"Heeere 's Johnny!"
Är hon inte härlig, vår lilla Gäby? Lägg märke till den obstinata prägeln på hennes texter, det är genetiskt betingat äkta semitiskt melodrama. För att kommentera titeln till hennes senare inlägg här, så vill jag bara säga att jag har aldrig haft sex med den kvinnan. Därmed saknar dylika påståenden verklighetsförankring. Säkert har vi haft någon form utav samkväm i hennes huvud, dock inte på riktigt. Lika bra det förresten, eftersom hon enligt hennes egen utsago är ganska lat under akten. Det hade ju varit förargligt att avlida utav fetthjärta i bingen hemma hos någon på vänsterkanten. "Är det en kommunist vi har närt vid vår barm", skulle säkert någon utav mina nära utbrista vid jordfästningen.
Skämt åsido! Visst fan borde hon skaffa en egen blogg, det tycker jag. Tills hon tycker hon har tid med det, eller får tag i en brukbar dator med uppkoppling, har hon fria händer som gästartist här.
Förresten vill jag bara säga att jag försvarade flickornas rätt att komma undan med efternamnet till den där frågan i T P. "I jeopardy räcker ju det för att få rätt", påpekade jag.
Enligt min erfarenhet såg en typisk spelomgång ut ungefär såhär.
Jonas: "Smeknamn på den man, som legat infrusen i en glaciär i Österrike i 5000 år, och som hittades 1991"
Olefin: Åh... jag vet ju...
Gäby: Jaaa...
Olefin: Nåt med J var det...
Jag: Jag kan säga, att han hette inte Börje!
Gäby: *Fniss*
Olefin: *Fniss*
Jag: ...och inte Boris Jeltsin...
Olefin: Men ååh... hmm.... "jöö"... "Jiii".... hmmm...
Gäby (obstinat): Men åååh, vad fan får vi alla jävla skitfrågor för?
Jag: Ja, han var alltså redan död 1990, så han kan inte varit aktuell som deltagare i ryska presidentvalet... inte heller hette han alltså Börje...
Jonas & Svempa: Alltså, nu får vi nog be om ett svar!
Gäby & Olefin: Nä, faan!
Jonas: Det finns en DJ som heter så.
Alla i mun på varandra: ÖTZI!
Jag: Jamen, det var väl synd.
Låt oss gå vidare. Jag har alltså tillbringat 4 dagar på en plats som ligger helvetes långt upp i vårt härliga rike. Det är den nordligast belägna byn i Övertorneå kommun, och den var väldigt mysig och gemytlig. Öppen och kuperad, med trevliga invånare. Inget oväntat där alltså. En utav fördelarna med landets norra del är ju att man överlag är öppnare och hjälpsammare än personer i t.ex. gnällbältet. Dessvärre verkade det som om alla intressanta kvinnor i min ålder och därikring tagit sats och sprungit all världens väg.
Förutom de kollegor som utav olika anledningar inte var intressanta ur samkvämsperspektiv, så såg jag en kvinna i byn som verkade vara i min ålder. Det var i "byaffärn", och hon hade tre ungar i släptåg, föreföll väga tresiffrigt och var frisyrmässigt välsignad med vad man kan kalla för ett "ofrivilligt tonsur".
Boman gav följdaktligen inte ifrån sig ett livstecken på nästan fyra dygn. "Vad ska du med mig till häromkring?" verkade han undra när jag plockade fram honom för att slå en sjua. Det är lite skillnad ifrån när man gick på stan i somras under någon utav de lätträknade soldagarna, och han tjatade "släpp ut mig, släpp ut mig, din hämmade fan". Sorry Boman.
I övrigt var det en trevlig vistelse. Rätt långa arbetsdagar, dock. Men morgondagen är man ledig, samt till helgen. Då "går vi upp till sociala, sen går vi ner på systemet" som i sången, fast utan den "sociala" biten. Vi har ju nämligen ett jobb, Johnny, Boman och jag.
Kristians Dotter, det du säger är förvisso sant. Är det förresten sant som de säger, att killarna i Götet har drulen på tvären?
Damien, Givetvis behärskade jag rummet. Jag behärskar alltid rummet.
Keyser, Jähkel i "Jägarna" sjöng i kör. I rest my case. Vad beträffar T P har du fel, jag förlorar inte i T P. Solen kretsar inte kring Tellus, och jag förlorar inte i T P.
Bäst just nu: Att komma åt en dator och kunna blogga för mina kära läsare igen.
Bäst just nu2: Den stora spindel som verkar ha bosatt sig bredvid min säng. Jag har döpt honom till Dragan, och jag tror att han kommer att borga för att inga jävla flugor kommer hit och sätter sig i mitt tryne för att sörpla skäggdräggel. Det är så in i helvetes irriterande.
Sämst just nu: Inget att klaga på.
Skämt åsido! Visst fan borde hon skaffa en egen blogg, det tycker jag. Tills hon tycker hon har tid med det, eller får tag i en brukbar dator med uppkoppling, har hon fria händer som gästartist här.
Förresten vill jag bara säga att jag försvarade flickornas rätt att komma undan med efternamnet till den där frågan i T P. "I jeopardy räcker ju det för att få rätt", påpekade jag.
Enligt min erfarenhet såg en typisk spelomgång ut ungefär såhär.
Jonas: "Smeknamn på den man, som legat infrusen i en glaciär i Österrike i 5000 år, och som hittades 1991"
Olefin: Åh... jag vet ju...
Gäby: Jaaa...
Olefin: Nåt med J var det...
Jag: Jag kan säga, att han hette inte Börje!
Gäby: *Fniss*
Olefin: *Fniss*
Jag: ...och inte Boris Jeltsin...
Olefin: Men ååh... hmm.... "jöö"... "Jiii".... hmmm...
Gäby (obstinat): Men åååh, vad fan får vi alla jävla skitfrågor för?
Jag: Ja, han var alltså redan död 1990, så han kan inte varit aktuell som deltagare i ryska presidentvalet... inte heller hette han alltså Börje...
Jonas & Svempa: Alltså, nu får vi nog be om ett svar!
Gäby & Olefin: Nä, faan!
Jonas: Det finns en DJ som heter så.
Alla i mun på varandra: ÖTZI!
Jag: Jamen, det var väl synd.
Låt oss gå vidare. Jag har alltså tillbringat 4 dagar på en plats som ligger helvetes långt upp i vårt härliga rike. Det är den nordligast belägna byn i Övertorneå kommun, och den var väldigt mysig och gemytlig. Öppen och kuperad, med trevliga invånare. Inget oväntat där alltså. En utav fördelarna med landets norra del är ju att man överlag är öppnare och hjälpsammare än personer i t.ex. gnällbältet. Dessvärre verkade det som om alla intressanta kvinnor i min ålder och därikring tagit sats och sprungit all världens väg.
Förutom de kollegor som utav olika anledningar inte var intressanta ur samkvämsperspektiv, så såg jag en kvinna i byn som verkade vara i min ålder. Det var i "byaffärn", och hon hade tre ungar i släptåg, föreföll väga tresiffrigt och var frisyrmässigt välsignad med vad man kan kalla för ett "ofrivilligt tonsur".
Boman gav följdaktligen inte ifrån sig ett livstecken på nästan fyra dygn. "Vad ska du med mig till häromkring?" verkade han undra när jag plockade fram honom för att slå en sjua. Det är lite skillnad ifrån när man gick på stan i somras under någon utav de lätträknade soldagarna, och han tjatade "släpp ut mig, släpp ut mig, din hämmade fan". Sorry Boman.
I övrigt var det en trevlig vistelse. Rätt långa arbetsdagar, dock. Men morgondagen är man ledig, samt till helgen. Då "går vi upp till sociala, sen går vi ner på systemet" som i sången, fast utan den "sociala" biten. Vi har ju nämligen ett jobb, Johnny, Boman och jag.
Kristians Dotter, det du säger är förvisso sant. Är det förresten sant som de säger, att killarna i Götet har drulen på tvären?
Damien, Givetvis behärskade jag rummet. Jag behärskar alltid rummet.
Keyser, Jähkel i "Jägarna" sjöng i kör. I rest my case. Vad beträffar T P har du fel, jag förlorar inte i T P. Solen kretsar inte kring Tellus, och jag förlorar inte i T P.
Bäst just nu: Att komma åt en dator och kunna blogga för mina kära läsare igen.
Bäst just nu2: Den stora spindel som verkar ha bosatt sig bredvid min säng. Jag har döpt honom till Dragan, och jag tror att han kommer att borga för att inga jävla flugor kommer hit och sätter sig i mitt tryne för att sörpla skäggdräggel. Det är så in i helvetes irriterande.
Sämst just nu: Inget att klaga på.
"Bra på TP; dålig i sängen" av Gäby
I fredags spelade vi alltså TP.
Svempa körde på taktik direkt genom att bjuda det kvinnliga laget på vin. "Javisst, tack för den" tänkte vi och blev lyckliga vid tanken på hur alkohol vid tidigare tillfällen har visat sig vara kraftigt intelligenshöjande. Nästintill doping, faktiskt. Tro det eller ej gott folk; detta visade sig vara fel. Alkoholen visade sitt fula anlete direkt när vi skulle svara på frågan om vem som blev vald till rysslands president 1991, och den enda ryska presidenten som vi kom på var Putin. "Åh, herregud", tänkte vi. "Är det såhär vi fungerar när vi är ute bland folk också? Alla intelligenta kommentarer, alla insikter som nåtts, är det bara illusioner?" Drömmar krossades den där ödesdigra fredagen.
För att återgå till spelandet; det blev ganska snabbt en smutsig historia. Higge, inte känd för att vara den mest ödmjuka vinnaren, började ganska snabbt tråka mig och Olefin, inte kända för att vara de bästa förlorarna (jag har genomgått många Finns-i-sjön-relaterade barndomstrauman). Inte helt otippat fick han storhetsvansinne efter tårtbit nummer ett och utnämnde sig själv till härskare över nördar (GRATULERAR!) och oss andra för Pöbeln, De Okunniga, eller bara Förlorarna. Spänningen steg i rummet.
En ganska typisk spelomgång gick till såhär:
Jonas och Svempa: "Vad hette författaren till boken Pretentiöstitel som skrevs Förhundramiljonerårsedan och som som bodde i Vilkensmäländskjävlahålasomhelst?"
Gäby: "VAD FAN ÄR DET FÖR FRÅGA??"
Olefin: "Jomen vänta.. Är det inte han...den där...?"
Gäby: "VEM BRYR SIG?? HAR DOM INGET BÄTTRE ATT FRÅGA OM??"
Olefin: "Jo men jag tror jag vet... Det är ju... Han som..."
Higge: "Sluta låtsas Olefin, DU KAN INTE. "Åh, det är jag som är Olefin, jag LÅTSAS att jag kan!""
Olefin: "Det gör jag INTE, håll tyst!"
Jonas och Svempa: "Vi vill ha ett svar NU!"
Olefin: "Han hette... Värdelössvenskförfattaresefternamn."
Svempa och Jonas: "Rätt!"
Higge: "FÖR OCH EFTERNAMN!"
Gäby och Olefin: "VAD FAAAN??"
Higge: "Heter man bara ett ord? Gör man det? Ja, pöbeln kanske tror att man gör det, jaa det gör dom! Nä, folk som bara kan Putin av ryska presidenter, dom har det inte så lätt i livet. Kanske hemskolning hade varit något för er?"
Eller såhär:
Jonas och Svempa: "Vad heter huvudstaden i Litetskitlandiafrika?"
Gäby: "Men alltså...? Är det här en komplott?? HAR NI SUTTIT OCH TJUV-KOLLAT UT VÅRA FRÅGOR??"
Olefin: "Hmm... Kanske det är..."
Higge: "Alltså..." (skruvandes i skägget, med ett så pillemariskt uttryck i ögonen att man fick lust att bryta av spelplanen och trycka in varsin halva i dem) "Får jag svara om dom inte vet?"
Jonas och Svempa: "Ja!"
Gäby: "NÄ DET FÅR DU INTE, HÖR DU DET?? DET ÄR VÅRA FRÅGOR!!"
Olefin: "Det skulle kunna vara... Äh, skit samma, jag vet inte."
Higge: "Det är..."
Gäby: "DEN SOM KAN DET HÄR HAR INGET JÄVLA LIV!! MAN FÅR INGA TJEJER AV ATT SITTA OCH PRÄNTA IN VÄRLDSKARTOR, OKEJ??"
Higge: "...Ougadagou. Somliga här inne ÄR tydligen normalbegåvade, vad tror du om det Gäby?"
Jonas och Svempa: "Rätt!"
Gäby: "Jag säger bara: I rest my case: Inget liv. "
Trots Olefins briljanta allmänbildning, och mina - vad jag tyckte - kvicka repliker, trissades stämningen upp ytterligare, och sista timmen av spelomgången talade jag endast i versaler.
Det hela slutar med att frustrationen tar överhanden och jag skriker "NÄ NU JÄVLAR SKITER JAG I DET HÄR JÄVLA (könsord) SKITSPELET OCH GÅR OCH LÄGGER MIG I SÄNGEN!!!", varpå Olefins kommentar blir: "Nej, Gäby. Man FÅR inte ge upp".
"JAG GER INTE UPP, JAG SLUTAR!!!"
Då påpekar Higge påpassligt att jag inte kan ge upp förrän han vunnit över oss även på sitt andra varv. Ja, min mamma och Higges mamma och Gud och svenska rättsväsendet: jag kan möjligen ha hotat att slå in pannbenet på honom.
Och ja, djävulsbarnet lyckades pricka in PSV Eindhoven. För att kunna anamma rätten att uttala sig om teknik i fotbollssammanhang krävs det dock minst en talang på själva fotbollsplanen, där varken verbalt eller fysiskt övervåld räknas som förmåga. (SYND, Higge. Bildbevis från Incidenten på midsommar coming soon!).
Nog om detta.
För att återknyta till alkoholens begränsning av mentala förmågor; en lustig incident inträffade i lördags, på det lokala utestället Klamydiagrottan (ett allmänt vedertaget namn som gör tanken på att röra i inredning, personal eller besökare ytterst motbjudande). I garderobskön blir min pojkvän plötsligt omfamnad av en liten blond sparrisliknande knärt.
Sparrisen: "Micke... Micke..." Med en röst som troligen skulle låta sensuell och förförisk men snarare lät som om den hade blivit misshandlad av whiskey och cigaretter.
I detta ögonblicket greps jag av den här känslan som troligtvis drabbar latinamerikanska kvinnor när de sedan uttrycker saker som "oh no, you DIDN'T just touch my man bi-atch!" och knäpper lite spexigt med fingrarna framför ansiktet på den aktuelle bi-atch:en.
Något mentalt begränsad, uttrycker jag istället följande:
Gäby: "Jaha.. Jag HOPPAS att ni känner varandra! "
Varför sa jag det? Skulle det kännas bättre om de hade känt varandra? Bevisligen kände de inte varandra eftersom hon inte visste hans namn? Jag hann dock fundera på om Svempa levde dubbelliv, men avfärdade tanken ganska kvickt eftersom jag är extremt krävande och tar upp all hans vakna tid.
Lite snabbt insåg jag att jag sket i om de kände varandra eller inte, och utbrast:
"om du inte släpper min pojkvän inom trettio sekunder så kommer jag att GOLVA DIG, kärring!" (Trettio sekunder? På den tiden hade de i princip kunnat genomföra ett samlag (no offense Svempa)? Och där skulle jag stå och glo som ett fån, eller vad?)
Jag ger henne fyra tiondelars sekund och sen ger jag henne en rak höger i bröstkorgen. Hon går i princip av. Hade jag varit hund hade jag även möjligen kissat på honom för att markera mitt revir.
Bäst just nu enligt Gäby 1: Sparrissoppa.
Bäst just nu enligt Gäby 2: Att jag fortfarande måste visa legitimation på systemet.
Sämst just nu enligt Gäby: Att Higges körsångsuppträdande på Kyrkans Hus gick på 120 spänn så vi inte hade råd att komma och skrika satanistiska hälsningar åt honom.
Sämst just nu: av Gäby
Sämst just nu: längden på denna blogg. Det har dock sedermera visat sig att att sitta vid datorn för att porrsurfa eller dylikt är en syssla som inte ingår i min arbetsbeskrivning som landstingsanställd, och är en handling som bestraffas med slavarbete och allmänt spott och spe.
Sämst just nu 2: att lagfesten med mitt innebandylag Chicks with Sticks igår har renderat i att det sitter någon inne i mitt huvud och skjuter vilt med luftgevär.
Imorgon ska jag kompensera för detta inlägg med en uttömmande beskrivning av helgen, inklusive Higges bedrövliga uppförande i fredags. Det kommer heta "Bra på TP, dålig i sängen".
Over and out.
Sämst just nu 2: att lagfesten med mitt innebandylag Chicks with Sticks igår har renderat i att det sitter någon inne i mitt huvud och skjuter vilt med luftgevär.
Imorgon ska jag kompensera för detta inlägg med en uttömmande beskrivning av helgen, inklusive Higges bedrövliga uppförande i fredags. Det kommer heta "Bra på TP, dålig i sängen".
Over and out.
Smell you later, peoples.
Jag gjorde mitt första offentliga uppträdande som körsångare idag. Jag var näst yngst i lokalen, en av mina "kollegor" hade med sig sin dotter som såg ut att vara 10-11 år. I övrigt var det nog mest 73-åringar där.
Publiken såg till en början sådär pensionärsligt skeptiska ut, som om de såg någon tonåring åka skateboard på stan, eller tittade på ett "Café Norrköping" utan Ragnar Dahlberg. Uppträdandet gick dock lysande, och publiken applåderade så vilt de kunde utan att bryta något.
Uppträdandet såg dock ut att inte ens komma till stånd för min del. För när jag vaknade i morse hade jag nämligen bara en del utav kläduppsättningen jag skulle ha på mig, ett par svarta byxor från Dressman. Igår åkte jag nämligen dit, för att köpa ett par svarta byxor och en vinröd skjorta, samt vinröd slips. Det är nämligen färgerna som gäller för oss gubbar i kören.
Igår fanns dock varken vinröd slips eller skjorta på Dressman. Inte på något annat ställe av de tre ställena jag hann kolla under dagen heller. "Det vinröda är ju lite senare på säsongen, det är ju i vår 'Scandinavian Collection' å så, så att... tja, det här är vad som finns, det du ser här" sa dom på Dressman, och beklagade. "Scandinavian Collection? Ooooh, whoopti-doo, ska ni spela flashiga med era keffa jävla epakläder, och låtsas som om vinrött är något exklusivt?" tänkte jag, sa "Jaha ja", och gick min väg med ett par svarta Batistinibyxor. Och det var alltså allt jag hittade på stan igår.
Monica, som är den som övertalat mig om att gå med i kören, berättade dock att man även kan ha en svart skjorta med vinröd slips. Då skulle jag iaf slippa leta rätt på en skjorta, som alltså inte gick att hitta. Och det var vad jag fick börja dagen med idag. Jag kollade först efter en slips på "Guapo, butiken för män". Då de inte hade någon, började jag tro att jag aldrig skulle hitta någon. Jag ringde då till Fanjunkaren för att kolla om han hade en att låna ut. Det skulle dock visa sig fruktlöst.
Jag: Tjena du, jo jag undrar om du har en vinröd slips som jag kan få låna av dej?
F: Va? Vad fan tar du mej för? Vad för slags människa tror du att jag är?
Jag: Men vaddå då?
F: Nä, varför skulle jag ha det för? Vad ska du med en sån?
Jag: När jag sjunger i kören, jag ska ha nåt vinrött.
F: Jaha, ja det är ju nått frikyrkligt du är involverad i, det är det.
Jag: Äh... jag får väl ringa Greven åh höra...
F: Näää, han har ingen, det kan jag då säga direkt.
Jag: Men vad i helvete är det som är så fel med en vinröd slips, vad fan kan man inte ha en sån för? Nä, näää, är det mig eller er det är fel på, va? Idiot!
F: Jaha ja.
Jag: Hmm... nä, jag får väl leta vidare då.
F: Höhö, jaja, lycka till.
Jag: Mmm...
Efter att ha tittat på en slips för 595 kr på Gant, som inte riktigt höll måttet nyansmässigt, gick jag vidare till Brothers (jag tyckte förövrigt det var efterblivet att ta 600 spänn för en slips, bara för att den är gjord av genuint larvsnor). De hade vad jag sökte, vilket var en vackert vinröd slips i genuint larvsnor för endast hälften av Gantslipsen. Jag knallade sedan nöjd förbi Dressman, tjackade en svart skjorta, och åkte hem på moppen.
Jag gjorde mig iordning och fick lite tid över, så jag tänkte köra till Olefin och stryka skjortan. Jag hade förvisso redan på mig allt, men jag tyckte tiden torde räcka till att ta av skjortan och stryka den. Byxorna verkade sitta bra, men när jag skulle grensla min moppe, sprack de satans Bluffistinibrallorna hela vägen från skrevet till ryggen. Paff satt jag först kvar ett tag på mopeden, och tänkte; "Vad fan gör jag nu?". Sedan tittade jag mig försiktigt omkring, och gick sedan med stapplande steg som om jag skitit på mig, diskret in i min lägenhet igen.
Jag slängde på mig mina DC-jeans och ringde Monica; "Jag har en liten kris, byxjävlarna sprack, jag har inga byxor till kören". Hon lugnade mig dock, och menade att om det bara var sömmen som gått åt, så kunde jag hinna låna hennes symaskin och fixa brallorna.
Och det gjorde jag, så det löste sig.
Efter uppträdandet åkte jag hem till Svempa, Gäbys kille. Han, Gäby, Jonas och Olefin var där för att titta på "Idol", och vara sociala. "Heeej, gick det bra att sjunga? Du får sjunga för oss sen! Vi ska spela Trivial Pursuit, vi har bråkat om vem som ska ha dig i sitt lag, sen kom vi fram till att du får vara själv!" kverulerade Olefin, när jag klev in i den schyssta musöppnarlyan, belägen i Luleås "Söder"; Svartöstan. Mitt ego jäste en smula, och jag satte mig tillrätta vid bordet efter att ha bytt outfit inne på Svempas toalett. Det var tjejerna mot sina killar, och jag mot båda.
Jag spanade runt i lägenheten, som för att se om det kunde finnas tecken på att Linda Rosing varit där och haft sex. Det har hon nämligen, för det är BB-Mickes gamla lägenhet. Det fanns dock inga suspekta märken eller outplånliga sekretfläckar att tala om.
Jag hade himla tur med sportfrågorna, min svaga TP-punkt, och lyckades dessutom besvara en fotbollsfråga som tjejerna gick bet på. Det var en vild chansning; "Vilken holländsk klubb har Glenn Hysén spelat för?". "PSV Eindhoven" gissade jag efter att de gett upp, vilket alltså var rätt. "HAHA, jasså, jag kanske har tillräckligt med kött på benen för att döma ut Zlatan i alla fall!" hojtade jag saligt och pekade finger åt de olyckliga flickorna. Jag vann (med en del röta, det ska erkännas) mer eller mindre en promenadseger, och kan väl ha brustit lite i uppförande, rent ödmjukhetsmässigt.
Jag hällde ut mina tårtbitar och flinade. "Får jag börja om å spela?" frågade jag retfullt, varpå Gäby hotade att slå mig i huvet, och lovade att skriva elakheter om mig i sitt nästa inlägg.
Men det bjuder jag på! Det är ni väl värda, kära läsare.
Bäst just nu: Resa till tornedalen imorrn. Kul med lite miljöombyte.
Sämst just nu: Min övermaga attityd (d.v.s. sämst för alla andra, hehe)
Publiken såg till en början sådär pensionärsligt skeptiska ut, som om de såg någon tonåring åka skateboard på stan, eller tittade på ett "Café Norrköping" utan Ragnar Dahlberg. Uppträdandet gick dock lysande, och publiken applåderade så vilt de kunde utan att bryta något.
Uppträdandet såg dock ut att inte ens komma till stånd för min del. För när jag vaknade i morse hade jag nämligen bara en del utav kläduppsättningen jag skulle ha på mig, ett par svarta byxor från Dressman. Igår åkte jag nämligen dit, för att köpa ett par svarta byxor och en vinröd skjorta, samt vinröd slips. Det är nämligen färgerna som gäller för oss gubbar i kören.
Igår fanns dock varken vinröd slips eller skjorta på Dressman. Inte på något annat ställe av de tre ställena jag hann kolla under dagen heller. "Det vinröda är ju lite senare på säsongen, det är ju i vår 'Scandinavian Collection' å så, så att... tja, det här är vad som finns, det du ser här" sa dom på Dressman, och beklagade. "Scandinavian Collection? Ooooh, whoopti-doo, ska ni spela flashiga med era keffa jävla epakläder, och låtsas som om vinrött är något exklusivt?" tänkte jag, sa "Jaha ja", och gick min väg med ett par svarta Batistinibyxor. Och det var alltså allt jag hittade på stan igår.
Monica, som är den som övertalat mig om att gå med i kören, berättade dock att man även kan ha en svart skjorta med vinröd slips. Då skulle jag iaf slippa leta rätt på en skjorta, som alltså inte gick att hitta. Och det var vad jag fick börja dagen med idag. Jag kollade först efter en slips på "Guapo, butiken för män". Då de inte hade någon, började jag tro att jag aldrig skulle hitta någon. Jag ringde då till Fanjunkaren för att kolla om han hade en att låna ut. Det skulle dock visa sig fruktlöst.
Jag: Tjena du, jo jag undrar om du har en vinröd slips som jag kan få låna av dej?
F: Va? Vad fan tar du mej för? Vad för slags människa tror du att jag är?
Jag: Men vaddå då?
F: Nä, varför skulle jag ha det för? Vad ska du med en sån?
Jag: När jag sjunger i kören, jag ska ha nåt vinrött.
F: Jaha, ja det är ju nått frikyrkligt du är involverad i, det är det.
Jag: Äh... jag får väl ringa Greven åh höra...
F: Näää, han har ingen, det kan jag då säga direkt.
Jag: Men vad i helvete är det som är så fel med en vinröd slips, vad fan kan man inte ha en sån för? Nä, näää, är det mig eller er det är fel på, va? Idiot!
F: Jaha ja.
Jag: Hmm... nä, jag får väl leta vidare då.
F: Höhö, jaja, lycka till.
Jag: Mmm...
Efter att ha tittat på en slips för 595 kr på Gant, som inte riktigt höll måttet nyansmässigt, gick jag vidare till Brothers (jag tyckte förövrigt det var efterblivet att ta 600 spänn för en slips, bara för att den är gjord av genuint larvsnor). De hade vad jag sökte, vilket var en vackert vinröd slips i genuint larvsnor för endast hälften av Gantslipsen. Jag knallade sedan nöjd förbi Dressman, tjackade en svart skjorta, och åkte hem på moppen.
Jag gjorde mig iordning och fick lite tid över, så jag tänkte köra till Olefin och stryka skjortan. Jag hade förvisso redan på mig allt, men jag tyckte tiden torde räcka till att ta av skjortan och stryka den. Byxorna verkade sitta bra, men när jag skulle grensla min moppe, sprack de satans Bluffistinibrallorna hela vägen från skrevet till ryggen. Paff satt jag först kvar ett tag på mopeden, och tänkte; "Vad fan gör jag nu?". Sedan tittade jag mig försiktigt omkring, och gick sedan med stapplande steg som om jag skitit på mig, diskret in i min lägenhet igen.
Jag slängde på mig mina DC-jeans och ringde Monica; "Jag har en liten kris, byxjävlarna sprack, jag har inga byxor till kören". Hon lugnade mig dock, och menade att om det bara var sömmen som gått åt, så kunde jag hinna låna hennes symaskin och fixa brallorna.
Och det gjorde jag, så det löste sig.
Efter uppträdandet åkte jag hem till Svempa, Gäbys kille. Han, Gäby, Jonas och Olefin var där för att titta på "Idol", och vara sociala. "Heeej, gick det bra att sjunga? Du får sjunga för oss sen! Vi ska spela Trivial Pursuit, vi har bråkat om vem som ska ha dig i sitt lag, sen kom vi fram till att du får vara själv!" kverulerade Olefin, när jag klev in i den schyssta musöppnarlyan, belägen i Luleås "Söder"; Svartöstan. Mitt ego jäste en smula, och jag satte mig tillrätta vid bordet efter att ha bytt outfit inne på Svempas toalett. Det var tjejerna mot sina killar, och jag mot båda.
Jag spanade runt i lägenheten, som för att se om det kunde finnas tecken på att Linda Rosing varit där och haft sex. Det har hon nämligen, för det är BB-Mickes gamla lägenhet. Det fanns dock inga suspekta märken eller outplånliga sekretfläckar att tala om.
Jag hade himla tur med sportfrågorna, min svaga TP-punkt, och lyckades dessutom besvara en fotbollsfråga som tjejerna gick bet på. Det var en vild chansning; "Vilken holländsk klubb har Glenn Hysén spelat för?". "PSV Eindhoven" gissade jag efter att de gett upp, vilket alltså var rätt. "HAHA, jasså, jag kanske har tillräckligt med kött på benen för att döma ut Zlatan i alla fall!" hojtade jag saligt och pekade finger åt de olyckliga flickorna. Jag vann (med en del röta, det ska erkännas) mer eller mindre en promenadseger, och kan väl ha brustit lite i uppförande, rent ödmjukhetsmässigt.
Jag hällde ut mina tårtbitar och flinade. "Får jag börja om å spela?" frågade jag retfullt, varpå Gäby hotade att slå mig i huvet, och lovade att skriva elakheter om mig i sitt nästa inlägg.
Men det bjuder jag på! Det är ni väl värda, kära läsare.
Bäst just nu: Resa till tornedalen imorrn. Kul med lite miljöombyte.
Sämst just nu: Min övermaga attityd (d.v.s. sämst för alla andra, hehe)
Den hemliga kuppen.
Täby, den 5e Augusti 2006
Paret i den pittoreska förortsvillan hade just fått den sista av sina tre barn i säng. Mannen gick in i badrummet på ovanvåningen för att borsta tänderna och plocka ut linserna. Kvinnan kom in och gav honom en kram bakifrån, och betraktade honom i spegeln med kluvna tankar. "Han ser ut som en kuk med öron, en sån där lång smal en" tänkte hon, men tänkte sedan att han "ju var snäll ialla fall". Hon nafsade honom kärleksfullt lite i nacken. Mannen hade på sig ett par rödrandiga pyjamasbyxor av flanell, och nu började det hända saker i dem.
"Åh älskling, blir det nåt ikväll?" frågade mannen förhoppningsfullt, och vände sig om. Ståndet petade henne i magen. Hon sneglade på de rödrandiga pyjamasbyxorna och fnittrade till. "Det beror på, är det där ett litet cirkustält, eller är du bara glad att se mig?" retades hon. Han tog ett kraftigt tag om livet på henne, och bar ut henne till den stora dubbelsängen. Med ett upphetsat leende släppte han henne så hon studsade i madrassen.
"Jag är såklart glad å se dig, Anastasia!" morrade han fånigt. "Åh nej, vill du leka bolsjevik nu igen?" utropade hon med en suck. Hennes make tände på rollspelslekar i sängen, och hans favoritscenario var att han var en elak bolsjevik, som upptäckte att en flicka som gömt sig på Kolchosen i själva verket inte var någon mindre än Anastasia, Tsarens dotter! "Men då bör herr Kamrat Bolsjevik få veta att Anastasia har en svampinfektion mitt i Kreml just nu" informerade kvinnan sin amoröse make. Den långe mannen som just fått ner byxorna på sig själv, kom av sig en smula. "Kan du inte ta den i tvåan då, det gillar du ju, å så kan du väl doppa fittan i filmjölk, så vi blir av med kantarellerna!?" förhandlade han med bedjande hundögon.
Han hade läst i "Vi föräldrar" att man ibland kunde bota vaginala jästsvampsinfektioner med filmjölk. Han hade sedan dess fnittrat till lite dumt varenda gång han gick förbi mejerihyllan på Ica.
"Okej" gav hon med sig, "men kommer du åt mufflan med fingrarna, så lukta inte på dom sen, den luktar nog lite funky nu med svampen å det". Maken gick med på villkoren, men tänkte att han nog skulle sniffa lite på de där fingrarna sen iallafall.
De satte igång och stökade och bökade, och mannen angrepp passionerat mufflans grannhål, efter noggrannt förarbete med tumme och glidmedel. "Här kommer min store lilahuvade Leninist för att straffa dig, Anastasia!" väste mannen upphetsat. Men plötsligt avbröts han i samma stund, av att en grupp om fyra unga män och kvinnor med svarta huvor smög in i rummet, med höjda pistoler.
"Vad i hela helvetet..." utropade mannen, som just var på väg att stoppa in sin bäste lille vän i ett väldigt mörkt ställe.
De två männen och två kvinnorna drog av sig huvorna. Deras hår var ovårdat och deras smutsiga second-handkläder stank av svett och sötkvalmig haschrök. De snörvlade nervöst, och ögonen var rödsprängda.
"Tjenare Reinfeldt! Stoppa undan kuken nu, för nu så ska vi skriva historia, serru!" sade en av killarna med med ett elakt leende. Fredrik Reinfeldt stirrade häpet på inkräktarna, medan hans hustru Filippa skylde sig med täcket, och slet åt sig sin tröja. "Lukten... ni är ju för fan miljöpartister, vad i helvete är det frågan om egentligen? Vet Peter Eriksson om det här?" sade Fredrik och vädrade med näsan.
"Jag ska berätta en sak för dig, Fredrik, så du ska förstå vad som kommer att hända. Du kommer nämligen inte att vara där när det händer. Inte mentalt, iallafall" förklarade killen som verkade vara gruppens ledare. Så började han berätta. "Vår chef tror att ni kommer att vinna valet, förstår du. Ni är unga i Moderaterna, ni kommer med nåt nytt, och verkar ha sålt Svenssons på den här skiten med 'det nya arbetarpartiet'. Folk kommer inte att rösta på sossarna, serru. Göran är självgod, dryg, maktfullkomlig och tjock. Svenssons gillar inte såna tjockisar. Tjockisar ska vara som Peter Harryson och Sune Mangs, för att inte sticka folk i ögonen, fattar du? Folket har inte kommit till insikt om att vår väg är den rätta, så vi tänkte lösa det väldigt enkelt. Vi låter er vinna, men först efter att vi gjort er till våra marionetter"
Fredrik gapade med stora ögon. "E-er chef... Peter Eriksson?" stammade han med oförstående min. "Snälla, rör inte barnen" tiggde Filippa under täcket. "Äh, vi skiter väl i ungarna, det kommer aldrig att fatta nåt ändå" snäste ledaren. "Du ska hålla käften, kapitalistlakejslampa" väste en av kvinnorna åt henne, som för att pinka in revir.
Kvinnan var oprportionerligt bred över stjärten, hade beigea byxor med lårfickor och en östtysk arméjacka med DDR-flaggan på axeln. Hon hade en svartvit palestinasjal om halsen, illrött kortklippt hår och lila Dr. Martenkängor. Hon såg ut som en feministbutchflata, tänkte Filippa.
Ledaren fortsatte berätta. "Du förstår, den här planen var tänkt att sättas i verket redan valet -91. Hjärnan bakom planen heter nämligen Erich Honecker (Östtysklands siste ledare. reds. anm.). Tyvärr fängslades han innan allt var klart, men Stasiagenter hann fly med planerna och medlen för att verkställa dem. De flydde hit, och gömdes utav ett par kontakter de hade i VPK här. En av kontakterna hette Lars Ohly, och det är han som förde vidare materialet till vår chef, Birger Schlaug"
Fredrik lyssnade häpet. Det kunde inte vara sant!? "Men vad fan, han är ju inte ens språkrör längre" hasplade han ur sig förbluffat. "Nej, men det är fortfarande han som är chefen. Peter och Maria gör inget utan Birgers godkännande". Fredrik Reinfeldt stirrade misstroget på det mänskliga avskräde i form av militanta miljöpartister, som nu stod mitt i paret Reinfeldts allra privataste rum. "Ni kan dra åt helvete, era jävla Haschtomtar, vi kommer aldrig att gå med på er skit" röt han trotsigt åt klorofyllterroristerna.
"Det gör du visst, för samma sak händer nämligen med alla de andra ledarna i Alliansen ikväll" sade ledaren hotfullt, och tog fram en liten glasflaska, och en injektionspruta. "Har du sockersjuka, din fan?" hånade Fredrik trotsigt. Men ledaren fortsatte lugnt; "Och om du inte går med på det här, så fimpar vi ungarna, serru". "Snälla fredrik, gör vad de vill" tiggde Filippa gråtande. Moderatledaren kapitulerade modfälld inför hoten. "Jag gör vad ni vill, men låt bli våra barn" bad han.
"Bra" sa den unge mannen, och skvätte med sprutan. "Räck fram armen" beordrade han. "Ni ska få en dos båda två. Ta emot den med andakt, för det tog östtyska vetenskapsmän 15 år att framställa det här medlet. När ni fått i er det, kommer ni glatt att göra precis vad vi säger, ni är då i ert våld, och det är i själva verket vi som har makten i Sverige när ni vinner valet, hahaha"
Paret Reinfeldt fick hjärntvättmedlet i sig, och kände hur viljan rann ur deras kroppar, och hur den liksom ersattes av smutsiga socialistiska ideal, och ett lortigt, omoraliskt miljöpartistiskt tänkande.
"Allt... är... förlorat..." tänkte Fredrik som sin sista egna tanke, innan hans hjärna totalt korrumperades av smutsiga ideal, och en plötslig vänstervriden lust att bara leva på bidrag.
Epilog
Alliansens hjärntvättade miljöpartibulvaner vann valet den 17e september 2006. Med några bra förändringar för att behålla en del av folkets goda vilja, har de sedan dess aktivt jobbat för att göra Sverige till ett enda stort Säffle. Med dyr snus och vettlösa bensinpriser, kämpar nu medborgarna för att överleva i ett snart försvarslöst rike....
Må Karma, Clint, Odin, Buddha, Jesus eller vad ni nu tror på, vare oss nådiga.
Paret i den pittoreska förortsvillan hade just fått den sista av sina tre barn i säng. Mannen gick in i badrummet på ovanvåningen för att borsta tänderna och plocka ut linserna. Kvinnan kom in och gav honom en kram bakifrån, och betraktade honom i spegeln med kluvna tankar. "Han ser ut som en kuk med öron, en sån där lång smal en" tänkte hon, men tänkte sedan att han "ju var snäll ialla fall". Hon nafsade honom kärleksfullt lite i nacken. Mannen hade på sig ett par rödrandiga pyjamasbyxor av flanell, och nu började det hända saker i dem.
"Åh älskling, blir det nåt ikväll?" frågade mannen förhoppningsfullt, och vände sig om. Ståndet petade henne i magen. Hon sneglade på de rödrandiga pyjamasbyxorna och fnittrade till. "Det beror på, är det där ett litet cirkustält, eller är du bara glad att se mig?" retades hon. Han tog ett kraftigt tag om livet på henne, och bar ut henne till den stora dubbelsängen. Med ett upphetsat leende släppte han henne så hon studsade i madrassen.
"Jag är såklart glad å se dig, Anastasia!" morrade han fånigt. "Åh nej, vill du leka bolsjevik nu igen?" utropade hon med en suck. Hennes make tände på rollspelslekar i sängen, och hans favoritscenario var att han var en elak bolsjevik, som upptäckte att en flicka som gömt sig på Kolchosen i själva verket inte var någon mindre än Anastasia, Tsarens dotter! "Men då bör herr Kamrat Bolsjevik få veta att Anastasia har en svampinfektion mitt i Kreml just nu" informerade kvinnan sin amoröse make. Den långe mannen som just fått ner byxorna på sig själv, kom av sig en smula. "Kan du inte ta den i tvåan då, det gillar du ju, å så kan du väl doppa fittan i filmjölk, så vi blir av med kantarellerna!?" förhandlade han med bedjande hundögon.
Han hade läst i "Vi föräldrar" att man ibland kunde bota vaginala jästsvampsinfektioner med filmjölk. Han hade sedan dess fnittrat till lite dumt varenda gång han gick förbi mejerihyllan på Ica.
"Okej" gav hon med sig, "men kommer du åt mufflan med fingrarna, så lukta inte på dom sen, den luktar nog lite funky nu med svampen å det". Maken gick med på villkoren, men tänkte att han nog skulle sniffa lite på de där fingrarna sen iallafall.
De satte igång och stökade och bökade, och mannen angrepp passionerat mufflans grannhål, efter noggrannt förarbete med tumme och glidmedel. "Här kommer min store lilahuvade Leninist för att straffa dig, Anastasia!" väste mannen upphetsat. Men plötsligt avbröts han i samma stund, av att en grupp om fyra unga män och kvinnor med svarta huvor smög in i rummet, med höjda pistoler.
"Vad i hela helvetet..." utropade mannen, som just var på väg att stoppa in sin bäste lille vän i ett väldigt mörkt ställe.
De två männen och två kvinnorna drog av sig huvorna. Deras hår var ovårdat och deras smutsiga second-handkläder stank av svett och sötkvalmig haschrök. De snörvlade nervöst, och ögonen var rödsprängda.
"Tjenare Reinfeldt! Stoppa undan kuken nu, för nu så ska vi skriva historia, serru!" sade en av killarna med med ett elakt leende. Fredrik Reinfeldt stirrade häpet på inkräktarna, medan hans hustru Filippa skylde sig med täcket, och slet åt sig sin tröja. "Lukten... ni är ju för fan miljöpartister, vad i helvete är det frågan om egentligen? Vet Peter Eriksson om det här?" sade Fredrik och vädrade med näsan.
"Jag ska berätta en sak för dig, Fredrik, så du ska förstå vad som kommer att hända. Du kommer nämligen inte att vara där när det händer. Inte mentalt, iallafall" förklarade killen som verkade vara gruppens ledare. Så började han berätta. "Vår chef tror att ni kommer att vinna valet, förstår du. Ni är unga i Moderaterna, ni kommer med nåt nytt, och verkar ha sålt Svenssons på den här skiten med 'det nya arbetarpartiet'. Folk kommer inte att rösta på sossarna, serru. Göran är självgod, dryg, maktfullkomlig och tjock. Svenssons gillar inte såna tjockisar. Tjockisar ska vara som Peter Harryson och Sune Mangs, för att inte sticka folk i ögonen, fattar du? Folket har inte kommit till insikt om att vår väg är den rätta, så vi tänkte lösa det väldigt enkelt. Vi låter er vinna, men först efter att vi gjort er till våra marionetter"
Fredrik gapade med stora ögon. "E-er chef... Peter Eriksson?" stammade han med oförstående min. "Snälla, rör inte barnen" tiggde Filippa under täcket. "Äh, vi skiter väl i ungarna, det kommer aldrig att fatta nåt ändå" snäste ledaren. "Du ska hålla käften, kapitalistlakejslampa" väste en av kvinnorna åt henne, som för att pinka in revir.
Kvinnan var oprportionerligt bred över stjärten, hade beigea byxor med lårfickor och en östtysk arméjacka med DDR-flaggan på axeln. Hon hade en svartvit palestinasjal om halsen, illrött kortklippt hår och lila Dr. Martenkängor. Hon såg ut som en feministbutchflata, tänkte Filippa.
Ledaren fortsatte berätta. "Du förstår, den här planen var tänkt att sättas i verket redan valet -91. Hjärnan bakom planen heter nämligen Erich Honecker (Östtysklands siste ledare. reds. anm.). Tyvärr fängslades han innan allt var klart, men Stasiagenter hann fly med planerna och medlen för att verkställa dem. De flydde hit, och gömdes utav ett par kontakter de hade i VPK här. En av kontakterna hette Lars Ohly, och det är han som förde vidare materialet till vår chef, Birger Schlaug"
Fredrik lyssnade häpet. Det kunde inte vara sant!? "Men vad fan, han är ju inte ens språkrör längre" hasplade han ur sig förbluffat. "Nej, men det är fortfarande han som är chefen. Peter och Maria gör inget utan Birgers godkännande". Fredrik Reinfeldt stirrade misstroget på det mänskliga avskräde i form av militanta miljöpartister, som nu stod mitt i paret Reinfeldts allra privataste rum. "Ni kan dra åt helvete, era jävla Haschtomtar, vi kommer aldrig att gå med på er skit" röt han trotsigt åt klorofyllterroristerna.
"Det gör du visst, för samma sak händer nämligen med alla de andra ledarna i Alliansen ikväll" sade ledaren hotfullt, och tog fram en liten glasflaska, och en injektionspruta. "Har du sockersjuka, din fan?" hånade Fredrik trotsigt. Men ledaren fortsatte lugnt; "Och om du inte går med på det här, så fimpar vi ungarna, serru". "Snälla fredrik, gör vad de vill" tiggde Filippa gråtande. Moderatledaren kapitulerade modfälld inför hoten. "Jag gör vad ni vill, men låt bli våra barn" bad han.
"Bra" sa den unge mannen, och skvätte med sprutan. "Räck fram armen" beordrade han. "Ni ska få en dos båda två. Ta emot den med andakt, för det tog östtyska vetenskapsmän 15 år att framställa det här medlet. När ni fått i er det, kommer ni glatt att göra precis vad vi säger, ni är då i ert våld, och det är i själva verket vi som har makten i Sverige när ni vinner valet, hahaha"
Paret Reinfeldt fick hjärntvättmedlet i sig, och kände hur viljan rann ur deras kroppar, och hur den liksom ersattes av smutsiga socialistiska ideal, och ett lortigt, omoraliskt miljöpartistiskt tänkande.
"Allt... är... förlorat..." tänkte Fredrik som sin sista egna tanke, innan hans hjärna totalt korrumperades av smutsiga ideal, och en plötslig vänstervriden lust att bara leva på bidrag.
Epilog
Alliansens hjärntvättade miljöpartibulvaner vann valet den 17e september 2006. Med några bra förändringar för att behålla en del av folkets goda vilja, har de sedan dess aktivt jobbat för att göra Sverige till ett enda stort Säffle. Med dyr snus och vettlösa bensinpriser, kämpar nu medborgarna för att överleva i ett snart försvarslöst rike....
Må Karma, Clint, Odin, Buddha, Jesus eller vad ni nu tror på, vare oss nådiga.
Är det dags nu?
Idag var jag på Vårdcentralen för att kolla upp en grej. Jag trodde nämligen att det gamla fetthjärtat var på väg att säga upp sig. I drygt en veckas tid har nämligen kraftiga hjärtklappningar infunnit sig flera gånger om dagen. Nåt sånt har aldrig hänt tidigare, och det finns inget uppenbart skäl till att det ska hända nu heller. Jag dricker inte mycket kaffe, snusar inte särskilt mycket heller. Jag äter rätt bra mat, och får för det mesta tillräckligt med sömn.
Men vad vet jag? Kanske kärlkramp? Farmor och Morfar har det ju, och inte vet jag om det kan komma när man är 28. Migrän är ju en slags kärlkramp, och det fick jag ju när jag var 12. "Hjärtmuskelinflammation", har jag tänkt, liksom "Aortabråck". Jag ser framför mig hur tjockisblod, likt saftsås med klumpar av risgrynsgröt, pumpas fram av ett svagt och svullet hjärta, i kalkspröda och bråckstinna blodkärl.
Skamsen över att redan vid 28 vara på väg att ta ner skylten p.g.a. igenproppat fetthjärtheffainfarkt, har jag inte heller sagt något till någon, utan dolt det som om det vore Syfilis. Jag ringde därför till Vårdcentralen igår, och förklarade hur det låg till. Sköterskan som svarade i luren lät som en trevlig flicka, någon att leka "gömma bult" med. Om man inte vore svårt hjärtsjuk, vill säga. Hon tyckte jag skulle komma in, men hade slut på tider för dagen.
Jag ringde därför i morse igen, varvid samma sköterska svarade igen. Jag fick tid 09:50, hos min gamle husläkare från Porsön. Han var tydligen förflyttad hit. Det lugnade mig, för det är den bäste läkaren jag har träffat. I receptionen satt inte någon läcker sköterska att gömma bult med, utan bara en grå 50-plusare med senilsnoddar på de grova, genomskinliga glasögonbågarna. "Falsk jävla marknadsföring" tänkte jag, och sneglade på telefonen framför henne.
Jag fick komma in till min gamle läkare Gustav Petterson, och började förklara hur det låg till. Jag förekom honom med att berätta om mina sömn- och kaffevanor. Han lyssnade noga och
ställde frågor, varpå jag fick "sitta upp på britsen" och "ta av mig på överkroppen"
(OBS! Det är inte gossen på bilden som skrivit inlägget). Det fick mig att tänka på den där läkaren i "Scrubs" som jämt ber folk ta av sig byxorna, även om det bara skulle råka vara halsont. Nå, han lyssnade med stetoskopet, och tog mitt blodtryck. Det var som vanligt bra, 125/75. Förra gången det togs låg det på 120/70, och jag noterade lite konfunderat höjningen. Han berättade att det lät bra och att allt hittills verkat normalt, men att "det är ju sällan man lyckas pricka in att kolla just när sådan där episoder kommer". Jag höll med, och kände mig lite som "Pojken som ropade Varg".
Jag blev ivägskickad med en lapp för att få ett EKG-prov taget, och hamnade i ett rum med fler medelålders sköterskor. En av dem satte elektroder på mig, och bad mig slappna av. Jag låg och slappade lite på en brits, varpå sköterskan tog bort elektroderna. Det luggades. Jag fick en utskrift med mig, och skickades tillbaka till Gustav Petterson. Denne konstaterade att allt såg bra ut, och att jag verkade helt frisk, men att man kunde göra en mer ljuplodande utredning. Patienten får då med sig en dosa hem, som under ett dygn registrerar det som händer. Jag skulle höra av mig inom en vecka om det inte blev bättre, så skulle vi fundera på det då.
Jag var nöjd med detta, och har i efterhand förstått att orsaken är hormoniell. Det är som vanligt min massiva testosteronproduktion som är skurken i dramat. Jag är ju en så manlig man. Dessutom har det visat sig att hjärtklappningarna stabiliseras när jag tar en snus. Sedär, jag löste gåtan själv, och hade dessutom medicin hemma.
Sweet!
När det till slut skulle vara dags, då jag vid 88 drunknat i en bubbelpool rökandes heroin med ett halvdussin Isländska flygvärdinnor efter en bastant skaldjursbuffé med fri sprit, så är det iaf klart att det blir Gäby som bör ta över bloggen, iaf om man ska ha mina lättköpta läsares kommentarer som riktmärken.
Bäst just nu: I'm invincible!
Sämst just nu: Jag rusade iväg till jobbet, var sen, bröt mot lagen flera gånger under färden, satte mig ner med Martin för att ge honom sin mat. In kommer då en assistent till, och det visar sig att jag är ledig idag. Nåja, det var ju lite gött ändå, så jag kunde skriva ett inlägg.
Men vad vet jag? Kanske kärlkramp? Farmor och Morfar har det ju, och inte vet jag om det kan komma när man är 28. Migrän är ju en slags kärlkramp, och det fick jag ju när jag var 12. "Hjärtmuskelinflammation", har jag tänkt, liksom "Aortabråck". Jag ser framför mig hur tjockisblod, likt saftsås med klumpar av risgrynsgröt, pumpas fram av ett svagt och svullet hjärta, i kalkspröda och bråckstinna blodkärl.
Skamsen över att redan vid 28 vara på väg att ta ner skylten p.g.a. igenproppat fetthjärtheffainfarkt, har jag inte heller sagt något till någon, utan dolt det som om det vore Syfilis. Jag ringde därför till Vårdcentralen igår, och förklarade hur det låg till. Sköterskan som svarade i luren lät som en trevlig flicka, någon att leka "gömma bult" med. Om man inte vore svårt hjärtsjuk, vill säga. Hon tyckte jag skulle komma in, men hade slut på tider för dagen.
Jag ringde därför i morse igen, varvid samma sköterska svarade igen. Jag fick tid 09:50, hos min gamle husläkare från Porsön. Han var tydligen förflyttad hit. Det lugnade mig, för det är den bäste läkaren jag har träffat. I receptionen satt inte någon läcker sköterska att gömma bult med, utan bara en grå 50-plusare med senilsnoddar på de grova, genomskinliga glasögonbågarna. "Falsk jävla marknadsföring" tänkte jag, och sneglade på telefonen framför henne.
Jag fick komma in till min gamle läkare Gustav Petterson, och började förklara hur det låg till. Jag förekom honom med att berätta om mina sömn- och kaffevanor. Han lyssnade noga och
ställde frågor, varpå jag fick "sitta upp på britsen" och "ta av mig på överkroppen"
(OBS! Det är inte gossen på bilden som skrivit inlägget). Det fick mig att tänka på den där läkaren i "Scrubs" som jämt ber folk ta av sig byxorna, även om det bara skulle råka vara halsont. Nå, han lyssnade med stetoskopet, och tog mitt blodtryck. Det var som vanligt bra, 125/75. Förra gången det togs låg det på 120/70, och jag noterade lite konfunderat höjningen. Han berättade att det lät bra och att allt hittills verkat normalt, men att "det är ju sällan man lyckas pricka in att kolla just när sådan där episoder kommer". Jag höll med, och kände mig lite som "Pojken som ropade Varg".Jag blev ivägskickad med en lapp för att få ett EKG-prov taget, och hamnade i ett rum med fler medelålders sköterskor. En av dem satte elektroder på mig, och bad mig slappna av. Jag låg och slappade lite på en brits, varpå sköterskan tog bort elektroderna. Det luggades. Jag fick en utskrift med mig, och skickades tillbaka till Gustav Petterson. Denne konstaterade att allt såg bra ut, och att jag verkade helt frisk, men att man kunde göra en mer ljuplodande utredning. Patienten får då med sig en dosa hem, som under ett dygn registrerar det som händer. Jag skulle höra av mig inom en vecka om det inte blev bättre, så skulle vi fundera på det då.
Jag var nöjd med detta, och har i efterhand förstått att orsaken är hormoniell. Det är som vanligt min massiva testosteronproduktion som är skurken i dramat. Jag är ju en så manlig man. Dessutom har det visat sig att hjärtklappningarna stabiliseras när jag tar en snus. Sedär, jag löste gåtan själv, och hade dessutom medicin hemma.
Sweet!
När det till slut skulle vara dags, då jag vid 88 drunknat i en bubbelpool rökandes heroin med ett halvdussin Isländska flygvärdinnor efter en bastant skaldjursbuffé med fri sprit, så är det iaf klart att det blir Gäby som bör ta över bloggen, iaf om man ska ha mina lättköpta läsares kommentarer som riktmärken.
Bäst just nu: I'm invincible!
Sämst just nu: Jag rusade iväg till jobbet, var sen, bröt mot lagen flera gånger under färden, satte mig ner med Martin för att ge honom sin mat. In kommer då en assistent till, och det visar sig att jag är ledig idag. Nåja, det var ju lite gött ändå, så jag kunde skriva ett inlägg.
Minnen ur en trädgård
Se där, folk verkar nöjda med Gäbys prestation. Kommentaren "Jag tycker det var ett fantastiskt inlägg, som Higges när han är som bäst" verkar dock en smula övermaga. Ehuru omöjlig att överskatta, och älskvärd som få, så måste man ändock konstatera att vi har att göra med en kvinna som var tvungen att åka till Indien för att upptäcka att det är ett otäckt lortställe.
Jag minns än idag när jag upptäckte att Indien är ett otäckt ställe. Jag var nog blott 5 år gammal, och satt klistrad framför vår gamla 26-tums Luxor. Det var någon slags dramadokumentär, om livet för en liten pojke i en indisk by. Pojken skuttade runt med någon slags slangbella och hittade på jävelskap, och allt föreföll vara frid och fröjd. Dessvärre dök det upp en människoätande Leopard, och den kunde utan större problem ta sig in i folkets sketna hyddor, som knappt var försedda med ordentliga dörrar.
Då visste jag att Indien, det är en vidrig plats. Nu, drygt 20 år senare, så känner jag en massa folk som varit där, och ingen av dem har något positivt att säga. Jag vill inte säga "ja, det kunde jag väl för fan berättat för dig innan du åkte" alltför ofta, för jag är ju en ödmjuk människa.
En annan, något mindre ödmjuk människa, är min 10år äldre kusin Danne. Danne är från Dalarna, och han var den roligaste människa jag visste när jag var liten. Mest för att han hittade på en massa skit och lärde mig dumheter, då vi bodde hos farmor och farfar i Östra Ljungby om somrarna. Han lärde mig att torrt gräs brinner om man låter solen lysa på det igenom ett förstoringsglas, han lärde mig att marsvin bajsar om man petar dom i magen, och han lärde mig att äta hundchoklad.
Hunden, för vilken chokladen var menad, var en urgammal och senil Springer Spaniel, vid namn Rollo. Rollo var 17 år, och saknade det mesta utav syn och hörsel. Ibland följde Rollo efter en, och om man då gick in i ett rum och stängde dörren efter sig, hördes strax ett mycket underhållande "bonk", då blindskaftet till jycke inte ont anande gick in i dörren.
Farfar hade ett stort trädgårdsland, man kunde i princip spendera hela dagarna med att lalla runt och snaska i sig Vinbär, röda, svarta och vita, Persilja, Smultron, Gräslök, Nätmeloner, Rädisor, Morötter, Plommon, såväl "Victoria"
som stora gula och små lila sorter. Vidare fanns även Päron, Äpplen, Dill, Squash, Kronärtskockor Åkerbär, Krusbär och krusbär/vinbärshybrider. Det fanns även något som hette "Kålrabbi", vilken uppenbarligen var djävulens rotfrukt. Usch.
Allra mest åtrådda var dock de stora svartröda Biggarråerna i farfars stora Biggarråträd. Jag var dock alltför liten och höjdrädd för att kunna förse mig likt min korpulente kusin Dan, och min aplike storebror. Frustrerad tvingades jag stå nedanför, och se på när de åt sig till diarré på de fantastiska bären, 5-6 meter ovanför huvudet på mig. Ibland kastade de åt mig något, ibland kastade de bären på mig, och någon gång spottades det kärnor efter mig.
Ingenting annat än ren och skär jävla kommunism, alltså!
Kusin Dannes vidare historia är ett unikum av firmafestsex, transvestiter, ormuppfödning, bilaffärer, fastighetsaffärer, oetiska uppraggningar, brist på självdistans och Las Vegasresor. Han är värd ett eget blogginlägg, och det kommer så småningom.
Damien och Keyser: Jo, svensk film har i princip varit usel sedan Thor Modéen tog ner skylten. Undantagen finns dock, i form av exempelvis "Göta Kanal" (uppföljaren diskuterar vi inte), "Fyra Nyanser av brunt", "Torsk på Talinn", "Vi hade i alla fall tur med vädret" (inspelad helt i och omkring Luleå), Roy Anderssons "En kärlekshistoria", "Jägarna" tack vare Jähkels prestation, samt "G", tack vare Magnus Uggla. Har jag missat någon? Oh, "Repmånad" och "Sällskapsresan" 1,2 och 3. Tja, sen måste man ju nämna "Den enfaldige mördaren", allt med Ernst-Hugo, samt av egna, nostalgiska skäl; "Hunden som log".
Stabilast just nu: Gäby,
en vikarierande kraft att räkna med.
(Kortet är från vår
episka PDOL-sväng, 2006)
Sämst just nu: Statsministern. Jag hoppas kärringen hans får vestibulit. Jag önskar även att Finansministern drar på sig muterad syfilis, och tappar näsan. Chockhöja skatten på snus, höja bränsleskatten, försöka privatisera Absolut Vodka, och kräva slakt på försvaret? Jag hävdar fortfarande att det inte är borgare som tagit makten, utan en stor konstellation utav miljöpartistiska bulvaner. DET ÄR TAMEJFAN DAGS FÖR REVOLUTION SNART, ERA FÖRBANNADE JÄVLA ARSLEN!
Jag minns än idag när jag upptäckte att Indien är ett otäckt ställe. Jag var nog blott 5 år gammal, och satt klistrad framför vår gamla 26-tums Luxor. Det var någon slags dramadokumentär, om livet för en liten pojke i en indisk by. Pojken skuttade runt med någon slags slangbella och hittade på jävelskap, och allt föreföll vara frid och fröjd. Dessvärre dök det upp en människoätande Leopard, och den kunde utan större problem ta sig in i folkets sketna hyddor, som knappt var försedda med ordentliga dörrar.
Då visste jag att Indien, det är en vidrig plats. Nu, drygt 20 år senare, så känner jag en massa folk som varit där, och ingen av dem har något positivt att säga. Jag vill inte säga "ja, det kunde jag väl för fan berättat för dig innan du åkte" alltför ofta, för jag är ju en ödmjuk människa.
En annan, något mindre ödmjuk människa, är min 10år äldre kusin Danne. Danne är från Dalarna, och han var den roligaste människa jag visste när jag var liten. Mest för att han hittade på en massa skit och lärde mig dumheter, då vi bodde hos farmor och farfar i Östra Ljungby om somrarna. Han lärde mig att torrt gräs brinner om man låter solen lysa på det igenom ett förstoringsglas, han lärde mig att marsvin bajsar om man petar dom i magen, och han lärde mig att äta hundchoklad.
Hunden, för vilken chokladen var menad, var en urgammal och senil Springer Spaniel, vid namn Rollo. Rollo var 17 år, och saknade det mesta utav syn och hörsel. Ibland följde Rollo efter en, och om man då gick in i ett rum och stängde dörren efter sig, hördes strax ett mycket underhållande "bonk", då blindskaftet till jycke inte ont anande gick in i dörren.
Farfar hade ett stort trädgårdsland, man kunde i princip spendera hela dagarna med att lalla runt och snaska i sig Vinbär, röda, svarta och vita, Persilja, Smultron, Gräslök, Nätmeloner, Rädisor, Morötter, Plommon, såväl "Victoria"
som stora gula och små lila sorter. Vidare fanns även Päron, Äpplen, Dill, Squash, Kronärtskockor Åkerbär, Krusbär och krusbär/vinbärshybrider. Det fanns även något som hette "Kålrabbi", vilken uppenbarligen var djävulens rotfrukt. Usch. Allra mest åtrådda var dock de stora svartröda Biggarråerna i farfars stora Biggarråträd. Jag var dock alltför liten och höjdrädd för att kunna förse mig likt min korpulente kusin Dan, och min aplike storebror. Frustrerad tvingades jag stå nedanför, och se på när de åt sig till diarré på de fantastiska bären, 5-6 meter ovanför huvudet på mig. Ibland kastade de åt mig något, ibland kastade de bären på mig, och någon gång spottades det kärnor efter mig.
Ingenting annat än ren och skär jävla kommunism, alltså!
Kusin Dannes vidare historia är ett unikum av firmafestsex, transvestiter, ormuppfödning, bilaffärer, fastighetsaffärer, oetiska uppraggningar, brist på självdistans och Las Vegasresor. Han är värd ett eget blogginlägg, och det kommer så småningom.
Damien och Keyser: Jo, svensk film har i princip varit usel sedan Thor Modéen tog ner skylten. Undantagen finns dock, i form av exempelvis "Göta Kanal" (uppföljaren diskuterar vi inte), "Fyra Nyanser av brunt", "Torsk på Talinn", "Vi hade i alla fall tur med vädret" (inspelad helt i och omkring Luleå), Roy Anderssons "En kärlekshistoria", "Jägarna" tack vare Jähkels prestation, samt "G", tack vare Magnus Uggla. Har jag missat någon? Oh, "Repmånad" och "Sällskapsresan" 1,2 och 3. Tja, sen måste man ju nämna "Den enfaldige mördaren", allt med Ernst-Hugo, samt av egna, nostalgiska skäl; "Hunden som log".
Stabilast just nu: Gäby,
en vikarierande kraft att räkna med. (Kortet är från vår
episka PDOL-sväng, 2006)Sämst just nu: Statsministern. Jag hoppas kärringen hans får vestibulit. Jag önskar även att Finansministern drar på sig muterad syfilis, och tappar näsan. Chockhöja skatten på snus, höja bränsleskatten, försöka privatisera Absolut Vodka, och kräva slakt på försvaret? Jag hävdar fortfarande att det inte är borgare som tagit makten, utan en stor konstellation utav miljöpartistiska bulvaner. DET ÄR TAMEJFAN DAGS FÖR REVOLUTION SNART, ERA FÖRBANNADE JÄVLA ARSLEN!
Gäby's story: av Gäby
Jag är 27 år gammal, en ytterst deprimerande ålder. Ungdomsrabatterna är borta, man får erbjudanden om att prenumerera på damtidningar, och frekventa frågor om "Är det inte dags för barn snart, innan det är försent?" Tiden när man fortfarande kunde vara "ung och lovande" på något område är för länge sedan över. Man riskerar dessutom att bli lämnad för någon flicksnärta som just gått ut gymnasiet, strålar av livsglädje och aldrig haft en cellulit; en farhåga som resulterar i en avsky mot samtliga kvinnor i ålderskategorier under min egen.
Min ambition är att bli sjuksköterska, även benämnt Slutty Nurse. Tre års utbildning för det senare, ett livslångt lärande för det förra. Mina två år som singel har dessutom renderat i viktigare kunskap än mina två år som student; vem bryr sig om var mjälten sitter, hur man gör hjärt-och-lungräddning och hur man bäst tar hand om en förstoppning när man kan nå insikt om den manliga rasens mentala underlägsenhet och därifrån utveckla den perfekta raggtekniken (att helt oanmält sitta fast som en sugfisk på någons ansikte har funkat bäst för mig, eller hur Svempa?)
Som många andra av oss oseriösa åttiotalister har jag ägnat mig åt den överskattade aktiviteten "varit ute och rest", det vill säga utnyttjat den dåliga ekonomin i underutvecklade länder och spenderat en femma per dag på en bambubungalow och ätit ris med grön, röd eller gul curry (i underutvecklade länder finns bara ett sätt att smaksätta maten). Genom att åberopa ett plötsligt intresse för att upptäcka världen och finna sig själv kan man dock dölja det något mer oädla syftet att få leva lyxliv på tretusen kronor i månaden.
Medelst att få möjlighet att utföra mina behov i ett hål i golvet och bli förföljd av sexuellt frustrerade indier ska alltså mitt liv ha blivit berikat. Jag betackar mig. Ska jag berätta vad jag lärt mig av att möta främmande kulturer? Att jag inte tycker om främmande kulturer. Världen är en dålig plats att vara på för en person som vid resor utanför Luleå med omnejd trycker handväskan mot bröstet i panik och är beredd att när som helst få ett skott i nacken (jag har oerhört svaga nerver).
Ambitionen med resan var dock att mitt i den smällkalla vintern komma tillbaka till fäderneslandet snygga, bruna och världsvana. Efter ca åtta dagar hade vardagen och lättjan infunnit sig och planen var skrotad.
Min reskamrat var dock av en annan kaliber; nämligen den vansinniga. Halv åtta, medan jag låg bakfull, steg hon upp varje dag för att springa längs Goas stränder, där mängder av västerländska turister låg och tände av efter gårdagens ecstacy-tripp. Fy fan vad exotiskt. När hon och jag lovade varandra att inte dricka länge än till klockan ett så var det hon som ställde mobilen (ja, det är sant) och lydigt hällde ut det som var kvar av sin Bucket och jag som låg på stranden klockan sju på morgonen och skrek åt en stackars nittonåring från Täby att jag var ölguden och ville döpa honom. Om skapandet kom även ur bakfylleångest, vore jag Rembrandt och min värld en något vackrare plats dagen efter.
Asien är en plats dit blekfeta, öldrickande, arbetslösa haschrökande svenskar åker för att komma bort från sin ohälsosamma livsstil och kan spendera ÄNNU lite mindre tid åt jobbsökandet och mer tid åt att dricka öl, röka hasch och bli bleka och feta. Så är det.
Bäst just nu enligt Gäby: Min ambition att återge konversationer med Higge lika skoningslöst såsom han har lämnat ut oss på internet. In your face bitch!
Sämst just nu enligt Gäby: Att min egen kulinariska dröm Bananlikördrinken i lördags i kombination med fuck-you spelet har gjort att jag inte minns en enda konversation.
Viveln
Olefin ringde ikväll. Hon tror sig ha problem med skadedjur, då hon och hennes kille Jonas hittat ett par märkliga insekter uppe vid taklisten i vardagsrummet. Ikväll hade hon hittat en ny mystisk insekt i sin lägenhet, och fångat den i en burk så jag skulle få se den och eventuellt identifiera den. Jag är ju biolog, och utöver min digra kunskap om vaginor, växter och däggdjur, så vet jag litegrann om insekter också.
Jag lovade att komma förbi och titta på den när jag skulle hämta mina kvarglömda grejer. Efter några minuter på moppen var jag framme. Jonas öppnade i knullrufs och en vacker svart t-shirt med en bild av Clint Eastwood på. Han hämtade burken och visade krypet, med Olefin ängsligt sneglande på tryggt avstånd. Hon hade knullrufs, en röd MUF-tröja med texten "Enjoy Capitalism", och ett par svarta mysbyxor med ett par svarta stringtrosor skamlöst exponerade ovanför rumpan.
Jag tittade forskande på det lilla krypet, en grådassig liten skalbagge med lång nos. "Jaha... det här är ju en Vivel, det är en grupp skalbaggar... man ser att det är en Vivel på den långa snabeln...
vegetarianer är dom..." förklarade jag, nöjd med mig själv (obs, det är inte viveln på bilden som är med i inlägget. Vivlar kallas ofta även "Snytbaggar" efter den karakteristiska nosen, eller "Snytet").
Olefin gjorde stora ögon över att få veta vad det var, och frågade ängsligt vart dom bodde, vad dom äter, vart dom kunnat komma ifrån och hur man blev av med dom. Jag svarade efter bästa förmåga. Jonas föreslog "Radar X", och jag instämde i att det nog var en bra idé. Olefin verkade dock anse att det bästa nog var att ringa Anticimex. Jag gled in på andra saker med Jonas, men hon ledde bestämt tillbaka samtalet till det mest väsentliga. "Jaja, men den här Viveln, vart kan dom bo nånstans?".
Den hade gjort henne otrygg, Viveln.
I fredags såg vi Christer Lindarw på stan. Det var lite obehagligt, för då kom jag att tänka på Flinkman! Som tur var, så var Flinkman inte med på stan. När jag var liten var jag rädd att det skulle vara något stort kattdjur under sängen, nu är jag lite ängslig att det ska vara Flinkman som ligger därunder, och väntar på att få beröva min stjärt sin oskuldsfullhet. Kishti är en sak, hon behöver jag inte frukta, för jag är inte tvålfager och spädlemmad. Men man kan omöjligt veta vart man har Flinkman.
Lotta: Hjärtekrossare där! Jag har vaknat i några bisarra situationer hemma hos tjejer. En gång stod en gris i vardagsrummet och skrek, och en annan gång vaknade jag i Eslöv. De gångerna smet jag utan att göra någon större grej av det hela, men det bemöttes i efterhand med bitterhet. En annan gång på morgonen frågade jag därför bruden om hennes nummer, varpå hon frågade "Vad ska du med det till?". Så hur ska man veta?
Bäst just nu: Mjölk med lingonsylt.
Sämst just nu: "Ett öga rött" filmen som är gjord efter en bok av Jonas Hassen Khemiri. Jag har inte sett skiten, och tänker inte göra det heller. Varför? För trailern har visats om och om och om igen i teve, och dialogen verkar totalt sinnesbefriad.
Flickan: Du pratar roligt
Pojken: Där jag kommer ifrån, där pratar alla så (Rinkeby? reds. anm)
Flickan: vad heter mobil då?
Pojken: Mobilish
Flickan: Flagga?
Pojken: De e dööh dööh... FLADDERFLAGGISH!
Pojken: Vet du hur man säger "världens vackraste tjej"?
Flickan: (skakar på huvudet)
Pojken: "En fin guzzilago"
Har Jonas Hassen Khemiri skrivit så i boken? Har han med flit gjort sin romanfigur dum i huvudet? Det är fullständigt groteskt. Menar ungjäveln att "Världens vackraste" betyder "En fin" på ish-språket, eller hur tänker han? Det gör mig mycket upprörd. Har någon sett filmen? Får dumungen scora med bruden som verkar svälja det där svamlet? Det skulle göra mig än mer upprörd.
Jag lovade att komma förbi och titta på den när jag skulle hämta mina kvarglömda grejer. Efter några minuter på moppen var jag framme. Jonas öppnade i knullrufs och en vacker svart t-shirt med en bild av Clint Eastwood på. Han hämtade burken och visade krypet, med Olefin ängsligt sneglande på tryggt avstånd. Hon hade knullrufs, en röd MUF-tröja med texten "Enjoy Capitalism", och ett par svarta mysbyxor med ett par svarta stringtrosor skamlöst exponerade ovanför rumpan.
Jag tittade forskande på det lilla krypet, en grådassig liten skalbagge med lång nos. "Jaha... det här är ju en Vivel, det är en grupp skalbaggar... man ser att det är en Vivel på den långa snabeln...
vegetarianer är dom..." förklarade jag, nöjd med mig själv (obs, det är inte viveln på bilden som är med i inlägget. Vivlar kallas ofta även "Snytbaggar" efter den karakteristiska nosen, eller "Snytet").Olefin gjorde stora ögon över att få veta vad det var, och frågade ängsligt vart dom bodde, vad dom äter, vart dom kunnat komma ifrån och hur man blev av med dom. Jag svarade efter bästa förmåga. Jonas föreslog "Radar X", och jag instämde i att det nog var en bra idé. Olefin verkade dock anse att det bästa nog var att ringa Anticimex. Jag gled in på andra saker med Jonas, men hon ledde bestämt tillbaka samtalet till det mest väsentliga. "Jaja, men den här Viveln, vart kan dom bo nånstans?".
Den hade gjort henne otrygg, Viveln.
I fredags såg vi Christer Lindarw på stan. Det var lite obehagligt, för då kom jag att tänka på Flinkman! Som tur var, så var Flinkman inte med på stan. När jag var liten var jag rädd att det skulle vara något stort kattdjur under sängen, nu är jag lite ängslig att det ska vara Flinkman som ligger därunder, och väntar på att få beröva min stjärt sin oskuldsfullhet. Kishti är en sak, hon behöver jag inte frukta, för jag är inte tvålfager och spädlemmad. Men man kan omöjligt veta vart man har Flinkman.
Lotta: Hjärtekrossare där! Jag har vaknat i några bisarra situationer hemma hos tjejer. En gång stod en gris i vardagsrummet och skrek, och en annan gång vaknade jag i Eslöv. De gångerna smet jag utan att göra någon större grej av det hela, men det bemöttes i efterhand med bitterhet. En annan gång på morgonen frågade jag därför bruden om hennes nummer, varpå hon frågade "Vad ska du med det till?". Så hur ska man veta?
Bäst just nu: Mjölk med lingonsylt.
Sämst just nu: "Ett öga rött" filmen som är gjord efter en bok av Jonas Hassen Khemiri. Jag har inte sett skiten, och tänker inte göra det heller. Varför? För trailern har visats om och om och om igen i teve, och dialogen verkar totalt sinnesbefriad.
Flickan: Du pratar roligt
Pojken: Där jag kommer ifrån, där pratar alla så (Rinkeby? reds. anm)
Flickan: vad heter mobil då?
Pojken: Mobilish
Flickan: Flagga?
Pojken: De e dööh dööh... FLADDERFLAGGISH!
Pojken: Vet du hur man säger "världens vackraste tjej"?
Flickan: (skakar på huvudet)
Pojken: "En fin guzzilago"
Har Jonas Hassen Khemiri skrivit så i boken? Har han med flit gjort sin romanfigur dum i huvudet? Det är fullständigt groteskt. Menar ungjäveln att "Världens vackraste" betyder "En fin" på ish-språket, eller hur tänker han? Det gör mig mycket upprörd. Har någon sett filmen? Får dumungen scora med bruden som verkar svälja det där svamlet? Det skulle göra mig än mer upprörd.
Fuck you.
Igår spelade vi vad vi kallar "fuck you-spelet". Det är ett studentikost, men underhållande kortspel som uppfunnits för att folk ska bli berusade. Det har säkert många namn, men det går till så att man helt enkelt lägger en kortlek på bordet, och sen får var och en dra ett kort. Om man t.ex. dra ett ess, så blir det "vattenfall", d.v.s. alla måste dricka, och ingen får sluta förrän personen före slutar. Korten mellan 5 och 10 brukar innebära att personen som drar ett av dessa får dela ut klunkar till medspelarna av det antal som står på kortet. Kungen kan innebära "Personlig regel", d.v.s. den som drar detta kort får hitta på en regel som medspelarna måste följa. Jag brukar hitta på att man måste titulera mig "Ers nåd" när man tilltalar mig. Att hitta på att man inte får gå på toaletten innan mig är också en höjdare.
Om någon bryter mot reglerna måste denne dricka straffklunkar. Ett kort, kanske knekt, brukar innebära "tummen", jag hatar "tummen". Personen som får knekten får nämligen närsomhelst under spelets gång lägga sin tumme på bordskanten. Personerna vid bordet måste då göra på samma sätt, och den som är sist med sin tumme måste dricka straffklunkar. Vanligen upptäcker jag inte "tummen" förrän alla sitter och glor hånflinande på mig med tummarna på bordet. Jag brukar nämligen vara för upptagen med att sitta och gotta mig åt att bli kallad "Ers nåd", eller håna någon kissnödig stackare.
"Vattenfall" brukar vara skoj också, speciellt om jag har en full öl. Vill jag vara elak, och kanske straffa sällskapet för "tummen" kan jag då tömma ölen rätt upp och ner, och då ta god tid på mig. Igår avslöjade Olefin att jag är tacksam att spela med, eftersom jag följer reglerna hela tiden istället för att bryta dom, och ta en straffklunk istället, som vissa taktiker gör.
Det här med att notera mina manér och karaktärsdrag har förresten blivit ett obekvämt nöje i vissa av mina kamratkretsar. I somras kröp det t.ex. fram att Gäby, Olefin och Jonas suttit på ett fik i Stockholm och gjort narr av min person i min frånvaro, genom att härma mig. Att göra mig till driftkucku är inte bara rasistiskt (ehuru i mitt fall överlägsna, så är skåningar en etnisk minoritet häruppe)och svagsint, det är dessutom dumdristigt.
Jag ämnar nämligen sätta samtliga av dessa individer på plats. Hur? Jo, genom att utsätta dom för det genialaste practical joket som någonsin uppfunnits. Jag rekomenderar er att testa det själva, det är mycket enkelt. Stoppa en köttbuljongtärning i offrets duschmunstycke! Efter duschen kommer offret att förargas över att håret fortfarande är flottigt, och dessutom har en unken arom. HAHAHA!
Håll med om att det är ett schysst bus.
Bäst just nu: Min nya radiostyrda minihelikopter från teknikmagasinet. Fy faaaan så kul.
Sämst just nu: Att jag måste dra på mig byxor och leta föda.
Usch och fy.
Nu sitter jag hos Olefin igen, och det känns som en evighet innan pizzeriorna öppnar. Huvudet är tomt och tungt, magen är i uppror, och själen rastlös och frustrerad. Hilfe! Det blev många Dry Martini igår, jag kommer nog aldrig att kunna dricka Gin igen.
Vad fan är det förresten med Ayesha? Varenda varenda gång man går in på en nyhetssajt så är hon där på bild, och jag förstår verkligen inte varför. Kvällspressen verkar älska henne. Jag tror att det är för att hon är en rultig, minoritetstillhörande kvinna med usel klädsmak, som trots det har "lyckats"; hon är artist och "skivbolagsdirektör" som producerar sin egen musik. Men hon kan ju inte sälja något, för hennes musik är smal och dålig, och jag har aldrig hört någon som (dra åt helvete, nu rapade jag upp smaken av Gin och Vermouth, oj så äckligt) gillar henne eller hennes musik.
Hon fick dessutom uppdraget att programledare för "Sommartoppen", något hon säkert gjorde bra. Hon verkar ju trots allt vara en vettig typ när man läser intervjuer med henne. Alltså trots att hon är en dålig musiker med kass klädsmak och helt uppenbart en vänstermänniska med trist kravmärkt ekomat i skafferiet och en del klädplagg utav hampa, en växt hon förövrigt gärna röker, om man ska tro hennes dåliga texter (typ; "pass the blunt, and do the funny stunt").
Själv saknar jag Gry Forsell som "Sommartoppen"-programledare. Vi var hemskt förälskade i henne när vi var i moppeåldern, jag och mina kamrater. Ivrigt väntade man sedan på att hon skulle vika ut sig i Slitz, men när hon väl gjorde det, så var hon alltför påklädd, och dessutom iförd nån jäkla boxningsmundering. Man såg inte ens de mindre viktiga delarna (ansiktet) ordentligt. Nu sitter hon med Adam Alsing i nåt knävla radioprogram som inte sänds häruppe. Vi är utlämnade till Rix och Lugna favoriter, och dylik skit.
Bäst just nu: Ingenting!
Sämst just nu: Gin!
Vad fan är det förresten med Ayesha? Varenda varenda gång man går in på en nyhetssajt så är hon där på bild, och jag förstår verkligen inte varför. Kvällspressen verkar älska henne. Jag tror att det är för att hon är en rultig, minoritetstillhörande kvinna med usel klädsmak, som trots det har "lyckats"; hon är artist och "skivbolagsdirektör" som producerar sin egen musik. Men hon kan ju inte sälja något, för hennes musik är smal och dålig, och jag har aldrig hört någon som (dra åt helvete, nu rapade jag upp smaken av Gin och Vermouth, oj så äckligt) gillar henne eller hennes musik.
Hon fick dessutom uppdraget att programledare för "Sommartoppen", något hon säkert gjorde bra. Hon verkar ju trots allt vara en vettig typ när man läser intervjuer med henne. Alltså trots att hon är en dålig musiker med kass klädsmak och helt uppenbart en vänstermänniska med trist kravmärkt ekomat i skafferiet och en del klädplagg utav hampa, en växt hon förövrigt gärna röker, om man ska tro hennes dåliga texter (typ; "pass the blunt, and do the funny stunt").
Själv saknar jag Gry Forsell som "Sommartoppen"-programledare. Vi var hemskt förälskade i henne när vi var i moppeåldern, jag och mina kamrater. Ivrigt väntade man sedan på att hon skulle vika ut sig i Slitz, men när hon väl gjorde det, så var hon alltför påklädd, och dessutom iförd nån jäkla boxningsmundering. Man såg inte ens de mindre viktiga delarna (ansiktet) ordentligt. Nu sitter hon med Adam Alsing i nåt knävla radioprogram som inte sänds häruppe. Vi är utlämnade till Rix och Lugna favoriter, och dylik skit.
Bäst just nu: Ingenting!
Sämst just nu: Gin!
Good times.
Jag fluppade fram bloggen och skulle till att skriva ett inlägg, men så kändes det tomt i huvet. Så gick jag in på Aftonbajset för att leta inspiration. Genast fick jag ångra min dumhet. 
Där var hon på bild igen, den allra mest orena, hon vars sköte kommer att framföda antikrist, den slemmiga kärringen med en röd moj i sin flottiga, klimakteriekallsvettiga panna. Usch. Se på henne, skåda hennes monumentala obehaglighet!
Hon har så klart uttalat sig lystet över någon svagsint idoldeltagare igen, någon "Knut". Grattis rekvisita-avdelningen, ännu en förbrukad jurystol som det bara är att bränna. "Fan gubbar, nu såsade den där gamla dröppelsuggan ner en stol till för oss med sitt onämnbara sekret, hennes stolförbrukning kommer att ha kostat mer än Swartlings lön när den här säsongen är över!"
Denne Knut visar sig förresten vara ett odrägligt arsel av väl tilltagna proportioner. Enligt Olefin ska han ha ett förflutet som modell, och ha sagt något i stil med "jag har gjort allt, påklätt, naket, straight och gay". Grattis Knut, du är ett luder. Inte bara vilket luder som helst, utan ett luder som enligt en löpsedel har smitit rattfull från en olycksplats. HA!
Men när jag läste det här i Aftonbajset, bestämde jag mig för att inte blogga om vidrigheterna, för de saknar ju egentligen relevans, eller hur?
Så jag tänkte tillbaka på mitt liv, för att se om jag kunde komma på nåt kul från förr att blogga om. Och visst kunde jag ju det. Min gamle käre vän och "partner in crime", Anders Norberg, vars dåligt tajmade samlag med sin broders kvinna under familjens julfirande jag tidigare skildrat på blogdog, är en outsinlig inspirationskälla.
På den gamla goda tiden (2000-2001), då jag bodde i Adak,
Västerbotten, så delade han och jag på ett hus med två lägenheter. Det var ett par s.k. "pensionärslägenheter" i en gul barrackliknande byggnad. Vi hade varsitt stort kök, en rejäl toalett med egen tvättmaskin, samt ett stort rum med sovalkov. Hushållström + motorvärmare ingick i det facila priset av 2000 riksdaler i månaden. Min lägenhet var spartanskt inredd med kabeltrummor och lånade möbler, min gultigrerade katt Maximus höll rätt på ohyran, i garderoben stod mina fiskespön och mitt gevär, och utanför min senapsgula Volvo 144 från 1971, med 56 000 mil på mätaren.
Anders lägenhet var pedantiskt inredd och mestadels stylad utav hans ömma moder. Han höll noga rent, trots att han var (är) en manslampa och en drinkare. Mellan våra toaletter gick en ventilationstrumma, genom vilken vi kunde höra varandra. Anders hörde då jag hade min dåvarande flickvän på besök, och jag hörde då han satt och bakissket på lördagarna och söndagarna. Vi umgicks flitigt, och satt ofta hos varandra då vi var bakis och filosoferade över vad som egentligen hänt dagen före.
En gång då jag kom över till honom, hade han ännu inte klivit upp. Bredvid honom låg en söt tjej med långt hår, rosa stringtrosor och en kedja till ett hundkoppel runt halsen. Josefin Väst hette hon, och var en ny förmåga på baksätesscenen i Malå (samhället vars kommun Adak ligger i). "Jaha..." hälsade jag de båda, och tog en klunk av en Dr. Pepper jag hade med mig, och bakade en pris "General". "Tjena Skåne, ids du kast hit dosan åt mä, i vard' fan ta en snus" hälsade Anders trött, varpå jag räckte honom sin dosa "Ettan" från bordet som han önskat.
Jag såg på honom att han verkade obekväm med att Josefin låg kvar i sängen, då han inte längre hade någon "användning" för henne. Nu var han dessutom nykter (nåja) och hade förlorat det filter som fyllan förser en med, och som filtrerar bort jobbigt tjejtjatter. "Jaha, ni har provat nya grepp?" undrade jag, och pekade på tjejens halskedja. Det var något hon lyckats få med sig i fyllan från någon fest och haft som en ploj, förklarade hon.
"Men du prenumererar iaf?" sade jag och pekade med Dr. Pepperflaskan mot hennes rosa stringtrosor med glansigt tryck på. Jag kände igen modellen, Apagnu (min dåvarande flickvän) hade ett par likadana, och dessa hade kommit med posten, eftersom man tydligen kan prenumerera på trosor. Josefin Väst verkade imponerad över att jag liksom magiskt visste att hon fick trosorna på posten, och höll sedan en utläggning om hur bra det var att prenumerera på underkläder sådär.
Det var bara en av många helgmorgnar. En annan morgon kom jag över till Anders efter en ganska grundlig rotblöta, och han var både lidande och full i skratt på samma gång. "Höhöhö, vet du va ja ha' gjord?" undrade han, och det kunde jag ju inte veta. Men då Anders brukar komma hem efter fest och fylla, är han som många av oss andra ganska hungrig. Han tar då en ost- eller kaviarsmörgås på knäckebröd, eller liknande, innan han går i säng.
Denna morgon hade dock hans farsa hunnit besöka honom innan jag kom in. Anders låg kvar i sängen, och farsan hans ropade då undrande vad fan han hade sysslat kvällen innan. I köket hittade nämligen den förundrade fadern Anders lilla runda skärbräda i trä, ungefär stor som en tallrik, alldeles perfekt smörad och försedd med ett lager Kalles Kaviar. I fyllan hade min käre kamrat inte alls uppfattat skillnaden mellan de två materialen knäckebröd och trä. Huruvida han försökt ta en tugga förtäljer inte historien.
Pentex: Jo, de är jävligt dyra att försäkra, EU-mopparna.
Bäst just nu: Imorrn är det fest, och jag och Biffen kommer som sagt att lägga ribban. Idag spådde Gäby att jag skulle komma att "få till det", och jag har dessutom varit på Systemet och tjackat en flaska Gin och en Vermouth. På Coop kompletterade jag med en burk oliver: japp, jag ska blanda Dry Martinis! Varför? För att Frank och Dino drack dem.
Sämst just nu: Borgarnas skrattretande försvarspolitik. Snart är vi lika försvarslösa som bakbundna miljöpartister med byxorna nerdragna och ringmuskeln insmord.
Där var hon på bild igen, den allra mest orena, hon vars sköte kommer att framföda antikrist, den slemmiga kärringen med en röd moj i sin flottiga, klimakteriekallsvettiga panna. Usch. Se på henne, skåda hennes monumentala obehaglighet!Hon har så klart uttalat sig lystet över någon svagsint idoldeltagare igen, någon "Knut". Grattis rekvisita-avdelningen, ännu en förbrukad jurystol som det bara är att bränna. "Fan gubbar, nu såsade den där gamla dröppelsuggan ner en stol till för oss med sitt onämnbara sekret, hennes stolförbrukning kommer att ha kostat mer än Swartlings lön när den här säsongen är över!"
Denne Knut visar sig förresten vara ett odrägligt arsel av väl tilltagna proportioner. Enligt Olefin ska han ha ett förflutet som modell, och ha sagt något i stil med "jag har gjort allt, påklätt, naket, straight och gay". Grattis Knut, du är ett luder. Inte bara vilket luder som helst, utan ett luder som enligt en löpsedel har smitit rattfull från en olycksplats. HA!
Men när jag läste det här i Aftonbajset, bestämde jag mig för att inte blogga om vidrigheterna, för de saknar ju egentligen relevans, eller hur?
Så jag tänkte tillbaka på mitt liv, för att se om jag kunde komma på nåt kul från förr att blogga om. Och visst kunde jag ju det. Min gamle käre vän och "partner in crime", Anders Norberg, vars dåligt tajmade samlag med sin broders kvinna under familjens julfirande jag tidigare skildrat på blogdog, är en outsinlig inspirationskälla.
På den gamla goda tiden (2000-2001), då jag bodde i Adak,
Västerbotten, så delade han och jag på ett hus med två lägenheter. Det var ett par s.k. "pensionärslägenheter" i en gul barrackliknande byggnad. Vi hade varsitt stort kök, en rejäl toalett med egen tvättmaskin, samt ett stort rum med sovalkov. Hushållström + motorvärmare ingick i det facila priset av 2000 riksdaler i månaden. Min lägenhet var spartanskt inredd med kabeltrummor och lånade möbler, min gultigrerade katt Maximus höll rätt på ohyran, i garderoben stod mina fiskespön och mitt gevär, och utanför min senapsgula Volvo 144 från 1971, med 56 000 mil på mätaren. Anders lägenhet var pedantiskt inredd och mestadels stylad utav hans ömma moder. Han höll noga rent, trots att han var (är) en manslampa och en drinkare. Mellan våra toaletter gick en ventilationstrumma, genom vilken vi kunde höra varandra. Anders hörde då jag hade min dåvarande flickvän på besök, och jag hörde då han satt och bakissket på lördagarna och söndagarna. Vi umgicks flitigt, och satt ofta hos varandra då vi var bakis och filosoferade över vad som egentligen hänt dagen före.
En gång då jag kom över till honom, hade han ännu inte klivit upp. Bredvid honom låg en söt tjej med långt hår, rosa stringtrosor och en kedja till ett hundkoppel runt halsen. Josefin Väst hette hon, och var en ny förmåga på baksätesscenen i Malå (samhället vars kommun Adak ligger i). "Jaha..." hälsade jag de båda, och tog en klunk av en Dr. Pepper jag hade med mig, och bakade en pris "General". "Tjena Skåne, ids du kast hit dosan åt mä, i vard' fan ta en snus" hälsade Anders trött, varpå jag räckte honom sin dosa "Ettan" från bordet som han önskat.
Jag såg på honom att han verkade obekväm med att Josefin låg kvar i sängen, då han inte längre hade någon "användning" för henne. Nu var han dessutom nykter (nåja) och hade förlorat det filter som fyllan förser en med, och som filtrerar bort jobbigt tjejtjatter. "Jaha, ni har provat nya grepp?" undrade jag, och pekade på tjejens halskedja. Det var något hon lyckats få med sig i fyllan från någon fest och haft som en ploj, förklarade hon.
"Men du prenumererar iaf?" sade jag och pekade med Dr. Pepperflaskan mot hennes rosa stringtrosor med glansigt tryck på. Jag kände igen modellen, Apagnu (min dåvarande flickvän) hade ett par likadana, och dessa hade kommit med posten, eftersom man tydligen kan prenumerera på trosor. Josefin Väst verkade imponerad över att jag liksom magiskt visste att hon fick trosorna på posten, och höll sedan en utläggning om hur bra det var att prenumerera på underkläder sådär.
Det var bara en av många helgmorgnar. En annan morgon kom jag över till Anders efter en ganska grundlig rotblöta, och han var både lidande och full i skratt på samma gång. "Höhöhö, vet du va ja ha' gjord?" undrade han, och det kunde jag ju inte veta. Men då Anders brukar komma hem efter fest och fylla, är han som många av oss andra ganska hungrig. Han tar då en ost- eller kaviarsmörgås på knäckebröd, eller liknande, innan han går i säng.
Denna morgon hade dock hans farsa hunnit besöka honom innan jag kom in. Anders låg kvar i sängen, och farsan hans ropade då undrande vad fan han hade sysslat kvällen innan. I köket hittade nämligen den förundrade fadern Anders lilla runda skärbräda i trä, ungefär stor som en tallrik, alldeles perfekt smörad och försedd med ett lager Kalles Kaviar. I fyllan hade min käre kamrat inte alls uppfattat skillnaden mellan de två materialen knäckebröd och trä. Huruvida han försökt ta en tugga förtäljer inte historien.
Pentex: Jo, de är jävligt dyra att försäkra, EU-mopparna.
Bäst just nu: Imorrn är det fest, och jag och Biffen kommer som sagt att lägga ribban. Idag spådde Gäby att jag skulle komma att "få till det", och jag har dessutom varit på Systemet och tjackat en flaska Gin och en Vermouth. På Coop kompletterade jag med en burk oliver: japp, jag ska blanda Dry Martinis! Varför? För att Frank och Dino drack dem.
Sämst just nu: Borgarnas skrattretande försvarspolitik. Snart är vi lika försvarslösa som bakbundna miljöpartister med byxorna nerdragna och ringmuskeln insmord.
Den slutgiltiga lösningen på Norgefrågan?
Jag vaknade i morse med en mycket märklig dröm i färskt minne. Dagen före hade jag drömt att vag var på en plats dit människor kom för att dö. Jag träffade Peter Wallenberg där, och tackade honom gråtmilt och fjäskande för vad han och hans släkt uträttat för Sverige.
Drömmen i morse var av det bisarrare slaget. Jag drömde att jag hade ett hus, ett ställe vid ett skogsbryn. Det fanns mycket mark till, och på den stod långa rader av barracker, vilka var inhägnade med taggtrådsprydda stängsel. Det var helt enkelt ett koncentrationsläger, mitt koncentrationsläger. Plötsligt dök ett gäng myndighetspersoner upp, och de hade assistans av militären.
De sade att de ämnade anhålla mig för mina brott. "Vilka jävla brott?" undrade jag. Då rev de grindarna i taggtrådstängslet, och släppte ut de utmärglade halvdöda ifrån de bruna barrackerna. "Vad kallar du det där då, va?" undrade chefspersonen bland myndighetsmännen, och pekade på de levande skeletten. "Jamen det är bara Norrmän, jag har ju hittat den slutgiltiga lösningen!" förklarade jag, för det var det. Barrackerna var fulla utav Norrmän, som jag hållt inspärrade och svultit ut.
HAHA! Vart fan kom det ifrån!? Stilla dig, mitt undermedvetna!
Vidare har jag överlämnat lösenordet till bloggen till Gäby nu, för att hon ska kunna skriva ett testinlägg och presentera sig. Vi får väl se vad det blir.
Ikväll på jobbet, såg jag en del av "Du är vad du äter" med supermilfen Anna Skipper. Hon var igång och drev med en stackars tjockis igen. Det var nåt stackars fruntimmer som var yogalärare, men som var på väg att bli för fet för sitt jobb, eftersom hon åt för mycket ost. "Nu ska vi få bort den här ostmagen" sade Anna Skipper, och liksom klappsmekte tjockisens mage, som om den var en gammal förstoppad cancerhund som skulle motas in till veterinären för att få sin sista spruta.
Jag fnissade lite behärskat, men började genast gnissla tänder för mig själv i en fantasi om att jag fångade henne genom att slå armarna om hennes lår bakifrån, och bita henne hårt i röven. GRRRR! Hon blir förskräckt och flyr, och jag jagar henne runt huset, endast iförd vita tubsockor! "COME TO BUTTHEAD!"
Martin: Usch, det var väl ändå lite i överkant?
Bäst just nu: Den "g-star" jacka jag hittade på Brothers, samt snus, General.
Sämst just nu: Det kallare vädret.
Drömmen i morse var av det bisarrare slaget. Jag drömde att jag hade ett hus, ett ställe vid ett skogsbryn. Det fanns mycket mark till, och på den stod långa rader av barracker, vilka var inhägnade med taggtrådsprydda stängsel. Det var helt enkelt ett koncentrationsläger, mitt koncentrationsläger. Plötsligt dök ett gäng myndighetspersoner upp, och de hade assistans av militären.
De sade att de ämnade anhålla mig för mina brott. "Vilka jävla brott?" undrade jag. Då rev de grindarna i taggtrådstängslet, och släppte ut de utmärglade halvdöda ifrån de bruna barrackerna. "Vad kallar du det där då, va?" undrade chefspersonen bland myndighetsmännen, och pekade på de levande skeletten. "Jamen det är bara Norrmän, jag har ju hittat den slutgiltiga lösningen!" förklarade jag, för det var det. Barrackerna var fulla utav Norrmän, som jag hållt inspärrade och svultit ut.
HAHA! Vart fan kom det ifrån!? Stilla dig, mitt undermedvetna!
Vidare har jag överlämnat lösenordet till bloggen till Gäby nu, för att hon ska kunna skriva ett testinlägg och presentera sig. Vi får väl se vad det blir.
Ikväll på jobbet, såg jag en del av "Du är vad du äter" med supermilfen Anna Skipper. Hon var igång och drev med en stackars tjockis igen. Det var nåt stackars fruntimmer som var yogalärare, men som var på väg att bli för fet för sitt jobb, eftersom hon åt för mycket ost. "Nu ska vi få bort den här ostmagen" sade Anna Skipper, och liksom klappsmekte tjockisens mage, som om den var en gammal förstoppad cancerhund som skulle motas in till veterinären för att få sin sista spruta.
Jag fnissade lite behärskat, men började genast gnissla tänder för mig själv i en fantasi om att jag fångade henne genom att slå armarna om hennes lår bakifrån, och bita henne hårt i röven. GRRRR! Hon blir förskräckt och flyr, och jag jagar henne runt huset, endast iförd vita tubsockor! "COME TO BUTTHEAD!"
Martin: Usch, det var väl ändå lite i överkant?
Bäst just nu: Den "g-star" jacka jag hittade på Brothers, samt snus, General.
Sämst just nu: Det kallare vädret.
Ung på nytt.
Äntligen kan jag ta mig fram på roligare sätt än med bussen. Nu är jag nämligen mopedist igen. Jag har t.o.m. hunnit med att rejsa idag. Lindholm har köpte en Aerox för att kärringen hans ska kunna ha bilen, och han fick ordentligt med smisk. "Har du dragit nån plugg eller nåt?" frågade han. Och det har jag faktiskt inte, det verkar helt enkelt som att mopedslynan älskar fart.
Vidare verkar det inte vara någon som helt kan lösa filmfrågan. Tydligen syftade Stalin inte på en specifik film, utan på olika klipp på youtube med soldater som säger "Get some, get some" när de beskjuter araber. Nå, det beror med största sannolikhet på att de sett för mycket på den underbara filmen "Full Metal Jacket", något som Allbin kunde. Helikoptern är dock inte den klassiska och fantastiska "UH-1 Huey" från Bell, utan den lite charmigt fula "Sikorsky Seahorse". För den som orkar kan kultscenen på under 2 minuter ses här.
På tal om "Full Metal Jacket", så kan ett av alla skäl till att man alltid ska driva med tyskar när man får chansen, ses här! Ganska tragiskt egentligen. Psyko-Bob träffade en tysk när han jobbade i USA, som tyckte att Sean Connery var mycket bättre på tyska. Han såg nämligen för första gången i sitt liv en odubbad film med denne gigant på bio då han kom till USA, och blev då alltså besviken. Vilken dumjävel!
För att kompensera alla kvinnliga läsare som nu sitter och suckar över hur tråkigt det är med intressanta saker som helikoptrar och krigsfilmer, så lägger jag upp den här länken. Jag vet att ni gillar det...
Stalin: Vad inkonsekvent och diffus du är. Förvisso inget ovanligt för er sort.
Bäst just nu: Min moppe, "Snäjken".
Sämst just nu: Kishti. Hon är äcklig. Inte äcklig på ett "svalbona-i-svalbosoppan-är-gjorda-av-svalornas-snor"-sätt, utan mer på ett "jag-har-kesoflytningar-rinnande-längs-låren-som -jag-låter-min-katt-slicka-bort"-sätt.
Vidare verkar det inte vara någon som helt kan lösa filmfrågan. Tydligen syftade Stalin inte på en specifik film, utan på olika klipp på youtube med soldater som säger "Get some, get some" när de beskjuter araber. Nå, det beror med största sannolikhet på att de sett för mycket på den underbara filmen "Full Metal Jacket", något som Allbin kunde. Helikoptern är dock inte den klassiska och fantastiska "UH-1 Huey" från Bell, utan den lite charmigt fula "Sikorsky Seahorse". För den som orkar kan kultscenen på under 2 minuter ses här.
På tal om "Full Metal Jacket", så kan ett av alla skäl till att man alltid ska driva med tyskar när man får chansen, ses här! Ganska tragiskt egentligen. Psyko-Bob träffade en tysk när han jobbade i USA, som tyckte att Sean Connery var mycket bättre på tyska. Han såg nämligen för första gången i sitt liv en odubbad film med denne gigant på bio då han kom till USA, och blev då alltså besviken. Vilken dumjävel!
För att kompensera alla kvinnliga läsare som nu sitter och suckar över hur tråkigt det är med intressanta saker som helikoptrar och krigsfilmer, så lägger jag upp den här länken. Jag vet att ni gillar det...
Stalin: Vad inkonsekvent och diffus du är. Förvisso inget ovanligt för er sort.
Bäst just nu: Min moppe, "Snäjken".
Sämst just nu: Kishti. Hon är äcklig. Inte äcklig på ett "svalbona-i-svalbosoppan-är-gjorda-av-svalornas-snor"-sätt, utan mer på ett "jag-har-kesoflytningar-rinnande-längs-låren-som -jag-låter-min-katt-slicka-bort"-sätt.
Kort respons.
Stalin: Mer än dubbelt så mycket i skatt? Inkomstskatt eller? Vad är det för stalinist som pröjsar drygt 11000 i inkomstskatt? Då är du ju högavlönad!? Det finns inget värre än högavlönade som är kommunister, usch!
Damien: Nää, men du är och nosar i rätt riktning... Ledtråd: "Animal Mother", fundera vidare på helikoptern.
Martin: De är inga kampsportsnördar, utan de är ofta lajvare som känner att de gör något "på riktigt", och får genuin svärdsträning som kan komma till pass då de ska dräpa Orcher i skogen, eller vad man nu gör på ett lajv.
Keyser: Nä, de e ju värsta grymma Snäjken. Ful, eller hur? Nu sitter jag och väntar på att skiten ska bli färdig hos handlarn så jag slipper ta äckelbussen hem.
Malin: Erkänn att du tyckte du kanske ändå kunde testat göra laxen jag tipsade om när pizzan var uppäten?
Damien: Nää, men du är och nosar i rätt riktning... Ledtråd: "Animal Mother", fundera vidare på helikoptern.
Martin: De är inga kampsportsnördar, utan de är ofta lajvare som känner att de gör något "på riktigt", och får genuin svärdsträning som kan komma till pass då de ska dräpa Orcher i skogen, eller vad man nu gör på ett lajv.
Keyser: Nä, de e ju värsta grymma Snäjken. Ful, eller hur? Nu sitter jag och väntar på att skiten ska bli färdig hos handlarn så jag slipper ta äckelbussen hem.
Malin: Erkänn att du tyckte du kanske ändå kunde testat göra laxen jag tipsade om när pizzan var uppäten?
Uppånerneråupp.
5446 kronor på räkningar, det har jag bränt sen jag fick lön från nya, och semesterersättning från gamla kneget. Fan vad skönt det är att pröjsa el, boende och CSN, bara sådär. Jag känner framförallt att jag fått så mycket för pengarna, när jag nu sitter här i minoritetsghettot med en undermålig utbildning och en gammal PC som enda strömsugande inredningsdetalj. Men jag är inte bitter, inte alls.
Imorrn ska jag ha en moppe, och jag ska ynka och gnida och gnälla tills de bjuder på lås och hjälm också, de leda svinen.
All makt åt Folke!
Men seriöst, 783 spänn för elen? Vad har hänt sedan jag bodde på Borgaregatan i Lycksele och pröjsade 234 spänn i kvartalet? Jag känner mig som en gammal gubbjävel! "När jag var i din ålder så fick jag tre strutar bröstkarameller å kandisocker nere hos handlarn för 25 öre, å ja körde min gamla Rumi 7 gånger mellan Örkelljunga å Hälsingborg för en tvåkrona!".
Det är inte ens riktig el från Barsebäck heller, det är nån jävla surrogatelektricitet som de fått fram genom att förstöra fina fiskevatten, och lägga hela byar under ytan. "Luleå Energi", ni kan suga min söndagsemibånge, samt hoppa å skita!
I kväll lockade jag körens yngre damer (de som bara är ca 12 år äldre än mig) till glada fnitter under fikat med fraser som "jo, visst kan jag ju rulla på r:en, fast det är ju obehagligt!". Man kan plocka många lätta poäng med den här jävla dialekten, det är helt säkert. Men sjungandet är ingen lek, vi ska uppträda i Haparanda den 16e december, och då ska vi sjunga svinsvåra sånger i stämmor.
För att få hjälp med att hitta melodin bättre gick jag efter kören till min gode vän Fanjunkaren. Där kom jag till idel klarheter. Det här är diskussionen som följde.
Jag: Fan du måste hjälpa mig med melodin till den här djävulslåten. Kan du spela in den här notraden som är tenorernas, på nåt band med din tvärflöjt? Då kan jag följa den bättre och öva.
Fanjunkaren: Jag spelar inte TVÄRFLÖJT, din fan, jag spelade Klarinett! Jag har läst din blogg, det är tamejfan förtal, det är vad det är! Jag försökte kommentera, men det gick inte då, annars jävlar!
Jag: Hehe... jaaaaa juuuust det.... Klarinett var det ju... förlåt... hehe... Vilken tabbe!
Fanjunkaren: Ja! Förresten kan du väl tanka ner något program och ta melodin i det istället!?
Jag: Jaaaa juuuust det.... det är ju mycket enklare. Fan jag skulle haft min Amiga 500 häruppe! Då hade jag bara dragit igång "Appetizer" och tryckt in noterna där!
Fanjunkaren: Ja...
Fotnot: En klarinett är ju MYCKET grymmare än en tvärflöjt, den kommer ju lätt upp i samma imponatorfaktor som en Stratta eller nåt.
Keyser: Jag skulle föreslå att du letar upp en bidé och sköljer bort det där gruset som sitter och skaver i vaginan. Eller att du åker NER till "Ängelholms Södra" och får nå schyssta Bensodiazepiner utskrivna, så du kan chilla bort kärringsvängningarna och dina hysteriska vibbar.
Pentex: Har det verkligen undgått dig att jag är född i Stidsvig utanför Klippan, och gjort lumpen som flottiljtaxichaffis på F10? Japp, jag kan Ängelholm! Haha, Saloon.... Kult, på gott och ont.
Moar: Jag trodde du skulle plocka den! Du måste vara mer på bettet!
Stalin: Det är en fantastiskt bra film det där. Lätt bästa rullen av den regissören. Jag ska fan tanka ner den bums!
Dagens fråga: Ja, vilken film är det egentligen vi menar? (såvida inte "Stalin" råkade få till ett härligt filmcitat av rena slumpen) Och i vilken sorts helikopter yttras orden? Vinnaren får bestämma ämne i onsdagens blogg.
Bäst just nu: All the greens... Imorrn är jag motorburen igen. Tvåtaktsmotorburen, mmmmm....
Sämst just nu: Lite halsont.
Imorrn ska jag ha en moppe, och jag ska ynka och gnida och gnälla tills de bjuder på lås och hjälm också, de leda svinen.
All makt åt Folke!
Men seriöst, 783 spänn för elen? Vad har hänt sedan jag bodde på Borgaregatan i Lycksele och pröjsade 234 spänn i kvartalet? Jag känner mig som en gammal gubbjävel! "När jag var i din ålder så fick jag tre strutar bröstkarameller å kandisocker nere hos handlarn för 25 öre, å ja körde min gamla Rumi 7 gånger mellan Örkelljunga å Hälsingborg för en tvåkrona!".
Det är inte ens riktig el från Barsebäck heller, det är nån jävla surrogatelektricitet som de fått fram genom att förstöra fina fiskevatten, och lägga hela byar under ytan. "Luleå Energi", ni kan suga min söndagsemibånge, samt hoppa å skita!
I kväll lockade jag körens yngre damer (de som bara är ca 12 år äldre än mig) till glada fnitter under fikat med fraser som "jo, visst kan jag ju rulla på r:en, fast det är ju obehagligt!". Man kan plocka många lätta poäng med den här jävla dialekten, det är helt säkert. Men sjungandet är ingen lek, vi ska uppträda i Haparanda den 16e december, och då ska vi sjunga svinsvåra sånger i stämmor.
För att få hjälp med att hitta melodin bättre gick jag efter kören till min gode vän Fanjunkaren. Där kom jag till idel klarheter. Det här är diskussionen som följde.
Jag: Fan du måste hjälpa mig med melodin till den här djävulslåten. Kan du spela in den här notraden som är tenorernas, på nåt band med din tvärflöjt? Då kan jag följa den bättre och öva.
Fanjunkaren: Jag spelar inte TVÄRFLÖJT, din fan, jag spelade Klarinett! Jag har läst din blogg, det är tamejfan förtal, det är vad det är! Jag försökte kommentera, men det gick inte då, annars jävlar!
Jag: Hehe... jaaaaa juuuust det.... Klarinett var det ju... förlåt... hehe... Vilken tabbe!
Fanjunkaren: Ja! Förresten kan du väl tanka ner något program och ta melodin i det istället!?
Jag: Jaaaa juuuust det.... det är ju mycket enklare. Fan jag skulle haft min Amiga 500 häruppe! Då hade jag bara dragit igång "Appetizer" och tryckt in noterna där!
Fanjunkaren: Ja...
Fotnot: En klarinett är ju MYCKET grymmare än en tvärflöjt, den kommer ju lätt upp i samma imponatorfaktor som en Stratta eller nåt.
Keyser: Jag skulle föreslå att du letar upp en bidé och sköljer bort det där gruset som sitter och skaver i vaginan. Eller att du åker NER till "Ängelholms Södra" och får nå schyssta Bensodiazepiner utskrivna, så du kan chilla bort kärringsvängningarna och dina hysteriska vibbar.
Pentex: Har det verkligen undgått dig att jag är född i Stidsvig utanför Klippan, och gjort lumpen som flottiljtaxichaffis på F10? Japp, jag kan Ängelholm! Haha, Saloon.... Kult, på gott och ont.
Moar: Jag trodde du skulle plocka den! Du måste vara mer på bettet!
Stalin: Det är en fantastiskt bra film det där. Lätt bästa rullen av den regissören. Jag ska fan tanka ner den bums!
Dagens fråga: Ja, vilken film är det egentligen vi menar? (såvida inte "Stalin" råkade få till ett härligt filmcitat av rena slumpen) Och i vilken sorts helikopter yttras orden? Vinnaren får bestämma ämne i onsdagens blogg.
Bäst just nu: All the greens... Imorrn är jag motorburen igen. Tvåtaktsmotorburen, mmmmm....
Sämst just nu: Lite halsont.
Bondbeundran och Kendo.
När jag var liten älskade jag James Bond. Jag älskar fortfarande James Bond (med undantag för den hädiska skiten som Pierce Brosnan gjort förstås) det ska erkännas. Jag och min gode vän Sigge hade en period i mellanstadiet då vi lånade och såg alla bondfilmer som fanns. Min favoritbond är givetvis Roger Moore, och en av de bästa filmerna han medverkade i, var "Moonraker".
Jag och Sigge tyckte givetvis alla skurkarna var svincoola, och allra svincoolast var "Jaws", killen med ståltänderna ni vet. Sen kom "Scaramanga", d.v.s. mannen med den gyllene pistolen, sen kom jättenegern med stålarmen i "Leva låta dö" och sen "Oddjob", den onde, tjocke kinesen som kastar sin hatt på folk. "Ernst Stavro Blofeldt", Spectrechefen som sitter i rullstol och smeker en vit perserkatt hela tiden, var ju rätt cool också. Han hade dock inga schyssta skills.
Jag och Sigge ville ju leka att vi var någon av de grymma skurkarna, men det fanns ett problem. Vi hade varken ståltänder, stålarmar, guldpistoler eller vassa hattar. Vi hade inte ens en rullstol och en kattjävel. Sigges familj hade ett par smällfeta gamla cockerspaniels, men de skulle knappast vara en kraft att räkna med vid ett eventuellt försök att vinna världsherravälde. De var heller inte ens hälften så snygga som "Hugo Drax's" dobermanns.
Vi fann dock på råd. I "Moonraker" var ärkeskurken "Hugo Drax" förste hantlangare en illasinnad asiat vid namn "Chan", med Kendo som främsta specialitet. Bond hade ihjäl fanskapet genom att slänga ner honom i en flygel. Jag och Sigge kollade upp det där vapnet som man använder i Kendo, den s.k. "Shinai", d.v.s. en svärdsattrapp byggd av ihopsatta bamburibbor. Det stod givetvis genast klart att det var ett fånigt skitvapen, nämligen i princip en vanlig käpp.
Om vi dock verkligen ville vara Bondskurkar, så var denne "Chan" med sin Kendopinne den ende vars vapen vi verkligen kunde återskapa en någorlunda brukbar kopia utav. Det drällde nämligen utav prydnadsbambu i trädgårdarna i Stidsvig. Så vi snodde en massa bambu, och gjorde våra egna Kendopinnar.
Vi tröttnade fort på tramset, men fortsatte att sno bambu hos en speciell familj rätt länge ändå. De var nämligen från Danmark, och vi snodde bambun och rensade den mitt framför deras ytterdörr. Sen låg vi en bit bort och lyssnade när kärringen i huset släppte ut katten och såg vad som hänt. Det blev alltid en underhållande ramsa svordomar på Danska. Ibland monterade vi isär gubbens gräsklippare också, och placerade då några av delarna i familjen prydnadsdamm. Hähä!
Det där kriminella beteendet hade vi dock goda grunder till, vilket jag kanske återkommer till i ett annat inlägg.
Därefter reflekterade jag inte över Kendo på många år. Inte förrän jag praktiserade på en möglig högstadieskola som lärarkandidat för ett par år sedan. Då kom nämligen en av dessa elever som är lite efter i utvecklingen och inte börjar intressera sig för tjejer förräns i gymnasiet, om någonsin, till skolan i Kendoutstyrsel och med riktig Kendokäpp. Det var någon temadag, vag minns inte så noga, och han ville visa upp sin hobby. Mycket inlevelsefullt demonstrerade den späde, långhårige gossen hur man gick tillväga, då man gjorde utfall med bambukäppen.
"KI-AAH" Skulle man skrika då man högg, och han visade tjutande och viftande vilken energi man fick i slagen, om man skrek "KI-AAH". Jag bad inom mig för gossens skull, att han snart skulle få testiklarna nersläppta i påsen, och börja intressera sig för tuttar och mopeder innan han satt fast för hårt i asocialitetens och nörderiets träsk.
Då jag en tid senare spatserade runt inne på Ica-affären vid universitetet och letade bratwurst på extrapris, fick jag se två andra utövare av sporten stå i kassakön. De hade gått till affären i sina Kendoklänningar, och hade käpparna stickandes ut ur väskorna. Karaktärerna gick inte att ta miste på, det var utan tvekan universitetstudenter som läste någon teknisk ingenjörsutbildning.
Magra, bleka och med byråkrattrista glasögon under råttfärgade stripiga luggar, stod de och diskuterade torrheter i kön. De skrattade åt sådant som inte var roligt, och flackade stressande med sina glansiga ögon, och slog omedelbart bort blicken om den mötte någon annans. En av dem hade lyckats att odla fram något slags skäggsurrogat, som p.g.a. testosteronbrist var glesare än en bokskog i Ruhrområdet.
"Jag sätter min förhud och alla tomburkar i lägenheten på att de där lyssnar på Rammstein" tänkte jag roat, samtidigt som jag lite sorgset konstaterade att de utan tvekan skulle ha kvar sin oskuld till medelåldern, såvida de inte stötte på ett par mycket barmhärtiga och bestämda flickor.
Kendo är alltså en nördsport, hade jag nu konstaterat. Den vinner dessutom lite extra status i nördvärlden då det är en lite ovanlig kampsport här i landet, och därmed har en viss undergroundkaraktär. Jag kikade vad som stod att läsa om sporten på Wikipedia, och fick då konstaterat att det verkligen är nördsporternas Rolls Royce, strax före Frisbee-Golf.
Det stod nämligen att Kendo är stort i dess hemland Japan. "I Japan är det dock en av de vanligaste budoarterna; oerhört många japaner har tränat kendo i skolan" stod det att läsa i texten. Eftersom "oerhört många japaner" även är utpräglade nördar, torde alltså min åsikt vara bevisligen riktig.
Visserligen hyser jag stor beundran för en del av den japanska kulturen. Maten såklart, och så har jag själv ett japanskt svärd här. Men det är ju främst en nyttopryl, min sista försvarslinje om någon kriminell representant för någon missgynnad minoritet skulle lyckas ta sig in i lägenheten och erövra slagträet vid dörren, och försöka stjäla allt mitt guld. Testa angripa missgynnade minoriteter med bambupinnar. Ni blir knivade direkt.
Keyser: man kommer ju uppifrån stan och kör ner mot tågstationen. Högsta punkten utgörs ju för fan av brandstationen. Du har uppenbarligen gjorts otillräknelig utav all sodomi ni utsätter varandra för på västkusten. Vad tråkigt, hörru. Higge 1 - Keyser 0. Sweeeet!
Bäst just nu: Mest troligt mopedköp på tisdag.
Sämst just nu: Jag trampade med mina massiva skånska benmuskler av en trampa på min trogna gamla "Rex Populär" igårkväll, och fick cykla med ett ben hem till ghettot.
Jag och Sigge tyckte givetvis alla skurkarna var svincoola, och allra svincoolast var "Jaws", killen med ståltänderna ni vet. Sen kom "Scaramanga", d.v.s. mannen med den gyllene pistolen, sen kom jättenegern med stålarmen i "Leva låta dö" och sen "Oddjob", den onde, tjocke kinesen som kastar sin hatt på folk. "Ernst Stavro Blofeldt", Spectrechefen som sitter i rullstol och smeker en vit perserkatt hela tiden, var ju rätt cool också. Han hade dock inga schyssta skills.
Jag och Sigge ville ju leka att vi var någon av de grymma skurkarna, men det fanns ett problem. Vi hade varken ståltänder, stålarmar, guldpistoler eller vassa hattar. Vi hade inte ens en rullstol och en kattjävel. Sigges familj hade ett par smällfeta gamla cockerspaniels, men de skulle knappast vara en kraft att räkna med vid ett eventuellt försök att vinna världsherravälde. De var heller inte ens hälften så snygga som "Hugo Drax's" dobermanns.
Vi fann dock på råd. I "Moonraker" var ärkeskurken "Hugo Drax" förste hantlangare en illasinnad asiat vid namn "Chan", med Kendo som främsta specialitet. Bond hade ihjäl fanskapet genom att slänga ner honom i en flygel. Jag och Sigge kollade upp det där vapnet som man använder i Kendo, den s.k. "Shinai", d.v.s. en svärdsattrapp byggd av ihopsatta bamburibbor. Det stod givetvis genast klart att det var ett fånigt skitvapen, nämligen i princip en vanlig käpp.
Om vi dock verkligen ville vara Bondskurkar, så var denne "Chan" med sin Kendopinne den ende vars vapen vi verkligen kunde återskapa en någorlunda brukbar kopia utav. Det drällde nämligen utav prydnadsbambu i trädgårdarna i Stidsvig. Så vi snodde en massa bambu, och gjorde våra egna Kendopinnar.
Vi tröttnade fort på tramset, men fortsatte att sno bambu hos en speciell familj rätt länge ändå. De var nämligen från Danmark, och vi snodde bambun och rensade den mitt framför deras ytterdörr. Sen låg vi en bit bort och lyssnade när kärringen i huset släppte ut katten och såg vad som hänt. Det blev alltid en underhållande ramsa svordomar på Danska. Ibland monterade vi isär gubbens gräsklippare också, och placerade då några av delarna i familjen prydnadsdamm. Hähä!
Det där kriminella beteendet hade vi dock goda grunder till, vilket jag kanske återkommer till i ett annat inlägg.
Därefter reflekterade jag inte över Kendo på många år. Inte förrän jag praktiserade på en möglig högstadieskola som lärarkandidat för ett par år sedan. Då kom nämligen en av dessa elever som är lite efter i utvecklingen och inte börjar intressera sig för tjejer förräns i gymnasiet, om någonsin, till skolan i Kendoutstyrsel och med riktig Kendokäpp. Det var någon temadag, vag minns inte så noga, och han ville visa upp sin hobby. Mycket inlevelsefullt demonstrerade den späde, långhårige gossen hur man gick tillväga, då man gjorde utfall med bambukäppen.
"KI-AAH" Skulle man skrika då man högg, och han visade tjutande och viftande vilken energi man fick i slagen, om man skrek "KI-AAH". Jag bad inom mig för gossens skull, att han snart skulle få testiklarna nersläppta i påsen, och börja intressera sig för tuttar och mopeder innan han satt fast för hårt i asocialitetens och nörderiets träsk.
Då jag en tid senare spatserade runt inne på Ica-affären vid universitetet och letade bratwurst på extrapris, fick jag se två andra utövare av sporten stå i kassakön. De hade gått till affären i sina Kendoklänningar, och hade käpparna stickandes ut ur väskorna. Karaktärerna gick inte att ta miste på, det var utan tvekan universitetstudenter som läste någon teknisk ingenjörsutbildning.
Magra, bleka och med byråkrattrista glasögon under råttfärgade stripiga luggar, stod de och diskuterade torrheter i kön. De skrattade åt sådant som inte var roligt, och flackade stressande med sina glansiga ögon, och slog omedelbart bort blicken om den mötte någon annans. En av dem hade lyckats att odla fram något slags skäggsurrogat, som p.g.a. testosteronbrist var glesare än en bokskog i Ruhrområdet.
"Jag sätter min förhud och alla tomburkar i lägenheten på att de där lyssnar på Rammstein" tänkte jag roat, samtidigt som jag lite sorgset konstaterade att de utan tvekan skulle ha kvar sin oskuld till medelåldern, såvida de inte stötte på ett par mycket barmhärtiga och bestämda flickor.
Kendo är alltså en nördsport, hade jag nu konstaterat. Den vinner dessutom lite extra status i nördvärlden då det är en lite ovanlig kampsport här i landet, och därmed har en viss undergroundkaraktär. Jag kikade vad som stod att läsa om sporten på Wikipedia, och fick då konstaterat att det verkligen är nördsporternas Rolls Royce, strax före Frisbee-Golf.
Det stod nämligen att Kendo är stort i dess hemland Japan. "I Japan är det dock en av de vanligaste budoarterna; oerhört många japaner har tränat kendo i skolan" stod det att läsa i texten. Eftersom "oerhört många japaner" även är utpräglade nördar, torde alltså min åsikt vara bevisligen riktig.
Visserligen hyser jag stor beundran för en del av den japanska kulturen. Maten såklart, och så har jag själv ett japanskt svärd här. Men det är ju främst en nyttopryl, min sista försvarslinje om någon kriminell representant för någon missgynnad minoritet skulle lyckas ta sig in i lägenheten och erövra slagträet vid dörren, och försöka stjäla allt mitt guld. Testa angripa missgynnade minoriteter med bambupinnar. Ni blir knivade direkt.
Keyser: man kommer ju uppifrån stan och kör ner mot tågstationen. Högsta punkten utgörs ju för fan av brandstationen. Du har uppenbarligen gjorts otillräknelig utav all sodomi ni utsätter varandra för på västkusten. Vad tråkigt, hörru. Higge 1 - Keyser 0. Sweeeet!
Bäst just nu: Mest troligt mopedköp på tisdag.
Sämst just nu: Jag trampade med mina massiva skånska benmuskler av en trampa på min trogna gamla "Rex Populär" igårkväll, och fick cykla med ett ben hem till ghettot.
"Har du visat stjärthålet för någon?"
Jag är hemma välbehållen igen, efter en middag på O'Learys med mina kompisar Olefin, Gäby, Jonas, Biffen och Bananen. Med var också Bananens lillebror med flickvän. Jag informerade Gäby om hedersuppdraget att vikariera som författare på "Higge Erövraren", och hon verkade acceptera, om än en smula skakad.
Som vanligt blev det idel pikanta/intressanta diskussioner, som det blir när vårat crew (jag använder uttryck som dessa med en gnutta ironi, så alla nu vet det) kommer ihop. Här är ett axplock. Notera förresten hur det är jag som ofta står för det intellektuella inslaget.
Olefin: När jag och mina pojkvänner ska somna, så brukar jag leka bajsleken med dom. Det är när man tar en filmtitel och byter ut ett ord i den mot bajs! "Mannen som kunde tala med bajs", t.ex.
Gäby: IIHIHI!
Jag: ja... det är skoj. Men då måste ju förresten "Yrrol" bli "Sjab"!? Är hon medveten om att hon sa pojkvänner i pluralis?
Olefin: "Schab"? Varför det?
Jag: Hmmm... Ja, varför det?
Gäby: För att "Yrrol" är ju baklänges, och "Sjab" är ju då bajs baklänges.
Olefin: Jaaaa... Hihi, just det.
Jag: (klappar Gäby på axeln) Olefin, det är därför Gäby ska vara stand-in för min Blogg, och inte du, serru.
Gäby: IIIIHIHI!
Olefin: Mäh!
Vidare har Olefins pojkvän sedan ett år, Jonas, nu flyttat in hos henne. Hennes nära vänner (jag och Gäby, bl.a.) får ibland vara bollplank för funderingar som hon har kring sin pojkväns beteende, och vad som händer i deras (förvisso lyckliga) förhållande. Jag har lärt mig att se vad hon fiskar efter när hon kommer med vissa typer av frågor. Sedan Jonas lämnat oss för en fest, dök följande diskussion upp.
Olefin: Higge, har du visat ditt stjärthål för någon?
Jag: (tänker efter) Alltså... Apagnu borde ju iaf ha sett det någon gång, men det är ju inget man "visar". Du har inte fått se Jonas?
Olefin: Nej!
Jag: Och du vill se det?
Olefin: Ja!
Jag: Ja... för han har förstås sett ditt!? Om de inte kört "Missionären" hela tiden, vilket är uteslutet.
Olefin: Ja, just det!
Jag: Jaa... hehe... jo... Är det kärleksfull nyfikenhet, eller är det månne "rättvisa" hon vill ha?
På storteven visades en fotbollsmatch, nåt lag med gäja rosa dräkter, Sevilla sa någon, mot nåt lag där Messi spelar, tydligen Barcelona. Olefin och Gäby är båda fotbollsintresserade, och jag roar mig ibland med att dela med mig av mina egna mycket fasta åsikter om vad som händer inom sporten.
Jag: Där är ju Messi, morsan gillar honom. Hon sitter säkert bänkad nu.
Gäby: Håller hon på Barcelona?
Jag: Nää... Men hon gillar franska ligan, Lyon då, och så Real i den Spanska. Hon är vass som fan på det där nu.
Gäby: Ok.
Jag: Vet ju inget, men jag har lekt med tanken att läsa på som satan om fotboll, bara så jag kan ha nåt i ryggen när jag säger sanningen om hur jävla överskattad Zlatan är!
Olefin: Men ÅÅH! Det är bara för den där diskussionen vi hade, det är typiskt dig!
Jag: Japp, men du måste ju förstå att Henke Larsson var så mycket bättre!
Olefin: Nää, så är det inte, bla bla bla (här lyssnade jag faktiskt inte så noga, jag diskuterade mest offensivt. Higges diskussionsregel nummer ett: "När Higger tycker olika än den han diskuterar med, så har den personen automatiskt fel, och dennes åsikter är då inget man behöver ta någon vidare notis om. Mal istället på med skärpa och slughet, och bryt ner motståndaren")
Jag: Men förstår du, statistiken ljuger inte, Zlatan är så jävla ojämn. Han levererar max 2 gånger av 10, Henke levererade minst 9 gånger av 10. Kolla poängskillnaden dom emellan i landslaget! Det är målen som räknas, förstår du, det är dom man vinner på i fotboll.
Olefin: Ja, men det handlar ju om laget och hur...
Jag: Ja, och Zlatan är inte någon vidare lagspelare, hör du vad jag säger?!
Olefin: NU ÄR DU SÅ DÄR IGEN, SOM EN TREÅRING! Jag vill hälla ölen över dig! Nu lägger vi ner den här diskussionen!
Jag: Hähähähä! Jajjamen! Yes! Higge 1 - Motståndet 0
Det slutliga diskussionsexemplet får bli följande.
Olefin: På lördag är det fest! Då är det bara att pallra sig dit!
Jag: Sweet! Vad firas?
Olefin: Det är Jonas inflyttningsfest!
Jag: Fan vad schysst! Kommer det några lösaktiga skökor? Kan ni inte fixa dit några?
Gäby: Ska dom vara singel?
Jag: Jo...
Gäby: Jag och Olefin kommer ju att vara där annars!
Jag: Jo men ni är ju inte singel längre. Alltså inte för att ni var lösaktiga skökor innan heller, men ni vet... Äh, förresten skiter jag i om dom är singel, lösaktiga är det primära!
Gäby: Vaddå då?
Jag: Jag behöver någon kvinna jag kan släta av framför Strandh, för att liksom få bukt med eventuella homosexrykten! Strandh kommer väl, Jonas?
Jonas: Öööh, nej just det, Strandh kommer inte. Han är någon annanstans och häckar.
Gäby: Haha, vaddå för homosexrykten?
Olefin: För jag berättade för Strandh att om det var någon kille Higge blev tvungen att hångla med, så skulle det bli honom, förutom Clint.
Jag: Jag skämtade ju!
Jonas: Haha, Clint Eastwood?
Jag: Just det! Förresten så lyckades jag vifta bort det den gången, Strandh köpte det inte.
Olefin: Nej, men sen så sa vi ju det till Berglund under Luleå Kalaset.
Jag: Just det, och jag såg hur det liksom glänste till i ögat på honom!
Jonas: Nä, han säger inget, han säger aldrig nåt.
Jag: Gött!
Gäby: Förresten så tycker jag ändå att du ska ha en tjej som kan stimulera ditt intellekt!
Jag: Ah va faaan.... Börja inte nu igen. Vad fan ska jag med en sån till?
Gäby: Ja, vi tycker det.
Jag: Ja, det är väl bra om dom är smarta, men det be-höööövs ju inte, det är liksom inget måste! Jag stimulerar mitt intellekt själv!
Olefin: Inte tillräckligt!
Jag: Niii stimulerar ju mitt intellekt, jag stimulerar mig med er två... det räcker!
Gäby: Jag kanske kan skriva om att du behöver någon i Bloggen? Hihi!
Jag: NÄÄ! Du utmålar inte mig som någon som "behöver någon". Fy, det är ovärdigt ju! Jag klarar mig fint, jag! Hör du vad jag säger!!?
Ni bör alltså komma ihåg att tolka Gäbys vikarieinlägg kritiskt, hon kommer eventuellt att försöka göra neslig narr av min obefläckliga karaktär och person.
Keyser: "Nick's" heter/hette haket. "Jaaaaa, just det!". Ja eller hur, biatch!?? Nu vill jag att du skriver "Higge har inte fel" 100 gånger på kommentarsidan!
Martin: Hinner inte ta Kendogrejen idag, för de ska köra nåt underhåll på sajten nu, men den kommer imorrn, promise!
Bäst just nu: Fest på Lördag, Johnny Skan och Biffen sätter ribban! Jag kommer förmodligen att publicera "Higge Erövrarens" första "fylleinlägg" då.
Sämst just nu: Jag är så svag inför mitt nedladdningsmissbruk, bu-huuu...
Som vanligt blev det idel pikanta/intressanta diskussioner, som det blir när vårat crew (jag använder uttryck som dessa med en gnutta ironi, så alla nu vet det) kommer ihop. Här är ett axplock. Notera förresten hur det är jag som ofta står för det intellektuella inslaget.
Olefin: När jag och mina pojkvänner ska somna, så brukar jag leka bajsleken med dom. Det är när man tar en filmtitel och byter ut ett ord i den mot bajs! "Mannen som kunde tala med bajs", t.ex.
Gäby: IIHIHI!
Jag: ja... det är skoj. Men då måste ju förresten "Yrrol" bli "Sjab"!? Är hon medveten om att hon sa pojkvänner i pluralis?
Olefin: "Schab"? Varför det?
Jag: Hmmm... Ja, varför det?
Gäby: För att "Yrrol" är ju baklänges, och "Sjab" är ju då bajs baklänges.
Olefin: Jaaaa... Hihi, just det.
Jag: (klappar Gäby på axeln) Olefin, det är därför Gäby ska vara stand-in för min Blogg, och inte du, serru.
Gäby: IIIIHIHI!
Olefin: Mäh!
Vidare har Olefins pojkvän sedan ett år, Jonas, nu flyttat in hos henne. Hennes nära vänner (jag och Gäby, bl.a.) får ibland vara bollplank för funderingar som hon har kring sin pojkväns beteende, och vad som händer i deras (förvisso lyckliga) förhållande. Jag har lärt mig att se vad hon fiskar efter när hon kommer med vissa typer av frågor. Sedan Jonas lämnat oss för en fest, dök följande diskussion upp.
Olefin: Higge, har du visat ditt stjärthål för någon?
Jag: (tänker efter) Alltså... Apagnu borde ju iaf ha sett det någon gång, men det är ju inget man "visar". Du har inte fått se Jonas?
Olefin: Nej!
Jag: Och du vill se det?
Olefin: Ja!
Jag: Ja... för han har förstås sett ditt!? Om de inte kört "Missionären" hela tiden, vilket är uteslutet.
Olefin: Ja, just det!
Jag: Jaa... hehe... jo... Är det kärleksfull nyfikenhet, eller är det månne "rättvisa" hon vill ha?
På storteven visades en fotbollsmatch, nåt lag med gäja rosa dräkter, Sevilla sa någon, mot nåt lag där Messi spelar, tydligen Barcelona. Olefin och Gäby är båda fotbollsintresserade, och jag roar mig ibland med att dela med mig av mina egna mycket fasta åsikter om vad som händer inom sporten.
Jag: Där är ju Messi, morsan gillar honom. Hon sitter säkert bänkad nu.
Gäby: Håller hon på Barcelona?
Jag: Nää... Men hon gillar franska ligan, Lyon då, och så Real i den Spanska. Hon är vass som fan på det där nu.
Gäby: Ok.
Jag: Vet ju inget, men jag har lekt med tanken att läsa på som satan om fotboll, bara så jag kan ha nåt i ryggen när jag säger sanningen om hur jävla överskattad Zlatan är!
Olefin: Men ÅÅH! Det är bara för den där diskussionen vi hade, det är typiskt dig!
Jag: Japp, men du måste ju förstå att Henke Larsson var så mycket bättre!
Olefin: Nää, så är det inte, bla bla bla (här lyssnade jag faktiskt inte så noga, jag diskuterade mest offensivt. Higges diskussionsregel nummer ett: "När Higger tycker olika än den han diskuterar med, så har den personen automatiskt fel, och dennes åsikter är då inget man behöver ta någon vidare notis om. Mal istället på med skärpa och slughet, och bryt ner motståndaren")
Jag: Men förstår du, statistiken ljuger inte, Zlatan är så jävla ojämn. Han levererar max 2 gånger av 10, Henke levererade minst 9 gånger av 10. Kolla poängskillnaden dom emellan i landslaget! Det är målen som räknas, förstår du, det är dom man vinner på i fotboll.
Olefin: Ja, men det handlar ju om laget och hur...
Jag: Ja, och Zlatan är inte någon vidare lagspelare, hör du vad jag säger?!
Olefin: NU ÄR DU SÅ DÄR IGEN, SOM EN TREÅRING! Jag vill hälla ölen över dig! Nu lägger vi ner den här diskussionen!
Jag: Hähähähä! Jajjamen! Yes! Higge 1 - Motståndet 0
Det slutliga diskussionsexemplet får bli följande.
Olefin: På lördag är det fest! Då är det bara att pallra sig dit!
Jag: Sweet! Vad firas?
Olefin: Det är Jonas inflyttningsfest!
Jag: Fan vad schysst! Kommer det några lösaktiga skökor? Kan ni inte fixa dit några?
Gäby: Ska dom vara singel?
Jag: Jo...
Gäby: Jag och Olefin kommer ju att vara där annars!
Jag: Jo men ni är ju inte singel längre. Alltså inte för att ni var lösaktiga skökor innan heller, men ni vet... Äh, förresten skiter jag i om dom är singel, lösaktiga är det primära!
Gäby: Vaddå då?
Jag: Jag behöver någon kvinna jag kan släta av framför Strandh, för att liksom få bukt med eventuella homosexrykten! Strandh kommer väl, Jonas?
Jonas: Öööh, nej just det, Strandh kommer inte. Han är någon annanstans och häckar.
Gäby: Haha, vaddå för homosexrykten?
Olefin: För jag berättade för Strandh att om det var någon kille Higge blev tvungen att hångla med, så skulle det bli honom, förutom Clint.
Jag: Jag skämtade ju!
Jonas: Haha, Clint Eastwood?
Jag: Just det! Förresten så lyckades jag vifta bort det den gången, Strandh köpte det inte.
Olefin: Nej, men sen så sa vi ju det till Berglund under Luleå Kalaset.
Jag: Just det, och jag såg hur det liksom glänste till i ögat på honom!
Jonas: Nä, han säger inget, han säger aldrig nåt.
Jag: Gött!
Gäby: Förresten så tycker jag ändå att du ska ha en tjej som kan stimulera ditt intellekt!
Jag: Ah va faaan.... Börja inte nu igen. Vad fan ska jag med en sån till?
Gäby: Ja, vi tycker det.
Jag: Ja, det är väl bra om dom är smarta, men det be-höööövs ju inte, det är liksom inget måste! Jag stimulerar mitt intellekt själv!
Olefin: Inte tillräckligt!
Jag: Niii stimulerar ju mitt intellekt, jag stimulerar mig med er två... det räcker!
Gäby: Jag kanske kan skriva om att du behöver någon i Bloggen? Hihi!
Jag: NÄÄ! Du utmålar inte mig som någon som "behöver någon". Fy, det är ovärdigt ju! Jag klarar mig fint, jag! Hör du vad jag säger!!?
Ni bör alltså komma ihåg att tolka Gäbys vikarieinlägg kritiskt, hon kommer eventuellt att försöka göra neslig narr av min obefläckliga karaktär och person.
Keyser: "Nick's" heter/hette haket. "Jaaaaa, just det!". Ja eller hur, biatch!?? Nu vill jag att du skriver "Higge har inte fel" 100 gånger på kommentarsidan!
Martin: Hinner inte ta Kendogrejen idag, för de ska köra nåt underhåll på sajten nu, men den kommer imorrn, promise!
Bäst just nu: Fest på Lördag, Johnny Skan och Biffen sätter ribban! Jag kommer förmodligen att publicera "Higge Erövrarens" första "fylleinlägg" då.
Sämst just nu: Jag är så svag inför mitt nedladdningsmissbruk, bu-huuu...
I väntan på vaddå.
Är en låt utav Timbuktu. En bra låt. Men det antyder även att detta är ett litet inlägg som endast syftar som surrogat inför kvällen/nattens kommande, om kendo.
Jag ska nämligen till O'learys och äta med Gäby, Olefin, Jonas, Biffen och Bananen. Då jag kommer direkt från jobbet, finns därför inte tid till mer än ett kortare inlägg.
Jag har ehuru något att meddela er läsare. För första gången under min karriär som världens vassaste bloggare, så ska jag ta in en vikarie. That's right, jag ska nämligen tillbringa nästnästa helg i Tornedalen, med Martin och hans familj. Det blir från fredag till måndag, och jag känner att det är allt för länge att lämna er, mina trogna läsare, utan något matnyttigt att bita i.
Jag ämnar ta in Gäby som min ersättare. Om någon i min omgivning är mera lämpad till detta, har jag inte då inte sett prov på det ännu. Hon är mycket skarpsint och vass med vokabuläret. Ni som troget läst min blogg vet ungefär vem det handlar om. Hon kommer säkert att sätta sig på tvären, men likt allt folk på vänsterkanten kan hon enkelt manipuleras dit jag vill.
Keyser: Igen? Jag fallerar väl knappast någonsin? EXEMPLIFIERA! I korsningen Järnvägsgatan och V. Kyrkogatan låg då jag gjorde lumpen på mitt gamla älskade F10 (1999) ett litet hak där det hängde en propeller på ena väggen.
Jag ska nämligen till O'learys och äta med Gäby, Olefin, Jonas, Biffen och Bananen. Då jag kommer direkt från jobbet, finns därför inte tid till mer än ett kortare inlägg.
Jag har ehuru något att meddela er läsare. För första gången under min karriär som världens vassaste bloggare, så ska jag ta in en vikarie. That's right, jag ska nämligen tillbringa nästnästa helg i Tornedalen, med Martin och hans familj. Det blir från fredag till måndag, och jag känner att det är allt för länge att lämna er, mina trogna läsare, utan något matnyttigt att bita i.
Jag ämnar ta in Gäby som min ersättare. Om någon i min omgivning är mera lämpad till detta, har jag inte då inte sett prov på det ännu. Hon är mycket skarpsint och vass med vokabuläret. Ni som troget läst min blogg vet ungefär vem det handlar om. Hon kommer säkert att sätta sig på tvären, men likt allt folk på vänsterkanten kan hon enkelt manipuleras dit jag vill.
Keyser: Igen? Jag fallerar väl knappast någonsin? EXEMPLIFIERA! I korsningen Järnvägsgatan och V. Kyrkogatan låg då jag gjorde lumpen på mitt gamla älskade F10 (1999) ett litet hak där det hängde en propeller på ena väggen.
Kommentarsrespons.
Jag känner att jag, trots en molande huvudvärk, måste bemöta de senaste kommentarerna nu.
Martin: Googlat? Det är förstås fusk, och inte heller fick du fram just den Steve McQueen-kopplingen jag åsyftade. Men dina uppgifter stämmer säkert, och ditt ämne "Kendo" är så pass bra och originellt, så jag tänker köra på det.
Saken är den att jag är bara en filmintresserad snubbe med njutbart hög iq, och inte någon asocial "Savant". Därför vet jag inte vad som stod på Frank Bullitt's (två t) nummerplåt.
Däremot blev Frank i sin gröna Mustang GT jagad av ett par gangsters i en svart Dodge Charger, samma bil som Stuntman Mike kör i senare halvan av "Death Proof". Kris Kristofferson-kopplingen var däremot helt korrekt i övrigt. Men alltså, Kendoinlägg kommer imorrn.
Det kommer inte att vara särskilt smickrande för sporten, men det var kanske inte heller vad du var ute efter?
Stalin: Är du fortfarande med mig, Kamrat? Det gläder mig. Hade jag lagt upp Radioincidentinläggen tidigare, så hade jag ju inte kunnat lägga upp dem nu, eller hur?
Malin: I aim to please.
Damien: Tackar ödmjukast. Förresten laddade jag ner "Blackwater Park". Jag hör inte vad de sjunger.
Pentex: Menar du det där lilla haket med propellern på väggen, nedanför "Sandbergs salong"?
Bäst just nu: Att ha gjort bort "Radioincidenten".
Sämst just nu: Ont i huvet.
Martin: Googlat? Det är förstås fusk, och inte heller fick du fram just den Steve McQueen-kopplingen jag åsyftade. Men dina uppgifter stämmer säkert, och ditt ämne "Kendo" är så pass bra och originellt, så jag tänker köra på det.
Saken är den att jag är bara en filmintresserad snubbe med njutbart hög iq, och inte någon asocial "Savant". Därför vet jag inte vad som stod på Frank Bullitt's (två t) nummerplåt.
Däremot blev Frank i sin gröna Mustang GT jagad av ett par gangsters i en svart Dodge Charger, samma bil som Stuntman Mike kör i senare halvan av "Death Proof". Kris Kristofferson-kopplingen var däremot helt korrekt i övrigt. Men alltså, Kendoinlägg kommer imorrn.
Det kommer inte att vara särskilt smickrande för sporten, men det var kanske inte heller vad du var ute efter?
Stalin: Är du fortfarande med mig, Kamrat? Det gläder mig. Hade jag lagt upp Radioincidentinläggen tidigare, så hade jag ju inte kunnat lägga upp dem nu, eller hur?
Malin: I aim to please.
Damien: Tackar ödmjukast. Förresten laddade jag ner "Blackwater Park". Jag hör inte vad de sjunger.
Pentex: Menar du det där lilla haket med propellern på väggen, nedanför "Sandbergs salong"?
Bäst just nu: Att ha gjort bort "Radioincidenten".
Sämst just nu: Ont i huvet.
