Higge Erövraren

Jag vet inte vilket epitet som är värst; "Grisbonden" eller "Sexbonden". Men en sak vet jag däremot, och det är att jag inte tål den sistnämnde jäveln. "Bonde söker fru" är inte ett program jag följt aktivt eftersom jag aldrig ser på tv, men man ser ju snuttar då man är hos folk som följer det. Därför har jag alltså fått en viss inblick i vad som utspelat sig i denna högklassiga underhållning.



Imbecillen Magnus, som fått benämningen "Sexbonden" i media eftersom han tydligen saknar förmåga att styra de vulgärt plumpa och osmidiga dumheter som oupphörligen krälar ut ur foderluckan, har lyckats snärja en likaledes korkad jäntunge, lika osnuten som naiv och blåögd. 

Hur någon överhuvudtaget kan attraheras utav någon som låter som en kroniskt nästäppt jävla Örebroare, är ett fenomen som det skulle behöva bedrivas klinisk forskning på. 

Nu ska de två idioterna gifta sig, och dessutom genom att sätta barn till världen bevisa att evolutionens regler inte längre gäller mänskligheten. 

Det är äckligt att se, jag vill kräkas! När skvallerlöpen deklarerar att eländet tagit slut, ska jag fnissa.

Sen var det ju alldeles uppenbart att gäj-hästbonden inte ville ha någon "fru", utan bara en feminin stjärtgosse att nyttja till korvgömning. Annars hade han valt den vettige och balanserade Luleåkillen Peter, istället för fjollstereotypen Wille von Sydow, släkt med den osannolikt efterblivne f.d. försvarsministern/talmannen Björn von Sydow. 

Men denna konstellation sket sig ju, då människan i fråga alldeles uppenbart inte går att leva med, jobbig och flamsig som han förefaller. 

Imorrn sticker jag till Tornedalen för att jobba, och kommer åter först den 30/12, så då lär det inte hända mycket här.

Bäst just nu: Julhelgen har varit mycket lugn och trivsam.

Sämst just nu: Företaget att släpa med sig julmaten till tornedalen.

Usch. Ska man behöva bli deprimerad av att läsa tidningen på själva julafton. Expressen har arbogamamman i ett ältreportage, och Aftonbladet har Englas mamma i ett annat. Hur orkar dom? Påvefan, en gammal radikalsenil nazistjävel förvaltandes en förmögenhet skapad på en fabrikation, har förolämpat bögarna och Alf Robertson, urtypen för en klassisk Göteborgare, är död (supit ihjäl sig?).
 
Sen den här fan,  Rod Blagojevich, förutom korrumperat politikerarsel, även oäkta son till garderobsmygisen Travolta   och Cobra Kai's Sensei .

HAHAHAHAHA!

Nu ska jag till Lindblom som bjuder på julfika.

Inte mycket sömn inatt heller. 5-6e natten i rad? Lyckligtvis så blir jag ändå inte särskilt trött på dagarna, och tack vare ett roligt jobb med bra kollegor, så blir jag heller inte särskilt sur om jag ändå skulle bli trött och seg. 

Orsaken till den dåliga nattsömnen är dock ingen gåta. Jag förklarade inte bakgrunden till fenomenet i förra inlägget, men det är faktiskt min gamle kamrat Bohman som jävlas. Han beter sig som om vi var tillbaka i högstadiet, och jag kan inte komma på någon annan orsak än att det är min förbättrade kondition, viktminskningen och kosten som fått honom oregerlig. Samma sak varje natt nu; jag har hunnit sova 4-5 timmar, då jag vaknat av att Bohman envist bökat och stökat.

Något tar emot när jag ska vända på mig, så jag vaknar till med ett trött: "Amen för helvete...". Då är han där; klarvakne Bohman. Och han tänker inte somna om. När jag väl vaknat till av den idioten så är det inte mycket att göra heller, för jag kan inte somna om om jag fått sova några timmar. Jag får snällt sätta mig å glo på "Family Guy", "Dexter" eller liknande, käka lite och vänta tills Bohman tagit sitt klena förnuft till fånga och lugnat ner sig. 

Crap!

Vad göra? Det är väl visserligen ett sundhetstecken, men vad fan ska jag med det till klockan 3 på natten?

Jag ber vidare om ursäkt för eventuella bilder det här kan ha producerat i era huvuden.

Sandra: Jo, jag menade hårfärgen. Skönt att Nusse lugnat ner sig, tänkte kanske att han hängt med till Holland och fastnat i nån Coffee shop.

Elin: Nej, dum vet jag att du inte är. Obstinat och lite irrationell möjligen, men klart slug. Vad har förresten en kyrkvaktmästare att skaffa med löständer? Tappar bygdehjonen lösgommarna i nattvarden, eller vad är det frågan om?

Bäst just nu:Mina frukostar nu i juletid. Rökt lax, gravad rostbiff (egen), leverkorv (tusen tack Xrim), rödbetsallad (sparsamt), min Fidel-Sill, Körsbärstomater, ägg, min hovmästarsås (på egen majonäs och stark söt senap), samt starkt kaffe med mycket grädde.

Sämst just nu: Fuck off, Bohman!

Samma sak inatt igen. Varför ska det vara så förbannat svårt å sova? Jag har ingen som helst inspiration heller.

Jag kan skriva lite om den bästa filmen jag sett på länge, och förmodligen det bästa dramat jag sett sen... "Forrest Gump"? Jag talar förstås om "Gran Torino"; Clint Eastwoods senaste film som skådespelare (han har givetvis regisserat själv).

På IMDb ( International Movie Database) tiogradiga skala har den just nu betyget 8,3, vilket är  detsamma som "Gladiator" och "Braveheart". "Saving private Ryan" och "Forrest Gump" har högre med 8,5, och filmer som "Den gode, den onde, den fule" och överskattade "The dark knight" har 9,0 (ja, överskattad; den var bra, men 7,1 hade varit fullt tillräckligt)

Jag har inte sett Clint så bra i en roll sedan... 60-talet? Jag köpte tidigare ett envist rykte som påstod att "Gran Torino" skulle vara en film om "Dirty Harry", men det som istället blev var mycket bättre. Clint spelar en oerhört sur nybliven änkling, som är besviken på sin kassa familj. Han är gammal Koreaveteran, har jobbat på Ford hela livet, och bor i ett kvarter som inte längre innehåller några amerikaner. Istället har det ghettofierats, och de flesta nya invånarna tillhör det s.k. "Hmong"-folket. Eller som Clints rollfigur Walt Kowalski uttrycker det; "God damn gooks".
 
Walt Kowalski är inledningsvis den suraste rollen Clint spelat. Det är tveklöst även en av de hårdaste rollerna. Kowalski har kvar sina gamla vapen från Korea, ett M-1 gevär och en Colt 45a, och dessa räds han inte att vifta med samtidigt som han generöst förolämpar svarta och asiatiska gängmedlemmar med gamla rasistuttryck från 40- och 50-talen; "Spook", "Spade" och "Gook".

En natt blir det bråk mellan ett gäng och en familj i grannhuset, och i tumultet flyttas röran över till Walts gräsmatta. Han knallar då ut med bössan, och följande ordväxling uppstår.

Gängmedlem: You better watch it, old man
Walt: You gooks get the hell of my lawn!
Gängmedlem: Go inside before something happens
Walt: Yeah, I'll go inside after blowing a hole in your head! Then I'll go inside, and sleep like a baby too! We used to stack gooks like you in piles in Korea, five foot high, and use them as sandbags!

Men filmen är så mycket mer än Clints klassiskt sure och hårde hjälte. Walt blir efterhand mer nyanserad och sympatisk, och en vänskap mellan honom och Hmong-familjen i grannhuset utvecklas.

Missa inte heller nya Eastwood regisserade thrillern "Changeling" med Angelina Jolie och John Malkovich, som just nu har betyget 8,1 på IMDb. Den har jag inte sett ännu, men det kommer.

Xrim: Guldtips, tack! Trodde bara dom hade halalkalkonkorvar och bosnisk "Sucuk".

Hocke: Har det med fruntimmer att göra? För den som skapte dom har uppenbarligen haft i uppsåt att driva rejält med oss.

Elin: Du äter förstås vanlig korv? Vad tror du egentligen menas när man säger att man inte ska fundera på vad som finns i korv? Vad tror du slängs på en gris idag? Ingenting slängs på grisen. Tänk dig trynet, sen går du direkt till andra änden av grisen, och funderar på vad som finns där. Just det, tänk på det nästa gång du har ätit korv och beslutar dig för att klaga på tunga. 

Bäst just nu: Inte fan vet jag.

Sämst just nu: Saab och Volvo riskerar bli kinesiskt? Snälla snälla Investor, köp in skiten nu och tvinga idioterna att bygga mindre billigare och snålare bilar, istället för oförsvarbart dyra kolosser med kvalitetsbrister och dagisdesign. Volvo bygger sin första småbil C 30 först nu, vilken ändå väger som en Mercedes 220 från -73, och Saab har aldrig ens försökt bygga en billig och snål småbil. Någon skulle satan i helvete släpas ut på gatan och sparkas ihjäl för sådan inkompetens.

Jag kom nyligen hem från affären, efter att ha ödslat en halv förmögenhet på juldelikatesser. Inspirerad utav Fanjunkarens sillvurmande, hade jag även inhandlat lite grejer för att kunna göra ett par egna sillinläggningar.

Jag plockade åt mig ett par burkar inläggningsill, och började sedan planlöst strosa runt bland hyllorna för att söka inspiration till en inläggning. Plötsligt kom det över mig: Kuba! Fidel! Kalashnikovs, Rom och mustiga negresser! Jag snappade åt mig ingredienserna jag tänkte skulle ingå, och hastade till busshållplatsen.

Väl hemma har jag skyndsamt satt igång med skapandet, och receptet lyder som följer.

0,5 dl 12% Ättiksprit
1 dl vatten
1 dl mörkt muscovadosocker
1 dl vanligt socker
en bit ingefära, stor som en tumme, skivad.
en liten lime, skivad i tunna skivor (2-3 mm)
Chipotle, ungefär en halv frukt, orensad och finskuren. 
0,5 dl mörk Rom. Jag tog vad jag hade hemma, vilket var en "Captain Morgan Black Label".  
En burk Abbas inläggningsill.

Chipotle är en rökt och torkad chilifrukt. Det är rätt bra sting i den, så man kan få prova sig fram.

Låt ättikspriten, allt socker, vattnet och ingefäran koka upp tillsammans. Rör om lite och låt det koka ett par minuter, så det hinner reducera (koka ner) en aning.

Dra sedan kastrullen av plattan för att svalna. Lägg nu i limeskivorna och chipotlen, så dessa får dra under tiden lagen svalnar.

Häll efter ca 5 minuter slutligen i Rommen och rör om. Smaka av och ställ in i kylen.

Sillen sköljs i vatten, skärs i lagom bitar och stoppas i burk med lagen. Ta bort ingefärsbitarna innan sillen går i. Jag vet inte hur länge det bör stå, men ge den iaf ett dygn innan förtäring.

Klart! Eller som Linda Rosing skriver på sin blogg: "Wolla!" Nu behöver jag bara hitta på ett namn på den rackarn. 

Keyser: Ja, jag har hållt tummarna för det sedan 80-talet. Nej, men jag kollar upp snarast.

Elsa: Ditt namn är nu Filidutten.

Bäst just nu: Mina fåcking sillskills!

Sämst just nu: Inget... eller tja, utgifterna. Men budgeten håller iaf ännu.

Hej Tomten.

Jag vet att jag svurit att skutta fram ur en buske och kniva dig om jag nånsin såg dig på riktigt, ute bland folk.
Ehuru känner jag mig dock en smula julig, och kan tänka mig att inte göra sådär mot dig.

Villkoret är dock att du ger mig en Triumph Bonneville Black!



Eller vaffan, jag känner mig så mild å god, så du klarar dig om jag får en olivurkärnare! Jag tycker himla mycket om oliver, nämligen. En gång klämde jag en kilosburk gröna på under en timme, och ibland när jag var ensam hemma hos farsan käkade jag gröna oliver i djuptallrik till frukost, och sköljde ner med Coca Cola. Fast sen skulle jag önska att du inte ger barnen i Norge några julklappar heller, för det skulle jag uppskatta. Norska tårar skänker mig glädje och harmoni, förstår du.

Sen ringde Lars Ohly innan och bad mig framföra att han önskar sig ett ändtarmsframfall med plusmeny. Jag vet att han inte varit så snäll, men du kan väl göra ett undantag?

Jo, det var förresten en sak till. Jag undrar om du inte skulle kunna byta ut dina renar mot Kronhjortar? Det är ju Skånes landskapsdjur, och betydligt ståtligare och intelligentare än renar. Dessutom hjälper ju du till att sprida god pr för Samerna genom din användning av renar, och det är ju ytterst irriterande då dessa är djävulens verktyg. 

Med hyfsat vänliga hälsningar, din antagonist Higge.

Jag skrev för nån vecka sedan om att bara barn och asociala vuxna beskriver andra människor med adjektiv som "fula", men jag gör ju till viss del det också, om det gäller folk jag inte känner som jag ser på stan. Dagen har försett mig med ett underbart exempel på vad jag menar.

Jag var på väg till domkyrkan med buss, när det kliver på ett par i övre tonåren. Tjejen såg sur och trist ut, och sände ut lite missbrukarvibbar liksom. Killen har jag sett förr, tänk er att Frankensteins monster skaffade en extremt kobent "mini-me", en dvärgklon liksom Dr. Evil i "Austin Powers" har. Då de väl kom in i bussen och tog plats, började de hämningslöst att suga ansikte på varandra. Eftersom jag var bakfull och analyserade allting jag såg lite extra filosofiskt, så tog ett sms angående saken form. Jag skickade det sedan till tre personer jag antog kunde uppskatta mina tankebanor i fallet.

Det skickades till Gäby, Fanjunkaren och Olefin, och löd som följer: "Fula par som hånglar pinsamt mycket offentligt, är som tjuvaktiga sossekassörer med fattig bakgrund; plötsligt kommer de i kontakt med något nytt som de aldrig haft eller lärt sig hantera, och kan därför inte sköta det korrekt eller måttfullt."

Gäby uppskattade tanken och replikerade "HAHAHAHA! Den var bra!". Fanjunkaren blev däremot upprörd, och ringde upp!

Jag: Tjenare Fanjunkarn.
F: Hej, Sker det i detta nu?
Jag: Hehe, japp.
F: Jaha, vart då? På bussen?
Jag: Jajjemen
F: Såklart!
Jag: Jo.
F: Alltså jag blir så förbannad! Jag hatar sån där jävla skit!
Jag: Haha, ja det är lite otäckt!
F: Ja jag skulle tammefan vilja gå fram och tända eld på dom bara för att få bort det fula från näthinnan! USCH!
Jag: Hahaha, jo!
F: Dom må ju för i helvete veta att man inte beter sig sådär, va?
Jag: Tydligen inte...

Det känns skönt med folk som inte håller sig i emotionella gråzoner.

Olefin svarade inte på messet, eftersom hon satt hemma och kollade på en stulen hemmaproducerad p-våffla där Reinfeldt och Finansminister Borg turas om att snoppsmiska "Tomhylsan" i ansiktet, och massera varandra med varm honung.

Bäst just nu: Jag kom just ihåg att jag har en pissljummen pettpava med Julmust som väntar på att förtäras.

Märkligast just nu: Jag är liksom hungrig, men inte alls sugen på något. Det är en känsla jag inte kan minnas att jag någonsin haft, och då jag sett den hos andra har jag tänkt att dom är lite dumma i huvet. Jag har nog varit konstant sugen hela livet, när jag tänker efter.

Sämst just nu: Carolina Gynning. Jaja, hon är snygg, men om dom ska envisas med att stoppa in henne i teve hela tiden, så kan de väl för höge djävulen lära henne prata som folk först. NEJ jag syftar inte på hennes skånska, utan på det där jävla tonfallet hon har. Hon låter som den där vedervärdige jävla Farmen-Sebastian när han får stackars tvålfagre fjollgustav att lipa. Hon gör det visserligen gladare, men ändå. Jag vet att ni ogillar youtubeinlägg, men kolla klippet så kommer ni att förstå exakt hur jag menar!

Säga vad man vill om Johnny Skan, men han lär sig faktiskt, och igår tror jag att han gjorde så gott han kunde.  I vilket fall som helst, så var det en förträfflig kväll (jag tror bestämt vi motorbåtade någon på krogen?), och en av höjdpunkterna var då vi anlände till en förfest hos nya bekantskaper, där det fanns en flaska svensk whisky. Johnny smekte Mackmyraflaskan som vore han en kardinal som fått fatt på jesusbarnet, och smakade sedan ett glas. "Jag har blivit kysst utav gud!", "Hur kan något så underbart komma från en plats så nära ett skitställe som Gävle?", "Jag vill fånga tillbaks raparna och smaka dom igen" och "dör jag nu så har jag gjort allt värt att göra" var några av kommentarerna vi undslapp oss då vi smakade gudanektarn.

Och det var nästan ingen överdrift. Det var som om man genom ett slag utav ett trollspö hade munnen full utav allt som gör det här landet till det bästa på jorden; Midsommar, svenska flickor, elitseriehockey, Volvo Amazon, Christoffer Polhem, Bofors, allemansrätten och Generalfältmarskalk Torstenssons papistslakt.

Innan detta härliga ögonblick var vi på julbord med jobbet, som tack vare trevlig sällskap var en lyckad tillställning trots avsaknaden utav fromage. Fromagebristen tillsammans med oförmågan att söka rätt på Fanjunkarens sällskap, ett visst mått utav fånstuffande och ett litet litet sår i handen, orsakat av att Johnny knäckte nötter med händerna, var på det hela taget gårdagens enda besvikelser.


"Nu simmar vi mot ägget grabbar... satan, det här är ju halsmandlarna, vi har blivit blåsta!" Nej kolla, det är ju Peder, alls ingen fånstuffande spermie!

Nolen: Nja, sanning med modifikation, jag var inte så noga. "16 kg" föregicks av "drygt" eftersom siffran då var 3 dagar gammal, sen skrev jag ju "nästan 18 kilo", vilket ju inte är fullt 18 kg. De exakta siffrorna är 1,4 kg på en vecka. Det var nog förresten längsta kommentaren sedan jag provocerade nån feministapa på gamla bloggen, starkt jobbat! 

Bäst just nu: Inte Blossa '08 iaf, den var aningen överskattad. Jag tror jag sparar sista flaskan och lägger upp den på Tradera nästa jul.

Bäst just nu2: Jag skulle ju promenera hem igår, efter all mimosasallad och bärs. Men istället lyckades jag på något magiskt sätt fånga nattbussen. Kommentaren till busschauffören då jag äntrade bussen var alldeles lysande; "Kommer jag dit jag ska med den här? Jag vill tammefan inte vakna i Sunderbyn igen!".

Sämst just nu: Inte Buffétatueringen iaf, den drar ständigt nya applåder.

Tilde de Paula har uppenbarligen inte riktigt pejl på hur saker och ting är här i världen. Man kan som kvinna för det första inte ge sig till att hångla med Runar Sögaard, för det är inte tänkt att någon ska tycka om honom. Hur svårt kan det vara att begripa?
 

Evolutionen satt ur spel? Lönnfet, frireligiös norrman, med påklistrat psykopatflin och oegentligheter i företagsfinanserna. Hur kan han ha obegränsad tillgång på prima vulva? Svaret finns någonstans i de dunkla vrårna i kvinnans psyke.

Men det där om att Tilde har hånglat med Runar är gammalt, och inte alls vad inlägget skulle handla om. Visst, vad mig anbelangar så dog hon samma dag som hon utbytte kroppsvätskor med den där sillstrypande flinige surrogatjesusen. Men nu har hon dock producerat en krönika så flosklig och insiktslös att jag inte kan låta den passera okommenterad.

Den är ytterligare ett inlägg i den tröttsamt politiskt korrekta debatten om hur underbart kloka och oskuldsfulla alla barn är. Nu är det så här: Barn är INTE generellt goda och änglalika. Men vi har råd att nussigulla med dem, eftersom de ehuru onda, saknar fysisk makt. 

Och deras oskuldsfullhet är blott en illusion, som kommer dels utav att de saknar kunskapen och styrkan att ställa till riktig jävelskap. Dels beror den på att de p.g.a. sin ringa ålder inte hunnit ställa till en massa skit ännu.

Tilde berättar om hur hennes lille 7-årige son Zion, som ligger hemma med vattkoppor eller nässelutslag, pratar om andra människor. För att avleda hans uppmärksamhet från de kliande utslagen, ber hon honom att beskriva sin storebror Elian och sin kompis "S" i skolan.  Omdömena lyder som följer: "- Elian .. Han är min bror. Snäll, schysst, glad, väldigt duktig och noggrann .." och "- S är .. tokig, rolig, påhittig och en schysst kompis. Och lite klantig för han ramlar ofta!"

Tilde noterar här att de alltid beskriver människor utifrån sina egenskaper, aldrig färg eller form, och absolut aldrig i termer som "snygg" eller "ful". Av detta drar hon slutsaten att barn är "små, men ofta bättre människor"

Vad bevisar det? Jag beskriver väl heller aldrig mina goda vänner i negativa ordalag? Men jag minns däremot mycket väl jargongen från skolgården i lågstadiet, och hur utsatt min överviktige kompis var. Eller småväxte Bert-Egolf, som förvisso var stor i käften. Hade jag fått en krona för varje "din lille jävel" jag har ropat efter honom hade jag levt på räntan.

För att inte tala om vilket språk som användes om och kring karaktärer som "Pissbacillen" och "Kattaknullaren" (två individer ur de asocialas skara, som livet försett med en taskig giv; en hade gått runt i nerpissade byxor, och den andre hade medelst kissemiss förevisat sodomi på en lekplats i byn). 

Sådana karaktärer fanns/finns på alla skolor, men Tilde tycks ha förträngt hur det var, eller så blundade hon för det redan då. Jag skulle tvärtom vilja säga att det BARA är barn (och socialt missanpassade vuxna) som beskriver folk i termer som "tjocka" eller "fula".

Själv minns jag sist jag kallade någon för "ful" och menade det; Johnny Skan (mitt fylle-alter ego, för er nytillkomna) var 20 år, och fulingen som var från Vindeln muckade gräl. När han efter en synnerligen rå verbal misshandel på ärans och hjältarnas språk (skånska) började gråta ljudligt och ovärdigt, fick han en öl och en kram. Sedan dess har det inte hänt.

Bäst just nu: Mer grönkål i frysen.

Sämst just nu: Efter en viktförlust på i skrivande stund drygt 16 kg, samt med en mycket kolhydratfattig kost, har jag inte längre riktigt pejl på hur mycket alkohol jag kan dricka. Jag måste lära mig det från början igen, som en strokepatient måste lära sig tala.

Johnny, vad fan har du gjort med vårt vänstra knä? Det är ömt och sårigt. Visst räcker det med den krossade armbågen vi fick när du somnade på vår cykel på väg från Kåren? Och varför satt du med bar överkropp på Bishops i lördags och hojtade om bufféer? Käre alter ego, vår lekamen är inte riktigt redo för den typen utav exhibitionism ännu... Det är en sak att gilla irländsk musik och öl, en annan att bete sig som en jävla irländare.

Suck...

Idag var en väldigt trevlig dag, med väldigt fint sällskap. Sällskapet hämtades med min nya vita springare/käpp, käpphästen Lovelylocks, samt en hyrd Toyota Aygo. Jag hade lovat sällskapet en dag med aktiviteter, och eftersom hon flera gånger uttalat att hon väntar på någon med en "vit springare", så tänkte jag att det kunde vara en kul början på dagen om jag dök upp på en käppvariant av en dylik. Jag införskaffade den på leksaksaffärn, och döpte den alltså till "Lovelylocks". 

Sällskapet släppte in mig i hallen, och drabbades av ett långt skrattanfall då hon fick se den vita springaren. Under värdig galopp ledde Lovelylocks sedan oss in i den lustiga lilla hyrbilen, och vidare till grannkommunen för en trivsam dag i skyltsöndagsmyset. Vi avrundade med "Madagascar 2" och spelkväll hos kompisar.

Jag satt som bäst och ärkesmiskade sällskapet i ett parti "Geni" på nyinköpt spel, då de gamla bekanta migränsymptomen plötsligt dök upp. Känsel- och synbortfall, stickningar och färglada blixthallucinationer, m.m.

Jag hade dumt nog inte fixat nåt nytt recept sedan medicinen tog slut vid senaste anfallet i Augusti, så nu såg jag fram emot några timmar på akuten, väntandes på att få den enda medicin som hjälper när skiten satt igång ordentligt; Spasmofen.

Här tog dock situationen en härlig vändning, då en flaska Cocillana som brukaren inte längre behövde, gjordes tillgänglig. Det är en hostmedicin som i likhet med Spasmofen bl.a. innehåller morfin, så jag tänkte att det kanske kunde hjälpa. 15 milliliter och en halvtimme senare kammade jag hem andra "Geni"-segern mot de närvarande, helt utan tillstymmelse till obehag eller huvudvärk. 

Vilken jävla lättnad. Samtidigt gör det mig lite förbannad då jag tänker på att min ordinarie medicin kostar 80 kronor pillret, och bara funkar någorlunda om man är snabb med att ta den. Varför får jag sån skit när det bevisligen finns bättre grejer som funkar? Nå, nu är det dock slut med dumheterna.

Cocillanan förljde med mig hem, och när den är slut blir det att dra en vals för farbror doktorn om hemsk natthosta som gör mig oförmögen att fungera på dagarna.

Bäst just nu: Madagascar-pingvinerna, några utav filmhistoriens roligaste psykopater.

Sämst just nu: Något jag måste mörka...