Higge Erövraren

När jag satt och gjorde mitt tarv i morse, kom jag att tänka på en dröm jag hade inatt. Således behöver jag inga tips, vilka i stort ändå lyser med sin frånvaro. Tack ändå, Damien och Moar.

Den handlade fånigt om att jag på stor svart chopper sökte upp min "första kärlek" igen. Hon hette Jessica Paulsson (namnet ej fingerat). Hon var en sån där som retades och tetades och gjorde mig helt vansinnig. Jag hade nämligen ett mycket hetsigt humör som liten. Tydligen så var det ett sätt hon visade intresse på, och jag hade inte vett att uppskatta det.

Men hon var bra på att ta initiativ, och när barnkalasen inte längre fick heta "kalas", utan istället "party", så satt vi bakom hörnsofforna och pussades, riggade "Ryska posten" eller smög in i övergivna rum och skrubbar. Men sen flyttade hon när vi gick i 5an.

Det var tungt, jag ville ju inte alls att hon skulle flytta. Vi hade dessutom känt varandra sedan vi var 4, då vi delat dagmamma. Jag avslöjade dock inte för någon vad jag kände. Jag förväntade mig inte att någon skulle förstå.
Detta lämnade säkert något litet själsligt hål i mig, vilket dock skulle överskuggas av värre prylar framöver.  

Hon började enligt ryktena röka, och någon tjej i klassen som ringde henne ibland berättade att hon "luktade på bensin". Jag sprang på henne någon gång flera år senare. Hon såg bra ut, och gav mig glatt en kram.

Nu vet jag dock inte var hon är.

Men det fick mig att börja tänka på låg- och mellantadiet, och på lysande "Ebba & Didrik" som gick på tv nu igen. På min skola, "Stidsvigs skola", så fanns ett tjejgäng i klassen under som jämt imiterade tjejgänget i serien. Ni vet de där som dansade och mimade till fjantlåten "Lagt kort ligger" som skrivits just för ändamålet.

Detta gjorde mig irriterad, eftersom tjejgänget i "Ebba & Didrik" var onda, falska och manipulativa. Jag instruerade därför vår rundlagde driftkucku Bertil att likt ett bowlingklot springa ner töntflickorna när de dansade. Han utförde jobbet med bravur.

Det blev dock droppen. Tjejgänget hade tröttnat på mina och Bertils tilltag, och bestämde sig för att tjalla på oss. Det var nämligen inte första gången vi bar oss dumt åt. Vi brukade även leka kavallerianfall, vilket gick till så att jag satt på Bertils rygg med en pinne ("sabel") och "red" rakt in i skocken och skrek "ATTAAAAACK!".

Flickornas lärarinna, en väldig dam som hette Alice (namnet ej fingerat) blev bestört över hur vi betett oss, men mest över hur jag använde Bertil som redskap för mina smutsiga handlingar. Jag blev därför tvungen att stå inför flickornas klass och be om ursäkt för mina och min svagsinte hantlangares tilltag.

Bertil fick å sin sida utstå mycket skit från oss killar i klassen. Men värst var hans kusin, Bert-Egolf. Han var en liten, högljudd och dryg jävel. Vi beskyddade dock Bertil från folk i andra klasser som drev med honom, exempelvis bröderna Fuul, och jag i min tur gav hellre Bert-Egolf en omgång än Bertil, eftersom han var så stor i käften och pratade så mycket skit.

Det ska dock sägas att Bertil kunde vara dryg han också, speciellt när någon fnittrade åt hans tilltag. Det var förstås ett sätt att försöka bli accepterad.

En gång i 5e klass hade vi (helt ärligt, de flesta i klassen utom jag) fått en nyutexaminerad lärare att bryta ihop. Under den processen blev skolarbetet lidande, varför man tillsatte en ondsint nazistfröken som det stackars nervvrakets efterföljare. Nu skulle vi tagas i tukt och förmaning!

"BAKOM VARJE STOR MAN STÅR EN STARK KVINNA" mässade Britt, som hon faktiskt hette, varför vi fick skriva mer om Constanze Mozart än om Wolfgang Amadeus själv (det är helt sant). Nazi-Britt stod och skrev på tavlan, och vi fick skriva ner vad som skrivits. Sedan tog hon in och rättade. Sida upp, och sida ner skrev vi. Mozart, Beethoven, Bach, Verdi, Puccini, Bizet, Ravel, Smetana, Grieg, Nielsen (som sedermera gifte sig med änkan Mozart), vi skrev om alla de klassiska mästarna tills vi hade skrivkramp i våra små händer.

Hon drev oss som utmattade slädhundar. Tre-fyra stora läxförhör och prov i veckan i Geografi och Historia, jag tvingades räkna "Liggande stolen" tills jag bröt ihop och började gråta strax innan julafton -91. Jag skrev sedan inte ner något från en tavla eller overhead i en skrivbok förrän på Universitetet. Det blev en principsak. Hon var den sortens fascistoida monster, man bäst gör sig av med genom att driva bort medelst facklor och högafflar.

Vid ett tillfälle påstod hon att Herman Göring var en "fin man". "Transvestiten, krigsförbrytaren, nazisten och morfinmissbrukaren Hermann Göring?", protesterade jag, ackompanjerad utav mina obildade kamraters tystnad. "HAN FÖLJDE BARA ORDER!" lät hon mig då veta.

Hemma fick jag dock inget gehör för mina klagomål heller, hon var fin på att smila upp sig för föräldrarna, djävulskonan Nazi-Britt.

En dag gjorde dock Bertil något som för alltid kom mig att låta honom vara ifred, och senare i helvetet på högstadieskolan "Snyggatorpsskolan" fortsätta att försöka skydda honom. Även sedan man splittrat upp vår klass i två delar och satt Bertil med ett gäng likasinnade.

En dag i slutet av sjätte klass bestämde sig Bertil att trilskas med Nazi-Britt. Han tänkte inte göra som han blev tillsagd!

N-B: Bertil, ta upp dina böcker och gör som jag säger!
Bertil: (med armarna i kors, och blicken rakt fram, samt med ett trotsigt flin på läpparna) Nej, det tänker jag inte.
Jag:Iiiihihihi!
N-B: HIGGE! Det är inget att skratta åt!
Jag: pfmp, hmpffffff, iiiiihihihi
N-B: BERTIL, VEM TROR DU BESTÄMMER HÄR?
Bertil: Jag!
N-B: JASSÅ? Och när utnämnde du dig till rektor, om jag får fråga?
Bertil: För tio minuter sedan! (alltjämt med trotsigt flin och armarna i kors)
N-B: Då kan du och Higge gå ut i sandlådan och sätta er och leka där, för såna är ni ju!
Bertil: Ja gärna!
Jag: IIIIHIHIHIHIHI-HAHAHA

Så gick vi ut och satte oss och lekte nöjt i sanden under klätterställningarna, tills kärringen likt Mussolini uppenbarade sig i fönstret och bittert ropade att vi fick komma in igen.

Bäst just nu: Vet ej ännu... Isterbanden hemma i kylen?

Sämst just nu: Regnprognosen.

Aligatorer har ingen framstjärt, de har, precis som ormar och fåglar, en s.k. kloak (nummer 6 på bilden, alltså). Ett slags allt-i-allo-hål där alla ärenden sköts, såväl exkrementrelaterade som fortplantningsdito.