Nu är det på det här viset...
Tilde har efter tre ungar nu köpt nya tuttar. Då jag i ett svagt ögonblick såg första avsnittet av "Kändisdjungeln", lade jag märke till att den ena nippeln pekade uppåt höger, medan den andra nippeln pekade mot golvet i 45 graders vinkel. "HIHIHI, kolla, den ena är upp, å den andra e neråt!" sprang jag fram och förevisade på Fanjunkarens flatscreen.
Det var bra att jag fick nåt nöje av det hela, för jag blev nämligen lite arg när programmet började! För när skiten påannonserades, sades det att någon "Tilde" skulle vara med och leda programmet! "Tilde Fröling", utropade jag lystet och började tänka på världens kanske vackraste kvinna. Mmmmmmm... Tilde Fröling...
Hon är galaxens mumsigaste!
Så dyker istället det där sinnesförvridna spöket upp i rutan, med sitt Runarhånglartryne och den där lame snubben bredvid, han som är typ Peter Magnussons förhud, eller nåt.
Jag vredgades tills jag såg Tildes tuttar och Jannike Björlings läppjobb.
En annan snubbe som är ute i skogen på strapatser är skotten Ed Wardle i nya överlevnadserien"Alone in the Wild". Han är ensam i Alaska i 3 månader, och trots att han är utrustad med både proviant som havre och ris, och dessutom har två gevär med sig, så sitter han ofta och gråter och snörvlar. Han är jättehungrig, och jätterädd för att Nalle ska komma. Han tror Nalle äter beniga skottar.
Den stackarn är en usel jägare, och det snabbaste han lyckats skjuta hittills efter två avsnitt var ett sketet Piggsvin, som dessutom satt fast uppe i ett träd. Men det är väldigt underhållande!
Vad jag tycker är konstigt är den här björnskräcken hos alla de där survivorsnubbarna. Har de aldrig sett "Wild boys" med Steve-O? Där var de ute och åkte båt, och så fick de syn på en Svartbjörn (Ursus Americanus) på stranden. Då hoppade några lokala förmågor i land och sprang efter björnen, och hoppades att den skulle fly upp i ett träd. Det var nåt slags sport. Det var ju dessutom nåt program för ett tag sedan om en gubbe som lämnade sin fru halva året för att gosa med Svartbjörnar, slog dom på nosen och var med när de födde ungar.
Nalle ÄR generellt inte farlig, nalle är snäll. Farlig blir han när senile Bengt-Fjörulf, 78, lägger ett sneskott i röven på honom och skiter i eftersök. Och det har jag förståelse för. Om nån gubbajävel skulle försöka skjuta mig i kantarellsöket skulle han vara tacksam om jag bara bet ihjäl honom.
Jag måste göra en sån där survivorgrej tror jag. Jag hade varit svingrym! På sjunde dagen hade jag vilat, helt bufféstinn och lingonsvullen, med lätt svampförgiftning och kraftig björnförstoppning. Och då ändå endast utrustad med kniv å massa rena kalsonger.
Keyser: Sarah Silverman har några relativt roliga stand-up akter, men vem skulle inte lyckas ha åtminstone några bra skämt om de var judiska kvinnor? Snacka om guldläge. Som jude kan hon spy obehindrat med galla på vilka minoriteter hon vill, och sånt är alltid kul. Och som kvinna har hon även verbalt carte blanche, och kan säga hur fula ord som helst, för man får nämligen aldrig ifrågasätta en kvinnas frigörelse och hennes sätt att uttrycka sig.
Men jag föreslår att du försöker se hennes program "The Sarah Silverman show" som är lite som om dålig buskis våldtagits av världens tristaste tjejhumor. Endast tjejer med dålig humor och självförtryckande garderobsbögar gillar skiten. Jag såg ett avsnitt och avsvor mig henne för evigt. Om någon var tvungen att dö för att göra den serien ogjord, vore det inte ett för högt pris. Hon är i bästa fall en blind höna, som hittar något korn ibland.
Matt Damon är en kul kille. Han verkar väldigt trevlig och insiktsfull privat, och han har gjort några riktigt bra filmer. Jag gillar Matt Damon. Problemet är dock att han spelar på precis samma sätt i alla filmer. Han är en osäker (även som supertränad megaagent) pajsare som nästan konstant har blicken sänkt snett ner i marken framför sig. Det är inte särskilt dominant, och det är inte hur Clint hade gjort det om man säger så. Delvis kanske det beror på hans överskjutande panna á la Lou Ferrigno i "Hulken", men han flackar väldigt mycket med blicken. Det blir störande. Sen kanske jag stör mig lite på hans krampaktiga bokstavskombinationsgarv också.
Sen ska det sägas, att jag avskyr, ja rent av hatar få saker så intensivt och tvärsäkert som kameraarbetet i de två senare "Bourne Identity"-filmerna. Det är fruktansvärt. Inför varje actionscen börjar kameran skaka nåt så in i helvete, så tittaren inte får ett hum om hur fan fighten artar sig. Och notera i tvåan, när det är biljakt med nån rysstaxi. Gör mig till en lycklig människa och ge en logisk förklaring till varför kameran skakar som om den hölls av ett parkinsonoffer som just håller på att få stryk, EFTER att bilarna varit stilla i flera sekunder?
Herrejävlar vad jag hatar de där två filmerna... Och ettan som är så jävla bra. Som vanligt är det mest störande med alltihop att jag är den ende som verkar ha den här insikten. Ledsen om jag är skarp i min kritik här, känner att jag vill höja blodtrycket där i la Casa de Keyser lite.
Sarah: Ibland, när du reflekterar över insikter jag trodde jag var ensam om, så tänker jag att du är en av de klokaste tjejer jag träffat. Vi tyckte tydligen även exakt samma om "Marley & Me" också. Och så rolig du kan vara sen! Visst, du kanske fnissar ohämmat åt otäck nödbuskis, men du har även kommit med några av de bästa "That's what she said" någonsin. Och så kommer du med något sånt här? Skriver såna saker?
Jag blir så ledsen. Och så jämför du Clint Eastwood med Christer Henriksson? Visst, Clint har länge varit känd som mannen med det hårda stenansiktet med den mördande blicken, men han kan vara så nyanserad och bra. Clint kan le, vara öm och bli ledsen! Clint kan älska!
Christer Henriksson
(här med sonen "Leakim"(!?) som han förresten ser ut att ha fått med just Matt Damon) spelar som om något kört upp en liter lugnande i röven på honom. Han är så uttryckslös, trött och slö. Ibland vet man inte om det är Krister som är i bild, eller om någon bara ritat ett "frownie face" på en gammal utbankad högrev och marinerat den i Botox. Kanske tiden låter mig förlåta det här? Vi får se....
Elin: Jag har inte varit så rörd av något du sagt eller gjort sen jag fick den där stora chupa-chupen på skolavslutningen i trean. Tack!
Sämst just nu: Det kanske jag måste skriva på min speciella hemliga "ältblogg" som jag planerar att kanske skaffa!
Bäst just nu: Mmmmmm....
Una minuta, una minuta!
Jag kommer att fördjupa mig i detta här i kväll, efter spanskalektionen.
Då även om "Tilde de Paulas tuttar" och "Alone in the Wild". Det var nämligen allt som stod på den lilla lappen i mina byxor, på vilken jag klottrat saker att blogga om under de senaste dagarna.
Kaffecolan
Drycken uppfanns av en slump (slumpen, nöden eller en svensk man står bakom samtliga världsomvälvande uppfinningar) då jag i brist på energi sket i att hämta ett glas från köket, och istället slog upp lite Cola Zero i min kaffekopp som det var lite gunk kvar i botten på. Jag flög inte upp och skrek "HEUREKA" som den där sinnesförvirrade greken i badkaret, men jag uppskattade verkligen ögonblicket.
Drycken påminner mig lite om "Banco", en slags gräddlikörsbaserad alkopop som jag drack i mängder på Sala Stadshotell valborg -05, men sedan aldrig såg igen. Vart kom den ifrån? Vart tog den vägen? Kommer den åter? Det får jag kanske aldrig veta.
I år kommer Blossas årgångsglögg i smaken "Clementin", så den kommer väl smaka arselsvett från härsken apa. Icke desto mindre ska jag köpa en flaska, för att lägga på hög. Det står en osprättad Blåbärsdito från 2008 i barskåpet och mummar till sig, bredvid Buffismens heliga Absolutflaska, den jag köpte för att ha och aldrig öppna, strax innan Absolut Vodka horades iväg till fransmännen.
Om 50 år har jag då skitmycket gammal fin årgångsglögg, så traderar jag bort den när jag fyller 80, och svinar till det rejält med haschnegerbollar och influgna holländskor. För när ska svineriet börja, om inte vid 80?
I förrgår fick jag ett SMS från min käre vän Fanjunkaren. Han är i Tyskland i tjänsteärende, men flög ner tidigare i egen regi för att uppleva Berlin ordentligt.
"Bayersk restaurang, fet mat, veteöl, kryddad sprit och dålig musik, men ändå härlig stämning" skrev han.
Igår kom Elsa hem från Italien, guschelov välbehållen och inte märkbart traumatiserad. Med sig hade hon en fin chokladkaka med bitar av kakaobönor samt två delikata Salamisar. Detta finns redan dokumenterat i Higges mobila, som kanske någon flitig klickare upptäckt.
De var så goda, och den mindre, en chorizoliknande sak, hade så medryckande smak att jag hade en konversation med mig själv i soffan när jag satt och avnjöt den i små tunna skivor.
"Mmhm... små kryddkorn... mfmf *smack smack* vad är det? Det smakar som.... mmmhm? jag vet ju vad det är... *smack smack* vaffan!? Anis? Ja se på fan, Anis i korven! Vilka jävlar va!? Mmmm... diaboliskt alltså... hmhm"
Nu tänker jag att jag kanske borde beställt en korv av Fanjunkaren också, eftersom Tyskland ju är en Wurstsupermakt! De har alla jävla korvar ens fantasi förmår uppbringa! Hade jag haft tid och råd, hade jag lätt kunnat åka dit bara för att smaka korvar och dricka öl.
En tysk korv kanske kan se ut som vilken som helst, men den förråder sig alltid på vissa punkter. Kan ni kanske se vilka korvar som är från Tyskland?
Det där var väl ändå helvetes roligt? Det tyckte iaf jag.
Elsa: Ja, kanske var hon det? Menar du det? Tänk om vi delade rum i tjänsten någon gång, och så vaknade du av att jag, plötsligt sinnesförvirrad och överväldigad av ett mycket kraftfullt stjärtbegär, gått upp och bitit dig i ändan. Skulle du inte bli liiite rädd?
Sarah: Tack ska du ha, men man ser ju vad man ser i spegeln, vet du väl. Jag håller inte med om vad du klagat på att du själv ser i spegeln i något inlägg, men skulle jag kunna övertyga dig om att du har fel? Förresten har jag rätt.
Elin: "Ältande" låter ihåligt från någon som t.o.m. burit "Älta" som ett smeknamn. Hehe! Men åsikter är ju som rövhål; alla har en. Så fortsätt tycka du! Det var snällt att du tyckte jag var söt.
Bäst just nu: Clint Eastwood filmar igen, och det verkar som han ska spela med i filmen själv också.
Sämst just nu: Han ska spela med Matt Damon.
Torsten å Ulrika
Äntligen dimper det ner bra serier, en efter en. "Californication", "The Office" och "Supernatural" till att börja med, det kommer att värma i höstmörkret.
I höstmörkret blev det förresten väldigt obekvämt igår, när jag skulle springa en sväng och köpa snus sent på kvällen. När jag gick förbi grannhuset kom en ung tjej ut, som skulle åt samma håll. Hon glodde på mig, och började gå väldigt hastigt. "Va fan nu då?" tänkte jag, och kliade mig lite i skallen.
Hon gick framför mig, och jag skulle åt samma håll när vi gick ut på cykelstigen. Plötsligt vände hon sig om och såg att jag svängt efter henne på cykelstigen, varpå hon ökar takten och nästan småspringer. "Satan, hon tror jag förföljer henne och tror jag ska hitta på nåt!" tänkte jag villrådigt, och saktade farten lite. Jag kunde ju inte gärna börja jogga som jag hade planerat, för då hade hon väl fått panik.
Jag fick även kväva ingivelsen att springa ifatt henne och förklara att jag bara ville springa till affären och köpa mitt helgsnus, och inte alls tänkte förgripa mig på henne. Det var ju en alldeles ohyggligt dålig idé.
Vi gick på en lång raksträcka på cykelstigen, och innan jag kom fram till min vänstersväng kände jag mig väldigt rutten. Hon började titta bakåt ännu mer, och öka takten ännu lite till. Riktigt skurkaktig kände jag mig, så det var en klar lättnad när jag kunde avvika från hennes väg och börja springa.
Fy fan. Vilket rövsamhälle vi lever i, där folk ska behöva springa runt och vara rädda för en sån som mig.
Moar: Vad for det i dig nu då? Det var ju mest en kul fras på spanska, som tydligen varenda jävel begriper helt plötsligt. Jag skummade inläggen här, och kan konstatera att det var minst 15 inlägg sedan jag "älte" sist.
Nu är det på det här viset, att när man blir en tjockis och tidigare har varit väldigt smal, så påpekar folk det för en i början. Eftersom de första kilona i början inte är så mycket, så förutsätter folk att man inte störs av det, och tror det är fritt fram att skoja och påpeka det. Men när det görs i de tidiga tonåren så kanske det tar illa iaf. Påhopp och kommentarer är inte direkt vad som hjälper en att lindra ett missbruksbeteende, så man blir bara fetare och fetare. Men man håller masken.
Så en dag slutar folk att påpeka att man är fet, och börjar istället säga: "Men du är ju inte särskilt stor, lite kraftig bara". Det är illa, för det betyder att man blivit så fet att folk är rädda att man faktiskt ska ta illa upp om de säger något om ens vikt. Något de skulle tänkt på när man var liten och började lägga på sig.
Jag är medveten om att min nuvarande uppenbarelse säkert duger åt några, men det är inte relevant. Det är väl en slags inre konflikt här. Å ena sidan är jag less på singellivet, å andra sidan har jag sagt att jag inte tänker försöka mig på något seriöst förrän de där 50 kilona har försvunnit. Lättare sagt än gjort, har det visat sig. Men det är bl.a. för sådant som den här bloggen är en ventil, så om jag vill älta här så gör jag det. Ingen dikterar innehållet här utom jag.
Angående om att det här har gått mig på hjärnan, så har du helt rätt. Jag kan inte gå vidare någonstans innan det här är över, och det kommer att genomföras med vilka som helst medel. Så länge jag blir arg och vill hoppa upp i svullosnaran efter att ha passerat en spegel finns det jobb kvar att göra.
Den här LCHF-grejen var ett av dom sista halmstråna. Hade inte den fungerat, så hade det blivit kemikalier; Efedrin, Amfetamin, Clenbuterol etc. Nu behövdes det lyckligtvis inte, men ändamålen helgar medlen. Jag har gått runt och sett ut som en säck skit i 17 år, men det slutar nu. Smal eller död, så ser alternativen ut. Sen får folk säga vad fan de vill; mitt liv, min kropp, mitt ansvar.
Angående den här 
bilden som du länkade till, så föreställer den Ulrika Messing och Torsten Jansson. Ja, han har alltså trots sin rondör lyckats hitta en brud. Nu är det dock så att han är miljardär, och bl.a. har en F-50 
och en Enzo 
, medan jag har en Corsa
och en gammal bajsfärgad Koenigsegg 99 
. Ser du skillnaden? Torsten är dessutom knäpp, för han väljer trots sina lysande valmöjligheter hos det täcka könet en gammal begagnad SSU-madrass, som i brist på karaktär svikit sina ideal och nu är i säng med storkapitalet.
Sen blir tyvärr inte lyckan långvarig, för fetmans problem är inte enbart estetiska. Hårt arbetande affärsman runt 50, med kraftig övervikt? Just det; om 10 år när Jansson gör en "Stenbeck" och har skyfflat ner sin sista kaviarsnitt, då är det slut på det roliga, och Ulrika är änka.
Nu blev det här mer än lovligt självutlämnande, känner jag, så har du vidare respons på det här så hänvisar jag till mailen.
Vad Mat-Tina beträffar så stod det om hennes "uppslitande skilsmässa" på omslaget av nån skvallerblaska. Det verkar hänt hastigt och lustigt, så hon har väl fått reda på affären då, eller nåt.
Bäst just nu: Löprunda runt sjön snart.
Sämst just nu: Kommer inte på något just för tillfället.
"Fredag; yahoo, dags å supa!"
"Fredag; yahoo, dags å supa", så lät inledningsfrasen i "Fredag", en väldigt svängig liten bit av punksvinen "Mörbyligan". Själv jagar jag nu äntligen det 30e kilot, så det blir syndfritt leverne hela helgen. Kanske joggar jag till 7/11 om det slutar regna, och unnar mig en dosa helgsnus?
Vidare!
Ingen har väl kunnat undgå att den kanske ganska mediokre, men karismatiske skådespelaren Patrick Swayze nu till slut förlorade kampen mot cancern.
Det hela är väldigt tragiskt. Jag menar om hans minne. Jag har under många år tyckt det är synd att han inte fått fler roller, men han har tydligen trivts uppe på sin stora fina ranch i vildmarken istället, och säkert haft ett bra liv. Det tragiska med hans minne, är att han gjorde huvudrollen i en av de absolut bäst actionrullarna från 80-talet, nämligen "Roadhouse". Han gjorde även "Ghost" med Whoopi Goldberg och en ung Demi Moore, vilken också är en riktigt bra rulle.
1986 var han med som bad boy i "Youngblood", en riktigt härlig kultfilm om hockey med Rob Lowe. Hans genombrott blev som "Orry Main" i då rekorddyra monumentaleposet "Nord och Syd" som spelades in i ungefär samma veva.
Trots allt detta, så röstade ungefär 60% av idioterna på aftonbladet.se att den film de tycker bäst om med honom i är dyngjävla skittramset "Dirty dancing", en fullkomligt löjeväckande blajrulle om mumbojumbo och jolm och flams. Den fick förresten ett eget, mycket välskrivet inlägg tillägnat sig här förra året.
I ett svagt ögonblick tackade han ja till ett manus vars upphovsman borde straffsodomeras med en raspig mjölkkanna, och nu kommer ingen att minnas allt det bra han gjorde. Bara "Dirty jävla Dancing"! Svensk media påstår dessutom att den är hans geonombrott, och inget annat. Jag avskyr verkligen media.
Stackars Patrick! Jag ska ägna lite tid i helgen åt att titta på allt det bra du gjorde!
Vidare!
Jag vill börja betala skatt i Pakistan istället! Inte för att undkomma vår höga svenska skattesats, utan för att man får mer valuta för pengarna där.
Det här 
är Mehdi Ghezali. Han föddes i Örebro av en finska som besudlats av en algerier (inget fel i det, finskor behöver också kärlek). Han blev kriminell och efter något dumt tilltag inlåst i Portugal, där han upptäckte Koranen; en dum bok för idioter som inte kan tänka själv, innehållandes en massa efterblivna regler.
Han fick för sig att han skulle bli en helig krigare, och stack till Afghanistan för att slåss mot otrogna (alltså de som inte tror på Allah, eller som därpå tror på fel sätt. Inte "otrogna" som Mat-Tinas ex-man som gökade med ett luder i svenska damhandbollslandslaget samtidigt som de skulle gifta sig, alltså inte "otrogna" som det ärkesvinet som av någon jävla anledning tycker att han har rätt att ställa sin bil så den upptar två parkeringsplatser, inte som det jävla arslet... jag avskyr verkligen Mat-Tinas ex-man. Om någon ser honom på stan och mular den fan, så ska vederbörande få ett rejält hedersomnämnande här på bloggen).
Där haffades han och fick sitta på Guantanamo, medan orent svagsint slödder från samtliga politiska läger utom de högerextrema, satt här hemma och ojade sig i media över hur hemskt det var att en oskyldig svensk satt och mös i solen på Kuba, i klorna på den stora stygga Djävulen USA.
Tyvärr släpptes han sen, och hur mycket skattepengar det har kostat vill jag inte ens veta. Alla var utav någon anledning glada. De tycker väl att vi inte har tillräckligt med Örebroare här hemma, eller nåt.
Nu har han åkt fast igen där borta, den dumme fan. Men nu håller de käften, idioterna som bedyrade hans oskuld förra gången, och försökte plocka poäng på USAs bekostnad. Det faktumet får mig att mysa. Tyvärr kostar han nu en massa pengar igen, för nu har SÄPO åkt till Pakistan för att ta reda på mer om vad som hänt.
Han kan ha torterats, sägs det. Därför vill jag nu pröjsa skatt där istället; de använder pengarna på rätt sätt!
Pentex: Jovisst. Om Ludmila kunde titulera sig svenska, så kan jag definitivt titulera mig norrlänning. Till skillnad från töntprimadonnan Peter Stormare från Hälsingland, som tror man kan kalla sig norrlänning och lipa över Ingmar Bergman i teve. Ingemar Stenmark är norrlänning, Börje Salming är norrlänning. Peter Stormare är i bästa fall en sexuellt förvirrad flatlus.
Keyser: TV är primärt ett visuellt medium.
Bäst just nu: Spanskan fastnar verkligen! Med lite träning kanske jag kan titulera mig "fyrspråkig" innan årsskiftet!
Sämst just nu: Soy un solitario gordito!
Higge och Goliat
Det här 
är en Goliatmusseron. Glöm Tryffel, det här är världens dyraste och exklusivaste matsvamp idag. Japanerna betalar 15 000 kr kilot, vilket är magstarkt även för folk som är dumma i huvet.
I helgen har jag min första lediga helg på rätt länge, och jag tänkte: "Hur ska jag spendera den?". Så åkte jag ut till en plats där det borde växa Kantareller, och letade efter sådana. Plötsligt såg jag en märklig svamp, och fantiserade att det kanske var en Goliatmusseron. Det var det inte, inga och Kantareller hittade jag heller. Detta utspelade sig i blandskog, men Goliatmusseronen växer bäst på Norrländska tallhedar.
Lyckligtvis ligger Luleå vid den största norrländska tallheden jag känner till; "Kallaxheden", så det slog mig där ute i antikantarellskogen, att i helgen ska jag jaga Goliatmusseroner allt jag kan.Nu har jag visserligen läst detta om "norrländska tallhedar" på internet, och i "Norrland" blandar man officiellt in marginalnoteringar som Medelpad och Hälsingland, där det mest bor bortklemade rövgökar som TROR de är norrlänningar. Så är dock icke fallet. Hur som helst hoppas jag den finns här, och om den gör det, så ska jag finna den i helgen.
Eftersom det är en svensk svamp så är den stor och väl synlig där den står. Tryffel som mest återfinns i Frankrike och Italien, är följaktligen också en äreförlupen och förvisso smutsig liten svamp, som gömmer sig under jorden. Den måste sökas med specialtränade svin eller hundar, medan Musseronen kan sökas med blicken!
Anneloj: Varför är du så besatt av att få in mig i teve? Jag måste droppa 20 pannor till innan jag ens funderar på något dylikt. Stå där i teve och mumla och vara tjock. "Vilka är med i 'Halv åtta' ikväll?" "Jag vet inte, men dom är hos en som mumlar och ser ut som George Costanza med skägg!"
Pentex: Inte skaldjur, en slags örtrullad smörgåsbakelse med Lax tänkte jag. Men eftersom jag inte köper norsk kan det i värsta fall bli knivigt att hitta varm- och kallrökt östersjölax, och alla vet dessutom hur det smakar. Idag kom jag på en annan grej, så nu blir det något helt annat. Du är inte vilsen med dina förslag heller, kan vara närbesläktat med vad jag tänkt mig. Bra där!
Mona Sahlin: Japp, de kravlade upp ur samma tunna med sjukhusavfall när din mamma varit på abortkliniken!
Ja, det var väl en smula elakt replikerat. Nå, man kan inte välja ett sånt trist alias här utan att det blir elakheter.
Olefin: Jag ska skriva ett inlägg om Luleåkalaset, men det måste få komma till mig själv. Det var fyra oerhört härliga soldagar med perfekt sällskap och fylla, så vart fan ska jag börja? Jag måste liksom få en uppenbarelse av hur inlägget ska se ut först. Det får inte bli framtvingat och krystat, liksom. Jag har ju dessutom lovat Fredrick ett exklusivt hyllningsinlägg, även det ska skrivas!
Bäst just nu: Spanskalektionerna går lysande. Fröken är en liten mumsmilf som ger mig beröm för mitt uttal! Hon är rolig också; "Verb är något man kan sätta 'utav helvete' efter: springa utav helvete, hoppa utav helvete!'. Substantiv är något man kan sätta 'jävel' efter: 'gubbjävel, biljävel, hylljävel'. Adjektiv är något man kan sätta 'som fan' efter: 'stark som fan, blöt som fan'".
Sämst just nu: Kantarellerna lyser med sin frånvaro!
Halv åtta hos Higge
Jag gillar programmet "Halv åtta hos mig". Ni vet det där där fyra olika personer turas om att bjuda hem varandra på en trerätters måltid. Därför har jag bestämt mig för att leka det med mina kollegor. Då får jag pyssla på och fundera på menyer och drycker, och annat som ska fixas.
Nu funderar jag på en chipotlemarinad att stoppa ankbröst i, och vad man kan äta till ankbröst. Fyllningen till förrätten är också något av en gåta. Havslevande eller landlevande?
Desserten har jag iaf glasklar för mig. Och bakgrundsmusiken.
Mr. Conway Twitty!
Hahaha, fy fan så bra. Jag tackar "Family Guy" för att jag fått upp ögonen för den här fantastiske artisten!
Bäst just nu: Omar har fått ordentlig vittring på Marlo i "The Wire", hoppas han inte faller offer för Chris å Snoop bara! Spännande! Man måste se "The Wire". Det är "amma gonna busta cap'n dat niggaz ass yo" och "yo, mutherfucker aint gonna see my niggaz comin up behind his ass" hela tiden. Och skitroliga dialoger och citat!
Snut: Hörru grabben, vart hittar ni de där kepsarna där skärmen sitter på sidan?
"Niggah": Det är samma kepsar, man bara vrider på dom.
"His ass is so tight, you couldn't pull a pin from it with a John Deere tractor" Major Valchek.
Sämst just nu: Hur fyller jag hålet efter "The Wire" när jag sett alla säsonger?
Småskalig opinionsbildning?
Jag tänkte skildra en tämligen händelserik 30-årsfest här, men det blir för kämpigt att pränta ner alla intryck så här dags innan en arbetsdag. Det får bli lite kommentarsrespons och "Bäst/sämst just nu".
Fast jag undrar en grej som jag lite roat filosoferade kring innan idag, när jag experimenterade fram ett recept på ett lass Dajmcookies. De stora bloggarna här i landet tillskriver sig ofta en roll som opinionsbildare. Med hundratusentals läsare så stämmer det rätt bra.
Jag har inte hundratusentals läsare. Min blogg har kass design och långa dryga inlägg som inte många orkar läsa. Men det finns en liten trogen skara som ständigt återvänder, vissa trots att jag skriver hemska saker om folk dom gillar, som t.ex. Mikael "jag-snortar-på-Se&Hörs-framsida-men-slipper-uppståndelse-i-kvällspressen-för-jag-är-så-poppis-för-folk-är-frustrerade-över-svensk-flathet-och-älskar-se-Gunvald-slå-drägg-och-hojta-könsord" Persbrandt.
Jag gillar min lilla läsarskara skarpt, och tycker det är fantastiskt att dom återvänder. Sen funderar jag lite på var vissa tagit vägen. Lotta, den där kantarellvegansamen från Malmö och den där bruden som läser för skepparexamen på Chalmers. Har hon fått reda på hur det är möjligt att köra dieslarna i fartyg på tjockolja än?
Jag har ett ruskigt minne för saker som är intressanta, vilket ibland kanske får en att "överfundera" på saker. Nu kom jag lite bort från ämnet dock.
Jag har uppskattningsvis trots allt ett par hundra läsare, även om bara en handfull syns i kommentarsfältet. Nu till funderingen: Har jag bildat någon slags liten opinion? Jag menar, jag skriver ju mest med syftet att hitta kul sätt att uttrycka mig, samt för att roa min lilla läsarskara. Men jag har ju alltid en tanke och en åsikt i allt jag skriver.
Är det någon av er som tycker något nu, som de inte tyckte innan de började läsa "Higge Erövraren"?
Har ni kommit till insikt? Har jag berikat ert medvetande?
Nolen: Jagar du kilon? Jag kan dricka så mycket för jag har alltid en färdigblandat pava redo. Oftast även på jobbet. Vatten dricker jag periodvis rätt mycket, men jag brukar klämma ihjäl en citron i det för smakens skull. Vi har jäkligt fint dricksvatten häruppe, och att alla svenskar kan dricka kranvattnet är något vi borde värdera högre än att vi har en speciell gen som tillåter oss att konsumera så stora mängder mjölk att vi sätter tofflorna runt pensionen med igensatta kranskärl.
Där har vi en kul konspirationsteori, förresten. Staten har i evighet lurat i oss att mjölk är så jävla nyttigt, för att slippa pröjsa så mycket pensioner. Visst; man får i sig gott om näring på kort sikt, men åker sista ambulansen just när man börjar kosta pengar. Perfekt.
Xrim: Låter väldigt fint, men det ser ut att vara en norsk produktion. Jag tankar den så jag inte råkar göda någon jävla lusekoftekapitalist.
Sanity N/A: Ja, fast jag tycker det blir för drygt att diska om man ska bjuda varenda jävel i en myrkoloni på Fun.
Ingvar: Lemmys väg är för Lemmy, jag skulle inte försöka plagiera mästaren. Fast jag tänker ofta "vad skulle Lemmy gjort?" vilket berikade min livserfarenhet senast i lördags (vilket kommer snart här). Men jag tänker inte börja snaska tjack som om det är frukostflingor.
Elin: Jo jag läste minsann det. Tänk så roligt du haft åt det där i alla år. Jag vill minnas att jag torskade ett vad eller så. Jag lät mig näppeligen sminkas utan vidare!
Grp. Chef Lindström: Jag gick till samma kedja som dig och hörde om pris på att byta glas i mina älskade pilotisar. Billigaste glasen gick på 400 per styck, och färgen kostade en hundring extra per glas. Tusen spänn alltså. Det finns kompletta, nya Ray-Ban för runt 800, så jag får det inte att gå ihop. På kärringen lät det som om dom skulle göra glasen själv. Fick du Ray-Ban glas med "Ray-Ban"-texten och ett litet "BL" inetsat i glaset? Det var en trött oengagerad so som som stod i kassan, så jag iddes inte börja diskutera.
Moar: Glömde besvara det om Bolt, kom jag på. Såg "Finnkampen" (undra vad den kallas i Finland?) då den var, och kunde konstatera att sveriges snabbaste man på 100 meter är runt en sekund slöare än kvinnorna i VM. Betänker man att ett P14 fotbollslag utan vidare tar ett allsvenskt damlag med ungefär 6-0, och manlige världs246an i tennis alltid vinner över kvinnliga världsettan (så hörde jag iaf en expert säga en gång, jag tycker tennis är skit för att ingen knivar Nadal mitt på gruset) så är det nästan helt orealistiskt.
Men du tror ändå att en snubbe som är typ tre tiondelar snabbare än Ben Johnson, är ren? På riktigt? Och då ska man tänka på att det åkte fast tre anonyma Jamaicaner som testade positivt innan tävlingarna, men kom undan på någon teknikalitet (eller mutad gipskatt). Den är då beundransvärd, din tro på människan. Vilket lag någon håller på talar nog tyvärr inte mycket karaktären. Kim Jong-Il tycker om amerikanska actionfilmer precis som jag, men jag tycker nog ändå nån borde mula den lille fan.
Bäst just nu:Det måste finnas mycket kantareller nu.
Sämst just nu: Jag vet inte vart!
"Aspartam och acesulfam K"
En halvliters flaska Fun light ger tio liter färdig dryck. I sommar har Fun kört en drive, som gått ut på att man ska samla koder som finns i korkarna. Då man har fem koder så kan man skicka efter ett läppglans från "Make up store" på funlight.se, men har man nio, ja då kan man beställa ett "Eye kit" med tre produkter i, även detta från Make up store.
Eftersom jag dricker mycket Fun och ville göra något för mina två kvinnliga kollegor, så började jag samla korkar. Ett "Eye kit" är värt över 400 bagis styck, och jag har ju märkt hur glada flickor blir när de får något nytt att testa kleta på kring trynena. När de testar varandras smink, lyser de upp som små pojkar som får gräva runt bland sprillans nya småbilar. Och så tjusiga de blir sen!
Men jag började inte samla förrän i juli någon gång. Innan dess hade jag inte sett kampanjen, utan slängde korkarna. Dricka Fun på allvar gjorde jag redan i mitten av juni. I mitten av juni fick jag även en väldigt fin Whisky i present. Sorten man egentligen borde sätta på ett altare och knäböja framför, sorten som får en att önska att folk skaffar fadderbarn i Skottland istället för Djibouti.
Jag provade njutningsfullt gudanektarn några kvällar efter paketöppningen, och noterade dagarna efteråt att det rann liksom sött från salivkörtlarna i kinderna. Jag tillskrev genast Whiskyn magiska krafter, och prisade den storvulet här under "Bäst just nu". Men eftersom det är en jävla fin Whisky som ska drickas med andakt, så lät jag den vila orörd i barskåpet under en längre tid.
Märkligt nog så fortsatte min saliv att smaka sött. "Vilken konstig jävla Whisky, som ger så långtidsverkande effekter" tänkte jag förundrat.
Så började jag samla korkar. Det gick sådär, några slarvades bort i processen, men för ett par veckor sedan så fick "Lilla H" sina nio korkar. Nu har jag även nio korkar till Elsa, som för tillfället är i Italien på semester.
Om ni nu betänker att alla korkar är från halvlitersflaskor som ger 10 liter färdig dryck, så har jag alltså för dessa "Eye kits" druckit motsvarande 180 liter Fun light. Utöver detta har jag druckit ur flaskor vars korkar kommit bort eller nonchalerats, jag skulle gissa att det rör sig om en sex-sju flaskor.
Jag har alltså i runda slängar hällt i mig ca. 250 liter (kanske inte fullt, eftersom jag blandar lite starkare; lite gottigare) Fun light sedan mitten av juni.
Det var när detta slog mig, samt att jag dessutom dricker en hel del "Cola Zero" och "Light", som jag insåg att det söta som rinner ur salivkörtlarna i mina kinder inte var någon magisk Whiskyeffekt; det är sötningsmedlen från all Fun Light. Levern kan ju inte processa dessa ämnen sägs det, och någonstans måste de ju ta vägen.
Visst är det fascinerande? Ni kanske inte tycker det, men jag kan lova er att när man vaknar på morgonen och smakar sött och mumsigt i munnen (för sockerätande så smakar sötningsmedel kanske lite trist, men för mig som varit "ren" i ett år, så är sötningsmedel rena mumman) så blir man högst frapperad!
Nu låter ju det här kanske inte så hälsosamt, så även om jag mår skitbra och är relativt övertygad om att varningarna om sötningsmedlens negativa effekter bara är de gamla vanliga kvällstidningslögnerna och verk av sockerbolagslobbyister, så ska jag gå till farbror doktorn och be att få ta leverprover.
Sen kanske jag skiter i vad de visar i vilket fall som helst, för jag dör hellre smal i en leversjukdom om 5 år, än av diabetes och fetthjärta inom 20.
Men det finner jag otroligt. Jag tror inte de där grejerna biter på mig; jag dricker en sjuhelvetes massa Fun light, och upplever bara positiva effekter! Som Lemmy med Amfetaminet!
Ja, ni kan nog rent av kalla mig "Aspartam-Lemmy".
Lindblom: Ja slicka i dig berömmet. Och hör på det här: Eldkvarn är nog inte så illa ändå. Du kan ha omvänt mig. Vad sägs om det, va?
Bäst just nu: Livstecken från Elsa via SMS i morse. Hon hade kommit till något "Analfi", som visst var väldigt vackert. Jag var rädd att hon kollapsat under horder av torrjuckande gipskatter, då dessa svårligen kan besinna sig vid åsynen av en ljushårig nordisk kvinna. Jag såg ett program på Discovery där en naturforskare doppade en mopp i gulfärg och gjöt fast den i trottoaren på en gata i Palermo. Två timmar senare var moppen antastad och omringad av klasar utav pomadamarinerade signores, som gned sina kön och stönade "Ciao bella".
Det är SANT! Skiter väl ändå i om ni tror mig. "Higge Erövraren" blir mindre och mindre politiskt korrekt! Fan så skönt, tycker ni inte? Jag menar, om man inte kan driva med italienare, vad fan har man då?
Bäst just nu2: Att blanda lika delar Fun Light "Amazing grape" och "Cassis Noir".
Sämst just nu: Det är konstant "The Wire"-maraton här nu, och nu börjar jag strax på 4e säsongen. Det betyder att jag sedan bara har en säsong kvar av denna fantastiska serie. Vilket är tur för snart börjar jag prata som en ghettoniggah, och inatt drömde jag att jag satte igång larmet på en svart merca med 22-tums kromfälgar, sprang från ägarna (niggas med kangolhattar och pistoler på tvären) för att två kvarter bort stanna och köpa ett fett stulet armbandsur av en "dope feind". I be like trippin' like a motherfucker up in this bitch, 'naam sayin'? Like som crazy ass honky, stuck with a jimmy-hat on his god damn dome!
Peace out y'all!
Eldkvarn och Agneta Fältskogs vagina!
Som ni redan vet så var Lindblom här och hälsade på i lördags, och han var ganska välmarinerad. Han är en skön typ, som då och då skänker lite inspiration till något skoj här på bloggen.
Ibland när jag är ute i världen och inte sitter vid datorn, så kluddrar jag ner bloggmaterial och kul grejer jag kommer på på en lapp, så jag ska kunna göra något av det senare. Nu hittade jag en fullklottrad liten lapp i fickan, med lite allt möjligt kul.
Bl.a. en betraktelse av Lindbloms besök här i lördags.
"'Det här är världens bästa låt', konstaterade den rödblonde, förfriskade personen i min soffa övertygat, och klickade igång en cover på Carolas 'Evighet' av Thomas Andersson Wij. Jag betraktade med dold förbluffelse hur han helt autentiskt faktiskt njöt av denna aukustiska version av gårdagens schlager.
Men så bytte han plötsligt, och började spela 'Eldkvarn', och då kom jag ihåg att Fanjunkaren beskrivit detta fenomen; Lindblom älskar att spela Eldkvarn på Spotify. Nu fick jag alltså se det på riktigt, och det var lite som en naturupplevelse! Som att se ett renslickat rådjurskid ta sina första stapplande steg bland vildblommorna i ängsgräset.
'Det här är så jävla bra', förklarade han ivrigt, 'Plura är ett sånt jävla geni!'. Hade detta varit ironi, så hade det varit det vassaste som skådats sedan Killinggängets 'Fyra nyanser av brunt'. Men han var helt äkta där han satt, arbetarklasshjälten med sin väldefinierade torso, han som avlat två barn ett stenkast från min lägenhet, i vår bitterljuva invandrartäta luleåförort.
Jag ville provocera; 'Peter LeMarc är ju mycket bättre', sa jag trotsigt, men fick inget direkt mothugg. Istället klickade han igång LeMarcs 'Little Willie John', och fortsatte njuta.
I min fantasi kunde jag se hur min laptop liksom kvidande försökte släpa sig in i badrummet och ner i badkaret, för att skölja bort allt det hemska med en 3-timmars våldtäktsdusch."
Men så lovade jag att försöka lyssna på Eldkvarn, trots att jag tidigare dedicerat ett helt inlägg här åt att såga dom. Jag strävar ju ständigt efter att bli en bättre människa, och ett steg i rätt riktning är ju att försöka komma över sina förutfattade meningar. Så nu gör jag det! Nu lyssnar jag lite på Eldkvarn.
Vidare på lappen med inspiration, finner jag lite idéer om "stå upp"-skämt. Ett magstarkt skämt baserat på skånska språket, vars poäng kräver att jag visar pungen. Jag fantiserar om att dra det på Berns, inför en publik med lättpåverkade stockholmare. Det hade mördat! Jag hade aldrig fått vara ifred igen. Folk hade kommit fram på ICA och typ: "Visa pungen, kan du inte göra den där du visar pungen!??"
Ett annat handlar om att fantisera om att folk är såna där förvandlade saker, som tekannan och ljusstaken i Disney's tecknade "Skönheten och Odjuret" och då har jag kluddrat så här på lappen.
"Björn Gustafsson ----> A. Fältskogs fitta efter förvandlingen"
Det kanske inte ser så kul ut nu, men jag skulle kunna göra något grymt av det på folkets hus i Sundsvall!
Nerkrafsat finns också en tanke som väl definierar min lösa fantasier på att fördjupa mig i humorträsket; "Om ett nervöst liggsår som J. Glans har lyckats så borde ju ett karismatiskt geni som jag kunna nå toppen!"
Ja, visst måste det väl vara så?
Lindblom: Ja, det är säkert ett alldeles förträfflig salami du har där.
f.d. Kristians Dotter: Faktum är att jag faktiskt fått en hel drös trevliga meddelanden efter det där. Jag visste ju att det var bra skrivet, men jag tänkte att profilbilden skulle hålla folk borta i vilket fall som helst.
Keyser: Som ett fan av engelska ligan borde du ju tillhöra vår lilla skara Zlatankritiker.
Bäst just nu: Ljudet av ett kommunalhjon som klipper gräs i ösregn.
Sämst just nu: Trasiga kalsonger.
"Norrlandskontakten"
Man hade kunnat tro att Sverige, som är världens singeltätaste land med sina 40% singelhushåll, skulle ha en mer accepterande atmosfär för mig och de andra "överblivna". Så är dock inte fallet. Endast ett fåtal stadgade par släpper in singlar i umgängeskretsen, och dessa är då oftast väninnor till kvinnan i förhållandet.
Singelkillar ses nog ofta som ett hot av flickvänner, då de kan locka pojkvänner att längta efter syndfullt leverne utanför den ombonade tvåsamheten.
Ok, nu kom jag bort från ämnet en smula.
Nu är det dock emellertid så, att jag för flera år sedan övertalades att skaffa en sida på en "kontaktsajt" som är väldigt populär häruppe. Den heter "Norrlandskontakten", och inte förrän ikväll har jag lyckats skriva något på min presentation som har känts bra och äkta.
Så här lyder den.
"Jag skiter i att försöka berätta vem jag är, eftersom alla härinne verkar så låsta på något särskilt. "Han måste ha en jänkare" "han måste ha barn" "han får inte ha barn" "han måste tjäna mer än mig" "han måste bla bla bla..."
Jag letar inte efter något särskilt. Faktum är att jag ger fan i vad folk har för hobbies, vilka laster de har eller om de kör en Cheva eller en Nissan. Varför ska jag gå efter en mall och förkasta allt som inte passar in?
Världens skönaste brud kanske är en rödhårig crackrökande laestadian utan körkort, med träben och passion för nakenråttor. Men det får jag aldrig veta om jag är trångsynt.
Man lägger dock fort märke till att klientelet härinne mest består av pinsamma typer som öppnar med gästbokskladd som "Hejsan vännen, tittar in och säger hej. ;)" (och om det finns någon rättvisa så får de aldrig mer knulla) eller avlagda gamla baksätesvärmare som hatar karlar för de alltid faller för de förstnämnda.
Därför är jag inte här så ofta. Men skriv gärna nåt om ni känner för det, för jag kan iaf säga så mycket som att jag försöker verkligen alltid att vara så trevlig jag kan. Mängden trevlighet jag förmår uppbringa kan dock visserligen variera en liten smula."
Sådär ja. F.ö. så känns det nu som om jag för tillfället skiter i vilket. Jakten på kilona är min livskamrat nu. Jag umgås med, och prioriterar den, samt de individer i mitt umgänge som accepterar min usla sort.
Bäst just nu: På onsdag börjar jag försöka habla mas espanol. Det kanske dessutom finns bonusbrudar i kursen?
Sämst just nu: ?
Hitta Hitler!
Jaha, så var det kört igen. Satt hos Lindblom och såg på Sverige-Ungern lite halvengagerat, och irriterades över glädjen som Ungrarna uppvisade då de kvitterade till 1-1. "Hoppas nån sätter en jävel i buren nu och grusar deras glädje, stjäl den lilla lycka de förunnats genom en neslig kvittering... jag vill se besvikelse i publikens ögon", tänkte jag missunsamt.
Jag har väldigt svårt att acceptera glad motståndarpublik. Glada ryssar vid en hockeyrink t.ex., ger mig kväljningar. Glada finnar får mig att vilja skära mig som en liten EMO-flicka. Det är en av anledningarna till att jag nästan kröp ihop i fosterställning och grät av lycka när Foppa respektlöst och överlägset stod och flinade efter den strategiska läggmatchen mot Slovakien i OS 2006. Det var så perfekt, det var så oerhört osvenskt på ett bra sätt, och det var verkligen "ändamålet helgar medlen".
Varför ska vi Svenskar vara ensamma i världen om att köra rent spel, när as som Usain Bolt får ett kollektivt salivlavemang av jordens samlade sportjournalistkår?
Ta vad som tagas kan! Bränn, skövla och slakta!
Fast... för att återgå till Sverige-Ungern, så skulle jag få äta upp mina önskningar. För där uppe vid Ungerns straffområde så stod han ju, och väntade på "långa bollar på Zlatan", vilken också kom. Ungerske målvakten klantade sig och slog en boll mot bröstet på Zlatan, och så blev det en rickoshett, ett slumpmål. I det ögonblicket kastade förmodligen varenda manlig sportjournalist huvudet bak i extas, blottade sina vidriga "cum faces" och ejakulerade halvt ihjäl sina svullna gubbprostator.
Nu talas det om "Mirakel" och att Zlatan har "gjort det igen". "Igen" ja. Synd att han bara "gör det" vart femte jävla år. Nu blir det aldrig tyst på Zlatanfanatikerna, nu ska det här ältas i evighet utan besinning eller måtta.
Ungern har åkt på något av en historisk räkmacka. De var relativt förskonade från pesten under medeltiden, tack vare att majoriteten av befolkningen har rätt sorts blodgrupp (pesten tar inte folk med AB eller hur det nu var, det var ett tag sedan jag läste om det där) och tills killnad från de andra Sovjetinvaderade staterna bakom järnridån, lyckades Ungern behålla sin rika matkultur.
Idag är de ett riktigt gottegrisfolk, som vältrar sig i hundratals sorters wurstar, salamis, gulasch och en ofantlig porrindustri. Men trots all deras lycka så hade jag ändå unnat dom lite till, i form av ett oavgjort mot Sverige! Bara jag fick slippa höra ältandet om den mest överskattade jävla människa som någonsin lyckats kravla sig ur Rosengård.
Jag längtar efter dagen när han är slut, så jag slipper lyssna mer på sånt här.
Ingvar: Jo, så är det väl.
Elsa: Jag lever i ovisshet därom, men vet iaf att bra salami alltid är bättre än mycket annat.
Bäst just nu: Min uppfinning "Hitta Hitler" som man leker med en morgontidning. Den i familjen som läser tidningen först, "hitlerfierar" en person (ritar snedlugg och hitlermustasch) någonstans i tidningen, och sedan ska näste läsare försöka leta upp denne person, d.v.s. "hitta Hitler".
Kan ni hitta Hitler?
Sämst just nu: Jag är kissenödig, men det kan man ju leva med.
Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!
Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!
Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!
Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!
Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!Vedervärdigt fabricerat antirock'n'roll fjortistrams!
Fy fan! Jag vet inte ens om jag hört en låt av dom, men det räcker att jag ser dom; Jag har inte avskytt en grupp såhär sedan jag var 11 år, och förfasade mig över New kids on the Block. Då var jag bara arg för att tjejen jag gillade var kär i Donnie Wahlberg, som jag tyckte såg ut som en rövfärs i trynet.
De här avskyr jag för den unga generationen, den som tror att den är coolare än oss, tycker att de här könlösa producentprodukterna är coola och hårda. De har en snedvriden uppfattning om vad som är rock'n'roll, och jag vill inte att såna dilettanter ska ärva samhället. 
"Tokio Hotel" HAHAHAHAHA!
Jag hoppas dom börjar knarka! En sak vet jag iaf. Lemmy kommer stå på scenen och sjunga om knark och göka långt efter det att de är bortglömda, guskelov!
Ingvar: Är det den där lergrytan som är glaserad inuti? För en "Römertopf" är ju obehandlad iaf.
Bäst just nu: Lindblom sitter här och säger att det bästa just nu är att rummet snurrar, men inte han. Han är full och gemytlig. Jag ska höra om han vill ha en bärs nu. Själv ska jag upp och knega, och dessutom sjunga i kör på eftermiddagen. Bäst just nu är även att Elsa åker till Italien på måndag, och har fått med sig 10 euro att köpa en smarrig fårsalami för.
Sämst just nu: Lindblom säger att det vill jag inte skriva, men jag kräver ett svar. Nu svarar han att det sämsta just nu "var att vi inte fick ligga med din kollega som var här nyss!". Elsa var här och såg film. Jag hoppas nog hellre hon kommer ihåg den där salamin! Mmmmm...
Alla har något positivt att tillföra
Jag förstår att man lätt tar mig för en som enbart kritiserar. Jag berömmer sällan annat än Clint Eastwood och lösaktiga fruntimmer här. Om jag någonsin uttalar mig positivt om ett annat land än Sverige, så är det kanske Thailand, eller möjligen Danmark.
Därför vill jag nu faktiskt be att få plocka russinen ur bullen, och lyfta fram det positiva som finns i några av de skitländer som utgör den europeiska unionen (utom Belgien, jag kan omöjligt tänka mig att det skulle finnas något positivt att rapportera om där; ett gäng överviktiga surrogatfransoser med knävelborrar, som äter äcklig miniatyrkål och skiter i att tvätta händerna efter toabesök. Fast konstigt vore väl annat, där de sitter klämda mellan Frankerna och harkeljoddlarna i Holland, likt mellangården på en dålig kvinna)
Italien: Italien är ett vackert land med en imponerande historia. Det är så tilltalande, att trots att i princip alla är korrumperade, och ingen politiker kommer någonstans utan ett visst samröre med maffian, så vallfärdar ändå miljoner turister dit. Förvisso mest tack vare ett kulturarv lämnat av betydligt mer disciplinerade och handlingskraftiga människor än dagens italienare, men ändå. Jag skulle vilja säga att Italien nu står och faller med sina kvinnor.
Stereotypen av den italienske mannen är en synnerligen skrattretande figur; han bor hemma tills han är över 30, han är obehärskad och lismande, passar inga tider och spenderar oftast dagarna med att rycka väskor och salivmarinera nordeuropeiska turisttjejers öron. Hans handlingar regeleras främst av tre faktorer: Mamma, den katolska kyrkan, samt de mutor han blir tillstucken.
Men nu till det som trots allt gör Italien till en omistlig del av vårt Europa. Kulturarvet har jag redan nämnt, men maten är om möjligt ännu mer berömvärd. Italienarna uppfann ju Pizzan, även om den har förbättrats av greker och Kosovoalbaner här i Sverige. Ostarna är fantastiska; Pecorino, Mozzarella, Taleggio och Gorgonzola, för att bara nämna några, vars frånfälle skulle innebära en global gastronomisk tragedi. Och det kan inte sägas annat, än att man måste hysa en viss beundran för ett land där Oxfilé ofta äts rå, och där lufttorkning av svinkött utvecklats till en konstform. Slutligen måste man ge italienarna en eloge för deras designfärdigheter. Visst, ibland skiter det sig
rejält. Och visst, även de dyrare bilarna från Italien lider av pinsamma kvalitetsbrister, men någon mycket vackrare sak än t.ex. Ferrari 250 GTO 
är svårfunnen.Frankrike: Frankerna har sedan urminnes tider varit ett äreförlupet och krypande folk, särskilt i farofyllda situationer. Då de fått tillfälle att förtrycka och sko sig på svagare folk som Algerer och Vietnameser, har de alltid förefallit storvulna och handlingskraftiga, men mot engelsmän har de aldrig kunnat hävda sig, och inget får en fransman att försöka krypa tillbaks upp i moderslivet som ljudet av lite taktfast tyskt stöveltramp.
Och hur myser man som svensk inte vid uppläsningen av den gamla franska klagolåten från vikingatiden: "Bevare oss, milde herre Gud, från nordmännens raseri". Jag hade kunnat ge vad som helst för att få vara med på den tiden, då man fixade kapitalanskaffningen med en båtresa till Frankrike, odlade ut lite schysst skägg och hämtade det man kunde bära ur något fett franskt kloster.
Fransmännen kryper kanske inte för sina mödrar som italienarna, men deras bilar uppvisar samma löjeväckande brist på kvalité. Deras arrogans är världskänd, och det finns statistik som säger att de är de orenligaste människorna i hela Europa. Jag läste nyss en dum notis på aftonbladet.se som påstod att Fransmännen har störst penisar i Europa. Pfff... Otvättade ja! Utsätt sagda penisar för tvål och vatten, så ska ni se att medellängden decimeras med ett par centimeter.
Men trots att detta är ett land med illa behärskade män, som utan en tanke på personliga zoner och integritet anfaller andra vuxna män med äckligt kindpuss-slafsande, så bör man notera ett par saker. Franska kvinnor sägs ju vara frisinnade, och om man kan hitta en som har vett nog att vaska underredet, så sägs där finnas mycket jobb för en händig karl.
Sedan kan fransmännens ofantliga bidrag till gastronomin inte överskattas. De här pajasarna, som inte ens kunde genomföra en vanlig revolution utan att låta det spåra ur till en kvinnor&barnmordsfestival, har ju faktiskt uppfunnit både Bearnaisen, Brieosten, gratängen, såsredningen och vitlöksmöret!
Lägg därtill metersystemet. Och om inte metersystemet, frisinnade fruntimmer, Brie och Bearnaisesås är skäl nog att lära sig ett språk, jag då vet fan inte jag vad som är det!
Holland/Nederländerna Dessa människors språk är så ärkebejublat fult, att man tror de driver med en. Faktum är att de använder alla sorters R när de talar, och de kan göra så i samma mening. De rullar på en del R, likt Stockholmare, de skorrar på en del R som Fransmän och Skåningar, och de använder amerikanska R, som i Texas. Fullkomligt sinnessjukt. Deras liberala inställning till droger kan ju diskuteras. Mig intresserar den dock inte nämnvärt. Vad jag verkligen beundrar dessa vilsna harkeljoddlare för, är hur de behandlar sina sexarbetare.
Holland är nämligen ett av de få länder som skapat en dräglig miljö för t.ex. prostituerade. Jag har aldrig, och kommer aldrig att betala för sex. Men samtidigt tycker jag det är helt absurt att det är kriminellt att ta betalt för något som är fullt lagligt att ge bort hur mycket som helst av. Och tro att problemet och situationen för de prostituerade förbättras om man kriminaliserar prostitution är det bara ytterst korkade och trångsynta
jubelsuggor som kan. Tror ni tjackhoran ner i gränden säger "Oj, nu är det olagligt att sälja sex, bäst jag skaffar kneg i kassan på ICA!"? Nej, hennes hallick tar bara bort henne från gatan, stoppar henne i nån jävla källare och fortsätter exploatera henne. I Holland har hororna fackförbund och bra avtal, fri vård och strikta hälsokontroller. Otäcka torskar anmäls och tas om hand precis som en taxirånare här, så hallickar har ingen roll att spela, de finns inte; Staten är hallick, och det är helt genialt. Det är skamligt att Sverige är ett av länderna som tvingar olyckliga kvinnor i klorna på langare, missbruk och kriminella hallickar. Hatten av för Holländarna!
Keyser: Härmed är din kommentar besvarad! Tack för upplägget.
Elin: Pfff... Nä, så lätt slipper du nog inte undan.
Lindström: Min käre och djupt vördade gamle vapendragare, du anar inte hur dessa nyheter glädjer mig. Välsigne ditt vackra, smutsiga sinne, och låt oss för alltid minnas Alexandra Dahlströms tuttar, så som dom var!
Bäst just nu: Kycklingvingarna i marinaden, på väg att friteras!
Sämst just nu: Att ingen minns Thor Modéen
längre. Lär er vem han var, kulturella kretiner!Donde esta la influensa de puerco?
Jag såg nyss "Män som hatar kvinnor", och jag måste motvilligt medge att den var riktigt bra för att vara svensk. "Åh vad sen du är!" kanske någon påpekar i sitt huvud nu, men då kan jag bara meddela att jag läste boken redan 2005, innan hysterin kring Stieg Larssons verk började. Ba' så ni vet.
Noomi Rapace (fru till Ola Rejp-Ass) gjorde en lysande rolltolkning. Fast senare i böckerna så gör ju "Lisbeth Salander" en bröstförstoring, varför man bör byta ut Noomi mot en matigare och mer bystfager skådespelerska för att behålla trovärdigheten! 
(här ska dock poängteras att Tilde inte betalat för de där mammaliemumsiluringarna, och ni som tror något annat kan genast lämna den här bloggen, och sätta er att straffonanera till en bild av Carolina Gynnings herpesanfrätta collagenläppar istället. Det kan poängteras att när vi buffister får komma till den eviga buffén i Buffistvalhall, och sitta till bords med Clint och Ernst-Hugo, så är det Tilde själv och klonade Tildenymfer som serverar dryckerna. Gynning residerar då i Svenssonhelvetet och jobbar med att sprida munsår bland gamla aftonbladetjournalister och dylikt anhang)
Vidare kan det konstateras att den här "svininfluensans" rykte som elak pandemi fått i det närmaste löjeväckande proportioner. Tryckfriheten pockar mer och mer på att beläggas med restriktioner. 2008 förvärrade man det ekonomiska läget med hysteriska domedagsprofetior som fick folk att börja handla i panik, och nu ljuger man och påstår att vi alla kommer att dö i nåt obskyrt virus. Lägg därtill dravlet och fablerna om den här jävla klimatsoppan; överdrifter och spekulationer, som bara spelar de i händerna som profiterar på folks hysteri, rädsla och oförmåga att tänka själva.
Skrupellösa journalisters sensationslystnad kostar enorma pengar för folk. Man förköper sig på allt från solceller och desinfektionsmedel till fula jävla hybridbilar, bara för att man tror att man ska kunna rädda världen. Allt medan exempelvis lorthögen Indien svullnar upp och dräller dynga och elände omkring sig.
Men tyvärr blir det inte bättre av att jag skriver om det här. Folk kommer aldrig att lära sig tänka själv, utan fortsätter oförändrat att kasta sig mot nödutgångarna i en jävla röra.
Så till en (för mig) spännande nyhet. Jag ifrågasatte ju tidigare på bloggen min eventuella förmåga till att förändra mig. Som jag nämnt så har jag under det senaste året gått ner närmare 30 kg, och dessutom börjat hålla ordning omkring mig. Alltså; vad finns det mer jag skulle kunna lyckas förändra? Nå, det här året ska jag lära mig ett nytt språk, varför jag under hösten kommer att börja läsa spanska, som jag redan besitter vissa rudimentära kunskaper i. Går det bra så står franska och något annat på tur.
Olyckskorparna kraxar redan om att det inte kommer att låta sig göras, men jag tror det inte kommer att bli några problem; jag tror fanimej att jag klarar i princip vad som helst. Ja, d.v.s. förutom att lära mig bromsa med longboarden. Det är ju satan vad det ska vara komplicerat.
Lindblom: Den där Elin är inte direkt pryd av sig, det ska du inte tro.
Elin: Jag är inte särskilt intresserad av tonåringar generellt, jag föredrar människor jag har mera gemensamt med. Det är däremot glädjande att inte alla 19-åringar skriker "Gubbjävel" och flyr hals över huvud när man visar sig.
Bäst just nu: Den helstekta kyckling som efter en längre sejour i delikat marinad, gick från kadaver till festmåltid i min ugn.
Sämst just nu: Mina Ray-Bans som prytt min mer eller mindre fagra nuna i 15 år, for efter ett orutinerat fummel i asfalten, varpå ena glaset sprack rakt på mitten. Fruktansvärt!
"Not with two guys involved, I won't!"
Fanj: Minns du hon som kom fram till oss i lördags, när vi stod utanför?
Jag: Hmm... Va?
Fanj: Minns du inte vad du gjorde? HAHA
Jag: Amen för helvete... nej, jag vill inte veta...
Fanj: Nähä?
Jag: Näää.... eller? Fy fan...
Fanj: Minns du verkligen inte?
Jag: Fy vilken ångest, nej för fan säg inget... Var det illa?
Fanj: Hahaha, näää, du gjorde väl inte nåt illa...
Jag: Vad var det om då? Jag minns nån brud...?
Fanj: Den där 19-åringen!?
Jag: Pfth, hvaba?
Fanj: Men hon kom ju fram till oss och undrade om vi kunde gissa hur gammal hon var...
Jag: Jaja, och vad hände sen??
Fanj: Jamen då började du och hon hångla där, eller liksom... ja...
Greven: Vad fan säger han, vad har ni gjort?
Jag: Jag har tydligen hånglat med en 19-åring!??
Fanj: Nja, eller hånglat var väl mycket sagt, men ni stod där och kysstes helt plötsligt, och så ville hon att vi skulle följa med henne hem, båda två!!
Jag: HAHA, VA!?
Fanj: Jo, ni stod där och kysstes, och plötsligt så stack hon in handen under skjortan på mig och började försöka!
Greven: Näääääää!??
Jag: HAHAHA, YES!!! Vad fan gjorde du då???
Greven: Nja, jag gick ju därifrån och ställde mig på behörigt avstånd, sa väl typ att ni fick sköta det där själv.
Jag: Haha, ojoj... vad hände då?
Fanj: Nä, då var det väl inte intressant, hon var tydligen inställd på att få med oss båda, så då stack hon...
Jag: 19 år? Åfan... *skiner som en sol, minns dessutom plötsligt att hon såg fantastiskt bra ut*
Greven: STORT *sträcker fram knytnäven för att trycka knoge*
Jag: Hehehehehe... sweeet *besvarar knogtryckningen*
Gullan: Va? Vad händer? Nu har jag missat något!?
Veronica: Men hur fan tänkte hon då? Hon kan ju inte ha haft någon särskild smak!??
Fanj: Hurdå?
Veronica: Ja, ni är ju inte direkt samma typ?
Greven: Ja, ni är ju rätt olika om man säger så!?
Fanj: Nää, det är sant... det var kanske nån "fem-i-tre" grej från hennes sida, hon såg väl att vi stod där själva liksom...
Jag: Uppenbarligen en fin tjej med ett öppet sinne, tycker jag!
Fanj: Hehehe, ja...
Greven: Hon ville kanske ha det bästa av två världar? hehe
Jag: HAHA... fint... "Laurel & Hardy" hehehehe...
Veronica: Alltså vilken en, va?
Jag: En eloge till hennes föräldrar som har uppfostrat en sund och fördomsfri jänta!
Nu litar ju jag förvisso blint på mitt fylle-alter ego Johnny Skan som oftast sköter de här situationerna, och jag vet att det inte hade blivit av, eftersom det var fel ratio. Två snubbar, nej nej. Sen måste ju nämnas att Fanjunkaren är en man med enorm integritet, så är det. Fast det solidariska i den här situationen hade ju för honom varit att spela med, och sen smita ut genom toafönstret hemma hos den där tjejen när det blev business. Så hade nog iaf Lindblom gjort! Men där har man för att man umgås med kristdemokrater, gud välsigne honom.
Detta var heller icke den enda underhållande diskussionen som fördes i fredagskväll.
Jag: Jag tänker börja sola solarium! Hehe, nu ska vi höra!
Veronica: Haha, ska du?
Jag: Jepp!
Fanj: Du vet vad jag tycker!
Greven: Vad händer, vad säger ni?
Veronica: Higge ska börja gå å sola!
Gullan: Ska du?
Greven: Va? Nää, sluta nu!
Jag: Äh!
Fanj: Dom har nå gammalt solarium på hans jobb, fullt med gammalt intorkat...
Jag: DE E NYTT Å FINT! 10 kronor för 20 minuter! Brun å fin!
Greven: Fy fan va dumt! Fjolla!
Fanj: Ja, börjar du med det så jävlar, jag har lagt en kommentar på din blogg innan, och börjar du så blir det en till!
Jag: HA! Ni två jävlar ska inte säga nåt... hmmm...
Fanj: Nä sånt är illa.
Jag: Rakar du dig under armarna?
Fanj: Nä, det gör jag inte!
Jag: Greven, rakar du dig under armarna?
Greven: Nä, varför skulle jag det?
Fanj: Det är klart, man ansar ju lite...
Greven: Jojo, det gör man ju:
Jag: VA!?? Vaddå ansar?
Fanj: Ja, klipper ner det, det är ju inte så fräscht med långt jävla armhålehår som sticker fram.
Greven: Nä, visst kapar man det ju.
Jag: AHA!!! Ni två, ni två jävlar! Ni kan inte säga nåt, jag är OANTASTLIG, jag är oantastlig för er, er två jävlar, haha, jag kan sola bäst fan jag vill, och ni två tomtar kan inte säga ett skit!
Fanj: Ansar inte du ditt armhålehår? Det är ju äckligt!
Jag: Nähä, det är det visst inte!
Greven: Jo, inte fan kan man ju låta det växa fritt!
Jag: Äh, mitt blir inte långt alls, det sticker inte fram nånstans.
Greven: Men visa då?
Fanj: Ja, få se då!?
Jag: ÄH! NÄÄ! Jag tänker tamejfan inte sitta här och visa er nåt jävla armhålehår! Ni kan inte säga nånting! Hmm... måste jag klippa skiten nu? Dom där två jävlarna...
Emma: Och du gör det i en så skön bil dessutom. Jag minns när jag hade dåligt trafikhumör i min 144 som gått 56 000 mil. När jag blev arg och ville vålda förbi någon och tryckte på gasen, så lät den bara "BRRLÅÅÅÅÅÅ", och började skaka lite. Jag blev jätteledsen och ville bita ratten...
Elin: Jag och Ragnar fick vara med och ta bort en Grand Danois hos Håkan i Lycksele, för ägarens fru och ungar tyckte det var äckligt när den skakade på huvudet så det for dräggel på kläderna. En två år gammal tik, jättefin. En hel liter avlivningsvätska hällde dom i henne. Och bökig som satan att få ut i frysrummet. Dansken som ägde den ville inte heller att någon annan skulle få den. Vi lipade inte dock inte den gången, vi var mest förbannade på danskjäveln.
Keyser: Fasen också, Wilhelm Erövraren! Jag hade ju tänkt ta upp 1066, men det kom bort... Sorry.
Bäst just nu: Matlåda tills imorrn, för en gångs skull.
Sämst just nu: Jag får vara tråkig och säga vädret!
Inglorious Tilde!
.Redan på väg in till stan höll det på att gå åt helvete dock. Man har nämligen grävt upp vägen på ett avsnitt för att byta en stor vägtrumma. De har inte hunnit lägga ny asfalt ännu, så för att det inte ska damma, så har man fullkomligt marinerat gruspartiet med olja. Oljan fastnar på däcken, och följer med ut på asfalten. Varje bil tar med lite olja, och tillslut är asfalten som följer också indränkt en bra bit.
Innan detta vägarbete hamnade jag, killen med norra Sveriges sämsta trafikhumör, bakom en BMW 525 med två osnutna onanimissbrukare med snedkeps i. Dessa hade bestämt sig för att inte köra fortare än 30, varför jag började vifta med händerna som en italiensk medelålders man som har en diskussion med sin mor om att han måste flytta hemifrån, samt gasta gåtfulla zoologiska könsord för mig själv. "DET ÄR EN BMW DITT JÄVLA SVINARSEL, DEN VILL STRÄCKA UT FÖR FAN, IDIOT, GRIS*****!".
Slutligen kom vi till en rödljuskorsning där jag skulle svänga höger mot en vanlig "lämna företräde"-skylt, medan idioterna skulle rakt fram. Jag växlade ner, stämplade fast gasen i golvet, och svepte förbi kretinerna på högersidan, samtidigt som jag svängde skarpt åt höger. Tilde svängde dock icke, utan fortsatte på framhjulsdrivna bilars vis, istället rakt fram på den oljesmetiga asfalten. Men med imponerande rutin och kallsinne rättade jag upp min söta lilla Opelstumperumpa, så hon åter blev lydig som en tacksam hustru importerad från tredje världen, och svängde undan just innan en otäckt hög refug med ett oförlåtande stålräcke på.
I triumf parkerade jag vid bion och lovade Tilde att strax vara tillbaka. Jag hämtade biljetten, och åkte med Tilde till "Godishuset " där jag köpte 100 gram dyr mörk choklad med väldigt lite kolhydrater i. Flickan i kassan var väldigt söt och sådär lite överstajlad som dom är innan dom slutar försöka, och passerar bäst före-datumet. Jag flinade upp mig och lurade av henne ett litet leende, men hörde genast Olefin och Elsa i huvudet: "Men för helvete, hon är ju bara ett barn!".
"PFFF", undslapp jag mig högt då jag passerade ut genom dörren, och tänkte "hon var ju MINST 19 iaf, så de så!".
Sedan satt jag och njöt av chokladen och filmen i 2 timmar och 32 minuter.
Lägger man filmmusik på minnet, så var det en väldigt intressant film. Tarantinos filmer är ju späckade med detaljer och kuriosa, så när det i en scen började spelas samma musik ("Tiger Tank" av Lalo Shifrin) som när gänget i "Kellys Hjältar" (världens bästa film jämte "Den gode, den onde, den fule") intar sina positioner i den lilla staden Claremont, så började jag nästan dansa runt som en galafjolla i stolen.
Jag har med flit undvikit att skaffa så mycket förhandsinfo om filmen, men kände direkt i inledningscenen att filmen var lite av en hyllning till "Spaghetti Western"-genren. Alltihop var väldigt likt första scenen med Lee van Cleef (den onde) i "Den gode...", då han kommer till gården och sätter sig till bords med den mexikanske bonden. Quentin spelar t.o.m. Ennio Morricones vackra musik i bakgrunden.
Storslaget. Se den! Om inte annat för geniet Mike Myers grymma insats som den lille fräknige brittiske officeren.
Sen körde vi hem, jag och Tilde. Hon fick rejält extra smisk när vi passerat den smetiga asfalten, och sjöng vinande vackert och turbinlikt för mig då vi flög hem olagligt genom natten.
Ingvar: Ja just det. Ni hade ju den där gamla snälla svarta jycken som brukade traska runt kring huset i Adak.
Mest udda telefonsamtalet just nu: En gammal kompis ringde och berättade att han satt och tittade på små bröst i terapisyfte, på sidan dinatuttar.com. Han är sjukligt fixerad vid stora bröst, och vill nu försöka lära sig att även små bröst kan vara fina. På denna sida, vars existens faktiskt var okänd för mig fram tills idag, kan svenska tjejer skicka in bilder på sina bröst och få dom kommenterade. Min erfarenhet är dock att tjejer sällan uppskattar kommentarer om sina bröst, och flera av bilderna torde vara inskickade av ex-pojkvänner som söker någon slags bekräftelse för att dom lyckats få omkull någon med fina tuttar, eller nåt.
Bäst just nu: Att få mjukna till i soffan framför något nerladdat och chillaxa.
Sämst just nu: Det var längesen det åktes nån bräda. Svinungarna har skräpat ner på cykelstigarna med sten och jordklumpar. Jävla skitungepatrask och slödderdräggs vedervärdiga skitavkomma!
"Världens historia, så som det egentligen var" eller "Det väsentligaste" del 2
Skåningarna inser att den nya och extremt expansiva religionen Islam, är ett hot mot den skånska exportindustrin. Främst är det svin och alkohol som börjat sälja dåligt. Eftersom det enda hindret Islam har kvar innan nordeuropa är de illa tvättade och fysiskt förtvinade Frankerna, så skickas en mindre styrka skånska elitbärsärkar dit, som dödar de arabiska härförarna och stoppar den muslimska expansionen. Frankerna; äregiriga, svagsinta och småaktiga, tillskriver genast sig själv äran för dådet, och skåningarna, ett ödmjukt och generöst folk, låter så ske. Detta kanske främst av medlidande för de degenererade och av orenheter svårt besudlade infödingarna.
Skåningarna har sedan plundringen av klostret på Lindisfarne fortsatt med livet som vikingar. Nu bestämmer man sig för att kuva det efterblivna lilla folket i väster, och skapar en Norsk centralmakt genom skånske bulvankungen "Harald Hårfager", som krossar norska småpåvar i slaget vid Hafrsfjord, och enar landet. Nu har skåningarna bättre koll på vad idioterna på andra sidan bergen håller på med.
Ett danskt fyllo landstiger med vad som förefaller vara ett gäng byfånar i Skåne, och börjar bråka och bete sig. Skåningarna blir snart på det klara med att han är Kung Harald Blåtand, och att det hela i själva verket är ett invasionsförsök. Man skrämmer bort hans byfånearmé, och låter honom hänga upp och ner på stranden i Höganäs i ett dygn, med en flaska Tuborg uppkörd i röven. Sedan släpper man ner honom, och förklarar att Danmark numera är skånskt, och att han istället är lydkonung.
Skåningarna beslutar sig för etnisk rensning hemma i Skåne. Man samlar ihop alla rödhåriga man kan hitta, och finner att dessa består till hälften av mycket tåliga alkoholister. Av respekt för fylleriets fulländade konst så avrättas inte dessa, utan deporteras till Irland. Övriga rödhåriga säljs som trälar till danskarna, som inte förstår bättre. Kriminaliteten sjunker drastiskt, och spridningen av gonorré och flatlöss bromsas till ett minimum. Föräldrar till rödhåriga beläggs med avelsförbud och straffskatt, samt dryga böter för "framkallande av fara för annan, genom samlag resulterande i maliciös, själsligt befläckad och oberäknelig avkomma".
Skåne går in i en ny guldålder. Skånskt mode blir det senaste i Europa, och de lättpåverkade Frankerna lägger sig till med att skorra på sina r då de talar. Utanför Örkelljunga uppfinner man tampongen, smörkniven samt högkonjunkturen, och en storman i Förslöv låter bygga Hallandsåsen för att slippa ha slösinta hallänningar rännande och besudla de skånska blodslinjerna. Arbetarna vid bygget består mest av bortrövade fattighjon från trakterna kring Säffle och Mellerud.
Skånska entreprenörer grundar Tempelherreorden, vilken primärt är ett modernt bankväsende. Utifrån sett fokuserar man dock på trams som att skydda pilgrimer och annat, för att slippa tjafs från katoliker och dylikt patrask.
Temujin, en ung utbytesstudent från Mongoliet kommer till Skåne för att studera krigskonst.
Nils-Petter Sundgren börjar recensera film.
Japanska sändebud anländer i Skåne för att begära hjälp att försvara Japan mot en eventuell mongolisk invasion, och med denna hjälp blir Japan året efter i princip det enda landet någonsin som mongolerna försökt, men inte lyckats erövra.
Mongolväldet kulminerar. Till häst har mongolerna upprättat ett rike 25% större än Sovjetunionen, men börjar nu komma alldeles nära; de står på andra sidan Östersjön. Skåningarna, som varit välvilligt inställda till mongolerna sedan dessa totalförstörde Bagdad 1258, ber nu Kublai Khan att sluta "spela allan", varpå expansionen mot Europa upphör.
Skånska turister åker till Italien, och blir bestörta över att se hur romarnas stolta arv förvaltas. Ingen har orkat bygga ett nytt hus sedan 900-talet, kriminaliteten är skyhög, männen ammar sina mödrar tills dess att de fyller 20, och bor hemma tills dess att de är 40. Fattiga hushåll som inte har råd att försörja sina barn, säljer sina yngsta söner till Påvens gossebordell. De italienska kvinnornas armhålehår mäter i vissa fall 20 cm, och ingen tycks bry sig. Skånska sändebud kritiserar Påven och kräver bättring innan vidrigheterna sprider sig norrut över Alperna.
Påven låter som hämnd för vad han anser vara en förolämpning, avrätta de flesta i den skånska Tempelherreorden.
Skånska elitstyrkor genomför den största hemliga militära operationen i världshistorien och avrättar Påven, samtliga kardinaler och samtliga kriminella element i Italien. De kyrkliga ersätts med dubbelgångare, och övriga dödsfall maskeras som åsneolyckor, sjukdomsfall och självmord. Halva befolkningen stryker med i processen, som tar fyra dagar. Under de följande århundradena försöker Skåne sedan styra upp Italien och göra något fint där, man bygger nytt, skickar dit skånska arkitekter, filosofer, målare, skulptörer och diverse andra kulturnördar. Perioden blir känd som "Renässansen" och varar knappt 300 år. Sedan skiter det sig. Hur mycket man än försöker, så misslyckas man med att få till stånd en långsiktig förbättring på den italienska halvön. Det tycks vara något i vattnet, eller luften, som korrumperar och fördärvar människorna.
Följer fortsättning? Vi får se.
Anonym: Sätta en Gyttorp (skjuta, för er som inte känner till "Gyttorp") i en egen hund kräver nog speciella omständigheter känns det som.
Elsa: Ja. Fast kommer du hem med någon Siciliansk getherde så tar jag tillbaka.
Bäst just nu: Krasslig under ledigheten, så jag slipper karensdagar.
Sämst just nu: Värken i nacken. Svininfluensa?
Om att avliva hundar.
Har nyss ägnat förmiddagen åt att se "Marley & Me", med Owen Wilson och Jennifer Aniston. Jag är inget större fan utav någon av dom, jag gillar Luke Wilson bättre än Owen. Sedan har jag alltid tyckt "Rachel" i "Vänner" varit en vidrig karaktär, som representerat många av de fel som kan återfinnas hos framstjärtshalvan av jordens befolkning.
Filmen var egentligen en enda lång jävla pina. Wilsons karaktär är gift med Anistons, och tillsammans skaffar dom en hund. Det är en gul Labrador som förefaller gravt efterbliven, och som är en vidrig pest resten av filmen. Gång efter annan hittar kräket på dumheter, medan Wilson passivt såsar runt och låter det ske, som någon jävla Sobrilsnattare. Jag blir vansinnig på hans inkonsekventa handlande, och loja svaghet. Jag kunde hålla en 45 kilos Schäfer innan jag kom i puberteten, men Hollywoodhunken Wilsons tafatta karaktär duger inte ens till att bemästra en ordinär lönnfet, hängörad toastolsbulimiker. Det är ju inte ens realistiskt!
Jag hoppades under hela första halvan av filmen att Aniston äntligen skulle få ett psykbryt och göra ett "Murder/Suicide" på sin fruktansvärda hund, och den svage maken. Men nej.
Men i slutet av filmen har det gått en tid, och kräket börjar visa tecken på åldersvaghet. "YES" tänker jag då, "den kommer att hinna dö innan filmjäveln är slut!". Men redan då förnimmer jag en svag känsla i maggropen, och förbannar mig själv. Jag fixar inte hundavlivningar, de är det sorgligaste jag vet.
Jag har varit med om att "ta bort" två egna hundar, en när jag var 9, och en när jag var 20 och hade permission från lumpen. Jag bröt ihop totalt vid båda. Man kommer dit och har intalat sig att man utför en barmhärtighetshandling. Dom rakar ena frambenet på hunden, och letar upp en ven. Hunden får en spruta lugnande först, och tittar undrande på en, eftersom man snörvlar och pratar tröstande, stryker den över huvudet.
Sedan får hunden antingen en stor spruta, eller en hel flaska dropp (beroende på hundens storlek), med "avlivningsvätska", den heter så; död är dess enda syfte. Och så kommer en känsla av ett fruktansvärt svek över en; Jag har tagit dit någon jag älskar, och som älskar mig mer än något annat, för att döda denna. Avlivningsvätskan åker in och verkar på någon halvminut, hunden släpper sitt kiss, och livet försvinner ur ögonen på den. Jag tjuter, snörvlar, hulkar och dreglar, gråten svider i halsen och jag ber den om förlåtelse och önskar att den kunde börja leva igen. Men det gör den inte.
Så efter att varit arg hela filmen, så måste jag resa mig och svära högt: "ÄH JÄVLA SKIT DÅ, FAAN" och gå ut i köket för att diska något. Annars hade underläppen börjat darra. Alltså; "Marley & Me" gör mig först arg, och sedan ledsen. Vad är det för svineri att hitta på en så diabolisk film?
Fy fan!
Vidare!
Samma mamma? Den gamle Marvelskurken "The leader" och killinggängets Martin Luuk.
Moar: Nej, ingen singel. Inte i hela världen. De är inte riktiga vet du, i huvudet.
Anneli: Jag flyttar ingenstans. Eventuellt temporärt till Afghanistan, men that's it.
Elsa: Visst, du måste bara hitta en lämplig hane. Lycka till.
Bäst just nu: Mr Conway Twitty (Spotifiera). Lite skön antiironi.
Sämst just nu: Vet inte.
Higge Skendräktige
Jag kan inte förklara den senaste tidens personlighetsförändring på något annat sätt. Jag bakar kakor och muffins till höger och vänster, som jag inte ens äter. Jag läser högt ibland för kollegan Elsa så hon ska kunna somna, och plötsligt, efter 30 år, så har jag börjat hålla ordning omkring mig. Det är osannolikare än att jag skulle gå ner 28 kg. Jag behöver uppenbarligen någon/något att ta hand om, men kollegerna blir bara bittra om jag göder dom. "ät kakorna själv, för fan", liksom.
Kanske jag kan börja ta hand lite om min alkoholiserade granne? Laga mat och se till så han äter ordentligt, ge honom kakor och natta honom med sagor.
Hohoho! Hur tragiskt är inte det här? Jag behöver en minigris eller nåt. Fast som jag bakar skulle grisjäveln bli illa svullen och stryka med i fetthjärta innan jul.
Fanjunkaren stör sig på beteendet, han "hade förväntat sig lite mer", som han uttrycker sig på sitt lite gåtfulla vis. Hade jag haft de fysiska förutsättningarna så hade jag dragit till Främlingslegionen för längesen, men nu är det som det är. Jag sitter här fet, singel och närsynt i min etta, och jagar den perfekta muffinsen.
HAHAHAHA!
Anonym: På en snopp växer det inget hår, det finns eventuellt runtom. Även om det var trevligt sagt, så kan jag inte heller hålla med om att just Bohman är söt. Jag tycker han är despotisk och irrationell. Han är en dålig kompis och förstör dessutom min sömn så fort jag börjar motionera mer på dagarna.
Elsa: Om en kvinna saknar underhudsfett så slutar hon menstruera och går inte att använda till avel. Hon ska således ICKE vara deffad. Jo, jag vet att du såg "Chaos Theory", men jag var ju tvungen att se den själv... Hårklyverier, hon var ändå smutsig smutsig! Lägga upp sig för kompiskretsen och äckla sig.
Anneli: Jag vet inte ens om jag sett den än. Är den jolmig?
Nolen: Ja, givetvis! När den gula snön tycks vara formad till namn eller initialer kan man dock vara försiktig.
Emma: Du är ju hur klok som helst! Nå, vad anser du om utvecklingen så här långt i "True blood"? Visst är den snuskigt bra!??
Bäst just nu: Löning imorrn, välbehövlig och efterlängtad.
Sämst just nu: Jag anar att det finns en del säsongstarter att tanka, men Pirate Bay ligger nere!
