Tack, Onkel!
Aftoncrappets löpsedel berättade idag att "Sveriges hemligaste artist" avlidit blott 47 år gammal. Jag kände dock igen den glasögonprydde figuren vars huvud var draperat i en nylonstrumpa på den lilla bilden. Det var "Onkel Kånkel", mannen bakom de smutsigaste och sjukaste låttexterna som någonsin producerats i det lilla landet Lagom.
Till skillnad från när Michael Jackson satte tofflorna, så är det här är en död som faktiskt berör mig litegrann. Ingen av Michaels låtar säger mig nämligen något, men till Onkels musik har jag haft mycket skoj. Som 16-årig gosse är man oftast mer än någonsin inkörd på "kiss och bajs"-humor, och det var som sådan jag först introducerades för Onkel Kånkel ("and his kånkelbär" som hans grupp heter. De grundades f.ö. i Kalmar 1979, under namnet "Bult") och hans (deras) oerhört låga, dåliga och underbara julskiva "Gammeldags jul"
.
Ofta nuförtiden så förbannar jag yttrandefriheten. Jag kan sällan läsa insändarsidan i NSD ("Norrländska Socialdemokraten") utan att bli arg och hetsa upp mig. Vilka jävla idioter som helst får ju komma till tals! Alltifrån idioter som vill ha 90 som högsta hastighet på motorvägarna, till idioter som påstår att en NATO-övning i Norrbotten riskerar dra igång tredje världskriget.
Onkel utmanade dock denna frihet med så briljanta men provocerande texter att jag faktiskt drar mig för att återge dom här. Fast jag kan ändå inte låta bli att bädda in ett ljudklipp från youtube med en av Onkels mer Melodiösa hits; "Tomtekuk ikväll".
Ingvar: Aftonhoran är ju till 51% norskägd, så att det är ett vedervidrigt medium råder det inga tvivel om. Dessutom är det ingen skam att åka iväg och ta norrmännens pengar genom hederligt arbete. Norrmän (och ja, jag svär vid mina föga troliga framtida barn, att jag är 100% gravallvarlig i följande påstående) har ingen arbetsmoral. De är överlag lata, och känner sällan något behov av att göra rätt för sig. Svenskarna finns överallt där borta; fiskeindustrin, oljeindustrin, i skidorterna, ja t.o.m. i elbilsbranschen, och de tjänar grova pengar på arbete som Norrmännen saknar antingen kompetens eller vilja för. Sedan tar svenskarna pengarna de tjänat, och spenderar dom i Sverige.
Och inte nog med det, under tiden Svenskarna är där, så lägrar de norska kvinnor med hjälp av sin charm och fysiska överlägsenhet, och sprider på så vis irritation och förargelse bland de norska "männen". Oerhört nobelt! Och låt oss inte för all del förargas över de svenska kvinnor som reser dit och saknar förmåga att hålla ihop benen för norrmän; om så bara ett norskt förhållande spräckts, eller en veneriskt bakterie spridits av en sådan svagsint svenska, så är det i sanning en svensk seger!
Elin: Jag är uppryckt, jag är sedan några dagar på mycket gott humör. Min status som misslyckad är blott ett konstaterande grundat på de samhälleliga normer vi marineras i. Jag är en ännu överviktig 30-åring, som bor i en liten hyreslägenhet med alkisar och enorma kurdfamiljer i lägenheterna runt omkring. Jag hoppade av min högskoleutbildning p.g.a. brist på motivation, med otäcka studielån som följd. Jag har inga ungar, och eftersom jag tycks vara en obotlig singel så blir heller inga gjorda.
Det enda som skulle kunna göra mig mer misslyckad vore om jag levde på bidrag och/eller började knarka/supa.
Statistiken visar inte att jag är en av förhållandevis få som verkligen trivs med mitt jobb, även om det inte är särskilt välbetalt. Den visar inte heller att jag t.ex. är vass på att backa med släp, eller att jag utan vidare kan räkna upp fem skådisar i "L.A. Law" ("Lagens änglar") en serie som inte intresserar mig särskilt, och som jag ytterst bristfälligt följde som späd gosse på 80-talet (Corbin Bernsen, Jimmy Smits, Susan Dey, Larry Hamlin, Susan Ruttan, Blair Underwood)
Så att jag rent faktiskt är misslyckad tycker jag inte det är något snack om. Men däremot är det ju faktiskt så att jag oftast är väldigt nöjd med min personlighet och det jag kan, och dessutom kan jag inte tänka mig bättre vänner och kolleger än de jag har. Så oftast har jag väldigt roligt i min misslyckade vardag. Fast kommer jag att vara misslyckad om tio år? Nej, jag tror faktiskt inte det.
Jag tror det ligger något väldigt bra framför mig, men att jag bara fått vänta lite längre.
Elsa och Anneli: Det är rätt skönt att ha er fånstuffande i kommentarfältet iaf. Puss på er, stjärtapor.
Bäst just nu: "True Blood" och "Weeds" i "Hämtade filer"
Sämst just nu: Nä, jag är nöjd med allt just nu.
Håll till godo nu, och njut av yttrandefrihetens frukter.
Till skillnad från när Michael Jackson satte tofflorna, så är det här är en död som faktiskt berör mig litegrann. Ingen av Michaels låtar säger mig nämligen något, men till Onkels musik har jag haft mycket skoj. Som 16-årig gosse är man oftast mer än någonsin inkörd på "kiss och bajs"-humor, och det var som sådan jag först introducerades för Onkel Kånkel ("and his kånkelbär" som hans grupp heter. De grundades f.ö. i Kalmar 1979, under namnet "Bult") och hans (deras) oerhört låga, dåliga och underbara julskiva "Gammeldags jul"
. Ofta nuförtiden så förbannar jag yttrandefriheten. Jag kan sällan läsa insändarsidan i NSD ("Norrländska Socialdemokraten") utan att bli arg och hetsa upp mig. Vilka jävla idioter som helst får ju komma till tals! Alltifrån idioter som vill ha 90 som högsta hastighet på motorvägarna, till idioter som påstår att en NATO-övning i Norrbotten riskerar dra igång tredje världskriget.
Onkel utmanade dock denna frihet med så briljanta men provocerande texter att jag faktiskt drar mig för att återge dom här. Fast jag kan ändå inte låta bli att bädda in ett ljudklipp från youtube med en av Onkels mer Melodiösa hits; "Tomtekuk ikväll".
Ingvar: Aftonhoran är ju till 51% norskägd, så att det är ett vedervidrigt medium råder det inga tvivel om. Dessutom är det ingen skam att åka iväg och ta norrmännens pengar genom hederligt arbete. Norrmän (och ja, jag svär vid mina föga troliga framtida barn, att jag är 100% gravallvarlig i följande påstående) har ingen arbetsmoral. De är överlag lata, och känner sällan något behov av att göra rätt för sig. Svenskarna finns överallt där borta; fiskeindustrin, oljeindustrin, i skidorterna, ja t.o.m. i elbilsbranschen, och de tjänar grova pengar på arbete som Norrmännen saknar antingen kompetens eller vilja för. Sedan tar svenskarna pengarna de tjänat, och spenderar dom i Sverige.
Och inte nog med det, under tiden Svenskarna är där, så lägrar de norska kvinnor med hjälp av sin charm och fysiska överlägsenhet, och sprider på så vis irritation och förargelse bland de norska "männen". Oerhört nobelt! Och låt oss inte för all del förargas över de svenska kvinnor som reser dit och saknar förmåga att hålla ihop benen för norrmän; om så bara ett norskt förhållande spräckts, eller en veneriskt bakterie spridits av en sådan svagsint svenska, så är det i sanning en svensk seger!
Elin: Jag är uppryckt, jag är sedan några dagar på mycket gott humör. Min status som misslyckad är blott ett konstaterande grundat på de samhälleliga normer vi marineras i. Jag är en ännu överviktig 30-åring, som bor i en liten hyreslägenhet med alkisar och enorma kurdfamiljer i lägenheterna runt omkring. Jag hoppade av min högskoleutbildning p.g.a. brist på motivation, med otäcka studielån som följd. Jag har inga ungar, och eftersom jag tycks vara en obotlig singel så blir heller inga gjorda.
Det enda som skulle kunna göra mig mer misslyckad vore om jag levde på bidrag och/eller började knarka/supa.
Statistiken visar inte att jag är en av förhållandevis få som verkligen trivs med mitt jobb, även om det inte är särskilt välbetalt. Den visar inte heller att jag t.ex. är vass på att backa med släp, eller att jag utan vidare kan räkna upp fem skådisar i "L.A. Law" ("Lagens änglar") en serie som inte intresserar mig särskilt, och som jag ytterst bristfälligt följde som späd gosse på 80-talet (Corbin Bernsen, Jimmy Smits, Susan Dey, Larry Hamlin, Susan Ruttan, Blair Underwood)
Så att jag rent faktiskt är misslyckad tycker jag inte det är något snack om. Men däremot är det ju faktiskt så att jag oftast är väldigt nöjd med min personlighet och det jag kan, och dessutom kan jag inte tänka mig bättre vänner och kolleger än de jag har. Så oftast har jag väldigt roligt i min misslyckade vardag. Fast kommer jag att vara misslyckad om tio år? Nej, jag tror faktiskt inte det.
Jag tror det ligger något väldigt bra framför mig, men att jag bara fått vänta lite längre.
Elsa och Anneli: Det är rätt skönt att ha er fånstuffande i kommentarfältet iaf. Puss på er, stjärtapor.
Bäst just nu: "True Blood" och "Weeds" i "Hämtade filer"
Sämst just nu: Nä, jag är nöjd med allt just nu.
Håll till godo nu, och njut av yttrandefrihetens frukter.
Kommentarer
Postat av: Elsa
stuffa fån är det vi gör bäst! :P
Postat av: Anneli
Japp det är det vi gör bäst! sa Bull.
Postat av: Elin
Oroa dig inte över norrmännen - spåkulan säger att du kommer älska dem om tio år. För tio år sedan favoriserade du inte riktigt sossarna och se på dig nu, sjunger i sossekör och läser sosseblaskor (usch och fy).
Appropå din definition av misslyckad så kände jag mig ganska träffad, men jag väljer att se det som att jag är i en misslyckad situation inte att JAG är misslyckad för det.
Postat av: Keyser Söze
Nä, nu ska vi inte få hänghuvve i en depplåda. Du har ett jobb du trivs med och som du själv skriver, du tär inte på samhället på något vis. Inget knarkande mm. Dessutom har du en sund inställning angående problemet med norrmännen. Det enda oroande är att du gått och blivit "skejtare" på gamla dagar och att du inte förstår storheten i "The Big Bang Theory".
Trackback
