Higge Erövraren

Äntligen dimper det ner bra serier, en efter en. "Californication", "The Office" och "Supernatural" till att börja med, det kommer att värma i höstmörkret.

I höstmörkret blev det förresten väldigt obekvämt igår, när jag skulle springa en sväng och köpa snus sent på kvällen. När jag gick förbi grannhuset kom en ung tjej ut, som skulle åt samma håll. Hon glodde på mig, och började gå väldigt hastigt. "Va fan nu då?" tänkte jag, och kliade mig lite i skallen.

Hon gick framför mig, och jag skulle åt samma håll när vi gick ut på cykelstigen. Plötsligt vände hon sig om och såg att jag svängt efter henne på cykelstigen, varpå hon ökar takten och nästan småspringer. "Satan, hon tror jag förföljer henne och tror jag ska hitta på nåt!" tänkte jag villrådigt, och saktade farten lite. Jag kunde ju inte gärna börja jogga som jag hade planerat, för då hade hon väl fått panik.

Jag fick även kväva ingivelsen att springa ifatt henne och förklara att jag bara ville springa till affären och köpa mitt helgsnus, och inte alls tänkte förgripa mig på henne. Det var ju en alldeles ohyggligt dålig idé.

Vi gick på en lång raksträcka på cykelstigen, och innan jag kom fram till min vänstersväng kände jag mig väldigt rutten. Hon började titta bakåt ännu mer, och öka takten ännu lite till. Riktigt skurkaktig kände jag mig, så det var en klar lättnad när jag kunde avvika från hennes väg och börja springa.

Fy fan. Vilket rövsamhälle vi lever i, där folk ska behöva springa runt och vara rädda för en sån som mig.

Moar: Vad for det i dig nu då? Det var ju mest en kul fras på spanska, som tydligen varenda jävel begriper helt plötsligt. Jag skummade inläggen här, och kan konstatera att det var minst 15 inlägg sedan jag "älte" sist. 

Nu är det på det här viset, att när man blir en tjockis och tidigare har varit väldigt smal, så påpekar folk det för en i början. Eftersom de första kilona i början inte är så mycket, så förutsätter folk att man inte störs av det, och tror det är fritt fram att skoja och påpeka det. Men när det görs i de tidiga tonåren så kanske det tar illa iaf. Påhopp och kommentarer är inte direkt vad som hjälper en att lindra ett missbruksbeteende, så man blir bara fetare och fetare. Men man håller masken.

Så en dag slutar folk att påpeka att man är fet, och börjar istället säga: "Men du är ju inte särskilt stor, lite kraftig bara". Det är illa, för det betyder att man blivit så fet att folk är rädda att man faktiskt ska ta illa upp om de säger något om ens vikt. Något de skulle tänkt på när man var liten och började lägga på sig.  

Jag är medveten om att min nuvarande uppenbarelse säkert duger åt några, men det är inte relevant. Det är väl en slags inre konflikt här. Å ena sidan är jag less på singellivet, å andra sidan har jag sagt att jag inte tänker försöka mig på något seriöst förrän de där 50 kilona har försvunnit. Lättare sagt än gjort, har det visat sig. Men det är bl.a. för sådant som den här bloggen är en ventil, så om jag vill älta här så gör jag det. Ingen dikterar innehållet här utom jag.   

Angående om att det här har gått mig på hjärnan, så har du helt rätt. Jag kan inte gå vidare någonstans innan det här är över, och det kommer att genomföras med vilka som helst medel. Så länge jag blir arg och vill hoppa upp i svullosnaran efter att ha passerat en spegel finns det jobb kvar att göra.

Den här LCHF-grejen var ett av dom sista halmstråna. Hade inte den fungerat, så hade det blivit kemikalier; Efedrin, Amfetamin, Clenbuterol etc. Nu behövdes det lyckligtvis inte, men ändamålen helgar medlen. Jag har gått runt och sett ut som en säck skit i 17 år, men det slutar nu. Smal eller död, så ser alternativen ut. Sen får folk säga vad fan de vill; mitt liv, min kropp, mitt ansvar.

Angående den här  bilden som du länkade till, så föreställer den Ulrika Messing och Torsten Jansson. Ja, han har alltså trots sin rondör lyckats hitta en brud. Nu är det dock så att han är miljardär, och bl.a. har en F-50  och en Enzo , medan jag har en Corsa och en gammal bajsfärgad Koenigsegg 99 . Ser du skillnaden? Torsten är dessutom knäpp, för han väljer trots sina lysande valmöjligheter hos det täcka könet en gammal begagnad SSU-madrass, som i brist på karaktär svikit sina ideal och nu är i säng med storkapitalet. 

Sen blir tyvärr inte lyckan långvarig, för fetmans problem är inte enbart estetiska. Hårt arbetande affärsman runt 50, med kraftig övervikt? Just det; om 10 år när Jansson gör en "Stenbeck" och har skyfflat ner sin sista kaviarsnitt, då är det slut på det roliga, och Ulrika är änka.  

Nu blev det här mer än lovligt självutlämnande, känner jag, så har du vidare respons på det här så hänvisar jag till mailen.

Vad Mat-Tina beträffar så stod det om hennes "uppslitande skilsmässa" på omslaget av nån skvallerblaska. Det verkar hänt hastigt och lustigt, så hon har väl fått reda på affären då, eller nåt.

Bäst just nu: Löprunda runt sjön snart.

Sämst just nu: Kommer inte på något just för tillfället.