Pabblick Ännemiss
Var nyss och såg "Public Enemies" med Elsa och hennes polare Annso. Den var bra! Mycket mäktigt ratata med Thompson's legendariska grovkalibriga k-pist, även kallad "Chicago typewrighter". Skön scen när Johnny Depp och Christian Bale (uuuuunderbara skådespelare, kanske de bästa nu levande, undantaget Clint) står på varsin sida om fängelsegallret och filosoferar kring vad som håller en vaken om nätterna. Johnny menar att det som håller Christian vaken är blickarna på de döende han skjutit i tjänsten, men när Christian frågar "and what keeps you up at night?" så svarar Johnny: "Coffee".
Om ni nu inte fattar att ni måste se den här filmen, så berättar jag det för er! Förstått?
Förresten var det ett något vanskligt biobesök, eftersom jag under dagen inmundigat åtskilliga tallrikar delikat gryta, baserad mestadels på lök och köttfärs. Det var inte lätt att under drygt två timmar ständigt behöva kväsa den ena närapå övermäktiga brölmöken efter den andra. Hade jag släppt ut alla de kuvade fjärtarna över en öppen låga hade jag förmodligen farit till väders, och dykt upp som ett snabbt UFO på radarn borta på flygflottiljen.
När jag kom ut efter filmen var det mörkt, vilket Elsa tyckte var mysigt. Jag blir bara bedrövad; snart är det 11 månader vinter igen, och jag har inte ens ett par skidor att inte kunna åka på. Jag hade dessutom tänkt lämna Tilde i stan och åka på Elvira hem, men jag ser ju för fan inte eventuella hinder när det är såhär. Jag måste tjacka en ficklampa! En riktig, inte den där moderna diodskiten med sitt blekfisiga låtsasljus. Vem kom på att dioder var så jävla bra? Det pågår en konspiration för att ödelägga mitt goda humör!
Nä, nu ids jag inte blogga mer för i afton. Ni kollar väl förresten "Higges Mobila" lite då och då? Där dyker det upp lite nytt skräp titt som tätt.
Sandra: Jo, visst har Stockholm sidor jag verkligen gillar också. Kroglivet, restaurangerna, o.s.v. Men sånt som stör mig är t.ex. att folk som flyttar dit förändras, och börjar springa efter bussar som ändå går var sjätte minut. Eller att det skrivs krönikor som handlar om hur illa det ser ut när folk går i shorts i stan. Bara en sån sak får mig att vilja åka ner och marschera ut och in i Östermalmshallen i Speedos med halva pungen utpulad.
Ja, det är egentligen bara ett nonsensproblem, uppfunnet i mitt eget huvud. Lyckligtvis går det att döva med jästa drycker och lösaktiga fruntimmer. Tack för tanken iaf, du är en hyvens läsare. Hade alla andra båtflyktingar dom släpper in i Stockholm från Gotland varit lika fina människor, så hade jag nog kunnat trivas där.
Anneli: Jag kan komma ner på plundringståg, och då ska jag plundra, besudla och härja, gå i shorts och skorra högt och vulgärt på R:en i alla ord.
Olefin: J. Edgar Hoover var chef för FBI i hela 48 år, från 1924 till sin död 1972. Hade jag berättat det för dig live hade du nog börjat flacka med blicken och kolla på klockan. Men det gör inget, jag saknar dig också jallefall.
Bäst just nu: Värma på lite av den där grytan och titta på nåt skojigt.
Bäst just nu2: Samtliga säsonger av "Kenny vs. Spenny" på väg hem. Den största komik som mänskligheten någonsin producerat!
Sämst just nu: "Rötmånaden". Jag är lite besviken på den, för om man ska tro 40-talisterna och blajmedia angående den där gamla fåniga myten, så borde jag haft kallbrand i armbägen vid det här laget. Men den läker så fint så.
Om ni nu inte fattar att ni måste se den här filmen, så berättar jag det för er! Förstått?
Förresten var det ett något vanskligt biobesök, eftersom jag under dagen inmundigat åtskilliga tallrikar delikat gryta, baserad mestadels på lök och köttfärs. Det var inte lätt att under drygt två timmar ständigt behöva kväsa den ena närapå övermäktiga brölmöken efter den andra. Hade jag släppt ut alla de kuvade fjärtarna över en öppen låga hade jag förmodligen farit till väders, och dykt upp som ett snabbt UFO på radarn borta på flygflottiljen.
När jag kom ut efter filmen var det mörkt, vilket Elsa tyckte var mysigt. Jag blir bara bedrövad; snart är det 11 månader vinter igen, och jag har inte ens ett par skidor att inte kunna åka på. Jag hade dessutom tänkt lämna Tilde i stan och åka på Elvira hem, men jag ser ju för fan inte eventuella hinder när det är såhär. Jag måste tjacka en ficklampa! En riktig, inte den där moderna diodskiten med sitt blekfisiga låtsasljus. Vem kom på att dioder var så jävla bra? Det pågår en konspiration för att ödelägga mitt goda humör!
Nä, nu ids jag inte blogga mer för i afton. Ni kollar väl förresten "Higges Mobila" lite då och då? Där dyker det upp lite nytt skräp titt som tätt.
Sandra: Jo, visst har Stockholm sidor jag verkligen gillar också. Kroglivet, restaurangerna, o.s.v. Men sånt som stör mig är t.ex. att folk som flyttar dit förändras, och börjar springa efter bussar som ändå går var sjätte minut. Eller att det skrivs krönikor som handlar om hur illa det ser ut när folk går i shorts i stan. Bara en sån sak får mig att vilja åka ner och marschera ut och in i Östermalmshallen i Speedos med halva pungen utpulad.
Ja, det är egentligen bara ett nonsensproblem, uppfunnet i mitt eget huvud. Lyckligtvis går det att döva med jästa drycker och lösaktiga fruntimmer. Tack för tanken iaf, du är en hyvens läsare. Hade alla andra båtflyktingar dom släpper in i Stockholm från Gotland varit lika fina människor, så hade jag nog kunnat trivas där.
Anneli: Jag kan komma ner på plundringståg, och då ska jag plundra, besudla och härja, gå i shorts och skorra högt och vulgärt på R:en i alla ord.
Olefin: J. Edgar Hoover var chef för FBI i hela 48 år, från 1924 till sin död 1972. Hade jag berättat det för dig live hade du nog börjat flacka med blicken och kolla på klockan. Men det gör inget, jag saknar dig också jallefall.
Bäst just nu: Värma på lite av den där grytan och titta på nåt skojigt.
Bäst just nu2: Samtliga säsonger av "Kenny vs. Spenny" på väg hem. Den största komik som mänskligheten någonsin producerat!
Sämst just nu: "Rötmånaden". Jag är lite besviken på den, för om man ska tro 40-talisterna och blajmedia angående den där gamla fåniga myten, så borde jag haft kallbrand i armbägen vid det här laget. Men den läker så fint så.
Memoarerna
Ja, jag kom igång lite med skrivandet här, men det är mest en kladd ännu. Jag kommer att få kolla fakta, lägga till och dra ifrån. Sen vet jag ännu inte vad jag ska kalla mina föräldrar. "Mamma" och "Pappa" har jag nog inte sagt sedan 1983, så jag testar lite olika grepp. Mest logiskt är kanske att hitta på pseudonymer åt dom, så jag kan nämna dom vid namn som jag alltid gjorde i verkliga livet.
Man slås av vissa saker som man kanske visste egentligen, men som man liksom inte tänkt på. Det blir här uppenbart varför jag tycker så mycket om vissa traktorer, syrener och Ekträd. Och om det verkligen blir mer av det här, så kommer förmodligen en hel del polletter att trilla ner hos folk som känner mig. "Aha, så det är därför han alltid kliar sig i arslet när han hör en ringklocka", typ.
Andra människor berörs ju också av det här, men jag kommer givetvis att värna om deras integritet, i de fall jag finner så lämpligt.
Ni får vara testkaniner, påpeka om det är något i språket o.s.v. som inte stämmer. Och, förstås, om det är lönt att försöka fortsätta med det här projektet? Men jag måste nog säga att jag är rätt nöjd själv, än så länge.
Man slås av vissa saker som man kanske visste egentligen, men som man liksom inte tänkt på. Det blir här uppenbart varför jag tycker så mycket om vissa traktorer, syrener och Ekträd. Och om det verkligen blir mer av det här, så kommer förmodligen en hel del polletter att trilla ner hos folk som känner mig. "Aha, så det är därför han alltid kliar sig i arslet när han hör en ringklocka", typ.
Andra människor berörs ju också av det här, men jag kommer givetvis att värna om deras integritet, i de fall jag finner så lämpligt.
Ni får vara testkaniner, påpeka om det är något i språket o.s.v. som inte stämmer. Och, förstås, om det är lönt att försöka fortsätta med det här projektet? Men jag måste nog säga att jag är rätt nöjd själv, än så länge.
"Författarens tack
Tillägnad alla de modiga kvinnor och män, som i historiens gryning experimenterade med jästa drycker och frukter, och som med sin upptäckt välsignat mig med en lika belönande som straffande musa; bakfyllan.
Dessutom tack till alla de familjemedlemmar, vänner och ovänner, myndigheter, hundar och hierarkiskt därunder placerade livsformer, som genom livet präglat mig och som på gott och ont och därmed format mig till den jag är idag.
Kapitel 1
I begynnelsen
I begynnelsen
Jag föddes på natten den 21 Juni 1979. Modern har berättat att det tog 20 timmar och påstod att jag fick dras ut med sugklocka. “Det är som den där vi använder när det är stopp i avloppet. En sån satte dom fast på din skalle och drog ut dig”. Det verkade ju inte riktigt klokt, tyckte jag. Satte dom något som varit i toastolen på mitt huvud? Och kunde den verkligen sluta tätt över håret? Lyckligtvis insåg jag senare att det var en speciell slags proppsugare, enbart för bebisar. Men vart kom jag ut då? Det kunde jag för mitt liv inte begripa. Där fanns ju liksom inget där jag skulle kunna ha kommit ut, såvitt jag kunde se. Bara en för denna tid normal könsbehåring. Eller som jag uttryckte det en gång när jag kom in i mina föräldrars sovrum, och med ett barns nyfikenhet iakttog morsan som hade sparkat av sig och sov naken; “Jag tycker att det liknar ju nästan ett fågelbo”.
Något tid efter förlossningen, gissningsvis 1981, upplevde jag vad som kom att bli mitt första minne. Jag befann mig på den tjocka blå heltäckningsmattan i mina föräldrars vardagsrum, endast iförd blöja. Jag satt vid morsans brudkista som stod placerad under vardagsrumsfönstret, när hon plötsligt kom och tog av mig blöjan för att lufta min vid denna tid lilla rumpa. Strax därpå fann jag det tydligen lämpligt att bajsa på den blåa heltäckningsmattan. Jag minns inte mängd eller konsistens, men även om man hade kunnat plocka upp avföringen (eller “bajstållen” som man säger i den delen av Skåne; en tålle, flera tållar, den tållen, ja ni fattar) med en bajspåse, så var någon sådan i vilket fall som helst inte uppfunnen.
Huset vi bodde i, låg i den lilla byn Stidsvig i nordvästra Skåne. Det var falurött och låg med sina två våningar och källare, i hörnet av Stidsvigsvägen och Fäladsvägen. Tomten var stor, och på framsidan som vette mot Stidsvigsvägen hade Fadern placerat en enorm stenbumling som såg ut att vara hämtad från någon gammal John Bauer-målning. Den flankerades av två Krypenar, en vanlig En, någon Silvergran och en rad Rhododendronbuskar. Gräsmattan bestod mest av tjock mossa, vilket jag tyckte var väldigt mysigt. Jag förstår än idag inte vissa människors fientliga inställning till detta med mossa i gräsmattan.
En stor del av denna gräsmatta överskuggades (därav mossan) av en stor Ek, på omkring 3-400 år. En nästan lika stor Ek stod på baksidan, och under den stod vanligen farsans traktor; en gammal blå “Fordson Major Super”, med lokalproducerad “Klippan-hytt”. “Majoren” var trimmad och gjorde nästan 50 km/h. Baksidan kallades för övrigt “Hålan”, eftersom den var uppgrävd och ful. På sin högra sida från huset sett, så gränsade “Hålan” mot en lummig lövskogsbacke. Den bortre sidan gränsade mot en plätt trädbevuxen surmark, och som tomtavskiljare mot grannhuset på vänster sida växte en enorm Syrenhäck med vita, rosa och lila Syrener om vartannat.
Inte länge efter bajsincidenten, så rev farsan förresten ut den där tjocka blå heltäckningsmattan. Att jag degraderat den till avträde, blev så att säga droppen. Vid den här tiden rev man även ut tusentals andra heltäckningsmattor i hela landet, eftersom de började kopplas till allergier och annat elände. Till min förtjusning blottlades vid mattömsningen en otäck brunrutig linoleummatta, som var hård och lätt att cykla på med den lilla trehjuliga Fordtraktor (den var blå, så jag förutsatte att det var en Ford precis som faderns), som jag vid tidpunkten förfogade över. Jag kunde på det nygamla golvet lätt komma upp i ansenliga hastigheter på den lilla tingesten, men var dessvärre inte alltid så bra på att svänga undan. Detta resulterade i att jag inte sällan krockade med möbler och dylikt. Detta väckte ofta faderns vrede, vilken förvisso aldrig befanns på mer än ett oljuds avstånd.
Till slut fick jag ett ultimatum; om jag inte slutade köra in i saker, skulle min tramptraktor åka ner i källaren. Jag slutade inte, och min lilla blå traktor fick följdaktligen en flygtur nerför källartrappan. Den överlevde inte fallet. Inte länge därefter tvangs denne leksaks-Fritzl i faderskostym, utav sitt dåliga samvete att ta med mig till Hellbergs i Mörarp. Det var en affär som sålde lantbruksmaskiner, och som hade specialiserat sig på “John Deere”; traktorernas "Rolls-Royce". Där köpte han en ny tramptraktor åt mig, en fullständigt formidabel maskin. Det var en mer eller mindre skalenlig modell av en "John Deere 3340", komplett med vikter i fronten och låsbult i draget. Jag kan på rak arm inte säga om jag till skrivandets stund älskat något materiellt ting så mycket som den där traktorn."
Elin: Fy fan vad elakt sagt! Men förvisso kul, och kanske just vad jag förtjänar.
Gammal elev: Ja, fast du ska nog inte ha så höga förväntningar. Garvade du åt något i den här texten?
Bäst just nu: Olefin, som är mycket bättre på att lyssna när man är bedrövad än när man har något man tycker är intressant att berätta.
Bäst just nu2: Leif G.W. Perssons "Goltuppen" med Thorsten Flinck, som jag införskaffat på dvd.
Sämst just nu: Att jakten på min musa riskerar att bromsa in viktförlusten.
Stackars mej!
Jag vet inte hur jag framstår i den här bloggen. Säkert gnällig, fast det är ju en del av grejen. Jag menar om jag framstår som glad eller deppig till karaktären? För jag är ofta glad, men ibland har jag ena jävla svackor. Som idag.
Idag vill jag bara komma bort ifrån mig själv, på vilket sätt som helst. Hade det inte varit så pinsamt att bli hittad naken, fet och luden i en stökig lägenhet, så hade jag gärna halkat i badkaret och brutit nacken. Så känns det idag.
Ibland önskar jag att jag hade en mer anonym blogg, där jag kunde gräva ur mig det som är fel. Jag skulle gärna presentera problemet som jag ser det, och här litterärt vältra mig i all dess eländighet. Men det kan jag inte. Men det är ett problem som det känns som jag inte kommer ur. Jag trodde det var borta nyss, men så var det alltså inte.
Det är kanske en bra grej; att jag kan sätta fingret på ett specifikt problem, så det inte bara är gammal lönlös surdepp som egentligen inte beror på något. Fast det är ju ingen vits att kunna identifiera ett problem, om det inte har någon genomförbar lösning. Visst, flytta utsocknes och börja om på ny kula. Fast det vill jag inte. Nu låter det som om jag har en spelskuld till någon som inte har några vokaler i förnamnet, men så dramatiskt är det inte. Det är bara ett själstärande problem, som inte bär på någon fysisk risk.
Desperat efter att försöka få bort den mentala tumören, så messade jag Olefin och bad henne ringa när hon vaknat i morse, vilket hon gjorde. Sen gnällde jag och svor och älte, tills jag nästan fick ont i halsen.
Här är ett ihopsatt litet utdrag. Världsmästerskap i gnäll, kan man säga. Rätt underhållande i text, tror jag. Det kommer förresten låta som om problemet är att jag inte får napp, eller att jag är ful, men det är det inte. Texten är en liten utsvävning från det reella problemet, så ni förstår det.
Jag: Men det är ju för fan helt sjukt! Kan inte du berätta vad som är fel? Vad som helst? Är det den här jävla näsan? Är det den? Det är det säkert, jag har aldrig gillat den här näsjävelen! Är det en grisnäsa eller en potatisnäsa? Den går ju för helvete inte ens att specificera!
Olefin: Nää, jag har inte ens tänkt på din näsa.
Jag: Men vad i helvte är det då? Är det säkert att jag inte luktar konstigt?
Olefin: Nej, det gör du inte...
Jag: Men vad faaan då? Och så den här lyhörda jävla lägenheten, nu ligger säkert grannarna och skrattar sig harmynta åt det här också, de jävlarna! Jag vet nog fan vad de vill göra med hundarna här i kvarteret, jävla vietnameser! Äh... vilket skit. Det är inte lönt längre, det tjänar ingenting till, det här jävla skitet.
Olefin: Vad menar du nu?
Jag: Ja, det här jävla skitlivet, det kunde få ta slut nu!
Olefin: Mäh, den inställningen kan du ju inte ha!
Jag: Varför inte? Om jag dog skulle ju ändå inte märkas, "Jaha, den där fan lämnade ingenting värt efter sig" kommer man bara att säga, sen är jag glömd till nästa dag. "Han var så jävla dålig" kommer det att stå på gravstenen!
Olefin: Nää, så är det ju inte, är du knäpp?
Jag: Jo! Det måste det ju vara!
Olefin: Men du har ju haft mer sex än jag på sista tiden, du fick ju till en trekant och...
Jag: Jojojo, men det där är ju inte värt något nu, vafan! Jag duger ju inte till mer sen!
Olefin: Jo, det gör du visst.
Jag: Äh! Nä fyfan!
Olefin: Du är förmodligen den snällaste människan jag känner och...
Jag: Aah fyfan, inte med "snäll" igen, sicket skit! "Du är för snäll Pontus", å vafan ska jag göra åt det då? Åh fyfan i helvetet!
Olefin: Ja men...
Jag: Vad fan ska jag göra med "snäll"? Jag kan ju inte vara någon annan!?
Olefin: Men du kanske...
Jag: Förresten så funkar det där inte heller, när du säger det. Om du säger nåt bra om mig, det är ju som om ens morsa säger att man ser bra ut, det funkar ju inte, det kan man ju för fan inte använda i verkliga livet!
Olefin: Ja men...
Jag: Äh, man kanske skulle börja knarka, det finns ju kvar att göra.
Olefin: Ja, för knark löser ju problem för folk?
Jag: Ja, när man är stenad iaf! Eller man kanske skulle flytta... nä...
Olefin: Du måste komma ner hit, jag har jättemysigt i min nya lägenhet!
Jag: Stockholm... fyfan...
Olefin: Ja, här finns nån för alla!
Jag: Massa jävla knäppgökar.
Olefin: Ja, men de är lätträknade, det finns allt här!
Jag: Massa miljöskadade jävlar, innanför tullarna tror de ju att det ränner isbjörnar i Säffle!
Olefin: Ja, men de är ju inte så många...
Jag: Jag önskar jag var bög. Dom har det fan sweet, inga konstigheter!
Olefin: Ja, men du kanske skulle prova?
Jag: Äh...nä, det är inte lönt. De har ju inga lökar... och ingen klitoris. Jag vill ha tuttar och klitoris!
Och sådär lät det i någon timme. Förresten vill jag bara tillägga att jag tycker om Vietnameserna, till och med den lilla tjocka ungen som räcker tunga åt mig. Den har humor, och skrattar när jag räcker tunga tillbaka åt den.
Nu blev jag på bra humör igen av att läsa mitt gnäll, så nu ska jag göra nåt annat. Idag ska jag försöka skriva första kapitlet i boken om mitt liv. Ni får läsa vad jag fått ihop sen, om ni vill. Det här är det fina med bakfyllan, min rika musa!
Kanske jag dricker hela semestern, så jag blir konstant bakis och kan skriva färdigt boken på två veckor?
Elin: Tilltagande mörker varslar om vinter. Jag hatar snö, jag hatar den, jag hatar den, jag hatar den. Och du vet lika väl som jag att vintrarna här uppe är elva jävla månader.
Varför vill du förresten ha en gud med kagge, ryamatta på bröstet, flottigt backslick, konstant rötjutsberusning, guldlänk, som har en fallenhet för korruption, är nöjd med att bo i ett land som inte ens har lyckats konstruera en adekvat sophämtning och som blir arg när er dotter dejtar en ickegrek? Vad ska du med en sån trist rasist? HAHAHA!
Sämst just nu: T-9, som envisas att föreslå "tv3", "tära" och "deo", istället för "ute", "vara" och "den". Jag skriver aldrig de där jävla orden, så varför i helvete föreslår den dom då? Jag hatar T-9, jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det!!!!!!
Bäst just nu: Att Johnny Skan, mannen utan fruktan, tog sig hem på Elvira i natt med en jävla fart, utan att vurpa. Hur fan är det ens möjligt? "Droga för att våga"?
Idag vill jag bara komma bort ifrån mig själv, på vilket sätt som helst. Hade det inte varit så pinsamt att bli hittad naken, fet och luden i en stökig lägenhet, så hade jag gärna halkat i badkaret och brutit nacken. Så känns det idag.
Ibland önskar jag att jag hade en mer anonym blogg, där jag kunde gräva ur mig det som är fel. Jag skulle gärna presentera problemet som jag ser det, och här litterärt vältra mig i all dess eländighet. Men det kan jag inte. Men det är ett problem som det känns som jag inte kommer ur. Jag trodde det var borta nyss, men så var det alltså inte.
Det är kanske en bra grej; att jag kan sätta fingret på ett specifikt problem, så det inte bara är gammal lönlös surdepp som egentligen inte beror på något. Fast det är ju ingen vits att kunna identifiera ett problem, om det inte har någon genomförbar lösning. Visst, flytta utsocknes och börja om på ny kula. Fast det vill jag inte. Nu låter det som om jag har en spelskuld till någon som inte har några vokaler i förnamnet, men så dramatiskt är det inte. Det är bara ett själstärande problem, som inte bär på någon fysisk risk.
Desperat efter att försöka få bort den mentala tumören, så messade jag Olefin och bad henne ringa när hon vaknat i morse, vilket hon gjorde. Sen gnällde jag och svor och älte, tills jag nästan fick ont i halsen.
Här är ett ihopsatt litet utdrag. Världsmästerskap i gnäll, kan man säga. Rätt underhållande i text, tror jag. Det kommer förresten låta som om problemet är att jag inte får napp, eller att jag är ful, men det är det inte. Texten är en liten utsvävning från det reella problemet, så ni förstår det.
Jag: Men det är ju för fan helt sjukt! Kan inte du berätta vad som är fel? Vad som helst? Är det den här jävla näsan? Är det den? Det är det säkert, jag har aldrig gillat den här näsjävelen! Är det en grisnäsa eller en potatisnäsa? Den går ju för helvete inte ens att specificera!
Olefin: Nää, jag har inte ens tänkt på din näsa.
Jag: Men vad i helvte är det då? Är det säkert att jag inte luktar konstigt?
Olefin: Nej, det gör du inte...
Jag: Men vad faaan då? Och så den här lyhörda jävla lägenheten, nu ligger säkert grannarna och skrattar sig harmynta åt det här också, de jävlarna! Jag vet nog fan vad de vill göra med hundarna här i kvarteret, jävla vietnameser! Äh... vilket skit. Det är inte lönt längre, det tjänar ingenting till, det här jävla skitet.
Olefin: Vad menar du nu?
Jag: Ja, det här jävla skitlivet, det kunde få ta slut nu!
Olefin: Mäh, den inställningen kan du ju inte ha!
Jag: Varför inte? Om jag dog skulle ju ändå inte märkas, "Jaha, den där fan lämnade ingenting värt efter sig" kommer man bara att säga, sen är jag glömd till nästa dag. "Han var så jävla dålig" kommer det att stå på gravstenen!
Olefin: Nää, så är det ju inte, är du knäpp?
Jag: Jo! Det måste det ju vara!
Olefin: Men du har ju haft mer sex än jag på sista tiden, du fick ju till en trekant och...
Jag: Jojojo, men det där är ju inte värt något nu, vafan! Jag duger ju inte till mer sen!
Olefin: Jo, det gör du visst.
Jag: Äh! Nä fyfan!
Olefin: Du är förmodligen den snällaste människan jag känner och...
Jag: Aah fyfan, inte med "snäll" igen, sicket skit! "Du är för snäll Pontus", å vafan ska jag göra åt det då? Åh fyfan i helvetet!
Olefin: Ja men...
Jag: Vad fan ska jag göra med "snäll"? Jag kan ju inte vara någon annan!?
Olefin: Men du kanske...
Jag: Förresten så funkar det där inte heller, när du säger det. Om du säger nåt bra om mig, det är ju som om ens morsa säger att man ser bra ut, det funkar ju inte, det kan man ju för fan inte använda i verkliga livet!
Olefin: Ja men...
Jag: Äh, man kanske skulle börja knarka, det finns ju kvar att göra.
Olefin: Ja, för knark löser ju problem för folk?
Jag: Ja, när man är stenad iaf! Eller man kanske skulle flytta... nä...
Olefin: Du måste komma ner hit, jag har jättemysigt i min nya lägenhet!
Jag: Stockholm... fyfan...
Olefin: Ja, här finns nån för alla!
Jag: Massa jävla knäppgökar.
Olefin: Ja, men de är lätträknade, det finns allt här!
Jag: Massa miljöskadade jävlar, innanför tullarna tror de ju att det ränner isbjörnar i Säffle!
Olefin: Ja, men de är ju inte så många...
Jag: Jag önskar jag var bög. Dom har det fan sweet, inga konstigheter!
Olefin: Ja, men du kanske skulle prova?
Jag: Äh...nä, det är inte lönt. De har ju inga lökar... och ingen klitoris. Jag vill ha tuttar och klitoris!
Och sådär lät det i någon timme. Förresten vill jag bara tillägga att jag tycker om Vietnameserna, till och med den lilla tjocka ungen som räcker tunga åt mig. Den har humor, och skrattar när jag räcker tunga tillbaka åt den.
Nu blev jag på bra humör igen av att läsa mitt gnäll, så nu ska jag göra nåt annat. Idag ska jag försöka skriva första kapitlet i boken om mitt liv. Ni får läsa vad jag fått ihop sen, om ni vill. Det här är det fina med bakfyllan, min rika musa!
Kanske jag dricker hela semestern, så jag blir konstant bakis och kan skriva färdigt boken på två veckor?
Elin: Tilltagande mörker varslar om vinter. Jag hatar snö, jag hatar den, jag hatar den, jag hatar den. Och du vet lika väl som jag att vintrarna här uppe är elva jävla månader.
Varför vill du förresten ha en gud med kagge, ryamatta på bröstet, flottigt backslick, konstant rötjutsberusning, guldlänk, som har en fallenhet för korruption, är nöjd med att bo i ett land som inte ens har lyckats konstruera en adekvat sophämtning och som blir arg när er dotter dejtar en ickegrek? Vad ska du med en sån trist rasist? HAHAHA!
Sämst just nu: T-9, som envisas att föreslå "tv3", "tära" och "deo", istället för "ute", "vara" och "den". Jag skriver aldrig de där jävla orden, så varför i helvete föreslår den dom då? Jag hatar T-9, jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det!!!!!!
Bäst just nu: Att Johnny Skan, mannen utan fruktan, tog sig hem på Elvira i natt med en jävla fart, utan att vurpa. Hur fan är det ens möjligt? "Droga för att våga"?
Semester
Nu har jag en hel del rekreationstid framför mig. Nästa arbetsperiod är jag ledig, så nu har jag 15 vilodagar föröver. Allt jag lagt på mig p.g.a. "Rockbåten", födelsedagsfestande och sommarexcesser har jag jobbat bort igen, så som det var planerat innan sommaren. Med mycket brädåkning och grillad kossa så kan nog mitt delmål på 30 tappade kilon innan den 1 september vara säkrat.
Först ska jag dock ta mig igenom nästa helg, som kommer att tära svårt på kraftreserven. Olefin kommer upp för "Lulekalaset", och det ska festas i dagarna tre. Jag funderar på en liten bartömning här hemma, och det går rykten om kräftfest annorstädes.
Just i skrivandets stund är jag dock ganska passiv. Jag kan ännu inte stödja på vänsterarmen ordentligt efter vurpan med Elvira i fredags natt, och knäet är lite ömt ännu. Dessutom blev jag sugen på att hugga ved igår, så jag bad om att få angripa en kubik rejäla granklabbar med stora klyvyxan efter avslutad arbetsdag. Det fick jag, såväl som träningsvärk överallt, och blåsor i mina släta fina kontoristhandflator. Ynkedom!
Det gav dock mersmak, så om någon i luletrakten vill ha lite ved huggen så jag får motion och manligare hud i händerna, så skriv det i kommentarsfältet.
Roligare än så här blir nog inte detta inlägg, men nu har jag iaf annonserat min återkomst.
Road läsare: Jodå, det kommer mera gallspyende inom kort, oberoende av kommentarer.
Bäst just nu: Lite "inför lulekalaset"-bibbande imorrn med Elsa, och utflykt till Pite.
Sämst just nu: Nätterna har blivit märkbart mörkare.
Först ska jag dock ta mig igenom nästa helg, som kommer att tära svårt på kraftreserven. Olefin kommer upp för "Lulekalaset", och det ska festas i dagarna tre. Jag funderar på en liten bartömning här hemma, och det går rykten om kräftfest annorstädes.
Just i skrivandets stund är jag dock ganska passiv. Jag kan ännu inte stödja på vänsterarmen ordentligt efter vurpan med Elvira i fredags natt, och knäet är lite ömt ännu. Dessutom blev jag sugen på att hugga ved igår, så jag bad om att få angripa en kubik rejäla granklabbar med stora klyvyxan efter avslutad arbetsdag. Det fick jag, såväl som träningsvärk överallt, och blåsor i mina släta fina kontoristhandflator. Ynkedom!
Det gav dock mersmak, så om någon i luletrakten vill ha lite ved huggen så jag får motion och manligare hud i händerna, så skriv det i kommentarsfältet.
Roligare än så här blir nog inte detta inlägg, men nu har jag iaf annonserat min återkomst.
Road läsare: Jodå, det kommer mera gallspyende inom kort, oberoende av kommentarer.
Bäst just nu: Lite "inför lulekalaset"-bibbande imorrn med Elsa, och utflykt till Pite.
Sämst just nu: Nätterna har blivit märkbart mörkare.
Inte utan min förhud!
Vissa saker i dagens läge gör mig desillusionerad och eller arg. En sådan sak är förtvinandet av den svenska humorscenen. Killinggänget verkar av någon outgrundlig anledning ha förklarat sig passé och givit upp efter storverket "Fyra nyanser av brunt". Robert Gustafsson har hemfallit åt parodi på dansband, vilket i sig är en fullkomlig omöjlighet, eftersom de riktiga dansbanden i alla tider redan överträffat allt vad fantasin kan framställa i fulkulturell vedervärdighet.
Hur gör man parodi på ett gäng, av vilka man knappt ens kan könsbestämma hälften? Killen(?) i mitten ser ju ut som resultatet efter en gangbang med Inga Gill och ett gäng låtsas-elvisar.
Jag köpte boken "Svenska Dansband" på Åhléns i vintras, och höll knappt på att kunna ta mig till kassan efter att ha tittat igenom den. Dubbelvikt, knappt i stånd att ens hålla kontroll på mina kroppsvätskor, kämpade jag för att inte falla ihop på golvet och pissa ner mig i kraftiga skrattkonvulsioner. Jag garvade så okontrollerat att jag började dräggla. Faktum är, att istället för ett riktigt skratt kunde jag bara låta "ÄÄH-ÄH.... HUUUU-ÄÄÄH ÄÄH", för jag fick liksom inte luft.
Det går inte att parodisera något sådant. Däremot gjorde Gustafsson med "Roland" en suverän parodi på ett stereotypt dansbandsfan i "Torsk på Talinn", för fansen funkar att göra parodi på (Samme harmynte "Roland" har nu alltså fått ett eget dansband att turnera med, och efter vad jag kunde bedöma av prestationen i "Allsång på skansen", så håller det inte. Förhoppningsvis har jag dock kanske fel. Kanske berodde den låga nivån på Anders Lundins närvaro, och att skämten hade tagits fram för att även lyckas roa alla 40-talisterna i publiken).
Det är även där han är som bäst, under Johan Rheborgs regi och tillsammans med de andra i Killinggänget. Ständigt intjatad i "Allsång på Skansen" och alla jävla idrottsgalor (som bara går ut på att låta journalister tävla om vem som får upp tungan längst upp i röven på Zlatan) tappar han storheten, och folk tröttnar. Det är jävligt synd, för ingen har gjort humor som Killinggänget.
Överlag kan man idag klart se en tydlig kvalitetsänkning, där det som är bra får stå tillbaka för det som är medelmåttigt. Varför har t.ex. "Parlamentet" fått ältas i 12 säsonger (eller hur många det nu är), medan "Detta har hänt" bara gjordes 96-98? Varför har man gömt undan Erik Blix på radio P1 (där han visserligen gör stor humor med "Public Service")? Varför minns ingen "Helt apropå", medan "Hey Baberiba" verkar gå hem överallt?
Faller kvalitetshumor på samma grej som demokratin; nämligen att folk är för jävla dumma för att fatta vad som är bra? Eller är det bara TV4s fel, som envisas med att ta fram sån där skit och låta det sändas år ut och år in?
Kan någon t.ex. förklara varför i helvete Peter Magnusson får sånt utrymme i media? Fullständigt talanglös levererar han samma jävla pajasöverspel hela tiden. Och Johan Glans? Killen som gett nervösa spasmer och handsvetten ett ansikte, och som bara tjejer skrattar åt. Månne av samma mystiska anledning som de skrattar åt "Nemi", som suger röv.
Kanske är jag orättvis nu, visst kan Glans plocka poänger ibland. Kanske färgas min åsikt av att jag ännu har i färskt minne hur han stod och skakade inför en tyst publik i Malmö och misslyckades med tafatta skämt, likt ett sängvätande mobboffer på roliga timmen, som vet att han kommer få stryk på rasten.
Dessutom tycker jag inte "Hipp hipp" funkade alls som film ("Morgan Pålsson" ni vet). I den skrattade jag ungefär 1,5 gång. Däremot tycker jag "Itzhaks Julevangelium" är alldeles förträffligt. Märkligt.
Nu ids jag inte älta det här mer, nu ska jag sova.
Imorrn sticker jag förresten och jobbar fem dagar i glesbygden, så då får ni som vill läsa "Higges mobila" istället för den här rakbladsvasst kritiserande überbloggen.
Bäst just nu: Vädret som var idag.
Sämst just nu: Jag brände mig i solen då jag var ute i skärgården med Fanjunkaren och en gammal kollega till honom. Nu ser jag ut som jultomten med kläder på, utan att ha nägra kläder på mig; Svullen, röd och skäggig. Men Olefin sa åt mig att åka och köpa nån smörja som visst skulle lindra, så det gjorde jag, och den funkade. "Lotion", sånt som dom alltid måste ha när de ska runka i amerikanska komedier, eftersom de berövas sin förhud där borta.
Det är den största nackdelen med USA. Inte sjukvården, inte de korrupta politikerna eller den bakåtsträvande industrin, nej; De tycker det är äckligt att inte vara omskuren. Men det kanske blir så när man inte tror på evolutionen. Förbannad gör det mig hursomhelst, eftersom det egentliga syftet med att stjäla friska, ickejudiska gossebebisars förhud, är att hindra dessa individer från att leka med sig själva då de blir äldre. Men detta problem löser man alltså med "Lotion".
Icke desto mindre gör det mig riktigt sur. Ja, riktigt jävla skitarg, faktiskt. Man ska ju aldrig slå kvinnor, hörrni. Fast om ni nånsin träffar på en som ifrågasätter er förhud så gäller inte det, ta då istället något hårt och ge henne en fet smäll, rakt över truten. Alternativt; leta upp ett gäng östafrikanska kärringar som jobbar med att stympa småflickor med lortiga glasskärvor, och lämna över henne till dom. Så ska vi se hur jävla kul det är med omskärelse!
Hur gör man parodi på ett gäng, av vilka man knappt ens kan könsbestämma hälften? Killen(?) i mitten ser ju ut som resultatet efter en gangbang med Inga Gill och ett gäng låtsas-elvisar.
Jag köpte boken "Svenska Dansband" på Åhléns i vintras, och höll knappt på att kunna ta mig till kassan efter att ha tittat igenom den. Dubbelvikt, knappt i stånd att ens hålla kontroll på mina kroppsvätskor, kämpade jag för att inte falla ihop på golvet och pissa ner mig i kraftiga skrattkonvulsioner. Jag garvade så okontrollerat att jag började dräggla. Faktum är, att istället för ett riktigt skratt kunde jag bara låta "ÄÄH-ÄH.... HUUUU-ÄÄÄH ÄÄH", för jag fick liksom inte luft.
Det går inte att parodisera något sådant. Däremot gjorde Gustafsson med "Roland" en suverän parodi på ett stereotypt dansbandsfan i "Torsk på Talinn", för fansen funkar att göra parodi på (Samme harmynte "Roland" har nu alltså fått ett eget dansband att turnera med, och efter vad jag kunde bedöma av prestationen i "Allsång på skansen", så håller det inte. Förhoppningsvis har jag dock kanske fel. Kanske berodde den låga nivån på Anders Lundins närvaro, och att skämten hade tagits fram för att även lyckas roa alla 40-talisterna i publiken).
Det är även där han är som bäst, under Johan Rheborgs regi och tillsammans med de andra i Killinggänget. Ständigt intjatad i "Allsång på Skansen" och alla jävla idrottsgalor (som bara går ut på att låta journalister tävla om vem som får upp tungan längst upp i röven på Zlatan) tappar han storheten, och folk tröttnar. Det är jävligt synd, för ingen har gjort humor som Killinggänget.
Överlag kan man idag klart se en tydlig kvalitetsänkning, där det som är bra får stå tillbaka för det som är medelmåttigt. Varför har t.ex. "Parlamentet" fått ältas i 12 säsonger (eller hur många det nu är), medan "Detta har hänt" bara gjordes 96-98? Varför har man gömt undan Erik Blix på radio P1 (där han visserligen gör stor humor med "Public Service")? Varför minns ingen "Helt apropå", medan "Hey Baberiba" verkar gå hem överallt?
Faller kvalitetshumor på samma grej som demokratin; nämligen att folk är för jävla dumma för att fatta vad som är bra? Eller är det bara TV4s fel, som envisas med att ta fram sån där skit och låta det sändas år ut och år in?
Kan någon t.ex. förklara varför i helvete Peter Magnusson får sånt utrymme i media? Fullständigt talanglös levererar han samma jävla pajasöverspel hela tiden. Och Johan Glans? Killen som gett nervösa spasmer och handsvetten ett ansikte, och som bara tjejer skrattar åt. Månne av samma mystiska anledning som de skrattar åt "Nemi", som suger röv.
Kanske är jag orättvis nu, visst kan Glans plocka poänger ibland. Kanske färgas min åsikt av att jag ännu har i färskt minne hur han stod och skakade inför en tyst publik i Malmö och misslyckades med tafatta skämt, likt ett sängvätande mobboffer på roliga timmen, som vet att han kommer få stryk på rasten.
Dessutom tycker jag inte "Hipp hipp" funkade alls som film ("Morgan Pålsson" ni vet). I den skrattade jag ungefär 1,5 gång. Däremot tycker jag "Itzhaks Julevangelium" är alldeles förträffligt. Märkligt.
Nu ids jag inte älta det här mer, nu ska jag sova.
Imorrn sticker jag förresten och jobbar fem dagar i glesbygden, så då får ni som vill läsa "Higges mobila" istället för den här rakbladsvasst kritiserande überbloggen.
Bäst just nu: Vädret som var idag.
Sämst just nu: Jag brände mig i solen då jag var ute i skärgården med Fanjunkaren och en gammal kollega till honom. Nu ser jag ut som jultomten med kläder på, utan att ha nägra kläder på mig; Svullen, röd och skäggig. Men Olefin sa åt mig att åka och köpa nån smörja som visst skulle lindra, så det gjorde jag, och den funkade. "Lotion", sånt som dom alltid måste ha när de ska runka i amerikanska komedier, eftersom de berövas sin förhud där borta.
Det är den största nackdelen med USA. Inte sjukvården, inte de korrupta politikerna eller den bakåtsträvande industrin, nej; De tycker det är äckligt att inte vara omskuren. Men det kanske blir så när man inte tror på evolutionen. Förbannad gör det mig hursomhelst, eftersom det egentliga syftet med att stjäla friska, ickejudiska gossebebisars förhud, är att hindra dessa individer från att leka med sig själva då de blir äldre. Men detta problem löser man alltså med "Lotion".
Icke desto mindre gör det mig riktigt sur. Ja, riktigt jävla skitarg, faktiskt. Man ska ju aldrig slå kvinnor, hörrni. Fast om ni nånsin träffar på en som ifrågasätter er förhud så gäller inte det, ta då istället något hårt och ge henne en fet smäll, rakt över truten. Alternativt; leta upp ett gäng östafrikanska kärringar som jobbar med att stympa småflickor med lortiga glasskärvor, och lämna över henne till dom. Så ska vi se hur jävla kul det är med omskärelse!
First blood
Ikväll satt jag hemma hos Fanjunkaren och Gullan och drack en starköl för att få en anledning att låta Tilde stå, och istället sparka hem på Elvira 
. Jag gick en omväg för att komma igenom bostadsområdet "Knöppelåsen" där jag spanat in en fin backe på en lågtrafikerad villagata. Arrogant nog har jag ännu inte lagt ner någon energi på att lära mig bromsa, vilket jag skräckslaget började ångra i slutet av den fina backen. Ty på en gräsplätt jämte vägen stod en grävmaskin parkerad, och till min förskräckelse upptäckte jag plötsligt varför; man hade grävt bort tre meter asfalt mitt i min planerade färdrutt, och det fanns ingen väg förbi.
Med Billy Idol's "Dancing with myself" i öronsnäckorna, sa jag "Wääääh" med en ledsen min, och satte vänsterhälen (jag är en s.k. "Goofy rider", vilket är lite ovanligt och innebär att jag sparkar med vänsterfoten och står med högerfoten främst) i gatan. Jag kände dock att det skulle skita sig, så jag beslöt kvickt att hoppa av helt för att inte riskera att landa i stenskravlet framme i hålet. Trist nog gjorde väl Elvira närmare 30 knyck, så jag gjorde ett par rekorderliga volter mot den oförlåtande gatan.
Lyckligtvis blev det bara ett "sommarben" och en illa blodig armbåge, samt ett hål i höger handflata. Dessvärre innebar det väl till slut döden för mina förvisso urkrympta, men högt älskade "Akademiks"-shorts. Ett stort hål blev det även i min "Galvin Green"-jacka när armbågen slog i också. Det är ganska intressant, för just den jackan hade jag en ödesdiger natt för 5 år sedan då jag somnade på min cykel, krockade med en Ford Mondeo och flög av och krossade samma armbåge. Så i ärmen jämte det nya hålet, finns det redan ett gammalt.
iPoden klarade sig dock, och spelade glatt vidare. Svärande sparkade jag bittert vidare, och terapiåkte så fort jag kunde i alla backar, och ner i mörkret under alla viadukter som fanns kvar i färdrutten.
Jag ska nog bränna den där jävla jackan, för den för uppenbarligen otur med sig. Och så ska jag lära mig bromsa... Verkligen lära mig bromsa.
Moar: Nåja, var det inte du som skyllde alla belgare för att vara perversa? Vilket jag väl iofs kan hålla med om.
Bäst just nu: Inga frakturer. Fast högertummen känns jävligt mysko.
Sämst just nu: Min snuskiga armbåge.
. Jag gick en omväg för att komma igenom bostadsområdet "Knöppelåsen" där jag spanat in en fin backe på en lågtrafikerad villagata. Arrogant nog har jag ännu inte lagt ner någon energi på att lära mig bromsa, vilket jag skräckslaget började ångra i slutet av den fina backen. Ty på en gräsplätt jämte vägen stod en grävmaskin parkerad, och till min förskräckelse upptäckte jag plötsligt varför; man hade grävt bort tre meter asfalt mitt i min planerade färdrutt, och det fanns ingen väg förbi.Med Billy Idol's "Dancing with myself" i öronsnäckorna, sa jag "Wääääh" med en ledsen min, och satte vänsterhälen (jag är en s.k. "Goofy rider", vilket är lite ovanligt och innebär att jag sparkar med vänsterfoten och står med högerfoten främst) i gatan. Jag kände dock att det skulle skita sig, så jag beslöt kvickt att hoppa av helt för att inte riskera att landa i stenskravlet framme i hålet. Trist nog gjorde väl Elvira närmare 30 knyck, så jag gjorde ett par rekorderliga volter mot den oförlåtande gatan.
Lyckligtvis blev det bara ett "sommarben" och en illa blodig armbåge, samt ett hål i höger handflata. Dessvärre innebar det väl till slut döden för mina förvisso urkrympta, men högt älskade "Akademiks"-shorts. Ett stort hål blev det även i min "Galvin Green"-jacka när armbågen slog i också. Det är ganska intressant, för just den jackan hade jag en ödesdiger natt för 5 år sedan då jag somnade på min cykel, krockade med en Ford Mondeo och flög av och krossade samma armbåge. Så i ärmen jämte det nya hålet, finns det redan ett gammalt.
iPoden klarade sig dock, och spelade glatt vidare. Svärande sparkade jag bittert vidare, och terapiåkte så fort jag kunde i alla backar, och ner i mörkret under alla viadukter som fanns kvar i färdrutten.
Jag ska nog bränna den där jävla jackan, för den för uppenbarligen otur med sig. Och så ska jag lära mig bromsa... Verkligen lära mig bromsa.
Moar: Nåja, var det inte du som skyllde alla belgare för att vara perversa? Vilket jag väl iofs kan hålla med om.
Bäst just nu: Inga frakturer. Fast högertummen känns jävligt mysko.
Sämst just nu: Min snuskiga armbåge.
Om franska könsdofter
Ja, nu är jag tillbaka för några dagar igen. Jag inser att min lilla surrogatblogg som utgör synnerligen klen ersättning för denna fabulösa milsten i blogghistorien, men det känns trots allt bra att kunna göra några sorts inlägg då och då. Jag försökte just provposta en kommantar på Higges Mobila, men "Blogspot" är så satans läsarovänlig och kluddrigt tillfittad att man nästan erhåller multipla stroker vid blotta tanken på att skriva in "blogspot.com" i det där lilla fältet där uppe.
"Men man får göra vad man kan med det man har", som Napoleon säkert sa någon gång. Han led av micropenis, vet ni. Den är 2 cm och har i sitt konserverade tillstånd varit till salu ett par gånger på "Sotheby's" i London. Snacka om oflyt; Födas till lortig grodätare, samt utrustas med en drule mindre än de skoningslösa hemorrojder som enligt en teori ska ha kostat honom segern vid Waterloo.
Ett levnadsöde jag näppeligen avundas. Men trots att han var något så inspärrningsbegärligt som en fransos med italienskt påbrå, så beundrar jag honom ändå. Inte för skol- lag- eller skattereformerna som hela världen anammat, eller att han segrade i "Trekejsarslaget" vid Austerlitz.
Nej, utan för att han lyckades använda den där lille drulflärpen till att både skaffa ungar och dra på sig Syfilis. Å andra sidan har man väl aldrig hört talas om en fransman utan Syfilis. De får väl det i sprutor av skolsköterskorna där nere, som en åtgärd för att bevara sitt kulturella arv.
Det är även rätt strongt att lyckas bestiga en fransyska efter att ha forcerat den tunga odör av lort och skrevröta som otvivelaktigt uppstiger ur dessa orena kvinnors mamelucker, oavsett hur stor eller liten penis man har. Fast de har väl kanske vant sig och lärt sig uppskatta lukten, fransmännen. Det är kanske därför de äter alla de där ostarna, som luktar så jävligt.
Någon leversjuk grodätare glömde kanske en alldeles normal färskost mellan ett par soffkuddar eller under en dubbelhaka, där den låg och "mognade" och möglade, tills den hittades av någon som glatt överraskad identifierade doften av gammalt otvättat fjas. "ÔH-HÔHÔHÔ, Oh lala, d'un fromage au grande bouquet de vagin, oi oi, il s'agit d'un cul salope, très bon très bon, j'aime l'odeur du impur vagin!"
Nå, nog om detta med fransk intimhygien. Nu ska jag ut och åka lite bräda innan regnet kommer och bajsar på glädjen.
Sandra: Tack ska du ha, även om den nog inte blir mycket att hänga i julgranen.
Elin: Va'ere om?
Bäst just nu: Att det finns folk som sydeuropéer att göra narr av.
Sämst just nu: Att ingen annan skaffar bräda. Jag känner mig som Lucky Luke, jag kanske borde döpa om brädan till "Jolly Jumper" istället för "Elvira".
NY BLOGG!
Eftersom jag under sommaren är borta flera dagar och arbetar långt ovanför polcirkeln där mobilt internet helt enkelt inte finns, så har jag beslutat att skaffa en andra blogg, som ska finnas parallellt med den här.
Orsaken är att eftersom jag är en synnerligen nervklen och tålamodsfattig människa då det kommer till datorer o.dyl, så har jag inte lärt mig att uppdatera denna blogg med mobilen.
Blogg.se har helt enkelt inte gjort det tillräckligt lätt för mig.
Istället lät jag min mobil skapa en egen blogg på blogspot.com; en blogg som jag kommer att uppdatera med mobilen då jag inte har tillgång till internet, eller då jag kommer på något hysteriskt kul som jag genast vill skriva.
Tyvärr så är denna blogg jätteful, och heter "My mobile blog" eftersom jag inte vet hur jag kommer åt att administrera den med datorn. Men detta försöker jag ta reda på, för att kunna snygga till det hela. För skojs skull tänkte jag visa mitt desperata inlägg på ett it-forum för er.
"HJÄLP! Claimtoken till Blogspot mobilblogg?
Jag måste få hjälp innan jag tar mobilen och brutalmördar min laptop med den, så båda krossas till kiselskit. Hoppas jag hamnat någorlunda rätt...
Jag lät mobilen (sony ericsson W302) skapa en blogg genom att bara skicka ett MMS till obefintlig blogg. Därefter kom ett SMS som lyder "Gå till den här sidan med hjälp av datorn om du vill redigera bloggen: Claimtoken (typ av lösenord):********* Bloggadress: http://www.bebop994.blogspot.com"
Problemet är, att när jag går till bebop994.blogspot.com, så finns där ingenstans att skriva in nåt "Claimtoken". Jag fattar inte hur jag ska kunna logga in för att sköta sidan.
Edit: När man trycker "logga in" så kommer man ju bara till bloggers inloggningsida, och där ber dom om användarnamn (e-mailadress) och lösenord. Inget "Claimtoken" alls. Är jag efterbliven, eller har dom gjort ett jävla skitsystem? AAAH!
Nån som vet?"
Så tills jag fått veta hur man administrerar mobilbloggen via datorn, så får ni finna er i att den heter "My mobile blog" och har adressen "digbut883.blogspot.com"
Så när ni kommer hit till "Higge Erövraren" och inte hittar ett nytt inlägg, så klicka bara på "Higges mobila" under "Länkar" här till höger, så kanske det finns ett färskt inlägg där.
Ja, jag är kanske lite av en idiot, men det här är väl en ok anpassning?
Ingvar: Du är bara ledsen för det finns ett pervo mindre i världen, vilket innebär att du tillhör en krympande skara. Hehe! Det där med Thåström tänker jag inte kommentera. Gillar man inte det han gjorde med "Ebba Grön" och "Imperiet", så är man en fåntratt. Är du en fåntratt, Ingvar?
Emma: Vi är nog många som delar samma uppfattning, men för att vara snälla låter vi fansen gnöla på ett tag. Men när det lagt sig lite så tänker jag gå runt och haspla ur mig skojiga sanningar till höger och vänster. Typ; "Björn Rosenström är ju bättre än Wacko Jacko nånsin var!". Sweeeet....
Elin: Jag skickade en SMS-fråga till Eniro innan, som löd "Är Elin i Higge Erövrarens kommentarsfält ett helgon?" och fick då svaret "Nej, hon är Babylons sköka!". Så jag vet inte... dom har ju haft fel förr, men ändå.
Sämst just nu: Att jag fått böka med den här skiten när jag skulle sova!
Bäst just nu: Att ni kan följa mig även i glesbygd nu.
Orsaken är att eftersom jag är en synnerligen nervklen och tålamodsfattig människa då det kommer till datorer o.dyl, så har jag inte lärt mig att uppdatera denna blogg med mobilen.
Blogg.se har helt enkelt inte gjort det tillräckligt lätt för mig.
Istället lät jag min mobil skapa en egen blogg på blogspot.com; en blogg som jag kommer att uppdatera med mobilen då jag inte har tillgång till internet, eller då jag kommer på något hysteriskt kul som jag genast vill skriva.
Tyvärr så är denna blogg jätteful, och heter "My mobile blog" eftersom jag inte vet hur jag kommer åt att administrera den med datorn. Men detta försöker jag ta reda på, för att kunna snygga till det hela. För skojs skull tänkte jag visa mitt desperata inlägg på ett it-forum för er.
"HJÄLP! Claimtoken till Blogspot mobilblogg?
Jag måste få hjälp innan jag tar mobilen och brutalmördar min laptop med den, så båda krossas till kiselskit. Hoppas jag hamnat någorlunda rätt...
Jag lät mobilen (sony ericsson W302) skapa en blogg genom att bara skicka ett MMS till obefintlig blogg. Därefter kom ett SMS som lyder "Gå till den här sidan med hjälp av datorn om du vill redigera bloggen: Claimtoken (typ av lösenord):********* Bloggadress: http://www.bebop994.blogspot.com"
Problemet är, att när jag går till bebop994.blogspot.com, så finns där ingenstans att skriva in nåt "Claimtoken". Jag fattar inte hur jag ska kunna logga in för att sköta sidan.
Edit: När man trycker "logga in" så kommer man ju bara till bloggers inloggningsida, och där ber dom om användarnamn (e-mailadress) och lösenord. Inget "Claimtoken" alls. Är jag efterbliven, eller har dom gjort ett jävla skitsystem? AAAH!
Nån som vet?"
Så tills jag fått veta hur man administrerar mobilbloggen via datorn, så får ni finna er i att den heter "My mobile blog" och har adressen "digbut883.blogspot.com"
Så när ni kommer hit till "Higge Erövraren" och inte hittar ett nytt inlägg, så klicka bara på "Higges mobila" under "Länkar" här till höger, så kanske det finns ett färskt inlägg där.
Ja, jag är kanske lite av en idiot, men det här är väl en ok anpassning?
Ingvar: Du är bara ledsen för det finns ett pervo mindre i världen, vilket innebär att du tillhör en krympande skara. Hehe! Det där med Thåström tänker jag inte kommentera. Gillar man inte det han gjorde med "Ebba Grön" och "Imperiet", så är man en fåntratt. Är du en fåntratt, Ingvar?
Emma: Vi är nog många som delar samma uppfattning, men för att vara snälla låter vi fansen gnöla på ett tag. Men när det lagt sig lite så tänker jag gå runt och haspla ur mig skojiga sanningar till höger och vänster. Typ; "Björn Rosenström är ju bättre än Wacko Jacko nånsin var!". Sweeeet....
Elin: Jag skickade en SMS-fråga till Eniro innan, som löd "Är Elin i Higge Erövrarens kommentarsfält ett helgon?" och fick då svaret "Nej, hon är Babylons sköka!". Så jag vet inte... dom har ju haft fel förr, men ändå.
Sämst just nu: Att jag fått böka med den här skiten när jag skulle sova!
Bäst just nu: Att ni kan följa mig även i glesbygd nu.
Jaja, buhuhuu.
Jag tittar på gamla avsnitt av "Grabbarna på Fagerhult" på "SVT Play". Det var ett jaktprogram som gick på SVT året 1990, och de som ledde det heter Jan Guillou, Pär Lorentzon och Leif G.W. Persson. Jag njuter, som alltid när han framträder i tv-rutan, i fulla drag av Leifs person och vokabulär. Han suckar och pustar, och säger om allt vilt som "Grabbarna" nedlagt, att det skjutits "på ett för övrigt mycket förtjänstfullt sätt".
Det blev ett jävla liv i media när det här sändes, för "Grabbarna" retade gallfeber både på Jägarförbundet, Feministerna och naturmupparna. Underbart! Nyss handlade det om det eventuella snusförbud som man var rädd skulle följa med Sveriges inträde i EU (eller "EG" som man sa då) och Jan Guillou hade uppsökt det gamla otäcka skaftsladdret till socialminister Ingela Thalén, för att få klara besked. Hon tyckte snus var äckligt, slaskräpan! I samma inslag påpekade mysige moderaten Anders Björk att den lortiga sosseapans man jobbade med att göra reklam för cigarettjätten "Phillip Morris".
Tv var nog lite roligare förr.
Nå, vidare.
Nu är det i media mest livat om Michael Jacksons hädangång. Folk gråter och tjuter, hans äckliga familj härjar runt i lösöret, och alla talar om att han var den störste artisten genom tiderna. För min del innebär det här ingenting. Jag hade nog sörjt Börje Ahlstedt eller en anonym ihjälsupen hemvärnsgubbe i Säffle lika mycket. Det jag däremot tycker är sorgligt med hela sagan M.J. är hans barndom, eller rättare sagt avsaknaden av den. Hans kräkmedel till föräldrar har skott sig och begått övergrepp under så vidriga former, att lönnmord på dessa sedan länge varit önskvärt.
Hans eventuella böjelser för unga gossar uttalar jag mig inte om, men musikaliskt sett så tycker jag han inte ens är värd en finne på Kurt Cobains eller Bruce Springsteens arsel. I en logisk och vettig värld skulle Springsteens album "Born in the USA" ha sålt mycket mer än Jacksons "Thriller".
Men det är bara min enkla åsikt. Korrekt visserligen.
Sandra: Glädjande att jag kan glädja dig en smula, och på Anders bekostnad dessutom.
Elin: Nja...
Sämst just nu: Den skrala sommarbudgeten.
Bäst just nu: Blomkålspuré. Det hade ni aldrig gissat, va?
Det blev ett jävla liv i media när det här sändes, för "Grabbarna" retade gallfeber både på Jägarförbundet, Feministerna och naturmupparna. Underbart! Nyss handlade det om det eventuella snusförbud som man var rädd skulle följa med Sveriges inträde i EU (eller "EG" som man sa då) och Jan Guillou hade uppsökt det gamla otäcka skaftsladdret till socialminister Ingela Thalén, för att få klara besked. Hon tyckte snus var äckligt, slaskräpan! I samma inslag påpekade mysige moderaten Anders Björk att den lortiga sosseapans man jobbade med att göra reklam för cigarettjätten "Phillip Morris".
Tv var nog lite roligare förr.
Nå, vidare.
Nu är det i media mest livat om Michael Jacksons hädangång. Folk gråter och tjuter, hans äckliga familj härjar runt i lösöret, och alla talar om att han var den störste artisten genom tiderna. För min del innebär det här ingenting. Jag hade nog sörjt Börje Ahlstedt eller en anonym ihjälsupen hemvärnsgubbe i Säffle lika mycket. Det jag däremot tycker är sorgligt med hela sagan M.J. är hans barndom, eller rättare sagt avsaknaden av den. Hans kräkmedel till föräldrar har skott sig och begått övergrepp under så vidriga former, att lönnmord på dessa sedan länge varit önskvärt.
Hans eventuella böjelser för unga gossar uttalar jag mig inte om, men musikaliskt sett så tycker jag han inte ens är värd en finne på Kurt Cobains eller Bruce Springsteens arsel. I en logisk och vettig värld skulle Springsteens album "Born in the USA" ha sålt mycket mer än Jacksons "Thriller".
Men det är bara min enkla åsikt. Korrekt visserligen.
Sandra: Glädjande att jag kan glädja dig en smula, och på Anders bekostnad dessutom.
Elin: Nja...
Sämst just nu: Den skrala sommarbudgeten.
Bäst just nu: Blomkålspuré. Det hade ni aldrig gissat, va?
Anders Lundin (ett elakt inlägg, med mycket fula ord)
Jag vet inte riktigt varför, men jag har kommit att börja avsky Anders Lundin. Jag skulle vilja drista mig till att säga, att han är helt jävla kass. Visst, han kanske är en reko snubbe, men att sätta honom i "Allsång på Skansen" är ju som att lägga bajs i Ärtsoppan. Allt blir ju förstört.
USCH! Fy fan vad han är dålig!
Här är några anledningar till varför jag tycker så här.
1. Dansen han gör till "Stockholm i mitt hjärta". Har ni sett när han låtsas röra om med armarna, då texten lyder "en blandning av sött, en blandning av salt, en blandning av sött och salt"? Han rör dom åt olika håll för sött och salt, och så pekar han med tummarna över axlarna. Fan vad det ser dumt ut!
2. Han släpar med sin kärring upp på scen. Hon har en fast roll som doa i bakgrundskören. Lite äckligt tycker jag; lite som Wahlgrensklanen hade gjort det, om dom kunnat. Försöker sko sig, liksom. Usch.
3. Han envisas med att sjunga sitt eget skit på scenen. Som sist jag såg, då satt han och pinade en stackars värnlös gitarr och sjöng något poänglöst förflosklat stycke skit, och under i bild stod "Text och musik: Anders Lundin". Ja det begrep jag väl, för det var så jävla dåligt!
"Men det gjorde ju Lasse Berghagen också" kanske ni påpekar då? Jaja, men han har ju för fan karisma. Killen har ju för fan vunnit schlagerfestivalen iförd blå sammetskavaj och Åsa Domeij-frisyr! Han har ju meriter! Anders Lundin har på sin höjd tidigare bara lyckats göra sitt skit hört när han kunnat nästla in det i nåt barnprogram.
4. Hans utseende. Vad är det för jävla idé att sätta ett ovårdat albanskt förbrytartryne på en programledare? Nej förresten, fel av mig. Vet ni vem han är lik? Och den här gången kan ni fan inte neka, som i fallet med bossen i "Bad Taste" och Idde Schultz!
Kolla! Endast skäggväxten förråder vem som är Anders, och vem som är det där anskrämliga trollet i "Rent hus".
HAHAHAHA!!!
Elsa: Kul, där snackar vi "farlig bukfetma". Såg ju ut som han "Taxi" som var med i "100 höjdare" med Filip och Fredrik.
Elin: Ja. Det är skönt att se att även ni kan luras till dumheter av era fortplantningsorgan.
Xrim: Det är lugnt. Jag behöver bara sluta ögonen för att höra rasslet från Ekarnas lövverk i vinden, känna doften av hav och varm tallskog ute i Klitterhus eller brandlukten från brända svenska flaggor i skolkorridorerna.
Sämst just nu: Det mulna vädret.
Bäst just nu: Alla bra longboardbackar man hittar om man bara öppnar ögonen.
USCH! Fy fan vad han är dålig!
Här är några anledningar till varför jag tycker så här.
1. Dansen han gör till "Stockholm i mitt hjärta". Har ni sett när han låtsas röra om med armarna, då texten lyder "en blandning av sött, en blandning av salt, en blandning av sött och salt"? Han rör dom åt olika håll för sött och salt, och så pekar han med tummarna över axlarna. Fan vad det ser dumt ut!
2. Han släpar med sin kärring upp på scen. Hon har en fast roll som doa i bakgrundskören. Lite äckligt tycker jag; lite som Wahlgrensklanen hade gjort det, om dom kunnat. Försöker sko sig, liksom. Usch.
3. Han envisas med att sjunga sitt eget skit på scenen. Som sist jag såg, då satt han och pinade en stackars värnlös gitarr och sjöng något poänglöst förflosklat stycke skit, och under i bild stod "Text och musik: Anders Lundin". Ja det begrep jag väl, för det var så jävla dåligt!
"Men det gjorde ju Lasse Berghagen också" kanske ni påpekar då? Jaja, men han har ju för fan karisma. Killen har ju för fan vunnit schlagerfestivalen iförd blå sammetskavaj och Åsa Domeij-frisyr! Han har ju meriter! Anders Lundin har på sin höjd tidigare bara lyckats göra sitt skit hört när han kunnat nästla in det i nåt barnprogram.
4. Hans utseende. Vad är det för jävla idé att sätta ett ovårdat albanskt förbrytartryne på en programledare? Nej förresten, fel av mig. Vet ni vem han är lik? Och den här gången kan ni fan inte neka, som i fallet med bossen i "Bad Taste" och Idde Schultz!
Kolla! Endast skäggväxten förråder vem som är Anders, och vem som är det där anskrämliga trollet i "Rent hus".
HAHAHAHA!!!
Elsa: Kul, där snackar vi "farlig bukfetma". Såg ju ut som han "Taxi" som var med i "100 höjdare" med Filip och Fredrik.
Elin: Ja. Det är skönt att se att även ni kan luras till dumheter av era fortplantningsorgan.
Xrim: Det är lugnt. Jag behöver bara sluta ögonen för att höra rasslet från Ekarnas lövverk i vinden, känna doften av hav och varm tallskog ute i Klitterhus eller brandlukten från brända svenska flaggor i skolkorridorerna.
Sämst just nu: Det mulna vädret.
Bäst just nu: Alla bra longboardbackar man hittar om man bara öppnar ögonen.
Fälthora 90
(Uppdaterat och förbättrat)
Förra inlägget var ju alldeles uppåt väggarna flummigt. Det ser ju ut som om jag fått bloggen kapad av Tomas Di Leva och Ernst Kirchsteiger. Det var ju inte bara underbart, jag fumlade omkull och slog i arslet mitt på Ringvägen också, ska ni veta. Nu känns det som om jag lekt rövkrok med Börje Salming. Vurpar jag igen och landar med samma ställe, så kommer jag nog nästan att gråta en skvätt.
Vidare!
När jag skummar aftonbajsetpunktse nu på morgonen, så läser jag om de australiensiska sjömännen som haft vadslagning om att ha sex med sina kvinnliga kollegor. Av någon anledning är det en "skandal". Lite märkligt varför det är en så stor grej.
Å andra sidan tycker jag att knulla inte hör hemma i det militära, soldater emellan. Visst, hittar man en frivillig civilist så är det väl en sak. Men kvinnliga militärer ska inte släppa till för kollegor. Nu ska iofs manliga militärer inte pocka på att få komma till heller, men i vissa fall är det manliga släktet ack så svagsint.
Om man som kvinna i en grupp där majoriteten är män, släpper till för en av dessa, så kommer de andra som inte fick något att ställa till elände. Vips så har kvinnan tappat all respekt och trovärdighet (tyvärr). Släpper hon till så gör hon bäst i att släppa till für alle.
Jag gjorde lumpen på den gamla goda tiden innan pornografi var förbjuden på regementena, och när det i fält fortfarande beordrades byggnation av s.k. runkbås med toarullehållare och tidningställ. I närskyddskompaniet fanns då tre tjejer; en rätt snygg blond tjej, en välsvarvad brunett som såg ut lite som en öststatsprostituerad, och en liten fet, otrevlig och vårtig tjej som mest påminde om ett kubikmeters grott-troll.
Det första brunetten gjorde i det militära, var att suga av en kille medan de andra på rummet tittade på. De andra fick dock inget. Blondinen hade sex med en flottist på ett bord, då hon åkte till Stockholm för att gå högvakten. Då hade hon ändå pojkvän hemma i Borås. Sånt går inte, och det skulle strax visa sig.
Någon gav tjejerna det lite fiffiga men elaka tillmälet "Fälthora 90". En "Fälthora" är egentligen en termos med lagom varma makaroner eller gröt, som används för att idka samlag med. "90" lade man till för att militärmateriell brukar uppkallas efter året den kommer ut. Då var det visserligen 1999, men våra uniformer var av modell "90".
Detta resulterade i att tjejerna gick och gnölade hos "Värnpliktsnytt", varpå det blev skandal och mittuppslag med bild och texten; "De kallar oss fälthora 90". På bilden poserade brunetten, blondinen och utav någon outgrundlig anledning det lilla tjocka grott-trollet (som ingen sörjde att inte ha sex med). Den sistnämnda var kanske avundsjuk på de andra, vad vet jag (efteråt fick jag veta att trollet var gravid, men det syntes aldrig under fetman. Det påstods att hon hade en kille, men jag tror hon inseminerade sig med innehållet i en upphittad uttjänt kondom, som hon funnit på järnvägspåren bakom "Bahnhof Bar", HAHAHA)?
Nu tycker jag att man inte ska säga såna där saker, oavsett vad en tjej hittat på. Men i det där fallet kan jag litegrann tycka att sådant läder kan sådan smörja ha.
Så jag kan iaf förstå att stämningen varit tryckt på den där australiensiska båten, även om det inte förtjänar status som världsskandal.
Vidare läser jag att F1-bossen Bernie Ecclestone hamnat i blåsväder, efter att ha sagt att Hitler var bra på att få saker gjorda, och att han var duktig på att styra folk. Ja? Det måste man väl ändå ge honom? Annars får man väl inte en nation med så många rutinerade generaler i militärledningen att ge sig in i ett jättekrig med tre fronter?
Jag kan tycka att den här hysterin kring uttalanden om Adolf Hitler kan lugna ner sig lite nu. Visst var det ett ofattbart och oförlåtligt brott att döda massa människor i läger, men så skedde på segrarsidan i kriget också. Och rasbiologi var något som alla jävlar sysslade med på den tiden. Sen ska man inte glömma att aftonbladet var en nassetidning då också, något jag aldrig sett att dom bett om ursäkt för. Men de ber ju iofs inte om ursäkt för att de är en skittidning nu heller.
Det är trots allt tack vare Adolf som vi har VW, Porsche, kärnkraft och rymdfärder. Det sistnämnda hade vi väl haft ändå, fast inte alls så tidigt. Och norrmännen (de leda rövhålen, som till skillnad från de hedervärda danskarna golade ut sina judar) hade inte haft några bilvägar i nordnorge om inte tyskarna byggt några.
Det otäcka är däremot att vi alla dragit nytta av vad som hände i förintelselägren, eftersom de många medicinska upptäckter som läkarna där gjorde genom sina fruktansvärda experiment på människor, användes för att muta de allierade med, så att uppsatta nzister skulle kunna fly till ex. Sydamerika efter kriget. Detta är naturligtvis känsligt och mörkat, och ganska obehagligt att tänka sig.
Bäst just nu: Att jag fick ihop ett inlägg.
Sämst just nu: Jag är lite fyllsjuk och besvärande hungrig.
Perfekt.
Åkte ner till Fanjunkaren med Tilde innan idag, hade Elvira i bagaget, grillade lite kött, drack några bärs, satt med Gullan och Fanjunkaren vid bordet och diskuterade generationsskiften. Sen gick vi till Allstar och tog några öl till, tittade på alla vackra människor och kände tillförsikt inför framtiden.
Saladgoesfat var där, och Maua, vacker som alltid. Sen gick vi hem och käkade korv hos Fanjunkaren. Vi bråkade om huruvida sjuksköterskor har ett seriöst yrke eller ej, sen tog jag fram Elvira och sparkade mig hem de 6 kilometerna mot Hertsön. I fickan hade jag iPoden, laddad med en extremt bra spellista.
Luften var precis lagom varm, midnattsolen gav underbart ljus, och jag såg inte en människa på hela vägen. Elviras truckar var perfekt ställda, och tillvaron var fullständigt underbar, från dörr till dörr.
På Örnäsets enorma kyrkogård åtnjöt jag perfekt asfalt, blommande syrener och total ensamhet. Jag satte mig en stund på Elvira och bara var. Skrev ett sms till Gäby om stundens perfektion. Helt fantastiskt.
Jag har egentligen inget vettigt att säga, ville bara skriva av mig. Så nu vet ni.
Bäst just nu: Midnattsolen.
Sämst just nu: Nä!
Saladgoesfat var där, och Maua, vacker som alltid. Sen gick vi hem och käkade korv hos Fanjunkaren. Vi bråkade om huruvida sjuksköterskor har ett seriöst yrke eller ej, sen tog jag fram Elvira och sparkade mig hem de 6 kilometerna mot Hertsön. I fickan hade jag iPoden, laddad med en extremt bra spellista.
Luften var precis lagom varm, midnattsolen gav underbart ljus, och jag såg inte en människa på hela vägen. Elviras truckar var perfekt ställda, och tillvaron var fullständigt underbar, från dörr till dörr.
På Örnäsets enorma kyrkogård åtnjöt jag perfekt asfalt, blommande syrener och total ensamhet. Jag satte mig en stund på Elvira och bara var. Skrev ett sms till Gäby om stundens perfektion. Helt fantastiskt.
Jag har egentligen inget vettigt att säga, ville bara skriva av mig. Så nu vet ni.
Bäst just nu: Midnattsolen.
Sämst just nu: Nä!
På hittefåret.
I måndags åkte jag iväg med Tilde för liten vistelse i det myggrika Tornedalen. Med mig hade jag kollegan Elsa och min bättre hälft, långbrädan som numera har namnet "Elvira". Med henne hade jag tänkt fila på mina åkskills i en kilometerlång backe, som ligger i utkanten av den lilla byn där vi jobbar, samt åka mellan jobb och bostad.
För att meka med Elvira och justera "truckarna", har jag även införskaffat ett s.k. "skate tool"
, ett kombinationsverktyg som man använder till skateboards o.dyl.
När jag dåraktigt satte Elvira i rullning nerför den långa backen (jag skippade den brantaste delen, och började där det var ungefär 600-700 meter kvar av backen), skulle det dock visa sig att jag inte nyttjat verktyget ordentligt; den främre trucken var nästan lika sladdrig som Mona Sahlin.
För er som aldrig sett hur asfaltsvägarna i den norrländska glesbygden ser ut, så kan de väl bäst beskrivas som avlånga, delvis granatskadade, lapptäcken. Där tjälen inte spränger hål, skapar den små kullar som får vissa partier att likna puckelpistar.
Nu var själva backen i rätt gott skick, så det var inga problem i början. Elvira satte fart, och jag flabbade nöjt för mig själv. "Hehehehe, sweet!"
Plötsligt gick det dock jättefort. Jag hade inga skydd, och jag kan inte bromsa. Kruxet är nämligen att man kan liksom inte lära sig bromsa, innan man kan åka ganska hyfsat. "Hur satan ska jag få stopp på det här" hann jag tänka, innan jag kände hur den främre trucken fick eget liv, började småsvänga hit och dit och fick hela brädan att börja wobbla. Med vilt stirrande blick, och ett kvävt, liksom kvidande tjut, böjde jag knäna mer, och försökte försiktigt fixera fotlederna.
Det for alla möjliga skadescenarion genom huvudet, och samtidigt som jag försökte styra Elvira mot mitten av vägen utan att få henne att börja wobbla mer, så spanade jag i diket efter en plats att hoppa av på. Men det var bara stenskravel, buskar och kantiga bumlingar. Jag uppskattar hastigheten till ungefär 40 Km/h, och på mig hade jag shorts och t-shirt.
Men jag kände att jag kunde dämpa wobblandet, och beslöt mig för att jag hade en liten chans att klara eländet om jag höll mig kall. Sammanbitet koncentrerade jag mig på den allt slitnare vägen i slutet av backen.
Det blev som om den superpresterande del av min hjärna som på en tiondels sekund kan registrera vilka brallisar som är mumsigast i en folksamling, istället för frisyrer, kupstorlekar och celluliter, nu scannade av tjälskador och vägbulor!
Till slut hade äntligen backen planat ut, och den grova asfalten tvingade så småningom ner Elviras fart. När jag till slut klev av henne, var jag adrenalinstinn, fladdrig och euforisk. Så tog jag Elvira under armen, och gick med skakiga knän hem och drog åt bulten i framtrucken.
Elin: Jäjä!
Pentex: Brädan tillhör ju vår generation, så det blir liksom aldrig fel. Nä, nu har några av mina favoritserier startat igen, så avsnitten jag tog hem får ligga och lagras ett tag.
Gammal elev: Nä absolut inte, det är så sant. Och visst är ni ju säkert sluga nog att bjuda styvt motstånd!
Anneli: Elsa föreslog "Elvira" och det tyckte jag blev bra. Du får döpa nästa bräda.
Ledigajonassombaraglassarisolen: Eller hur!? Det finns gott om muffins i frysen åt er i stugan, och några kalla bärs i kylskåpsdörren.
Bäst just nu: Guy Ritchies kommande film om "Sherlock Holmes". En trailer avslöjade att den blandmissbrukande (kokain, morfin, opium m.m.) och genialiske detektiven nu kanske äntligen (ingen skugga över Basil Rathbone eller Jeremy Brett dock) kommer att visas upp i den fulla kapacitet han faktiskt tillskrivs i Sir Arthur Conan Doyle's romaner.
Sämst just nu: Den gamle nötläggen som puttrar på spisen är inte färdig än på ett bra tag.
För att meka med Elvira och justera "truckarna", har jag även införskaffat ett s.k. "skate tool"
, ett kombinationsverktyg som man använder till skateboards o.dyl.När jag dåraktigt satte Elvira i rullning nerför den långa backen (jag skippade den brantaste delen, och började där det var ungefär 600-700 meter kvar av backen), skulle det dock visa sig att jag inte nyttjat verktyget ordentligt; den främre trucken var nästan lika sladdrig som Mona Sahlin.
För er som aldrig sett hur asfaltsvägarna i den norrländska glesbygden ser ut, så kan de väl bäst beskrivas som avlånga, delvis granatskadade, lapptäcken. Där tjälen inte spränger hål, skapar den små kullar som får vissa partier att likna puckelpistar.
Nu var själva backen i rätt gott skick, så det var inga problem i början. Elvira satte fart, och jag flabbade nöjt för mig själv. "Hehehehe, sweet!"
Plötsligt gick det dock jättefort. Jag hade inga skydd, och jag kan inte bromsa. Kruxet är nämligen att man kan liksom inte lära sig bromsa, innan man kan åka ganska hyfsat. "Hur satan ska jag få stopp på det här" hann jag tänka, innan jag kände hur den främre trucken fick eget liv, började småsvänga hit och dit och fick hela brädan att börja wobbla. Med vilt stirrande blick, och ett kvävt, liksom kvidande tjut, böjde jag knäna mer, och försökte försiktigt fixera fotlederna.
Det for alla möjliga skadescenarion genom huvudet, och samtidigt som jag försökte styra Elvira mot mitten av vägen utan att få henne att börja wobbla mer, så spanade jag i diket efter en plats att hoppa av på. Men det var bara stenskravel, buskar och kantiga bumlingar. Jag uppskattar hastigheten till ungefär 40 Km/h, och på mig hade jag shorts och t-shirt.
Men jag kände att jag kunde dämpa wobblandet, och beslöt mig för att jag hade en liten chans att klara eländet om jag höll mig kall. Sammanbitet koncentrerade jag mig på den allt slitnare vägen i slutet av backen.
Det blev som om den superpresterande del av min hjärna som på en tiondels sekund kan registrera vilka brallisar som är mumsigast i en folksamling, istället för frisyrer, kupstorlekar och celluliter, nu scannade av tjälskador och vägbulor!
Till slut hade äntligen backen planat ut, och den grova asfalten tvingade så småningom ner Elviras fart. När jag till slut klev av henne, var jag adrenalinstinn, fladdrig och euforisk. Så tog jag Elvira under armen, och gick med skakiga knän hem och drog åt bulten i framtrucken.
Elin: Jäjä!
Pentex: Brädan tillhör ju vår generation, så det blir liksom aldrig fel. Nä, nu har några av mina favoritserier startat igen, så avsnitten jag tog hem får ligga och lagras ett tag.
Gammal elev: Nä absolut inte, det är så sant. Och visst är ni ju säkert sluga nog att bjuda styvt motstånd!
Anneli: Elsa föreslog "Elvira" och det tyckte jag blev bra. Du får döpa nästa bräda.
Ledigajonassombaraglassarisolen: Eller hur!? Det finns gott om muffins i frysen åt er i stugan, och några kalla bärs i kylskåpsdörren.
Bäst just nu: Guy Ritchies kommande film om "Sherlock Holmes". En trailer avslöjade att den blandmissbrukande (kokain, morfin, opium m.m.) och genialiske detektiven nu kanske äntligen (ingen skugga över Basil Rathbone eller Jeremy Brett dock) kommer att visas upp i den fulla kapacitet han faktiskt tillskrivs i Sir Arthur Conan Doyle's romaner.
Sämst just nu: Den gamle nötläggen som puttrar på spisen är inte färdig än på ett bra tag.
