Johnny representerar igen.
Igår mötte jag upp Gäby på Gültzaudden för att ha gemytlig vinpicknick i den efterlängtade solen. Vi lade beslag på en glänta och slog oss ner. En stund senare kom även Elsa och den gode Lindblom med dotter, och vi lät oss väl smaka av alla möjliga sorters kolhydrater. Jag hade bestämt mig för att dagen till ära skita i det, eftersom jag harvat mig runt den svarta slingan på Ormberget och säkert bränt kalorier att bygga en hel Kines för.
Jag kan knappt ens komma ihåg när jag drack senast, och fyllnade till ganska grundligt efter ett par timmar. Vi delade på oss efter ytterligare några timmar, och jag och Elsa samt Anneli, som tydligen dykt upp någon gång under picknicken, hamnade på "Färjan" där jag (nu Johnny Skan) åt något alldeles för dyrt och välstekt. På väg därifrån till Anneli togs massa bilder
på vilka det mest spelades Allan. Här ser man att jag hittat tillbaka till den gamle "tumposen". Härligt.
Men så ville Anneli plötsligt att Johnny skulle posera med två poliser
, vilket Johnny då högljutt och demonstrativt motsatte sig.
Anneli: Master P, ställ dig med poliserna så jag kan ta ett kort!
Johnny: MEN JAG VILL VÄL FÖR HELVETE INTE VARA PÅ BILD MED DOM DÄR JÄVLARNA!
Principfast så ögonen tåras! Men Kling & Klang verkade ta det hela med gott humör.
Har ni tänkt på vilken narr Astrid gör av ordningsmakten i "Pippi"? Det är så man nästan kan förlåta alla "fölungar" och "lammungar" i "Alla vi barn i Bullerbyn".
Efter att ha laddat batterierna och säkert snarkat en sväng hos Anneli, samt lyssnat på "Visa vid vindens ängar" något dussin gånger, ville Johnny partaja mera. Ehuru var han då ensam om detta, varför han gjorde ett lättare ombyte, hoppade på cykeln och begav sig mot Björkskatan, där några av våra gamla elever (som hunnit fylla 21) från lärarpraktiktiden hade ställt till med fest.
Där feströkte Johnny blåa Blend så vår mun smakar äckligt idag, han berättade på sällskapets begäran om "Radioincidenten" (dock inte förrän folk ätit av våra medhavda Hallon/citron- och Äpple/Kanelmuffins), mobbade "Före detta elev" för att denne klätt ut sig till AFA-bandit med en hånförtjänt dyr Louis Vuitton-skarf, och gav "Orre" smörj för att han var oklippt och hade rakat magen för att framhäva raggarsträngen.
Sen blev det taxi till "Allstar", nuggets på Max och övernattning på "Före detta elevs" soffa, framför "Borat"-dvd. Imorse vaknade jag därför till Kazakstansk discomusik, ackompanjerad av "Före detta elevs" groteska snarkningar.
Nu ska jag hämta Tilde och försöka springa bort ångesten över gårdagens horribla utgifter. Men det var ju iaf tur att när man väl festade till, så blev det kul.
Keyser: Aah! Visste väl att jag glömt nån.
Sandra: Ja... hur kan du blanda ihop kossor och humlor? Kossor är ju inte randiga, och Humlor har ju inte horn. Näe, jag bor ju i Luleå, det är skillnad. I Luleå bor det folk, i Umeå bor det surrogater (ej att förväxla med "Surikater").
Elin: Äh, t.o.m. Bert Karlsson har ju bedyrat Eddies storhet!
Xrim: Trälar ja, hur f-n kunde jag glömma det?
Anneli: Ja
Bäst just nu: Att jag tagit mig hem och fått marinera i badet en sväng.
Sämst just nu: Så här kommer jag må på fredag också. Dessutom hittar jag inte solkrämen jag behöver till min svedda huvudsvål, korvarna jag vill äta känns jobbiga att tillaga, och dessutom är jag silvermunk.
Jag kan knappt ens komma ihåg när jag drack senast, och fyllnade till ganska grundligt efter ett par timmar. Vi delade på oss efter ytterligare några timmar, och jag och Elsa samt Anneli, som tydligen dykt upp någon gång under picknicken, hamnade på "Färjan" där jag (nu Johnny Skan) åt något alldeles för dyrt och välstekt. På väg därifrån till Anneli togs massa bilder
på vilka det mest spelades Allan. Här ser man att jag hittat tillbaka till den gamle "tumposen". Härligt.Men så ville Anneli plötsligt att Johnny skulle posera med två poliser
, vilket Johnny då högljutt och demonstrativt motsatte sig.Anneli: Master P, ställ dig med poliserna så jag kan ta ett kort!
Johnny: MEN JAG VILL VÄL FÖR HELVETE INTE VARA PÅ BILD MED DOM DÄR JÄVLARNA!
Principfast så ögonen tåras! Men Kling & Klang verkade ta det hela med gott humör.
Har ni tänkt på vilken narr Astrid gör av ordningsmakten i "Pippi"? Det är så man nästan kan förlåta alla "fölungar" och "lammungar" i "Alla vi barn i Bullerbyn".
Efter att ha laddat batterierna och säkert snarkat en sväng hos Anneli, samt lyssnat på "Visa vid vindens ängar" något dussin gånger, ville Johnny partaja mera. Ehuru var han då ensam om detta, varför han gjorde ett lättare ombyte, hoppade på cykeln och begav sig mot Björkskatan, där några av våra gamla elever (som hunnit fylla 21) från lärarpraktiktiden hade ställt till med fest.
Där feströkte Johnny blåa Blend så vår mun smakar äckligt idag, han berättade på sällskapets begäran om "Radioincidenten" (dock inte förrän folk ätit av våra medhavda Hallon/citron- och Äpple/Kanelmuffins), mobbade "Före detta elev" för att denne klätt ut sig till AFA-bandit med en hånförtjänt dyr Louis Vuitton-skarf, och gav "Orre" smörj för att han var oklippt och hade rakat magen för att framhäva raggarsträngen.
Sen blev det taxi till "Allstar", nuggets på Max och övernattning på "Före detta elevs" soffa, framför "Borat"-dvd. Imorse vaknade jag därför till Kazakstansk discomusik, ackompanjerad av "Före detta elevs" groteska snarkningar.
Nu ska jag hämta Tilde och försöka springa bort ångesten över gårdagens horribla utgifter. Men det var ju iaf tur att när man väl festade till, så blev det kul.
Keyser: Aah! Visste väl att jag glömt nån.
Sandra: Ja... hur kan du blanda ihop kossor och humlor? Kossor är ju inte randiga, och Humlor har ju inte horn. Näe, jag bor ju i Luleå, det är skillnad. I Luleå bor det folk, i Umeå bor det surrogater (ej att förväxla med "Surikater").
Elin: Äh, t.o.m. Bert Karlsson har ju bedyrat Eddies storhet!
Xrim: Trälar ja, hur f-n kunde jag glömma det?
Anneli: Ja
Bäst just nu: Att jag tagit mig hem och fått marinera i badet en sväng.
Sämst just nu: Så här kommer jag må på fredag också. Dessutom hittar jag inte solkrämen jag behöver till min svedda huvudsvål, korvarna jag vill äta känns jobbiga att tillaga, och dessutom är jag silvermunk.
I händelse av min död!
"Vad är det här, ska han ta livet av sig?"
Nä, det ska jag inte! Iaf inte förrän jag gått ner de kvarvarande 23 av de planerade 50 kilona. Skulle det DÅ visa sig att livet inte är lätt även om man är snygg, så återkommer jag med ett eventuellt avskedsinlägg.
Jag läste en grej om "Vita arkivet" häromdagen, som fick mig att börja fundera på huruvida jag kanske borde se över rutinerna kring hur jag vill att mina kvarlevor ska tas tillvara, om jag skulle råka ställa tofflorna lite tidigt.
Vart ska jag begravas? SKA jag begravas? Ska jag kanske kremeras? Vart ska då askan spridas? Vill jag donera organ? Vilka organ ska doneras? VILL någon ens ha mina organ (ibland försöker jag ju donera Bohman, men det är sällan framgångsrikt)? Vilken musik ska spelas vid jordfästningen?
Men jag tänkte att jag behöver ju inte "Vita arkivet", jag har ju bloggen. Så här ska jag nu försöka klargöra hur saker och ting skall skötas, i den händelse jag inte avlider år 2062, som jag förutspåtts.
Det här med donation är ju en svår fråga att ta ställning till. Av den anledning att jag vill vara säker på att vara helt död när man eventuellt stoppar mig i krematoriet, så är det ju bra om man avlägsnar ett gäng organ för att vara på den säkra sidan.
Men sedan blir det svårt; det finns flera sorters människor som under INGA OMSTÄNDIGHETER får nalla något av mina organ. Det är då upp till mina efterlevande att i händelse av det värsta, ta reda på vilken sorts människa den är som behöver mina organ.
Den som icke skall ha mina organ som är: Norrman, Jämtländsk lokalpatriot, Feminist, Miljöpartist, Kommunist, vegetarian, aktiv inom Socialdemokraterna, Mona Sahlin, skåning som rullar på sina R, är/har varit musikrecensent på någon av de stora kvällstidningarna, Helge Fossmo, Åsa Waldau, fan av ett lag i den italienska ligan, i avsaknad av förmågan att ironisera, pretto, kärnkraftsmotståndare, vattenkraftförespråkare, snusmotståndare, kristdemokrat, religiöst avvikande (inga andra än protestanter, buddhister, buffister och i viss mån asatroende accepteras som värdiga för mina organ), Rottweilermänniskor, människor som påstår att katter är smartare än hundar (för att en gång för alla avsluta den här korkade frågan, applicera varsin klick senap i anus på en hund och en katt, och iaktta hur de löser problemet), folk som någon gång tagit ett lån för att köpa en fabriksny Volvo, bördig från ett land med mer korruption i samhällstrukturen än Sverige, Polis (undantaget Sahlman vid Lyckselepolisen, på det villkoret att hon aldrig haft en sexuell relation med en norrman), Rökare, lidande av kraftig fetma (om någon 170 kilos stammis på "Korvgubben" får mitt hjärta ska jag spöka för någon jävel), fan av "The Knife", fackligt aktiva, sega i trafiken, slappa i handslaget, i besittning av en slö uppsyn, lortig hippie, ren hippie, Piratpartist (jag delar visserligen deras filosofi och åsikter angående filsnyltning, och jag ska sannerligen rösta på "Piratpartiet", men de ser ut som något man vill jaga med käpp), förnekare av Eddie Meduzas skicklighet som musiker, konsument av odlad norsk fisk, jultomte, sexuellt avvikande med risk för annans hälsa (
), förnekare av mig som litterärt geni, illaluktande på bussen, lokalpatriotisk bodensare eller bodensare som gnäller att de vill flytta tillbaka till Boden då de är annorstädes bosatta, vapenvägrare, individer som konstant tjatar om att det är bättre att bo utomlands alt. i Stockholm, Umeå eller Göteborg. Slutligen; slöa kommunalanställda.
Hmmm... har jag missat någon? Alfa Romeo-entusiaster? Hmm... nja. Ska fundera ett slag.
Om personen inte återfinns på denna lista, så kan den ta vad den behöver. Släkt och vänner kan få plocka också, även om de skulle finnas med på listan ovan. Men endast vid löfte om bot och bättring.
Sen är det väl riskfritt att kremeras, när skrovet är plundrat. Är sedan någon modig nog att stjäla mitt kadaver, så ser jag helst att detta placeras och bränns på en flotte i Kopparmölledammen i Stidsvig. Det bör då understrykas att det INTE rör sig om en hinduistisk ritual. I annat fall kan jag tillsvidare stoppas i minneslunden vid Östra Ljungby kyrka, och vid jordfästningsceremonin skall ett specialskrivet blogginlägg läsas upp. Detta kommer eventuellt att finnas till hands då tiden är inne.
Musiken som ska spelas då återkommer jag med, är lite osäker nu.
Angående "färskpotatis", så är det väl bara skåningar som säger "nypotatis" (eg. nypärårr) då. Det betyder förstås att resten av landet säger fel! Trist för er, fuckers!
Anneli: Erkänn att du efter den här debatten börjat fantisera om att fisa i en flöjt. Plats är väl Gültza, fast det skulle bli 26+, så det kan bli mycket folk. Vi får se.
Keyser: Jag vet nog vad du har för dig. Jag har spioner överallt, som Riddar Kato eller Erich Honnecker!
Sandra: Blommor som humlor äter? Berätta!
Nolen: Hatten av, du är otvivelaktigt en av de skarpare knivarna i kökslådan.
Emma: Svag två it is! Nja... Kroppen är inte själens tempel, det är själens nöjesfält. Man ska inte hetsa upp sig så mycket. Den felvända accenten är lätt att korrigera vid nästa tatueringsbesök, och den här första tatueringen... tja. Inte vet jag. Kroppen är tyvärr ännu inte smäcker, heller.
R: Frankernas rike är endast intressant om man vill åka till en plats för att skövla, bränna, plundra och förgripa sig. Skåne ska det vara där, ja. Runkstrumpor... ja... Jag var ovetande om dess status som fenomen, det är allt jag vill säga.
Bäst just nu: Springa 7,7 km imorrn.
Sämst just nu: Oklart
Nä, det ska jag inte! Iaf inte förrän jag gått ner de kvarvarande 23 av de planerade 50 kilona. Skulle det DÅ visa sig att livet inte är lätt även om man är snygg, så återkommer jag med ett eventuellt avskedsinlägg.
Jag läste en grej om "Vita arkivet" häromdagen, som fick mig att börja fundera på huruvida jag kanske borde se över rutinerna kring hur jag vill att mina kvarlevor ska tas tillvara, om jag skulle råka ställa tofflorna lite tidigt.
Vart ska jag begravas? SKA jag begravas? Ska jag kanske kremeras? Vart ska då askan spridas? Vill jag donera organ? Vilka organ ska doneras? VILL någon ens ha mina organ (ibland försöker jag ju donera Bohman, men det är sällan framgångsrikt)? Vilken musik ska spelas vid jordfästningen?
Men jag tänkte att jag behöver ju inte "Vita arkivet", jag har ju bloggen. Så här ska jag nu försöka klargöra hur saker och ting skall skötas, i den händelse jag inte avlider år 2062, som jag förutspåtts.
Det här med donation är ju en svår fråga att ta ställning till. Av den anledning att jag vill vara säker på att vara helt död när man eventuellt stoppar mig i krematoriet, så är det ju bra om man avlägsnar ett gäng organ för att vara på den säkra sidan.
Men sedan blir det svårt; det finns flera sorters människor som under INGA OMSTÄNDIGHETER får nalla något av mina organ. Det är då upp till mina efterlevande att i händelse av det värsta, ta reda på vilken sorts människa den är som behöver mina organ.
Den som icke skall ha mina organ som är: Norrman, Jämtländsk lokalpatriot, Feminist, Miljöpartist, Kommunist, vegetarian, aktiv inom Socialdemokraterna, Mona Sahlin, skåning som rullar på sina R, är/har varit musikrecensent på någon av de stora kvällstidningarna, Helge Fossmo, Åsa Waldau, fan av ett lag i den italienska ligan, i avsaknad av förmågan att ironisera, pretto, kärnkraftsmotståndare, vattenkraftförespråkare, snusmotståndare, kristdemokrat, religiöst avvikande (inga andra än protestanter, buddhister, buffister och i viss mån asatroende accepteras som värdiga för mina organ), Rottweilermänniskor, människor som påstår att katter är smartare än hundar (för att en gång för alla avsluta den här korkade frågan, applicera varsin klick senap i anus på en hund och en katt, och iaktta hur de löser problemet), folk som någon gång tagit ett lån för att köpa en fabriksny Volvo, bördig från ett land med mer korruption i samhällstrukturen än Sverige, Polis (undantaget Sahlman vid Lyckselepolisen, på det villkoret att hon aldrig haft en sexuell relation med en norrman), Rökare, lidande av kraftig fetma (om någon 170 kilos stammis på "Korvgubben" får mitt hjärta ska jag spöka för någon jävel), fan av "The Knife", fackligt aktiva, sega i trafiken, slappa i handslaget, i besittning av en slö uppsyn, lortig hippie, ren hippie, Piratpartist (jag delar visserligen deras filosofi och åsikter angående filsnyltning, och jag ska sannerligen rösta på "Piratpartiet", men de ser ut som något man vill jaga med käpp), förnekare av Eddie Meduzas skicklighet som musiker, konsument av odlad norsk fisk, jultomte, sexuellt avvikande med risk för annans hälsa (
), förnekare av mig som litterärt geni, illaluktande på bussen, lokalpatriotisk bodensare eller bodensare som gnäller att de vill flytta tillbaka till Boden då de är annorstädes bosatta, vapenvägrare, individer som konstant tjatar om att det är bättre att bo utomlands alt. i Stockholm, Umeå eller Göteborg. Slutligen; slöa kommunalanställda.Hmmm... har jag missat någon? Alfa Romeo-entusiaster? Hmm... nja. Ska fundera ett slag.
Om personen inte återfinns på denna lista, så kan den ta vad den behöver. Släkt och vänner kan få plocka också, även om de skulle finnas med på listan ovan. Men endast vid löfte om bot och bättring.
Sen är det väl riskfritt att kremeras, när skrovet är plundrat. Är sedan någon modig nog att stjäla mitt kadaver, så ser jag helst att detta placeras och bränns på en flotte i Kopparmölledammen i Stidsvig. Det bör då understrykas att det INTE rör sig om en hinduistisk ritual. I annat fall kan jag tillsvidare stoppas i minneslunden vid Östra Ljungby kyrka, och vid jordfästningsceremonin skall ett specialskrivet blogginlägg läsas upp. Detta kommer eventuellt att finnas till hands då tiden är inne.
Musiken som ska spelas då återkommer jag med, är lite osäker nu.
Angående "färskpotatis", så är det väl bara skåningar som säger "nypotatis" (eg. nypärårr) då. Det betyder förstås att resten av landet säger fel! Trist för er, fuckers!
Anneli: Erkänn att du efter den här debatten börjat fantisera om att fisa i en flöjt. Plats är väl Gültza, fast det skulle bli 26+, så det kan bli mycket folk. Vi får se.
Keyser: Jag vet nog vad du har för dig. Jag har spioner överallt, som Riddar Kato eller Erich Honnecker!
Sandra: Blommor som humlor äter? Berätta!
Nolen: Hatten av, du är otvivelaktigt en av de skarpare knivarna i kökslådan.
Emma: Svag två it is! Nja... Kroppen är inte själens tempel, det är själens nöjesfält. Man ska inte hetsa upp sig så mycket. Den felvända accenten är lätt att korrigera vid nästa tatueringsbesök, och den här första tatueringen... tja. Inte vet jag. Kroppen är tyvärr ännu inte smäcker, heller.
R: Frankernas rike är endast intressant om man vill åka till en plats för att skövla, bränna, plundra och förgripa sig. Skåne ska det vara där, ja. Runkstrumpor... ja... Jag var ovetande om dess status som fenomen, det är allt jag vill säga.
Bäst just nu: Springa 7,7 km imorrn.
Sämst just nu: Oklart
Gissa motivet?
Ja, det var en omväxlande och bra dag igår. Jag bakade blåbärsmuffins att dela ut i bekantskapen, var på picknick med trevlig jänta och dito hund, kaffade hos fryntlige Lindblom och dumpade en påse muffins där. Tänkte sen jag skulle traska runt Hertsöträsk igen. Men jag ångrade mig, körde till Kvantum, pantade massa petflaskor och köpte som jag brukar för pantprofiten; en stor påse äpplen åt mina fina, älskvärda kollegor.
Inne på Kvantum fick jag se att den nya potatisen
funnit sin väg in i de norrländska affärerna nu, och tänkte på min reaktion förra året då samma sak inträffade (vet inte om bilden funkar att förstora med musklick, men gör den det så ser ni att norrlänningarna kallar nypotatisen för "färskpotatis"). Då åt jag mig jublande nästan harmynt på "färskpotatis", som koktes i stora lass och preparerades med smör, finhackad lök och gräddfil. Det var ett slags farväl till ett liv som både förgyllts och förhärjats av kolhydrater. Hela förra sommaren var nämligen en orgie i allt jag inte längre äter; Sushi, Pizza, nypotatis, pommes m.m. Planen var att äta sig less till den sista Augusti och det funkade rätt bra.
Efter Kvantum körde jag upp på Snake Mountain och kutade en dryg halvmil igen. Jag stannade endast för att urinera, och messa med mamman Gäby som fått energi i den gamle sms-tummen. Den här gången gick det så bra, att nästa gång kör jag 7,7 km-rundan istället. Fast magen var på ett anarkistiskt humör, eftersom jag ätit två bitar paj på picknicken och en muffins hos Lindblom.
Den outsourcade uppgiften att föra oväsen till stjärten, så ibland när jag sprang, lät det som jag var förföljd av nån snubbe med en bastuba.
Jaja, nog om det nu.
Vad jag skulle komma till i förra inlägget, var att i år är det inne med ganska starkt avsmalanande ben på jeansshortsen. Det är både rysligt fult och obekvämt. Vem fan hittar på de här trenderna? Shortsen jag fick tag på var de som var minst smala nedtill, men de fastnar ändå om jag spänner vaderna. Usch så obekvämt. Sen är det fastsytt nån rem över arslet, vars funktion jag inte begriper. Är det något som sjöräddningen ska hugga fatt i?
Och på tal om vaderna, kan någon lista ut vad min gamla tatuering som jag har på höger vad föreställer?
En bekant var lärling och skulle för några år sedan lära sig tatuera, så han fick öva på mig. Det var väl den 4e han gjorde någonsin, så det är därför den ser ut som den är inkarvad med en gammal tillfilad bläckpenna. Men jag tycker ändå den är lite kul, just för att det är en så "rå" skapelse. Motivet kladdade jag ihop själv, och är väl lite... udda.
Kan någon se vad det ska föreställa? Ni som vet får inte gissa.
Sandra: Jodå, jag förstod att du lekte "Hajen". Jag vet inte vad det är för någon snubbe... nått försupet Juventusfan som klickat vilse på väg till "Svenska Fans", eller nåt. Bara ignorera den, så försvinner den säkert.
Ingvar: Du är en otäck typ, hehe. Nä du är fin, jag skojade. På äldre dagar kan även jag välja att knövla ihop täcket, mest för att ha något att hålla i.
Keyser: "Lush" är en kedja butiker som specialiserat sig på flummiga tvålar, badbomber, massageoljor, kroppsmör och liknande. Mitt avhållsamma liv utan kolhydrater, nuppa och mycket mindre alkohol, har till slut fått min hjärna att börja ombildas och vilja kompensera, vilket gör att jag söker tillfredställelse i "sinnesbefriande" dofter och annat suspekt dravel.
Anneli: Lördag, på dagen någon gång. Stämmer det att du jobbar?
Elin: Jaja, det var säkert en jättefin kommentar. Nalle är inte farlig; inte i något enda stycke litteratur som jag läst om Nalle, står det att han äter skåningar. Jag ska hitta Nalle, och göra ett naturreportage med mobilkameran! Förresten fruktar jag inte under solen, utom höjder och tokiga fruntimmer.
Bäst just nu: Rejäl frukost på G!
Sämst just nu: Bohman väckte mig 3 timmar innan utsatt tid. Han ska jämt raljera i perioder då jag motionerar mycket... hmmm... Han är förstås bitter för att han är arbetslös, men vad fan ska jag göra åt det? Alla drabbas ju av lågkonjunkturen på nåt sätt.
Inne på Kvantum fick jag se att den nya potatisen
funnit sin väg in i de norrländska affärerna nu, och tänkte på min reaktion förra året då samma sak inträffade (vet inte om bilden funkar att förstora med musklick, men gör den det så ser ni att norrlänningarna kallar nypotatisen för "färskpotatis"). Då åt jag mig jublande nästan harmynt på "färskpotatis", som koktes i stora lass och preparerades med smör, finhackad lök och gräddfil. Det var ett slags farväl till ett liv som både förgyllts och förhärjats av kolhydrater. Hela förra sommaren var nämligen en orgie i allt jag inte längre äter; Sushi, Pizza, nypotatis, pommes m.m. Planen var att äta sig less till den sista Augusti och det funkade rätt bra.Efter Kvantum körde jag upp på Snake Mountain och kutade en dryg halvmil igen. Jag stannade endast för att urinera, och messa med mamman Gäby som fått energi i den gamle sms-tummen. Den här gången gick det så bra, att nästa gång kör jag 7,7 km-rundan istället. Fast magen var på ett anarkistiskt humör, eftersom jag ätit två bitar paj på picknicken och en muffins hos Lindblom.
Den outsourcade uppgiften att föra oväsen till stjärten, så ibland när jag sprang, lät det som jag var förföljd av nån snubbe med en bastuba.
Jaja, nog om det nu.
Vad jag skulle komma till i förra inlägget, var att i år är det inne med ganska starkt avsmalanande ben på jeansshortsen. Det är både rysligt fult och obekvämt. Vem fan hittar på de här trenderna? Shortsen jag fick tag på var de som var minst smala nedtill, men de fastnar ändå om jag spänner vaderna. Usch så obekvämt. Sen är det fastsytt nån rem över arslet, vars funktion jag inte begriper. Är det något som sjöräddningen ska hugga fatt i?
Och på tal om vaderna, kan någon lista ut vad min gamla tatuering som jag har på höger vad föreställer?
En bekant var lärling och skulle för några år sedan lära sig tatuera, så han fick öva på mig. Det var väl den 4e han gjorde någonsin, så det är därför den ser ut som den är inkarvad med en gammal tillfilad bläckpenna. Men jag tycker ändå den är lite kul, just för att det är en så "rå" skapelse. Motivet kladdade jag ihop själv, och är väl lite... udda.
Kan någon se vad det ska föreställa? Ni som vet får inte gissa.
Sandra: Jodå, jag förstod att du lekte "Hajen". Jag vet inte vad det är för någon snubbe... nått försupet Juventusfan som klickat vilse på väg till "Svenska Fans", eller nåt. Bara ignorera den, så försvinner den säkert.
Ingvar: Du är en otäck typ, hehe. Nä du är fin, jag skojade. På äldre dagar kan även jag välja att knövla ihop täcket, mest för att ha något att hålla i.
Keyser: "Lush" är en kedja butiker som specialiserat sig på flummiga tvålar, badbomber, massageoljor, kroppsmör och liknande. Mitt avhållsamma liv utan kolhydrater, nuppa och mycket mindre alkohol, har till slut fått min hjärna att börja ombildas och vilja kompensera, vilket gör att jag söker tillfredställelse i "sinnesbefriande" dofter och annat suspekt dravel.
Anneli: Lördag, på dagen någon gång. Stämmer det att du jobbar?
Elin: Jaja, det var säkert en jättefin kommentar. Nalle är inte farlig; inte i något enda stycke litteratur som jag läst om Nalle, står det att han äter skåningar. Jag ska hitta Nalle, och göra ett naturreportage med mobilkameran! Förresten fruktar jag inte under solen, utom höjder och tokiga fruntimmer.
Bäst just nu: Rejäl frukost på G!
Sämst just nu: Bohman väckte mig 3 timmar innan utsatt tid. Han ska jämt raljera i perioder då jag motionerar mycket... hmmm... Han är förstås bitter för att han är arbetslös, men vad fan ska jag göra åt det? Alla drabbas ju av lågkonjunkturen på nåt sätt.
Att jag aldrig lär mig...
...att hamstra en bra sak när den är tillgänglig. I förrgår åkte jag till den härlige pajsaren på "Jeansterminalen" för att äntligen inhandla ett par nya jeansshorts. Den där trevlige store snubben på "Hardwear", som av någon mystisk anledning tycks känna mig på något sätt (kan vi ha fyllebondat någon gång?) har länge bedyrat att de hade en sändning "Quicksilver"-shorts på ingående. "Quicksilver" ska dock ha fått stänga elva av sina 14 fabriker, och fått problem att leverera.
Nå, men så blev jag sådär att jag ville ha ett par shorts direkt, och då fick det bli "Jeansterminalen" (här känner jag plötsligt att detta blev väldigt trist att skriva om, så jag lägger helt enkelt ner, och går och lägger mig i badet och marinerar med min honungstvål från "Lush"!)
Una minuta, una minuta!
Bloggar senare, lugna sig lite! Ska spatsera en sväng i skogen och leta efter Nalle.
Ankare
Ja, det förra inlägget är knappt 3 timmar, men här kommer redan ett till, kan ni tänka er!?
Nu har jag inte mycket kvar av Fexeus bok "Konsten att läsa tankar", och det jag funderar lite på nu är s.k. "ankare". Med dessa förankrar man en känsla hos någon, och det kan vara lite olika saker som är ett "ankare". Det kan t.ex. vara en doft eller en låt, en speciell beröring från någon eller ett ord.
De flesta har en speciell låt, som alltid får dom att tänka på samma sak när den spelas. Jag har en kompis som aldrig kan lyssna på "Dire Straits", eftersom deras musik brutalt och obarmhärtigt förflyttar henne många år tillbaka till i tiden och in i ett tält, där ett första taffligt samlag genomförs.
Och om jag t.ex. hör någon låt (mest "Sitting, waiting, wishing") från Jack Johnsons album "In between dreams", så befinner jag mig plötsligt på en liten strandsnutt på Railay Bay i Thailand tillsammans med Psyko-Bob, flankerad av två solande toplessbrudar, samt lekandes med en liten snubbe som förlorat sin mamma i Tsunamin. Jag minns sanden, "svampön" ute i vattnet, doften av hav och Bobs gamla slitna svartgula Sony Discman, på vilken jag lyssnade igenom "In between dreams" på första gången.
Känslan det framkallar är 100% glädje och välbefinnande.
En liknande inverkan har Deep Purples "Highway Star" på mig. Oklart varför, men jag gissar att det är för att den låg på en skiva jag spelade i min första bil, då jag hämtade den i skåne efter att ha tagit körkortet uppe i Lycksele. Men jag blir mer uppspelt och fladdrig av "Highway Star" än Jack Johnson. Liksom nervös, fast med glädje. Förmodligen spelade jag den några av de gånger som jag pressade min hårt älskade och förbluffande stryktåliga Ford Escort, tills den vingligt och vibrerande vrålade sig förbi smått otroliga 190 km/h.
Doften av kryddpeppar gör mig kulinariskt uppspelt och får mig att tänka på lutfisk och morsans julbord. Det är en av de bästa dofterna jag vet.
I boken beskrivs hur man planterar ett "ankare" hos någon i sin omgivning. Tanken är att man ska passa på att säga ett speciellt ord eller ge en speciell beröring, när personen är i ett särskilt sinnestillstånd. Säg att jag står bredvid någon som skrapar fram en trissvinst, och blir väldigt glad över detta. Då passar jag på att ge den en klapp på underamren, samtidigt som jag säger t.ex. "Jaja" i ett speciellt tonfall. Sen upprepar jag samma procedur nästa gång jag lyckas fånga honom i ett ögonblick av lycka.
När han sen är deppig för att han kanske sparkat ut sin själasugande horkona eller avlivat hunden, så kommer man förbi på en kopp kaffe, ger honom underarmsklappen och säger "Jaja" med det speciella tonfallet. Plötsligt är han inte längre så nedstämd, för man har tagit fram den där speciella känslan hos honom.
Sen gör man det här till en rutin, så att man kan gå och sprida glädje bland sina vänner när de behöver det.
Skickliga ståuppkomiker lär sig använda ankare till perfektion. Ett exempel är t.ex. när Pablo Francisco driver med mexikaner och simulerar ett mexikanskt samlag, samtidigt som han trumpetar mariachimusik med munnen. Just den episoden i numret drar ner våldsamma skrattsalvor och applåder. Sedan låter han sitt trumpetande återkomma lite då och då när alla skrattar. Till slut behövs inga andra skämt, han behöver bara trumpeta den där truddilutten så sitter folk och skrattar sig harmynta.
Och om jag sedan "trumpetar" den där biten i närheten av någon som sett Pablos förställning, så brukar det åtminstone framkalla ett leende eller ett "hehe".
Ett exempel som Fexeus beskriver i boken är musiken som hotfullt spelas när någon är på väg att anfallas i "Hajen". Ni vet vilken jag menar (om det finns någon här som inte sett "Hajen" så skäms, sluta läs min blogg och kom tillbaka när ni sett den). Om jag är ute och simmar i nåt vatten och någon börjar nynna den där, så brukar min spontana reaktion bli: "Forr jävelen, håll ente på nu!"
Tänk efter! Vilka är era ankare?
Sandra: Japp, du är en klippa! Tack.
Bäst just nu: TVÅ picknickar i veckan! En med ny intressant människa, och en alkoholstinn till helgen med gänget.
Bäst just nu2: Lagt upp länkar, tack Sandra. Det där skulle jag väl kunnat klura ut själv, men jag behöver en fast hand ibland. Det kommer förmodligen fler länkar, det där var de jag hade i tankarna just för tillfället.
Sämst just nu: Det har smugit sig in en jävla röra i min lägenhet!
Den här låten är förresten tillägnad Anneli "Vad-fan-är-Fronda" Bängbula.
När jag hör den här blir jag lycklig och förflyttas till en picknickfilt i Slottsbacken i Uppsala -05. Att den sen är lite kass spelar ingen roll.
Nu har jag inte mycket kvar av Fexeus bok "Konsten att läsa tankar", och det jag funderar lite på nu är s.k. "ankare". Med dessa förankrar man en känsla hos någon, och det kan vara lite olika saker som är ett "ankare". Det kan t.ex. vara en doft eller en låt, en speciell beröring från någon eller ett ord.
De flesta har en speciell låt, som alltid får dom att tänka på samma sak när den spelas. Jag har en kompis som aldrig kan lyssna på "Dire Straits", eftersom deras musik brutalt och obarmhärtigt förflyttar henne många år tillbaka till i tiden och in i ett tält, där ett första taffligt samlag genomförs.
Och om jag t.ex. hör någon låt (mest "Sitting, waiting, wishing") från Jack Johnsons album "In between dreams", så befinner jag mig plötsligt på en liten strandsnutt på Railay Bay i Thailand tillsammans med Psyko-Bob, flankerad av två solande toplessbrudar, samt lekandes med en liten snubbe som förlorat sin mamma i Tsunamin. Jag minns sanden, "svampön" ute i vattnet, doften av hav och Bobs gamla slitna svartgula Sony Discman, på vilken jag lyssnade igenom "In between dreams" på första gången.
Känslan det framkallar är 100% glädje och välbefinnande.
En liknande inverkan har Deep Purples "Highway Star" på mig. Oklart varför, men jag gissar att det är för att den låg på en skiva jag spelade i min första bil, då jag hämtade den i skåne efter att ha tagit körkortet uppe i Lycksele. Men jag blir mer uppspelt och fladdrig av "Highway Star" än Jack Johnson. Liksom nervös, fast med glädje. Förmodligen spelade jag den några av de gånger som jag pressade min hårt älskade och förbluffande stryktåliga Ford Escort, tills den vingligt och vibrerande vrålade sig förbi smått otroliga 190 km/h.
Doften av kryddpeppar gör mig kulinariskt uppspelt och får mig att tänka på lutfisk och morsans julbord. Det är en av de bästa dofterna jag vet.
I boken beskrivs hur man planterar ett "ankare" hos någon i sin omgivning. Tanken är att man ska passa på att säga ett speciellt ord eller ge en speciell beröring, när personen är i ett särskilt sinnestillstånd. Säg att jag står bredvid någon som skrapar fram en trissvinst, och blir väldigt glad över detta. Då passar jag på att ge den en klapp på underamren, samtidigt som jag säger t.ex. "Jaja" i ett speciellt tonfall. Sen upprepar jag samma procedur nästa gång jag lyckas fånga honom i ett ögonblick av lycka.
När han sen är deppig för att han kanske sparkat ut sin själasugande horkona eller avlivat hunden, så kommer man förbi på en kopp kaffe, ger honom underarmsklappen och säger "Jaja" med det speciella tonfallet. Plötsligt är han inte längre så nedstämd, för man har tagit fram den där speciella känslan hos honom.
Sen gör man det här till en rutin, så att man kan gå och sprida glädje bland sina vänner när de behöver det.
Skickliga ståuppkomiker lär sig använda ankare till perfektion. Ett exempel är t.ex. när Pablo Francisco driver med mexikaner och simulerar ett mexikanskt samlag, samtidigt som han trumpetar mariachimusik med munnen. Just den episoden i numret drar ner våldsamma skrattsalvor och applåder. Sedan låter han sitt trumpetande återkomma lite då och då när alla skrattar. Till slut behövs inga andra skämt, han behöver bara trumpeta den där truddilutten så sitter folk och skrattar sig harmynta.
Och om jag sedan "trumpetar" den där biten i närheten av någon som sett Pablos förställning, så brukar det åtminstone framkalla ett leende eller ett "hehe".
Ett exempel som Fexeus beskriver i boken är musiken som hotfullt spelas när någon är på väg att anfallas i "Hajen". Ni vet vilken jag menar (om det finns någon här som inte sett "Hajen" så skäms, sluta läs min blogg och kom tillbaka när ni sett den). Om jag är ute och simmar i nåt vatten och någon börjar nynna den där, så brukar min spontana reaktion bli: "Forr jävelen, håll ente på nu!"
Tänk efter! Vilka är era ankare?
Sandra: Japp, du är en klippa! Tack.
Bäst just nu: TVÅ picknickar i veckan! En med ny intressant människa, och en alkoholstinn till helgen med gänget.
Bäst just nu2: Lagt upp länkar, tack Sandra. Det där skulle jag väl kunnat klura ut själv, men jag behöver en fast hand ibland. Det kommer förmodligen fler länkar, det där var de jag hade i tankarna just för tillfället.
Sämst just nu: Det har smugit sig in en jävla röra i min lägenhet!
Den här låten är förresten tillägnad Anneli "Vad-fan-är-Fronda" Bängbula.
När jag hör den här blir jag lycklig och förflyttas till en picknickfilt i Slottsbacken i Uppsala -05. Att den sen är lite kass spelar ingen roll.
Lite mysigt i naturen.
Fick följa med Fanjunkaren och Gullan ut i skärgården och grilla i fredags. Kvällsolen värmde och sjön låg nästan stilla. Fint som fan, kan man säga. Tog lite bilder med min crappiga Ericsson...
Vi la till på Svartön... 
Fanjunkaren beundrade en gammal flaggstång; "Ja, en rak och rejäl stång, och knoppen var blank och fin fortfarande!". 
Härligt läge för en stuga. Perfekt ställe att ha en liten hemkokare på, och bjuda in till orgier och grillsvineri! Tyvärr har stugan stått oanvänd sen 60-talet p.g.a. nån sur arvstvist. Folk är inte kloka.
Jag hittade en humla på klipphällen som sjöng på sista versen. Det var en Trädgårdshumla
, stor som en Hoskeblaffa. Tyvärr var den svårt angripen av små äckliga parasiter 
, som bitit sig fast på mellankroppen. Jag tyckte Fanjunkaren kunde förkorta dess lidande, eftersom jag är löjligt betuttad i humlor och har väldigt svårt för att göra dom illa. Och det gjorde han.
Vidare!
Igår skulle jag ut och springa, och bestämde mig för att ta vägen runt natursköna Hertsöträsk. Jag hade väl sprungit nån kilometer när nåt spökeri i knävecket satte stopp för vidare joggande. Har väl sträckt mig eller nåt, ska tjacka hästliniment! Nå, jag gick resten av sträckan, men hade inte räknat med hur långt det var. Hade glömt! Var inte hemma förrän 2,5 timmar senare.
Min vana trogen så kikade jag efter spännande spår på marken, men hittade inget mer upphetsande än det här
. En baktass är det, men riktigt av vad kan jag inte säga. Knappast Jämthund iaf, för dom tas inte ut och motioneras av sina soffnötande hussar förrän två veckor innan älgjakten. Schäfer kanske, eller en sån där Malinois 
? Dom är ju populära nu, sitt lite trista yttre till trots. Sen är de från Belgien också, så man kan utgå ifrån att de skiter i att tvätta tassarna när de varit på toaletten.
Sandra: Du är en ängel! Kommer du ihåg att det var du som lärde mig lägga upp Youtubeklipp?
Anonym: Saknat vem?
Lindblom: Eller hur!? Du odlar dessutom gärna skägg, och jag är säker på att jag sett dig i flanellskjorta eller liknande. Vanliga attribut för en manlig kinestet.
R: Gör det! Generaliseringar tas upp och diskuteras där.
Bäst just nu: Äntligen tvättid imorrn, jag är nere på mina gamla hålgrenade boxershorts som missfärgades av nåt tvätthjon på Koh Phangan -05.
Sämst just nu: Glömde köpa "flaeskesvaer" på Willys innan jag körde hem! Krispiga snacks, helt utan kolhydrater. Jag älskar Danmark!
Vi la till på Svartön... Fanjunkaren beundrade en gammal flaggstång; "Ja, en rak och rejäl stång, och knoppen var blank och fin fortfarande!". Härligt läge för en stuga. Perfekt ställe att ha en liten hemkokare på, och bjuda in till orgier och grillsvineri! Tyvärr har stugan stått oanvänd sen 60-talet p.g.a. nån sur arvstvist. Folk är inte kloka.Jag hittade en humla på klipphällen som sjöng på sista versen. Det var en Trädgårdshumla
, stor som en Hoskeblaffa. Tyvärr var den svårt angripen av små äckliga parasiter , som bitit sig fast på mellankroppen. Jag tyckte Fanjunkaren kunde förkorta dess lidande, eftersom jag är löjligt betuttad i humlor och har väldigt svårt för att göra dom illa. Och det gjorde han.Vidare!
Igår skulle jag ut och springa, och bestämde mig för att ta vägen runt natursköna Hertsöträsk. Jag hade väl sprungit nån kilometer när nåt spökeri i knävecket satte stopp för vidare joggande. Har väl sträckt mig eller nåt, ska tjacka hästliniment! Nå, jag gick resten av sträckan, men hade inte räknat med hur långt det var. Hade glömt! Var inte hemma förrän 2,5 timmar senare.
Min vana trogen så kikade jag efter spännande spår på marken, men hittade inget mer upphetsande än det här
. En baktass är det, men riktigt av vad kan jag inte säga. Knappast Jämthund iaf, för dom tas inte ut och motioneras av sina soffnötande hussar förrän två veckor innan älgjakten. Schäfer kanske, eller en sån där Malinois ? Dom är ju populära nu, sitt lite trista yttre till trots. Sen är de från Belgien också, så man kan utgå ifrån att de skiter i att tvätta tassarna när de varit på toaletten.Sandra: Du är en ängel! Kommer du ihåg att det var du som lärde mig lägga upp Youtubeklipp?
Anonym: Saknat vem?
Lindblom: Eller hur!? Du odlar dessutom gärna skägg, och jag är säker på att jag sett dig i flanellskjorta eller liknande. Vanliga attribut för en manlig kinestet.
R: Gör det! Generaliseringar tas upp och diskuteras där.
Bäst just nu: Äntligen tvättid imorrn, jag är nere på mina gamla hålgrenade boxershorts som missfärgades av nåt tvätthjon på Koh Phangan -05.
Sämst just nu: Glömde köpa "flaeskesvaer" på Willys innan jag körde hem! Krispiga snacks, helt utan kolhydrater. Jag älskar Danmark!
Skrivet i förbifarten.
Ja, "Oerhörd insikt" var väl kanske en lite nördig rubrik på förra inlägget, men coolt är det iaf, det här med att gräva i folks huvuden. Idag jobbar Elsa för första gången på ett tag, eftersom hon varit i New York och fånstuffat med lodisar och illegala invandrare. Spännande.
Och så har jag kanske hittat nyckeln till de relationsproblem som man nog ändå får säga att jag är en smula förföljd utav. Eventuellt mer om detta senare.
Moar: P&B?
Elin: Ja, lycka till med det ("Åhå vänta nu, var han sarkastisk nu? Gah, jävla internet där man säkert aldrig kan veta, om det inte är en smajlie efteråt!").
Sarah: Jag kanske kan nämna ett par saker till.
Sandra: Vaffan, har du dragit igång en ny fin blogg utan att säga till mig? Jag skulle gärna länka till den, om jag bara begrep hur man bar sig åt. Vad tror du förresten om bror din, och din gubbe? Är de kinesteter?
Hör ni det, alla som länkat till den här bloggen, men som kanske är lite sura för att jag inte länkar till era; jag vet inte hur man gör.
Honken: "Rätt i sultan!"
Sämst just nu: Att jag inte begriper hur man lägger upp länkar till andra bloggar här i marginalen. När det kommer till datorer och html, är jag så jävla dålig.
Bäst just nu: Brännan fortsätter intensifieras!
Och så har jag kanske hittat nyckeln till de relationsproblem som man nog ändå får säga att jag är en smula förföljd utav. Eventuellt mer om detta senare.
Moar: P&B?
Elin: Ja, lycka till med det ("Åhå vänta nu, var han sarkastisk nu? Gah, jävla internet där man säkert aldrig kan veta, om det inte är en smajlie efteråt!").
Sarah: Jag kanske kan nämna ett par saker till.
Sandra: Vaffan, har du dragit igång en ny fin blogg utan att säga till mig? Jag skulle gärna länka till den, om jag bara begrep hur man bar sig åt. Vad tror du förresten om bror din, och din gubbe? Är de kinesteter?
Hör ni det, alla som länkat till den här bloggen, men som kanske är lite sura för att jag inte länkar till era; jag vet inte hur man gör.
Honken: "Rätt i sultan!"
Sämst just nu: Att jag inte begriper hur man lägger upp länkar till andra bloggar här i marginalen. När det kommer till datorer och html, är jag så jävla dålig.
Bäst just nu: Brännan fortsätter intensifieras!
Oerhörd insikt.
Det här har varit en väldigt bra dag. En milstolpe i min tillvaro, skulle man kunna säga.
Jag kom just hem från Ormberget, där jag sprungit 5,4 km. Nu är förstås de flesta av er vältrimmade smala människor, som springer en sån struntsträcka på samma tid som jag nyper en kabel på IFÖ-fåtöljen, men för mig är det en närmast orealistisk bedrift. För tio år sedan gjorde jag lumpen. Då skulle dom ha mig att kuta 4 km, men efter knappt 3 hostade jag blod, och hotade omgivningen med mord och myteri. Och då vägde jag ändå 12 kg mindre än nu.
Det fantastiska är att det inte var särskilt svårt heller. Jag hade faktiskt kunnat ta 7,7 km-slingan, det hade jag fanimej pallat. Dock rullade ett lurv med strumpludd ihop sig till två hårda små bollar, som skavde och fuckade upp min högra hålfot. Så det blir plåster på det, och så 3,3 km-slingan imorrn.
En nästan lika förbluffande sak är den insikt jag fått genom att läsa Henrik fexeus bok "Konsten att läsa tankar". Jag har ännu inte läst ut den, men den har redan öppnat nya dimensioner i tillvaron.
Då jag satt igång att läsa den, började jag genast analysera min bekantskapskrets. Det finns nämligen fyra typer av personligheter, och jag ville utröna vilka jag omgavs av. Ganska snart upptäckte jag att min kollega Lilla H, förmodligen var av samma typ som jag, d.v.s. en kinestetisk person. Den kinestetiska typen är den med det långammaste tempot. Vi är eftertänksamma, och vi vill helst tänka igenom ord och handlingar innan de ska fram, så vi vet att det blir rätt. Hur saker och ting känns, både inuti och utanpå är viktigt för oss.
Jag har lagt märke till att hon tänker mycket både på vad man säger, och vad hon själv ska säga.
Idag slog det mig, att om vi nu kanske vara av samma typ, hade vi då samma erfarenheter av vardagens olika små rutingrejer?
Så jag började fråga henne lite, och ungefär såhär lät det.
Jag: När du var liten, tyckte du då det var obehagligt när byxorna knölade sig i stövlarna, eller att strumporna korvade sig?
Lilla H: Ja... det gjorde jag.
Jag: Och du undrade hur dom kunde stå ut med det, som inte verkade bry sig om det?
Lilla H: Ja, precis, och även nu när jag jobbade på dagis, då funderade jag på hur vissa kunde stå ut med att ha det sådär i stövlarna.
Jag: Ja, och om täcket glider ner och klumpar sig inne i påslakanet, då blir du irriterad och vill ha det slätt och bra?
Lilla H: Ja, då måste jag upp och skaka det rätt igen. Och rätta till lakanet om det glidit iväg... vilket kan irritera de som sover, hehe...
Jag: Exakt. Och när du lägger pålägg på smörgåsen, då är det viktigt att du får ett jämt lager som täcker hela smörgåsen?
Lilla H: Ja, och om en bit av mackan blir utan, så äter jag upp den först, så allt som är kvar sen är gott.
Jag: Exakt, och smörlagret ska vara tunnt, men heltäckande?
Lilla H: Ja...
Jag: Otroligt, det är precis som jag och morsan. och jag ser det på hur du äter också.
Lilla H: Hurdå menar du?
Jag: Du tänker igenom varje gaffel, det är viktigt för dig att du för en bra balans; att du får med lite av allt det goda på en gaffel.
Lilla H: Jo, det är det...
Jag: Och du har ingen förståelse för människor som kan sitta och äta upp t.ex. potatisen för sig, och sedan köttet.
Lilla H: Mm, nä precis!
Jag vet exakt hur hon haft det, och det visade sig att vi delade fler likheter. T.ex. hur vi socialiserar då vi är nya i en grupp, eller vilka ämnen i skolan vi har tyckt varit roligast.
Jag är övertygad att flera av er känner igen er.
De tre andra typerna är den visuella typen, den tonala typen ("ljudmänniskor") och den neutrala typen.
Den visuella typen är den snabbaste. Det beror på att hon tar mest fasta på synintrycken, vilket dessutom går igen i språket; "Hur ser du på det här?", "Vi siktar väl på det", "Men ur mitt perspektiv" o.s.v. Vi känner alla någon eller några som har en tendens att alltid var lite snabba i munnen, låta den glappa innan hjärnan verkar tänkt färdigt. Den där killen som ofta säger något som kanske hade varit lämpligare att säga i ett mer invant sällskap, ni vet hur jag menar. Det rör sig då oftast om en visuell person.
De andra typerna ids jag inte redogöra för nu, jag tycker ni ska läsa boken själva.
Nu kanske det här låter som nåt astrologiaktigt hokuspokustrams, men så är det inte. Det här är i själva verket den för gemene man okända vetenskap, som sådana förkastliga bluffmakare som påstår sig kunna se i framtiden och tala med döda släktingar använder sig av.
För mig så trillar så många polletter ner när jag läser boken. Den förklarar varför man haft kommunikationsproblem med vissa, eller varför fröken i skolan bannade mig för att jag var lat och en drömmare. Och nu kan jag sluta döma alla dom som sprang med knövliga byxor nerstoppade i byxorna, torkade snor på tröjärmarna eller åt mackor med ojämna smörlager. De kanske inte är sinneslöa puckon, de är bara visuella, och har bråttom iväg till nya synintryck!
Om ni bara ska läsa en bok i sommar eller ert liv för den delen, gör er själv en fet tjänst och läs "Konsten att läsa tankar". Den finns som pocket och kostar som en pizza, fast den är nyttig.
Elsa: Ja, hur tar man en sån på allvar?
Anneli: Mmm, men du lär väl komma upp och hälsa på nån gång då det är bingo också?
Lilla H: Jag hoppas det var okej att jag skrev om det där här, det var ett så bra exempel.
Bäst just nu: Att analysera folk! Jag kan på rak arm säga fyra kinestetiska personer som läser den här bloggen; Elin, Lindblom, Krocket-Judas och Moar. Kända kinesteter (vet inte om det är korrekt benämning) är t.ex. Leif GW Persson, Hasse "Kvinnaböske" Andersson, förmodligen Herman Göring, och jag skulle även sätta en slant på Oprah och Elvis också.
Den ende "tonala" människan i min krets jag med säkerhet har identifierat är Fanjunkaren, med sitt ljudintresse, och sätt att tala i samma hastighet som han tänker (inte prata före hjärnan, som den visuelle) och sina gestikuleringar i höjd med mellangärdet.
Att vara försiktig med just nu: Folk tycker inte om att bli analyserade. Men till dom som gnölar säger jag bara; skaffa boken själv, och sätt igång med era egna analyser.
Sämst just nu: Hmm.... Jag är så oerhört sugen på att köpa en longboard åt mig själv i 30-års present, men... eller? Jag skulle behöva motionen, och så är dom så snygga... men så knävla dyra...
Jag kom just hem från Ormberget, där jag sprungit 5,4 km. Nu är förstås de flesta av er vältrimmade smala människor, som springer en sån struntsträcka på samma tid som jag nyper en kabel på IFÖ-fåtöljen, men för mig är det en närmast orealistisk bedrift. För tio år sedan gjorde jag lumpen. Då skulle dom ha mig att kuta 4 km, men efter knappt 3 hostade jag blod, och hotade omgivningen med mord och myteri. Och då vägde jag ändå 12 kg mindre än nu.
Det fantastiska är att det inte var särskilt svårt heller. Jag hade faktiskt kunnat ta 7,7 km-slingan, det hade jag fanimej pallat. Dock rullade ett lurv med strumpludd ihop sig till två hårda små bollar, som skavde och fuckade upp min högra hålfot. Så det blir plåster på det, och så 3,3 km-slingan imorrn.
En nästan lika förbluffande sak är den insikt jag fått genom att läsa Henrik fexeus bok "Konsten att läsa tankar". Jag har ännu inte läst ut den, men den har redan öppnat nya dimensioner i tillvaron.
Då jag satt igång att läsa den, började jag genast analysera min bekantskapskrets. Det finns nämligen fyra typer av personligheter, och jag ville utröna vilka jag omgavs av. Ganska snart upptäckte jag att min kollega Lilla H, förmodligen var av samma typ som jag, d.v.s. en kinestetisk person. Den kinestetiska typen är den med det långammaste tempot. Vi är eftertänksamma, och vi vill helst tänka igenom ord och handlingar innan de ska fram, så vi vet att det blir rätt. Hur saker och ting känns, både inuti och utanpå är viktigt för oss.
Jag har lagt märke till att hon tänker mycket både på vad man säger, och vad hon själv ska säga.
Idag slog det mig, att om vi nu kanske vara av samma typ, hade vi då samma erfarenheter av vardagens olika små rutingrejer?
Så jag började fråga henne lite, och ungefär såhär lät det.
Jag: När du var liten, tyckte du då det var obehagligt när byxorna knölade sig i stövlarna, eller att strumporna korvade sig?
Lilla H: Ja... det gjorde jag.
Jag: Och du undrade hur dom kunde stå ut med det, som inte verkade bry sig om det?
Lilla H: Ja, precis, och även nu när jag jobbade på dagis, då funderade jag på hur vissa kunde stå ut med att ha det sådär i stövlarna.
Jag: Ja, och om täcket glider ner och klumpar sig inne i påslakanet, då blir du irriterad och vill ha det slätt och bra?
Lilla H: Ja, då måste jag upp och skaka det rätt igen. Och rätta till lakanet om det glidit iväg... vilket kan irritera de som sover, hehe...
Jag: Exakt. Och när du lägger pålägg på smörgåsen, då är det viktigt att du får ett jämt lager som täcker hela smörgåsen?
Lilla H: Ja, och om en bit av mackan blir utan, så äter jag upp den först, så allt som är kvar sen är gott.
Jag: Exakt, och smörlagret ska vara tunnt, men heltäckande?
Lilla H: Ja...
Jag: Otroligt, det är precis som jag och morsan. och jag ser det på hur du äter också.
Lilla H: Hurdå menar du?
Jag: Du tänker igenom varje gaffel, det är viktigt för dig att du för en bra balans; att du får med lite av allt det goda på en gaffel.
Lilla H: Jo, det är det...
Jag: Och du har ingen förståelse för människor som kan sitta och äta upp t.ex. potatisen för sig, och sedan köttet.
Lilla H: Mm, nä precis!
Jag vet exakt hur hon haft det, och det visade sig att vi delade fler likheter. T.ex. hur vi socialiserar då vi är nya i en grupp, eller vilka ämnen i skolan vi har tyckt varit roligast.
Jag är övertygad att flera av er känner igen er.
De tre andra typerna är den visuella typen, den tonala typen ("ljudmänniskor") och den neutrala typen.
Den visuella typen är den snabbaste. Det beror på att hon tar mest fasta på synintrycken, vilket dessutom går igen i språket; "Hur ser du på det här?", "Vi siktar väl på det", "Men ur mitt perspektiv" o.s.v. Vi känner alla någon eller några som har en tendens att alltid var lite snabba i munnen, låta den glappa innan hjärnan verkar tänkt färdigt. Den där killen som ofta säger något som kanske hade varit lämpligare att säga i ett mer invant sällskap, ni vet hur jag menar. Det rör sig då oftast om en visuell person.
De andra typerna ids jag inte redogöra för nu, jag tycker ni ska läsa boken själva.
Nu kanske det här låter som nåt astrologiaktigt hokuspokustrams, men så är det inte. Det här är i själva verket den för gemene man okända vetenskap, som sådana förkastliga bluffmakare som påstår sig kunna se i framtiden och tala med döda släktingar använder sig av.
För mig så trillar så många polletter ner när jag läser boken. Den förklarar varför man haft kommunikationsproblem med vissa, eller varför fröken i skolan bannade mig för att jag var lat och en drömmare. Och nu kan jag sluta döma alla dom som sprang med knövliga byxor nerstoppade i byxorna, torkade snor på tröjärmarna eller åt mackor med ojämna smörlager. De kanske inte är sinneslöa puckon, de är bara visuella, och har bråttom iväg till nya synintryck!
Om ni bara ska läsa en bok i sommar eller ert liv för den delen, gör er själv en fet tjänst och läs "Konsten att läsa tankar". Den finns som pocket och kostar som en pizza, fast den är nyttig.
Elsa: Ja, hur tar man en sån på allvar?
Anneli: Mmm, men du lär väl komma upp och hälsa på nån gång då det är bingo också?
Lilla H: Jag hoppas det var okej att jag skrev om det där här, det var ett så bra exempel.
Bäst just nu: Att analysera folk! Jag kan på rak arm säga fyra kinestetiska personer som läser den här bloggen; Elin, Lindblom, Krocket-Judas och Moar. Kända kinesteter (vet inte om det är korrekt benämning) är t.ex. Leif GW Persson, Hasse "Kvinnaböske" Andersson, förmodligen Herman Göring, och jag skulle även sätta en slant på Oprah och Elvis också.
Den ende "tonala" människan i min krets jag med säkerhet har identifierat är Fanjunkaren, med sitt ljudintresse, och sätt att tala i samma hastighet som han tänker (inte prata före hjärnan, som den visuelle) och sina gestikuleringar i höjd med mellangärdet.
Att vara försiktig med just nu: Folk tycker inte om att bli analyserade. Men till dom som gnölar säger jag bara; skaffa boken själv, och sätt igång med era egna analyser.
Sämst just nu: Hmm.... Jag är så oerhört sugen på att köpa en longboard åt mig själv i 30-års present, men... eller? Jag skulle behöva motionen, och så är dom så snygga... men så knävla dyra...
Let's go Baader-Meinhof on their asses...
Om det nu undgått någon, så är det faktiskt val till EU-parlamentet den 7e Juni, och för en gångs skull tänker jag med glädje och övertygelse stega till vallokalen (nån liten mögelanfrätt skola i närheten) och mycket kraftfullt sätta ett kryss på röstsedeln.
Inte bara det, jag ska även bete mig grobianlikt och prata för mig själv; "Här ska inte röstas på några jävla borgare", "Sossar är födda ur rövhål" och "Kristdemokrater is a bunch of motherfuckers". Fast det brukar jag göra när jag går och röstar. Mumlar "Aldrig i livet" när nån snorhyvel i second hand-rock, stuprörsjeans, palestinasjal och knappar med floskler som "Befria Palestina" och "Krossa Porren", vill ge mig en röstsedel från vänsterpartiet.
Men till det här valet kan man faktiskt med relativt gott samvete rösta på Vänstern, och för att använda deras egen käre ledare Lenins uttryck, låta dom agera "nyttiga idioter".
Men bäst är förstås att rösta på Piratpartiet. Förstår ni det, allihop? GÅ FÖR DJÄVULEN OCH RÖSTA PÅ PIRATPARTIET DEN 7E JUNI!
Nå, jag ska inte dröja vid detta ämne. Däremot vill jag fortsätta säga sanningar om vänstern, och då främst om den unga vänstern, och hur jävla feg och bortklemad den är.
Ofta känns det som att den enda frågan de driver är att Israel måste ut ur Palestina. Jag förstår det inte alls. Vad fan betyder Palestina för ett gäng ljummet upprorssugna snorvalpar ur den välgödda svenska medelklassen? Hela världen är full av områden som olika folk och stater träter om, men de har snöat in helt på Palestinaköret.
Varför? Det är så tramsigt, så fullständigt verkningslöst, och dessutom är det inget annat än ett stort hån mot dom som faktiskt lider i det här landet, och som man faktiskt skulle kunna hjälpa med lite civil olydnad. Istället för att springa och kasta skit på Israel, eller älta statistik om vilka monster män är, och hur många kvinnor dom mördar varje år, så varför inte gå ner till nåt äldreboende där det sitter hjon som inte sett solen på ett år, och ställa till ett jävla liv?
Ska man inte se till att ha rent på sin egen gård, innan man börjar berätta för andra hur de ska sköta sitt? Se till att barrikadera dörrarna på äldreboenden så folk ser att någon vaknat, och för väsen tills snuten kommer, så dom får något annat att göra än att sitta och suga av varandra nere på stationen, och ösa sarkasmer över medborgare som berövats sina fordon av smutsiga knarkare från Kalix.
Förstår ni? Jag vill inte få bort vänstern, jag vill ha en radikalre vänster, en vänster som får våra slappa jävla kommunpolitiker att svettas. Jag vill ha lite mer jävla BAADER-MEINHOF!!!
Men det förmår våra veka töntar till kommunistyngel inte. Att politiskt korrekt gå och hojta slagord mot en fiende långt borta vid Medelhavet, som inte skickar poliser eller ens bryr sig, är jävligt bekvämt och riskfritt. De skulle verkligen kunna uppnå något här hemma, men de saknar ryggraden. För det handlar inte om politisk övertygelse, eller ens att bry sig om andra människor.
Det handlar bara om att få vara med i en grupp, och snutta bekräftelse från andra likasinnade snorungar som, likt dom själva, bara vill smälta in i en flock som nervösa Zebror.
Jag kräks på ung vänster! Rollen dom ärvt att förvalta som samhällsomstörtande rebeller, har fanimej farit mer illa än skinnrocken har gjort sen alla nördarna såg Matrix!
Men jag då, vad gör jag mer än att snacka en massa? Ja, inte ett skit. Jag bara ventilerar klokheter här, för mina kloka läsare. Fast det kanske är dags att bli politiskt aktiv? Visst, frågan är bara vilket parti man skulle tillhöra...
Att se för inspiration:
Anneli: Ja, det var verkligen värsta superidén. Helt otrolig! Jag hade gärna gjort det, men både jag och Elsa jåppar i helgen. Sorry...
Elsa: Vad fan gjorde indiern i Chinatown? Lät han som "Apu"?
Bäst just nu: Henrik Fexeus "Konsten att läsa tankar". Ska ni bara läsa en bok i år, läs den.
Sämst just nu: Att det stod fyra blåklädda grisar idag och ödslade tid på att trakassera en motorcyklist som varit dum nog att stanna vid deras äckliga kontroll. Baader-Meinhof, jag säger bara det...
Inte bara det, jag ska även bete mig grobianlikt och prata för mig själv; "Här ska inte röstas på några jävla borgare", "Sossar är födda ur rövhål" och "Kristdemokrater is a bunch of motherfuckers". Fast det brukar jag göra när jag går och röstar. Mumlar "Aldrig i livet" när nån snorhyvel i second hand-rock, stuprörsjeans, palestinasjal och knappar med floskler som "Befria Palestina" och "Krossa Porren", vill ge mig en röstsedel från vänsterpartiet.
Men till det här valet kan man faktiskt med relativt gott samvete rösta på Vänstern, och för att använda deras egen käre ledare Lenins uttryck, låta dom agera "nyttiga idioter".
Men bäst är förstås att rösta på Piratpartiet. Förstår ni det, allihop? GÅ FÖR DJÄVULEN OCH RÖSTA PÅ PIRATPARTIET DEN 7E JUNI!
Nå, jag ska inte dröja vid detta ämne. Däremot vill jag fortsätta säga sanningar om vänstern, och då främst om den unga vänstern, och hur jävla feg och bortklemad den är.
Ofta känns det som att den enda frågan de driver är att Israel måste ut ur Palestina. Jag förstår det inte alls. Vad fan betyder Palestina för ett gäng ljummet upprorssugna snorvalpar ur den välgödda svenska medelklassen? Hela världen är full av områden som olika folk och stater träter om, men de har snöat in helt på Palestinaköret.
Varför? Det är så tramsigt, så fullständigt verkningslöst, och dessutom är det inget annat än ett stort hån mot dom som faktiskt lider i det här landet, och som man faktiskt skulle kunna hjälpa med lite civil olydnad. Istället för att springa och kasta skit på Israel, eller älta statistik om vilka monster män är, och hur många kvinnor dom mördar varje år, så varför inte gå ner till nåt äldreboende där det sitter hjon som inte sett solen på ett år, och ställa till ett jävla liv?
Ska man inte se till att ha rent på sin egen gård, innan man börjar berätta för andra hur de ska sköta sitt? Se till att barrikadera dörrarna på äldreboenden så folk ser att någon vaknat, och för väsen tills snuten kommer, så dom får något annat att göra än att sitta och suga av varandra nere på stationen, och ösa sarkasmer över medborgare som berövats sina fordon av smutsiga knarkare från Kalix.
Förstår ni? Jag vill inte få bort vänstern, jag vill ha en radikalre vänster, en vänster som får våra slappa jävla kommunpolitiker att svettas. Jag vill ha lite mer jävla BAADER-MEINHOF!!!
Men det förmår våra veka töntar till kommunistyngel inte. Att politiskt korrekt gå och hojta slagord mot en fiende långt borta vid Medelhavet, som inte skickar poliser eller ens bryr sig, är jävligt bekvämt och riskfritt. De skulle verkligen kunna uppnå något här hemma, men de saknar ryggraden. För det handlar inte om politisk övertygelse, eller ens att bry sig om andra människor.
Det handlar bara om att få vara med i en grupp, och snutta bekräftelse från andra likasinnade snorungar som, likt dom själva, bara vill smälta in i en flock som nervösa Zebror.
Jag kräks på ung vänster! Rollen dom ärvt att förvalta som samhällsomstörtande rebeller, har fanimej farit mer illa än skinnrocken har gjort sen alla nördarna såg Matrix!
Men jag då, vad gör jag mer än att snacka en massa? Ja, inte ett skit. Jag bara ventilerar klokheter här, för mina kloka läsare. Fast det kanske är dags att bli politiskt aktiv? Visst, frågan är bara vilket parti man skulle tillhöra...
Att se för inspiration:
Anneli: Ja, det var verkligen värsta superidén. Helt otrolig! Jag hade gärna gjort det, men både jag och Elsa jåppar i helgen. Sorry...
Elsa: Vad fan gjorde indiern i Chinatown? Lät han som "Apu"?
Bäst just nu: Henrik Fexeus "Konsten att läsa tankar". Ska ni bara läsa en bok i år, läs den.
Sämst just nu: Att det stod fyra blåklädda grisar idag och ödslade tid på att trakassera en motorcyklist som varit dum nog att stanna vid deras äckliga kontroll. Baader-Meinhof, jag säger bara det...
Shorts
Jaha, det verkar som om jag inte längre kan bortse ifrån det faktum att jag nu måste tjacka ett par nya shorts. Alla mina tidigare ser ut som 3/4 byxkjolar, och det är bara fel. Visst ska dom sitta lite löst, men nu hänger det en säck i röven på mig. Det får mig att tänka på en stor högljudd och skadeglad typ från Sjöbo, som jag gjorde lumpen med. Han hette Rasmussen, och hade ett "skämt" han skrattade själv åt varenda gång.
Rasmussen: Due... Lioket? (du loket?)
Jag: Ja?
Rasmussen: Haur du vatt å hannlat? (Har du varit och handlat?)
Jag: Näe... varför undrar du det?
Rasmussen: Du haur jo ein posse i röufven! HAHAHAHAHA! (Du har ju en påse i röven!)
Jag: Håll käften!
Rasmussen: DU LIOKET, FATTA DU ENTE DIEN, FORRJEVLA REOLI JO!? (Loket, förstod du inte den, för jävla rolig ju!?)
Emellanåt irriterade jag mig på den vulgära och ologiska förvrängningen av språket som denne killes grova skånska innebar. En gång skrev jag därför ner ordet "Yxa" på en lapp, och visade honom.
Jag: Hördu Rasmussen, vad står det på lappen här?
Rasmussen: Seir du ente dei sjielv? Dei ei jo du som haur skreivitt de!?? (ser du inte det själv? Det är ju du som har skrivit det!)
Jag: Mmm, men läs vad det står på lappen.
Rasmussen: Dei staur "Uxa"!
Jag: Va?
Rasmussen: Ja, "Uxa".
Jag: Nej, det gör det ju för fan inte!
Rasmussen: Ah du ei jo forrjevla doumm i huet, va stårr darr då? (Du är ju för jävla dum i huvudet, vad står där då?)
Jag: Det står "Yxa".
Rasmussen: Ja, dei sau ja jo! "Uxa"! (Ja, det sa jag ju! "Uxa"!)
Jag: Det är ju ett "Y", varför säger du "U" då?
Rasmussen: Dei göur jau jo ente! (Det gör jag ju inte!)
Jag: Ha, idiot! Det hör du väl själv!?
Rasmussen: Hur ska jau saija då? (Hur ska jag säga då?)
Jag: YYYYYY! "YXA"!
Rasmussen: Ah, du ei jo reint skruad i boet! (Du är ju rent skruvad i boet)
Jag: Fåbbeck!
Men det var en bra kille i grund och botten. Och så kunde han alla, och jag menar alla låtar av Hasse "Kvinnaböske" Andersson utantill. Då är man något speciellt i Skåne.
Nå, för att återgå till shortsen; Har ni sett vad som är inne i år?
Vad är det? Ska man gå runt och se ut som nån rebellisk jävla golfare? "ÖHÖ, KOLLA MEJ, JAG ÄR PÅ GREENEN I KAPADE BRALLOR!".
Och vad blir det sen om jag köper ett par shorts som de på bilden, som är lite längre, så som jag vill ha dom?
"Jaha, så du har också köpt ett par 3/4-dels-byxor?"
Neeeej, det är bara det att mina ben sticker inte ut mer än såhär ur ett par shorts, fattar ni? Jag dömer ingen som skaffar såna där trekvartsbyxor, det är/var inne och bla bla, men jag sätter aldrig på mig dom! Det börjar där, sen har man hux flux ett par upprullade Chinos, en jumper över ryggen knuten runt halsen, och ser ut som stackars Steffo Törnqvist när nån sobrilberoende sängvägskarriärist till stylistkärring på TV4 satt klorna i honom.
No fucking way!
Hur som helst, såna där rutiga shorts; flipp eller flopp?
Ingvar: Jag självömkar aldrig, det var mer ett iakttagande... Ehuru en smula förhastat kanske, jag vet inte vad jag ska tro.
Moar: Marty var en smal och rik kändis. Han kunde gått runt med ögonen i en liten fryspåse och ändå fått massa brudar. Jag ger bara folket vad de vill ha!
Elsa: Huja, jag vill inte höra mer om dina otäcka erövringar! Se till att få en penicillinkur hos barnmorskan när du kommer hem, så man vågar dela sittring med dig.
Keyser: Sensommaren eller hösten, möjligen...
Bäst just nu: Jag börjar få riktigt fin färg, och när jag besökte Fanjunkaren innan idag, så hade han inte brunat ifrån mig och förvandlats till snubben som är gift
med flodhästen i Madagascar , vilket han annars brukar göra så fort solen tittar fram!
Sämst just nu: Här är rörigt igen... Men annars är jag "happy as a clam" som dom säger i USA. Fast jag fattar inte vad musslor ska vara glada för. De kan visserligen göra pärlor av smuts, men de kan ju inte sälja skiten eller festa upp degen de hade kunnat få för dom.
Rasmussen: Due... Lioket? (du loket?)
Jag: Ja?
Rasmussen: Haur du vatt å hannlat? (Har du varit och handlat?)
Jag: Näe... varför undrar du det?
Rasmussen: Du haur jo ein posse i röufven! HAHAHAHAHA! (Du har ju en påse i röven!)
Jag: Håll käften!
Rasmussen: DU LIOKET, FATTA DU ENTE DIEN, FORRJEVLA REOLI JO!? (Loket, förstod du inte den, för jävla rolig ju!?)
Emellanåt irriterade jag mig på den vulgära och ologiska förvrängningen av språket som denne killes grova skånska innebar. En gång skrev jag därför ner ordet "Yxa" på en lapp, och visade honom.
Jag: Hördu Rasmussen, vad står det på lappen här?
Rasmussen: Seir du ente dei sjielv? Dei ei jo du som haur skreivitt de!?? (ser du inte det själv? Det är ju du som har skrivit det!)
Jag: Mmm, men läs vad det står på lappen.
Rasmussen: Dei staur "Uxa"!
Jag: Va?
Rasmussen: Ja, "Uxa".
Jag: Nej, det gör det ju för fan inte!
Rasmussen: Ah du ei jo forrjevla doumm i huet, va stårr darr då? (Du är ju för jävla dum i huvudet, vad står där då?)
Jag: Det står "Yxa".
Rasmussen: Ja, dei sau ja jo! "Uxa"! (Ja, det sa jag ju! "Uxa"!)
Jag: Det är ju ett "Y", varför säger du "U" då?
Rasmussen: Dei göur jau jo ente! (Det gör jag ju inte!)
Jag: Ha, idiot! Det hör du väl själv!?
Rasmussen: Hur ska jau saija då? (Hur ska jag säga då?)
Jag: YYYYYY! "YXA"!
Rasmussen: Ah, du ei jo reint skruad i boet! (Du är ju rent skruvad i boet)
Jag: Fåbbeck!
Men det var en bra kille i grund och botten. Och så kunde han alla, och jag menar alla låtar av Hasse "Kvinnaböske" Andersson utantill. Då är man något speciellt i Skåne.
Nå, för att återgå till shortsen; Har ni sett vad som är inne i år?
Vad är det? Ska man gå runt och se ut som nån rebellisk jävla golfare? "ÖHÖ, KOLLA MEJ, JAG ÄR PÅ GREENEN I KAPADE BRALLOR!".Och vad blir det sen om jag köper ett par shorts som de på bilden, som är lite längre, så som jag vill ha dom?
"Jaha, så du har också köpt ett par 3/4-dels-byxor?"
Neeeej, det är bara det att mina ben sticker inte ut mer än såhär ur ett par shorts, fattar ni? Jag dömer ingen som skaffar såna där trekvartsbyxor, det är/var inne och bla bla, men jag sätter aldrig på mig dom! Det börjar där, sen har man hux flux ett par upprullade Chinos, en jumper över ryggen knuten runt halsen, och ser ut som stackars Steffo Törnqvist när nån sobrilberoende sängvägskarriärist till stylistkärring på TV4 satt klorna i honom.
No fucking way!
Hur som helst, såna där rutiga shorts; flipp eller flopp?
Ingvar: Jag självömkar aldrig, det var mer ett iakttagande... Ehuru en smula förhastat kanske, jag vet inte vad jag ska tro.
Moar: Marty var en smal och rik kändis. Han kunde gått runt med ögonen i en liten fryspåse och ändå fått massa brudar. Jag ger bara folket vad de vill ha!
Elsa: Huja, jag vill inte höra mer om dina otäcka erövringar! Se till att få en penicillinkur hos barnmorskan när du kommer hem, så man vågar dela sittring med dig.
Keyser: Sensommaren eller hösten, möjligen...
Bäst just nu: Jag börjar få riktigt fin färg, och när jag besökte Fanjunkaren innan idag, så hade han inte brunat ifrån mig och förvandlats till snubben som är gift
med flodhästen i Madagascar , vilket han annars brukar göra så fort solen tittar fram! Sämst just nu: Här är rörigt igen... Men annars är jag "happy as a clam" som dom säger i USA. Fast jag fattar inte vad musslor ska vara glada för. De kan visserligen göra pärlor av smuts, men de kan ju inte sälja skiten eller festa upp degen de hade kunnat få för dom.
Higge gör en fasansfull upptäckt i skogen!
Jag blev så sugen på att klättra i träd. så jag bestämde mig ikväll för att åka ut i skogen och hitta ett bra klätterträd. Jag tog Tilde och parkerade henne långt ut i björnskogen 
. Sedan gick jag ut och spejade efter klätterträd! Jag spejade 
och spejade 
men hittade bara en stor hög med björnbajs 
. Nalle kunde inte vara långt borta 
, hmm... Men jag hörde honom inte 
. Fast jag kom på att jag kan se mina fötter 
och då blev jag glad! 
Jag hittade en slangbellsklyka 
och årets första mygga! 
"Hej, årets första mygga... låt mig bara ta ett kort, så ska jag döda ihjäl dig sen, innan du hinner börja suga!"
Sedan gör jag en fasansfull upptäckt! Titta på kortet där jag är glad, ser ni att jag skelar!??
Morsan för helvete! Hur länge har jag varit skelögd!?! Jag kräver en förklaring!!! Skelögd och rödhårig... Vart fan ska det sluta!??
Nå, till dagens ljuspunkter kan iaf räknas att bloggen fick fin beröm. En jag pratade med lite på "webben" (så kallar man internet om man t.ex. är en pensionsmässig akademiker som vill vara up-to-date) uttalade sig om bloggen och sa; "jag tror aldrig att jag läst något bättre!"
Då ska man ta i beaktande att hon gått i svensk skola, och tvingats läsa både Strindberg och Vonnegut! Och hon är en riktig människa, jag har inte ens hittat på henne! Skönt, det skänker välbehövlig tröst nu när jag upptäcker det ena lytet efter det andra på min åldrande lekamen.
Elsa: Ja skynda dig hem nu, innan vi dör av saknad. "Uppraggad av en sopgubbe" tolkar jag som att du lagt upp dig för en lodis. Hoppas att det iaf var en cool lodis, som varit i Vietnam. Nåja, du är inte den första svenskan som betett sig moraliskt tveksamt utomlands. Förresten så måste jag nog tyvärr medge att fågeln hade en poäng. Ska något bajsas på, så varför inte en vit JL-hoodie? Puss och kram.
Annelie: Elsa kommer inte hem, jag har ringt och sagt till FBI att hon har en treotub med Mjältbrandsporer gömd i pruppen. Men ja, det är en ypperlig idé!
Bäst just nu: Kuddkramning om 5.
Sämst just nu: Jag hittade inget bra klätterträd.
. Sedan gick jag ut och spejade efter klätterträd! Jag spejade och spejade men hittade bara en stor hög med björnbajs 
. Nalle kunde inte vara långt borta , hmm... Men jag hörde honom inte . Fast jag kom på att jag kan se mina fötter och då blev jag glad! Jag hittade en slangbellsklyka och årets första mygga! "Hej, årets första mygga... låt mig bara ta ett kort, så ska jag döda ihjäl dig sen, innan du hinner börja suga!"Sedan gör jag en fasansfull upptäckt! Titta på kortet där jag är glad, ser ni att jag skelar!??
Morsan för helvete! Hur länge har jag varit skelögd!?! Jag kräver en förklaring!!! Skelögd och rödhårig... Vart fan ska det sluta!??
Nå, till dagens ljuspunkter kan iaf räknas att bloggen fick fin beröm. En jag pratade med lite på "webben" (så kallar man internet om man t.ex. är en pensionsmässig akademiker som vill vara up-to-date) uttalade sig om bloggen och sa; "jag tror aldrig att jag läst något bättre!"
Då ska man ta i beaktande att hon gått i svensk skola, och tvingats läsa både Strindberg och Vonnegut! Och hon är en riktig människa, jag har inte ens hittat på henne! Skönt, det skänker välbehövlig tröst nu när jag upptäcker det ena lytet efter det andra på min åldrande lekamen.
Elsa: Ja skynda dig hem nu, innan vi dör av saknad. "Uppraggad av en sopgubbe" tolkar jag som att du lagt upp dig för en lodis. Hoppas att det iaf var en cool lodis, som varit i Vietnam. Nåja, du är inte den första svenskan som betett sig moraliskt tveksamt utomlands. Förresten så måste jag nog tyvärr medge att fågeln hade en poäng. Ska något bajsas på, så varför inte en vit JL-hoodie? Puss och kram.
Annelie: Elsa kommer inte hem, jag har ringt och sagt till FBI att hon har en treotub med Mjältbrandsporer gömd i pruppen. Men ja, det är en ypperlig idé!
Bäst just nu: Kuddkramning om 5.
Sämst just nu: Jag hittade inget bra klätterträd.
le pique-nique
Idag är det den 17e Maj, iaf är det det när inlägget börjar skrivas. Alla i mitt umgänge vet vad jag anser om det enorma kollektiv efterblivna restprodukter, som vi fått likt ett djävulens ok att bära på vår västra sida av detta underbara rike. Därför har jag idag fått flera kommentarer och SMS, vilka alla handlat om vilken stor dag det måste vara för mig idag.
Bah... Humbug!
Men jag ämnar inte älta detta ämne just nu, jag har vädrat min förtvivlan över att Norge tillåts fortsätta existera som stat tillräckligt för en tid framöver. Idag har jag primärt två saker på hjärnan; Picknickar och Rockbåten.
Jag har blivit så oerhört sugen på picknick. Vart det kommer ifrån vet jag inte, men det verkar vara något som går. Känner inte ni att det skulle vara roligt att ta ett gäng sköna polare, packa en korg med kallskuret och muffins, ett lass kalla bira och en BIB vitt, och cykla iväg ut till någon gemütlig plats i solen? Det måste helt enkelt göras, om jag så måste nedgöra mina vänner med våld, och släpa med dom silvertejpade och munkavlade.
Men en solstol ska jag ta med. Man ligger aldrig skönt på den där filten, har ni märkt det? Man ligger på sidan och stöder sig på armbågen tills den blir ond, så byter man till andra sidan. Sen sätter man sig i skräddarställning tills benen somnar, då lägger man sig ner tills de är med i matchen igen, då man går upp och sträcker på benen.
Jodå, så att... så är det.
Nu har jag förresten infriat mitt gamla löfte om att försöka baka en Kolagömma till min kollega Lilla H. Hon blev så besviken när "Hägges" lade ner tilllverkningen; det skar i hjärtat att se den stackars jäntans längtansfulla blickar på Kolagömmornas gamla plats i hyllan. Då hon berättade om hur hon kontaktat bageriet och frågat efter sina älskade gömmor, lät hon som en föräldralös bondflicka som tappat bort sin kattunge i storstaden.
Men min kaka blev inte som "Hägges". När jag försökte gömma kolan, som smakade mer som knäck, försökte den fly ner i botten istället för att klumpvis gömma sig i kakans mitt, som jag befallt!
Och jag gjorde alltså en kaka, inte muffinsvarianten som jag först planerat. Nå, smaken blev formidabel, även om den inte var särskilt lik orginalet. Förresten så fuskade "Hägges", det såg jag på en Kanelgömma jag iakttog i forskningsyfte på Ica idag. De har bakat sina kakor på låg värme, och applicerat pärlsocker såväl som fyllning i slutet av processen.
Bastards...
Moar: Jaha, trodde hon bestämde sig för motsatsen. Hennes gubbe ja... Suck.
Sarah: Mhm? Jo, visst hon är läcker...
R: Japp. Själv trålar jag Benny Hill på Youtube och tänker "Varför har jag inte gjort detta tidigare för?"
Xrim: Du har naturligtvis rätt. Intentionen är högst ändrad; jag är inte skapt att vara skägglös.
Bamse: Bara för att man är på diet så betyder ju inte det att man inte kan kolla på menyn, eller hur? Ja, hur fan tänkte dom när dom bestämde hur en herrcykel skulle se ut? Fullständigt vansinne!
Bäst just nu: Häst. Idag hittade jag biff av häst, vilken kostade ungefär hälften av motsvarande mängd Entrecôte av nöt. Godare kött kan jag knappt minnas att jag ätit, och äntligen hittade jag den där smaken som ofta bara återfinns på bra restaurang. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på den, jag vet bara att den inte riktigt funnits där då jag tagit hem ett stycke fint nötkött och lagat till. Men idag satt den där, och förklaringen är alltså häst. Ja, det är vad jag insinuerar; merparten av de fina köttstycken som serveras på våra restauranger som nöt, är häst.
Personligen har jag inga reservationer för vad köttet kommer ifrån. Om det var friskt och inom datum, skulle jag äta katt, hund, apa, marsvin, papegoja, you name it. Jag skulle definitivt äta norrman också, om det var en som inte var uppfödd på fisk, så man slapp transmaken.
"Haha, han är rolig den där, äta norrman... vad han hittar på!"
Ja... Eller som min gamle härlige kusin Dan häver ur sig ibland åt gatukökspersonal: "Stekt jude i smör, tack!"
Det här får mig att tänka på när farsan var i Kina och fraterniserade med någon polischef. Han bjöds på restaurang, och kunde inte bestämma sig för vad han skulle tro om köttet han fick.
Farsan: This is good... What is it?
Kinesen: Vov vov!
Farsan: Oh... I'm sorry, I can't eat this... I have a dog.
Sämst just nu: Att jag inte har ro att lägga mig ner och läsa Fexeus bok "Konsten att läsa tankar". Jag vill ju ta mig in i huvuden, och innanför jäntekläder.
Bah... Humbug!
Men jag ämnar inte älta detta ämne just nu, jag har vädrat min förtvivlan över att Norge tillåts fortsätta existera som stat tillräckligt för en tid framöver. Idag har jag primärt två saker på hjärnan; Picknickar och Rockbåten.
Jag har blivit så oerhört sugen på picknick. Vart det kommer ifrån vet jag inte, men det verkar vara något som går. Känner inte ni att det skulle vara roligt att ta ett gäng sköna polare, packa en korg med kallskuret och muffins, ett lass kalla bira och en BIB vitt, och cykla iväg ut till någon gemütlig plats i solen? Det måste helt enkelt göras, om jag så måste nedgöra mina vänner med våld, och släpa med dom silvertejpade och munkavlade.
Men en solstol ska jag ta med. Man ligger aldrig skönt på den där filten, har ni märkt det? Man ligger på sidan och stöder sig på armbågen tills den blir ond, så byter man till andra sidan. Sen sätter man sig i skräddarställning tills benen somnar, då lägger man sig ner tills de är med i matchen igen, då man går upp och sträcker på benen.
Jodå, så att... så är det.
Nu har jag förresten infriat mitt gamla löfte om att försöka baka en Kolagömma till min kollega Lilla H. Hon blev så besviken när "Hägges" lade ner tilllverkningen; det skar i hjärtat att se den stackars jäntans längtansfulla blickar på Kolagömmornas gamla plats i hyllan. Då hon berättade om hur hon kontaktat bageriet och frågat efter sina älskade gömmor, lät hon som en föräldralös bondflicka som tappat bort sin kattunge i storstaden.
Men min kaka blev inte som "Hägges". När jag försökte gömma kolan, som smakade mer som knäck, försökte den fly ner i botten istället för att klumpvis gömma sig i kakans mitt, som jag befallt!
Och jag gjorde alltså en kaka, inte muffinsvarianten som jag först planerat. Nå, smaken blev formidabel, även om den inte var särskilt lik orginalet. Förresten så fuskade "Hägges", det såg jag på en Kanelgömma jag iakttog i forskningsyfte på Ica idag. De har bakat sina kakor på låg värme, och applicerat pärlsocker såväl som fyllning i slutet av processen.
Bastards...
Moar: Jaha, trodde hon bestämde sig för motsatsen. Hennes gubbe ja... Suck.
Sarah: Mhm? Jo, visst hon är läcker...
R: Japp. Själv trålar jag Benny Hill på Youtube och tänker "Varför har jag inte gjort detta tidigare för?"
Xrim: Du har naturligtvis rätt. Intentionen är högst ändrad; jag är inte skapt att vara skägglös.
Bamse: Bara för att man är på diet så betyder ju inte det att man inte kan kolla på menyn, eller hur? Ja, hur fan tänkte dom när dom bestämde hur en herrcykel skulle se ut? Fullständigt vansinne!
Bäst just nu: Häst. Idag hittade jag biff av häst, vilken kostade ungefär hälften av motsvarande mängd Entrecôte av nöt. Godare kött kan jag knappt minnas att jag ätit, och äntligen hittade jag den där smaken som ofta bara återfinns på bra restaurang. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på den, jag vet bara att den inte riktigt funnits där då jag tagit hem ett stycke fint nötkött och lagat till. Men idag satt den där, och förklaringen är alltså häst. Ja, det är vad jag insinuerar; merparten av de fina köttstycken som serveras på våra restauranger som nöt, är häst.
Personligen har jag inga reservationer för vad köttet kommer ifrån. Om det var friskt och inom datum, skulle jag äta katt, hund, apa, marsvin, papegoja, you name it. Jag skulle definitivt äta norrman också, om det var en som inte var uppfödd på fisk, så man slapp transmaken.
"Haha, han är rolig den där, äta norrman... vad han hittar på!"
Ja... Eller som min gamle härlige kusin Dan häver ur sig ibland åt gatukökspersonal: "Stekt jude i smör, tack!"
Det här får mig att tänka på när farsan var i Kina och fraterniserade med någon polischef. Han bjöds på restaurang, och kunde inte bestämma sig för vad han skulle tro om köttet han fick.
Farsan: This is good... What is it?
Kinesen: Vov vov!
Farsan: Oh... I'm sorry, I can't eat this... I have a dog.
Sämst just nu: Att jag inte har ro att lägga mig ner och läsa Fexeus bok "Konsten att läsa tankar". Jag vill ju ta mig in i huvuden, och innanför jäntekläder.
Jaha....
Så vann Norge den där jävla skiten. Det visar ju på riktigt vilket oseriöst strunt den där cirkusen är, om en flock imbecilla fåntrattar kan gå och ta hem alltihop. Märkligt förresten att inte det blev Moldavien, eller något annat skämt till östnation.
Jag såg givetvis inte eländet, jag satt nämligen på bio och kollade "Star Trek". Ganska "ostar trekig" men väldigt bra, måste jag säga. Man ser vanligtvis inte sexskämt eller rasistiska anmärkningar bland stjärnflottans medlemmar, men nu fanns det med. Uppfriskande.
Förresten så stod det på aftonbladet.se att någon engelsk tv-stjärna sågat Malena med kommentaren "hon såg ut som en porrstjärna". Det är väl för fan en komplimang? Är man ful kommer man ju ingen vart i porrbranschen, eller?
Usch vad jag avskyr media.
Mer bloggande imorgon, nu väntar sängen inför en arbetssöndag.
Jag såg givetvis inte eländet, jag satt nämligen på bio och kollade "Star Trek". Ganska "ostar trekig" men väldigt bra, måste jag säga. Man ser vanligtvis inte sexskämt eller rasistiska anmärkningar bland stjärnflottans medlemmar, men nu fanns det med. Uppfriskande.
Förresten så stod det på aftonbladet.se att någon engelsk tv-stjärna sågat Malena med kommentaren "hon såg ut som en porrstjärna". Det är väl för fan en komplimang? Är man ful kommer man ju ingen vart i porrbranschen, eller?
Usch vad jag avskyr media.
Mer bloggande imorgon, nu väntar sängen inför en arbetssöndag.
Min bild av idealkvinnan.
Tack Sarah, alias "Lilla H" för idén till det här inlägget.
Lilla H påstår bland förra inläggets kommentarer, att Kat von D
eller Katherine von Drachenberg som hon döptes till, borde vara min idealkvinna.
Nu vet ju de flesta att den generella idealkvinnan är en meter lång, och har platt skalle, så man har någonstans att ställa ölen medan hon suger av en. Nu är dock dylika kvinnor synnerligen sällsynta. Dessutom skulle en eventuell relation mellan en sådan kvinna och mig, förmodligen tära en del på mitt umgänge med min vän Fanjunkaren, då han är så rädd för dvärgar. "Dom är inte att lita på!" försäkrar han nervöst, varje gång en dvärg blir synlig i media eller på stan.
Så nu till en mer djuplodande och seriös analys av min idealkvinna.
Nu vet jag inte varför Lilla H anser att denna Kat borde vara för mig begärlig, men sant är att hon ser ju väldigt bra ut, och jag gillar rikligt tatuerade kvinnor. Hon är alltså inte för mycket tatuerad; hon kunde snarare få ha några till, fast färggladare än dom hon har nu. Bara namnet "Kat von D" är ju dessutom så coolt att det kan få en att rusa iväg halvnaken med erektion och fradga hängande ur mungipan (Okej, grovt syftningsfel där, men jag låter det vara kvar som en kul grej. Det är alltså bara fradgan som hänger ur mungipan).
Men flera saker gör mig tveksam. Hon är rätt lång, vilket väl visserligen inte stör så mycket, men idealet ser inte ut så. Sen har hon mig veterligen silibumsingar, vilket jag har för tunn erfarenhet av. Inget illa om gummituttar (även om t.ex. Malena Ernmans gamla glädjepåsar kunde snajdats till lite bättre) men mitt ideal som jag föreställer mig, har äkta tutingar. Nu skulle jag kunna lägga ut texten i ett par timmar om konsistens, form och respons hos dessa fascinerande och underbara tingestar, men jag lämnar det åt en annan gång.
Hennes personlighet lämnar även en del att önska. Till hennes fördel kan sägas att hon är en kvinna med ett intresse och en begåvning (hon har tatuerat professionellt sedan 1998, då hon var 16), för det finns inget värre än när kvinnor som inte har några intressen, måste mentalparasitera på sina killar. Exempel!
Tjej: Kan vi inte hitta på något?
Kille: Men jag ser ju film...
Tjej: Men ÅÅÅH, jag vill göra nåt annat!
Kille: Som vaddå?
Tjej: Inte vet väl jag, men nånting!??
Kille: Du får väl hitta på något, gör som jag, börja spela innebandy eller nåt?
Tjej: Åh, det är ju skittråkigt...
Men även om Kat har ett intresse, så är hon ändå gnällig, svårbehagad och lipar ofta. Dessutom lider hon utav det där oattraktiva draget som så många andra kvinnor, att oavsett var hon befinner sig, så gnäller hon på att det är så dåligt där. Och då befann hon sig ändå i Miami, fattar ni? Det handlar alltså mer om principen att aldrig vara nöjd, än om själva platsen.
Till mitt förtret är det detta med det mentala som så ofta är en "deal breaker", d.v.s. det som gör att en kvinna i slutänden inte är intressant. Jag önskar jag kunde nöja mig med någon desperat, ett pucko, eller någon med psykotiska drag och demoner i sinnet. För såna finns det nämligen hur många som helst som ser bra ut och är singel. Men nej, jag måste ha någon med bra humor som man kan prata med om en massa kul och intressanta saker.
Dessa har dock vanligen det gemensamt att de är upptagna, eller inte alls är intresserade av en sån som mig, utan hellre trålar efter puckon utan hålkänsla, på runt 1,85, med långt "busigt" hår och som inte kan sätta på ett träns, baka muffins, backa med släp eller förklara hur boklungan på en spindel fungerar (okej, dags att avrunda inlägget innan bitterheten kommer och biter mig i arslet).
Nå men hur som helst, för att vara sträva efter ekvivalism och likt många kvinnor göra en ytlig bild utav hur man vill att drömpartnern ska se ut, så kommer hon här.
155 till 170 cm lång, tjockt mörkt hår, kvinnliga former, med en ändalykt som är väl tilltagen utan att vara oproportionerlig. Brösten bör kunna beskrivas på samma sätt, men däremot är jag är ingen fasthetsnazist som många andra; en kvinnas rätta plats är på rygg (muhahaha), och i det läget ser de flesta bröst bra ut. Hon ska ha fin hy, och något som ger ansiktet karaktär. Av någon anledning är jag svag för lite större näsor...
Ofta ser jag otroligt vackra tjejer som inte får mig att känna någonting, ingen lust att boinka eller så alls. Det beror då helt enkelt på att de saknar karaktär. Det hänger inte sällan även ihop med att de inte ler. Om en kvinna sällan eller aldrig ler, hugger det bort en oersättlig bit av hennes utstrålning och karaktär; det snyggaste en kvinna kan ha på sig är ett leende. Går de runt och ser uttråkade ut, blir jag irriterad.
Släng på henne en snygg solbränna, tatueringar (gärna någon på halsen), generös men smakfull make up och en ljus sommarklänning i markerade färger, så har ni henne; Min idealkvinna.
Keyser: Ja, du har mitt fulla medhåll i den saken.
Ingvar: Jovisst, om det stillar dina demoner, min vän.
Moar: Ja, något i den stilen.
Anneli: Jag råkade cutta det lite väl kort i morse... lite ångest där.
Sarah: Visst är den skön? Det här är responsen från det täcka könet. Notera att den senare killen på aerobic-passet har en t-shirt med svenska flygvapnets tre kronor på ("jaha, intressepil rakt i ögat" tänker du kanske då, men jag tycker det är lite intressant, minsann).
Bäst just nu: Min biltemakittade tvåväxlade damcykel, med ny sadel, styre och handtag.
Sämst just nu: Den här skitdumma grejen som i Sverige verkar ha introducerats av jubelpuckot Marie Picasso, med att gå runt med något slags pannsnöre. Det ser så korkat ut så man vill springa fram och klippa av det, och säga "NÄ!".
Lilla H påstår bland förra inläggets kommentarer, att Kat von D
eller Katherine von Drachenberg som hon döptes till, borde vara min idealkvinna. Nu vet ju de flesta att den generella idealkvinnan är en meter lång, och har platt skalle, så man har någonstans att ställa ölen medan hon suger av en. Nu är dock dylika kvinnor synnerligen sällsynta. Dessutom skulle en eventuell relation mellan en sådan kvinna och mig, förmodligen tära en del på mitt umgänge med min vän Fanjunkaren, då han är så rädd för dvärgar. "Dom är inte att lita på!" försäkrar han nervöst, varje gång en dvärg blir synlig i media eller på stan.
Så nu till en mer djuplodande och seriös analys av min idealkvinna.
Nu vet jag inte varför Lilla H anser att denna Kat borde vara för mig begärlig, men sant är att hon ser ju väldigt bra ut, och jag gillar rikligt tatuerade kvinnor. Hon är alltså inte för mycket tatuerad; hon kunde snarare få ha några till, fast färggladare än dom hon har nu. Bara namnet "Kat von D" är ju dessutom så coolt att det kan få en att rusa iväg halvnaken med erektion och fradga hängande ur mungipan (Okej, grovt syftningsfel där, men jag låter det vara kvar som en kul grej. Det är alltså bara fradgan som hänger ur mungipan).
Men flera saker gör mig tveksam. Hon är rätt lång, vilket väl visserligen inte stör så mycket, men idealet ser inte ut så. Sen har hon mig veterligen silibumsingar, vilket jag har för tunn erfarenhet av. Inget illa om gummituttar (även om t.ex. Malena Ernmans gamla glädjepåsar kunde snajdats till lite bättre) men mitt ideal som jag föreställer mig, har äkta tutingar. Nu skulle jag kunna lägga ut texten i ett par timmar om konsistens, form och respons hos dessa fascinerande och underbara tingestar, men jag lämnar det åt en annan gång.
Hennes personlighet lämnar även en del att önska. Till hennes fördel kan sägas att hon är en kvinna med ett intresse och en begåvning (hon har tatuerat professionellt sedan 1998, då hon var 16), för det finns inget värre än när kvinnor som inte har några intressen, måste mentalparasitera på sina killar. Exempel!
Tjej: Kan vi inte hitta på något?
Kille: Men jag ser ju film...
Tjej: Men ÅÅÅH, jag vill göra nåt annat!
Kille: Som vaddå?
Tjej: Inte vet väl jag, men nånting!??
Kille: Du får väl hitta på något, gör som jag, börja spela innebandy eller nåt?
Tjej: Åh, det är ju skittråkigt...
Men även om Kat har ett intresse, så är hon ändå gnällig, svårbehagad och lipar ofta. Dessutom lider hon utav det där oattraktiva draget som så många andra kvinnor, att oavsett var hon befinner sig, så gnäller hon på att det är så dåligt där. Och då befann hon sig ändå i Miami, fattar ni? Det handlar alltså mer om principen att aldrig vara nöjd, än om själva platsen.
Till mitt förtret är det detta med det mentala som så ofta är en "deal breaker", d.v.s. det som gör att en kvinna i slutänden inte är intressant. Jag önskar jag kunde nöja mig med någon desperat, ett pucko, eller någon med psykotiska drag och demoner i sinnet. För såna finns det nämligen hur många som helst som ser bra ut och är singel. Men nej, jag måste ha någon med bra humor som man kan prata med om en massa kul och intressanta saker.
Dessa har dock vanligen det gemensamt att de är upptagna, eller inte alls är intresserade av en sån som mig, utan hellre trålar efter puckon utan hålkänsla, på runt 1,85, med långt "busigt" hår och som inte kan sätta på ett träns, baka muffins, backa med släp eller förklara hur boklungan på en spindel fungerar (okej, dags att avrunda inlägget innan bitterheten kommer och biter mig i arslet).
Nå men hur som helst, för att vara sträva efter ekvivalism och likt många kvinnor göra en ytlig bild utav hur man vill att drömpartnern ska se ut, så kommer hon här.
155 till 170 cm lång, tjockt mörkt hår, kvinnliga former, med en ändalykt som är väl tilltagen utan att vara oproportionerlig. Brösten bör kunna beskrivas på samma sätt, men däremot är jag är ingen fasthetsnazist som många andra; en kvinnas rätta plats är på rygg (muhahaha), och i det läget ser de flesta bröst bra ut. Hon ska ha fin hy, och något som ger ansiktet karaktär. Av någon anledning är jag svag för lite större näsor...
Ofta ser jag otroligt vackra tjejer som inte får mig att känna någonting, ingen lust att boinka eller så alls. Det beror då helt enkelt på att de saknar karaktär. Det hänger inte sällan även ihop med att de inte ler. Om en kvinna sällan eller aldrig ler, hugger det bort en oersättlig bit av hennes utstrålning och karaktär; det snyggaste en kvinna kan ha på sig är ett leende. Går de runt och ser uttråkade ut, blir jag irriterad.
Släng på henne en snygg solbränna, tatueringar (gärna någon på halsen), generös men smakfull make up och en ljus sommarklänning i markerade färger, så har ni henne; Min idealkvinna.
Keyser: Ja, du har mitt fulla medhåll i den saken.
Ingvar: Jovisst, om det stillar dina demoner, min vän.
Moar: Ja, något i den stilen.
Anneli: Jag råkade cutta det lite väl kort i morse... lite ångest där.
Sarah: Visst är den skön? Det här är responsen från det täcka könet. Notera att den senare killen på aerobic-passet har en t-shirt med svenska flygvapnets tre kronor på ("jaha, intressepil rakt i ögat" tänker du kanske då, men jag tycker det är lite intressant, minsann).
Bäst just nu: Min biltemakittade tvåväxlade damcykel, med ny sadel, styre och handtag.
Sämst just nu: Den här skitdumma grejen som i Sverige verkar ha introducerats av jubelpuckot Marie Picasso, med att gå runt med något slags pannsnöre. Det ser så korkat ut så man vill springa fram och klippa av det, och säga "NÄ!".
Eller hur?
Avklarat: En 150 minuter lång konsert med kören, och jag var INTE utklädd till brudgum. Great success. Vad jag däremot tvingades göra skall aldrig nämnas här, eller annorstädes.
Nog om det, nu till vidare filosofier kring det här med rödhåriga. Det kanske inte är någon nackdel att ha lite rödgener i sig. Vid närmare eftertanke så slår det mig, att med den här mutationen, som förvisso kan innebära direkt livsfara för bäraren vid oskyddad exponering för solljus, så följer en del nästan övermänskliga förmågor.
Visste ni att det krävs dubbel dos narkos för att söva en rödhårig inför exempelvis operation? Denna giftresistans skulle kunna förklara min fenomenala oförmåga att utveckla beroende. Alkohol, tobak, spel, sex; allt detta har det visat sig att jag under lång tid kunnat konsumera i mycket höga doser, för att sedan vara utan, utan att ens blinka.
En tröst i eländet, får man säga!
Bamse: Ja, det där vecket har jag på mina shorts. Man ser ut som en sån där gammeldags lodis som knutit upp byxorna med ett snöre. Men som någon vis man sa; det kostar att ligga på topp...
Keyser: Menar du korsningen alldeles vid Apoteket, eller den en stenkast längre mot brandstationen, vid bron över Rönne? För det är en jävla bajskorsning. Där är det upplagt för vredesmod!
Nej, jag kan inte fly till ett liv i träden, det skulle bli ett jävla väsen. Tänk själv samtalen till snuten, från bekymrade medborgare!
Snuten: Ja hej, Polisen Luleå!
Bekymrad medborgare: Ja hej konstapeln, jo det är så att det hänger något slags fetlagd rödrufsig varelse ute i björkarna här, den skrämmer barnen och hunden!
Snuten: Fetlagd och rödrufsig....?
Bekymrad medborgare: Ja!?
Snuten: En... ...orangutang?
Bekymrad medborgare: Ja, nu när du säger det så. Fast den har Ray-Bans och ett solparasoll med sig uppe i träden.... Vad fan gör den häruppe? Kan det vara klimatförändringarna?
Snuten: Troligen, ett par norska turister siktade Tjurhaj i Piteälven förra veckan. Låt mig bara dra ut drulen ur min kollegas ändalykt och äta upp burgaren jag köpte på JV-grillen, så ska vi åka och ta en titt på apjäveln.
Nej, efter "Rockbåten" tror jag skägget ryker, så jag väntar med trädklättring tills dess.
Sarah: Hehe... Jag håller ALLTID utkik. Om det nu har undgått någon.
Moar: Det var roligt. Där ser man åter hur lika jag och morfar är. Det är klart han inte berättat något sådant, det var ju annorlunda förr. Idag är det ju relativt accepterat att låta rödhåriga röra sig fritt ute i samhället, men förr i tiden, då satte man dom ju på "Lytes-stugan" med klumpfötterna och de svagsinta. Och nej, jag har inget värre problem för tillfället. Ganska sweet!
Elsa: Nej, det är inga elakheter riktade mot dig det här. Jag tycker helt seriöst att du fått lida nog i veckan. Hade du inte kinkat om din bikiniform hela tiden hade jag gjort tröstmuffins åt dig.
Ingvar: Du är rödhårigare än mig. OCH göteborgare. HAHAHA!
Anneli: Ah, nu kan jag sova lugnt!
Bäst just nu: Jag är så oerhört snygg! OCH cool, dessutom! Helt sjukt! Härmed förklarar jag alla kvinnor som inte är attraherade av mig lesbiska och/eller efterblivna! HA! In your faces!
Sämst just nu: Den cykel jag förärats av Onormalin (clint välsigne henne) har nagelfarit min allt benigare ändalykt så till den grad, att det känns som jag ådragit mig ett alldeles tvättäkta Rysk U-båtsodomirelaterat ändtarmsframfall! Nästa prioritet: Inköp av gelsadel.
Nog om det, nu till vidare filosofier kring det här med rödhåriga. Det kanske inte är någon nackdel att ha lite rödgener i sig. Vid närmare eftertanke så slår det mig, att med den här mutationen, som förvisso kan innebära direkt livsfara för bäraren vid oskyddad exponering för solljus, så följer en del nästan övermänskliga förmågor.
Visste ni att det krävs dubbel dos narkos för att söva en rödhårig inför exempelvis operation? Denna giftresistans skulle kunna förklara min fenomenala oförmåga att utveckla beroende. Alkohol, tobak, spel, sex; allt detta har det visat sig att jag under lång tid kunnat konsumera i mycket höga doser, för att sedan vara utan, utan att ens blinka.
En tröst i eländet, får man säga!
Bamse: Ja, det där vecket har jag på mina shorts. Man ser ut som en sån där gammeldags lodis som knutit upp byxorna med ett snöre. Men som någon vis man sa; det kostar att ligga på topp...
Keyser: Menar du korsningen alldeles vid Apoteket, eller den en stenkast längre mot brandstationen, vid bron över Rönne? För det är en jävla bajskorsning. Där är det upplagt för vredesmod!
Nej, jag kan inte fly till ett liv i träden, det skulle bli ett jävla väsen. Tänk själv samtalen till snuten, från bekymrade medborgare!
Snuten: Ja hej, Polisen Luleå!
Bekymrad medborgare: Ja hej konstapeln, jo det är så att det hänger något slags fetlagd rödrufsig varelse ute i björkarna här, den skrämmer barnen och hunden!
Snuten: Fetlagd och rödrufsig....?
Bekymrad medborgare: Ja!?
Snuten: En... ...orangutang?
Bekymrad medborgare: Ja, nu när du säger det så. Fast den har Ray-Bans och ett solparasoll med sig uppe i träden.... Vad fan gör den häruppe? Kan det vara klimatförändringarna?
Snuten: Troligen, ett par norska turister siktade Tjurhaj i Piteälven förra veckan. Låt mig bara dra ut drulen ur min kollegas ändalykt och äta upp burgaren jag köpte på JV-grillen, så ska vi åka och ta en titt på apjäveln.
Nej, efter "Rockbåten" tror jag skägget ryker, så jag väntar med trädklättring tills dess.
Sarah: Hehe... Jag håller ALLTID utkik. Om det nu har undgått någon.
Moar: Det var roligt. Där ser man åter hur lika jag och morfar är. Det är klart han inte berättat något sådant, det var ju annorlunda förr. Idag är det ju relativt accepterat att låta rödhåriga röra sig fritt ute i samhället, men förr i tiden, då satte man dom ju på "Lytes-stugan" med klumpfötterna och de svagsinta. Och nej, jag har inget värre problem för tillfället. Ganska sweet!
Elsa: Nej, det är inga elakheter riktade mot dig det här. Jag tycker helt seriöst att du fått lida nog i veckan. Hade du inte kinkat om din bikiniform hela tiden hade jag gjort tröstmuffins åt dig.
Ingvar: Du är rödhårigare än mig. OCH göteborgare. HAHAHA!
Anneli: Ah, nu kan jag sova lugnt!
Bäst just nu: Jag är så oerhört snygg! OCH cool, dessutom! Helt sjukt! Härmed förklarar jag alla kvinnor som inte är attraherade av mig lesbiska och/eller efterblivna! HA! In your faces!
Sämst just nu: Den cykel jag förärats av Onormalin (clint välsigne henne) har nagelfarit min allt benigare ändalykt så till den grad, att det känns som jag ådragit mig ett alldeles tvättäkta Rysk U-båtsodomirelaterat ändtarmsframfall! Nästa prioritet: Inköp av gelsadel.
Jag, en av dom!
Det finns vissa avarter i samhället som på olika sätt ligger oss till last. Jag raljerar ofta över dessa, för att försöka få er att se ondskan, inkompetensen och obehagligheten som kännetecknar de olika grupperna. Vi har norrmännen, feministerna, grogghaggorna, kommunisterna, borgarna, kattmänniskorna, samerna, sossarna, de fackligt aktiva, Mona Sahlin, Fransmännen, Italienarna, Islamisterna, Stockholmarna, Kultureliten, lodisarna, värmlänningarna, EMOsarna, tjockisarna, Cybergotherna och knarkarna.
Idag upptäckte jag något som skakade hela min tillvaro. Mitt numera vidsträckta skägg, har i sin fulla utbredning avslöjat något som hela livet legat dolt i mitt förmodat perfekta DNA...
Det är rött! Större delen av skägget på kinderna; sammanlagt drygt en kvadratdecimeter, går i en tydlig röd ton. Fanjunkaren bekräftade ikväll min iakttagelse. Jag har väl egentligen sett det redan för ganska längesen, men jag har nog levt i förnekelse en tid. Dessutom har skägget på kinderna inte varit så här långt tidigare.
Säg mig, hur går man vidare efter ett sådant här besked? Att jag är en av dom, en rödhårig? Hur orkar man bära en dylik börda?
Hur ska jag uthärda ett liv som mentalsjuk, utstött ur samhället för mitt lyte och ständigt flyendes solen i tafatta försök att lura det maligna melanomet!?
Kanske ska man försöka tackla det med humor? "Yargh, kalla mig Rödskägg, ro hit med en kagge Rom och en svettig hora!". Hjälper det att sniffa lim?
Nej, "Rödskägg" får det bli. Om jag låtsas att det är något coolt, kanske folk köper det... Kalla mig Rödskägg!
Bäst just nu: Jag kan åter klättra som när jag var liten och späd, och brukade återfinnas uppflugen i dörrposterna. Men nu gäller det bara att hitta träd på lagom avstånd från varandra.
Sämst just nu: Ja vad fan tror ni!??
Idag upptäckte jag något som skakade hela min tillvaro. Mitt numera vidsträckta skägg, har i sin fulla utbredning avslöjat något som hela livet legat dolt i mitt förmodat perfekta DNA...
Det är rött! Större delen av skägget på kinderna; sammanlagt drygt en kvadratdecimeter, går i en tydlig röd ton. Fanjunkaren bekräftade ikväll min iakttagelse. Jag har väl egentligen sett det redan för ganska längesen, men jag har nog levt i förnekelse en tid. Dessutom har skägget på kinderna inte varit så här långt tidigare.
Säg mig, hur går man vidare efter ett sådant här besked? Att jag är en av dom, en rödhårig? Hur orkar man bära en dylik börda?
Hur ska jag uthärda ett liv som mentalsjuk, utstött ur samhället för mitt lyte och ständigt flyendes solen i tafatta försök att lura det maligna melanomet!?
Kanske ska man försöka tackla det med humor? "Yargh, kalla mig Rödskägg, ro hit med en kagge Rom och en svettig hora!". Hjälper det att sniffa lim?
Nej, "Rödskägg" får det bli. Om jag låtsas att det är något coolt, kanske folk köper det... Kalla mig Rödskägg!
Bäst just nu: Jag kan åter klättra som när jag var liten och späd, och brukade återfinnas uppflugen i dörrposterna. Men nu gäller det bara att hitta träd på lagom avstånd från varandra.
Sämst just nu: Ja vad fan tror ni!??
Min fiende?
Är bloggen min fiende? Kan det vara så att man läser den här bloggen och tänker: "Shit påmmfritt, den här nissen har inte riktigt alla fåren hemma!" och sedan går omvägar kring min person?
Biter bloggen mig i arslet? Är den en cock blocker?
Jag börjar misstänka det.
Vidare tycker jag inte haremsbyxan är en sådan katastrof som många andra verkar tycka, även om byxifieringen av samhället irriterar mig. Det ryktas förresten att någon slags chinosliknande byxa för kvinnor, och som finns i olika färger, ska vara en fluga på uppgång. DET låter alarmerande. Chinos bör undvikas av alla kvinnor som inte är 52-åriga lesbiska författarinnor, förtärda av lungemfysem och minnen av dåliga män.
Kan vi inte bara lägga ner det här jävla byxandet? Varför kan det inte bli inne med söta blommiga sommarklänningar?
Elin: Nej, i Uppsala kör man alldeles enligt rejäl svensk standard. Och nu förstod jag hur du menade, och visst har du en poäng.
Bäst just nu: Min nya cykel, som ännu väntar på avhämtning. Patinerad röd damcykel, med två växlar i tramporna. Stort tack till Onormalin för detta förträffliga fortskaffningsmedel!
Sämst just nu: Klädkontot kommer skjuta genom taket till hösten. Idag gav jag bort min G-STAR jacka till Fanjunkaren, för den hängde som en säck på mig. Jag måste börja tjacka paltor på Ö&B tills jag tappat de resterande 25 kilona. De senaste dagarna har jag upptäckt att jag krympt ur kläder för över 5 papp, och numera kanske i bästa fall 20% av mitt digra t-shirtlager passar. FUCK!
Jizz in my pants.
Jag vet att många därute inte orkar trycka play på "youtubeinlägg", men jag har fått den här härliga biten om för tidig utlösning på hjärnan. Tryck play!
Lindblom: Nä!
Elsa: Nä!
Bäst just nu: Allstarbar. Kom just därifrån, var nykter och chaufför åt mina vördade kollegor. Så jag kunde därför göra en stabil bedömning av utbud och ratio. Mycket bra; mycket rocktjejer och flera slyngryt. Dessutom den sortens servitriser som får de osäkra flickvännerna att rynka på näsan och hitta på låtsasfel att anmärka på.
Hårdsminkade mumsiluringar med mycket tatueringar och sängkammarblick. WUAAAARGH, TO THE FRITZLMOBILE!!!
Sämst just nu: Jo, visst är det väl bra att få köpa nya paltor av den anledning att de gamla blivit för stora, men nu har jag krympt ur mina Boomerangskjortor. Man får ju för fan en bättre begagnad njure, ett glas champagne OCH en svettig hora för vad de går loss på. Antingen får jag börja äta kolhydrater igen, eller så får jag börja robba UFF-containers.
Lindblom: Nä!
Elsa: Nä!
Bäst just nu: Allstarbar. Kom just därifrån, var nykter och chaufför åt mina vördade kollegor. Så jag kunde därför göra en stabil bedömning av utbud och ratio. Mycket bra; mycket rocktjejer och flera slyngryt. Dessutom den sortens servitriser som får de osäkra flickvännerna att rynka på näsan och hitta på låtsasfel att anmärka på.
Hårdsminkade mumsiluringar med mycket tatueringar och sängkammarblick. WUAAAARGH, TO THE FRITZLMOBILE!!!
Sämst just nu: Jo, visst är det väl bra att få köpa nya paltor av den anledning att de gamla blivit för stora, men nu har jag krympt ur mina Boomerangskjortor. Man får ju för fan en bättre begagnad njure, ett glas champagne OCH en svettig hora för vad de går loss på. Antingen får jag börja äta kolhydrater igen, eller så får jag börja robba UFF-containers.
Idioter, idioter, idioter!
Igår kom jag och Tilde körandes i den pittoreska stadsdelen Bergviken, då plötsligt en stor fet idiot i en varubil kommer från höger och tränger sig ut framför oss. Krocken är nära, så båda nitar. Jag ser tydligt att han har väjningsplikt, så jag börjar köra igen, surt svärande. Han gör dock samma, och båda nitar igen. Jag som trott att fettot uppfattat sin väjningsplikt tappade hakan, och i min sekund av tvekan tog han tillfället i akt och trängde sig ut.
Med en vredespuls på runt 220, noterade jag att han hade rutan nere. Så hade även jag, så jag stack ut trynet, och vrålade så halsen sved: "JÄÄÄVLAAA TATTAAAAREE" (det är okej för mig att säga så, för morfar har sagt att vi är tattare). Jag såg att grisarslet till svinidiot hörde mig, men var ändå irriterad över det faktum att jag i min hysteriska vrede glömt bort att tuta också.
Lulebor är de sämsta stadstrafikanterna jag någonsin skådat. Jag har kört taxi här i 4 år, så jag vet. Så här års är det som värst. Luleborna har fått på sommardäcken, och far runt i trafiken likt efterblivna kalvar på fultjack och grönbete. Vill jag göra ett filbyte, så gasar bakomvarande för att sluta till luckan och inte riskera att hamna bakom mig. Ser man lulebor komma farandes i en rondell, så vet knappt en promille utav de som öht bryr sig om att blinka hur man faktiskt ska blinka i en rondell.
Då slår jag mig i huvet med pekfingret, och räcker långfingret. Korkade trafikanter är det värsta jag vet.
Idag uppstod ännu en idiotisk situation, då jag skulle släppa av Elsa hos sina päron på Bergnäset. På en lugnt trafikerad väg som leder in mot ett bostadsområde, stannade vi till i en trevägskorsning för att, enligt högerregeln, släppa fram ett fruntimmer i en ny Toyota. Hon tvekade (som de flesta gör då man tar initiativ till att släppa fram någon från höger) så jag muttrade och vinkade irriterat åt henne att köra.
Då vi står där och väntar, kommer plötsligt en blå V40 med en damcykel på cykelhållare, och kör om med en jävla fart. Den kastar sig liksom demonstrativt in snävt framför mig, men tvärstannar då den får se Toyotan, som börjat rulla ut från höger.
En plötslig ärkevrede skapar då ett plötsligt övertryck i mitt huvud, så jag reagerar med att applådera våldsamt och skrika ömsom svordomar,ömsom lågvattenmärkta saker. När jag sedan får se hur de båda idioterna i Volvon och Toyotan står still, och tvekar i vad som känns som minuter, håller mina ögon att ploppa ut av rent raseri. Med av ilska nedsatt simultankapacitet, trycker jag krampaktigt in tutan med höger tumme, samtidigt som jag svärandes och liksom tuggandes efter mitt eget skägg, trycker ner knappen till fönsterhissen, så jag kan skrika så det hörs ordentligt.
Flera sekunder håller jag inne tutan, tills rutan kommit ner ordentligt. "MEN ERA HELVETES JÄVLA IDIOTER, KÖÖ-ÖÖÖÖR DÅ FÖR SATAN!!!" vrålar jag i svettigt ursvenskt vansinne, medan Elsa sitter och skrattar förtjust i passagerarsätet.
Oerhört nöjd över att ha kommit ihåg att både tuta, hissa ner rutan, samt högljutt förolämpa alla berörda parter och därigenom skyndat på en lösning av situationen, kände jag hur jag grämde mig lite mindre över att jag dagen före glömt tuta på rövhatten i varubilen.
De tär två saker som gör vistelsen häruppe lite svårsmält. Det är de tretton månaderna vinter varje år, samt det ojämförligt pissusla trafikvettet hos lokalbefolkningen. Jag begriper inte hur ett folk som är så bra överlag, kan bli så imbecilla bakom ratten.
Seriöst, släng in tio lulebor i varsin bil i t.ex. Helsingborgs väloljade trafikrytm, så skulle allt bara vara ett förtvivlat kaos av mental kollaps och armageddon. Skåningar skulle springa ur sina fordon i hysterisk frustration, och gråtande skära upp sina handleder på trottoaren. "ÄÄHUUU, FÅRR JÄVELEN!!! MIOOOOOOOR, MIOOOOOOR! ALLA E SÅ DOMMA I HUET!"
Nej, ge mig absolut makt, så jag kan konfiskera varenda en av de här paltsnaskande trafikmarodörernas körkort, och tvinga dom att ta om dessa nere hos lattehjonen i Stockholm. För säga vad man vill om nollåttor, men stadstrafik, det kan dom!
Elin: Jag skulle gärna bett dig förklara ditt förvirrade raljerande så det blev begripligt, men jag betvivlar starkt att du själv vet hur du menar. Alltså: Hon följde med till hotellrummet, lät honom ta ett rum, men nekade sedan inträde i själva vulvan. Vart kommer det in något om vad han tyckte om henne, eller vad du svamlar om? Nästa kommentar får du allt vara nykter när du postar, annars får jag huvudvärk.
Bamse: Hur hittade du hit, gamle Lak-klubbare?
Bäst just nu: Nytt fläktfilter i köksfläkten minsann!
Sämst just nu: Svårt att bestämma mig för om det är det faktum att jag måste tvätta ofta för att hålla det lilla antal kläder som numera passar min krympande lekamen rent, eller om det är att jag måste öva med kören i hela fem timmar imorgon....
Ord och inga visor.
Jag fick höra en sak idag av Olefin, vilken gjorde mig mycket uppbragt. Jag och Tilde hade varit ute hela förmiddagen och skrikit och räckt finger åt rövhattar i trafiken, så när jag kom hem så blev det ryggläge i soffan. Jag hade sånär somnat framför ett Family Guy-avsnitt då Olefin ringde, och berättade om sin Valborgsmässoafton.
Hennes manlige kollega (vi kan kalla honom Tompa) kom och hälsade på, och skulle tillsammans med uppemot sju andra sova över hemma hos Olefin och Jonas. Men han fick under kvällen ihop det med en tjej i sällskapet, och tänkte att det skulle bli business. Tjejen skulle egentligen sova hos sin bror, men eftersom de unga tu nu tänkte tillbringa natten ihop, så var det inte läge för den lösningen.
Tompa kläckte då idéen att de skulle ta ett hotellrum, vilket de gjorde.
Men, och nu kommer poängen, då visade det sig att den unga damen inte alls hade några planer på att släppa till.
VA!??? VA!!??? Men VAAAARFÖR skulle hon med till hotellrummet då? Vad fan trodde hon att dom skulle göra där? Spela kort? Diskutera lågkonjunkturen? NEJ NEJ NEJ!
I det läget finns bara en sak för Tompa att säga, och det är: "Jaha, men vad trodde du vi skulle göra? Visst har du all rätt att säga nej, men då pröjsar du antingen halva rummet, eller så sticker du, för då ska du fan inte ha nån frukost."
Det är väl en sak om det är första dejten, men när man stöter ihop på fest och bestämmer sig för att sova ihop, då ska det väl inte vara så svårt att fatta vad som ska hända. Vi börjar väl för helvete vara så gamla nu så det inte är något att tramsa om, för satan. Hur funkar en sån tjej? Vilken jävla våglängd tar hon emot sändningar på?
Men då kanske några av er tycker att hon kanske hade giltig anledning, som svamp, mens eller vestibulit. Återigen: Då skulle hon aldrig låtit det gå så långt som ett hotellrum.
Eller är det här beteendet en följd av den här idiotiska idén om att killar inte respekterar en tjej som släpper till första kvällen? Vem sprider sån skit? Den skulle jävlar spöstraffas.
Vem fan bryr sig om när det släpps till? Det är väl vanlig jävla sex på lika villkor mellan två vuxna individer? Och om det inte blir någon andra kväll, när ska det då släppas till om inte den första? Det är väl för fan bara att göka medan tid är!
Återigen sitter bögarna och flatorna med trumf på hand, för i deras värld existerar inte det här velandet och tramset.
Och vad är det här med att ta hem killar när man har mens? Jag vet inte hur många gånger det har hänt sedan jag blev singel, men det är lika förbluffande varje gång! "Jaha, men vad gör jag här då? Tog du hit mig för att diska eller nåt? Tömma kattlådan?"
VA?
Det säger jag er, att den kvinnliga intuitionen är det största skämtet/lögnen sedan första Mosebok. All heder åt alla kvinnor som begriper såna här saker, men er andra, seriöst; Väx upp för fan, eller lär er knullsynonymerna så ni kan säga nej med schysst varsel.
Gammal elev: Det ristade jag in i den nymålade blåa plåtdörren i fyllecellen i Piteå, när dom missade min lilla schweiziska fällkniv. Flinande, och med stora bokstäver. Det kändes helt rätt just då. Eftersom de tagit mina skor för att jag inte skulle kunna hänga mig i skosnörena, så upptäckte jag även på det tråkiga viset att någon pissat på golvet, vilket jag påtalade för vakthavande grisar.
De kommenterade inte mitt klagomål, men så här i efterhand har jag med hjälp av uteslutningsmetoden listat ut vem som besudlade golvet, vilket inte var så svårt egentligen: Jag var ju själv där inne.
Elin: Jag tyckte du verkade glad och trevlig där i teve, fast lite nervös. De andra arbetssökande verkade mest vara gamla behandlingshemshjon som utsatts för för mycket skit i sina dagar för att stressas upp av lite jobbsök. Fördel Elin, skulle jag nog säga.
Nolen: Ja, du är nog något på spåren... Men jag tror man skulle lägga ner mer krut på att skaffa stirriga ögon och flackande blick. Lära sig visa mycket ögonvita, liksom.
Ingvar: Du är ju faktiskt också rätt sävlig, är det inte så? Hmm?
Bäst just nu: Hittade ventilgummi som metervara på biltema, nu ska här byggas en sjuhelvetes slangbella! Nu ska jag lära den där äckliga öronlösa kattrackan som ränner och pissar på alla cyklar, vart Josef stoppade hammaren!
Sämst just nu:
Att man ska behöva se sånt här när man sitter och slösurfar. Det är den där svagsinta gamla madrassen i "Ensamma mammor" som blev ihop med den där läskiga könlösa varelsen som på bilden kan ses stå och äckla på henne. Han är EXAKT vad jag menar i inlägget "Fucking douchebags". Det är något fel på honom, han funkar inte som andra. Hade han varit en hund, hade de andra hundarna bitit ihjäl honom, och jag kan inte begripa på vilka premisser hon gjorde sitt val. Enda förklaringen bör vara att hon inte heller verkade riktigt frisk.
Hennes manlige kollega (vi kan kalla honom Tompa) kom och hälsade på, och skulle tillsammans med uppemot sju andra sova över hemma hos Olefin och Jonas. Men han fick under kvällen ihop det med en tjej i sällskapet, och tänkte att det skulle bli business. Tjejen skulle egentligen sova hos sin bror, men eftersom de unga tu nu tänkte tillbringa natten ihop, så var det inte läge för den lösningen.
Tompa kläckte då idéen att de skulle ta ett hotellrum, vilket de gjorde.
Men, och nu kommer poängen, då visade det sig att den unga damen inte alls hade några planer på att släppa till.
VA!??? VA!!??? Men VAAAARFÖR skulle hon med till hotellrummet då? Vad fan trodde hon att dom skulle göra där? Spela kort? Diskutera lågkonjunkturen? NEJ NEJ NEJ!
I det läget finns bara en sak för Tompa att säga, och det är: "Jaha, men vad trodde du vi skulle göra? Visst har du all rätt att säga nej, men då pröjsar du antingen halva rummet, eller så sticker du, för då ska du fan inte ha nån frukost."
Det är väl en sak om det är första dejten, men när man stöter ihop på fest och bestämmer sig för att sova ihop, då ska det väl inte vara så svårt att fatta vad som ska hända. Vi börjar väl för helvete vara så gamla nu så det inte är något att tramsa om, för satan. Hur funkar en sån tjej? Vilken jävla våglängd tar hon emot sändningar på?
Men då kanske några av er tycker att hon kanske hade giltig anledning, som svamp, mens eller vestibulit. Återigen: Då skulle hon aldrig låtit det gå så långt som ett hotellrum.
Eller är det här beteendet en följd av den här idiotiska idén om att killar inte respekterar en tjej som släpper till första kvällen? Vem sprider sån skit? Den skulle jävlar spöstraffas.
Vem fan bryr sig om när det släpps till? Det är väl vanlig jävla sex på lika villkor mellan två vuxna individer? Och om det inte blir någon andra kväll, när ska det då släppas till om inte den första? Det är väl för fan bara att göka medan tid är!
Återigen sitter bögarna och flatorna med trumf på hand, för i deras värld existerar inte det här velandet och tramset.
Och vad är det här med att ta hem killar när man har mens? Jag vet inte hur många gånger det har hänt sedan jag blev singel, men det är lika förbluffande varje gång! "Jaha, men vad gör jag här då? Tog du hit mig för att diska eller nåt? Tömma kattlådan?"
VA?
Det säger jag er, att den kvinnliga intuitionen är det största skämtet/lögnen sedan första Mosebok. All heder åt alla kvinnor som begriper såna här saker, men er andra, seriöst; Väx upp för fan, eller lär er knullsynonymerna så ni kan säga nej med schysst varsel.
Gammal elev: Det ristade jag in i den nymålade blåa plåtdörren i fyllecellen i Piteå, när dom missade min lilla schweiziska fällkniv. Flinande, och med stora bokstäver. Det kändes helt rätt just då. Eftersom de tagit mina skor för att jag inte skulle kunna hänga mig i skosnörena, så upptäckte jag även på det tråkiga viset att någon pissat på golvet, vilket jag påtalade för vakthavande grisar.
De kommenterade inte mitt klagomål, men så här i efterhand har jag med hjälp av uteslutningsmetoden listat ut vem som besudlade golvet, vilket inte var så svårt egentligen: Jag var ju själv där inne.
Elin: Jag tyckte du verkade glad och trevlig där i teve, fast lite nervös. De andra arbetssökande verkade mest vara gamla behandlingshemshjon som utsatts för för mycket skit i sina dagar för att stressas upp av lite jobbsök. Fördel Elin, skulle jag nog säga.
Nolen: Ja, du är nog något på spåren... Men jag tror man skulle lägga ner mer krut på att skaffa stirriga ögon och flackande blick. Lära sig visa mycket ögonvita, liksom.
Ingvar: Du är ju faktiskt också rätt sävlig, är det inte så? Hmm?
Bäst just nu: Hittade ventilgummi som metervara på biltema, nu ska här byggas en sjuhelvetes slangbella! Nu ska jag lära den där äckliga öronlösa kattrackan som ränner och pissar på alla cyklar, vart Josef stoppade hammaren!
Sämst just nu:
Att man ska behöva se sånt här när man sitter och slösurfar. Det är den där svagsinta gamla madrassen i "Ensamma mammor" som blev ihop med den där läskiga könlösa varelsen som på bilden kan ses stå och äckla på henne. Han är EXAKT vad jag menar i inlägget "Fucking douchebags". Det är något fel på honom, han funkar inte som andra. Hade han varit en hund, hade de andra hundarna bitit ihjäl honom, och jag kan inte begripa på vilka premisser hon gjorde sitt val. Enda förklaringen bör vara att hon inte heller verkade riktigt frisk.Udda barn?
Som liten var jag ofta fascinerad av de intressanta människor, som på den tiden frekventerade vår gamla 26-tums Luxor. Tidigt, samt mittåttiotal var en hektisk period på den politiska arenan, och jag fastnade starkt för några politiska giganter. Huruvida de var inda eller goda brydde jag mig inte om, jag attraherades nog mest av utstrålning och hur de skiljde sig från mängden.
Jag ska försöka lista mina gamla favoriter från denna unika era, och således ta en promenad i minnenas allé. Som när Discovery ska lista de grymmaste flygplanen eller stridsvagnarna, så börjar vi från botten av listan.
7. Nicolae Ceauşescu.
Den kassaste och mest stilsaknande politikern jag hyste något intresse för. Jag tyckte det mest intressanta var då revolutionen i Rumänien kom, och folk gjorde slut på klåparen. Jag fascinerades av hur man slog ihjäl securitatemän på gatorna, och hur kvinnorna sprang fram med kaffe och mackor åt sina män som satt och sköt mot regeringsbyggnaderna. Besviken blev jag då man efter snack om den "oerhörda lyx" diktatorn skulle ha levt i, visade foton från hans garage, där det stod någon sketen Volvo 260, och en gammal Mercedes 280. Vilken jävla pajas. Sånt skit har ju vilken kriminell Bodensare som helst i garaget. Dödsorsak: Dålig karma.
6. Ferdinand Marcos.
Filippinernas korrumperade president, som stal miljarder och vars fru Imelda hade runt 1200 par skor i garderoben. Jag tyckte hans namn lät coolt, och morfar brukade förhöra mig om de senaste händelserna kring honom. Jag delade dagmamma med två filippinska pojkar, men huruvida jag diskuterade Marcos med dom minns jag inte. Han störtades (det var vid denna tid jag lärde mig detta ords innebörd) 1986, och dog på Hawaii av en njursjukdom tre år senare. Dödsorsak: Dålig karma.
5. Michail Gorbatjov.
Jag närde sedan späd ålder ett ganska kompakt ryssförakt, mest beroende på vad farfar och morfar berättat om Sveriges många krig mot Ryssland. Min åsikt vid denna tid var att man hade gjort bäst i att bara skjuta bort alla ryssar, och upprätta en ny svensk stormakt. Men Michail såg så snäll och godmodig ut, och så hade han det där fascinerande födelsemärket på hjässan. Dessutom så verkade han himla tjenis med min absolute favorit, nummer ett på den här listan. Detta gjorde mig rätt kluven i mitt ryssförakt.
4. Winnie Mandela.
Nelsons handlingskraftiga fru. Medan Nelson satt och ristade in "KUK" i väggarna (ja, det var iaf vad jag hade gjort) i fängelsert på Robben Island, så förde hon ett jävla liv på utsidan. Hon bufflade sig fram likt en svart, kvinnlig Göran Persson, och gick ibland t.o.m. till handgripligheter i uppståndelsen. Mycket intressant kvinna. Senare blev hon föremål för misstankar om att ha lönnmördat någon, men hur det där gick är jag osäker på. Det var iaf så vitt jag kan förstå en av de största anledningarna till att hon och Nelson skiljde sig.
3. Lennart Bodström.
Bl.a. Utrikesminister i Palmes regering. Så här i efterhand kan man nog skylla honom för att ha haft en alldeles för tillåtande och undfallande hållning mot Sovjet, men det kännetecknade ju hela Palmeregeringen. Det som gjorde att jag gillade Lennart så skarpt, var att han jämt hade en så enorm snusprilla inlagd att den ofta hämmade hans tal. Han liknade ingan annan politiker i den svenska ankdammen. Farsa till Thomas Bodström.
2. Margret Thatcher.
Järnladyn, sannerligen en kvinna att se upp till. Jag fascinerades av att folk verkade rädda för henne, samt det faktum att hon, en tant, gav civilistplågarna från Argentina ordentligt med stryk i Falklandskriget 1980. Bildade tillsammans med Gorbatjov och Reagan den legendariska makttrojka som så ofta syntes i media under 80-talet.
1. Ronald Reagan.
Numero Uno! Frisyren var skottsäker, leendet snett, självsäkert och hypnotiserande. Han öppnade plånboken, och kapprustade ihjäl Warzawapakten. USA var landet som allt det grymmaste kom ifrån; Deras bilar mullrade, Clint Eastwood kom därifrån, Coca Cola, vilda västern och "Nu blåser vi snuten"! Och den här snajdaren var chef för hela skiten. Untouchable.
"Men Palme då?" Kanske ni undrar? Nä, jag var mest less på Palme. Farfar gillade honom, farsan avskydde honom. Det var mest ett jävla liv om Palme. Och när han sen gick och blev skjuten, så var det bara ett jäkla ältande om det på teve hela tiden. Alla bra program utgick.
Jonasito: Jag vet inte vad jag ska kunna skriva för skit om Norge som jag inte rdean skrivit... Är jag bakis kanske det hjälper.
Elin: Ja, du var helt perfekt i teverutan häromkvällen, hehehe.. hehe...
Nolen: Menar du att vi ska bli douchebags? Jag jobbar iofs på det, men det går sådär...
Ingvar: Vill du peka på skillnaden mellan Västerbottningar och Norbbottningar?
Bäst just nu: Badkar.
Sämst just nu: Mulnaden.
Jag ska försöka lista mina gamla favoriter från denna unika era, och således ta en promenad i minnenas allé. Som när Discovery ska lista de grymmaste flygplanen eller stridsvagnarna, så börjar vi från botten av listan.
7. Nicolae Ceauşescu.
Den kassaste och mest stilsaknande politikern jag hyste något intresse för. Jag tyckte det mest intressanta var då revolutionen i Rumänien kom, och folk gjorde slut på klåparen. Jag fascinerades av hur man slog ihjäl securitatemän på gatorna, och hur kvinnorna sprang fram med kaffe och mackor åt sina män som satt och sköt mot regeringsbyggnaderna. Besviken blev jag då man efter snack om den "oerhörda lyx" diktatorn skulle ha levt i, visade foton från hans garage, där det stod någon sketen Volvo 260, och en gammal Mercedes 280. Vilken jävla pajas. Sånt skit har ju vilken kriminell Bodensare som helst i garaget. Dödsorsak: Dålig karma.6. Ferdinand Marcos.
Filippinernas korrumperade president, som stal miljarder och vars fru Imelda hade runt 1200 par skor i garderoben. Jag tyckte hans namn lät coolt, och morfar brukade förhöra mig om de senaste händelserna kring honom. Jag delade dagmamma med två filippinska pojkar, men huruvida jag diskuterade Marcos med dom minns jag inte. Han störtades (det var vid denna tid jag lärde mig detta ords innebörd) 1986, och dog på Hawaii av en njursjukdom tre år senare. Dödsorsak: Dålig karma.5. Michail Gorbatjov.
Jag närde sedan späd ålder ett ganska kompakt ryssförakt, mest beroende på vad farfar och morfar berättat om Sveriges många krig mot Ryssland. Min åsikt vid denna tid var att man hade gjort bäst i att bara skjuta bort alla ryssar, och upprätta en ny svensk stormakt. Men Michail såg så snäll och godmodig ut, och så hade han det där fascinerande födelsemärket på hjässan. Dessutom så verkade han himla tjenis med min absolute favorit, nummer ett på den här listan. Detta gjorde mig rätt kluven i mitt ryssförakt.4. Winnie Mandela.
Nelsons handlingskraftiga fru. Medan Nelson satt och ristade in "KUK" i väggarna (ja, det var iaf vad jag hade gjort) i fängelsert på Robben Island, så förde hon ett jävla liv på utsidan. Hon bufflade sig fram likt en svart, kvinnlig Göran Persson, och gick ibland t.o.m. till handgripligheter i uppståndelsen. Mycket intressant kvinna. Senare blev hon föremål för misstankar om att ha lönnmördat någon, men hur det där gick är jag osäker på. Det var iaf så vitt jag kan förstå en av de största anledningarna till att hon och Nelson skiljde sig.3. Lennart Bodström.
Bl.a. Utrikesminister i Palmes regering. Så här i efterhand kan man nog skylla honom för att ha haft en alldeles för tillåtande och undfallande hållning mot Sovjet, men det kännetecknade ju hela Palmeregeringen. Det som gjorde att jag gillade Lennart så skarpt, var att han jämt hade en så enorm snusprilla inlagd att den ofta hämmade hans tal. Han liknade ingan annan politiker i den svenska ankdammen. Farsa till Thomas Bodström.2. Margret Thatcher.
Järnladyn, sannerligen en kvinna att se upp till. Jag fascinerades av att folk verkade rädda för henne, samt det faktum att hon, en tant, gav civilistplågarna från Argentina ordentligt med stryk i Falklandskriget 1980. Bildade tillsammans med Gorbatjov och Reagan den legendariska makttrojka som så ofta syntes i media under 80-talet.1. Ronald Reagan.
Numero Uno! Frisyren var skottsäker, leendet snett, självsäkert och hypnotiserande. Han öppnade plånboken, och kapprustade ihjäl Warzawapakten. USA var landet som allt det grymmaste kom ifrån; Deras bilar mullrade, Clint Eastwood kom därifrån, Coca Cola, vilda västern och "Nu blåser vi snuten"! Och den här snajdaren var chef för hela skiten. Untouchable."Men Palme då?" Kanske ni undrar? Nä, jag var mest less på Palme. Farfar gillade honom, farsan avskydde honom. Det var mest ett jävla liv om Palme. Och när han sen gick och blev skjuten, så var det bara ett jäkla ältande om det på teve hela tiden. Alla bra program utgick.
Jonasito: Jag vet inte vad jag ska kunna skriva för skit om Norge som jag inte rdean skrivit... Är jag bakis kanske det hjälper.
Elin: Ja, du var helt perfekt i teverutan häromkvällen, hehehe.. hehe...
Nolen: Menar du att vi ska bli douchebags? Jag jobbar iofs på det, men det går sådär...
Ingvar: Vill du peka på skillnaden mellan Västerbottningar och Norbbottningar?
Bäst just nu: Badkar.
Sämst just nu: Mulnaden.
Se på fan!!?
Inatt när jag satt och skrev blogginlägget, så tänkte jag under "Sämst just nu" skriva "Det luktar bränt/eld, men jag hittar inte källan!". Men så tänkte jag att det nog var min sweatshirt som jag sprungit i tidigare på kvällen som luktade, för den hade jag när jag grillade med Fanjunkaren.
06:18 i morse väcktes jag dock av ett SMS från Fanjunkaren: "Är det ditt hus brunnit?"
"Vad i helvete är det nu om, är det den där jävla pyromanen igen?" tänkte jag sömndrucket. Men så konstaterade jag fort att mitt hus alls inte hade brunnit, och somnade därför kvickt om utan att svara honom.
Nu klev jag dock upp, gick in på kurirens hemsida för att se om det stod något om en brand.
Och se på fan, hela grannkåken har ju brunnit ner!
Det är sedan flera år känt att en pyroman härjar i Luelå, och han/hon (?) har dessutom en förkärlek för de här husen som bl.a. jag bor i. Vid flera tillfällen har anlagda bränder påträffats i vindsvåningar, men så här illa har det aldrig gått innan.
Inte bra, inte bra alls. Hyresvärden Lulebo har aldrig gjort något åt problemet. Det finns inga sprinklers, och vi har inte ens portkoder. Dessutom bor det fullt av nysvenskar/fyllon/snorungar här som inte begriper att dörrarna ska stängas och låsas på nätterna.
Luleåpolisen är dessutom gravt inkompetenta, och skulle aldrig hitta sina egna kukar ens om de var trehänta och hade ätit en karta viagra. Fullständigt jävla värdelösa. Tänk er att ni ligger och meckar i garaget, och ber någon räcka er en hylsnyckel. Istället får ni en handrullad klump smegma i näven; lika användbara som den klumpen är i det läget, lika användbar är ordningsmakten här uppe.
Jag hatar pyromaner, i mina ögon står de faktiskt lägre än både våldtäktsmän och pedofiler. Deras beteende är så jävla sjukligt och äckligt att de skulle förklaras fredlösa, så vem som helst fick mörda dom. Förstår ni?
Jävla skit!
06:18 i morse väcktes jag dock av ett SMS från Fanjunkaren: "Är det ditt hus brunnit?"
"Vad i helvete är det nu om, är det den där jävla pyromanen igen?" tänkte jag sömndrucket. Men så konstaterade jag fort att mitt hus alls inte hade brunnit, och somnade därför kvickt om utan att svara honom.
Nu klev jag dock upp, gick in på kurirens hemsida för att se om det stod något om en brand.
Och se på fan, hela grannkåken har ju brunnit ner!
Det är sedan flera år känt att en pyroman härjar i Luelå, och han/hon (?) har dessutom en förkärlek för de här husen som bl.a. jag bor i. Vid flera tillfällen har anlagda bränder påträffats i vindsvåningar, men så här illa har det aldrig gått innan.
Inte bra, inte bra alls. Hyresvärden Lulebo har aldrig gjort något åt problemet. Det finns inga sprinklers, och vi har inte ens portkoder. Dessutom bor det fullt av nysvenskar/fyllon/snorungar här som inte begriper att dörrarna ska stängas och låsas på nätterna.
Luleåpolisen är dessutom gravt inkompetenta, och skulle aldrig hitta sina egna kukar ens om de var trehänta och hade ätit en karta viagra. Fullständigt jävla värdelösa. Tänk er att ni ligger och meckar i garaget, och ber någon räcka er en hylsnyckel. Istället får ni en handrullad klump smegma i näven; lika användbara som den klumpen är i det läget, lika användbar är ordningsmakten här uppe.
Jag hatar pyromaner, i mina ögon står de faktiskt lägre än både våldtäktsmän och pedofiler. Deras beteende är så jävla sjukligt och äckligt att de skulle förklaras fredlösa, så vem som helst fick mörda dom. Förstår ni?
Jävla skit!
Fucking douchebags!
Jag är nöjd med att ha fötts till kille, för det innebär många fördelar. En av dessa är att vi i regel har lättare att fungera i grupp. Det sociala samspelet sker smidigare, och folk brukar hitta sina roller relativt smärtfritt. Eventuella konflikter brukar komma upp till ytan och expedieras ganska fort.
Det här är förstås något man kan ha delade meningar om, men jag hör ofta tjejer säga samma sak.
Hos tjejer är det mer komplicerat. Det är sällan en grupp tjejer fungerar helt friktionsfritt, och om groll uppstår så ligger det ofta kvar och tär, och ger upphov till skitprat istället för att tas upp och processas. Kanske inte alltid så allvarligt, men ofta så finns det där.
Det kan hända i den bästa av tjejgrupper, tycks det. Jag har sett det många gånger. Tjejgäng splittras, olika konstellationer bildas, man kanske sluter fred och återförenas ibland. Men inte sällan ser man personer som har extra svårt att dra jämt. De har ofta nya kompisar, ofta av det lite försyntare slaget; personer som kan manipuleras och styras lite lättare än andra. Eller så yttrar sig symptomen bara på att deras omsättning på kompisar bara väldigt hög. Den här sorten passar sällan in i en grupp, då den gång på gång lyckas skapa konflikter som blir inflammerade och uppförstorade.
Den sortens tjejer undviker jag. Både som vänner och annat. En människa som inte fungerar socialt med sina likar är helt enkelt inte intressant. Jag är övertygad om att majoriteten av killar tycker som jag, även om säkert många anser att man ju kan sätta på dom en sväng iaf.
Tjejerna jag umgås med fungerar bra socialt, annars skulle jag inte umgås med dom.
Här till vad som idag irriterar mig: Ibland dyker det upp manliga individer som inte fungerar socialt med andra män. Som kille har man inga problem att identifiera dessa individer, även om det kan vara svårt att sätt fingret på vad som är fel. Det kanske är att de undviker ögonkontakt, eller så kanske de är för stirriga. Ibland kan det vara utmanande sarkasmer på ett allt för tidigt stadium i socialiseringsfasen. Ofta känner man även igen dom på vilken typ deras få manliga vänner är. De omger sig gärna med folk som ur konkurrenssynpunkt inte är ett hot, och/eller med individer som är likställda till sinnet, och därför följdaktligen har en begränsad social cirkel.
Jag träffade en sån här kille en gång, och jag kände relativt omgående att det var något fel på honom. Samma kväll träffade jag Greven, vilken identifierade en bekant till mannen som en gammal hatad idrottslärare. Greven är duktig på idrott, och skulle utan problem kunnat placeras i facket med elever som favoriseras av idrottslärare. Dessutom är han rak och socialt kompetent, så jag drog slutsatsen att om han avskydde en gammal idrottslärare, så måste det röra sig om en ärkeskit utav rang.
Dessa individer håller alltså ihop, för inga normala killar vill ha med dom att göra.
Nu till vad som verkligen är irriterande: Tjejer ser inte detta. De är helt enkelt allt som oftast oförmögna att snappa upp de signaler som sänds mellan killar i ett socialt spel. Vad värre är: Om en "normal" kille påtalar detta för dom, så undviker de till skillnad från killarna i fallet med en asocial tjej, inte den "defekte" individen. Istället kanske tjejen tolkar de "normala" killarnas avsmak för den asociale individen, som att de känner sig hotade p.g.a. att han skulle vara "konkurrenskraftig". Kvinnan misstar alltså den obehaglige för en alfahanne, och blir på irrationella kvinnors vis attraherad av fanskapet.
Nu håller av naturliga skäl ett förhållande sällan särskilt länge med en dylik människa, eftersom även blinda höns vaknar upp relativt fort, då en relation kräver ett lite högre mått av socialiseringskompetens och kommunikationsförmåga. Men bara grejen att den sortens killar tillåts ränna lösa och få fett på sylen är ohyggligt frustrerande.
Och det var vad som verkligen irriterade mig idag.
Anneloj: Ja, det gör det verkligen, och det ÄR ganska äckligt också. Som när jag ska snaska i mig romsäcken, och det kommer med lite av det där bruna som fisken har i bukhålan. Alltså, det är ju fin smak i det, men det ser ju faktiskt inte så aptitligt ut. Förresten så tror jag ändå att du har haft värre saker i munnen än jag har.
Älsah: Nej, det kan man inte anklaga dig för. Luder är vanligtvis okomplicerade och lättförstådda; "Göka? Pröjsa!" Hur du däremot fungerar förstår jag inte. Nu lyder ju samhällsnormen så att hor är dåligt, så det är väl en bra sak.
Xrim: AHA! Jag visste det. Ja, det gäller att se upp med de där människorna...
Bäst just nu: Sommaren kryper närmre och närmre...
Sämst just nu: Äh, I got nothing. Fick ur mig mitt missnöje så bra här ovan.
Det här är förstås något man kan ha delade meningar om, men jag hör ofta tjejer säga samma sak.
Hos tjejer är det mer komplicerat. Det är sällan en grupp tjejer fungerar helt friktionsfritt, och om groll uppstår så ligger det ofta kvar och tär, och ger upphov till skitprat istället för att tas upp och processas. Kanske inte alltid så allvarligt, men ofta så finns det där.
Det kan hända i den bästa av tjejgrupper, tycks det. Jag har sett det många gånger. Tjejgäng splittras, olika konstellationer bildas, man kanske sluter fred och återförenas ibland. Men inte sällan ser man personer som har extra svårt att dra jämt. De har ofta nya kompisar, ofta av det lite försyntare slaget; personer som kan manipuleras och styras lite lättare än andra. Eller så yttrar sig symptomen bara på att deras omsättning på kompisar bara väldigt hög. Den här sorten passar sällan in i en grupp, då den gång på gång lyckas skapa konflikter som blir inflammerade och uppförstorade.
Den sortens tjejer undviker jag. Både som vänner och annat. En människa som inte fungerar socialt med sina likar är helt enkelt inte intressant. Jag är övertygad om att majoriteten av killar tycker som jag, även om säkert många anser att man ju kan sätta på dom en sväng iaf.
Tjejerna jag umgås med fungerar bra socialt, annars skulle jag inte umgås med dom.
Här till vad som idag irriterar mig: Ibland dyker det upp manliga individer som inte fungerar socialt med andra män. Som kille har man inga problem att identifiera dessa individer, även om det kan vara svårt att sätt fingret på vad som är fel. Det kanske är att de undviker ögonkontakt, eller så kanske de är för stirriga. Ibland kan det vara utmanande sarkasmer på ett allt för tidigt stadium i socialiseringsfasen. Ofta känner man även igen dom på vilken typ deras få manliga vänner är. De omger sig gärna med folk som ur konkurrenssynpunkt inte är ett hot, och/eller med individer som är likställda till sinnet, och därför följdaktligen har en begränsad social cirkel.
Jag träffade en sån här kille en gång, och jag kände relativt omgående att det var något fel på honom. Samma kväll träffade jag Greven, vilken identifierade en bekant till mannen som en gammal hatad idrottslärare. Greven är duktig på idrott, och skulle utan problem kunnat placeras i facket med elever som favoriseras av idrottslärare. Dessutom är han rak och socialt kompetent, så jag drog slutsatsen att om han avskydde en gammal idrottslärare, så måste det röra sig om en ärkeskit utav rang.
Dessa individer håller alltså ihop, för inga normala killar vill ha med dom att göra.
Nu till vad som verkligen är irriterande: Tjejer ser inte detta. De är helt enkelt allt som oftast oförmögna att snappa upp de signaler som sänds mellan killar i ett socialt spel. Vad värre är: Om en "normal" kille påtalar detta för dom, så undviker de till skillnad från killarna i fallet med en asocial tjej, inte den "defekte" individen. Istället kanske tjejen tolkar de "normala" killarnas avsmak för den asociale individen, som att de känner sig hotade p.g.a. att han skulle vara "konkurrenskraftig". Kvinnan misstar alltså den obehaglige för en alfahanne, och blir på irrationella kvinnors vis attraherad av fanskapet.
Nu håller av naturliga skäl ett förhållande sällan särskilt länge med en dylik människa, eftersom även blinda höns vaknar upp relativt fort, då en relation kräver ett lite högre mått av socialiseringskompetens och kommunikationsförmåga. Men bara grejen att den sortens killar tillåts ränna lösa och få fett på sylen är ohyggligt frustrerande.
Och det var vad som verkligen irriterade mig idag.
Anneloj: Ja, det gör det verkligen, och det ÄR ganska äckligt också. Som när jag ska snaska i mig romsäcken, och det kommer med lite av det där bruna som fisken har i bukhålan. Alltså, det är ju fin smak i det, men det ser ju faktiskt inte så aptitligt ut. Förresten så tror jag ändå att du har haft värre saker i munnen än jag har.
Älsah: Nej, det kan man inte anklaga dig för. Luder är vanligtvis okomplicerade och lättförstådda; "Göka? Pröjsa!" Hur du däremot fungerar förstår jag inte. Nu lyder ju samhällsnormen så att hor är dåligt, så det är väl en bra sak.
Xrim: AHA! Jag visste det. Ja, det gäller att se upp med de där människorna...
Bäst just nu: Sommaren kryper närmre och närmre...
Sämst just nu: Äh, I got nothing. Fick ur mig mitt missnöje så bra här ovan.
Böckling
Såhär i början på dagen fladdrar tankarna kors och tvärs innan jag riktigt är vaken. Ena sekunden så funderar jag på varför Dante skrev att Judas och Brutus tuggas levande av Satan i helvetet, om det är så att Jesus förlät Judas för att han golade, samt att de som föddes innan kristendomen (d.v.s. bl.a. Brutus) inte hamnar längre in i helvetet än "Limbo" (enligt Dante själv).
Jag kommer fram till att det måste vara så att Dante var dum i huvet. Vi vet ju att han var italienare, så korrumperad var han garanterat, och bodde säkert med mamma till han var 36.
Så börjar jag tänka på den lille fete vietnamesungen på 3-4 år som stod och räckte tunga åt mig utanför köksfönstret igår. Jag tänker att det är ju sällan man ser en fet asiat. Sen tänker jag på den där tortyrmetoden som användes av Viet Cong, då man ska ha låtit Bambu växa genom kroppen på tillfångatagna amerikaner. Det finns ju Bambu som kan växa en hel meter på en natt, sägs det.
Sen kommer jag att tänka på Böcklingen jag ska snaska i mig till frukost, och hur intressant det är att linsen i ett fisköga är hård och åker fram och tillbaka i ögat (som i ett kameraobjektiv), istället för vår mjuka lins som regleras i tjocklek av små muskler.
Sen tänker jag på vad andra människor tänker på. Känner någon igen det här att tänka på lite udda saker? Eller är de inte udda? Eller tänker folk i regel mer på sol, regn, sport, bajs, kiss, eller godis? Sex tänker man ju på mycket, men inte så tidigt efter att man vaknat, eller?
Olefin reflekterade över detta en gång, och ställde sig liksom jag frågan om andra människor tänker lika mycket på grejer som hon gör. "Sådär tänker jag också" sa jag.
Tänker ni också så?
Xrim: Ja, jag har faktiskt aldrig gillat Opel, ska jag erkänna. Men jag har aldrig tyckt de varit fula. De gamla Mantorna, Asconorna, Admiralen, GT.n, Kadett-kupéerna på 70-talet, Monzan, Commodorerna o.s.v. Snygga bilar allihop. Sen har jag fått revidera min åsikt efter att jag sett hur mycket misskötsel och stryk en Opel tål, samt hur genomtänkta de är i sin konstruktion. Jag är övertygad om att fler skulle behöva revidera sin Opel-åsikt.
Elsa: Kräsna flickor får inte bättre.
Bäst just nu: Solen.
Sämst just nu: Oväsendet på övervåningen. Jag begriper inte hur fan de kan låta sådär. Det låter som ett gäng fulla flyttgubbar håller på att riva stället, samtidigt som halva mäklarstyrkan från Tokyo-börsen är där och skriker och dansar Riverdance. Det är f.ö. samma Vietnamesfamilj som genererat den lille fete ungen som jag nämnde tidigare. Nå, det ändrar ingenting; asiater är fortfarande min favoritgrupp bland nysvenskar.
Jag kommer fram till att det måste vara så att Dante var dum i huvet. Vi vet ju att han var italienare, så korrumperad var han garanterat, och bodde säkert med mamma till han var 36.
Så börjar jag tänka på den lille fete vietnamesungen på 3-4 år som stod och räckte tunga åt mig utanför köksfönstret igår. Jag tänker att det är ju sällan man ser en fet asiat. Sen tänker jag på den där tortyrmetoden som användes av Viet Cong, då man ska ha låtit Bambu växa genom kroppen på tillfångatagna amerikaner. Det finns ju Bambu som kan växa en hel meter på en natt, sägs det.
Sen kommer jag att tänka på Böcklingen jag ska snaska i mig till frukost, och hur intressant det är att linsen i ett fisköga är hård och åker fram och tillbaka i ögat (som i ett kameraobjektiv), istället för vår mjuka lins som regleras i tjocklek av små muskler.
Sen tänker jag på vad andra människor tänker på. Känner någon igen det här att tänka på lite udda saker? Eller är de inte udda? Eller tänker folk i regel mer på sol, regn, sport, bajs, kiss, eller godis? Sex tänker man ju på mycket, men inte så tidigt efter att man vaknat, eller?
Olefin reflekterade över detta en gång, och ställde sig liksom jag frågan om andra människor tänker lika mycket på grejer som hon gör. "Sådär tänker jag också" sa jag.
Tänker ni också så?
Xrim: Ja, jag har faktiskt aldrig gillat Opel, ska jag erkänna. Men jag har aldrig tyckt de varit fula. De gamla Mantorna, Asconorna, Admiralen, GT.n, Kadett-kupéerna på 70-talet, Monzan, Commodorerna o.s.v. Snygga bilar allihop. Sen har jag fått revidera min åsikt efter att jag sett hur mycket misskötsel och stryk en Opel tål, samt hur genomtänkta de är i sin konstruktion. Jag är övertygad om att fler skulle behöva revidera sin Opel-åsikt.
Elsa: Kräsna flickor får inte bättre.
Bäst just nu: Solen.
Sämst just nu: Oväsendet på övervåningen. Jag begriper inte hur fan de kan låta sådär. Det låter som ett gäng fulla flyttgubbar håller på att riva stället, samtidigt som halva mäklarstyrkan från Tokyo-börsen är där och skriker och dansar Riverdance. Det är f.ö. samma Vietnamesfamilj som genererat den lille fete ungen som jag nämnde tidigare. Nå, det ändrar ingenting; asiater är fortfarande min favoritgrupp bland nysvenskar.
Sommarväglag
Att byta däck är som att göra äggröra, många tror att det är något som vilken idiot som helst kan göra, tills de måste ta hand om konsekvenserna av när det blir fel.
Igår skulle Tilde skos om, men jag höll på att få en ilskerelaterad hjärnblödning då jag upptäckte att den lille blekfete ingenjörsnörden med sidbena och flaskhalsaxlar som sålt henne åt mig, hade dragit åt hjulbultarna allt vad hans lilla skrivbordsförtvinade kropp förmått, och skitit i att sätta fett eller kopparpasta på dessa.
Hjulbultarna satt som AS, och var omöjliga att rubba med Tildes löjliga lilla reservhjulsnyckel.
Raseri!
Så kalmerade jag mig, tog fram det yxskaft* jag har bakom passagerarstolen, en rulle silvertejp samt ett gammalt hederligt fälgkors (norrlandsnunchuckas). Av detta gjorde jag ett specialverktyg, som galant klarade biffen. Innan jag monterade sommardäcken, applicerade jag en klick kopparpasta (ur en liten tub för det facila priset av 85 kronor, något jag inte kommer att ångra till hösten) på varje hjulbult, samt i centrumhålet på fälgen.
Alltså; Fattar man inte hur man ska göra, så kommer nästa kille/tjej att ha ett gäng fastkärvade fälgar att brottas med (eller om det gäller äggröra, något som liknar en sönderhackad omelett) när det är dags för hjulbyte.
Jag hoppas jag har lärt er något nu.
Anneloj: Ja, inget snack om saken! Faktum är att jag har ett pärlhalsband redo åt dig i detta nu!
Ingvar: Det var bättre för, när man bara kunde lämna in sin gamla hisingenpråm till Henning och relaxa.
Bäst just nu: Brudar, brudar överallt, brudar ÖVERallt!
Sämst just nu: Brudar, brudar överallt, brudar ÖVERallt.
