Till ett annat flygplan.

Ikväll belönas den kanske störste tonsättaren i modern tid med Polarpriset, det mest prestigefyllda priset i musikvärlden. Ennio Morricone heter han, och vi ska inte titta på ett litet youtubeklipp med hans verk i slutet av inlägget. Istället ska vi se ett klipp med en annan människa som också belönas med samma pris ikväll, nämligen kvinnan som givit den yttersta vidrigheten ett ansikte.

Aldrig någonsin hade jag väl trott att jag skulle behöva svära så över att någon lyckats kravla upp ur stora abort-tunnan i källaren på Rikshospitalet i Reyjkavik, och överleva till vuxen ålder. Vad är oddsen? Men nu sitter hon likförbannat där på tv, uppflugen jämte Hans kungl. höghet Prins Daniel. Som vanligt har hon på sig en skitful klänning, som sprungen ur röven på en tecknad LSD-skadad djävul!

Fy fan säger jag!

Sen kom Stellan Skarsgård upp på scenen, och lade lök på laxen! Vid ett tillfälle i talet sa han om Ennios musik att: "His music lifts us up to another plane". På något magiskt vis fick ändå översättaren på TV4 "plane" (alltså flygplan) till "nivå", vilket troligen var innebörden han avsåg. Testa "level" nästa gång, dumjävel!

Jag gillar Stellan egentligen, men i sådana här sammanhang är jag jävligt känslig för fadäser! Det var ju för fan världens nu levande störste kompositör som skulle hyllas inför hela världen, med Sverige som arena! Då kan vi inte ha en försupen jävla göteborgare som står och säger "flygplan" som ett kromosomfån på sobril!

Någon förbannad jävla ordning får det lov att vara!

Så, låt mig till sist få presentera världens vidrigaste artist: Björk!



Bäst just nu: True blood.

Sämst just nu: Bjork!

Higge Stockholmaren.

Nu har det tagit för lång tid! det är nästan 16 dagar sedan förra inlägget, men jag har verkligen häcken full här i Stockholm. För nu har jag anlänt. I veckorna är det utbildning. Vi är 48 stycken ivriga aspiranter av alla slag, som ska lära oss. Vi är alla indelade i 7 st. "basgrupper", som fått varsin handledare tilldelade oss.

Vi ska lära oss allt möjligt spännande. Bl.a. ska vi lära oss "självskydd" av en snubbe som ser ut att väga 110 kg deffad. Nu vet jag inte hur mycket jag kan berätta här utan att bryta mot KV.s heliga sekretess, men jag kanske lämnar resten därhän. Roligt är det iaf.

I går åkte jag htill Krocket-Judas och hans förtjusande fru Mia i Täby för att inmundiga kräftor och därtill hörande vätska. Det blev en mycket trivsam afton med väldigt goda kräftor.

Dessvärre har jag inte lärt mig hitta så bra här ännu, och Johnny Skan hittar ännu sämre. Jag kom visserligen med tåget på Roslagsbanan så jag tog mig tillbaka in i stan, men då jag skulle komma på rätt t-banetåg så sket det sig. Jag åkte åt fel håll, klev av, och somnade därefter i väntan på tåg åt rätt håll.

Jag vaknade dock strax av att två väktare fått intresse för mig, och ville veta vem jag var. De frågade vart jag bodde, vad jag gjorde, vad jag hette, hur länge jag varit här, och vart jag skulle. Jag kunde med visst problem ge raka svar på ungefär hälften av frågorna. Väktarna var dock vänligt inställda och ganska överseende.

Jag försäkrade att det inte var någon fara för min gene del heller, för jag brukar ju jämt somna på nattbussarna i Luleå. Då jag till följd av detta var tvungen att förklara hur jag kunde komma från Luleå och prata skånska, blev det jobbigt igen. Men efter många om och men så fick jag till slut positivt besked.

V: Grattis, du har klarat förhöret, du kan gå!
Jag: Fan vad schysst!
V: Ja, sätt dig inte ner igen bara!
Jag: Jag lovar, jag ska stå hela jävla vägen till Farsta!
V: Det låter bra.
Jag: Vart är jag förresten?
V: Du är i Bergshamra...
Jag: Sweet!

Jag stod faktiskt hela vägen, och klarade dessutom bytet vid Slussen.

Boendefrågan har löst sig på ett ypperligt vis; Nu hyr jag ett rum hos snälla systrarna Fisflöjt i Farsta, i väntan på min lägenhet i stan som jag kommer in i den 1a oktober. Tack vare osannolik tur och fantastiska vänner/kontakter har jag fått en lya på fashionabla Valhallavägen. Med den som bas ska jag sedan lära mig den här staden utan och innan.

Bäst just nu
: Den roliga utbildningen och alla nya människor.
Bäst just nu 2: Mitt livs första SL-kort.

Sämst just nu: Att man jämt ska behöva må som man förtjänar.

Konsten att skjuta saker framför sig.

Jag sitter nu här igen, och läser på forumet "Flashback" istället för att göra det jag borde, nämligen att slänga ut skit ur lägenheten.

Men istället hittade jag tråden "Det äckligaste era flickvänner gjort?" och nu är jag fast där.

Jag hittade två inlägg som stack ut. Det ena fick mig att tappa hakan, och det andra gav mig skrattkramper.

Jag varnar känsliga människor för språket, då detta alltså är saxat från "Flashback".

"Ursprungligen postat av krille16
Knullade en tjej en gång som hade 2 rövhål, helt sant. Det satt strax över det andra rövhålet. Hon ville inte knulla doggystyle men i stundens hetta blev det så. Eftersom jag inte är en rövsexare men gillar att se kuken glida in och ut kollade jag ner och såg 2 rövhål. Eftersom jag var full frågade jag va fan det var som satt över det andra rövhålet. Knullandet slutade på direkten och hon vände sig om, tog på sig och drog. Har aldrig snackat mer med henne efter det men brukar se henne ibland och tänker på att hon har fyra hål att stoppa kuken i.

Det var inget fistelhål utan ett riktigt rövhål, precis som det andra.

Och ja, det var en människa.

Kanske inte platsar som vidrigt men som lite sjukt iallafall.
"

Killen förefaller givetvis vara en taktlös idiot, men icke desto mindre: Fenomenet låter helt otroligt, men jag fann en länk i samma tråd; Det finns folk med dubbla anus, t.o.m. dubbla anus OCH dubbla könsorgan.

Här är den som gav ett gott skratt. Det roligaste är inte att hon var döv eller så, utan att snubben blev skraj. Humor!

"Ursprungligen postat av Wulfila
Kanske inte en "riktig" flickvän men dock en händelse som satte djupa spår.

Träffade en döv tjej och det blev dags att kela lite, döva har ingen kontroll över sin "röst".

Mitt under doggy ger hon ifrån sig ett vrål som lät som en blandning mellan en skånska, en schimpans och en elefant, jag håll på att skita på mig, så rädd blev jag, kom av mig totalt. Trodde först jag råkat slinka in i fel hål eller nått, det visade sig att det gått för henne.
Detta är 15+ år sen och jag har aldrig efter det någonsin "kelat" med någon med ett handikapp, möjligtvis någon enstaka som kanske kunde anses ha ett mentalt handikapp... "

Nåväl, jag ska ju bara slänga ut grejer... det hinner jag väl senare!

Bäst just nu: Äckliga saker som flickvänner gör.

Sämst just nu: Higges självdisciplin!


Tilde Fröling; 2a plats?

Sen med inlägg igen, men som ni kanske lärt er vid det här laget kommer det ALLTID ett nytt inlägg förr eller senare. På sista tiden har jag varit lite bitter för att jag inte kunnat få in inlägg med nya androiden, trots att alla inställningar nu är som de ska. Detta har resulterat i sänkt bloggentusiasm.

Nåväl, till sak.

Jag satt och såg "Allsång på Skansen" för någon dryg vecka sedan, då plötsligt den fagraste lilla nymf som någonsin visats i svensk television uppenbarade sig. Fy fan! Hon är den där sorten man bara vill gnida in i Nutella och gömma undan i ett våtutrymme. Jasmine Kara heter hon, och hon knuffar ner självaste Tilde Fröling från platsen som allra mest übermumsigast i riket (och därmed världen).


"Åh Higge, jag vill att du sätter mig på en pinne och slickar mig som en Piggelin!"

I övrigt är jag nöjd med nya telefonen, en Ericsson X10 mini Pro (beklagar ämneshoppandet). Det är ju trots allt inte den som strular, utan blogg.se. Men jag har inlett mailkorrespondens med supporten, så vi ska nog fan få till det här, och då kan jag börja blogga på ett sätt som jag har velat skitlänge.

Den lille telefonrackaren har dessutom ett helt underbart tangentbord med riktig knappsättning också, så man kan bekväm skriva långa inlägg direkt när andan faller på, utan att använda själamördande äckel-T9, o.s.v.

Nu går jag mest med resfeber. Jobbigt som fan. Jag vill verkligen rycka upp tältpinnarna och sticka nu, det är hög tid. Den 20e augusti landar jag i Stockholm och det nya livet. Då jävlar!

Kristina: Ja, men vi som väntar på något gott!

Sämst just nu: Resfeber!

Bäst just nu
: Nu är det svårt att säga. Går mest med rastlöshet och oro i kroppen.


RSS 2.0