Higge Erövraren

Slyngryt (-et -en) Ansamling utav kvinnor, intressanta ur ett sexuellt perspektiv.

Där, nu har ni lärt er nåt nytt. Nedsättande term? Äh, fåck off!

Moar: Nja, 4700 totalt per månad, minus hyran på 2100, ger 2600 som skulle räcka till mat över helgerna, kläder, tvätt/toalettartiklar, snus och nöjen. Jag hade visserligen mest pengar av alla på elevhemmet, men de andra fick alltid regelbundna hjälpsändningar och fickpengar hemifrån, vilket jag inte behövde tigga om. Så kommer jag iaf ihåg det?

Ingvar: Hur kan en så perveterad människa med sådan fysisk kapacitet, kapabel till sådana hårresande svinerier som du, ta så mycket skit från fruntimmer? Jag tror du är för snäll. Ta dig samman för fan, och sätt ner foten!

Nolen: "Snoppklämma"? Jag tror jag måste skaffa en dylik, dock opappig. Du är i sanning ett föredöme!

R: Håll med om att det är ett fenomen vi aldrig brytt oss om att tala om tidigare, det här med pappiga tjejer? Tjejer har ju gnällt om mammiga killar länge, men de är ju också lite mer gnällbenägna

Bästa repliken just nu: "But guys, G-I-N-G-E-R-S can't be pirates, cause they have no soul! Please get it out of here!" Cartman i senaste "South Park"-avsnittet, då han upptäcker en rödhårig ("Ginger") i sitt nystartade piratgäng. Haha! "It"!

Bäst just nu: Jag har kollat upp närvarandelistan för "Rockbåten" på "Facebook", och den visade ju sig vara ett veritabelt flytande jätteslyngryt! Ett jätteslyngryt med buffé med fri öl!??? Nån jävel förtjänar ett nobelpris i något.

Sämst just nu: Jag råkade fimpa batteriet på Tilde, eftersom hon är den första bil jag haft med fjärrlås. Efter en dag med endast korta turer (under vilka batteriet inte hunnit ladda ordentligt)  och idelt "fjipp-fjuppande" med fjärrlåset, samt körning med arselvärmare och stereo på max, var alltså batteriet slut. Nå, det var ju bara att ge starthjälp med annan bil och köra tills ström fanns igen, men nu vill den orginalmonterade stereon ha en kod för att starta. Den koden finns hos den ursprungliga försäljaren, och kostar 175 kr att få uppletad åt sig.

Jag säger som tennispelaren Jonas Björkman då han fick ett spel på domaren; "LUUUUUUUUUUDER!"

Så, inga vidare reflektioner på det förra inlägget? Nähä, det tolkar jag som medhåll då.

Vidare.

Jag har noterat att ett problem för tjejer i många relationer är att dom upplever det som att deras killar inte "klippt navelsträngen", och att dessa låter sig styras av sina mödrar. Modern är fortfarande en stor del i killens liv; hon styr och inkräktar i många fall på det som flickvännen anser vara privat territorium.

Ibland blandar modern sig direkt i hur paret lever sitt liv, och ibland kanske flickvännen upplever att killen är för snar att gå till sin mamma för att få hjälp och råd med saker och ting i vardagen. Samtliga tjejer som besväras utav fenomenet, anser detta vara "avtändande". Det som verkar mest besvärande, förefaller vara då modern gång efter annan tillåts "inkräkta" med pojkvännens goda minne, eller utan att denne opponerar sig och kräver lite distans.

Tjejer vill inte se sin kille bli passiva eller underkasta sig någon, speciellt inte en annan kvinna.

Jag finner det hela väldigt fascinerande, dels för att jag först alldeles nyligen fått upp ögonen för fenomenet som sådant, och dels för att jag alls inte kan relatera. Eller?

Jag flyttade hemifrån då jag var alldeles nyss fyllda 16, och påbörjade ett helt nytt liv. Det blev en tillvaro fylld av experimenterande, svineri och "uppror". Men också ökat eget ansvar och karaktärsbyggnad. Jag fick själv se till att få i mig mat, tvätta kläder och sköta räkningar. Visst gjordes många dumheter och misstag (jag har dock aldrig missfärgat en tvätt), och visst var det en lite instabil tillvaro. Men jag skulle inte byta den tiden och de lärdomar jag fick mot något annat.  

Något jag ständigt hade ganska dåligt samvete för, var att jag skötte kontakten med familjen nere i Skåne (jag hade alltså flyttat till Lycksele) rätt så dåligt. Ibland gick det nog ett par månader innan jag ringde morsan, och jag minns vilken lättnad det var när man lyckats ta sig i kragen och ringa alla berörda nere i Skåne. Då kunde man slappna av ett tag igen, och fokusera på livet och tonårsbryderierna. 

Nu hade jag vid den här tiden sedan ganska länge kört med modellen avskärma mig och att försöka hantera alla problem själv, så att jag sällan pratade med folk i familjen var iofs inget nytt.

Men för att återgå till ämnet, så kom jag ju på att jag visst har erfarenhet av "mammiga" partners. Jag bodde ett år med en snubbe då vi gick i trean, och han pratade med sin morsa varje dag. Jag anmärkte visserligen aldrig på det, även om det kunde irritera mig som fan emellanåt. Jag begrep inte varför de var tvungna att prata varje dag. Varför brydde hon sig sådär? Han var visserligen den yngste av tre bröder, vilket säkert hade en del med saken att göra. Men ändå!

Var det så det var tänkt att det skulle vara? Att han orkade? Att hon orkade? Dessutom tyckte jag hans föräldrar var naiva och alldeles för förlåtande. Han kunde faktiskt behövt en rejäl uppsträckning. I mitt fall var saken lite omvänd. Mina anhöriga verkade utgå ifrån att jag var förtappad och förlorad (vilket jag kan ha förståelse för), men det var jag ju aldrig. Visst dracks det en jäkla massa, allt ifrån folköl till grumligt hemkört och veterinärsprit, men jag sniffade aldrig, rökte inte på och blandade aldrig med läkemedel. 

Dessutom gick jag alltid till skolan, oavsett hur full jag varit dagen innan, eller hur dåligt jag hunnit nyktra till. Skolka har jag faktiskt aldrig gjort. Det är nästan så jag skäms lite i efterhand.

Nå, för att återigen återgå till ämnet, så slog mig ännu en sak angående mammiga pojkvänner: Pappiga flickvänner!

Jag har ju faktiskt upplevt exakt samma sak som mina tjejkompisar! Pappa mig hit och pappa mig dit! Oj så irriterande! Jag känner faktiskt alltid hur irritationen griper mig då en tjej börjar hänvisa till vad pappa har sagt. Jag har lärt mig att bilda mina egna åsikter, och det gör jag. Ibland delar jag någon annans om de är sunda och logiska, men jag gör alltid en grundlig utvärdering själv.

Dessutom föredrar jag frigjorda och självtänkande kvinnor. Det är alltid lika uppfriskande och glädjande då man träffar någon som uppenbarligen tänker mycket, och har många egna tankar och synsätt på saker och ting. När någon däremot bara är en "påse" som fått innehåll ur pappasäcken, ja, det går bort. "Avtändande" är nog en jävligt bra beskrivning på vad det är.

"Pappa ska hjälpa mig byta däck på bilen", "Pappa ska hälla på K-sprit innan besiktningen", "Pappa sa att vi borde hälla vitpeppar i rabatten", "Pappa sa att han kände en som hade en bra bil till salu", "Pappa lagade cykeln", Pappa vet hur vi ska beskära äppelträdet", "Pappa kan fixa rabatt på den där tapeten"... Någon som känner igen sig?

Nä, ryck upp er för fan. Nog nu!

Em: Ja, alla med ett logiskt sinne och en väl fungerande syresättning i knoppen gör det. Inga konstigheter.

Bäst just nu: De nya grannarna vägg i vägg har ett gammalt väggur, som går exakt på minuten. Det slår högt med djupa klara toner, som går rakt genom väggen. Det låter exakt som min gammelmormor och gammelmorfars gamla väggur gjorde, och jag blir lika glad varje gång jag hör det. Jag ligger i sängen och räknar slagen när jag ska sova, och kommer ihåg alla saker från deras gamla lägenhet i Kalmar.

Sämst just nu: Inte nåt. Jo, en fläskfilé i kylen har nog hunnit bli dålig. Men vad fan, vi lever i i ett I-land. Det finns fler.

Det här angående huruvida fetma och alkoholism är sjukdomar, rörde upp en del reaktioner. Det kanske var väntat, jag har dock tyvärr inte haft tillfälle att bemöta dessa förrän nu.

Ingvar: Nej , alkoholism sitter inte bara i skallen, det har jag aldrig sagt heller. Vad jag sa var att det inte är en sjukdom. Det är ett allvarligt tillstånd, inget snack om saken, men man har själv initialiserat det. Det är ett kemiskt beroende som vissa, om än de må vara väldigt få, kan ta sig ur själva. Med hjälp och insikt, kan flera ta sig ur det.

För att exemplifiera så kan jag samtidigt bemöta Sarah's (förargade?) anmärkning angående huruvida cancer är en sjukdom, och om man kan få det genom en nysning.

Om vi tar en tjockis, en alkis och en cancersjuk, och släpper av dessa på en öde ö, vad händer då? Jo, alkisen nyktrar till, tjockisen tappar vikt (förutsatt att ön inte är ett dignande tropiskt smörgåsbord, och att alkisen inte uppfinner ett sätt att jäsa kokosmjölk) och cancerpatienten dör.

Däri ligger skillnaden i sjukdomar och beroenden. Beroenden innebär bara en fara då den beroende har tillgång till sin drog, och/eller inte kan kontrollera sitt begär. En sjukdom är något som förvärras av sig själv.

Låt vara att en del trillar dit lättare, och låt vara att många som missbrukar är notoriska i sitt beteende och byter ett missbruk mot ett annat så snart de fått hjälp att bryta det föregående, men faktum kvarstår: Ett missbruk fortgår endast så länge som missbrukaren fortsätter att stoppa i sig/utsätta sig för det han missbrukar.

Robin: Din fråga förvånar mig lite eftersom du aldrig är självutlämnande i det du skriver, och jag är samtidigt ledsen att ni har haft det viset. Jag tror inte det skulle vara rättvist att göra någon amatörpsykologisk bedömning av din farsa, som jag ju inte känt. Men av vad du skriver så verkar det som om han tog sitt ansvar och prioriterade det som var viktigast, och jag vill nog vända på det du skriver och säga att han kunde göra så, just tack vare att det inte är någon sjukdom.

Varför han tappade taget sedan kan jag inte riktigt spekulera i, men om man ska tänka sig ett klassiskt missbrukscenario, så kan det kanske vara för att ni började bli stora, och förmodligen var han nöjd med er och hur han lyckats uppfostra er. Jag utgår iaf från det, eftersom ni såvitt jag kan bedöma är utomordentligt trevliga och intelligenta båda två. Kanske tyckte han därför att han uppenbarligen kunnat hantera problemet, och att det var dags att släppa på spärrarna och belöna sig? Återfall efter många år är inget ovanligt, tyvärr.  

Jag vill poängtera för samtliga att jag med att förneka att alkoholism skulle vara en sjukdom, inte menade att bagatellisera problemet. Joakim Thåström sa i en intervju i Slitz -96; "Jag har testat alla droger, men det tyngsta jag har tagit är alkohol". Jag förstår vad han menar, jag har själv sett hur spriten kan ställa till det när man tappar kontrollen. Jag skulle aldrig förringa det jävliga i att se en människa välja bort sin familj och sina nära, för att han vill få tag i alkohol.

Något utav det mest tragiska jag kan komma ihåg att jag sett, var när jag såg två vuxna män träta om en flaska sprit i spillrorna av sina liv, i en liten smutsig pensionärslägenhet.

Att det inte är en sjukdom betyder inte att det inte dödar, eller är svårt att komma ur. Det är inte det jag säger. Hade det varit lätt att komma ur ett missbruk, så hade jag ju aldrig sprungit runt som en spolformad pajas de senaste 16 åren och tryckt foderluckan full med skit, och känt sorg då jag råkat se en äppelmunk ligga i soporna.

Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer om detta, jag hoppas dock att jag klargjort vissa saker.

Em: Ja, jag vill ha Främlingslegionflaskan!

Kollade debatt innan, vilket ikväll handlade om tjockisar. "Fetma är en sjukdom" påstod en läkare som satt i publikgröten. Ingen sa emot. Hur får man fetma då? Om ett fetto nyser på en? Om man sätter sig på en stol i bussen där en tjockis suttit? Om man delar dricksglas med någon med fetma, eller om man spänt på en tjockis?

Den där dagen för många år sedan då jag passerade gränsen för att officiellt kallas överviktig (vilket jävla ord förresten) kunde jag då ha utbrustit "Ah crap! Jag måste åkt på ett virus!"?

Eller när jag skulle vaccineras inför Thailand -05? Jag gick till en lustig liten tysk läkare vi har här (som alltid vill att man ska ta av sig alla kläder, oavsett ärende), Dr. Hassler, för att ombesörja detta. Jag fick ta av mig alla kläder för någon slags rutinundersökning. Den lille skinntorre geriatriske tysken glodde allvarligt på min trinda lekamen genom sina tjocka glasögon, och utstötte strängt: "DO ER ÖFVERVICHTIG!". 

Kunde jag då replikerat: "Nähä!!? Säg, herr medicinoberschweinführer, kan det röra sig om en infektion?" 

Nej, för fetma är ingen jävla sjukdom, det är bara jävligt bekvämt att skylla på. Precis som alkisar påstår att deras alkoholism är en sjukdom. Fetma är resultatet av att man genom födomissbruk  lurat kroppen att samla på sig fettreserver. Det är ett fysiskt resultat av att man inte haft styrka nog att avbryta sitt okontrollerade intag utav främst kolhydrater.

Det kan däremot LEDA till sjukdomar, som diabetes och fetthjärta, men det är en annan femma. Man kan ju göra sig illa om man tränar längdhopp också, men det är ju i sig ingen sjukdom, eller hur?

Mitt i publikens sorl, så får Janne Josefsson höra något, och utbrister med låtsad förskräckelse lite pinsamt populistiskt "Men jämför du verkligen överviktiga med narkomaner?", men det ville förstås ingen stå för, trots att DET ÄR PRECIS VAD DE ÄR!

Tjockisar ÄR missbrukare! De uppvisar EXAKT samma beteendemönster som exempelvis alkoholister. En klassiker är när alkisen blir sur efter att folk påpekar att han har problem. Då börjar han med att förneka (jag vill poängtera att jag nu menar de med faktiska alkoholproblem, inte de som har rabiata partners som överdriver) att han har problem. Nästa steg är att bevisa att han inte har problem, dels för andra, men mest för sig själv. Därför kanske han håller upp en kväll, och är nykter. Det är sällan några problem, och efteråt så säger han; "Ha, det var ju inga problem, jag kan faktiskt hantera det här! Då kan jag unna mig ett järn!"

Tjockisen gör exakt samma sak. Fast den har sällan någon som gnäller på honom, och påpekar problemen. Man vill ju inte göra tjockisen ledsen, för den är ju fet och har det svårt, kan bli sårad. Ett fyllo däremot, den kan man lättare ge en känga i stil med "du dricker ju alltid alldeles för mycket". Tjockisen gör ändå för sin egen skull ofta pauser i sitt missbruk, för att ljuga i sig själv en illusion om att man kan hantera sitt ätande. "Jag tog ju en sallad igår, och gick en promenad. Då ska jag minsann köpa mig lite godis och chips till ikväll, för det har jag förtjänat!"

Jag vet hur det är, för jag har kört det där i över 15 år. Jag minns hur jag stod i kassan på "Korvgubben" och sålde mat till tjockisar, varav många ljög för sig själva. Ibland tyckte jag synd om dom, för jag visste ju hur dom hade det. Men ofta var det sura och otrevliga, för det var ett tag sedan de fick sin senaste "fix". Då var det tur att de inte kunde läsa tankar.

Följande scenario utspelade sig faktiskt dagligen.

Jag: Hejsan, vad vill du beställa?
Tjockis: Öh, jag vill ha ett sånt där dunderskrov (tjockisar beställer ofta lite diffust, som om det dom vill ha är främmande för dom, eftersom de vill ge sken av att det ju är sällan de köper sådant. Typiskt missbrukarbeteende) med dubbla hundrafemtis burgare, och extra strips.
Jag: Det är maxad strips på den redan, så den är rejält packad. Det är ju stor dricka också.
Tjockis: Jahaja, just det... vad bra... öh, jag kan ta två vitlöksdressingar (tjockisar säger ofta att de "kan ta" de där tillbehören, eftersom de vill ge sken av att det inte är något de måste ha. Men de vill ha den där dressingen, som fan) två smältost och en orginaldip också.
Jag: Japp, vad vill du ha att dricka till?
Tjockis: En stor Cola Light! (tjockisen vill ge sken av att den tänker lite nyttigt; den undviker ju så mycket kalorier genom att välja light)
Jag: Perfekt, ska du äta här eller ta med? Vilken jävla tur att du tog en lightläsk, det kommer säkert att rädda livet på dig när du slaskar i dig alla de där fettkokta kolhydraterna, stackars idiot.
Tjockis: Öh, jag äter här.

Hade tjockisen var otrevlig eller kort i tonen, eller som väldigt många; generellt nedlåtande mot snabbmatspersonal, så  avrundade jag ärendet med tanken "skynda dig och ät ihjäl dig ditt feta helvete, så jag slipper se dig här igen!". Jag gnisslade extremt mycket tänder på nätterna den här tiden, mådde skit, men vann ovärderlig erfarenhet om människor och det mänskliga psyket. Framförallt lärde jag mig ödmjukhet; Jag tolererar i princip vad som helst från restaurangpersonal, för jag vet vilket helvete de jobbar i.

De finns förstås de som pallar skiten, och t.o.m. de enstaka som trivs med det. Hur man är skapt då begriper jag inte, men beundransvärt är det.

Nu måste jag avrunda, men jag kanske fortsätter på det här spåret nästa gång.

Bäst just nu: Jag har haft kontroll på ätandet i över sju månader nu, och jag är övertygad om att jag kommer ha det resten av livet.

Sämst just nu: Inget särskilt.

Jobbar ju eftermiddag idag, så frukost blidde det inte förrän nyss. Den såg ut så här.



Ägg, bacon (något för hårt stekt) och starkt kaffe med en helvetes massa vispgrädde. Men så har jag ju också tappat drygt 3 kg sen i Påsk.

Det får ni inte ihop va? Era kostcirkelindoktrinerade socialstyrelsenormföljande kolhydratsnaskare med halsbränna och högt blodtryck.

Eleven: Så vackert sagt! Jag känner värmen sprida sig i mina igensatta gamla kranskärl. Clint välsigne dig, mitt barn.

Bäst just nu: En stunds marinad i badet med min gäja rosa rostvål innan jobbet.

Sämst just nu: Tilde gjorde mig för första gången besviken (lite) igår. När jag tog ut henne på E4an för att blåsa henne torr efter badet, så gjorde hon inte mer än ynka 168 km/h, istället för de av instruktionsboken utlovade 170 km/h.

Utdrag ur Tildes svarta låda:

Tilde: YYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYL....
Hastighet: 168 km/h
Jag: Maintaining cruising speed, watching out for cops and Moose.
Stereon: (Povel) "UNDRAN OCH SKRÄCK JAG KÄNNER, VAR VAR VAR? JAG UNDRAR BLOTT, VAR ÄR TVÅLEN BRODER, GE MIG TVÅLEN SYSTER! SÖKEN OCH LETEN TÅLIGT, BAD ÄR DÅLIGT, UTAN TVÅL!"

Fanjunkaren befinner sig än en gång på tjänsteresa i Uppsala. Där nere skor han sig bäst han kan, och får såväl feta hotellfrukostar som middagsbufféer. Sin förkylningsanfrätta fritid har han spenderat med att bl.a. vallfärda till Gustav Vasas grav i Uppsala domkyrka, ifrån vilken han skickat andäktiga MMS.


"Här sover han den rättfärdiges sömn"

Vi tycker om gamle Kung Gustav, som sparkade ut danskarna och katolikerna, samt lät landsförvisa eller lönnmörda vilken degenererad adelsman eller bonde som helst, om denne råkade stå i vägen för bildandet utav en stark svensk centralmakt. "Ändamålen helgar medlen", så levde Gustav; en Kungarnas Jack Bauer!

Igår ringde dock Fanjunkaren från sin vistelse och var mycket uppbragt över vad han läst i bloggen.

Jag: Tjenare.
Fanj: Hur fan kan du vara med på ABF's årsmöte?
Jag: Ääh... Vi var ju å sjöng!??
Fanj: Ja, men vad fan gjorde DU där, har du ingen skam i kroppen?
Jag: Men vi är ju en ABF-kör, det var ju tvunget.
Fanj: Är du helt jävla ryggradslös?
Jag: Äeh... alltså, det var ju den repertoaren vi ska sjunga framöver, så jag tyckte det kunde vara bra att vara med och öva lite extra...
Fanj: Äh! Det är åt helvete!
Jag: Jojo, visst... men dom tyckte inte om det!
Fanj: Vaddå "tyckte inte om det"?
Jag: Jo, det satt ju en hel flock gamla överviktiga gråsossar där och vred på sig, de verkade mycket missnöjda!
Fanj: Jaha?
Jag: Ja för fan, 60-70% var direkt sura att vi dök upp... du vet, kören har ju inte varit med på årsmötena på skitlänge, för de ville inte ha det så, så när vi dök upp nu verkade folk väldigt missnöjda!
Fanj: Så ni kom och störde, kan man säga?
Jag: Jaja, helt klart, det var inte populärt alls!
Fanj: Nähä?
Jag: Jaja, vi sinkade ju hela skiten, vettu!
Fanj: Jaha.... jahaja? Så det drog ut på tiden och så?
Jag: Ja faan, minst en halvtimme! Man skulle ju nästan kunna säga, att jag gjorde en insats!
Fanj: Ja... ja det skulle man ju kanske?
Jag: Jaja, javisst för fan!


Elin: Det kommer tamejfan inte att ske! Man försöker göra en Wahlgren av mig, men icke sa Nicke!

Shelley: Påstår du nu att Pink Floyd skulle experimenterat med droger? Låt mig förresten gissa, favvolåten är "Comfortably Numb"? Hehe...

Keyser: Elin sluddrar och svamlar så man tror hon rymt från en institution, det är vad hon gör.

Eleven: Nja...? Men du måste förstå att sökandet efter det slutgiltiga svaret på Norgefrågan, är en högst seriös företeelse.

Lindblom: Jaha, obehagligeternas virtuos visar än en gång sitt röda tryne i mitt besudlade kommentarfält. Ja, jag ser framför mig hur sossarna går till val, ledda utav ert sladdriga gamla apskaft Mona med dig och dina likar i hasorna, gnuggandes händerna likt karikatyrjudar från Nazitysklands propagandaaffischer.

Men det skiter sig för er, serru. Tänk dig att Fanjunkaren kravlar ur sängen bakfull,och hasar till datorn för att läsa lite på DN.se. Där läser han att EU-parlamentet antagit en ny lag som ska underlätta för myndigheterna att jaga fildelare inom hela EU, att någon 40-talist har skott sig ännu en gång, att Tomhylsan köpt in norska elbilar till försvaret, samt att Marcus Birro vunnit 40 miljoner på lotto. Sen slår han tån i bordsbenet igen, och hittar senare inte snuset som vanligt.

Lägre än han skulle vara då, är sossarnas väljarsiffror nu! HAHAHAHA!

Bäst just nu: Soooooolen skiner, och Tilde är nytvättad!

Sämst just nu: Jag hittade en liiiten liten bubbla i lacken bakom förardörren  på Tilde, när jag smekte henne löddrig igår.

Puh, var med kören och gapade på ABF's årsmöte innan ikväll, vilket var lite tungrott. Lokalen hade obefintlig akustik, och publiken bestod till 45% av 40-talister som skott sig, och nu bara glider runt på tomgång och tär på samhällsresurserna. Ytterligare 45% var gamla partistötar (sossar) så långt framskridna i levernet att prio. 1 borde varit att boka tid på Fonus för att välja träfrack, istället för att sitta på ABF (arbetarnas bildningsförbund) och sörpla kaffe. 9% var överviktiga män i åldrarna 40 till 55 med slö uppsyn. Dessa var tveklöst fackligt engagerade, och det för att få slippa undan jobbet och äta gratisbuffé ibland, och kanske få åka på kurs och få ihop det med nån gammal förbibbad (på lådvin hårt nedgången) kommunalmadrass. 0,5% var en kvinna med näsring och rött hår, som troligen inte nyttjar fläskspett. De resterande 0,5% bestod av ett bättre begagnat fortplantningsövningsobjekt, förmodligen av glesbygdsbörd.

Men jag börjar känna att min tid i kören närmar sig sitt slut. Den 12e maj ska vi ha en konsert i "Kulturens hus", och nu har någon hittat på att jag ska spela brudgum i ett av de teman som konserten bygger på. Kvinnan som ska vara bruden är en mer än min dubbla ålder gammal stockholmska, som på vissa sätt påminner mig ohyggligt mycket om min egen mormor. 

Jag vill verkligen inte vara med om detta. Det ironiska i det hela är att det är min fäbless för bufféer som satt mig i knipan. Det blir en stor körfestival i Gällivare i Juni, och då ska vi dit. Kören pröjsar två nätter på bästa boendet uppe på "Dundret", vilket innebär hotellfrukostar. Sen blir det bufféer och fest på kvällarna. Anmälan är bindande, så nu kan jag liksom inte hoppa av... Min religion förbjuder ju t.o.m. ett sådant tilltag.

God damn it!

Shelley: "Omogen"? Pfff, med smicker kommer du ingen vart här, EMO. Skämt åsido, du har alldeles rätt i vad du säger. Jag tar tillbaks! Viss cred måste ni ändå ha, för er blogg känns betydligt mer äkta än Kenzas skit, och hon den där som ser ut som miss Piggy, fast med fejset snett på Stallone-vis.

Men det är fortfarande tramsigt att glorifiera ciggen, och om ni ska lyssna på "Libertines" (som för all del suger ljumskmarinerad skolfallaffel) så måste ni knarka lite, annars är ni mullvadar. Och nej, sniffa lim räknas inte.

Stuprör är omanligt, punkt.

Eleven: "Såra mig inombords"? Det är ju en jänta, inte en infekterad finne. Pfff... Ja se där, hon var ju i din ålder! Hihihihi....

Bäst just nu: Snart är midnattsolen här, och jag kan ha mina Ray-Bans som hängt med i över 14 år, dygnet runt igen.

Sämst just nu: Nä, det vet jag inte riktigt. Kanske den där dyra deon som jag köpte av den svinhärliga rockbruden i kassan på apoteket på Storheden, då när jag skulle sagt "Nej tack, jag tar den under armen" när hon undrade om jag ville ha en påse. Det var en skitdålig deo. Jag måste dit igen, och köpa den som Fanjunkaren kör med. Då ska jag säga "Nej tack, jag tar den under armen", när hon undrar om jag vill ha en påse.

+=

Jag hade gott om irritation inom mig idag, som hade gjort sig bra i ett inlägg. Jag är förbannad på ryssarna, och jag är nära att kräkas vid blotta tanken på de utav flathet och inkompetens drypande dumdrönare som ska upprätthålla lagen i det här landet; snutjävlarna.

Men jag kom av mig totalt när jag besökte en ny blogg som gjort raketsuccé på "bloglovin", vad fan det nu är. Den heter "Shelley & Joacim", och drivs av en rökande 13-årig anorektiker, samt hennes "svarta-stuprörsjeans"-bärande (NEEEIN! WIDERLICH! DIE ART DER HOSE DAS BEKÄMPFT WERDEN MUSS*) kompis Joacim. Jag läste att han är 180 cm, och väger 55 kg. Jag är 170 cm, och när jag säger att jag siktar på 55 så säger folk att jag är dum i huvudet, eller utgår ifrån att jag skämtar. Vad fan gör det då honom till?

Bloggen går ut på att de unga tu sitter och stilar i sina begade paltor, helst med ciggaretter i högsta hugg. Som om det var inne att röka igen. De lägger upp ett foto med en "brunch" på, och intill maten ligger två paket Marlboro. Vet ni, helt seriöst är röka det dummaste som finns. "På sant"!

Jag kan faktiskt på sätt och vis förstå en heroinist, men rökning? Det finns ingenting som rättfärdigar det. Hur kan man göda ett gäng besuttna gubbjävlar i ett styrelserum, genom att betala pengar för att suga ner giftig rök i sina lungor? Man blir inte stenad, och det ÄR inte gott, till skillnad från snus. Och som bonus luktar kläderna skit sen.

Det jobbiga är att det här inlägget nu håller oerhört låg nivå, eftersom det enda som kan mäta sig i fånighet med att röka, är att predika att det inte är tufft att göra det. Dessutom är jag nu lite av en hycklare, för mitt fylle-alter ego Johnny Skan röker inte sällan, och han är väldigt förtjust i cigarrer. Får han en cigarr i munnen, så viftar han med armarna i segergester och hojtar "VIVA FIDEL, VIVA LA REVOLUCIÓN!". Men cigarrer smakar bättre, och så drar man aldrig ner deras rök i lungorna heller.

Köper man dessutom rätt cigarrer så göder man heller inte fulkapitalet, utan något så sällsynt som fungerande kommunism.

Eleven: Ja, det är helt åt helvete. Faktum är att jag sålde min själ och horade mig ner till Arlanda med Norwegian när jag skulle köpa Tilde. Men det tänker jag kompensera genom att förstöra norsk egendom för motsvarande biljettpriset.

Annelie: Ja, den som lever får se.

Bäst just nu: Att jag kommit på hur jag ska lyckas vakna på bra humör alltid; jag har Benny Hill-musiken som väckningsignal.

Sämst just nu: Att vi inte skickade hem ryske ambassadörens huvud till Putin i en låda. Att dom har mage att kritisera hur vi sköter television i det här landet, efter att ha spionerat på oss och lagt upp invasionsplaner i evigheter? Ska DOM känna sig kränkta? Jag hoppas lågkonjunkturen skickar dom tillbaka till Jeltsins dagar.



*Jag tror att om man verkligen tycker illa om en företeelse (som i det här fallet svarta stuprörsjeans på en kille) så förstår folk bättre hur illa man verkligen tycker om det, om man skriker det på tyska; det argaste och mest skräckinjagande språk som finns. Dessutom så har jag sett på historieprogram, att om man skriker högt och argt på tyska, så håller folk med en om i princip vad fan som helst. Och angående detta måste folk börja hålla med mig.

Nu har jag inte tid att sitta här och blogga egentligen, för det är dags att nanna. Därför blir det inte mycket mer än kommentarsrespons.

Gammal elev: Nej, det låter ju helt orealistiskt. Skulle någon som jag undervisat sitta och läsa bloggar på arbetstid mitt under brinnande lågkonjunktur? Och om jag dragit några rövarhistorier så måste det skett på rasterna, och då i syfte att avleda er uppmärksamhet från den stackars trakasserade städpersonalen.

Kanske skildrar jag det någon gång? Ett gäng spädlemmade MUF-wannabes i en mögelinfekterad högstadieskola, som tafsade varandra i skrevet och sa "BOOP" eller hur fan det nu var. Någon tuggade patientaktigt på sitt långa hår, och lyssnade på gangsta rap i en 128 mbits mp3-spelare. De tuffa tjejerna tjuvrökte, lät sig förföras av lortiga fordonshjon, och tävlade om vem som kunde ha stringtrosorna högst upp på ryggen. Hehehe, hur låter det?

Har du verkligen lyckats plöja igenom hela bloggen, så har du väl förmodligen hittat länkar till min gamla blogg. Har du inte gjort det så finns den här, och den är full av "rövarhistorier". I övrigt ser jag fram emot att i vanlig ordning springa på er under sommarens festligheter.

Anneli: Pff, jaja, jag känner igen hån när jag ser det. Ingenting skulle förresten kunna få mig att flytta till Stockholm, det säger jag bara! Fjollor, "Bruschor", Kulturmuppar och plattanpundare, frisläppta psykpatienter, otäcka piketsnutar och Mikael Persbrandt. Jag kan komma och hälsa på för några krogrundor på Söder, sen får det vara bra. Förresten kommer alla riktiga Rocktjejer att vara på Sweden Rock när vi åker båt. Jag fokuserar främst på buffén, och tro det eller ej, umgänget med er och Olefin.

Elin: Johnny Skan som var 17 var en betydligt hormonstinnare och mer förvirrad person. Dessutom kostade han på sig att strunta i de spärrar man lägger sig till med, vis av erfarenheter och misstag. Jag tror att Johnny är ungefär lika intresserad av att få till det som jag är av fridrott. Det är väl lite som älgjakt, det där med krogragg. Det är jakten och skottögonblicket som är det skojiga, sen att släpa hem fanskapet över myren och ta hand om alltihop i slaktboden, är lite tröttsammare. 

Bäst just nu: Att jag tog mig ut och sprang ikväll, efter en dag med enbart dataspelande.

Sämst just nu: Nej, nu är jag på för gott humör för att tänka negativt, som alltid efter motion. Fast jag såg på SVT-Play nyss, det var om bl.a. vägglöss i "Mitt i naturen". Jag är lite oroligt för sån skit.

Första gången på internet med nya datorn. Kommer hålla inlägget rätt kort, för jag avskyr att skriva på lap topar. "Fatal fan error" stod det på gammeldatorns skärm när jag kom hem inatt, så nu har den fått ledigt i väntan på att jag ids öppna den och kolla vad som är fel med fläkten.

Igår mötte jag upp Gäby på nya sportbaren "Allstar bar" inne i stan. Vi hade ett bås, och efter ett tag kom hennes lillasysters gäng och slog sig ner. Vi fick trycka ihop oss lite, och jämte mig hamnade en hårt sminkad "dödsmetall"-tjej i kort kjol, som lagt ner mycket tid på en svart fluffig frisyr. Hon sneglade en del, men det ignorerade jag. Lite fumligt välte jag dock strax därpå en öl, så innehållet hamnade på hennes ena nätstrumpeförsedda lår, som stack fram ur den korta kjolen. Just detta gjorde hon mig uppmärksam på.

Jag: Ojojoj, det var verkligen inte meningen.
Hon: *knappt märkbar reaktion* Det gör ingenting.
Jag: Kom det på kläderna?
Hon: Jag fick det på låret alltihop, så det blev alldeles blött. Här, känn! *pekar på sitt högra lår, just vid kjolkanten*
Jag: Jaha ja, oj... Känna? Varför vill hon det? Dra åt helvete vad läcker hon är!
Hon: Här, känn här... alldeles blöt...
Jag: Ja, det var ju trist. *duttar med fingrarna på låret*
Hon: Känn! *hon tar min hand och stryker den mot låret*
Jag: Ja, vi får väl hoppas att det torkar upp då. Idiot, säg nåt bra då för faan! Kanske man provar hångla upp henne, eller blir det kanske en scen då? Men hur ska det upplägget se ut då? Hon är ju skum, hur fan vet man vad hon går med på? Äh, vi avvaktar.


Rocktjejer råkar vara något av det absolut bästa jag vet, och med kort kjol och ljust läppstift som hon hade, så blir det nästan oslagbart. Nu var det vid det här laget mer Johnny Skan i mig än Higge, och även om han blir intresserad när något sådant här händer, så ligger "att få till det" obegripligt långt ner på hans lista över prioriteringar. Men något utav det bästa vi båda två vet är dock att öla med Gäby, vilken vi hade på vår vänstra sida.

Nu händer det inte heller så ofta, så hon hade därför min relativt odelade uppmärksamhet under kvällen. Hon upplyste mig dock om att den märkliga tjejen hade redan hade en kille. "Jaha ja... men DET skiter ju jag i, för fan!" sa Johnny sanningsenligt, men beslutade sig dock ändå för att inte ödsla energi på något som inte skulle bli av. Efter att sittordningen kring bordet senare kastats om av toa- samt barbesök, försvann dödsmetallflickan ut i periferin.

Men sommarens agenda står glasklar; Jag ska ha en rockjänta! Och jag ska bita den i röven! Bita den i röven, och mata den med muffins.

Moar: Hehe, ja just dagens exempel var ju lite dumt, men en del måltider kan bestå av bara ädelost och lufttorkad salami, och det kan svida till lite i fickan.

Anneli: I kommentarsfältet lät det "jag vill inte ha honom, ta honom du" vilket är irriterande. Så jag klargjorde hur läget i presens faktiskt är, så behöver det inte diskuteras mer. Min inställning till mig själv är i nuläget alldeles utmärkt, min inställning till att "för att lyckas" sänka mig till samma nivå som begåvningsreserven som alltid lyckas lägga beslag på individerna ur det täcka könet, är det dock sämre med.

Bäst just nu: Allstar. Där tänker jag hänga konstant om 25 kg till.

Sämst just nu: Vägjäveln här utanför. Håligt och gropigt och jävligt! Tilde tycker inte om det alls, för djävulen!

En liten betraktelse av livet en enkel fredagkväll.

Nu står oxsvansen och grönkålen och puttrar på spisen, och i kylen ligger det öl. Mest Coors Light, men även någon Victoria Bitter och ett par Zeunerts. Jag funderar på att dra igång dammsugarn, men jag kanske skiter i det i kväll. Jag blev lite sugen på att kladda med vattenfärgerna igen, och jag är inne i något slags klövergrej. Jag vill bara måla klöver, och så funderar jag en massa på klöverrelaterade tatueringsmotiv. Jag tänker mig en ranka med klöverblad, som bär enstaka blommor av samma typ som Professor Kalkyl drömmer om i Tintin-äventyret "Solens Tempel". 

Men jag har även en idé om att tatuera in en räv bakom ena örat. Hur fantastiskt skulle inte det bli? Otroligt fiffigt! Men även tacky, det inser jag förstås. Sen skulle säkert en och annan fråga; "Varför har du tatuerat in en hund på skallen?"

Det fanns lite lösa planer på att jag skulle närvara på en fest ikväll, men en av deltagarna har en så svartsjuk kille att det inte får närvara annat än tjejer på festen...

Jag tycker kärleken är vacker, tycker inte ni?

Nå, jag är på oförbrutet gott humör ändå, och ikväll ska jag möta upp världens bästa lilla Gäby på "Allstar", så det kommer bli succé hur som helst.

Kommentarer: Sedär, nu är jag driftkucku i kommentarsfältet. Nå, trots en del (förvisso halvhjärtade) ansträngningar, så är det nu så att ingen paxat mig, ingen vill ha mig, och jag skulle inte vara söt med någon. Och så var det med det.

Bäst just just nu: Lugn och ro, kall öl, ljum berusning och länge kokt oxkött.

Sämst just nu: Den här jävla dieten är verkligen svindyr. Men idag hade dom 1,5 kg bacon på Maxi för 59,90.

Visste ni förresten att sockerfria halstabletter, typ Fishermans Friend, Kungen av Danmark eller vad fan som helst, innehåller runt 96 gram kolhydrater per 100 gram? Hur fan i helvete går det till? 

Vet ni vad jag gör? Jag sitter och dricker té och målar akvarell. Ibland stannar jag upp och snaskar lite på en liten knubbig Talleggio. Den är kravmärkt. Téet är smaksatt med äpple och kanel, samt russin. Jag har ett par stänk citron i det, så som man har i Ryssland. Det är något man bör veta; i England dricker man té med mjölk i, i Ryssland tar man ett par stänk citron.

Motivet jag målar är abstrakt, och spellistan kör Wagner, Björling, lite Strauss samt Slayer.

Bäst just nu: Tilde igen. Jag har hittat ännu en finess. För några dagar sedan fann jag ett utdragbart lönnfack under passagerarstolen, i vilket man kan gömma saker. Min kompis Psyko-Bob tycker att man ska ha en kromad Colt .45a  där, som man har till att skjuta otrevliga människor i ansiktet med. Men jag tänker att man kan ju lägga plånboken eller nåt där. Idag fann jag att hur högt man än spelar på stereon när den stängs av, så är volymen dämpad till lagom nivå när man startar henne nästa gång. Ni vet, så man slipper skita ner sig. Det kanske inte är nån ovanlig grej, men jag som aldrig ägt en bil nyare än -84 tidigare, tycker det är fullkomligt frapperande.

Sämst just nu: De här satans bränslepriserna! Tilde vill ju smaka gas! Hon tigger; "Späk mig, späk mig!". "Jag har ju inte råd" säger jag till henne, "Pappa måste ha Talleggio!".

Till er som klickade er hit från Facebook för att ni trodde det skulle handla om oralsex, säger jag bara; Synd. HÄHÄHÄ!

Dramaten ska ha en oerhört pöspretentiös "festival" för att hylla Ingmar Bergman. Hela grejen stinker dramatensnobberi, och dryper av den sortens tristhet, som bara kan utsöndras av det blodfattiga skådespelarklientel som bara lever genom manus, och sitter och kräker ur sig tomma superlativ över cigg och rödvin, och som fullkomligt kissar ner sig då de utsätts för en oväntad situation i verkliga livet.

Vad menar jag med det då? Ja, det orkar jag inte utveckla, ni som undrar kan ju leta reda på skildringen som Lars Noréns assistent gav efter mötet med Tony Olsson, som senare kom att vara med att mörda två poliser i Malexander. 

Huruvida Lars Norén är på dramaten eller inte vet jag inte, men han är samma typ av benskör sittkissare som de idioterna.

Nå, vad jag skulle komma till är att jag satt och såg om skiten på min nya teve (som har stått i hallen och samlat damm någon månad) så pratade jag som vanligt för mig själv. Plötsligt dök en ung och söt, men ack så miljöskadad skådespelerska vid namn Elin Klinga upp  i rutan, och började häva ur sig överdrivna floskler, som alltid då någon idiot i teve ska uttala sig om den "store regissören". 

Elin Klinga: Jag tycker han var fantastisk på att skildra kvinnan!
Jag: HAHAHAHAHAHA... vilket jävla offer... nä, han var fantastisk på att sticka kuken i kvinnan.

Han var säkert och spände på henne innan han satte tofflorna. Det är ju en rätt välkänd hemlighet att han satte på de flesta skådespelerskorna i sina produktioner. Sen sitter fanskapen och lipar i flock när han tar ner skylten.

Ja, han var ett jävla geni, men inte vad gäller filmskapande. Nej, hans storhet låg i hur han duperade och lekte gömma korven i hundratals korkade fruntimmer, med sin bruna jävla basker och trista bruna yllekofta.

Bränn upp den där jävla Dramaten nu, och spika igen dörrarna först.

Anneli: Tack. :p

Elsa: Roligt. :p

Snabbis innan jobbet.

Bäst just nu: Skägget. Det har liksom kommit över mig se senaste dagarna bara, det här magnifika rock'n'roll-skägget. Likt de mongoliska horderna över Asien, håller det på att uppsluka mitt ansikte. Snart är allt man ser bara stort, coolt skägg. Men olyckskorparna kraxar hejvilt.

Fanjunkaren: Ja, då blir det ju inga brudar iaf.
Jag: Det blir det visst det, det finns dom som gillar skägg, jag har sett det.

Bob: Fyfan, det blir inga brudar sen om du ska låta skägget växa sådär!
Jag: Bullshit, jag nischar mig bara.

Och om dom har rätt skiter jag väl i det förresten. Jag gillar ändå mitt skägg mer än räpor från underjorden.

Sämst just nu: Inte bestämt mig än.

Det blev två långpromenader idag, efter vilka det stod klart att det är den senaste tidens brist på motion som får mig på dåligt humör. Det är alls inte kvinnors usla ränker, eller dieten som påverkar mig. Efter att Elsa tagit med mig på den första promenaden släppte den värsta bitterheten. Sen var det jobb, och efter ett par koppar kaffe vid efterföljande besök hos Gullan och Fanjunkaren, tog jag ännu en timslång promenad i den sena timmen.

Efter det var jag oerhört tillfreds med allt, och det blev ju inte sämre av att Fanjunkarens våg berättade att jag har tappat mitt tjugofjärde kilo. Blodådrorna på händernas ovansidor är nu alldeles framträdande, och jag kan sitta flera minuter åt gången och stirra på dessa medan jag rör på fingrarna. Fantastiskt!

Kristians Dotter: Är det verkligen så jäkla lerigt? Stövlar är ju inte särskilt rock'n'roll. Kanske man får "Trench foot"?

Bäst just nu: Äntligen börjar det vita förbannade skitet töa bort ordentligt, så man kan ut och traska igen. En vanlig vanföreställning är att vi i norr har "riktiga vintrar utan slask", till skillnad från Skåne, som bara sägs ha blött, slaskigt och eländigt. Det är dock dags att avliva denna myt.

I Skåne hör det nämligen till de extrema ovanligheterna att det ligger snö under en sammanlagd period av låt säga en månad per vinter, varför det aldrig egentligen är "slaskigt" mer än ett par veckor sammanlagt. Här uppe däremot, har vi 5-6 månader av själsmördande förbannad jävla skitpissvinterjävel, och trots att det under stora delar av denna tid är löjeväckande kallt, så blir ändå slaskperioden mycket längre än det överhuvudtaget finns snö i Skåne. 

Jag ser nu den annalkande sommaren som ett svagt ljus i en mycket lång och mörk tunnel. Jag får svårare och svårare att klara av vintrarna här. Jag blir faktiskt riktigt ledsen när jag tänker på att sommaren är väldigt kort, och att det snart är ännu en lång, lång, lång satans förhatlig djävulsvinter igen. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska klara en till.

Bäst just nu2: Vår egen gigant, den fantastiske Max von Sydow (den ende med det efternamnet som inte är efterbliven, förargelseväckande eller bådadera     men så är han ju bara ingift också) spelar i tredje säsongen av den fantastiska kostymdramaserien "The Tudors", tysk Kardinal. Jag skvätter nästan urin utav iver! Han kommer att vara så bra!

Sämst just nu: Tvättid väldigt tidigt i morgon. Vilket samtidigt är en bra sak, då jag alltså kan ha mina nya snajdiga salmingfillingar snart igen.

Igår var det alltså pimpling ute i skärgården med Fanjunkaren. Vi åkte ut på isen med hans nyinköpta snöskoter  och borrade oss ett par hål. Sen la vi oss på renskinnen som Lindblom gav Fanjunkarn i 30-årspresent, och började pimpla. Det var mulet och blåste rätt bra, men vi var väl klädda och sörplade lite kaffe emellanåt. Helt tvärt emot vad vi trodde, så nappade det också. Jag brukar aldrig få ett skit, men nu var lyckan med mig!  Tre fina abborrar fick vi upp. Jag låtsades att de var norrmän, och slog ihjäl dom med ett par snärtiga rapp med kniven. Fiskarna saltinbakte jag, och slafsade i mig kvickt och lätt när jag kom hem. Efter pimplingen så grävde vi oss en lega och gjorde upp eld för korvgrillning . Se så mysigt vi hade det i vårt lilla hål  . Efteråt luktade man bara rök och skoteravgaser, vilket är den godaste lukten många norrlänningar vet. Jag tror faktiskt man skulle kunna vara rätt framgångsrik på krogen om man gick dit och luktade på det viset, så märkligt är nämligen folk här skapta.

På vägen hem stannade vi till på Biltema, eftersom Fanjunkaren plötsligt fick den fixa idén att han skulle ha ett par tärningar att hänga i backspegeln. Jag köpte ett par "Jumbo" till Tilde, och tappade 30% av synfältet. Det kanske straffar sig?

Anneli: Ja det blir spännande.

Kristians Dotter: Det kan jag tro, hon gör sig bra på festivaler. Men det är ett härligt folk förresten, danskarna. Man kanske kan fritzla med sig en liten slampig rockpige till Luleå?

Elin: Ja, hade man velat uttrycka sig lite politiskt inkorrekt, så skulle man kunna säga att om vi äntligen lyckats exportera en kriminell, istället för att importera dom, så kunde man ju önska att hon stannade borta.

Ingvar: Ja, jag är klok som en bok. Det är ett synnerligen otäckt fruntimmer det där.

Moar: Ja, det är inte alls en omöjlighet.

Märkligast just nu: Igår kväll var jag och Fanjunkaren hos Lindblom, som generöst började bjuda på sprit och öl. Jag stod dock över, men hängde på herrarna i en bastutävling i Linbloms bastu. Innan vi satte oss i bastun, så duschade vi av oss i Lindbloms spejsiga ångbastu-startrek-dusch, i vilken jag råkade sätt på nån jävla strålkastarbelysning, så min förfärliga lekamen exponerades i all sin otäckhet. Utanför satt Lindblom och Fanjunkaren och fnissade gott.

"Fyfan, det är som att umgås med ett par jävla fransmän" muttrade jag och klev in i bastun. Väl inne i bastun satte vi oss till rätta, och började lyssna till Lindbloms märkliga fabler.

Lindblom: När jag var i Pajala sist, så bastade jag både ut finnar, och söp dom under bordet.
Jag: Hähä....
Fanjunkaren: Det var väl små finnar då...
Lindblom: Drygt 1,90 och vägde väl runt 120 kilo.
Jag: De hade väl grav levercirrhos... och anemi.

Jag var förstås sist ut ur bastun, varför jag tvangs lyssna till de andra två blötdjurens bortförklarningar om varför de inte stod ut i värmen.

Fanjunkaren: Min kropp är så perfekt balanserad, så det blir sådär. Det är ett tecken på god fysisk hälsa att inte orka basta så länge!
Jag: Ja, det får vi ju fanimej hoppas, annars är det bäst du åker hem och skriver testamentet.
Fanjunkaren: Hähä, vem ska få ärva mig? Det är bara att börja fjäska!
Jag: Då vinner den där fan *pekar på Lindblom* för han är bättre på att lisma.
Lindblom: Jag fjäskar, jag fjäskar! *den stående Lindblom gör juckande utfall mot den sittande Fanjunkaren*
Jag: Fyfan vilka patienter...
Lindblom: Nä, men allvarligt, hade jag velat basta längre så hade det ju inte varit några problem, men nu iddes jag inte.

Nå, det märkliga i historien är att jag för andra dagen i rad nekade alkohol, då övriga sällskapet drack. Jag har inget minne av att det nånsin har hänt. Däremot bevittnade jag med visst nöje hur en slirig Lindblom lyckades fylla en allt mer nackslapp Fanjunkare tills denne halvlåg i soffan, och drällde Turkisk Peppar över sig.

Bäst just nu: Solen skiner.

Sämst just nu: Jag vaknade på ett oerhört uselt humör, efter att ha drömt att jag slagit ihjäl en isbjörn med en dubbelyxa. De har helvetes tjocka skallar, dessa nallar. Det visade sig att Isbjörnen var nåt fruntimmer som förvandlats, så jag blev tvungen att be hennes familj om ursäkt. Nå, såna drömmar är rutin för mig, så det är väl inte därför jag är sur. Men jag är ändå sådär surt bitter och förgiftad till sinnet. Idag känner jag t.ex. såhär: Kvinnor är satans påfund, som endast har kravlat upp ur underjorden för att göra mitt liv miserabelt. Skulle någon driva tillbaka dom tillbaka ner i Gehenna vore det inte en dag för tidigt. Usch så trist. 

Upe lite småtidigt, för jag och Fanjunkaren ska ut med hans nya skoter och pimpla utanför Brändön. Ut till själva Brändön kör dock jag och Tilde, då Fanjunkaren igår var och "hedde sig i fylla" som man säger häruppe, ute hos Bertil i Gammelstan. Jag gjorde herrarna sällskap, men höll mig till Cola Light. Vi bastade och kollade Blu-Ray, och hade det ganska gemütlich. Bertil berättade om gamla dambekanta, och Fanjunkaren kom in på hur hans lillebrors band hade varit på turne i USA, som förband åt Thrash Metal-bandet Mastodon.

Det hade varit som Sodom och Gomorra; groupiesarna formligen drällde kring Mastodon, vilka tillbringade dagarna med att skjuta heroin och sörpla Jack Daniels. "Jag hade kunnat ge vad som helst för att få se det där" sa Fanjunkaren drömmande, och fortsatte: "Annars är det väl Roskilde som är det närmsta Sodom och Gomorra man kommer enligt honom, det ska visst vara jävligt bra... iaf enligt brorsan"

Och då slog det mig, jag ska till Roskilde. Det värsta jag varit på i Festivalväg är PDOL, och det duger ju inte. Det var visserligen kul, men ändå. Man måste ju ha varit på en sån där monsterfestival någon gång också. "Big deal" tänker väl flera av er som säkert varit där, men själv har jag liksom aldrig fått fingrarna ur arslet.

Jag skickade ett mess till Gaby för att känna läget; "Rokilde nästa sommar?". Gäby som är i Riksgränsen och åker skidor, replikerade någon timme senare: "Men hell yeai.s Fantastisk tide:p". Jag vet inte riktigt hur hon menar, eller i vilket tillstånd hon skrev messet, men det låter ju onekligen som ett positivt besked.

Alltså: Roskilde nästa sommar. Den här sommaren finns det helt enkelt inte möjlighet. Jag fyller 30, och ska dessutom åka "Rockbåten" i början av juni. Mer om detta senare, nu måste jag hasta iväg.

Jag förstår att flertalet av er inte är särskilt intresserade utav vad som händer ute i samhället och politiken (varför demokrati är en så dålig idé, men skit i det nu) men jag måste ändå få ta upp lite obehagligheter att reflektera kring.

Ni har väl inte missat att den här  uttjänta gamla fackpampsmadrassen (Wanja Lundy Wedin) är huvudperson i ett ganska intensivt mediadrev sedan några veckor tillbaka. Det är hon, för att hon i princip lyft upp kjolarna, dragit fram sitt gamla förhärjade undersköterskesköte (undersköterska, hennes ursprungsyrke), och fullkomligt pissat de svenska arbetarna i ansiktet.

Hon är LO-ordförande, och sitter utöver det med i 24 andra styrelser (nu har hon dock gått med på att hoppa av några). Som min kumpan Fanjunkaren uttryckte sig, så måste ju jobbet som LO-ordförande ta minst lika mycket tid som en heltidstjänst, så att hon skulle kunna utföra ett fullgott arbete i 24 andra styrelser (av vilka hon även är ordförande i vissa) är inte realistiskt. Men betalt får hon, för att sitta i de där styrelserna.

"Kärringjäveln får alltså betalt för ingenting" som han sa. Och det är inte ens p.g.a. detta som mediedrevet började. Men det är en annan och tråkigare historia. 

Sen kan man kort konstatera att när man inte trodde att Mona Sahlin kunde bli dummare, så tar hon sats, tar i från tårna, och uppvisar ett alldeles illtjutande, rekordslående, jubelsprudlande exempel på häpnadsväckande idioti.

Vad kärringen gör? Jo, efter att kvällspressen just skrikit om att hon sänkt sossarnas väljarstöd till rekordlåga nivåer med sitt slappa tryne och sin semikriminellt misslyckade historik, så sätter hon sig i morgonsoffan med ovan nämnda Wanja Lundy-Wedin, en av Sveriges mest avskydda människor just nu, och säger att dom umgås nästan varje dag.

Snacka om att gräva sin egen grav! Fortsätter det så här, har vi borgarvälde även efter nästa val. Vilket inte besvärar mig särskilt mycket nu, inte sedan man äntligen gjort en sak rätt, och börjat flirta med kärnkraften igen.

Men jag är ändå jävla sur på regeringen Reinfeldt just nu. Varför? Jo, för att för drygt en vecka sedan började Ipred-lagen att gälla. Deteljerna kring den tänker jag inte gå in på, för jag förutsätter att ni vet vad det handlar om. 

Okej, häng med nu, för det här är alldeles glasklart! Fast jag är den ende som tydligen ser sammanhanget. Reinfeldt åker till Californien (Californien, ensamt världens sjätte största ekonomi, säte för världens största nöjesindustri) och snackar med Guvernör Schwarzenegger. I samma veva driver man igenom Ipred-lagen i riksdagen.

De flesta känner till, att den kraft som pressat regeringen mest i fildelningsfrågan och ärendet kring Pirate Bay, är den amerikanska nöjesindustrin, samt politikerna i Washington. Och nu har den alltså trätt i kraft, Ipred-lagen.

Men här kommer poängen: Tror ni Regeringen gick lottlösa efter att ha sålt sina själar till USA? Nej, de passade på att göra en deal för att öka sitt anseende hos folket! För bara en vecka efter att den där jävla Ipred sattes i bruk, fick vi hem den här människan . Det är morddömda Annica Östberg, som råkade sitta i ett av Guvernör Schwarzeneggers fängelser. Här kan man läsa om vad hon hittat på, och det är inte bilden av någon man skulle lämna ungarna ensamma med som framträder. Regeringen Reinfeldt fick alltså Östberg som plåster på såren, för att de antog Ipred. Förstår ni?

Så snälla regeringen, ni har gjort mig till lovligt villebråd för skivbolagen, men tröstar mig med att jag med mina skattepengar får pröjsa importen av ett gammalt mordiskt sprutluder?

JAG VILL INTE HA DEN DÄR JÄVLA RÄPAN I MITT LAND!

Sämst just nu: Huvudvärk.

Bäst just nu: Min nya Dell är här.

Nu är jag hemma efter att ha varit i Tornedalen och jobbat fem dagar, samt därefter varit hos Bob i Gällivare och servat min lilla opel "Tilde". Jag måste dock strax iväg igen, men ikväll ska jag skriva ett sjujävla ilsket inlägg, som kommer att beröra tre väldigt obehagliga kärringar.

Så då vet nu hur landet ligger, iaf.

Idag åker jag iväg till datorlöst land för att jobba 5 dagar. Vi ser väl om jag lyckas göra något mobilinlägg den här gången!

Vad fan lever Anna Book på? Jag reflekterar över detta när jag i väntan på Ipred-prejudikat, har dragit mig tillbaka litegrann från Pirate Bay, till "SVT-Play". Sitter och kollar lite på tv-floppen "Grillad", och då är hon där, Anna Book. Jag gillade henne förvisso när jag var liten, men det berodde nog mest på att jag som barn var en smula bröstfixerad. Förutom Anna Book, så var jag nämligen även förtjust i Dolly Parton och Samantha Fox.

För övrigt så är det mest lite desillusionerande att kolla på "Grillad". Jämför man med amerikanska roastingar, så håller våra komiker smärtsamt låg klass. En jag däremot gillar är Peter Wahlbeck, som enligt Adde Malmberg ska ha skrikit åt ett långbord med affärsmän på "Berns" att: "Kalashnikovarna ska eka längs Strandvägen, era köttätande  slipsfascister". För den här instabiliteten så hade jag länge minst sagt svårt för Wahlbeck, men bara fram till "Kändis-Robinson", då han gång på gång hånade norrmän, och bl.a. fällde kommentaren som löd ungefär: "Norge, vad fan har dom? Vi bygger våra egna stridsflygplan, och vi har kärnvapen, OM vi vill". Sedan dess får han gärna ta sig till vad fan som helst enligt mig, för det var hemskt vackert sagt.

Keyser: Ja det är horribelt, hela historien. Jag levde på illusionen att fodret mest var gjort på räkskal och rens från fiskindustrin. Men så ser man en fet islänning stå i teve och sniffa på sitt fiskmjöl gjort på förstklassig makrill, och säga "Penningaluktur", för att han får bra betalt av norrmännen. Hela ens värld rasar samman... Norrmännen skor sig på vår kärlek till laxen, och islänningarna tjänar pengar på norrmännen. Vi hamnar således under både de giriga och förtappade Islänningarna OCH de imbecilla fjordjoddlarna, i näringspyramiden. Man känner sig smutsig!

Ingvar: Själv hade du väl helst suttit och pratat kring en "dubbelmacka", hehe.

Elin: Hahaha, vafan!? Sådär säger ju bara butchflator. Gå ut i butiksdjungeln nu och fördjupa dig i skornas underbara värld, så ska du se att killarna kommer också. 

Märkligast just nu: Jag drömde häromnatten att jag blev anfallen av en skitjobbig Nötkråka (klickar ni på "Nötkråka" så kommer ni till ett inlägg från 0808 om en nötkråka, och då jag läste det igen så slog det mig att jag liksom med ordningsvakterna i Malå, använde mig utav rövbaserade okväden för att påkalla fågelns uppmärksamhet), som var muterad och hade sköldpaddskal. Den såg ut som en sån där stor slät grön Avocado, fast som nöps och gick an.

Bäst just nu: Doktor Dahlqvist som i "Fråga Doktorn" säger om att det skulle vara farligt att äta kolestrol och mättade fetter, bara är "myter och lögner, lögn och förbannad dikt, från början till slut". Den kvinnan är mein Führer.

Sämst just nu: När folk säger att "kroppen måste ha kolhydrater". Vilket trams. Trams, lögn och svammel!