Min nöjdhet.
Det sista jag skrev var att jag skulle skriva om en ny dambekant, samt varför amerikanska versioner och nyinspelningar av befintliga brittiska serier är bättre än orginalen. Just nu saknar jag dock inspirationen som krävs för detta.
Det betyder dock inte att jag är sur eller oengagerad, utan snarare att jag har tankarna på annat håll. Jag har tappat ännu ett kilo sedan i tisdags, och är nu ganska förvånad över hela grejen. Det börjar bli kul liksom. Jag vaknade strax innan 4 inatt, och kunde inte somna om.
Då kände jag suget efter grillad Entrecôte, så jag satte grilljärnet på plattan och la på en ordentligt marinerad skiva, som perfekt grillad och rosasaftig strax därefter åkte ner med lite tzatziki. Det är när man tar sig dylika friheter som man uppskattar singellivet. Man slipper bli påflugen i köket av någon halvklädd sömnzombie som undrar vad fan man håller på med.
Det märkliga med det här är att jag trots dylika infall nu tappat 12 kilo sedan den 1/9 för drygt sex veckor sedan. Hade det inte varit för att jag känner mig så pigg och nöjd hade jag trott att jag blivit sjuk eller något. Det känns dessutom märkligt enkelt. I dagarna har folk ätit smörgåstårta, choklad och pizza i min närhet, men jag känner ingenting. Jag bakade t.o.m. två blåbärsockerkakor för ett par veckor sedan, som jag inte åt utav. Det är som om allt det där goda vore kvinnor, och jag plötsligt blivit homo.
Jag har aldrig upplevt det på det här sättet, så nu tänker jag köra på. 25-30 kg till innan sommaren känns fullt rimligt.
När jag ändå håller på, så lägger jag ner snusandet också. Jag har alltid hävdat att jag inte är beroende, utan bara gillat smaken och yrseln. Dessutom verkar det som om migränen håller sig borta om jag håller en jämn och hög konsumtion av snus. Så nu lägger jag ner det tills vidare, och lägger snuspengarna i en tatueringspott istället.
Här är det förändringar på G. Fan vad jag är nöjd!
Elin: Nej, nu är du sådär alldeles ologisk igen. Visserligen har du rätt i att det finns många manliga klåpare, men "survival of the fittest" hjälper er inte. Varför? Jo, ni väljer killar efter utseendet, och i er enfald tror ni att snygg är lika med bra i sängen. Men när ni upptäcker misstaget är ni redan befruktade, mohahaha! Förresten är jag fortfarande murken för att du jämförde mig med "Karlsson på fucking taket", den lille elake fete tunnhårige fan!
Några sexuella sanningar.
Att nysa riktigt ordentligt! Att göra avträdet på porslinstronen då man är ofantligt nödig/bakis! Att kissa när man har hållt sig riktigt länge! Dessa tre saker är bara några exempel på vad som är skönare än allt som 9 av 10 kvinnor kan göra för en man utan att använda musen.
Jag har mina teorier om varför det är på det viset, och med tanke på min logiska begåvning, är de mest troligt alldeles riktiga. Dessa orkar jag dock inte redogöra för just för tillfället. Istället kommer nästa del av min insikt/sanning.
Det är mannen som ska tillfredställa kvinnan, inte tvärtom. Hade det varit meningen att kvinnan skulle tillfredställa mannen, så hade vi varit utrustade med fler erogena zoner än den enkelspårige skrevdiktator som residerar i var mans byxor. Vem ska tillfredställa mannen då? Jo, det gör mannen själv, och just till det är kvinnan ett ypperligt redskap. Nu råkar hon dock i alltför många fall vara utrustad med märkliga idéer och egenskaper som hindrar de flesta av oss att framleva problemfritt och harmoniskt.
Att nu 10 av 10 kvinnor hävdar att jag har fel, och att deras killar är jättenöjda med deras handlag och orala färdigheter, beror på att 10 av 10 killar ljuger för att vara flickvännen till lags och därmed få komma till fler gånger.
För alla kvinnliga läsare som nu blir förnärmade och kinkiga, så vill jag bara påpeka att jag skrev "9 av 10" i inledningen. Får det er att känna er bättre, så kan ni ju identifiera er med den 10e istället. Om ni dock gör detta, och samtidigt förtränger det faktum att ni istället för önskat resultat, alltid får ont i axeln och kramp i handen då ni försöker rycka fram lite av kärlekens bechamel, bör ni jobba på er självinsikt.
Ingvar: Herreclint, de har verkligen stulit regnbågen, de jävlarna... Den tjocka snubben har ju alldeles rätt! Jag skulle faktiskt vilja ha tillbaks den? Sovjetflaggan eller Hakkorset är ju ledigt, det skitet kan dom få gäjifiera! Hehe, vet du vad som hade varit kul? Om de snodde Davidstjärnan!
Xrim: Roqueforten kräver sitt kex eller kanske pepparkaka, och den draken har jag för tillfället slutat jaga. Men jag kommer med all säkerhet att reka det där stället grundligt.
Mr. Pentex: Nej, han heter Erik, och har bara två agendor; tjäna pengar, och dölja sin fjollighet bakom attraktiva kvinnor han lockar till sig med alla sina pengar. Fast han är mäklare, så nu kanske han ligger i sitt badkar och försöker gnaga av sig pulsådrorna. En klassisk Dalle var när han påstod att under en avsugning så ska kvinnan alls inte suga, utan bara föra munnen fram och tillbaka över drulen. Diskussionen som följde slutade med "du e så inihelvete dum i huet" eller liknande.
En annan gång hade han frågat en Saabsäljare varför vissa modeller hette "Aero", varpå försäljaren förklarat att det ju betyder "pil" på engelska, och att modellerna hette så för de var så snabba. Då berättade jag att han och säljaren var efterblivna, förklarade att "pil" stavas "arrow" på engelska, och att "Aero" ska syfta på modellernas aerodynamiska utförande, samt peka på Saabs namn och historia som flygplanstillverkare; "Svenska Aero Aktiebolag". Då skrattade han åt mig och undrade om jag var dum i huvudet som inte kunde fatta att försäljaren visste sånt bättre än mig. Jag tror diskussionen slutade med slagsmål den gången. Men vi hade rätt kul ihop emellanåt.
Bäst just nu: Den Entrecôte på dryga kilot som såldes mig till förträffligt lockpris på Kvantum idag, och som nu skivats till sex utsökt marmorerade underverk, vilandes i marveluös marinad. Jag plockade upp den, begapandes priset, och bar den sedan runt i affärn likt ett litet barn; ömt, kärleksfullt, och fantiserandes om allt underbart vi kommer att uppleva tillsammans. Jag älskar min Entrecôte!
Sämst just nu: Att jag inte har tid att skriva om de ytterligare sakerna jag tänkt, utan får skjuta upp dessa till morgondagens inlägg. Bara så jag inte glömmer, så är ämnena en ny skojig dambekant och vad som sades då vi tog ett par öl på Bishop's igår, samt varför amerikanska versioner och nyinspelningar av befintliga brittiska serier är bättre än orginalen.
Jo kom igen nu, snääälla! Bara lite?
Förra gången det här mediejippot "Bonde söker fru" gick, så satt en av bönderna som brukligt och bläddrade igenom breven som kommit från intresserade kvinnor. Vid sin sida hade han ett par tjejkompisar. Plötsligt dök det upp ett brev med ett foto på en väldigt lättklädd dam, och lystnaden glimmade till i bondens ögon. Då nappade en tjejkompis åt sig brevet och "ajabajade" bonden. En sån skulle han minsann inte ha! Snopet såg han efter brevet, och hade förhoppningsvis såpass med insikt att han inombords bannade sig själv för att han umgicks med denna den värsta sortens människa; En småaktig cockblocker med mindervärdeskomplex och hävdelsebehov.
Måtte djävulen ta alla dylika! Inga förtjänar mer att pinas i den åttonde kretsen utav Dantes helvete, än dessa livslustsugande sabotörer av sexuellt umgänge.
Något som retar mig lika mycket, är att bögarna tycks ha ensamrätt på den sexuella frigörelsen nu. När homosexuella hästbonden Peter emottog ett kort föreställande en naken kille hoppandes från en båt, med drulen dold bakom en påklistrad stjärna, pillade han till sällskapets förtjusning bort denna.
Där var den, drulen.
Peter mös åt den, och uttalade sig sedan om hur "porrig" han var, den där killen.
De har carte blanche för allt sånt här, bögarna! De kan öppet diskutera allehanda köttsliga behov och ställa krav. I media tycks 50% av allt som lämna munnen på en bög vara sexuella anspelningar. Men det tar inte slut där. De får också springa runt och ta kvinnor på brösten hur som helst. De gör det på teve, de gör det i sin bekantskapskrets och de gör det på krogen. Många kvinnor accepterar förvisso inte det här beteendet, men de förväntas att göra det.
Varför, vet jag inte. Är det för att de genom att vara bögar automagiskt blir auktoriteter på stil och mode, hos män såväl som hos kvinnor, och således måste få undersöka folks kroppar som det passar dom? Eller är det för att de inte "utgör något hot"?
Det är kanske det mest kända exemplet. Efteråt ska Scarlett ha uttalat att hon inte alls var ok med det där, och att hon vill ge reportern en smäll. Men hon accepterade det och höll masken, eftersom det förväntades av henne. Hade reporten varit hetero så hade höger suttit där direkt, det är det inget snack om.
Man gör ju helt enkelt inte sådär. Det hela borde ur kvinnans synvinkel anses som vulgärt, och dessutom kränkande. Vad är det som gör den här objektifieringen utav kvinnor lättare att acceptera, än den objektifiering som vi som vill sätta på kvinnorna utsätter dom för?
Nu förstår ju jag att det här framstår som fördomsfullt, homofobt och alla andra floskler man nu kan hitta på i vårt politiskt korrekta och många gånger in-i-helvete trista samhälle, där det är viktigare att inte såra folk än att säga sanningen.
Men min poäng är inte alls att de här priviliegierna ska berövas bögarna, tvärtom. Som vanligt så är grunden till mitt gnäll endast avundsjuka! Jag är inte arg på bögarna alls, de gör ju alldeles rätt! Jag riktar istället mitt förtret mot kvinnorna!
Varför får inta jag fjollhoppa runt och rycka i tuttar och bete mig? Kanske strutta runt på stan i solskenet, lyfta på en kjol och käckt hojta "goddag" åt en sommarfräsch framstjärt?
Det ska ni ha klart för er, fruntimmer, att delar ni ut såna här favörer åt en grupp, så ska vi alla ha dom! Annars är det orättvist, och det finns inget osvenskare än orättvisa.
Ni får ju kladda och bete er hur ni vill med oss utan att vi slår till er eller klagar särskilt mycket. Det är ju inte vårt fel att ni väntar med att utnyttja den rättigheten till ni är gamla desperata grogghaggor.
Nä det svider, det här.
Xrim: Du har smak och stil du, gamle plattlandsknekt. Många fina bitar på deras skivor, minsann. Fanjunkaren rynkade på näsan och frågade: "är de nå irländsk skit? Nä usch!". Vart ligger den där delikatessaffären? Bäst ostutbud hittills har jag nog sett på Coop Örnäset, vilket ju är lite märkligt med tanke på att där bara bor blandmissbrukare och försupna järnverkare. Jag klev in på en liten sketen konsumaffär på Söder i Stockholm en gång, och dom hade minst fem olika sorters parmesan, och lika många sorters chevre, bl.a. en askad variant. Röd Snapper och Marulk hade också, plus allt möjligt annat. Här har vi norskodlad regnbåge och Kung Gustavs rökta brislingar i tomatsås.
Nej, skägget gör inte filosofen, men det gör honom lite snyggare.
Keyser: Lugn och fin. Se bara till att ha en toarulle med dig när du är ute och färdas. På de stora galleriorna finns pappersautomater, så släng inte alla småmynt åt tiggarna. På hotellen har dom vanligen toapapper, men om du ska göra ordentlig business i porslinet, så får du se till att nypa av då och då för att spola undan. Hålen i vissa toastolar är inte större än hålet i en flaska Heinz Chilisås.
Bäst just nu: 11,5 kg lättare sen början av september. Tack för det, kycklingen, fisken, varmkorven, Entrecôten och fläskfilén, hehe!
Sämst just nu: Den här överjästa prydheten i samhället.
Ave rectum, svabbus gloria!
I brist på grejer att ladda ner så såg jag ikväll en av de bästa västernfilmer som gjorts utan Clint Eastwood, nämligen "Tombstone". Så fort jag ser något som utspelar sig i en annan tid, så börjar jag fundera på när man egentligen hade levt bäst, om man inte levt nu. Det självklara svaret kom till mig när jag satt och glodde på en dokumentär om Pompeji. De hade grävt ut en villa som tillhört en frigiven skrivarslav, som senare skaffat välbetalt jobb som tjänsteman. De hittade dokument som berättade om hur han levt där.
Han hade 240 semesterdagar om året, sexslavinnor och rinnande vatten. Villan var tämligen fet, och utrustad med bl.a. ett atrium, alltså en inbyggd trädgård, även den med rinnande vatten. Han kunde ha buffé varje dag, och hur mycket göka och kröka han ville. Dessutom var samhället väl fungerande och utan unken kristen moral och prydhet.
Det absolut bästa med hela romarriket är att dom hade ett utmärkt system för hur man skulle torka röven efter bajsning. De band fast såna där mysiga tvättsvampar som växer i medelhavet, på en pinne. Med en dylik anordning svabbade man sedan rent i arslet efter att man krystat ut fekalierna. Genialt!
Men det är inte utan att man blir lite avundsjuk på de gamla kåbojsarna också. Tänk att bara rida runt fritt och planlöst på sitt trogna ök, med en Winchester och ett par glänsande revolvrar, kanske skjuta en buffel och halstra filén över sin lilla lägereld. Koka en panna kaffe och rulla en giftpinne i skenet från brasan. Kanske krypa ner med någon bortrövad indianjänta och leka gömma korven. Behövde man sedan slantar så var det bara att skjuta en skurk och lämna in honom till Sheriffen, så fick man deg att bränna på whiskey och poker.
Men det är just det där med att torka sig i arslet. Man måste kunna få utföra en adekvat rentorkning, annars får man för djävulen ingen sinnefrid!
Det är vad som skiljer oss från djuren, och folk i u-länderna. Det enda jag tyckte var jobbigt i Thailand förutom ladyboysen och att vissa hade långa äckliga lillfingernaglar, var att möjligheterna att torka sig ordentligt i arslet efter utfört uppdrag var ganska begränsade. Hålen i toastolarna har helt enkelt inte gjorda för en rejäl svensk skitkorv och papper på samma gång. Och på vissa ställen fanns inte ens papper, bara ett duschmunstycke. Vid första tillfället knöt jag händerna i vredesmod, och tänkte typ "little yellow bastards". Efter det lärde jag mig att alltid ha en rejäl lunta dasspapper i bakfickan.
Förresten undrar jag om någon kan berätta vad de där lillfingernaglarna är till för? Jag har en otäck känsla av att det har just med att avlägsna exkrementer från fisringen att göra.
Elin: Tack, så förolämpad har jag inte blivit sedan en kille i Gällivare tyckte jag var lik lillbrorsan Randy i "My name is Earl". "Karlsson på taket" den enda av Astrid Lindgrens karaktärer som är riktigt osympatisk, vildvittrorna inräknade (ehuru otrevliga, så visade de ju rattarna. Det ska dom ha credd för). Förutom att han är ful och skägglös, är han förövrigt fetare också. Elaka Elin strikes again.
Gruppchefen: Gruppchef var ju en ytterst symbolisk titel för oss, alla vet ju att det var jag som utgjorde ryggraden på TPC. Den ende som förresten hade bättre värnpliktsbetyg än mig var Dalle, men han ägnade mest dagarna åt rövslickeri och att se dum ut, så det räknas inte. Jag skulle golat den där gången ni snodde min luftpistol och åkte runt i Ängelholm med Caravellen och sköt på skyltfönster, så kanske jag hade fått bli gruppenführer istället. Snacka om lojal vapenbroder!
Xrim: Nä, men nu kommer jag att ha ögonen öppna.
Bäst just nu: Eventuella planer att åka och hälsa på Olefin.
Sämst just nu: Snuspriserna. De känns nu när jag inte jagar kolhydratsdraken längre, utan delkompenserar med snus.
Nördar i neon.
När jag kom hem hittade jag nästan omedelbart den gamla vaporuben. "Bra, nu har jag en burk jag kan inta 'rumänskt' (sniffa i en påse) och en som jag kan smörja in mig med" tänkte jag nöjt.
Dagens grej som irriterar mig är sajbergoffarna.
De ser förjävla märkliga ut. Jag försöker förkovra mig i ämnet på wikipedia, men blir inte mycket klokare. Det är en slags gren utav Goff-kulturen, men istället för skräp som Marilyn Manson, så lyssnar dom på Trance och annat skit. Egentligen så heter det såklart inte Sajbergoff eller Goff, utan "Cybergoth" och "Goth" (ni vet som tjejernas "Rocky"-motsvarighet "Nemi", som bara innehåller situationsigenkännande skämt som endast tjejer förstår. Typ hur chokladsugen man är när man menstruerar, hur man mår då man lagt upp sig för en loser på fyllan eller hur man hela tiden hetsas att försöka lämna singellivet. Feministhumoristiskt sprängstoff, alltså).Nu är det dock så att jag personligen vägrar sätta ett gäng blodfattiga wannabehårdingar som gjort coola plagget läderrocken nördig att bära, i samma fack som de gamla Goterna. Dessa utträttade storverk som att plundra Rom och slåss mot Hunnerna. Inte heller kan jag se att dessa Goffare skulle ha något med den storslagna epoken/byggnadstilen Gotiken, i vilken flera av världens största katedraler är byggda i, att göra. Den genomsnittlige goffaren verkar vanligen vara ett nervöst f.d. mobboffer med blicken i marken, som dragit på sig en svart rock för att smälta in i en större grupp och på så sätt undkomma sina plågoandar. Denne verkar sällan ha ett hum om hur man bygger ett 30 meter högt stenvalv med handkraft och lyftkranar i trä.
Många gofftjejer är väldigt läckra, men kan jag inte begripa hur de hamnat i ett dylikt nördkollektiv. Kanske har de en fetisch liknande den som hon tjeckiskan i "American Pie", hon som tänder på nördar?
När jag var på affärn innan ikväll för att köpa snus, stod det en jättestor sajbergoffkille i kassakön. Han försökte se hård ut i sitt långa hår och svarta rock. Med ett flertal neonrosa hårflätor i kalufsen, var han dock inte hårdare än en diarré.
Jag tycker de kunde bli punkare istället. Punkare ser också skojiga ut, och de lyssnar på bra musik.
Bäst just nu: Jag har sett ännu två Clint-produkter jag aldrig sett tidigare. Det ena var ett avsnitt av "Rawhide", västernserien han slog igenom i i mitten utav 50-talet. Jag var mycket vördnadsfull under tittandet.
Sämst just nu: Det är drygt att ligga hemma i sjukdom. Det finns snart inget kvar att ladda ner att se alls.
Uno
På något sätt har dom ändå nån slags obegriplig kultstatus. Varför? För att Plura låter som nån gammal blandmissbrukare? Covern utav "Somliga går med trasiga skor" är det enda jag vet säkert att jag hört av dom, men det var ju för djävulen inte ens deras egen låt.
Det får vara slut med det här jävla Eldkvarnandet!
På tal om "Freda'" så verkar nu Uno Svenningson helt legitim att tycka om, även utav något slags vuxna män. För att uttrycka mig på postpubertalt dataspråk; OMGWTF*!!!
En kväll när jag kom hem till studentlägenheten, så satt där tre lånhåriga jävlar med en gitarr på en balkong, och sjöng "Under ytan" med inlevelse som om de var pårökta och rödvinstinna. Först när jag hörde dom tänkte jag bara "förbannade studentjävlar", som jag alltid gör när de gapar och spelar allan i mitt livsrum. Men när det gick upp för mig vad det faktiskt var dom satt och spelade, så tänkte jag först: "Hehe grabbarna har ju humor, spela Uno sådär... men när ska de börja garva?"
Grabbarna började inte garva, de bara sjöng och sjöng. Jag stannade upp och glodde gapande på dom. Jag ville skrika "HÅLL KÄFTEN!!" ända från tårna, men kunde inte. Kunde liksom inte riktigt processa vad jag såg. Jag började liksom trippa otåligt på stället, som en hund vars husse klättrar upp i ett träd.
"Vad göööör dom? Hur kan dom inte förstå att det dom gör är fel? Varför sjunger dom inget av Nirvana, eller åtminstone 'Stairway to heaven' som alla andra långhåriga jävlar? På vilken slags odysfunktionell skola har de där blomsterbarnen gått, där man inte haft vett att mobba in lite ordentlig svensk självdistans i dom?". Tankarna trängdes i mitt inre. "Mitt livsrum håller på att fullständigt fittifieras" tänkte jag modstulet, och gick in i dubletten jag delade med de fem sittringsbajsande, hårfällande idioterna från Pakistan.
Det var en svår tid.
Ingvar: Getost, så var det ju. Ja, blod och inälvsmaten som "Blodplättar", Blodpalt och Leverpalt glömde jag alldeles bort. Vad beträffar det där andra så vill jag inte veta vad lappar sätter i sig. Jag är nöjd bara de inte äter barn, sen vill jag inte veta mer. Blåbärsylt till palten måste vara någon norrbottniskt då, kommer inte ihåg vad jag fick till palten när jag fick det i västerbotten sist.
Elsa: Vad betyder det? Är det cockteasing, eller kommer du ut som tvestjärt? Det sistnämnda är att föredra, men kläm fram bloggadressen din istället för att besudla kommentarfältet med orenheter. Ledsen att du inte fick tillbringa helgen i mitt muntra sällskap, jag är mycket mycket sjuk.
Bäst just nu: Inget! Varmkorven, hostmedecinen och snuset börjar ta slut, och jag ligger hemma med alla förkylningars moder, och har sett ALLT värt att se som går att stjäla på Pirate Bay... nästan.
Sämst just nu: Hugh Hefner! Det är dags nu Hugh, du har haft ditt roliga. Plocka ner skylten, och sluta daska hängpungen mot 19-åriga flickors stjärtar. Skulle jag visa mig med en 19-åring skulle hånropen aldrig ta slut, men den där fan kommer med ett 19-årigt tvillingpar, och blir hjälteförklarad!
"De kommer förmodligen att bli mina flickvänner" har han sagt. Du kommer förmodligen att relativt snart plocka ner skylten, jävla rökrocksröv!*"Oh My God, What The Fuck", för er över 30.
Norrländsk matkultur.
Jag rensade dom ganska rutinerat om jag får säga det själv, och pratade som vanligt med mig själv när jag stod och pysslade. "Det här är ju löjeväckande, höhö" eller "Detta liknar ju rena löjan". Jag hade fått tillredningsinstruktioner utav Fanjunkarens sambo Gullan, som är gammal skärgårdsbo. De små gynnarna skulle sjudas 5-6 minuter i vatten som innehöll en deciliter salt per liter, samt ett gäng kryddpepparkorn.
Det låter kanske som mycket salt, men det blir absolut rätt.
Innan jag flyttade norrut hade jag bara hört talats om löjrom, men jag hade aldrig reflekterat över vad en Löja var. I Skåne är det främst Stenbitsrom som gäller. Denna är lika delikat som löjrom, men mycket tacksammare att "skörda". Här uppe äter man dock alltså Löja, och vanligast verkar vara att man äter den med potatis och löksås, som vi gör med saltsill i Skåne.
Ofta halstrar man den istället, och då äter man den vanligen tillsammans med "Småla", som man gör med den mesta fisken man halstrar här uppe. Ordet "Småla" är en dialektal förvrängning utav att smula, men det är också en förkortning utav rättens fullständiga namn; "Smålanedi", alltså "Smulaneri". Anrättningen består nämligen utav hårt tunnbröd som smulas ner i mjölk med lyngonsylt i en djuptallrik. Det är mycket vanligt att äta till frukost häruppe, och alltså även till middag, om den berikas med exempelvis halstrad eller stekt Gädda, Sik eller Löja.
Om man forskar vidare i skillnaderna mellan maten här och i södra Sverige, så finner man att dessa är större än vad man skulle kunna tro. I Västerbotten är det t.ex. vanligt att stoppa finskuret fläsk i pannkaksmeten, så man får pannkakor med kött i, s.k. "Schlobbor". Man säger Schlobba även i Norrbotten, men då kan det röra sig om en vanlig pannkaka utan fläsk.
Det vanliga är dock att dessa pannkakor benämns "plättar" här. Pannkaka för en norrlänning är gjord i långpanna i ugnen, d.v.s. det vi i övriga Sverige benämner "ugnspannkaka". Det vi i övriga Sverige benämner som plättar, kallar norrlänningarna för "småplättar". Eftersom jag älskar västerbottniska fläskschlobbor, och är norrland djupt tacksam för detta bidrag till den svenska matkulturen, så kan jag ha överseende med den här svagsinta dumheten att kalla pannkaka skapad i stekpanna för "plätt".
Häruppe är man bättre på att behålla sin gamla matkultur trots influenser och nyheter utifrån än vad vi är i södra Sverige. Kaffeost är t.ex. något alla känner till och som är ganska vanligt, speciellt inåt landet. Det är en vit, tämligen smaklös ofta hemmagjord ost (ofta från fårmjölk) med gummiartad konsistens som skärs i små skivor och läggs i kaffet. Ganska trevligt faktiskt.
Till kaffet äter en del i inlandet även torkat renkött. Man lägger det i kaffet, så sväller det lite och mjukar till sig, blir sladdrigt och mumsigt.
Torkar gör man även Gädda. Min vän Marcus körde av vägen ute i skogen mellan Arvidsjaur och Gargnäs en gång. Det skedde i en korsning, och just där låg de enda två husen på någon mil. I det ena bodde en ung lantbrukarfamilj, och i det andra en vital och rakryggad gubbe på runt 85 år, med kolossala polisonger. Just som Marcus traskat upp på vägen för att överblicka situationen, kom gubben lunkandes med sävliga steg. Han snaskade på något, som han vänligt sträckte fram mot Marcus. "Ska du ha nå' törgädd?" undrade han generöst. Även om Marcus uppskattade gubbens vänlighet och komiken i situationen, så frestades han inte av den torkade gäddan.
Den norrländska matkulturens absoluta stolthet och namnkunnige monark är dock palten. Det är en hård boll av riven potatis och kornmjöl, och i mitten finns en surprise av vad som vanligen är rimmat bogfläsk. Denna delikatess avnjuter norrlänningen vanligen med hjortron- och eller blåbarsylt samt smör. Mjölk är vad som vanligen föredras till detta, även utav vana öldrickare och dylika individer.
Som kroppkakeälskare har jag ringa förståelse för paltfanatismen här. Kroppkakan har en mycket behagligare konsistens, då den är gjord på både rå och kokt potatis utan kornmjöl. Dessutom är fläsket i mitten av en kroppkaka vanligen förstekt, samt ackompanjerad utav både lök och kryddpeppar (denna kejsare utav kryddor, fläskköttets och lutfiskens perfektionskapande smak-katalysator). Bara tanken på detta med lingonsylt och grädde, det får mig att vilja utbrista samma sak som när jag tidigare ikväll hittade rom i en av Löjorna, som jag saltade lite och slafsade i mig; "AMBROSIA!".
Varför man är mer förtjust i den enligt mitt tycke visserligen goda, men smaklösare palten, vet jag inte. Enkelhet är något som präglar alla norrländska maträtter. Att t.ex. jämföra den norrländska matkulturen med den genuint skånska skulle vara som att jämföra en T-Ford med en Bentley Continental. Varför maten här är mindre avancerad vet jag inte. Kanske är det för att utbudet var så mycket rikare söderut, kanske har norrlänningarna inte kommit lika långt i evolutionen.
Bäst just nu: *SPOILERVARNING* Hamilton överlevde även senaste boken. Erik Ponti blev mångmiljonär och köpte Maserati, Pierres fru Eva är bäst i landet på sitt jobb, och hade lika fina kläder som Carla Bruni. Pierres fallskärmsregemente var världens bästa, och Frankrikes president fjäskade för hela sällskapet. Han är ju nästan lika jävla knäpp som jag när jag skriver "När godheten segrade", fast dialogerna i hans böcker är påtagligt krystade och gubbaktigt fantasilösa. Men jag kan inte låta bli att tycka om Guillou, denne gamle stenrike Maoist utan självdistans. Underbar!
Sämst just nu: Förkylning på G, och jag har åter förlagt vaporuben.
"This is how I roll!"
Jag har åter läst om saker i blajmedia som gjort mig förbannad. Eller snarare, en sak gjorde mig förbannad, den andra irriterad.
Den första grejen gällde ett fall utav fortkörning, där en person kört i 212 km/h på 80-sträcka. Inget jag fördömer, det skedde i en folkfri tunnel där inga barn lekte. Jag har gjort liknande grejer själv; drygt 180 på Bergnäsbron som är begränsad till 50 km/h, Luleå-Råneå på 14 minuter, Göteborg-Ängelholm på en timme, o.s.v.
Vilken idiot som helst kan göra såna här saker på bra breda vägar med rätt bil, så det är inget att applådera eller skryta med.
Men nu är det så att just i det här fallet var det en synnerligen hedervärd fortkörning, ty den var ett exempel på det femte av Buffismens sakrament; "Begåendet utav kriminella handlingar på norsk mark". Det rörde sig nämligen om en svensk som körde genom "Bömlafjordtunneln" i Norge. Så långt allt väl, all heder åt den unge mannen.
Tyvärr fastnade han lite orutinerat på en fartkamera. Kjell Arne Hestad vid norska trafikpolisen sade i ett uttalande att "det var det värsta fall om griskörning" han varit med om. Haha, en förargad norrman är alltid en liten seger.
Nu föll det sig dock inte bättre än att norska polisen kontaktade svenska myndigheter, vilka i sin tur golade ut sin egen medborgare så att han nu måste sitta 2 månader i fängelse. Hur i helvete kan vårt samhälle vara så vridet? Hur fan kan man lämna ut en medborgare till främmande makt på det viset? Sätter svenska myndigheter norska lagar och regler före sina medborgares väl och ve? Det verkar fanimej så!
Blodig jävla revolution!
Det andra förargelseväckande fallet utav dumhet i media, var en sak som Fanjunkaren gjorde mig uppmärksam på. Tidningen "Norrländska Socialdemokraten" har nyligen frågat 5 personer på stan vad de skulle göra om de fick 1,3 miljarder kronor. Frågan ställdes till följd av att det norrbottniska företaget Liko sålts till USA för den summan.
Av de fem tillfrågade föreföll två utav dessa särdeles korkade. Den första var en gammal tant, som sa att hon skulle ge barnen och barnbarnen en slant, sen skulle hon köpa lite nya kläder och kanske resa lite. Det andra var en ung kille, och han var riktigt trög; han skulle reda upp sin privatekonomi, sen skulle han utbilda sig till svetsare.
Har folk ingen jävla fantasi?
Higge, vad skulle du göra om du fick 1,3 miljarder?
Jag skulle skaffa etagevåningar i sveriges 10 största städer, samt på Manhattan och i Bangkok, och köpa en stor ö i skärgården. Där skulle jag bygga ett "lantställe" med alla bekvämligheter, samt ett underjordiskt högkvarter fyllt med honungsinsmetade isländska flygvärdinnor som ständigt torrjuckar på varandra. Några Bentleysar, Bugattisar och Koenigseggar skulle jag ha i garagen runt om i landet, men mest skulle jag köra med en specialmodifierad och förgylld Ford Fiesta årsm. -79, med all utrustning, kalvläder och 600 hästar. Vidare skulle jag låta dressera en liten krallig korean att kasta sin hatt jättehårt, och anställa honom som hejduk.
Det var väl för fan inte femti papp på triss det var snack om?
Elsa: Sååå? Var är nu din blogg då? Fick du tag på Farbror Joakims turkrona?
Bäst just nu: Nä! Eller jo förresten, Fetaost. Hur kan ett sånt gäng korrupta morsgrisar uppfinna en så förträfflig ost?
Sämst just nu: De verkar renovera moppen på försäkringsverkstan, de dumma jävlarna. Nu måste jag göra mig besväret att sälja skiten istället.
Mitt liv i 14 bilder.
Det här är jag på 70-talet. Jag fattar inte varför man tyckte de där tapeterna var fula på 80-talet? Snyggt! Morsan hade gjort något kul med håret. Den stora frågan är vad som hände med kohudsmattan i hallen? Den minns jag inte.
Här har jag dinerat iförd brun plysch. Det var lite stil på grejerna -81.
Jag är hos farmor och farfar, förefaller ha dinerat igen. 
Här har vi ett viktigt historiskt dokument. Jag sitter längst till vänster, och om ni klickar på bilden ser ni tydligt de stenhårda magrutorna. Nu skulle man haft en magisk telefon som man kunde ringa bakåt i tiden med, för då skulle jag ringt mig själv och sagt: "Det är inte nödvändigt att fritera allt när du går i gymnasiet, och skölja ner det med folkisar morgon, middag och kväll!". Det här kallades "Lek och plask", och tanken var att man skulle lära sig simma. Vad den mörka simlärarinnan till höger hette kom jag aldrig ihåg, vi kallade henne bara för "Spola kröken" efter texten på en urtvättad gul t-shirt hon hade. Jag förstod aldrig det där med att "Spola kröken"...
Fotografen står ivägen för teven. 
Här hade jag hunnit börja 2an tror jag. Det är inget att flina åt, ehuru lät jag mig uppenbarligen duperas utav fotografen.
Hål i örat sedan 4-5 år redan här. Skulle haft en sån där telefon igen; "Klipp dej!"
6-7 år senare, i gymnasiet. Min klasskamrat Per sitter och kelar med bävern "Turbina" på Lycksele djurpark. Det var det bästa med att läsa "Djurvård, Jakt och Fiske"; Fri tillgång på bäver. Den där fan blev bitsk när den blev äldre, och då slutade vi gosa med den.
Det här var Bengt, utan tvekan en av de bästa lärarna jag haft. Vi hade honom i "Arbetsmiljö" och i fiskekurserna. 
Här är vår lilla klass. Jag är också med på bilden, och fejkar något slags leende. Men det var en av de tyngsta dagarna jag upplevt.
Min förstabil på parkeringen till lägenheten i Lycksele. En Ford Escort -82. Ett mästerverk sett ur mekanisk synvinkel. Klippan-Grängesberg på 28 liter bensin, och en toppfart på förbluffande 190 km/h, eftersom hon orkade varva ut på alla växlarna. Hällde man på vatten och olja lite då och då, kunde hon utstå vilken behandling som helst. I skuffen hade jag en sovsäck, för om jag fällde baksätet fick jag plats att ligga där diagonalt. Där sov jag om jag var full, och inte i stånd att köra. Det var kanske ingen musöppnare, men det gick fint att göka i den.
Här är jag med polare från Malå och Adak. Vi har pisspaus på väg till Norsjö. Jag är chaufför, och kör Andrés svarta Manta i mitten. Vi utgjorde en magnifik invasionstyrka av lifetakers and heartbreakers, och satte skräck i fienden med lurviga blå Helly/Hansen-jackor. Vissa av oss hade även björkboots (trätofflor) vilket säger en del om vår hårdhet. Björkbooten är ett skodon för strid, inte flykt. 
Vår gamla Skyeterriertik Buffa, på sin ålders höst. Det här är en hund avsedd för strid i gryt, och pälsen ska skydda mot bett, inte göra hunden gullig. Med kropp på dryga metern och ett bett som en schäfer är det mer en lurvig alligator än en hund. Varför alla går runt med fula kamphundsblandningar när det finns såna här karaktärer är en gåta. 
Efterföljaren Lasso i sin favoritposition. Med nästan 68 cm i mankhöjd och drygt 45 kilo, är han en av de största schäfrar jag sett. Jag var värnpliktig 20-åring när jag körde in till djursjukhuset och avlivade honom när han fick magcancer. Jag tjöt mig alldeles rödsvullen i trynet, precis som då gamla Buffa lämnat in 10 år tidigare.Bäst just nu: Att Fanjunkaren iddes skanna in de här gamla bilderna åt mig.
Sämst just nu: Jag är alldeles speedad på Pepsi Max.
Viktiga grejer!
Wilmer-X låt "Teknikens under" handlar bl.a. om dildosar.
James Arness 
och Peter Graves 
är bröder.
Nu kom jag inte på mer intressanta fakta.
Då kan jag istället passa på att meddela att jag kommit på ett namn på den religion jag håller på att utveckla för eget bruk. Den är i princip en "karmabaserad" religion, som tillkommit genom att jag plockat det bästa ur Asatron och Buddhismen, samt modifierat det för att det ska bli riktigt bra. Notera att religionen fortfarande är under utveckling!
Med "karmabaserad" menar jag lite slarvigt att man ska sköta sig och vara god, så råkar man ut för bra saker. Som i "My name is Earl" om nån fortfarande ser den. Enligt detta system ska man dock inte hämnas om någon tar ens skit eller på annat sätt gör orätt. Där kommer Asatron in i bilden. Enligt den har jag all rätt att hugga ner den som stjäl mitt skepp eller klipper av mitt skägg.
Enligt min religion straffas då missdådarna utav dåligt karma, vilket använder mig som redskap.
Faktum är att hur jag än råkar bete mig mot någon, så är det för att karmat använder mig som verktyg. "Aha, så då kan du inte göra fel enligt religionen, eller dra på dig dålig karma?" säger ni kanske då?
Nja, nästan inte. Den här religionen har nämligen två förbud, som inte får brytas.
1. Jag får inte tacka nej till fri alkohol, såvida jag inte har en giltig orsak (t.ex. om jag måste köra bil).
2. Jag får inte tacka nej till sex med kvinnor då det bjuds, såvida jag inte har en giltig orsak (t.ex. om kvinnorna ifråga besitter någon defekt som inte kan botas med släckt lyse, eller om jag råkar vara upptagen. Skulle det förresten falla sig så att jag råkar ha sex med någon trots att jag har en flickvän, så beror det då mest troligt på att min flickvän har dålig karma).
Vidare ingår i min religion fem sakrament (d.v.s. heliga handlingar. För kristna rör det sig t.ex. om dopet och nattvarden).
1. Ätandet utav buffén.
2. Skorrandet utav r.
3. Skådandet utav Clint Eastwood-filmer.
4. Tagandet utav lugn.
5. Begåendet utav kriminella handlingar på norsk mark.
Dessa sakrament skall helgas så man känner att man är belåten med sig själv.
Efter döden hamnar man på ett bra ställe. Ett slags Valhall, dit man kommer även om man t.ex. dör av fetthjärta eller om man blir överkörd av bussen. Man måste alltså inte dö i strid, som i Asatron.
Det är en underbar plats, där det t.ex. inte finns 72 snoppfobiker som i Allahs torftiga paradis. Istället för sånt trams kan man sitta ner vid den heliga buffén med Clint och Ernst Hugo, och vara omgiven utav lystna Tilde Fröling-kloner och isländska flygvärdinnor.
Man kan t.ex. roa sig med att köra vilka bilar man vill för gratis soppa, spränga bort skit eller pina norrmän/trafikpoliser/hippies/miljöpartister/vänsterhänta/Sten Tolgfors. I bäckar av gräddlikör leker Playboy bunnies med varandra, och varannan mil finns ett värdshus med ålagille.
Alla gamla borttagna snussorter finns där; Stjärnsnus, Rallarsnus, Karlskrona snus, Svensk Export o.s.v.
Det är en evig njutning med saligt rumpbitande och frosseri i allt som gör en lycklig.
Vad heter religionen då? Buffismen såklart, jag är Buffist! Bli en du också!
Ingvar: Nu fick jag en bild i huvudet utav dig utan något under ett par snickarbyxor, alldeles blek och sädesbesudlad. Hujja!
Lindblom: Jag har ju ingen moped, ditt antipiggment!
Xrim: I den där Clint-samlingen som Expressen säljer, så får man "Nu fajtas vi igen", men inte "Nu fajtas vi!". WTF, typ.
Elin: Minns du min napp?
Bäst just nu: En av de nya t-shirtar jag beställt på allposters.com 
Sämst just nu: Tidig tvättid imorrn. Faen!
Hängselbyxor!
De skulle passa mig som smuts på en fransman! Men vad har man till? Linne och Dr. Martens? Är jag kanske för gammal?Jag har förresten insett en sak, när jag ser på dagens ungdom. Vi i Generation-X kommer aldrig att bli för gamla. Vi var där när Nintendo lanserade 8-bitarn, och då CD-skivan kom. Vi var först på, och har hela tiden behärskat allt som utvecklingen skänkt av vikt under utvecklingen till det globala samhället.
Det här slår mig varenda gång jag ser tuffa fjortisar sitta i busskuren och spotta mellan sina fötter. Likt syfteslösa bihang plaskar de runt i vårt kölvatten, och upprepar det vi gäspar åt. De tror sig vara coola då de slår frivolter ner i livets swimmingpool. Synd bara, att vi i Generation-X var och pissade i den där poolen redan innan 90-talet.
Vi kommer helt enkelt aldrig att bli för gamla.
Elin: Du måste sett bra fånig ut när du knuffade runt en gräsklippare i snålblåsten på stenskravlet där nere i Sveriges Severomorsk. HAHA! Silly woman.
Sämst just nu: Jag är vankelmodig! Jag vill dubbelklicka de där jävla byxorna! Ska jag "Add to basket"? IIIIIH! Jag vet inte!
Bäst just nu: Inte "Journey to the center of the world" med Brendan Fraser iaf. Varför dubbelklickade jag den jäveln?
Högstadieärr.
Något utav det värsta jag vet är när folk underskattar ens intelligens. Som liten kändes det som ett slag i ansiktet när vuxna bokstaverade hemligheter som jag utan problem kunde uttyda. Higge var vid dessa tillfällen ett utomordentligt rasande litet unikum av slughet, som väl egentligen borde ha gjort någon slags våldsam revolt, eller nåt. Istället har man lagrat de där demonerna i sitt spatiösa inre.
Det har nästan blivit lite sport att kväva våndan av allt gammalt skit som man råkat ut för. Jag är rätt rutinerad nu, måste jag säga. Känner jag en besvikelse komma, så stryper jag alla känslor och dödar förhoppningarna. Det låter sig numera göras med sådan bravur att jag förmodligen kan beskrivas som osårbar. Ingen kommer åt mig, och det känns faktiskt rätt skönt.
Vad som däremot kan irritera mig en smula, är att jag fortfarande har svårt att släppa gamla oförrätter från tiden då jag mådde dåligt, var rädd och inte vågade slåss. Då var jag ett lätt offer för allt möjligt mänskligt avskräde som sökte någon att plåga som inte slog tillbaka. Jag var ett nyblivet skilsmässobarn som nyss upptäckt att ingen av mina vänner verkligen ställde upp när det gällde. Det kan man dock inte lasta dom för. Vem mådde inte skit i högstadiet? Alla hade väl sina demoner att slåss mot, och skolan var säkerligen helvetet på jorden för fler än mig.
Förutom invandrargängens generella trakasserier utav alla på skolan, så är det särskilt en grej jag minns, och som fortfarande grämer mig nästan lika mycket nu som då.
Jag lät en kille som var huvudet kortare spotta mig i örat på skolbussen. Det hände vid ett flertal tillfällen. Han var ett år äldre, och hade alltid en större kompis med sig. Att jag inte vågade göra något mot den där lille skiten gödde ett ofantligt självförakt. Som livsform och människa var jag fullständigt värdelös.
Som litet barn blir man ofta itutad att våld inte löser något, att det är fegt att slåss, och att det är den som vågar backa som är modig. Det kanske är en lämplig pedagogik för att hindra slagsmål på dagis, men då barn blir äldre borde de få veta sanningen. Kan man bortse från att boken "Ondskan" är inpyrd utav Jan Guillous självbelåtenhet, och att huvudpersonen "Erik" är marinerad i samma dunderhonung som Carl Hamilton, så är det bara att konstatera att boken har rätt i sak.
Om någon gör illa dig, ska du slå tillbaka. Översittare och mobbare är rädda fegisar, de går inte på offer som slår tillbaka. Så är det. Sen kan flanellpyjamaspacifisterna rabbla hur mycket gammal unken ghandipropaganda de vill, det är ändå bara skitsnack.
Att prata med lärare och kuratorer hjälper inte. En kille som var idrottlärarnas favorit, och som var extremt stark och vältränad, brukade ofta dra mig i håret genom korridorerna i högstadiet. Det roade honom att bogsera mig i håret, fram och tillbaka i spottloskorna och golvsmutset i de 30-40 meter långa korridorerna.
När jag därför för första och sista gången tjallade till kuratorn, ropades både hans och mitt namn upp i högtalarsystemet. Sedan fick jag sitta inne hos kuratorn, öga mot öga med honom. Under ett av de mest förnedrande ögonblicken av mitt liv, tog jag tillbaka anklagelserna, och menade att det nog inte varit så farligt. Han duperade utan problem kuratorn, och menade att han trodde jag var helt med på det, och att allt bara varit en lek.
Jag bet ihop och tog skiten resten av högstadiet, hatade mig själv ännu mer och litade aldrig mer på någon vuxen i skolan.
En utav de absolut värsta människorna på skolan var en kille från Polen, som såvitt jag vet bodde med sin ensamstående mamma. Ena dagen sprang han invandrargängens ärenden, andra dagen kom han rakad med bomberjacka och Dr. Martens och hängde med nassarna. Han var våldsam, hotfull och farlig. Dessutom var han äcklig, och bajsade i en tjejs väska en gång. En annan gång pissade han i ett vattengevär, och sprutade ner folk.
Då jag börjat läsa på LTU i Luleå, fick jag höra att han gått ner sig. Tydligen hade han sugit av en kille i en gränd för en hundring till amfetamin. Det gladde mig. För ett par år sedan fick jag höra att han dött av en överdos heroin, och jag tyckte ärligt talat att det var ett bra besked. Gör det mig till en dålig människa? Många som aldrig råkat illa ut själv, utan genomlevt sina skolår utan våld och förnedring skulle nog säga det.
För mig har de där människorna dock inget värde. Jag har ju ingen skyldighet att känna något medlidande, eller hur? Alla har de efter skolan plågats av svåra olyckor, missbruk och trasiga kroppar, och det gläder mig lika mycket varje gång jag hör om det. Hade jag gjort något då istället, så hade jag kanske inte ens kommit ihåg dom. Nu har jag istället alltid kvar det där i mig, att jag var ett offer.
Att många i tonåren funderar över döden är ju ingen nyhet, och jag var inget undantag. Liksom många andra hade man ju fantasier om att ta livet av sig, och det kändes emellanåt som en lämplig utväg. Jag hade t.o.m. en "Svullosnara" (Micke Dubois hade ju en snara upphängd en längre tid i sitt förråd, som han tyvärr till slut hängde sig i) upphängd under en tid, som jag brukade gå och sitta med ibland. Det kändes bra på något sätt. Att faktiskt skutta ner med svullosnaran runt halsen kändes visserligen rätt avlägset, men själva grejen var ju att jag kunde dra ifrån all skit när jag ville, och det kändes skönt på något sätt.
Någon gång i 8an hade vi dock info med syo-konsulenten, och jag fick då veta att man kunde söka sig bort från kommunen i sitt gymnasieval. Det var bara att söka en utbildning som inte fanns på orten. Då fick man dessutom en massa pengar av hemkommunen. Det skulle dessutom visa sig att Klippans kommun var en av de generösare kommunerna i detta avseende. Att fly till Norrland och börja om från början kändes som ett alldeles fantastiskt alternativ, och det skulle visa sig bli det bästa beslutet jag någonsin tagit.
Nu får man kanske intrycket av att jag skulle vara en förbittrad och olycklig typ, men så är långtifrån fallet. Jag är väldigt nöjd med att vara mig, och skulle inte byta med någon. Varför jag skrev om all den här gamla skiten vet jag egentligen inte. Tanken var att jag skulle skriva om Hulk Hogans dotter Brooke Hogan, som vildsint ska ha hävdat att hennes bröst är äkta. 
Hahaha! Därav inledningen i inlägget, att jag ogillar när folk tror jag är dum. Nu blev det dock en massa gamla tråkigheter istället.
Elin: Det är en ofantlig tur för patriarkatet att ni aldrig tycks inse vår svaghet, och vilken kolossal makt som vulvan besitter. Att ge kvinnorna vaginan, var som om man gav Tobbe i "En annan del av Köping" en atomubåt. Han har inget hum om hur den ska användas, eller hur man avlossar kärnvapenmissilerna. Och det är en jävla tur för oss alla.
Jag är förresten knappast ensam om att ventilera dessa faktum. Varenda stå-uppare från Lenny Norman till Chris Rock har tjatat sig harmynta om det, men sånt tas förstås inte på allvar. "It's funny 'cause it's true" är dock mer än något annat en regel inom stå-uppkomiken.
Olefin: Jag saknar dig också. Men jag kommer så småningom att dyka upp i Uppsala!
Bäst just nu: Fler löneökningar att vänta, enligt chefen.
Sämst just nu: Nu kommer första snön vilken dag som helst!
Ett par saker som borde förbjudas!
Ingenting gör mig argare än när folk står eller går i vägen för en, när de ser eller borde se att de är i vägen. Eller den här; när man möter någon på en trottoar och går så absolut långt åt sidan man kan utan att kliva ut i gatan, och personen man möter ändå siktar på att krångla sig förbi mellan en själv och kanten. Detta trots att resten av trottoarjäveln är fri. Varför gör folk så?
Det måste ju handla om någon slags mindre intelligent typ utav människor? Jag och Olefin gick på stan en gång, mitt på gågatan. Plötsligt kommer ett kärring på cykel och möter oss. Hon dyker inte upp bakifrån ett hörn, nej, hon kommer längs gågatan och har sett oss i god tid. På vår vänstra sida står en gjutjärnsbänk, och på vår högra sida finns 8-9 meter fri väg. När så skatjäveln nästan är framme vid oss, börjar hon liksom sikta på att klämma sig emellan antingen mig och parkbänken, eller mig och Olefin.
När hon slutligen väljer den bredare vägen, är det med en sur min utav besvär. Jag känner hur jag blir förbannad bara jag tänker på det! Varför har vi ingen myndighet som reglerar sånt här? I en perfekt värld (styrd utav undertecknad) skulle i det ögonblicket en styrka på 10 specialpoliser rusat fram med sköldar och batonger, bultat kärringen av cykeln och tvingat henne att be mig om ursäkt, samt skickat henne till en specialstraffkoloni för idioter och arbetsförmedlingshandläggare på Gotland.
Dumma människor som trängs i mitt livsrum och/eller blockerar gångarna på ICA för att de pladdrar med likaledes efterblivna bekanta med feta arslen, är ett fenomen som borde förbjudas.
Det andra är inte lika allvarligt, men likväl irriterande. Jag pratar om det här!
Det finns inte tillstymmelse till klyfta i den där urringningen. Den stackars magra jäntan skulle inte heller kunna trycka ihop en om så det gällde liv eller död. Bulimikerstereotypen på bilden heter Elin Kling, och är en av landets ledande modebloggerskor. Hur man kan behålla någon som helst trovärdighet som modeskribent efter att ha strosat runt och uppvisat urringningar som skulle kunnat tillhört 12-åriga gossetransvestiter är för mig en gåta.Nej, jag säger inte att alla måste ha stora bröst. Jag säger bara att om man ska ha en urringning av den storleken, så ska det finnas lite godis i den. Annars kan man ta på sig något annat. Sånt som på bilden är bara trist, och gör ingen människa glad. På sin höjd skulle kanske Rickard Wolff finna något intresse av det där, men inte jag.
Elin: "Då jag antagligen inte kommer att vinna den" menar du väl? Hehe!
Xrim: Hur klarar ens arsle en sån sak?
Lindblom: "You're such a tool, man!"
Moar: Ja, så är det kanske. Men det behöver ju inte komma ut; Ingen följer med en omtänksam snubbe hem.
Dagens citat: "Nej, jag är inte mörkrädd. I mörkret är det jag som är farlig" Jan Guillou
Bäst just nu: Att jag är så jävla bra själv.
Sämst just nu: Fel genusform! På "Higge Erövraren" läggs en jävla vikt vid att använda rätt genusform. Kvinna som bloggar=bloggerska, så enkelt är det. På aftonbladet.se pissar man på alla former utav genusregler, så där kan man t.ex. skriva "den kända sångaren Elvis" utan att skämmas. Men här är genusformen lika jävla viktig som att undvika särskrivning. Bara så ni vet! När vi ändå är inne på det, så är det fullständigt förkastligt att sätta till ordet "unge" efter orden föl och lamm!
Ett föl är en "hästunge", liksom ett lamm är en "fårunge". Trots detta är det idag inte ovanligt att höra folk tala om "lammungar" och "fölungar". Det gör mig förbannad och får mina öron att kännas våldtagna, ungefär som när skånska dialektförrädare rullar på r. Det finns inga jävla lammungar eller fölungar, för dom är nämligen inte gamla nog att para sig och bli dräktiga.
Kärleksfilosofi
Ibland blir jag lite irriterad på låttexter (lugn, jag ska inte lägga upp någon text som ni förväntas läsa). De har en tendens att romantisera exempelvis förhållanden så till den grad att det blir fullständigt orealistiskt.
Jag kom att tänka på detta idag (jag har förvisso funderat på saken tidigare) när jag lagt in ett par Roy Orbison-låtar på iPoden. Den ena var "I drove all night", vilken handlar om att han kör hela natten för att väcka sin älskade och idka samlag med henne (verbet "älska" som en synonym för samlag är strängeligen förbjudet här), och så frågar han om det är "alright".
Ja, det låter väl fantastiskt trivsamt och myspysigt. Men såvida det inte rör sig om en ganska speciell brud, så funkar det inte så många gånger. En bit in i ett fast förhållande funkar det definitivt inte, såvida man inte vunnit högsta vinsten i flickvänslotteriet. Jag menar, hur många av er manliga läsare som lever i ett förhållande, kan väcka flickvännen mitt i natten och få sig ett nyp (Nä Lindblom, sluta ljug)?
Nä just det, det låter sig tamejfan inte göras!
Om man som kille tänker på den här låttexten och reflekterar över själva storyn, så tänker jag: "Köra hela natten för ett nyp? Tja, det är ju lätt värt det om det är en fin tjej, eller om man är kär i henne. Det är t.o.m. varit värt det om hon haft lite skavanker, om inte soppan varit så jävla dyr..." och då kan man ju liksom förstå varför Roy kör hela natten.
Det intressanta med texten, är att tjejer finner den romantisk genom att fantisera om att det är dom själva som råkar ut för att någon matar deras bekräftelsebehov genom att plåga sig i sju timmar bakom ratten, bara för att vara med dom.
Hade de haft mer självdistans och insikt, hade de kanske inte skattat betydelsen utav denna "självuppoffrande handling" lika högt. I grund och botten handlar det om ganska enkel matematik. Jag exemplifierar nedan med en uppgift som beroende på olika variabler, får tre olika svar.
"Hur många utav följande krävs för att locka lille Nisse från Säffle till Sundsvall? A. Varmkorvar B. Biobiljetter C. Vaginor
Facit: A. 1000 st B. 25 st C. 1 st"
Efter en tid utav filosoferande kring den bristfälliga kommunikationen mellan flickor och pojkar, så har jag kunnat fastslå att många kvinnors undermedvetna definition på "romantik", är manlig uppoffring. Gärna på bekostnad utav fysisk hälsa eller ekonomi.
Det är mycket olyckligt, då få saker är mer förargelseväckande än kvinnor som är oförmögna att se romantik i annat än när exempelvis någon med livet som insats plockar en sällsynt ros på någon bergstopp, eller säljer sin älskade motorcykel för att ha råd att bjuda på dyra middagar på "Gyllene Gaffeln". Det är vad vi i min krets brukar benämna "värsta sorten".
Min mor, som för det mesta är en väldigt klok kvinna, är inte en utav dessa. "Samlaget börjar vid diskhon" sade hon en gång. Vid tillfället skruvade jag möjligen en smula obekvämt på mig, men jag har under senare år funderat en del på det där. Jag tolkar innebörden i det som att det finns romantik i diskandet. Vad är kärlek, om inte att frivilligt ta undan andras skit? Men vad blir då diskande och matlagande som inte uppskattas? Vad blir dessa handlingar utan ett "Tack" eller ett "Jag älskar dig"?
De blir ju de facto obesvarad kärlek, och få saker är ju för gemene man mer tärande än just detta! Utan förmågan att tolka romantiken i varandras handlingar, skapas alltså något så absurt som ett förhållande med obesvarad kärlek.
Giftemål ingås i dagens samhälle på bred front utav människor som inte funderat kring detta, varför även skilsmässorna ökar. Tyvärr är det nog så att det krävs en tid utav ouppskattad "banal" marktjänst, som diskning och matlagning, för att man ska börja fundera på sånt här.
Lindblom: Det var faktiskt en in-i-helvetes rolig kommentar. Tack för garvet.
Emma: Jag tar sällan särskilt hårt på ödets nycker, speciellt inte när de kan korrigeras gratis. Dessutom har du kanske snyggare kropp än jag, och följdaktligen mer att förlora. :p (<--- andra smileygubben någonsin på bloggen)
Bäst just nu: Två nya "Heroes"-avsnitt, ett "raising the bar" och två "Family Guy" i downloadmappen.
Sämst just nu: Inte ett ljud från försäkringsverkstan om moppen än!!? RING Å SÄJ ATT NI LÖSER IN SKITEN FÖR DJÄVULEN! Det hade varit så jävla sweet, speciellt som jag är ett latarsel som ännu efter 417 mil inte orkat lämna in den på 50-milaservicen.
Kejsarens nya buffé-tatuering.
Emma, visst fan är det så! I nuläget är det en s.k. grav accent, som i ordet "Genève", alltså "Genäve".
Man ska inte underskatta humorn i en felstavad tatuering, och "buffä" låter ju faktiskt mer exklusivt. Jag har dock funderat på en lösning på det här problemet sedan jag själv upptäckte det igår. Hos tatueraren tänkte jag helt enkelt inte på det. Nu är det tursamt nog så, att jag kom på en lösning.
Faktum är att jag kom på en lösning så briljant på det här problemet, att jag är eld och lågor över den. Det här misstaget öppnar nämligen för en ny tatuering, lika originell som den första, och jävligt kul. Jag skulle t.o.m. sträcka mig till att säga att det är tur att det blev fel.
Nå, mer om denna lösning senare! Nu ska jag hugga in på nya avsnitt utav "It's always sunny in Philadelphia", en av de bästa komediserierna någonsin.
Håll med om att det var lite kul det här!
Dagens citat: "Kroppen är i motsats till vad många säger inte själens tempel, den är själens nöjesfält" Anthony Bourdain
Bäst just nu: Nya avsnitt av massa bra!
Sämst just nu: Inget vackert höstväder här inte.
Nytatuerad och lycklig.
Rex: Grymt bra idé det här, det måste jag fan säga!
Jag: Eller hur? Inte många håller med... folk har ingen humor.
Rex: Riktigt rolig, jag tror fan det är bästa texten jag sett i en tatuering.
Jag: Hehe, ja jag tycker det är kul.
Rex: Absolut, en tatuering ska ha lite humor.
Mallen kladdades på och jag intog ställlning på en brits i studion. Sedan följde 2½ timme nålplåga, stundtals frapperande smärtsam. Studion är under ombyggnad, och yngre förmågor som var hos den andre snubben och tatuerade sig hade med sig stora följen, så det var en ganska offentlig tillställning. Det sket jag emellertid i. I halvtid klev jag upp och hällde i mig en espresso, sedan fortsatte pinan. U-et och F-et var de värsta bokstäverna, där måste vara en jäkla massa nerver under.
Det var dock inte värre än att vi kunde samtala under akten, och vi bollade lite idéer på nya motiv. Killen var sympatisk och trevlig, lyssnade på "Flogging Molly" och tycktes vara en naturbegåvning, så jag lovade att komma tillbaka med fler motividéer som han kunde leka med och komplettera. "Steamboat Willy"-motivet verkade också vara en kul grej, höll han med om.
Bra kille det där. Nå, det här
har jag över magen nu! Det skulle varit gjort för längesen! Me so happy! Xrim: Förslaget uppskattas storligen, men ekonomin mäktade faktiskt med det här. 1500 gick kalaset på.
Nolen: Era tillägg är inte dumma alls... en smula vulgära kanske.
Ingvar: Det är sant det du säger.
Jååånas: Nu börjar dom ligga rätt i kurs.
Bäst just nu: Helosandoften som omhöljer mig och vittnar om storslagen kroppskonst.
Sämst just nu: Johnny Skan kommer att visa upp vår mage på varenda tillställning han närvarar en tid framöver.
Beelzebub has a devil put aside for Meryl Streep!
"Ni måste se den, den är så bra!"
"Åh vad den är bra, man får både skratta och gråta"
"Den är verkligen jättebra!"
"Passa på innan den slutar gå på bio"
Nej.
Jag kommer inte att se den.
Varför?
Gränsen för hur mycket övergångsålderstokerier jag klarar av går långt innan det här.
Den otäcka bilden får mig att känna mig trängd. Jag vill rycka fram en käpp och värja mig, och sedan gå och lägga mig i fosterställning i badkaret och låta varmvattnet skölja bort allt det hemska i en fyratimmarsdusch. Apskaftet till vänster ser ut som en blandning mellan Nosferatu och en klassisk pillermissbrukande småborgerlig satsubba från någon vidrig såpa. Bilden får mig nästan att börja söka på eniro efter något journummer till nån sån där batterisyraskvättande bangladeshier som kan komma och sitta vakt utanför min dörr.
Och så sjunger dom... mitt i vardagen bryter dom plötsligt mot all reson och logik, och börjar sjunga och dansa koreograferat.
Hemskt! Hade jag varit löjligt rik, vi snackar multimiljardär, så hade jag köpt alla rättigheter till seriemördarmördaren "Dexter" och antiterroristen "Jack Bauer". Sen hade jag gjort en egen "Mamma Mia" där man låter prygla alla som försöker gruppsjunga mitt i vardagen, och där Jack och Dexter kommer in i slutet och... kommer på en slutgiltig lösning på Meryl Streep-problemet.
Bäst just nu: "Mycket snack och lite verkstad" tänker ni säkert om förra inlägget. Nå, jag var hos tatueraren idag. Han hade fullbokat fram till i mitten av November. Det fanns dock en lucka efter ett återbud, och det är imorgon klockan 12:00. Så jag bokade den. HA!
Sämst just nu: Nu är här en jävla röra igen. Hur går det till?
Folk får säga vad fan de vill, nu gör jag det!
Jag vet inte hur många som är kvar sen förra gången jag ventilerade den här idéen på gamla bloggen, så jag förklarar igen. Killen på bilden
heter D.J. Mendez. Lite svår att ta på allvar kan jag tycka, men han är bara här för att hjälpa mig illustrera min tanke. Det är hans "latino"-tatuering över magen som det gäller, den klassiska tatueringen som är så vanlig bland latinamerikanska halvgangstrar och gängmedlemmar.Den där jävla tatueringen. En sådan tatuering, fast som lyder "BUFFÉ" i snyggt typsnitt, och inte ser ut att ha blivit åstadkommen av en tillslipad kulspetspenna på häktet i Sundsvall, ska jag ha.
Jag måste! Mentalt har den blivit som en slags tatueringarnas stora vita val. Den har aldrig riktigt lämnat mig ifred i tanken. Imorgon går jag till tatuerarn, kollar hur texter ser ut i hans portfolio, kollar pris o.s.v. Är allt ok, så bokar jag en tid till i oktober, om det finns någon.
Nu ska det göras. Jag vill verkligen kliva upp på morgnarna och i toaspegeln läsa "ÈFFUB" i stor gotisk stil över buken. Tamejfan!
Xrim: Correctamundo! Vad folk egentligen borde demonstrera mot, är trångsynta och porrsurfingföraktande flickvänner. Utan dom kunde alla de där smygrunkarna slippa rädas repressalier för sina ljusskygga böjelser.
Förresten har jag aldrig nånsin sett en Kickers i Klippan, iaf inte infödd. Vi hade bara nysvenskar och nassar, såvitt jag vet. Hade det kommit kickers hade nog nassarna misshandlat dom i ren frustration, över att inte rå på de många nysvenskarna. Jag kan dock tänka mig att de var talrika i Åstorp; där frodas sånt mög likt bakterier i en luffarljumske.
Bäst just nu: På mindre än en vecka har jag tappat 2½ kg, utan att egentligen lyfta ett finger. Jag är pigg och glad, äter mer kött, fisk och fågel än någonsin. Jag är inte sugen på ett skit, annat än mycket snus. Jag vill noga poängtera att det jag sysslar med inte är bantning, ty dylikt är näppeligen en syssla för manliga män. Nej vad det handlar om, är en diabetesförebyggande och kariesbegränsande kostomläggning, till mer macho mat.
Det finns dessutom pengar att tjäna i detta. Kommer ni ihåg när man ritade på uppblåsta ballonger med bläck- eller tuschpennor, när man var liten? När man släppte ut luften, så blev det man ritat mycket intensivare i färg och konturer. Jag kan alltså spara tid och pengar på att be tatueraren att inte fylla i bokstäverna i buffé-tatueringen så mycket, för om jag tappar mer vikt så blir bokstäverna ju skarpare av sig själv, eller hur?
Dra åt helvete så smart jag är. Min slughet slår mig med häpnad!
Sämst just nu: "Den tunna bruna linjen"
är slut i navet. Jag måste byta bakhjul på henne! Fuck!Reality check: Clint Eastwood levererar.
Men en gång när han bodde på ett hotell i Las Vegas var det ett jävla liv i rummet ovanför, varvid följande utspelade sig.
Detta var på den gamla goda tiden, när Frank Sinatra var Gud i Vegas, och Casinona styrdes av maffian. Nu råkade det vara just Frank Sinatra som hade rummet där det festades, men det tog John Wayne ingen notis om. Han knackade på, iförd pyjamas, och då dörren öppnades sa han helt enkelt till Frank att sänka volymen. En livvakt klev då fram och bröstade sig, och krävde att John skulle "tillatala Mr. Sinatra med respekt". John Wayne, 193 cm lång och mäkta bred, slog då helt sonika ner mafioson, varpå man fick klart för sig att det var bäst att sänka volymen.
En annan gång satt han och söp till med en god vän, som plötsligt ville slå vad. John slog hårt och hade lång räckvidd, varför vännen tyckte de skulle slå vad om just detta. "Jag slår vad om 100 dollar att du inte kan slå ner mig från en meters håll!" sade kompisen, och John accepterade. Kompisen hade dock för avsikt att lura John, och stod vid ett dörrhål om vilket John befann sig på andra sidan, då vadet ingicks. Hastigt stängde han då dörren, och hojtade triumferande: "Jag vinner, du kan visst inte slå ner mig därifrån", varvid John svarade typ "jajjemen" och måttade ett kraftigt slag, slog genom dörren och däckade sin kompis.
Clint Eastwood är dock enligt mig tidernas störste, och hårdare än djupfryst förstoppning på filmduken. Jag har följdaktligen länge undrat hur hård han är i verkligheten, och dag fick jag svaret i hans memoarer.
Episoden utspelade sig då en blott 24-årig Clint kom in på en bar, med en kompis som bar marinkårens uniform. Det kan tilläggas att även Clint är 193 cm, samt att han då tränade simning och hade slitit i skogshuggeriet åren innan. Lång och atletisk, således.
Kompisen i marinkårsuniformen, Fritz Manes, har berättat om händelsen för memoarförfattaren, och så här skriver denne: "Jag hade på mig khakiuniformen med ränderna" minns Manes. "Vi satt där och drack öl, och omkring sex flottister var där i sina vita uniformer. En av killarna kom med nån gliring till mig, och självfallet måste jag upp och spela macho. Fem 'dra åt helvete' var det sista jag fick ur mig för resten av eftermiddan för nån av killarna klippte till mig bakifrån, bakom örat'. Men som det tycks drog samme flottist upp Clints kavaj över huvudet på honom (det gamla hockeytricket. higges anm.) så att Clint varken kunde se eller röra armarna. Flottisten sparkade honom sedan i ansiktet varvid några tänder gick sönder. Detta sårade djupt Clints känsla för fair play. Så han gjorde sig fri från kavajen, och började 'helt enkelt dunka skiten ur killen', som Manes uttrycker saken. När Manes huvud väl börjat klarna var både polis och permissionspatrull på plats; flottisterna krälade omkring på parkeringsplatsen och en ambulans kom farande för att hämta flottisten som lett överfallet.
Clint smiskade alltså sex flottister på egen hand, således precis lika hård som i eposet "Heartbreak Ridge". Något att tänka på för Fanjunkaren, som efter en särdeles övermaga självutnämnelse till filmkritiker beskrev filmen som "riktigt dålig".
Bäst just nu: FRA-lagen. Jag brydde mig inte så mycket tidigare. Jag var inte emot den, för jag kunde inte se att den skulle ställa till det för mig på något sätt. Tvärtom, så roar det mig lite att den retar alla vänsterjournalister och oklippta haschtomtar, som med alltför svullna egon ser sig själv som begärliga mål för säpo.
Nu har jag dock absolut bestämt mig: FRA-lagen bör absolut anammas, helst redan igår! Orsak? Den retar tydligen gallfeber på Norrmännen.
Sämst just nu: Cirkusen kring "den folkkäre artisten" som anhållits för misshandeln på sin fru. Den unga hustrun har nu stängt sin blogg efter att kommentarsfältet fyllts med vidriga kommentarer i stil med "skyll dig själv som gifte dig med en neger". Ett sympatiskt sätt att lägga sten på börda.
Björnen kommer.
Ibland när jag ser människor tillsammans, kan jag inte hjälpa att fantasin rusar iväg med mig. Vissa påstår att jag harlivlig fantasi, men jag tror fler än jag ägnar mig åt just det här; d.v.s. att föreställa sig hur vissa beter sig när de idkar sexuellt umgänge.
Varför började jag fundera på just det här nu då. Jo, jag fick se en bild som verkligen satte fart på fantasin. 
Se, de unga tu! Han, en späd gosse som inte rör starkt, och som sparade sin oskuld till en ålder då de flesta normala grabbar hoppat framför tåget av ren panikångest, eftersom han utav någon gay anledning ville vara kär i den han gjorde det med. Hon, en 26-åring som ser ut som 19. Söt, oskuldsfull och liksom helt i avsaknad utav den där sexuella utstrålningen, som andas synd, intelligens och riklig naturlig lubrikation.
Jag tänker mig samlaget följande: Hon ligger raklång på rygg, med rosiga kinder och osäker, flackande blick. Björn kryper på, liksom snett från sidan, med munnen på vid gavel och blicken i skytteltrafik mellan flickans bröst och sin egen ivrige drule. Det hela ändas utav en prematur ejakulation, ackompanjerat utav ett "äääuuh!". Sen snyftar han litegrann, överväldigad av hur intensiv kärleken kändes i detta vackra ögonblick.
HAHA! Jag kan verkligen inte se att det kan utspela sig på något annat vis.
Vissa människors sexliv kan jag å andra sidan inte alls förmå mig att fantisera kring. Som Charlotte Perrellis, t.ex. Kan någon garantera mig att det inte sitter en liten penis på den "kvinnan", som väntar på att avlägsnas i den slutliga transformationen till "riktig" kvinna?
Hon påstår sig vara medlem i "enmetersklubben". Till skillnad från 10 000-metersklubben, i vilken man är med om man haft sex på ett flygplan, så har man då haft sex på tåget. I Charlottes fall ska det ha hänt på sträckan mellan Hässleholm-Stockholm. Men skötte hon gifvandet eller tagandet?
Keyser: Alla ska vara så jävla överseende alltid. Har dom där snubbarna det svårt hemma? Bra, jag hoppas det betyder misshandel och dagliga rektala övergrepp.
Xrim: Aah! Adidas Kickers, a blast from the past. Jag har egentligen aldrig konfronterats med dom själv, men jag vet att ett par kom förbi Mölletofta Värdshus i min hemby Stidsvig en gång, och började trakassera ett bydrägg. Denne hämtade sig ett litet uppbåd som sedan bankade killarna rätt grundligt. Om de kastade ut dom från en bil eller hur fasen det där var. Blev dom tagna på allvar nånsin? Var dom en kraft att räkna med, liksom? Jag fick aldrig den uppfattningen.
Ingvar: Jo, "death before dishonor" i det fallet.
Sämst just nu: En dum dalmas har skjutit en 281-kilos björnhanne på 12 stegs håll. Han sköt den dessutom i halsen. Det är minst sagt att utmana ödet, han kunde lika gärna träffat i underkäken, sen hade man fått läsa en ny snyfthistoria om sargad jägare som råkat ut för mordlysten best. Björnen dog knall och fall, vilket skytten förklarar med att han träffade halspulsådern. Så är nu ingalunda fallet.
1996 sprang Gerard Gbeyo från Elfenbenskusten 200 meter genom Klippan med knivhugg i hjärtat. Den här nallen skulle alltså garanterat kunnat ägna de sista sekunderna av sitt liv till att ta de där tolv stegen fram till dalmasen och göra masmos av honom, om skottet tagit i halspulsådern. Knall och fall dör man av trauma på centrala nervsystemet, vilket betyder att björnen istället träffats i halskotpelaren.
Vad vi har att göra med är alltså en "björnjägare" som inte vet vad han skjuter på. Att det springer såna fånar lösa i skogarna är mer alarmerande än att det är 1,2 grader varmare här om 100 år. Fast det är ju bara min åsikt.
Bäst just nu: "Mongol" i downloadfilen. Äntligen görs en påkostad film om Djingis Khan!
