Higge Erövraren

Nu tänker jag bara kritisera och spy galla! Och då passar det ju bra att börja med skitbandet Hellacopters, som lyckligtvis ska lägga ner verksamheten medan dom ännu är "på topp", vem som nu slagit i dom att det skulle vara platsen de befinner sig på, de pårökta jävlarna.

I jakt på något att kika på till frukosten imorse seglade jag in på svt.se, bara för att först skratta gott, men sedan bli irriterad. Första bilden jag såg på sajten, var på något som föreföll vara ett gäng smutsiga blandmissbrukare.  Under bilden (inte denna bild, men en liknande) stod: "Det går inte att greppa, riktigt. Det är stort!". Det är någon i bandet som säger så, och vad han kommenterar är: "hur svårt det är att ta in att de faktiskt har influerat andra precis som de själva influerats av sina idoler."  

Då inställer sig omedelbart frågan; vem fan har influerats? Deras målgrupp är bad ass-wannabe-fjortisar och popsnören som vill försöka verka coola. Musiken är fadd och tyngdlös, tunn, och liksom trist innan man ens lyssnat färdigt en låt. Har nåt jävla band influerats av de här stolpskotten, så rör det sig på sin höjd om "Cumgurglarna från Motala" eller något i den stilen.

Jag säger inte att de är oskickliga musiker, för så vitt jag kan bedöma så hanterar de sina instrument fullt godkänt. Däri ligger inte problemet. De är dock i princip raka motsatsen till t.ex. "Ebba Grön", ett av Sveriges bästa band genom tiderna. När Jocke, Gurra och Fjodor bestämde sig för att starta Ebba Grön, var deras instrumentala färdigheter ganska begränsade. Men man behöver inte mer än 2-3 ackord, om man vet hur man ska lägga dom. Har Hellacopters gjort låtar som "800 grader" (vart hittar man gradtecknet på ett tangentbord?), "Die Mauer", "We're Only in It for the Drugs No. 1" eller "Staten och Kapitalet" (jaja, ett grupp smutsiga proggare har gjort orginalet under ett annat namn, men den låten är ungefär lika upphetsande som en blekfet och dåligt sminkad transa)? Nej, inte på långa vägar. Ebba Grön har skapat tiotals odödliga klassiker, starka härliga låtar som man vill vråla med i så fort Onkel Promille tar makten i hjärnan på en.

Hellacopters har enbart gjort medioker dynga som ingen jävel kommer att minnas om 10 år. Nåväl, nu lägger de iaf ner verksamheten, ett gäng navelpillande reservhaschtomtar som inte är värdiga ens smutsen i Joakim Thåströms ljumskar.

Puh, det var skönt att få ur sig.

Jag skrev en lapp på jobbet med ämnen att ta upp att blogga om då jag kom hem, och detta var alltså det första. Det andra har jag inte skrivit på lappen, för det såg jag nyss på en nyhetsajt.

Det gäller den här  vackre gossen vid namn Cristiano Ronaldo(klickar ni på bilden blir den större, om ni inte visste det). Han är uppenbarligen en usel bilist, och ska inte köra Ferrari. Eller rättare sagt, ska han köra Ferrari så ska han lära sig gasa så det blir en ordentlig smäll nästa gång. Nu klarade han sig oskadd, varför vi tyvärr måste se honom besudla gräsplanen på Old Trafford med sina antimaskulina gossetårar även i framtiden, om medspelarna inte fort nog serverar honom långbollar att plantera i kassen, och därigenom ta åt sig äran. Glöm "Långa bollar på Bengt", det här är "Långa bollar på den bedårande gråtmilde lille flottsorken från Madeira". Vuxen människa, lipa på det viset och bete sig som om han vore nån jävla damhockeyspelare som upptäcker att det är sportjournalister i omklädningsrummet.

Det är tamejfan så man vill kräkas. Jag är inte fotbollsintresserad, men nu har man en gång för alla förbannats med en hjärna så skarp att den liksom suger upp en massa saker man alls inte bryr sig särskilt mycket om, eller som bara gör en förbannad. Fast man kan ju inte välja intellekt, så nu måste jag sitta här; fenomenalt slug och alldeles sur i sinnet.

Aah, det var också skönt att få ur sig. Nu återstår på min lilla inspirationslapp endast tre ämnen, nämligen "Erik Helmerssons 'Wallander'-recension", "Sälen Sälles öde" samt "Angående tuttar på flashback.se, Clamp/Finer"

Men det sparar jag till efter blu-ray film på HD hos Fanjunkaren strax. 

Elsa: Jag har vetat vad du är rätt länge, Babe. Men inte hur det såg ut.

Ingvar: Jag har en pung här i flanellen som jag tänkte smacka i pannan på dig nästa gång vi ses. Visst då? Pöss.

Bäst just nu: Hur kan jag vara glad, nära på lycklig och ändå kreativt bitter på samma gång?

Sämst just nu: Tja, fan vet jag? Den gamla vanliga skiten? Kommunister och Norrmän, överprivatiserande borgarbrackor, oknullade feministapor och annat patrask? HAHAHA!