön. Eller mer direkt; De är dumma i huvudet.

Emma: Aj crap, de har jag glömt. Var de verkligen så illa? Jag måste väl ladda ner och se om då...

Xrim: Jag har provat, men den gjorde motstånd och jag vågade inte bryta och bräcka mer.

Bäst just nu: Uhm... Grönkål och Starbucks.

Sämst just nu: Ett bortslarvat gymkort. Vart faen kan det vara?

Inlägget kan nog i ärlighetens namn uppfattas som rätt äckligt, och läses som vanligt på egen risk.

Jag fick se en liten annons i en NSD (Norrländska socialdemokraten") från förra veckan, och fick en fantastiskt rolig idé. Miljöpartiet skulle ha någon slags sammankomst som skulle öppnas av själve antikrist; Peter Eriksson i egen låg person.

"ÅH! Jag ska klä ut mig och gå dit och låtsas vara miljöpartist! Kanske får jag med mig Fanjunkaren också!" var tanken som genast slog mig. Tyvärr läste jag detta den 7/11, och mötet hade redan varit den 5/11.

Men nu måste jag hålla ögonen öppna efter fler liknande tillfällen. Jag måste skaffa en outfit så jag smälter in, och bör väl således åka förbi "Myrorna" för att spana in det senaste MP-modet (det har gått i brunt, grått och urtvättat grönt sedan 70-talet). Och så blir det förstås att komplettera med en ingrodd palestinasjal för att höja trovärdigheten.

Mustaschen måste jag också försöka preppa på något sätt. Kanske med en vaniljstång eller en klick tigerbalsam, för att på så vis blockera luktsinnet. Annars fruktar jag nämligen att odören på ett sådant möte blir mig övermäktig. Svampangripna, otvättade hårbottnar, ohyresankomna dreadlocks, bussätesjuice, ohämmad transpiration, kål- och bönmage, fuktskadad vadmal, nonchalerad menstruation, glesa nördskägg med kesoflytningar i, snålrökt lågbudgetbraj, bromsspår från 90-talet och kollektivtrafik/cykelrelaterade homorrojder med havererad strangulering.

En sammankomst av sådant klientel är en veritabel orgie i allsköns stinkande lort.

Väl på mötet kan jag sedan sitta och lyssna på alla dumheter de hittar på, och liksom roas av absurditeten i allt som sägs. Jag delar ju visserligen deras åsikter i rovdjursfrågan, men de är alldeles för politiskt korrekta för att angripa huvudproblemet (rennäringen) i den frågan på ett effektivt och konstruktivt sätt. Istället sätter sig miljöpartister i en ring, tar varandras blodfattiga kallsvettiga händer och sluter ögonen. Sen sitter de där och vaggar till ett rytmiskt hummande, medan de försöker önska bort problemen.

Så har iaf jag fattat att det går till, men jag skulle vilja se det på riktigt.

Bäst just nu: Temperaturen har sjunkit en smula så slaskandet har upphört.

Sämst just nu: Inget jag direkt kan sätta fingret på.

Missat ett par dagars bloggande nu, eftersom jag fumlade ut en kopp kaffe över laptopen för någon tid sedan.

Jag hetsade inte upp mig särskilt mycket, mest för att jag fortfarande kunde klicka runt och se grejer i mediaspelarna. Dessutom så lägger jag faktiskt ingen större vikt vid materiella ting. Istället skulle jag faktiskt kunna erkänna att jag strax efter olyckan sörjde kaffet mer. Det var en stor kopp med varmt starkt kaffe. Jag hade låtit den stå och svalna ett tag, och eftersom jag tillsatt en rejäl skvätt ovispad grädde, hade det även just bildats en betydande mängd smaskigt skinn på ytan.

En sådan kopp är något tillfredställande, en själsligt vederkvickande företeelse. "A thing of beauty" som min kockidol Anthony Bourdain skulle ha sagt. Den är något som skänker värme och trygghet, och som låter en känna att man i en generellt miserabel tillvaro, för det mesta ändå har åtminstone EN slags välbefinnandets kajplats att backa upp emot.

Den jävla datorn däremot, som har Bill Gates äckliga mjukvara i sig, bara strular. Jag vill slå den, knäcka den över knät och tugga sönder dess smutsiga, ränksmidande kretskort. 

Nå, nu är allt bra igen. Jag kopplade in mitt tangentbord från gamla datorn via en ps2-adapter i USB-porten, och har även så mycket kaffe jag önskar. Dessutom har jag ännu ett par tangentbord i reserv, så om jag blir arg på datorn behöver jag inte svälja all den där osunda aggressiviteten, utan jag kan med gptt samvete slå tangenbordet i väggen.

Good times!

Bäst just nu: Jag kan skriva igen, ORDET ÄR HIGGES! "Tangentbordet är mäktigare än svärdet", och andra plattityder.

Sämst just nu: Jag har haft en gryende känsla av bättre sinnestämning, trots sjukdom och elände. Kanske mest för hur gymträningen har gett resultat, och att jag börjat acceptera att viktminskningen avtagit p.g.a. detta. Men jag låter mig inte luras, jag vet nog fan att demonerna återvänder, så jag biter ihop och avvaktar. 
 

Jag är ännu vid liv, trots svinfluensa och konsumerandet av en hel del starksprit. I brist på groggvirke har jag dock inte riktigt kunnat inmundiga den mängd som krävs för att rendera mig medvetslös.

Men i väntan på lite nedladdade godbitar så skummade jag facebook lite, och såg en sak jag retat mig på länge, nämligen min namne Oscar  Fredriksson. Hans stoiska nuna finns i en annons på facebook, där det står typ "Oscar Fredriksson till riksdagen 2010". Det finns en grupp för folk som vill ha den här typen i riksdagen.

Hur kan någon ens fundera på att lägga en röst på en människa med den här uppsynen? Och hur kan människor uppbringa energi att hetsa upp sig över Sverigedemokraterna, men samtidigt inte ens kommentera den här typens varande?

Jag kanske är orättvis, mest troligt är jag väl det. Men hans uppsyn retar mig. Den säger mig att han är dum, inte bara arrogant. Hade han försökt le och se trevlig ut hade han kanske dubblat sina 210 fans, men han bara står där som om han föraktfullt betraktar en lortig dräng, eller försöker ignorera en brusten hemorrojd.

Är man så jävla dum så man inte ens begriper vikten av ett leende inför en valkampanj, då är man för dum för att sitta i riksdagen. Å andra sidan förefaller majoriteten av de som faktiskt sitter i riksdagen för dumma för att vara där, även om de förvisso jävligt sällan infinner sig.

Och där är man rädd att släppa in Sverigedemokraterna? Det är ju bara larvigt. Som att tro att det skulle bli katastrof om någon råkar krysta ner en skitkorv i en pisspotta. Lugna ner er ett par hekto för bövelen.

Jag ser bara nyttigheter med SD i riksdagen.

Jag vill t.ex. inte att man pillar på abortlagen, men den vill SD skärpa. Och det finns även folk både till höger och vänster som också vill göra det, men de kommer att bli tvugna att stå tillbaka och hålla käften, tvingade av partipiskan, då man i mesta möjliga mån kommer att göra tvärt emot vad SD vill. Förstår ni?

Helt seriöst, ni borde verkligen prova att alltid tycka som jag, för jag har nämligen alltid tänkt igenom allt till det bättre.

Lita på Higge, rösta inte på någon som gör sig så bra i den där stilen!

Bäst just nu: Inte ont i lungorna mer.

Sämst just nu: Huvudet känns liksom omedgörligt.

Det är med stor förtröstan jag nu komponerar följande inlägg. Jag är nämligen mitt uppe i en självmedicinering. I förmiddags kände jag av något som verkade vara en annalkande förkylning. Nå, ingen fara tänkte jag, svininfluensan har jag ju redan haft. Det trodde jag iaf. Men för några timmar sedan förvärrades läget, och det började hugga i lungorna. Någon timme senare gjorde det riktigt ont, alltså “vika sig som en märla”-ont.

I bakisfacket på min partyportfölj fanns två alvedon. Så de tog jag. Därefter släppte den värsta värken. Sedan kom jag ihåg att man konstaterat att svininfluensaviruset är väldigt spritkänsligt.

Då kanske det inte var så jävla smart av herr Grisvirus att hoppa på en elak jävel, som senast igår frågade sig vad han skulle ta sig till med den liter hemkört som nästan glömts bort i en dunkel vrå av köket. “Nu dricker jag mig redlös till tonerna av Hank Williams JR och skriver ett skojigt inlägg under tiden!” tänkte jag glatt efter en mjukstart på två stora kaffegroggar med Teichenné och grädde.

“Alvedon och alkohol, ajaj, det blir leversvikt med asocialt beteende och allehanda norska tendenser som följd” kanske ni säger då. Men så är ingalunda fallet. Jag blandade nämligen aldrig alvedon och folkisar i mitt drickandes barndom. Så jag har räknat lite på det där, och kommit fram till att jag ligger rätt mycket plus på leversidan!

Så nu sitter jag här och dricker en mycket kraftfull egenkomponerad dekokt på kanel, anis, ingefära, honung, Teichenné och lokalproducerat brännvin! “AAH! Den river!”

Jag blir full, frisk OCH det är kalas i min mun! Sämre kunde man ha det! HAHA! Ibland är det som om min slughet inte känner några gränser.

Vidare!

Den mystiska signaturen “Älsah” efterlyser i kommentarerna en vidare förklaring på något jag nyligen låtit undslippa mig på facebook, nämligen det faktum att jag är tämligen svag för en viss typ av luktorgan, då dessa återfinns applicerade på en individ av det motsatta könet; Jag är attraherad av brudar med stora näsor. Eller egentligen rätt mycket av själva näsan som ett objekt, ungefär som en sund 13-årig grabb är intresserad av bröst.

Uj! Det kändes lite märkligt att erkänna. Kanske började det med “Blossom” som var söt på något märkligt sätt jag inte kunde förklara då. Dessvärre har hon åldrats på ett sätt som en stor näsa inte kan rädda.

Eller kanske började det ännu tidigare med den där adopterade tjejen i grannbyn, som var så väldigt söt och som hade en rätt stor näsa.

Men det är väl ingen stor affär, så märkligt är det inte! Jag hörde om en snubbe en gång, och det bästa han visste var att bli runkad med Lovikkavantar. Någonstans känns det som om man måste dra en gräns, och fan vet om den inte går någonstans vid att besudla en nationalsymbol på det viset. Vad blir nästa steg? Sodomera sig själv med Dalahästar?

Jag tycker inte jag ska behöva känna mig som en av karaktärerna i “Ally MacBeal” som gick igång på gäddhäng eller vad fan det nu var. Man måste våga uppskatta det som sticker utanför normerna!

Så för att utveckla mitt tidigare inlägg om Sophia Coppola så är det kanske inte så oförklarligt att jag finner henne så mumsig. Hon har ju trots allt berikats med en synnerligen formidabel jubelnäsa.


AAH! Ner i Fritzl-säcken Sophia! ICH WOHLEN DEINE NASE BESCHNüTTEN UNT BESCHMüTSEN MIT DEN PFLüGELSCHMECK UNT LEBERPASTETE (Saker brukar genomföras snabbare om kommandona skriks ut på tyska)!

Det enda negativa med hela saken är att de som går runt och innehar dessa förträffliga näsor inte är särskilt talrika. De borde ha ett forum så man kunde hitta rätt på dom enklare.

Ingvar: Om jag känner dig rätt kommer det en del pink lite då och då oberoende av skratt!

Älsah: Har du fått klarhet i ämnet?

Bäst just nu: Att lyssna på Gasolin i slutskedet av sin berusning.

Sämst just: Om jag skulle råka kolavippa i fyllesömnen. Vem ska då ta hand om disken?