Vi är inte som dom!
Ibland kommer det lite mer snö i södra Sverige än vanligt, och då blir det naturligtvis problem. Strömmen går, folk kör ihjäl sig, tågen slutar gå och löpsedlarna förvandlas till rena domedagsprofetior. Men ibland läggs skiten på oss i Norrland också, på ett mycket irriterande sätt. För någon dag sedan kunde man på en löpsedel läsa orden "Snökaos från Luleå till .... (nån låtsasplats nere i de mer instabila regionerna, typ Växjö, Säffle eller vart folk nu bor där nånstans)" och det gör mig så förbannad.
Det snöade inte ens här när det stod att läsa. Ingen hade kört av vägen, inga tåg stod still och ingen var orolig för sin hälsa. Jag kan inte ens minnas att jag upplevt ett oplanerat strömavbrott sedan jag först flyttade upp till Norrland -95. Men trots detta stoppar media ord i våra munnar. Kränkande, det är vad det är.
Jag har kört 12 timmars nattpass i taxin under konstant snöande på dåligt plogade vägar, med tokiga fyllon i baksätet och dåliga vindrutetorkare. Då jag bodde i Adak hade jag 5 mil enkel väg till jobbet, och körde dit med en Volvo 144 -71 som gått 56 000 mil, på vägar som gick mellan 2 meter höga plogvallar. Vissa dagar i cirka 40 minus. Men sånt kan inte ens sörlänningar relatera till, jag är ganska säker på att ni inte ens tror mig. Ändå är det vardag för många häruppe, flera dagar under varje vinter.
På biljäveln sätter man vinterdäck, och inuti biljäveln har man värme, så vad fan är problemet?
Hur folk som skriker "KAOS" när det blir 10 minus och kommer 2 decimeter snö ens orkar se sig själv i spegeln är för mig en gåta. Vi är för fan ett folk som härstammar från Vikingar! De korsade Nordatlanten i oruffade träbåtar med yllesegel, och så kan folk idag inte ens använda biljävlar för att ta sig fram i lite modd.
YNKEDOM!
Keyser: Ja du, Peder "Greven" Fogstrand är Stockholmare, hehe. Det tycker jag talar för sig själv, vill du ha detaljerna får du googla. Jag har med honom här bara för han är så härligt dekadent och självdistanslös.
Och visst var jag mycket väl medveten om att inte Lotta själv hittade på frågorna. Det som retade mig var dels att hennes personal var så inkompetent, trots att de fick pröjs, dels att uppgiften aldrig dementerades, trots att mängder av besserwissrar i landet måste ha skickat in rättelser. Jag vet ungefär det jag vet idag då jag var 13, det enda jag har lärt mig sen dess är väl i princip hur det känns att vara bakis, samt hur vanskligt det är att ha sex med oattraktiva kvinnor.
Tjeckisk Absinth? Det skojar man inte bort, gratulerar! Dessvärre kommer jag inte att hedra de södra provinserna med min närvaro denna jul.
Hocke: Ja, det kommer säkert mer Johnny. Men vi kan inte bara plocka russin, vi måste trycka hela bullen.
Pentex: Dessvärre infinner sig inspirationen till de där grejerna oftast när jag inte har en dator i närheten, som på jobbet, eller i bussen... Men jag klurar på en lösning.
"AAARGH, VREDE! Snö ska säljas i små påsar, inte drälla på gatorna!!!"
Bäst just nu: Att det finns en chans att få tag på Blossas 08 på Systemet imorrn.
Sämst just nu: Skäggets tillstånd. Risigt, glest och slitet är det. 13 kg till, sen ryker det.
Dansband och vilda hundar.
Den här 
välplöjda gamla skaftvärmaren känner vi väl alla igen. Tänk tillbaka till 90-talets skvallerrubriker, och fundera en liten stund över hur många löpmeter varierad manslem hon avverkat. Så uttalar ni frasen "Spela freestyle med fräck musik" för er själva, och liksom smakar på orden.
Så, nu har vi kommit under huden på Lotta Engberg, och det är för att korrigera hennes misstag som detta inlägg skrivs.
Hon blir visserligen snyggare för varje år, det måste man ge henne. Men det är inte alls om sådant detta ska handla.
Nej, det är nämligen om hennes relation till den här
, samt den här 
lille gynnaren det här primärt ska gälla."Jaha, en Hyena och en Räv, men vad har det med en spunkmarinerad grogghagga från Överkalix att göra?" tänker då flertalet av er. Nej nej nej, så är näppeligen fallet, och sambandet ska jag nu redogöra för.
Den spräckliga (dess latinska namn betyder "målad varg") besten på bild nr. 1 är en Afrikansk Vildhund (Lycaon Pictus). Det är en hotad art, och tillika världens effektivaste fyrfota predator. Den lyckas med drygt 60 % av sina jakter, och har liksom Vargen alltid varit vild. Den lever ett tufft liv, och konkurrerar bl.a. med Lejon och Hyenor om stora bytesdjur.
Den lite orangea hunden på bild nr. 2 är en australiensisk Dingo (Canis Dingo). Den kom till Australien med Aboriginerna för 40 000 år sedan, och har sedan dess förvildats. Liksom den Afrikanska Vildhunden är även Dingon en effektiv flocklevande jägare. Den är mer laid back än sin afrikanska kusin också, då den mest jagar Vombater, nertrillade Koalor och andra dumma australienska fabeldjur med begränsad försvarsförmåga.
Skillnaden kan man dock inte ta miste på, eller hur? Men det vet Lotta Engberg ingenting om.
För många år sedan, så höll utbudet på Sveriges television ännu lägre klass än nu. Då var Lotta programledare för ett otäckt underhållningsprogram som hette "Kär och Galen". Det gick ut på att förlovade par skulle tävla mot varandra, och det vinnande paret vann ett bröllop, och med lite extra tur kunde de få med alla tillbehör; Ringar, fest, kyrka, morgongåvor, pengar resor och bilar. Föga förvånande var styggelsen ifrån början ett Holländskt påhitt.
Tävlingsmomenten var många och varierade, men det jag minst som särskilt traumatiskt var då man satte paret i ett litet flygplan, som sedan "flög" över bilder av ting och företeelser från hela världen. Dessa skulle då namnges utav brudparet, som gavs poäng om de redde ut eländet. Grunden till detta inlägg ligger alltså i något som hände i detta tävlingsmoment.
Plötsligt flög nämligen det lilla planet över en bild på en Afrikansk Vildhund! Paret visste inte vad det var för något, vilket irriterade mig en smula. Men då Lotta skulle redogöra för vad de rätta svaren var, kom orden som gjorde att vreden tog ett grepp kring mig, likt en döende dansk kallsvettigt kramar sin anfrätta lever; "Det är en Dingo".
Jag, en utav skolvärldsliga umbäranden svårt plågad 13-årig besserwisser med hävdelsebehov och mindervärdeskomplex, som utan större problem kunde redogöra för drygt 200 hundraser, samt de flesta kända vilda hunddjur i världen (Dholer, Manvargar, Buskhundar, Fenneker, Öronhundar, Prärievargar, Vegard Ulvang, o.s.v.) kunde inte tro mina öron. Hur kunde hon vara så dum?
Jag såg sedan några efterföljande avsnitt utav programmet, för att se om hon inte skulle rätta till det där misstaget. Men det gjorde hon aldrig, och då såg jag aldrig mer ett enda avsnitt.
Men nu vet iaf ni; mina kära, kära läsare, hur det ligger till!
"Hörru hörru, en gång mackade vi Lotta två gånger!!! Schööönt!"
Elin: Har du en blogg nu? Hurra! Fortfarande besatt utav belgiska vallhundar ser jag, hundvärldens smaltrynade medelmåttor. Jag läser svultet varje inlägg.
Elsa: Nja, risktagandet kan man väl eg. stryka. Insikten är dock mycket underhållande. Men det lär du väl bli varse, min sköna höna.
Sandra: Du får spamma i mitt kommentarsfält anytime. Ja, det var minsann en himla tjusig mössa, men den ser lite kall ut för det rådande väderläget.
Hocke: Det här var väl lite elakt iaf? Puss i ljumsken!
Bäst just nu: Att jag är en djefla man, som kan göra många konster.
Sämst just nu: Priset på bra dammsugare.
Anakronismer och slisk.
Jag blir alltid lika irriterad när den kommer på tal. Det är inte bara hela den klichébesudlade storyn som suger episk röv, utan det som verkligen får mig att börja gnaga på knogarna är låten de dansar till i slutet; "I've had the time of my life". Filmen ska alltså utspela sig 1962 om jag inte minns fel, och så dansar dom till den smörjan?
Varför gör dom så? Antingen är det 1962, eller inte! Man kan inte bara hålla på och trycka in en massa vidriga anakronismer i en film bara för att den är dålig, då blir ju bara mer folk irriterade och förvirrade.
Fast ändå inte; jag tycks vara världens ende människa som tycker den här filmen är skit, och anakronismen har så vitt jag vet aldrig kritiserats av någon annan än mig. Och DET irriterar mig mer än något annat i ärendet.
Förstår ni?
"Wöhöhö, jag sätter baby i hörnet när som helst!"
Sämst just nu: Risktagande.
Bäst just nu: Nya insikter.
Fogis har hittat ena halvan av en Onkel Kånkel-låttitel.
"Äntligen, jag hittade henne! HIT MED ETT GLAS CHAMPAGNE!"
Ingvar: Jasså, så du deltar i lågkonjunkturen? Trist.
Umeå, bufféernas stad?
Större delen utav helgen har jag tillbringat i Umeå. "Vadan detta trauma?" undrar kanske vissa utav er, men det hela var mycket trevligt. Lördagens uppträdande följdes upp med fest på vilken det åts, dracks, och socialiserades glatt med vår systerkör. Många hade med sig egen alkohol i form av öl, vin och cider. Själv hade jag en halva Tullamore Dew med mig. Den gick oavkortat till produktion utav improviserade Irish Coffee's, tillverkade utav kaffe, pärlsocker (sockerbojkott i alla ära, men sprit i kaffe utan socker är barbariskt) och grädde avsedd för desserten (kladdkaka, vilken jag inte åt utav).
Då festen avrundades ganska tidigt, dök en mycket trevlig och attraktiv kvinna ur Umekören upp, och undrade om det inte hände något mer under kvällen. Jag menade att det ju borde göra det, och erbjöd henne en plats i vår buss in till stan. Vi bestämde oss för att gå på "The Bishop Arms", men fick inte med oss några andra. De flesta hänvisade till hög ålder och dålig ork.
Men vi gick iaf dit, och sänkte några fina bärs. Körkollegan var en bildad och intelligent tjej av det slag som är både rolig och lätt att prata med, och efter ett tag dök även ett par trevliga snubbar hon kände upp och gjorde oss sällskap. Jag socialiserade bäst jag kunde, och underhöll bland annat sällskapet med historien om Radioincidenten. Vi blev sittande tills stängning, varpå jag tog ut riktningen och traskade hem till hotellet och min snarkande rumskamrat.
Dagen efter var det uppträde i Umeå stadskyrka. Som jag var något sliten, så var mitt huvud ett virrvarr utav diverse smutslustiga och otäcka tankar och idéer, så som det alltid är då jag är bakis. Allt som sades under predikan (och det var en mastig predikan, ty detta är ju domsöndagen, kyrkoårets sista söndag) kommenterades i mitt huvud, utan att jag kunde rå för det.
Prästen: ...herren Jesus Kristus, pinad under Pontius Pilatus...
I huvudet: Det har jag visst inte!
Prästen: ...Och vi ber för att de som nu blir av med sina jobb, ska få styrka att orka igenom detta, och att gud välsignar deras pengar så dessa räcker till mat och livsnödvändigheter...
I huvudet: Va? vad sa han? Hähä, herre välsigna vår deg, så den räcker till "ett glas champagne och en svettig hora!"*
Prästen: ...och näten skall vara fulla med fisk, och vi ska ta tillvara den bra fisken, och kasta bort den dåliga fisken...
I huvudet: Jasså minsann, det lät lite kräset. Vad är "dålig fisk" egentligen? Hornsimpor och Fjärsingar?
Plötsligt togs kollekt upp, och en liten sammetshåv stacks fram under näsan på mig, varpå jag krafsade lite i börsen och slängde pengar i den.
I huvudet: Åh nej, hur mycket slängde jag nu där? Crap, jag som inte deltog i den här lågkonjunkturen, nu sket det sig. Nu hoppas jag att Jesus välsignar mina andra slantar, annars räcker det inte alls till ett glas champagne och en svettig hora! *kvävt fniss*
Det positiva med mitt tillstånd var dock att jag satte sången som aldrig förr. Ty uppträdandet skedde ju på förmiddagen, under bakishetens första stadium. I detta har jag superkrafter som osårbarhet inför naturelementen, förhöjd hjärnaktivitet och extra mod.
Under bussturen hem visades "Mamma Mia", och jag hade ingenstans att fly.
Bäst just nu: I helgen har jag trenne gånger helgat Buffismens första sakrament, "Ätandet utav buffén".
Sämst just nu: Nej, nu kan jag inte direkt sätta fingret på något dåligt.
Dagens citat: "Jag är en djefla man, som kan göra många konster" August Strindberg
* En låt av Onkel Kånkel, vars existens jag varit ovetande om tills i torsdags, då Psykobob ringde mig och sjöng den för mig.
Utmanad...
Jag är utmanad av rara Karin på bloggen "Ett komplett eksem", vilket kunde tyckas vara lite utav en börda. Men det är rätt smidigt, för jag kan spotta ur mig ett inlägg oberoende av inspiration.
Så här ser riktlinjerna för utmaningen ut.
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
Jaha, då kör vi då.
1. Jag samlar på skyddskor, d.v.s. arbetskor med stålhätta. Jag har ungefär 8 par.
2. När jag var liten älskade jag klappgröt. Det gör jag iofs fortfarande, men det är en rackarns massa kolhydrater i det.
3. Jag höll på att drunkna i säldammen på Lycksele djurpark en vinter. Olycksfall i arbetet.
4. Första gången jag kände utav alkoholberusning i någon mån, var då jag var 7. Det var en kväll då familjen hälsade på Hasse "Kvinnaböske" Anderssons bror Knut. Den yngre av hans två döttrar smusslade ner Explorer i min Coca Cola, varpå vi gick ut för att leka på gatan. Där träffade vi ett gäng med en lådbil, som jag tyckte var rätt ful. Det berättade jag för dom också, stärkt utav flytande mod.
5. Mitt förakt för vårt västra grannland började odlas redan för 25 år sedan, då min farfar läste högt ur Norgehistorieböcker han fått för att han köpte villaolja från Norsk Hydro.
6. Jag har blivit försedd med handfängsel av polis. Blond var hon, rasande snygg. Det var dock tyvärr i tjänsten.
7. Jag föddes liksom Scaramanga i "Mannen med den gyllene pistolen" med tre bröstvårtor. Den tredje togs dock bort relativt omgående.
Jag utmanar:
Pooptroop
Issa & Em
Onormalin
Johan Rheborg
Maua
My
Hollywoodah
Bäst just nu: Grönkål
Sämst just nu: Det kändes rätt gäj att lämna alla utmaningar hos de här människorna.
"Kom låt oss prova på..."
Här ovan är en bild på ett gäng synnerligen korkade rövhattar som just skitit i fläkten. De och deras piratkompisar härjar vilt utanför Afrikas horn, och har bland annat försökt kapa ett svenskt fartyg. Men det sket sig dock, eftersom fartyget lyckades utmanövrera piraterna. Det är den officiella förklaringen, iaf.
Hur som helst, så har Somalier haft ihjäl varandra i många år nu. Det har vi inte brytt oss om så mycket, för ingen bryr sig om när afrikaner har ihjäl varandra. På sin höjd blir det en Hollywoodfilm om eländet när det är över. Men nu har de där människorna plötsligt fått tag i en DVD med "Pirates of the Caribbean", och tror de är Jack Sparrow allihop; ger sig på handelsfartyg och pinar mäktiga plånböcker i väst!
Nu jävlar, nu skickar vi ner städpatrullen.
Det här är 380 ton svenskt stål; Korvetten "HMS Malmö". Förutom ett av världens finaste robotsystem, så släpar hon även runt på en alldeles utsökt 57 mm kanon, vilken spottar ur sig 220 svidande smällare i minuten med en förbluffande pricksäkerhet. Nu ska hon ner och lära de Somaliska låtsaspiraterna vad "Bofors" och "Kockums" är.
Mmmmm... Sådär ska skattepengar användas!
"Grrr... ni har plundrat Grevens båtar för sista gången!"
R: Han är ju helt underbar! Alldeles marsvinsgullig, fullständigt befriad från självdistans, och helt degenererad! Man kan säga att han just nu är min musa!
Malin: Jag föredrar lågprisalternativen! Hähä!
Den ljusnande framtid är Higges!
Jag glömde mina egna planer på att medtaga en liten Tullamore ("Det är bättre att ha och inte behöva, än att behöva och inte ha") och började räkna på ration i kören. Av 52 Umeåresenärer är blott en femtedel män. Jag fick flashbacks från taxitiden; svultna, överförfriskade medelålders kvinnor, som med hjälp av illa sluga övertalningsförsök ämnade besudla min person.
Om bara hälften av de där kvinnorna blir berusade, kan tillståndet bli kritiskt. 20 dylika kan beroende på graden av berusning faktiskt gnaga rent ett manskadaver på under en minut!
Spännande. Enligt info ska det finnas dator att låna i lobbyn, ska försöka klämma in ett inlägg efter frullen.
"Nej, mot Fogsvamp hjälper inte Lamisil!"
Bäst just nu: Jeansen jag fick av Fanjunkaren ikväll. Riktigt najs. W34, och de sitter som gjutna. Nu får jag ångra att jag slängde de där två paren Dockers när jag trodde att jag skulle svullna obehindrat tills jag dog i någon fetmarelaterad sjukdom.
Bäst just nu2: Gått ner ytterligare 1½ kg enligt Fanjunkarens toavåg. Det firas strax med Långkål å Julkorv. Just det, jag gör långkål och kokar julkorv klockan 23:45. En av fördelarna med singellivet.
Sämst just nu: Nä, ingenting.
Kraut, wir liebt dich!
AMBROSIA!
Några feta wurstar och några välkokta delar av ett griskadaver till det där, så är man strax sund i både själ och kropp! Helt plötsligt är jag åter problemfri!
"Vill DU ha lite Surkål?"
Elin: Nääää! Jag är Radikalrealist.
Bäst just nu: Jag har ännu inte gripits av det julförakt som årligen infinner sig hos såna som mig. Detta beror förmodligen delvis på att jag blivit frälst av Buffismen. Detta är bufféernas tid, och tanken på detta gör mig oförmögen till förakt. Kanske ska jag göra en egen högtid och köra den parallellt, ungefär som judarnas Hanukka?
Hmmm... "Buffulen"? Fira "Bufful"? "Buffulen, en munter tid av svullet blot och dryckenskap!" Jag fick plöstsligt lust att skapa musik, skriva Buffulsånger!
Fast jag blir fortfarande förbannad på Jultomten, brunkål och potatis på julbordet. På det annalkande företagsjulbordet ämnar jag föra protokoll över de som förser sig utav potatisen på julbordet, så att dessa kan fängslas vid ett eventuellt radikalrealistiskt maktövertagande.
Sämst just nu: Vart fan har jag gjort av mina jävla badbrallor? 300 spänn kostade möget, och nu har jag väl snart krympt ur dom utan att ha använt dom en enda gång!
Mer 118100
Jag är inte längre helt nöjd med den där tjänsten med sms-frågor till 118100.
Jag: "Vilken bil är marknadens billigaste?"
118100: "Den billigaste bilen att köpa varrierar väldigt mycket nu, men det är i alla fall en begagnad bil. Just nu kan man få gamla bilar för endast 100 kr på blocket!"
Jag: "Man måste uppenbarligen utforma frågorna här lika genomtänkt som önskningarna i Wes Craven's 'Wishmaster'. Vilken är marknadens billigaste nya bilmodell?"
118100: "Den bil som är billigaste på världsmarknaden kostar 100 000 indiska rupier som motsvarar ungefär 17 500 svenska kronor och det är bilen Rs 1 Lakh Car från Tata motors. I Sverige däremot så är det Ford Ka 1.3i Base som är den billigaste nya bilmodellen på marknaden efter den senaste undersökningen år 2007."
Pfff!
Jag upptäckte förresten för ett tag sedan varför Astrid Lindgren aldrig fick Nobelpriset i litteratur. Det var då jag bläddrade lite i en "Alla vi barn i Bullerbyn". Efter att ha fnissat lite åt "Mellangården", fick jag se att det i texten figurerade såväl fölungar som lammungar.
Nej Astrid, nej!
Elin: Det är en ABF-kör med mycket god ekonomi. Jag bantar inte, för bövelen! Jag prioriterar bara animalierna! Det finns att ta av, jag är inte färdig än på långa vägar. Jag var så fet, att barn började gråta när de såg mig. Klev jag in på en restaurang, ställde sig människor för sin mat som om de var Madonnas livvakter, och maten Madonna. Jag fick ropa på grannen när det var dags att torka sig i arslet. På stan hoppade folk över mig, då de inte orkade gå runt! Men nu börjar det alltså rätta till sig.
"Elin får bara åka till grannbyn med sin fattiga kör, HA HA HA!"
Lindblom: Ja.
Bäst just nu: Nej.
Sämst just nu: Jag har fått ett problem. Eller, jag har väl eg. haft det rätt länge, fast förträngt det; Jag är en jävla idiot, som nu skördar konskekvenserna av att rucka på mina principer.
Sämst just nu2: Jag köpte mot bättre vetande willys varmkorv. Efter att ha petat i mig ett par av de sladdriga tingestarna, vet jag inte om jag nånsin kan äta korv igen.
Återkomsten!
Boden.
Inte så mycket en ort, som en trist ansamling utav fekalisk infrastruktur. Platsen är befolkad utav ett tämligen begränsat klientel; de flesta bodensare är missunnsamma flegmatiker, vilka i huvudsak livnär sig på närbutiksrån, bilstölder och bidragstagande. Men till skillnad från exempelvis Kalix, som ju trots liknande förutsättningar åtminstone har sin Löjrom, så produceras i Boden inget av värde.
Men då jag på måndagförmiddagen kl. 11:00 befann mig i vagn 132 på SJ.s tåg nr. 98, så kände jag trots ankomsten till denna obehagliga plats, en slags lättnad. Samtidigt som jag såg vagnens två sista nyttjare utav blandade illegala substanser kliva av (var annars), började jag känna att jag verkligen snart var hemma.
Natten och morgonen hade varit fullständigt fruktansvärd.
Föregående kväll hade fördrivits med att läsa i boken "El Choko", lyssna på musik, samt dricka Tullamore Dew ur en gammal "Nestea"-flaska. Man får nämligen inte dricka medhavda rusdrycker annat än i abonnerade kupéer. Tandlösa regler av sådant slag hindrar dock näppeligen en Skåning från att få i sig sin sprit.
Då flaskan var tom, socialiserade jag en smula med de tre tjejer som uppehöll sig i djurkupén. Tva av dessa hade en lite udda hund, och den tredje en Rottweiler. Fryntligt stack jag in trynet i kupén och började pladdra.
Jag: Hej hej...
Tjejerna: Hej.
Jag: Visst är det en Schipperke det där? Ett ovanligt fult exemplar, minsann!
Tjej1&2: Ja, det stämmer.
Jag: Coolt, har ni båt?
Tjej1&2: Näää... våra föräldrar har.
Jag: Har den åkt med där?
Tjej1&2: Jadå.
Jag: Det gick bra? pfff, låtsas inte oimponerade av att jag kände igen er lusiga lilla skabbracka, plocka fram godsakerna nu, så fixar vi en orgie i kupéjäveln!
Tjej1&2: Joo, det gjorde det väl?
Jag: Ja, de är ju framavlade för sjöliv. Jag läste en bok om ett par som seglade jorden runt, "Flykten från Ekorrhjulet" hette den, och de hade en sån där med sig. Den hade sin lilla bajsplats i sittbrunnen och allt. Gud så ful den är... är det för att den är från Holland, eller är den bara gammal? Den ser ut som det där lilla halvdöda kräket i "Spin City" ...
Tjej1&2: Okej...
Jag: Jaha, ni får ha det, gonatt! "Hundtricket" pffff... all heder åt Greven som ollade i Alexander Skarsgårds handske.
Tjejerna: Ja gonatt.
Jag återvände till min plats; en enkelstol i början av vagnen, med två egna eluttag.
Under hela kvällen och natten sprang en liten fet zigenare fram och tillbaka i vagnen. Han åtföljdes ständig utav en spritplufsig finska med bulldoggkinder och pissgul blondering med generös utväxt. På morgonen hade hon på något mystiskt vis ådragit sig ett blåöga. Detta klientel gjorde mig tämligen ovillig att lämna mitt bagage utom synhåll.
I detta illa besudlade livsrum somnade jag dock ändå till slut, och vaknade strax efter 5 på morgonen. Mitt "isté" var sedan länge slut, så jag sörplade istället lite ur min Cola Zero, satte på iPoden och öppnade "El Choko" igen. Min läslampa var den enda som lös i vagnen. Tända lampor har dock en tendens att attrahera ohyra, något jag nu skulle bli varse. Plötsligt stod en lång spenslig man med mustasch bredvid mig. Han var runt 50, och saknade all form utav social kompetens. Han stod för nära och var inte bara jobbig, han föreföll även vara labil. Jag hade blicken stadigt i boken, och talade till honom som man konverserar med en flickvän man är trött på.
Idioten: Jaha du, du är förberedd du, och har med dig dricka.
Jag: Mm....
Idioten: Ja, det finns ju fan inget vatten här!
Jag: Mhm?
Idioten: Det är så jävla dålig service här.
Jag: Mmm...
Idioten: Var tror du de har vatten?
Jag: Hör med personalen...
Idioten: HA! Ja, om det fanns nån ja!
Jag: Jodå, de har sin kupé i nästa vagn tror jag, du kan nog höra där. Gå gå gå för helvete, jobbige jävel!
Idioten: Jaaaa... de är ju så små också, de där vattentetrorna...
Jag: Mhm... Den ligger nog åt det hållet, deras kupé!
Idioten: Man får ju dricka så många om man ska bli mätt.
Jag: Mmm...
Idioten: Två liter vatten, det ska man ju dricka om dagen.
Jag: Mhm...
Idioten: Jaha, du läser ja... min fru hon läser hela tiden.
Jag: Mhm... Jag slår ihjäl den jäveln, och slänger ut honom genom fönstret med tarmarna på utsidan, som Hannibal Lecter gjorde med den där italienske Kommissarien! Tamejfan om jag inte gör det snart!
Jag frågade honom var han bodde, eftersom jag ville veta om han skulle kliva av strax. Det skulle han inte, utan det visade sig att han bodde i Luleå, och jobbade på Universitetet.
Det förklarade en hel del. Några av de dummaste jävlarna jag hört talas om jobbar nämligen där. Följande är ett autentiskt telefonsamtal från min tid på "Godset" (Post&Godsmottagningen) på Luleå Tekniska Universitet. Professorns namn minns jag inte, så det är fingerat.
Godset: Godsmottagningen!
Professorn: Ja hej, det här är Dumjävla Dumjävelberg i E-huset.
Godset: Hej hej.
Prof: Jo, nu är det så att jag har väntat väldigt länge på ett paket, och jag undrar vad ni har för rutiner egentligen?
Godset: Ja, vad var det för något du hade beställt, vet du det?
Prof: Det var lite prover från Storbritannien.
Godset: Vänta ska du få snacka med killen som kör ut i E-huset.
Godset: Ja, det är Jonne... *Dumjävelberg förklarar åter sitt dilemma*
Godset: Jaha... vänta nu, det där minns jag, det är väl du som sitter i rum 1620?
Prof: Ja, det stämmer.
Godset: Okej, men det paketet lämnade jag redan innan förra helgen.
Prof: Lämnade?
Godset: Ja, vi kör ju ut godset till rummen.
Prof: Gör ni? Men vart har det tagit vägen då? Det börjar verkligen bli bråttom!
Godset: Ja, jag brukar ju lägga mindre lådor på skrivbordet, bredvid telefonen.
Prof: Öööh.... Nämen, kan det vara den här lilla kartongen som ligger här?
Godset: Mhm...
Prof: Jamen titta, det var det ju! Jag har inte ens lagt märke till den.
Nå, lyckligtvis lallade det dumma svinet strax iväg igen. Då restaurangvagnen öppnade, gick jag och köpte en kopp kaffe. Det var en ohygglig kopp reducerat tågkaffe som jag fick stjälpa i mig, och i kombination med all Coca Cola Zero jag druckit, renderade den mig ytterst koffeinfladdrig och lättirriterad.
Någon timme därpå stannade tåget till i Vindeln. Det är en bedrövlig plats, mestadels befolkad utav ett slags sämre Umebor med väldigt grund genpool, samt ett påtagligt slösinne. Där klev det på en lång gänglig orakad typ, som bar en ful vit mössa lite på trekvart. Han utstrålade klassisk miljöpartism! Med sig hade han två synnerligen enerverande snorgärsar. Naturligtvis satte sig den lilla familjen framför mig. Gång på gång då jag tittade upp, hängde något av glinen över ryggstödet och glodde stint på mig.
Sedan släpptes de lösa i vagnen, och for som jehun fram och tillbaka, skrikandes och lekandes. Ibland stannade de upp, för att glo på mig. Deras värdelöse fader satt sinneslött och lät sig liksom inte bekommas utav oväsendet.
"Förbannade jävla hippie med sin fria jävla uppfostran i mitt lebensraum" tänkte jag argt. Nu var jag dessutom hungrig. Efter en stund lyckades skitungarna dock väcka Schipperketjejernas vrede på något vis, varpå slapp-pappan åter fick dem att sätta sig i stolarna.
Då tåget ett par timmar senare stannade till i Älvsbyn, klev lyckligtvis skithuvudet av med sina två djävulsungar. På perrongen sprang ungarna fram och kramade om en liten fetlagd sneögd kvinna, vilken jag gissade var modern. "Så det är alltså så avkomman blir när en miljöpartist idkar samlag med en lappkärring... ja, tro fan de..." tänkte jag, lättad över att åter ha tyst och lugnt i vagnen. Den lille fete Zigenaren och hans misshandlade fyllkärring klev även de av i Älvsbyn.
Nästa stop blev sedan alltså Boden, där denna reseskildring tog sin början.
När tåget åter började rulla satt jag som på nålar i stolen, likt en tjuvstartsbenägen löpneger.
Äntligen!
Grymma värld...
Tilde Fröling har blivit mamma: "Jag är hur stolt som helst"
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!! TILDEEEEE!!!!
Satans piss! Först Shirley, nu detta!
Nu kryper jag ihop i fosterställning och lyssnar på Johnny och Bob...
Buhuhuuu-uuuuuhuhuuu....
Ingvar: Vem fan menar du? Per Elofsson är ju slut som artist. Jag kommer förresten till Umeå nästa helg, den 21e. Är du hemma då? Kören ska dit och uppträda, vi bor på Winn Hotel. Vi har tydligen nån systerkör där som vi ska feste med. Finns det inga intressanta människor i den gör jag väl tidigare uppbrott, sen kan vi klämma några kalla på nåt Umeställe.
Christians dotter: Utmaningen är antagen
Xrim: Snacka om att bajsa ner ett kommentarfält. "Sweet, skitmycke kommentarer" tänkte jag, men sen såg jag ju; det var bara en Skåning som dampdiarréat samma text upprepade gånger.
Bäst just nu: Frukostbuffé på Winn om drygt en vecka.
Sämst just nu: Tilde är kaputt. Min vackra Tilde, har avlat en annans avkomma...
Intermission
Men det orkade jag inte skriva klart just för tillfället.
Up up, and awaaaaay!
Jag har nu plockat de släkt-och-vännerliga russinen ur den gråa skånska bullen, och sitter åter på centralen i Göteborg. Sinnestämningen är en slags blandning utav "Äntligen", frustration och irritation. "Äntligen", för att jag snart kliver på tåget som tar mig den återstående sträckan upp till mitt karga, kalla, älskade Norrland. En plats som till skillnad från Nordvästra Skåne, Göteborg, Stockholm och liknande, endast plågas utav ett minimum av det som gör mig så frustrerad och irriterad på platser som den här.
Jag stod på Nordstan innan, och hade plötsligt en kö bakom mig. Jag stod inte i kö själv, men folk ville stå i kö, och ville tydligen göra så bakom mig. Jag blev därför tvungen att upplysa individerna om att jag inte stod i kö.
Sådant slipper man i Luleå. Det slöa tempo som personer framför en på stan håller där, är helt klart att föredra framför fåraktiga och meningslösa köbildningar, som inte leder någonstans. I Norrland är även de negativa effekter som kulturberikning kan medföra i det närmaste obefintliga jämfört med här. Jag har för längesen passerat den gräns då jag bara önskar livet ur de här jävlarna som springer runt och tigger pengar på olika vis. Jag vill snarare slå ihjäl dom själv, helst något i stil med trottoarscenen i "American History-X".
Att gå in på den här jävla Centralstationen känns som att försöka infiltrera en Al Quaida-cell. Folk ur åtminstone ett 30-tal olika nationaliteter driver omkring och glor surt/lystet på en/ens tillhörigheter.
Alla jävla pundare gör ju inte saken bättre heller.
Nej gott folk, nu klipper vi det här jävla landet strax under Skellefteå, och lever lyckliga i alla våra dagar! Rika som oljearaber på skog och malm!
Fast heja Rögle iaf!
Bäst just nu: När kvällen kommer, så drar jag igång en spellista med 52 låtar av Johnny Cash och kniper mödisen på en flaska Tullamore. Sen somnar jag för att inte vakna förrän jag befinner mig norr om fäcking Gävle.
Sämst just nu: Jag kommer förmodligen att bli till åtlöje på stationen i Luleå. Det finns nämligen en överhängande risk att jag vid kontakten med perrongen, kommer att råka i trans och börja tala i tungor utav ren lycka.
Saker jag skulle önska mig i julklapp, om begränsningar saknades: En Ksp 58 med 12-13 meter patronband med halvmantlat, samt fri disponering av en renhjord på 700-800 djur.
Istället för slipat skrivande; Semikolon och självbelåtenhet.
All den bästa musiken har med få undantag gjorts utav trasiga knarkare, och många av de största böckerna har skrivits utav självmordsbenägna missbrukare. Jag, en av världens främsta auteurbloggare, (ja, det ska vi väl ändå inte sticka under stolen med, va? Vad fan, är jag problemfri kan jag ju lika gärna strunta i självdistansen, och låta egot svullna upp bäst det vill! Inga halvmesyrer) är helt enkelt för nöjd med livet för att prestera riktigt bra.
Nå, vidare.
Jag har försökt att umgås en del med mina småsyskon den här resan, och följde bland annat med till luftgevärsträningen igår, för att skjuta med de två yngsta systrarna. Mellansystern är en fenomenal skytt. Jag kan tyvärr inte säga hennes bästa placering på rak arm, men hon tillhör eliten här nere. Jag tog plats vid det moderna kolsyregeväret, och började en smula fumligt att försöka bekanta mig med det. På min tid sköt vi med gamla fjäderbössor med spännarm, men nu är det andra tider.
På plats fanns två rasande rara jäntor som instruerade oss skjutande. De skötte sitt jobb med bravur, om än lite fnissigt och trivsamt flirtigt. Ett predatorflin spreds över mitt håriga tryne, men plötsligt kände jag det liksom som om Olefin satt på min högra axel. "Mäh, det där skulle ju för fan kunna vara mina elever!" hörde jag henne liksom säga, som hon sagt så många gånger förr då vi gått på stan. Ja de var en smula svåra att åldersbestämma, men man måste nog säga att de var vuxna iaf. Typ.
I vilket fall som helst så koncentrerade jag mig allt vad jag förmådde, och lyckades skjuta jämt med min lysande syster. Vi hade båda 193 poäng, p.g.a. varsitt slängskott. Yngsta systern kom bara 8 poäng efter. Jag kastade en sista liten förstulen blick mot instruktörerna och smackade lite förnöjt, innan vi for hem. Då vi kom hem, beklagade sig min moder över att jag inte skjutit bättre. Jag försökte att inte ta någon notis om denna fotbollsfanatiska kvinnas förvirrade raljerande, men slog ändå ifrån mig kritiken en smula uppbragt.
Resultat var ju alldeles strålande, speciellt med tanke på att jag inte skjutit med dioptersikte på nästan 10 år. Senast det hände var i lumpen, då vi sköt AK 5. Efter sista skjutningen då jag låg längst fram i övningarna, så sa befälet till mig att "Higge kan gå hem och ta en pilsner, och fira att han är plutonens bästa skytt!".
En sympatisk kille, om än inte den skarpaste kniven i lådan. "Vägen svängde, men det gjorde inte Löjtnantens bil", förklarade han en gång när han kom sent till flottiljen och hade kvaddat sin gamla Volvo.
Bäst just nu: Morfars retorik. Jag hoppas snart kunna sammanställa ett längre dialoginlägg med det bästa ur detta blekingska genis repertoar.
Mormor: Hur går det nu då där uppe i Luleå, har du ingen tjej?
Jag: Hehe, näe, inte än.
Morfar: Finns de fruntimmer å jaga ette däroppe?
Mormor: Åh, det är nog dom som jagar efter honom.
Jag: HAHA! Ja, man tycker det borde vara så... hehe
Mormor: Hähä, inte?
Morfar: Fy fan för fruntimmer.
Mormor: Va säger du lille far?
Morfar: Ja se fy fan för fruntimmer!
Mormor: Ah nä, det menar du inte.
Morfar: Inte det? Joooo...
Jag: *Fniss*
Morfar: Vad ska vi äta till kvällsmat?
Mormor: Vi ska koka lite blomkål.
Morfar: Åh fy för helvete!
Mormor: Så steker vi nån go korv till det.
Morfar: Blomkål... *grinar illa* Jag ska inte ha några jävla grönsaker....
Plötsligt får morfar syn på ett stort blomkålshuvud som ligger på diskbänken.
Morfar: Har du sett en sån jävel? *pekar förskräckt på sin ärkefiende blomkålen*
Jag: Hngf, hngf....
Morfar: Det var det jävligaste, ska de verkligen va nödvändigt, att di ska sälja såna kolossala blomkålar i affären? Vim fan ska äta de?
Jag vet inte vilket som är bäst; mormors höga tankar om mig, eller morfars insikter.
Bäst just nu2: Jag saknar jobbet. Hur många gör det?
Underligast just nu: "Var femte man i Sverige vill ha Linda Rosing". Till vaddå? Och är det särskilt bra? Tilde Fröling måste få bättre siffror!
Snabbis!
Ha, jag vägde mig idag, tappat ytterligare 2 kg sen förra vägningen. Men nu tycker jag inte det syns lika tydligt. Fast jag upptäcker liksom muskeldefinitioner jag glömt bort istället.
Detta trots hotellfrukosten i lördags, och all öl den sista tiden.
Livet leker, iiiiihihihihi!
Imorrn ska jag göra något udda. Det blir nog inlägg om det, tror jag.
Nolen: Jag ska försöka skildra Gbg, men det blir klurigt när folk är inblandade som håller hårdare på anonymiteten än en själv. Men jag ska nog fila till något.
Elin: Har du kontakt med J-O? Hälsa honom isf att det finns en youtubefilm med en Späckhuggarhona som dödar en stor Vithaj som lurar på Sjöelefanter, bara för att komma åt dess lever. Hon dödar alltså Vithajar på rutin, för att hon gillar smaken. Vi hade flera långa bråk om vem som skulle vinna av en Vithaj och en Späckhuggare. Jag hade naturligtvis rätt, och det är viktigt att den fan får veta det.
Lindblom: Sluta ljug! Börja inte sticka upp för att jag prisade rödhåriga för ett tag sedan. Jag menade bara Irländarna!
Bäst just nu: Mopedproblemet snart ur världen, med gynnsam lösning.
Folksam: Folksam motor, det är Gun.
Jag: Hej, mitt namn är Higge Erövraren, och jag fick min moppe stulen och sönderslagen för drygt två månader sedan. Nu är det så att jag har inte fått besked från verkstan eller nånting, inte hört om det blir inlösning eller reparation.
Folksam: Okej, vad har du för personnummer?
Jag: 790621-****
Folksam: Ja... jag ser här att vi inte ens fått in någon reperationskalkyl från verkstaden ännu. (Detta är spektakulärt, då ersättning enligt konsumentförsäkringslagen ska ta högst en månad. Nu har det gått två, och idioterna på "Pisso Bilvård" i Luleå har inte ens lämnat in en skadekostnadsberäkning till Folksam. reds. anm.)
Jag: Oooj?
Folksam: Jag ringer dom nu och kollar upp det här, dröj kvar i luren.
Jag: Åh, vad snällt! *väntar drygt 5 minuter*
Folksam: Ja, hej igen. Jag talade med dom nu, och tydligen är tändningen helt sabbad, för dom har bränt hela elsystemet när dom försökt starta den. Jag ska skicka en tekniker nu i veckan som får besiktiga skadan, men den kommer ju då mest troligt att bli inlöst, eftersom reparationerna kommer att bli för dyra.
Jag: Okej, jaha? Verkligen jättesnällt, men nu är det ju då så, att jag betalat nästan 400 i månaden i premier under tiden, sen har jag varit tvungen att köpa busskort och grejer, hur blir det med sånt då?
Folksam: Busskortet är inget som vi ersätter, men när mopeden löses in, så avslutas försäkringen f.r.o.m. dagen efter stölden, och då får du tillbaka premierna som du betalat in sedan dess (vilket täcker mer än halva självrisken. reds. anm.)
Jag: Ååååh, vad bra! Tack så jättemycket!
Inlösning; Laptop å eget vapenskåp! Oh happy days! Snart kan jag kanske ligga och mysa med min Carl-Gustaf om kvällarna... mmmmm, oljebonad valnöt å vapenfett....
Bäst just nu2: Julbord med företaget på nytt ställe. Iiiiihihihihi! Buffé! Ser ni? Livet leker! :D
Sämst just nu: Herre Clint, jag blev så nöjd att jag råkade göra en smiley där. Usch då.
Svarta Änkan; ett inlägg med semikolon.
Spindelarten "Svarta Änkan" har kommit till Sverige. Det är visserligen gamla nyheter, men jag tar det iaf. Sverige är ett utav de länder utanför USA som har flest amerikanska bilar inregistrerade. Intresset för gamla amerikanska bilar är stort, och hundratals, kanske tusentals importeras varje år.
Med dessa följer dock ibland mindre välkomna gäster, såsom just världens giftigaste spindel; Svarta änkan.
Äntligen!
När jag var liten tyckte jag alltid det var trist att inga farliga djur fanns här. Vargen är inte farlig, det tror bara folk som är lite bakom. Björnen kan bli farlig, men bara om man föröker döda den, och misslyckas. Har en Järv nånsin dödat någon så har iaf jag inte hört om det, och värsta Lodjursincidenten jag hört om, var när någon ankfarmare lyckades bli biten i låret.
Alltså; de "fyra stora" är alla rätt harmlösa.
Vår Huggorm är inte bara är snygg, utan även ganska speciell; den är världens nordligaste giftorm. Den är dock inte farligare än att man klarar ett bett, såvida man inte är allergisk eller hjärtsjuk.
Min gamle bilskollärare brukade säga att de djur som dödar flest människor i Sverige är Getingen och Älgen. Han syftade då på att folk dog utav allergiska reaktioner till följd utav getingstick, samt omkom vid viltolyckor med påkörda Älgar.
Men det är ju inte särskilt spännande, eller hur?
Nå, nu har vi iaf ett någorlunda farligt djur här. Kul, tycker jag. Spännande!
Bäst just nu: Att semikolon ännu, alldeles uppenbart har en roll att spela.
Sämst just nu: Vad är ett problem egentligen? Vad tycker ni? Kom igen nu, jag har trots allt några hundra läsare. Några åsikter borde här kunna komma upp. Levercirros, vårdnadstvist eller förhudsförträngning; vart går gränsen för vad som är ett problem?
Att hälsa, och hur?
Vad tänker man kring det här då? Jag tänker först att jag inte tänker se den här nya SVT-satsningen, eftersom den luktar skit rakt igenom. Man gör ett program om-av-för(?) muslimer, för att på något sätt ge dessa ett bättre utrymme i samhället. Är detta i syfte att lära dessa hur man inte stjäl min tvättid, eller att det är fel att misshandla flickor i gångtunnlar, så är det väl ok.
Handlar det om att jag som svensk ska lära mig mer om vad de vill, och varför det är så viktigt att det ska få ha sina slöjor och hårsjalar, så nonchar jag alltihop och gläds än en gång åt att jag näppeligen betalar någon jävla tv-licens. Jag har bättre saker för mig. Respekt för andra människors kultur hyser jag den dagen jag befinner mig i deras land. Här hemma vill jag kunna utöva min rätt att som svensk sköta mig själv, och skita i andra.
Vidare försöker man lite busigt provocera det muslimska patriarkatet genom att göra just tre kvinnor till programledare. Detta faller dock platt på att dessa är klädda i traditionellt tält, och besitter samma frihetsfientliga åsikter som diverse skäggiga Imamer, vilka anser att Danmark är djävulen och serietecknare dess profet.
Vidare tänker jag att det är modigt utav Hamilton att ta den här debatten i ett Sverige som är världsrekordhållare i politisk korrekthet. Här är ju som bekant det viktigaste av allt att låta idioter göra idiotiska saker, utan att såra dessa genom att kritisera dem. Någon av de kvinnliga programledarna har t.ex. kommit undan med att försvara bruket att stena människor som begått olika fel, vilket återigen pekar på ett behov utav en inskränkning i yttrandefriheten. Jag ser gärna en kompromiss; man ska få säga vad man vill, men är det för dumt, blir man en smula pryglad medelst käpp.
T.ex. "Hej Same, visst får du säga att era renhjordar ska ha oinskränkt makt att trampa ner folks grödor och äta upp gravprydnader på kyrkogårdar, men det kostar fem rejäla käpprapp i nacken, ditt lilla skithuve".
Tar vi sedan fokus från fenomenet "Halal-tv", och koncentrerar oss mer på själva hälsningarna, så kan en annan sak lyftas fram. En muslimsk man tar en annan muslimsk man i hand, men kör då "döda fisken". En svensk uppskattar ett rejält och fast handslag, medan en muslim anser det ofint att ta för hårt, då detta kan uppfattas som fängslande (just det, jag har läst böcker i ämnet. Jag kan visst fördjupa mig i andra människors seder, men det sker då på mina villkor, inte då någon gammal dubbelmaoist på SVT vill göra själslig bot och bättring för gamla synder, genom att pracka på oss islam).
Den dagen jag kommer till ett muslimsk land, så kör jag seden där och gör "döda fisken"-handslaget, eller lägger handen på bröstet (Visst, jag gör väl så här också, om det skulle vara så att ingen av hälsningsrecipienternas artfränder nyligen stoppat in sin tvätt i min maskin). Men om sanningen ska sägas, så är det trots allt så att de som envisas med att köra dessa för oss märkliga och ointegrerade hälsningar, även i framtiden inte kommer att kunna söka jobb annorstädes än på kusinens pizzeria.
Nu blev det väldigt mycket kritik riktad mot just muslimer, men här finns kängor att utdela även mot Amerikaner, Ryssar och Grodätare. En sak som retar många ur andra kulturer, och speciellt då Amerikaner och Grodätare, är svenskars bristande rutin i att presentera folk för varandra vid möten. En fransk student i Luleå hördes för en tid sedan uttrycka sitt missnöje med att då han träffade folk här, så presenterade de inte sina vänner för honom.
Jag var själv med om en episod i somras då jag och Greven träffade en bekant till honom, som släpade runt på en dambekant från New Jersey, USA. Han och Greven började prata, då plötsligt den översminkade och fetlagda kvinnan som tycktes hämtad ur "Sopranos" började klaga på honom. "Are you not going to introduce you to your friends? You're so rude!"
Han ursäktade sig och presenterade oss. Jag reste mig och skakade hand på svenskt vis, skämtade/pratade lite om New Jersey, Sopranos, samt möjligen om Hindenburg, som ju störtade där -37. Jag minns inte så noga, men glömde iaf återigen att fråga om varför de i USA inte tar av sig skorna inomhus.
Nu är saken dock den, att i Sverige har kylan, de forna krigen och missväxterna tvingat oss till en hård kamp för överlevnad. Vi har lärt oss att lägga stor vikt vid handlingskraft och ansvarstagande. Vi förväntar oss således att folk är kapabla att ansvara för sig själva; vill man hälsa på någon, så gör man det. Vi väntar inte på att andra ska utföra denna enkla ritual åt oss.
En kulturkrock sker således mellan å ena sidan evolutionärt härdade svenskar, och andra sidan degenererade amerikaner, samt folk från länder där ansvarstagande, redbarhet och hårt arbete aldrig värderats särskilt högt (Frankrike, Italien, mf.l.)
Allt det här är dock petitesser och lättsamma otyg man med glädje utstår och väljer, framför det allra mest vedervärdiga av hälsningsätt. Jag menar såklart kindpussandet. Hela grejen driver mig i defensivitet, som vore jag en grävling med en hund i sitt gryt. Främmande människor inkräktar på ditt personliga utrymme, och utför någon slags överarbetad hälsningsritual, innefattandes intim personlig beröring. Det är lismande och falskt, och jag vägrar hysa någon förståelse för det.
Riktiga, ärliga människor kränker varandras personliga utrymme endast vid ett fåtal speciella tillfällen; Då någon behöver hjälp, då man tillhör familjen, när kärlek finns, eller när omgivningen är jävligt högljudd.
Utanför dessa håller man sig på armlängds avstånd.
Xrim: Nääe. Fråga frugan förresten om hon minns någon som lärt henne "Staten och Kapitalet" på gitarr.
Bäst just nu: Jag har inga problem. Jag har egentligen inte haft några riktiga problem på väldigt länge. Visst, jag kunde väl sköta ekonomin bättre, städa oftare och slutat äta onyttigt för längesedan, men det där är ju inga riktiga problem. Insikten om detta slog mig i förrgår. Jag har länge förundrats och irriterats över hur folk som har det bättre än mig, liksom uppfinner låtsasproblem som egentligen inte finns, och sedan låter sin tillvaro begränsas därav. Jag tror tamejfan jag ska ta den här nya insikten, och bli ett flygplan.
Sämst just nu: Att mängden nattöppna platser här i nordvästra Skåne är långt mindre än i lilla Luleå. Varför?
Mitt kungarike för en käpp!
Jag sitter på en Sidewalk Express på stationen i Göteborg, och försöker smälta helgens intryck. Det låter sig dock inte göras i första taget. Ärendet kommer att kräva en tids analysering innan jag kan klarlägga och summera.
Tills så skett ska jag dock göra mitt bästa för att uppdatera bloggen med annat smutt & gott.
En sak är dock klar; jag tänker inte göra många knop nere i Skåneland, för nu är det fanimig semester.
Under tiden jag plitar på det här inlägget, dyker en liten fet huckleförsedd kvinna av okänt ursprung upp. Hon bär ett påklistrat och illavarslande leende, i vilket tre guldtänder blottas. I släptåg har hon två hyperaktiva och underåriga dvärgterrorister, genetiskt bestående utav 3/4 transylvansk maffia, och 1/4 djävul. Hon lägger en ros framför mig.
Fet kvinna: Vaschågod!
Jag: Vad kostar den där då?
Fet kvinna: For dej *lämnar fram en lapp*
Jag: *läser inte lappen* Jag har inga pengar.
Fet kvinna: Men tschogo kronor, for mina born! *pekar på småterroristerna med bedjande ögon*
Jag: *artikulerar* Jag har bara kort, plast! *drar ett osynligt visakort i luften* Jag stoppade mynten i väskförvaringen, förstår du?
Fet kvinna: Okej, tak så miket!
Vart kommer dom ifrån? Varför är dom i MITT livsrum? Ska man aldrig kunna lämna norrland utan att förföljas av knäppkufar och trollpackor?
Jag vill inte ha deras rosor, och jag vill inte höra deras jävla dragspelsmusik.
Bäst just nu: Tiden vid datorn rinner ut, så jag måste avlägsna mig. Perfekt tajming, då det under ett öronbedövande tjatter just vällde in horder av somalisk milis.
Sämst just nu: Horace Engdahl. Ge fan i mina semikolon, din glosögda lilla misshandelsaspirant.
