Higge Erövraren

Nu börjar ett nytt kapitel i "Higge Erövrarens" historia! Mobilbloggeri!

Det betyder fler inlägg, fler bilder, och långa klassiska inlägg emellanåt som inte är framtvingade av dåligt bloggsamvete!

Fröken Småland: Det skull vara ett stort nöje att öla med dig i Johnnys frånvaro. Droppa ett mejl på [email protected] när du vill byta närmre info om tid och rum.

Det är en hektisk tid för Higge nu. Idag gjorde inleddes praktiken i min kriminalvårdarutbildning, och jag gjorde premiär i fängelset med uniformen. Det kändes väldigt märkligt. Inför kontakten med de intagna är jag bara entusiastisk, men uniformen känns snutig och märklig. Fast det är kanske för att det är en pikétröja till. Jag hatar verkligen pikétröjor. Men ju smalare man blir desto bättre sitter dom ju, så det är inte så illa nu.

Fanjunkaren såg en bild på mig från ett biobesök nyligen (Toy story 3 3D, riktigt bra) och menade att jag utvecklat AIDS på rekordfart. Det var nog det finaste han sagt.



Och riktigt hur jag ska hinna med att svara på mailen jag får p.g.a. presentationen på "Happypancake" vet jag inte riktigt, för det har varit en jävla respons på det där. Det har dykt upp en del intressanta individer faktiskt. Få se hur jag gör med det där. Just nu känns det som kriminalvården tar all tid och kraft, fast på ett bra sätt. Än så länge känns allting helt rätt.

Hocke: Det är ju inget att beklaga, jag är ju inte dö än. Vi kan höras av närmare den 25e, för ska du ut eller så här uppe så hänger jag gärna på.

Sarah: Dom med humor iaf!

Isabelle: Snusk!

Moar: Ja som sagt, fler än tillräckligt...

Bäst just nu: min hastiga avmagring

Sämst just nu: att så mycket av min tid går åt till att köra fel här i Stockholm.

Ha! Anneloj som jag hyr ett rum hos i väntan på min lya på fashionabla Valhallavägen, har lurat mig att gå med i "Happypancake.com". Det är en datingsida som alla andra; full av giriga fruntimmer som måste parasitera på andra, och inte kan köpa en egen jävla båt själv, om dom nu så jävla gärna vill åka båt.

Så i min "presentation" gav jag uttryck för mitt missnöje.

Enjoy.

"Jag ser att det är SM i kravlistor härinne... Spännande! Är inte killen lång, så ska han iaf ha en segelbåt, köra motorcykel eller spela gitarr.

Det är därför ni är här och harvar, för ni har en massa krav. Men här finns bara killar som mig, HAHA!

Här kommer MIN kravlista: Hon ska ha stor näsa, gärna likna en ung Barbara Streisand. Näsan ska vara magnifik, utan att bli maskulin. Hon ska inte se upp till de fyra otäcka smitthärdarna i SATC, eller tycka att "Greys Anatomy" är världens bästa serie. För det är den nämligen inte, för det är antingen "The Wire", "True Blood" eller möjligen "Dexter". Hon ska ha MINST ett eget intresse som inte innefattar att shoppa skor eller hänga på mig som en osjälvständig svans. Hon ska inte kräva att jag spelar minigolf, UNO eller försöka tvinga mig att Bowla. Hon får istället gärna tycka om att kasta gris och åka longboard. Hon får gärna vara tillfreds och väl förtrogen med sina kroppsfunktioner; jag blir obekväm runt folk som håller på fisarna som om de vore rövguld, för det är de inte! De är naturliga och gratis, och om någon vågar fisa inför mig så visar det att hon vågar lita på min kärlek, och det är bra.

Jag kanske bara är 1,70, och jag har ingen motorcykel, och jag får ont i fingrarna av gitarrer. Men jag kan laga i princip vilken maträtt som helst, jag kan backa med släp och jag kan sy en gardin. Och om ni kan hitta TRE andra killar i den här stan som kan göra det jag kan med en vagina (när jag tycker det är värt besväret), ja då ska jag äta upp mina egna byxor.

Och nappar ni inte på det, så är det er förlust."

För om det nu är så som dom säger, att kvinnor i verkligheten har hängbröst, bristningar och glanslöst hår, ja då har en riktig kille inte rätt längd, segelbåt eller gitarrtalang heller.

Synd, era jävlar. HAHAHAHA!!!

Resten får jag ta senare, nu måste jag sova.

Ikväll belönas den kanske störste tonsättaren i modern tid med Polarpriset, det mest prestigefyllda priset i musikvärlden. Ennio Morricone heter han, och vi ska inte titta på ett litet youtubeklipp med hans verk i slutet av inlägget. Istället ska vi se ett klipp med en annan människa som också belönas med samma pris ikväll, nämligen kvinnan som givit den yttersta vidrigheten ett ansikte.

Aldrig någonsin hade jag väl trott att jag skulle behöva svära så över att någon lyckats kravla upp ur stora abort-tunnan i källaren på Rikshospitalet i Reyjkavik, och överleva till vuxen ålder. Vad är oddsen? Men nu sitter hon likförbannat där på tv, uppflugen jämte Hans kungl. höghet Prins Daniel. Som vanligt har hon på sig en skitful klänning, som sprungen ur röven på en tecknad LSD-skadad djävul!

Fy fan säger jag!

Sen kom Stellan Skarsgård upp på scenen, och lade lök på laxen! Vid ett tillfälle i talet sa han om Ennios musik att: "His music lifts us up to another plane". På något magiskt vis fick ändå översättaren på TV4 "plane" (alltså flygplan) till "nivå", vilket troligen var innebörden han avsåg. Testa "level" nästa gång, dumjävel!

Jag gillar Stellan egentligen, men i sådana här sammanhang är jag jävligt känslig för fadäser! Det var ju för fan världens nu levande störste kompositör som skulle hyllas inför hela världen, med Sverige som arena! Då kan vi inte ha en försupen jävla göteborgare som står och säger "flygplan" som ett kromosomfån på sobril!

Någon förbannad jävla ordning får det lov att vara!

Så, låt mig till sist få presentera världens vidrigaste artist: Björk!



Bäst just nu: True blood.

Sämst just nu: Bjork!

Nu har det tagit för lång tid! det är nästan 16 dagar sedan förra inlägget, men jag har verkligen häcken full här i Stockholm. För nu har jag anlänt. I veckorna är det utbildning. Vi är 48 stycken ivriga aspiranter av alla slag, som ska lära oss. Vi är alla indelade i 7 st. "basgrupper", som fått varsin handledare tilldelade oss.

Vi ska lära oss allt möjligt spännande. Bl.a. ska vi lära oss "självskydd" av en snubbe som ser ut att väga 110 kg deffad. Nu vet jag inte hur mycket jag kan berätta här utan att bryta mot KV.s heliga sekretess, men jag kanske lämnar resten därhän. Roligt är det iaf.

I går åkte jag htill Krocket-Judas och hans förtjusande fru Mia i Täby för att inmundiga kräftor och därtill hörande vätska. Det blev en mycket trivsam afton med väldigt goda kräftor.

Dessvärre har jag inte lärt mig hitta så bra här ännu, och Johnny Skan hittar ännu sämre. Jag kom visserligen med tåget på Roslagsbanan så jag tog mig tillbaka in i stan, men då jag skulle komma på rätt t-banetåg så sket det sig. Jag åkte åt fel håll, klev av, och somnade därefter i väntan på tåg åt rätt håll.

Jag vaknade dock strax av att två väktare fått intresse för mig, och ville veta vem jag var. De frågade vart jag bodde, vad jag gjorde, vad jag hette, hur länge jag varit här, och vart jag skulle. Jag kunde med visst problem ge raka svar på ungefär hälften av frågorna. Väktarna var dock vänligt inställda och ganska överseende.

Jag försäkrade att det inte var någon fara för min gene del heller, för jag brukar ju jämt somna på nattbussarna i Luleå. Då jag till följd av detta var tvungen att förklara hur jag kunde komma från Luleå och prata skånska, blev det jobbigt igen. Men efter många om och men så fick jag till slut positivt besked.

V: Grattis, du har klarat förhöret, du kan gå!
Jag: Fan vad schysst!
V: Ja, sätt dig inte ner igen bara!
Jag: Jag lovar, jag ska stå hela jävla vägen till Farsta!
V: Det låter bra.
Jag: Vart är jag förresten?
V: Du är i Bergshamra...
Jag: Sweet!

Jag stod faktiskt hela vägen, och klarade dessutom bytet vid Slussen.

Boendefrågan har löst sig på ett ypperligt vis; Nu hyr jag ett rum hos snälla systrarna Fisflöjt i Farsta, i väntan på min lägenhet i stan som jag kommer in i den 1a oktober. Tack vare osannolik tur och fantastiska vänner/kontakter har jag fått en lya på fashionabla Valhallavägen. Med den som bas ska jag sedan lära mig den här staden utan och innan.

Bäst just nu: Den roliga utbildningen och alla nya människor.
Bäst just nu 2: Mitt livs första SL-kort.

Sämst just nu: Att man jämt ska behöva må som man förtjänar.

Jag sitter nu här igen, och läser på forumet "Flashback" istället för att göra det jag borde, nämligen att slänga ut skit ur lägenheten.

Men istället hittade jag tråden "Det äckligaste era flickvänner gjort?" och nu är jag fast där.

Jag hittade två inlägg som stack ut. Det ena fick mig att tappa hakan, och det andra gav mig skrattkramper.

Jag varnar känsliga människor för språket, då detta alltså är saxat från "Flashback".

Sen med inlägg igen, men som ni kanske lärt er vid det här laget kommer det ALLTID ett nytt inlägg förr eller senare. På sista tiden har jag varit lite bitter för att jag inte kunnat få in inlägg med nya androiden, trots att alla inställningar nu är som de ska. Detta har resulterat i sänkt bloggentusiasm.

Nåväl, till sak.

Jag satt och såg "Allsång på Skansen" för någon dryg vecka sedan, då plötsligt den fagraste lilla nymf som någonsin visats i svensk television uppenbarade sig. Fy fan! Hon är den där sorten man bara vill gnida in i Nutella och gömma undan i ett våtutrymme. Jasmine Kara heter hon, och hon knuffar ner självaste Tilde Fröling från platsen som allra mest übermumsigast i riket (och därmed världen).


"Åh Higge, jag vill att du sätter mig på en pinne och slickar mig som en Piggelin!"

I övrigt är jag nöjd med nya telefonen, en Ericsson X10 mini Pro (beklagar ämneshoppandet). Det är ju trots allt inte den som strular, utan blogg.se. Men jag har inlett mailkorrespondens med supporten, så vi ska nog fan få till det här, och då kan jag börja blogga på ett sätt som jag har velat skitlänge.

Den lille telefonrackaren har dessutom ett helt underbart tangentbord med riktig knappsättning också, så man kan bekväm skriva långa inlägg direkt när andan faller på, utan att använda själamördande äckel-T9, o.s.v.

Nu går jag mest med resfeber. Jobbigt som fan. Jag vill verkligen rycka upp tältpinnarna och sticka nu, det är hög tid. Den 20e augusti landar jag i Stockholm och det nya livet. Då jävlar!

Kristina: Ja, men vi som väntar på något gott!

Sämst just nu: Resfeber!

Bäst just nu: Nu är det svårt att säga. Går mest med rastlöshet och oro i kroppen.

Idag grundade jag min första grupp på Facebook. Den heter "Svenska Limerickgruppen" och idén kläcktes av bloggarkollegan Robin, efter att vi tävlat i Limerickar på Facebook. Såvitt vi kan förstå, så är det den första svenska Limerickgruppen på Facebook.

Under vår lilla tävling spårade jag ur, kom in i en "Limerick-Frenzy" och spydde ur mig 15 limerickar på under en timme, inom vilken jag även hann besöka tvättstugan. Nivån var låg, mycket låg.

Här är några av dom jag blev ganska nöjd med.

Jag visade snoppen för Tilde
som häpen då flämta "Du milde,
Stick den i mej
jag vill va din tjej"
Och jag tog henne som en vilde!

Humöret är ju på topp
då vulva draperar en snopp
Man juckar och bönar
svettas och stönar
samt joddlar glatt "Hejhopp!"

En flicka från Banjaluca
var trött på penisar mjuka
"Får jak ej en hård
jak snart soka vård;
er patologisk benäken att suka!" (Fyyyyy, jag vet... jättedålig!)

En fikus på cykeln fick punka
och la sig i gräset att runka
Han började gråta
"Må gud mig förlåta"
Men cykeln vägrade funka

Ja, och sådär fortsatte det. Men efter att vi dragit igång Limerickgruppen, då jävlar blev det stil på grejerna. Vi hävde ur oss det ena mästerverket efter det andra, så jag måste köra favoriterna av de jag själv hade lyckan att komma på!

En kisse som jämt skröt och jama
ljög lögner som var ganska lama
han sa om sin kuk
"fastän den är mjuk
är den längre än Barack Obama!"

Tösen var sugen på balle
samt lite slut i sin skalle
hon sprang ut ifrån stan
klättra upp i en gran
och ropade "PENIS FüR ALLE!"

Och så min favorit, om gamle folkkäre Carl-Gustaf Lindstedt!



Hörde att Carl-Gustaf Lindstedt
sprang naken med stående svålspett
längs benen det rann
drygt spann efter spann
ja floder av Carl-Gustafs rövsvett!

Åh fy fan vad bra den sista är! Fast förlåt mig Carl-Gustaf.

Kom och joina oss i Svenska Limerickgruppen, och läs mina kumpaners geniala alster! Enda kravet för medlemskap i gruppen är att ni producerar en egen lortig Limerick på gruppens logg!

Sarah: Mumintrollen är tjocka, trista och dumma! Ser du inte det, som är en klok och fin flicka?

Bäst just nu: Ja, det känns jävligt uppåt just nu bara.

Sämst just nu: Inte "Inception" iaf, den var helt okej. Jag rankar dock ändå "Robin Hood" och "Kick Ass" som årets bästa rullar hittills. Och innan det är slut på året, är jag övertygad om att jag till den listan också räknar "The Expendables" och "Toy Story 3".

Jag gillar porslin. Jag tycker om fina saker av god kvalitet, och porslin är en sådan sak som man inte behöver vara något snille eller en asocial heltidsnörd för att förstå sig på. Inte heller behöver det vara dyrt att samla på sig det.

Mest av allt porslin tycker jag om Rörstrand. Rörstrand var en anrik porslinsfabrik som grundades 1726, alltså 49 år före danskarnas motsvarighet "Royal Copenhagen", samt 22 år före tyska "Villeroy & Boch". Köpt nytt porslin har jag inte gjort, eftersom jag alltid haft annat att lägga pengarna på. Men jag har köpt lite udda grejer här och där, och fått ihop en liten kul samling med Rörstrandsgrejer. Bäst gillar jag djuptallriken ur serien "Gyllen" och kopparna med assietter ur serien "Kantat". Stilrena, enkla och snygga.

Men för den som vill är det idag inga problem att ropa in en klassisk Rörstrandservis för under tusenlappen, och så ska jag även göra när jag hittat ett bo i Stockholm. Då jävlar ska jag ha porslin för alla tillfällen.


Rörstrands "Gyllen". Denna servis av 40 delar hade ett startbud på 100 kr, och gick för 650. Titta på de underbara kannorna! 650 spänn för ett sånt här verk av sån kvalitet, det är ju vulgärt!

Men även om jag vid några tillfällen uttlat orden "Jag är något av en Rörstrandsnazist", så är jag ingen fanatiker. Jag har annat svenskt porslin också, från t.ex. "Gefle" och "Gustavsberg". Men märk väl, det är svenskt porslin jag har.

På senare år har jag kommit att uppskatta ett par av designern Jonas Bohlins grejer. Han ligger bakom bl.a. servisen "Qvint", men även "Corona", som den uppmärksamme kunde se på bordet hemma hos helsingborgsmäklaren Clifford Clarkson i "Halv åtta hos mig". Jag hade då detta sändes sedan länge bestämt mig för att börja samla på "Corona" som jag tycker är en stilren, snygg och funktionabel servis.

Men...

Då jag satt och surfade runt på diverse köks- och designsajter, så såg jag att man över en Gustavsbergskollektion hade skrivit "Från Sveriges enda porslinsfabrik". En ond aning grep mig, och håren reste sig i nacken.

"Vad fan har hänt med Rörstrand då?", undrade jag irriterat. Då visade det sig att Rörstrand bitvis sålts ut sedan mitten av 1900-talet, för att till slut hamna i utländska ägares klor, närmare bestämt finska Iittala. Detta hade jag ingen aning om, vilket bara det retade mig. Men sedan fick jag veta något ännu värre; 2005 lade man ner fabriken i Sverige, och förlade tillverkningen av Rörstrandsporslin till Sri Lanka!  

Detta har gått mig helt förbi! Men eländet slutar inte där. Vet ni vart man numera tillverkar Höganaskeramik? Jo, i Thailand!!! Vilka som äger Höganäs? Iittala! De där uthorade finska kapitalistludrena!

Några av sveriges anrikaste och finaste företag har styckats sönder av ett gäng sketna reservmoskoviter i ett pajasföretag från 1881!

Satans förbannade mumintroll! Norrmännen hade jag väntat mig en sådan här sak av, men inte finnarna! Dom HJÄLPTE vi ju på riktigt under kriget! Men vad fick vi för det? En massa snoriga krigsungar och plundring av vårt kulturarv!

Och den där satans Tove Jansson med sina deprimerande fula jävla troll, och den där lilla sura jävla My. Vad är det för jävla underhållning att sätta ungar att se? Inte konstigt att vi har en hel generation förtappade åttiotalister som ligger hemma och skär sig och lyssnar på Coldplay! Orsak och verkan, för helvete! Folk skyller på Staffan Westerberg och "Vilse i Pannkakan", men det var ju för satan genialt! Det är MUMIN som är roten till det onda!

Jag avskyr Iittala! Det har jag gjort sedan länge, långt innan jag fick veta det här. Folk bara: "Åh, se på mina fina Iittalaglas, de är svindyra!" eller "Jag fick koppar från Iittala, se så fina de är". Jag bara: "Svenskt glas och porslin är bäst i världen, vem fan köper tredje klassens finskt skit?". Men det har blivit så jävla hypat! Alla bara ska ha Iittala, utan en tanke på vår inhemska glas och porslinsindustri.

Kom ett Iittalaglas över min tröskel, skulle jag inte ens pissa i det. Eller jo, jag skulle pissa i det om jag kunde tvinga Hemulen att dricka upp det, sen skulle jag krossa det, linda knogarna och doppa dom i lim och glaskrosset "Rambostyle", och sedan fista Snusmumriken i röven, den introverte intetsägande bolsjevikjäveln!

F.r.o.m. nu bojkottar jag allt finskt! Jag slänger ut det där jävla Valiosmöret, oavsett hur prisbelönt det är!

Men om det nu är så att Gustavsberg är det sista svenska porslinsföretaget (och därmed per automatik världens bästa porslinsföretag), så köper jag väl deras grejer istället! Det var ju trots allt där den legendariske designern Stig Lindberg var verksam, något som säkerligen bidragit till att rädda kvar företaget i Sverige hos svenska ägare.

Deras serviser "Sommar" och "Fem myror" är ändå snyggare än "Corona" i vilket fall som helst.

Notera dock att det är bara Gustavsbergs finporslinstillverkning som ännu är svensk, WC-porslinstillverkningen är uppköpt av tyska jätteföretaget "Villeroy & Boch". Detta är ju kanske föga överraskande, för om tyskar får välja att köpa upp en del av ett företag, så väljer dom naturligtvis den delen som har med avföring att göra, det är som mynta för dom!

Pentex: Är det verkligen så, hehe? Jag tror inte det, för det är ju sekretess och allt det där. Men om jag kan så ska jag göra det.

Keyser: The wood, that's what's up!

Bäst just nu: "Ida" på äventyrsbutiken "Hägglunds". Henne skulle man kunna buteljera och hälla på en dessert! Då hade jag ätit av desserten och spillt lite i skägget med flit, så jag kunde smaka på det senare.

Sämst just nu: Har jag glömt.

Som vissa trogna läsare kanske kommer ihåg, så tillbringar jag somrarna med att jobba varannan vecka i internetlöst land. Så också nu. Dock för sista sommaren, eftersom jag ju börjar som kriminalvårdare i Stockholm i slutet av augusti.

Men nu sticker jag iväg ytterligare fem dagar, utan att kunna uppdatera bloggen. Fast jag har ju kvar min fula och enkla, men syftesfyllande mobilblogg, en gång i tiden skapad för just mina arbetsveckor i Tornedalen.

Ta gärna en titt. Den är fylld med korta, men Higgetypiska påhopp och bildskildringar.

Idag såg jag förresten en kvinna på bussen jag hade velat ta kort på. Det var en medelålders kvinna med långt brunfärgat hår och däri generös råttfärgad utväxt. Hennes smink var sparsmakat kitschigt med vulgär röd ton på läpparna, vilken gifte sig fantastiskt med hennes mest iögonfallande plagg; en magnifik turkos skinnkavaj med kolossala axelvaddar. Under denna skymtade en för tilltagen urringning med raggartatuering. Med sig i en kattbur hade hon vad jag utgår ifrån är hennes livskamrat.

Trulle: Exakt. Surrealistiskt är precis vad det kändes.

Pentex: Det ska jag säga nästa gång det händer! Vad pysslar din klarsynte kollega Keyser med numer? Lever han?

Bäst just nu: Min nya trimmer från "Vidal Sasson" och mina nya skatedojjor.

Sämst just nu: Vissa oklarheter i framtiden.

Förra fredagen var min kompis Bob på besök i Luleå. Anledningen var att vi skulle ner till "Pite Dragway" och titta på race på lördagen. Men Bob kom ner en dag tidigare, så vi kunde passa på att hänga lite och sänka några bärs. Tillsammans med "Dolken", en annan Gällivarekille, tog vi oss via "Allstar" vidare till "Färjan". Färjan är ett gemytligt men stundtals överbefolkat uteställe, bestående av en trevåningars ("däck" som det heter till sjöss) färja med omkringliggande flottar och bryggor.

Just i fredags lyckades vi hugga ett utebord på mellandäck, och satt sedan länge där och njöt av ett gäng kalla öl. Under vår tid vid bordet hände två spektakulära saker, och jag har lite svårt att avgöra vilken som är märkligast.

Den första märkliga händelsen (som dock känns mer normal) är att en säl dök upp inne i hamnen, en bit från Färjan. Jag var först ensam med att notera händelsen, så när jag gjorde sällskapet uppmärksamma på saken blev jag i vanlig ordning idiotförklarad.

Bob, som en gång hört en Rördrom (i en vassrugge 70 mil norr om dess kända utbredningsområde) med mig, höll dock öppet sinne och spanade mot vattnet. Lyckligtvis såg då även han sälen.

Då vi satt där och mös med våra öl, stod det klart för oss att just denna kväll var det fler gamla trasiga madrasser på Färjan än på andrasorteringen på "Jysk". En av dessa, dock av det yngre slaget, stod plötsligt och plirade på mig. I en tajt, hafsig lila klänning med brett, svart midjebälte, och med en efterfestlig kalufs av rödbrunt axelångt hår på huvudet, balanserade hon avvaktande på ostadiga ben i svarta stövletter, med vass klack.

"Nej nej nej!" väste Bob och tog sig för pannan, när hon till slut tog ut kursen och kom och satte sig vid bordsänden, i vinkel mot mig. Jag tyckte hon kändes rock'n'roll, och var mer positivt inställd än Bob. Att vara kräsen vinner en inga medaljer.

Jag tyckte mig känna igen henne, och det var först senare på kvällen jag kom på vart jag sett henne. Hon satt på kontoret och läste "White Line Fever" (Lemmys memoarer) en dag för något halvår sedan, och var då betydligt proprare. Vi hade då suttit och sneglat lite på varandra; jag blev intresserad av hennes bokval, men rynkade samtidigt på näsan åt ringen på hennes vänstra ringfinger (jag är stundtals mycket observant).

Men nu var det fredagen den 9/7, och läget ett annat. När hon hälsat och suttit en stund, tittar hon på mig och nämner något om att hon ska visa mig en sak. Hon börjar sedan krafsa sig i urringningen, varpå jag tänker: "vaffan, ska hon visa brösten?". Knappt hann jag tänka färdigt, förrän hon tagit ut ett bröst. "Eeeeh", var allt jag hann säga innan hon raskt och handfast började rycka i spenen, så att två spridda strilar av prima svensk bröstmjölk kom farande emot mig.

Jag flög överrumplad upp för att undvika träffas, och råkade då knuffa till en gubbjävel vid bordet bakom. Bob missade magiskt hela miraklet. Av alla oss sex killar vid bordet, var det bara jag och en till som såg vad som hände. Medan jag ännu stod upp och såg henne stoppa tillbaka bröstet och försökte smälta hela grejen, började gubbaset (jag hade stört mig på honom hela kvällen; en flinande självgod svinpäls från tidigt sextiotal, och är det något jag har jävligt kort tålamod med, så är det gubbar från 60-talet som är ute på krogen där de inte har att göra) bakom mig att gaffla om vad som hände när jag råkade knuffa till honom. "Jaja, det var lite sjögång här" avfärdade jag honom, viftandes med handen.

Jag försöker att alltid dra logiska slutsatser av vad jag lägger märke till i min omgivning, och vad som då for igenom huvudet på mig var följande: Hon har uppenbarligen ett litet barn hemma (om hon inte är skendräktig), hon hade inte längre en ring på fingret, hon var väldigt full och föreföll ur balans. Således drog jag slutsatsen att hon var en nyseparerad småbarnsmamma, och att hon säkert hade nog med demoner redan.

Så jag gjorde då ingen annan uppmärksam på vad hon gjort. Det fanns ingen anledning att ställa till en scen och få henne att skämmas för ett ogenomtänkt fyllespex, för hon skulle nog ha tillräcklig ångest om hon kom ihåg händelsen ändå. Killen som satt inkilad mellan oss, men liksom lite utanför gruppen, och också hade sett spektaklet, följde mitt exempel. Jag uppträdde så neutralt och trevligt jag kunde, och såg strax att kugghjulen börjat snurra i tjejens huvud.

Tjejen: Jag kanske börjar ångra det där som hände...
Jag: Äh, skit i det.
Tjejen: Du... jag ångrar det lite.
Jag: Jaja, men det är lugnt. Rock'n'roll!
Tjejen: Du... jag tänkte ragga... är det försent att ragga på dig nu?
Jag: Det är aaaldrig försent! *här förstärkte jag uttalandet med en lång svepande handrörelse*

Sedan satt hon och betraktade mig tvekande, innan hon frågade om vi inte skulle med och dansa. En väninna till henne dök då upp och tog med henne till dansgolvet innan vi kommit på en ursäkt att sitta kvar.

Äntligen fick jag då berätta för Bob vad han missat!

Såhär i efterhand var det tur att jag nästan var nykter. Mitt fylle-alter ego Johnny Skan hade troligen tagit mjölksprutandet som en parningsinvit och (i bästa fall) bitit henne. Det hade kunnat sluta exakt hur som helst. 

Bob ventilerade i efterhand en iakttagelse han gjort, och visst har han rätt; "Du hittar aldrig nån normal brud när det är något, träffar du nå tjejer så blir det bara jävla freakshow hela tiden, fan vad fint!"

Tipset för nästa sommar är att söka Johnny Skan vid tälten på "Peace & Love" där det sitter rocktjejer och sprutar mjölk.

Ty ribban har satts.

Annelie: Bängblöja! Köttbula!

Bäst just nu: Jag tar turbåten ut till Fanjunkaren och Gullan imorrnbitti, och myser lite i ytterskärgården ett tag.

Sämst just nu: Jag har lite magknip.

Ni som konsumerar kött och köper detta ytterst nödvändiga livsmedel i affären, vet ni att den där tjocka, uppsugande lappen i förpackningen, under köttstyckena och färsen, har ett namn?

Ja, den har faktiskt det. På Facebook fick jag veta att den heter "Köttblöja".

Jag tycker det ligger fint i munnen, "Köttblöja"! Det är liksom schwung i det, melodi.

Och så låter det komiskt också, och snuskigt... fast på ett liksom odefinierbart sätt! Jag kan tänka mig det i hur många olika meningar och sammanhang som helst! Fast så säger dom visserligen också att jag har en ganska dynamisk fantasi!

"HÖRRDU DIN SATANS KÖTTBLÖJA, SE TILL ATT EVAKUERA RÖDLJUSET NÅN JÄVLA GÅNG!"

"Nämen Bengtsson, din jävla köttblöja! Du sitter väl inte och runkar nu igen? Rasten är ju slut! Ner på lagret och kör ut dom sista pallarna nu!"

-Har du sett Åkes morsa, vilka jävla rattar hon har?
-Skoja inte, och här ser du en som fått spänna på tanten också!
-NÄÄ!!??
-Jorå för fan, hon la upp sig när jag skulle hämta en dvd hos Åke, så jag tjaskade på henne så vi marinerade tapeterna!
-Åh, vilken grej... vet Åke om det?
-Jag tror han fattade att något hänt... du vet att jag hyvlade ju på kärringen så grundligt och hårt att hårsäckarna vrängde sig. Hon gick som Zeb Macahan efteråt!
-Shit!
-Ja vafan, hon fick ju gå med köttblöja i en vecka också!

-Hej Higge! Vet du, jag vill leka "köttblöjeleken"!
-Hej Olefin! Jaha, vilken är det då?
-Men du vet, när man byter ut ett ord i en filmtitel mot ordet "köttblöja"!?
-Mmm... okej.
-Jag börjar! "När köttblöjorna tystnar" HAHAHA!
-Ok... "Utan köttblöjor i Tyrolen"
-Men vad är det för film?
-Men åh! Jag vill inte leka längre!

"Jag såg Tilde Fröling gå ner på Sarah Dawn Finer igår på Hotel Anglais! Det var nästan så man fick ha köttblöja!"

-Nisse lille, vad gör du?
-Jag läser "Bobo och köttblöjorna", mamma!
-Jaha... kom och ät nu, maten är färdig!

Håller ni inte med? Köttblöja är lätt dagens ord!

Isse: Fan vad fint att du hittat hit. Du förekommer ju faktiskt i några inlägg. Just vilka det är kommer jag inte ihåg nu, men här är ett som handlar om när jag och Robban var på "En dag på strippen" för två år sedan.

Lindblom: Det vet du!

Trulle: Ja, de där som skyller allt på miljö och omgivning brukar vara påfallande rabiata, men är vanligen lätta att motbevisa.

Bäst just nu: Lånat hem massa bra tidningar att bläddra i!

Sämst just nu: Nja, det får jag väl ta i ett annat inlägg, mer utförligt.

Att kvinnor överlag är lika värdelösa på att bedöma huruvida ett film-/seriemanus är bra, som Per Schlingmann är på att se sympatisk ut, är väl ingen hemlighet.

Men att det är så illa som den senaste tidens utveckling på biotopparna runt om i världen visat, det får mig att tappa allt hopp. Kvinnor vill ha "Sex and the city" och "Twilight".

Det som stör mig med "Sex and the city" är inte så mycket seriens uselhet, som det faktum att kvinnor ständigt hasplar ur sig hur mycket de kan identifiera sig med de där tre gamla uttjänta, egocentrerade, helgknarkande ludrena och deras äckliga gamla morsa. Innan ni kvinnor säger något så dumt, så se till att ni sedan kan precisera vad fan ni menar.

För jag betvivlar att ni kan identifiera er med hur det är att vara 40 och röka brajj på en klubbtoalett i New York, eller hur det känns att köpa ett par Pradaskor för 600 dollar? Trams. Är det kanske ytligheten som är den gemensamma nämnaren? Eller kanske är det just som det sades i en italiensk dokumentär om Sverige från 1968, att; "Det finns alltid ett 'Det bara hände' i varje svensk kvinnas moraltänkande"

Det kanske är en global sanning? Just "det bara hände" löper som en röd tråd genom avsnitten i "Sex and the city", och i realiteten har "det bara hände" hjälpt kvinnor undvika ansvar, samt lett till att idioter fått sprida sitt DNA sedan urminnes tider.

Ja, här slog jag huvudet på spiken, eller hur?

Om "Twilight" kan jag inte vara lika kritisk. Tanken bakom filmerna är ganska fin. Jag kan t.o.m. erkänna att filmerna har ett visst underhållningsvärde. Här är istället irritationsmomentet att filmernas målgrupp är flickor mellan 12 och 17, som i någon mån har ambitionen att vara oskulder tills de hittat den rätte, men att en massa äldre kvinnor som borde veta bättre, också ser skiten. Substansen i manus är följdaktligen på mycket låg nivå, och filmerna innehåller genomgående töntiga inslag, som t.ex. att vampyrer inte tar skada av solen, utan istället glittrar i den (här börjar jag i skrivande stund fnissa, så jävla dumt, "gay" och fjortisfriande är det), samt de tonårsbiffiga indiangossar som uppträder endast iklädda jätteheta avklippta jeans.

Jag har all respekt för de tjejer som befinner sig i målgruppen. Jag har ju själv sett filmerna, de är hyfsat välgjorda, och jag förstår att det finns en attraktionskraft i skildringen av ett förhållande med stark kärlek.

Vad som framgått på senare tid är att målgruppen svällt utanför ramarna för det logiska, och nu innefattar alla de kvinnor som inte följer "SATC", samt en stor del av de som gör det också. Det sitter vuxna kvinnor i min egen ålder, och suckar över Robert Pattinsons rollkaraktär "Edward", och hur OTROLIGT snygg, vacker och bäst han är.

Han är tyst, känslig och sårbar, men samtidigt stark och beskyddande. Med sådant kan man sälja i princip vilken skit som helst till kvinnor, det är som kattmynta för dom. För så fantastiskt rekordvacker och supersnygg är han inte. Det är bara den psykologiska effekten av faktorerna i första meningen i detta stycke, som får fansen att intala sig det. Han ser helt okej ut. Inte alls jämförbar med t.ex. Kurt Cobain eller Johnny Depp, men helt okej. Som typ en jeansmodell i polska "Ellos".

"Tyst, känslig och sårbar, men samtidigt stark och beskyddande" har nämligen en så stark gruppsykologisk påverkan på fansen, att hans sjukliga blekhet i filmerna omnämns som ett attraktivt drag. Blekhet har annars inte ansetts attraktivt sedan franska revolutionen.

Sådana saker har en tendens att utlösa någon kvinnohormonell gruppsykosmekanism, och kanske beror det på att kvinnor tyvärr är så svultna på villkorslös kärlek, att de är tvugna att fly in i en psykos, och drömma sig bort.

Själv skulle jag tycka det var jobbigt att vara så svagsint att jag plötsligt började gilla blekhet bara för att en dussinregissör påverkat mig med billiga psykologiska säljknep. Jag gillar Barbara Streisand-näsor och fina rumpor, oavsett hur mycket färg det är på dom, och det kommer inte att rubbas.

Fast det är klart, det kanske är det bekvämt att fly in i en fantasivärld med villkorslös kärlek. För i verkligheten är kärleken inte villkorslös mer än någon månad i början. Sedan måste den vårdas ömsesidigt, och om man inte orkar ge kärlek, så får man efter ett tag heller ingen. Sådant gör sig båda könen sig skyldiga till, men kvinnor är snarare att fly till fantasierna av "Twilight"-typ, än att ta tag i verkligheten.

Och det är både svagare, töntigare och osundare än killfantasierna kring vilken grabbig superhjälteaction som helst!

Med kunskapen om dessa könsrelaterade differenser i bakfickan, blir jag för varje dag bara mer viss om att jag kommer leva ensam. Men av samma anledning ter det sig mer och mer som ett rätt bra scenario.

Nu: Fördröjd kommentarsrespons, samt "Bäst/sämst".

NamelessJ: Tack för din långa och intressanta kommentar! Jag vet dock inte hur representativa ni är för gamla Sverige om ni löper runt i utlandet och ser ut som arbetslösa polacker.

Simon: Ja, demokrati är mest bara hyckleri. Som när Schweizarna röstade emot minareter. Ramaskri över hela Europa. Vilka ska få bestämma om det ska byggas minareter i Schweiz, om inte Schweizarna?

Frk. Småland: Man förstår nog vem jag är av min avatar och inläggen. Fast vi är ju så många som är där och tycker, så man försvinner i mängden.

Mr. Pentex: Tack saka du ha! Gärna det! Och tack igen för "Väl skrivet".

Fanjunkaren: Ja, Leif är oslagbar. "Bland annat skulle dom präglas av ett betydligt högre mått av konsistens"

Trulle: Ja, folk är en gåta. Ibland är de överlag så dumma så man vill skära sig, och ibland fattar de faktiskt vad som pågår.

Robin: Lätt! Jag kör privatlektioner Pro Bono på söndagar, exklusivt för er.

Bäst just nu: Jag har varit lite duktig två dagar i rad, och hjälpt Greven måla om huset. Hoppas bara jag gjorde ett hyfsat jobb, så dom inte fick måla om när jag kört hem.

Sämst just nu: En liten dum kärringjävel i en röd Volvo 440, som låg framför mig idag när jag skulle hem till Greven och måla. Hon höll 50 på 70-sträckor, 70-80 på 90-sträckorna, och när jag närmade mig med Tilde för omkörning, så gick hon ut i mitten. När det äntligen var fritt från mötande, gick jag ut och la mig i 130. Då jag tittade i backspegeln, såg jag att den lilla feta, dumma, debila jävla apan körde med helljusena på. Krampaktigt greppade jag ratten, och vrålade ut min frustration tills det sved i halsen.

Jag hoppas hon fastnar i grillen på en Scania.

I Storbritannien städade man på 1500-talet bort katolicismen, denna samhällstumör som förtär såväl länders kapital, som deras gossebarn.

Med den skiten ur vägen, kunde sedan imperiet expandera. Man tog Nordamerika, snöpte det spanska imperiet, satte grodätarna på plats och etablerade en dominans på världshaven som senare inte ens Tredje Riket kunde rå på.

En engelsk gentleman utgjorde själva definitionen på civilisering och effektivitet. I Indien utrotade man Thugerna, i mellanöstern höll man muselmanerna på en utvecklingsmässigt acceptabel nivå, i Nordamerika satte man standarden för hur en ursprungsbefolkning ska hanteras, och i Afrika tog man allt av värde.

I Nepal värvade man Gurkhas; mer fruktade än Främlingslegionen, och elakare än Spetsnaz. De jävlarna uppfann "öronhalsbanden" av den typen som Dolph Lundgren har i "Universal Soldier" (som han håller upp, flinar och säger till van Damme; "I'm all ears")

På Nya Zeeland landsteg man, och blev bryskt anfäktade av ett gäng lönnfeta Steven Seagal-kloner med tatueringar i huvudet. Ehuru voro vildarnas vapen blott av trä och fiskben, varför man snabbt kunde skjuta bort dom, och låta får beta på öarna (några av de överlevande vildarna blev senare bra på Rugby, och några av dom gjorde en bra film; "Once were Warriors". fast de flesta jobbar handfast på att supa ihjäl sig)

I Kina tog man kontroll över opiumet, blev drugdealing overlords, och tjänade en heeeelvetes massa slantar! Som bonus rökte författarna hemma i England av opiumet, och skrev en jävla massa fin litteratur!

Chef över alltihop när det gick som bäst, var en gammal fet, maktgalen kärring, som satt fast i en sån där gammal ful rullstol som "Röda Draken" sätter Philip Seymour Hoffman i, och tänder eld på. Drottning Victoria hette hon, och hon fick en hel tidsålder uppkallad efter sig. Hon var mycket pryd, och under hela hennes rekordlånga regeringsperiod knullades det (nästan) inte en enda gång i hela England.

När så den gamla apan väl hade andats färdigt, skedde detta vid tiden för "Boerkriget". "Boerna" var ett slags holländare som var så vidriga, giriga och otäcka, att inte ens det liberala och förlåtande Holland stod ut med dom. Så Boerna skapade ett nytt hem i Sydafrika istället, där dom tämjde Zulufolket till "Kaffers", och lärde dessa att gräva efter diamanter. Den mest berömde boern är "Guld-Ivar Flinthjärta" , mest känd som ärkefiende till den geniale finansankan Joakim von Anka (jo, Flinthjärta är faktiskt boer i serierna, bördig från provinsen Transvaal)! Andra berömda boer är Charlize Theron, och den där gubben med diplomatisk immunitet i "Dödligt vapen 2".

Men då Boerna inte kom överens med Engelsmännen blev det krig, och segern blev givetvis brittisk.

I kriget utmärkte sig en ung officer och krigskorrespondent vid namn Winston Churchill. Churchill steg sedan i graderna, och fick en sjuhelvetes massa sköna titlar. Förutom nobelpristagare (i litteratur 1953) och officer, innehade han hela 8 olika ministerposter. Premiärministerposten satt han dessutom på två gånger.

Receptet på hans storhet var att han drack så mycket dyr kraftsaft. Champagne på morgonen, och exklusiv konjak hela dagarna. Och så rökte han cigarrer. Med tiden blev han dock lite trött och ramsned, och 1941 fick han en mindre hjärtinfarkt. Då började han äta amfetamin, och blev helt AWESOME! Dessutom började han supa mer, vilket är ett beprövat recept på framgång.

Han höll skitgrymma tal, och kläckte geniala krigsplaner. Bl.a. tyckte han att man istället för att invadera Normandie i norra Frankrike, skulle göra huvudangreppet mot Tyskland från Italien. Men eftersom de andra ledarna inte levde på amfetamin, bufféer, exklusiv sprit och cigarrer (av typen "Romeo y Julieta" samt den utdöda "La Aroma de Cuba"), fattade de inte hur bra planerna var, och röstade ner Winston.

Detta skulle visa sig vara ett misstag. Då Tyskland var besegrat och man mötte Sovjetiska styrkor i Berlin, sa Churchill till sina västallierade (idioten De Gaulle och Harry Truman) typ; "Nu är det bäst att vi anfaller Sovjet och undanröjer bolsjevikerna, medan vi har övertaget och atombomben, annars får vi dom på halsen senare!"

Men feg och bekväm fransman som han var, så ville De Gaulle bara sitta i sitt presidentpalats och runka och äta ost, och ibland skicka ut sin militär på enklare uppdrag, som att förtrycka och mörda algerer. Frankrike som nation motsvaras nämligen av den lille rövslickaren på skolgården, som med godismutor lismar för de stora grabbarna, och sedan går och kastar sten på skoliosflickan med benskenan.

Truman och amerikanerna var helt enkelt krigströtta. "Krigströtthet" var dock för engelsmännen ett helt okänt begrepp vid den här tiden.

Efter kriget gick det långsamt utför. Imperiet styckades av, och i Indien ledde ett ondsint vegetarianarsel det största koloniupproret. Mahatma Gandhi, som han hette, var en kodyrkande liten rasist, som under sina år som advokat i Sydafrika talat sig varm för Apartheidsystemet. Som slug lagvrängare hade han dessutom lärt sig vikten av att plocka "martyrpoäng". Mot ett passivt, pacifistiskt motstånd, hade den effektiva brittiska armén inget vapen, och imperiet hade börjat sjunga på sista versen.

Men hur det har kunnat gå så illa som det är idag, förstår jag inte. Det finns inte ett teveprogram från Storbritannien som inte är fullt av feta tonårsmammor som står och rynkar på näsan åt grönsaker och nyttigt käk. Och de låter efterblivna allihop.

Den enda gången jag vill höra engelsk pöbeldialekt, är när den talas av Vinnie Jones i en Guy Ritchie-film.

Men istället är nu hela England en enda förfallen industriförort, där det står feta, debila rotvälskehjon i gathörnen och äter fettkokta kolhydrater ur tidningspapperstrutar. Men några industrier att hänga i julgranen har man inte heller längre. Nästan alla bilar engelsmännen byggde var skit, och de som var något att ha köptes upp av företag i Tyskland.

Utom Jaguar, som köptes av en snubbe som låter som "Apu" i "Simpsons" och är chef för "Tata Motors" i Indien.

Adeln, som en gång utgjorde ryggraden i det brittiska samhället, har arvskattats ihjäl! Och de som listigt lyckades kringå arvskatten, har från graven bittert fått se sina arvingar knarka bort slantarna tillsammans med white trash på inneställena i London.

Jag vet inte om någon saga någonsin slutat sorgligare än den om det brittiska imperiet.

Bäst just nu: Att min bräda nog faktiskt inte wobblar om jag bara litar på den.

Sämst just nu: Att det tog sådan tid att skriva detta inlägg att jag inte orkar besvara kommentarerna från mina kära läsare just nu. Jag tar det i nästa!

Jag kommer inte runt det här längre. Det här är vad amerikanerna kallar "a can of worms", med vilket man menar ett problem som ingen jävel vill ta i. Jag vill inte heller ta i det, men det förargar mig till den grad att jag skulle vara en feg hycklare om jag inte skrev något om det här.

Saken gäller invandrares representation i brottstatistiken, medias ovilja att rapportera därom, samt det haveri som drabbat svensk demokrati.

Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska börja. Detta är ett ämne som fyller mig med frustration, ilska och sorg.

Först och främst vill jag börja med att klargöra att siffror och påståenden kring invandrares brottslighet i inlägget enbart grundas på professionellt genomförda undersökningar och officiell statistik. För att detta är ett så känsligt ämne, så anger jag källa inom parantes, direkt efter påståenden och siffror.

Nå, här kommer det. Puh....

Jag försöker börja med vad jag tror är "Svenssons" syn på saken. Läget i Sverige ser idag ut som följer: Efter flera år av en generös flyktingmottagningspolitik (mellan 1989 och 2005 togs 300 000 flyktingar emot (*BRÅ)) samt en katastrofalt dålig integrationspolitik, har segregationen runt om i landet börjat ge obehagliga resultat.

Det är t.ex. fyra gånger vanligare att utlandsfödda misstänks för dödligt våld och rån, än personer födda i Sverige av svenskfödda föräldrar (BRÅ). 2008 var 28% av alla interner på svenska fängelser utländska medborgare (Kriminalvården) men för den totala siffran över hur många interner som har utländsk bakgrund finns ingen statistik. Så känsligt är nämligen ämnet att ta i, att man t.o.m. drar sig för att samla information.

I en studie som gjordes av juristen Ann-Christine Hjelm på uppdrag av Brottsoffermyndigheten, granskade man dömda våldtäktsmän i syfte att försöka profilera den genomsnittlige förövaren. Det visade sig att 85% av männen i studien hade utländsk bakgrund.

Vad beror dessa siffror på? Jag vet inte, och börjar jag spekulera så blir jag aldrig färdig med inlägget. Men det är inte direkt min sak att komma fram till heller. Däremot anser jag att media har en skyldighet att belysa problemet, men det gör man inte. Istället rabblas mantrat att det är fördomarna som är problemet, rasismen måste bekämpas, alla människor är lika värda o.s.v.

Det säger jag inte emot. Men segregationsproblemet är större, och det är dessutom så stort att media inte kan mörka det. Gemene man SER på exempelvis "Efterlyst" hur många brottslingar det är som har utländsk bakgrund, man förstår även många gånger p.g.a. brottens natur att det inte är etniska svenskar som begått dom, när man läser tidningarna.

Enligt en artikel den 27/4 -09 i DN, har Sverige flest anmälda våldtäkter i EU, dessutom dubbelt så många som de med näst flest (enligt uppgift England och Wales). Och om vi då tittar tillbaka på statistiken, så framgår det vilka som alltså mest troligt torde utgöra majoriteten av de misstänkta gärningsmännen.

Något som också göder en sådan tanke är nya, faktiskt nästan osannolika, siffror från norska Polisen. Man går ut i "Dagbladet" och påstår att 100% av alla anmälda överfallsvåldtäkter i Oslo de tre senaste åren, 41 stycken, har begåtts av icke västliga invandrare.

Allt detta ser "Svensson", och han lägger ihop 2 och 2. Men i de största kvällstidningarna existerar inte problematiken. Där ser "Svensson" istället hur huvudansträngningarna går till att t.ex. motverka rasism.

Men medias favoritmotståndare rasismen hjälps inte av att allmänheten märker att man försöker mörka invandrares förekomst i brottsstatistiken, tvärtom. Folk blir frustrerade. Man ser inga skinnskallar längre, men man ser våldtäktstatistiken. Och jag vill nog hävda att detta är ett av de största samhällsproblemen vi har idag.

Sverige har blivit otryggt. Människor är rädda, och rädsla föder hat.

Vissa tror att Sverigedemokraterna kan vara lösningen. Detta har fått till följd att dessa i vissa opinionsmätningar skulle kunna komma in i riksdagen. Men istället för att ifrågasätta VARFÖR folk vänder sig till ett parti som SD, trots att de är uppenbart inkompetenta inom flera områden, så anfaller man partiet i samlad trupp. Media, vänsterblocket, samt högerblocket. Och det har tagit skruv. På facebook har gruppen "Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej tack" i skrivande stund 316 744 medlemmar.

Jag är inte en av dom. Jag anser att om vi lever i en demokrati, så ska ett parti som har 4% av rösterna sitta i riksdagen, oavsett om de är idioter eller inte. När de sedan sitter där ska de bemötas sakligt, och frågor och motioner som behandlas i riksdagen ska inte behandlas annorlunda bara för att SD kanske gillar dom. Just nu låter det som om alla kommer att koncentrera sig på att rösta tvärt emot SD i riksdagen (om dom tar sig in), oavsett vad frågorna gäller. Vansinne!

Jag är visserligen med i "Socialdemokraterna i riksdagen - Nej tack." så jag är väl en hycklare iaf.

Men jag har mina skäl. Om vi tar socialdemokraterna och deras ledare Mona Sahlin som exempel på en part i hela den här sörjan, så har vi i henne en av huvudaktörerna. Hon var integrationsminister från 2000 till 2006, en ganska utmärkande period i svensk integrationspolitik. Om sina misslyckande har hon medgivit att hon skulle handlat annorlunda.

Men nu står hon där och pekar finger mot SD tillsammans med alla andra partier, och debatten i media gör gällande att SD är det största hotet mot demokratin vi har. Att SD delvis är frukten av hennes eget handlande, är inget hon reflekterar över. Istället smider hon och hennes likar planer. Om SD kommer in i riksdagen som vågmästare, så kan det mycket väl bli aktuellt att alliera sig över blockgränserna, säger man. Så engagerade är dom i kampen mot denna fruktanvärda fiende.

Jag tycker dock att det största hotet mot demokratin vi har, är att det anmäls 5000 våldtäkter om året i Sverige, men att media mörkar orsakerna. Jag tycker att det största hotet mot demokratin är att folkvalda politiker är för rädda för att ta tag i problematiken som orsakar lidande för tiotusentals våldsofferbrott varje år, och som stigmatiserar alla de invandrare som sköter sig.

För det gör majoriteten.

Notera dock att argumenten från den politiskt korrekta sidan, den som inte vill kännas vid invandrares höga representation bland förövare för våldsbrott, ofta låter såhär: "Det är bara fördomar att alla invandrare begår brott". Visst känner man igen det? Ni har hört frasen?

Då frågar jag; Har ni någonsin hört en människa (som inte varit en komplett idiot av typen White Trash-nasse) säga: "Alla invandrare är kriminella!"

Nej! Ingen jävel påstår det heller, och det är inte det det är frågan om! Saken gäller att det mörkas att dom är överrepresenterade i brottsstatistiken, men att "Svensson" ändå fattar hur det ligger till! Men istället för att bemöta "Svenssons" farhågor, så pissar man honom på ryggen och påstår att det regnar!

Som jag tidigare sa så är detta ett ämne som får mig att känna frustration, ilska och sorg. Frustration och ilska över politikernas agerande, samt det skick vårt samhälle är i idag. Sorg över sakens tragiska natur. Vi har haft fred i 200 år, och har alla förutsättningar att vara ett riktigt tryggt, lyckligt land. Men det går inte sålänge det ser ut som det gör. Vi är alla offer för de här omständighterna, inte minst invandrarna själva.

Jag tycker om vietnameserna i lägenheten ovanför. Det gör inte så mycket att det låter som om de spelar träskoinnebandy ibland, för de är alltid trevliga. Deras ungar är roliga så man blir glad av dom, och jag älskar lukten i trappen när de lagar mat.

Fast sålänge det finns en grupp invandrare som utmärker sig negativt, som kommer också mindre nogräknade "Svenssons" att bunta ihop mina vietnameser i samma fack som dessa, när detta om invandrare förs på tal ute i stugorna.

Detta är ett youtube-klipp där Leif GW råkar sätta fingret på just denna problematik. Det blir mycket obekvämt för Hasse Aro, som kontrar med en stor fet jävla blålögn, och sedan med att bara staka sig och komma med trasiga argument. Detta är den oklippta versionen, och drygt 1.20 in i klippet blir det nästan löjligt när Hasse Aro, som tydligen aspirerar på att bli svensk mästare i politisk korrekthet, bemöter Leifs passning om vilka människor det kan tänkas vara som har plats under kjolarna för att smuggla 20 liter diesel. "Förstår jag inte vad du menar" hasplar han ur sig.





Slutligen så vill jag nämna en sak som jag tycker är värd att fundera på kring demokratin.

1988 höll man folkomröstning i Sjöbo, angående huruvida man skulle ta emot några flyktingar eller inte. Nej-sidan fick 64% av rösterna. Tilltaget förkastades av samtliga ledare för riksdagspartierna, och mannen bakom omröstningen, centerpolitikern Sven-Olle Olsson skälldes ut efter noter. Centerledaren Olof Johansson var rasande. Senare uteslöts också Sven-Olle ur Centern. Visst, Sven-Olle var en idiot. Det framkom bl.a. flera dumma och osakliga uttalanden som stank rasbiologi.

Men faktum kvarstår: Sven-Olle följde i den här frågan en klar demokratisk majoritet. Om nu kommunerna själva ska få bestämma om de vill ta emot flyktingar eller inte, är det då så självklart att det ska göras? Och vem säger det?

Är det i själva verket så, att vi bara ska ha demokrati när det passar våra politikers samvete? Har man i en demokrati verkligen rätten att bestämma att 64% har helt fel?

Jag vet bara en sak säkert, och det är att min skolgång på högstadiet inne i Klippan hade varit betydligt lättare att uthärda om Sven-Olles politik hade rått där.

Isabelle: OM man bara begränsar sig till bara min tvättstuga, ja.

Bellander: Nu fick du det här inlägget du bad om, hoppas det duger.

Nolen: Tackar.

Fröken Småland: Bra tips, tackar! Jag hade kunnat slicka ett offentligt offentligt dörrhandtag för att få reda på ditt Flashback-nick, helt klart.

Simon: Jo, så är det ju också.

Elin: Jo, gammal god moralpanik i vanlig ordning. Sånt kan man skita i.

Bäst just nu: Passar sålänge.

Sämst just nu: Jag är inte säker på att jag själv gillar utformningen på det här inlägget. Men det var drygt att producera, så jag skulle bli glad av lite åsikter i kommentarsfältet.

Idag köpte jag en hel oxfilé. Den ska jag grilla på midsommarafton. Jag ska dricka mycket öl, lite Turkisk Peppar och ett par Breezers. Detta ska ske tillsammans med Fanjunkaren och Gullan, samt förhoppningsvis Lindbloms. Det hela kommer att bli en mycket trivsam tillställning.

Oxfilén kommer naturligtvis från Nya Zeeland.

"VA!!??" hojtar då varje god skitnödig och lurad svensk. "Jag har väl aldrig hört på maken, köpa utländskt kött, nej nej nej!". För som alla vet så är ju svenskt kött av en så vaaaansinningt mycket högre kvalité!

För i utlandet, där springer bönderna hela tiden runt och piskar sina djur, ger dom elstötar och trycker i dom hormoner, mediciner och annat gift! Det vet man ju, det har man ju sett! På Irland, där har alla djurproducenter horn och bockfot, och skrattar elakt medan de misshandlar sina djur. När dom sedan räknar profiten av sin verksamhet, så gnuggar dom händerna och flinar som voro de judar på gamla tyska propaganda-affischer. Likadant är det i Tyskland, Belgien och Italien. Fasansfullt.

Här i Sverige, här vet man minsann bättre. Här äter ju köttdjuren bara obesprutade sommarblommor, medan de klappas av linblonda flickor och lyssnar på politiskt korrekt reklamradio.

Fläskfilén, denna ofta misshandlade och torrgrillade svennefavorit, kommer hit i stora lass från Danmark och Finland. Men vem som köper dom vet jag inte, för det måste ju vara rena giftet. För det vet man ju hur det går till i Danmark; medan grisarna (som är muterade monster, tre meter långa och med taxben) ligger i sin avföring och kannibaliserar på ihjälstressade kamrater, samt dubbelsnortar svindroger som om de vore Orup på en releasefest -91, så rullar djävulen själv, den alkoholiserade danske grisbonden, runt i danska dollars på sitt kontor. På lunchen går han ut och våldtar sin sekreterare så illa i stjärten, att hon aldrig kan kontrollera sitt bajsande igen. Sedan skrattar han högt, och går ut och piskar ihjäl en gris av ren elakhet.

Detta tycks vara svenskarnas gängse bild av hur det går till hos köttproducenter världen runt.

Jag är emellertid skeptisk. Jag tror det är jävla skitsnack. Dessutom ifrågasätter jag vad dessa människor äter, då de är i utlandet? "Åh gud, du skulle smakat korvarna i Tyskland" eller "Shit, du skulle sett biffarna vi fick på 'Steghuset den glade Invalid' i Köpenhamn, skitstora, och jättegott var det!" eller "Burgaren jag fick när jag var i Florida var den godaste jag ätit!"

Vem har inte hört något dylikt från någon man känner? Men vad fan, varför var det köttet plötsligt så förträffligt bara för att man var där som turist? Trams och jävla hyckleri!

Men det är helt okej att smäda utländska bönder, och hävda att dom kör med oetiska metoder, trots att det i de flesta fall bara är bullshit. Dessa fördomar är helt okej att odla, av någon anledning.

Jag får säga att danska bönder är djurplågare, men jag får INTE säga att nyanlända Somalier stökar till i tvättstugan, för då är jag en fördomsfull rasist. Detta trots att jag sett Somaliestöket och faktiskt dömer dom på efterhand (således ingen "fördom", förresten så dömer jag dom inte heller, jag fattar att man inte förstår hur en tvättmaskin fungerar om man aldrig ägt en, och jag förstår att man inte kan rensa bort luddet om man bara blivit utslussad i ghettot av sossetjänstemännen på kommunen, utan att ha fått reglerna förklarade för sig. Felet ligger hos tjänstemännen och i korkad integrationspolitik).

Men jag har aldrig sett en dansk behandla en gris illa (även om jag inte är så naiv att jag inte förstår att det också naturligtvis förekommer, precis som HÄR).

Detta visar hur jävla skyddade vi svenskar är. Vi har haft det så jävla bra, att det värsta vi kan tänka oss hända, är att vi råkar såra någon stackare (även om det råkar vara genom att säga sanningen) eller komma i konflikt med någon politiskt korrekt vänsterkärring som råkar höra när vi säger "negerboll".

Men Nya Zeeländarna, Danskarna och Irländarna, dom kan vi ju snacka skit om, för dels så är dom ju onda vita profitörer, och dels är dom ju inte här. Förresten så är det ju i djurskyddets namn, och då är man ju ursäktad!

Vad JAG däremot inser, när kötthelvetet som flugit från andra sidan jorden är mycket billigare än det som åkt snål Scania från grannkommunen, är att något girigt jävla skitarsel här på hemmaplan försöker lura mig! Och jag är alldeles för slug för att låta mig luras av någon sniken bondjävel i Piteå.

Så! Därför ska jag njuta skiten ur den där jävla filén. Den exotiska, goda jävla filén.

Kommentarsrespons: Jo, jag såg att Tilde Fröling provar bikinis i Aftonbladet. De tar dessutom betalt om man vill se bilderna. Vilka jävla as!

Bäst just nu: Midsommar i antågande.

Sämst just nu: Svårt att säga. Kanske mina korta armar, fetma och ålderdomsfeghet kanske, som gör det svårt att "slajda" med longboarden.

Min vän Bob tycker att jag ska skriva ett inlägg om hur det är ställt med demokratin i det här landet. Det ska jag nog också, men inte ikväll. Ikväll är jag trött och oinspirerad.

Har ni förresten hört att Victoria ska gifta sig? Tror ni det älts nu, så vänta tills dom ska skaffa ungar. Fy för djäfvulen, det är nästan så man hoppas dom är sterila.

Tänker ni någonsin tillbaka på tidigare år, och skäms lite för vad ni gjorde? Eller känner ni att ni kan stå för t.ex. musiken ni lyssnade på?

Jag ser tillbaka på mitt liv, lite som den lille killen i McDonalds "Happy Meal"-reklam, fast med skillnaden att jag kan stå för alltihop. Åtminstone för musiken jag lyssnade på.

Jag lyssnade nämligen aldrig på töntig skit gjord av överpretentiösa antirock'n'roll-människor som feministerna i "The Knife", bajskorvstriste "José Gonzales", antidrogvegovaginorna i "Refused" eller sinnesrubbade lilla "Björk".

Av dom jag har lyssnat på genom åren, så har majoriteten utgjorts av legendarer som levt för musiken och pengarna, sexet och drogerna som följer med. Oavsett vad man anser om dessa saker, så är begäret efter dom äkta. Det handlar helt enkelt bara om att ha roligt, och det är just det som livet går ut på. Att ha roligt, och hitta på intressanta grejer.

Att försöka göra sig viktig och berätta att man inte äter choklad för att man vill vara "klar i skallen" är inte äkta. Det är bästa fall trams.

Låt mig ta ett annat exempel; Shania Twain. Henne lyssnar jag inte heller på. Varför? Ja, dels är hennes musik trist och uttjatad/dålig, men hon är också en hora av monumentalformat. Varför? Jo, för att hon hatar att uppträda live. Men hon gör det i alla fall, för pengarna. Hennes framträdanden är alltså lögner, hennes leenden är påklistrade, och fansen bedragna.

En artist som beter sig på det viset är en sämre förebild än en som t.ex. knarkar men står för det. Man behöver inte vara något helgon för att vara en bra människa, för det viktiga är inte hur man behandlar sig själv, utan hur man bemöter sina medmänniskor. Lemmy lever hårt. Man bör undvika att göra mycket av det han gör, men han ljuger iaf inte för sina fans.

Men hur ska man hålla koll på att artisterna man lyssnar på är reko och äkta? Det hörs på musiken. Den riktigt bra musiken som håller för evigt, den görs aldrig av "falska profeter". Det är därför som exempelvis "The Knife" aldrig kommer att göra någon "White wedding" eller "Personal Jesus". För de är nämligen en "alternativ" grupp som sysslar med att göra skit, och den enda anledningen till att de nått någon framgång, är att deras målgrupp består av pretentiösa tomtar som hellre vill vara lite annorlunda än lyssna på riktigt bra musik. Och dessa är faktiskt rätt talrika.

HA!

Visa dom Billy!





Bäst just nu: Nästa helg blir det sommarfest på företaget, och det blir den sista större happeningen jag är med om innan jag slutar och vandrar vidare till Kriminalvården. Tro det eller ej, men under mina tre år i företaget har jag varit om inte helt, så nästan helt nykter på alla julfester och sommarfester. Så tänker jag emellertid inte gå till historien i denna arbetsgivares minne... "Like Kevin Spacey said to Tom Cruise: 'I'm all in!'"

Sämst just nu: Lite instabilt väder.

Känner ni igen titeln på inlägget? Magdalena Graaf skrev en bok med den titeln för några år sedan. Den handlar om hur hennes ex-pojkvän slår henne. Jag tror iaf att den handlar om det, för jag har inte läst eländet.

Varför jag har detta i tankarna ikväll, är för att man i kvällspressen ständigt ser nya krav från hennes sida, gällande de pengar som Magnus Hedman säger sig ha spenderat. Hon vill ha hans pengar! Det är för mig en gåta detta, att fruar har rätt till sina ex-mäns pengar. Varför? Jag förstår det inte.

Men jag kan ha en viss förståelse för att någon som beter sig på det viset, råkar ut för att någon vill slå ihjäl den.

Visst, vi andra vet bättre än att försöka slå ihjäl folk p.g.a. av att dom är odrägliga. Men vi förstår att det finns dom som inte är lika disciplinerade, eller hur?

Själv har både jag och Fanjunkaren slutat ha några åsikter kring kriminalfall i media. Man vet helt enkelt aldrig vad som låg bakom gärningen. Visst, när någon springer in på ett dagis och knivar ett antal barn, så är det ju ingen tvekan om vems skuldbördan är, eller att brottet är bestialiskt och oförståeligt.

Men låt mig få fantisera ihop ett fall, för att exemplifiera vad jag menar. Om jag presenterar det som följer: "Trebarnsfar stack ner ex-frun", så reagerar de allra flesta med avsky. Facebookgrupper bildas, där rättvisa krävs. Folk skriker efter förövarens blod, och offret helgonförklaras i media.

Jag och Fanjunkaren säger dock inget. Varför? För vi vet inga detaljer. "Men det finns väl inget som rättfärdigar en sådan handling!??" ropar någon kanske då.

Nej, för en sådan handling finns ingen ursäkt. Men jag är heller inte redo att stämma in i lovsång om en människa jag aldrig träffat. Alla mordoffer blir helgon i media, och är dom kvinnor blir det så mycket lättare att utmåla dom som sådana.

För låt oss leka med tanken att offret under lång tid varit otrogen mot mannen, och låt oss låtsas att hon gjorde detta öppet och demonstrativt, för att provocera mannen. Sedan kommer det fram att hon använt barnen som verktyg för att såra mannen, och att hon hånat honom med det faktum att hon som mamma i Sverige inte hade några svårigheter alls att ta hela vårdnaden om parets barn, oavsett hur hon själv betett sig.

Då träder en annan bild av offret fram, eller hur? Plötsligt är hon inget helgon längre. Man får istället bilden av en ganska elak människa, och dessutom en olämplig förälder.

Hon är i varje fall ingen människa jag skulle umgås med, och ingen jag har lust att sympatisera med. Så när något sådant händer, så säger jag och Fanjunkaren vanligen bara "ja, det är givetvis hemskt att det hänt, men vi vet inte vad som låg bakom, så det är ingenting vi ska gapa om heller".

Så jag dömer sällan en människa jag aldrig träffat, på vad som skrivits i media. Faktum är att detta är något jag ständigt jobbar med hos mig själv, om inte annat för att få inre frid. Jag har hatat mycket i mina dagar, huggt snabbt och reagerat våldsamt på vad olika människor gjort.

Det blir bara jobbigt. Numera så låter jag det mesta passera. Svält, folkmord, säljakt, valjakt, vargjakt, norsk osportslighet och feminism. Jag rycker på axlarna, och kan i bästa fall elda upp mig lite på skoj för att få ihop till ett blogginlägg.

Ta t.ex. de Somaliska piraterna. Jag har ilsket skrivit hatiska inlägg om dessa. Men så har jag lugnat ner mig, tittat på fakta och tänkt mig in i deras situation. De är fattiga fiskare som plötsligt konkurreras ut i sina egna vatten, av stora moderna trålare från Europa, som rovfiskar och bär sig åt som själva satan. Piraterna gör således bara vad jag själv önskar att jag har stake nog att göra i en liknande situation.

Jag tycker återigen det nu visar sig vilket snille jag var som skapade min egen religion; Buffismen, eftersom den har plockat flera russin ur buddism-bullen. Istället för att hetsa upp mig, så frågar jag mig istället; spelar det egentligen någon roll? Blir det bättre av att jag blir arg? Och vad är egentligen rätt eller fel? Finns det öht något fel, eller någon ondska?

Och nästan varje gång jag känt efter, så har jag kommit fram till att det sundaste och skönaste varit att skita i att hetsa upp sig, och bara ta det lugnt.

Det blev ett nog så flummigt inlägg detta, undrar om ni har någon behållning av det?

Bäst just nu:

Sämst just nu: