Higge Erövraren

Ledsen att jag bloggar lite glest just nu, men det går mycket tid till det här för tillfället. Lite halvnördigt kanske, men fantastiskt underhållande. Man grundar en liten by i en värld med tusentals andra spelare, och kan då välja att vara antingen German, Romare eller Galler (som Asterix och Obelix ni vet). Alla har olika fördelar, och det gäller att få sin by att växa och blomstra så man kan bygga och skaffa en armé. Sen går man med i allianser och gaddar ihop sig. Ibland kommer någon som har fler gubbar än en själv, och plundrar ens förråd, (vete, järn, trä eller lera) och det kallas att man blir "farmad".

Man väljer även ett namn i spelet och döper sin by. Jag heter "Pilatus" och har grundat byn "Sodom". Jag skickar ut mina gubbar på långa plundringståg, och njuter av att se dem komma hem med rikedomar som de kommit över då de förgripit sig på någon svagsint liten Örebroare, eller Norrman.

Det är det bästa med hela saken; Man kan plundra norska spelare, för det förekommer nämligen spelare från hela Norden. Det är ett litet steg i rätt riktning mot ett av mina 10 livsmål; Att någon gång elda upp norska flaggan på "Karl-Johann" den 17e Maj.

"Livsmål" är väl egentligen fel benämning på saken, det är snarare "10 saker att ha gjort innan man dör". Dessutom är de här målen ganska lågt satta, eftersom jag inte ville göra mig själv besviken. Jag skrev ner dom på ett papper för några år sedan, men det har jag blivit av med... fast jag är säker på att jag uppfyllt de flesta redan. Fast det var kanske "10 saker att ha gjort innan jag fyller 30"?

Fan, hur som helst måste listan uppdateras! Någon som har någon uppfattning om vad man måste göra innan man tar ner skylten, sätter skorna, stängt igen butiken (är det en metafor för att kila vidare?), eller fyller 30? Förslag som "gifta sig" går bort. Ni som tycker så kan läsa den här äckliga bloggen istället.

Fem minuter senare... 

Jag kunde inte hjälpa det, jag läste lite i den där bloggen själv. Den är ju skitrolig! Hör här!

"Använd cykelhjälm

Postad den 1 juni 2007 13:20 av mariawetterstrand

Det är jättedumt och inte ett dugg coolt att cykla utan hjälm.

Min kompis, som ramlade på cykeln härom dagen, hade som tur var hjälm. Hon fick ändå en rejäl hjärnskakning och obehagliga minnesluckor, fick stanna på sjukhus för observation över natten. Usch, jag vill inte tänka på vad som hänt om hon inte haft hjälm.

Till och med (?!) läkaren på akuten sägs ha börjat fundera på att köpa en cykelhjälm efter att ha tagit hand om henne."

HAHAHAHA!!! "Obehagliga minnesluckor"??? Jag skrattar mig harmynt! Jag kan se det framför mig, hur en sån där stackars vadmalsmupp kommer och vinglar, med huvet uppe i arslet och funderar över "grön skatteväxling" eller något annat dumt...

*KA-SMACK*
-Åh.. gud... vilka obehagliga minnesluckor jag ådrog mig, Maria...
-Stackars dej, Gunlög! Tur att du hade hjälm!
-Ja, verkligen... vilken tur att jag hade hjälm!

Ja, fyfan. Vilken tur att hon hade hjälm... Det kan vara värt att se ut som en fåntratt om man inte kan hålla sig på hjulen. Det var tur... Det var tur att hon hade hjälm, hörrni!

Sist jag ramlade med cykel hade jag iaf en ursäkt; Jag var full och hade somnat på cykeln. Sen hade något svin haft mage att parkera en röd Ford Mondeo framför mig. Jag krossade armbågen. Skallen klarade sig skitfint, men jag hade alltså behövt hjälm på armbågen.Förresten har jag vurpat en gång efter det, men det var i en "down hill"-bana på Dundret, i 45 graders lutning med Psyko-Bobs gamla hardtailcykel.

"Obehagliga minnesluckor" är förresten vad man (förhoppningsvis) har när man vaknar upp bredvid en miljöpartist och luktar Canesten om mustaschen (OBS! Har aldrig hänt, reds. anm.).

Nej fyfan, nu orkar jag inte mer. Jag har inte garvat så här mycket vid skrivandet av ett inlägg på väldigt länge.

Bäst just nu: Att hon hade hjälm, det gamla Kraft-skaftet!

Bäst just nu2: Att det är fest hos Svempa i BB-Mickes gamla musöppnarlägenhet på lördag!

Sämst just nu: Jeansutbudet för folk som har korta ben.

Det finns en del olika dejtingprogram på tv just nu. Främst är det mammor och bönder som ska hitta sig en livspartner, varför dessa mammor och bönder nu förekommer ganska frekvent i media. Nyss stod jag i kassakön på ICA Kvantum, och glodde slött på skvallertidningarnas färgglada framsidor. På någon utav dem, kunde man läsa att bonden Fredrik, 24, aldrig haft en kvinna.

"Hurdå aldrig haft en kvinna? Är han oskuld då? Är det innebörden? Fy fan för att ha det på en tidningsframsida och vara 24 år!?" tänkte jag, full av empati för den stackars bonden. Lyckligtvis fick man ju den där skiten överstökad relativt fort, men andra i min bekantskapskrets var inte lika tursamma.

En sådan är en av mina äldsta vänner, Ajax. Vi har känt varandra i ungefär 23 år, vilket är länge för några som ännu har en bit kvar till 30. Förutom hans föräldrar (och kanske de avlidna morföräldrarna) är nog jag, sedan omkring 18 år, den som känner honom allra bäst. Därför vet vi mycket om varann som ingen annan vet, och vi har under årens lopp kommit överrens om en hel massa saker.

Allt detta resulterade i ett ganska märkligt telefonsamtal för cirka 1½ år sedan.

Klockan är 03:20 när telefonen ringer. (samtalet är skrivet på nordvästskånska, för ökad autencitet)

Jag: Uuuuh!??

Ajax: Fix, fårr helvette, JA HAR GJORT DE! (Ajax kallar mig "Fix", reds. anm.)

Jag: Ajax... (kollar på klockan) Vicket, va e darr?
Ajax: Ja, vi kom ju övårrens om att narr vi gjort de så skoulle vi ringa te varann!!?
Jag: Fårr jävelen... Gjort vicket?
Ajax: Jamen knullat, fårr jävelen!
Jag: ...? Hur gammal är han nu? 26.... tänk att det hände innan 30... vilken jävla tur.
Ajax: Minns du ente att vi kom övårrens om de?
Jag: Vagt... jojo... gjorde ja de då?
Ajax: Ja, det gjorde du ju... "Va de allt, så kan man lia jarna rånka resten av livet", ringde du å sa!
Jag: Hehehehe... ja... de va sant då, men tur att de ble bättor senn... men vem fan har du bånkat på då?
Ajax: Lina!
Jag: Men ni gjorde ju slut fårr en 5-6 år sen!!?? 
Ajax: Jo jo, ja vet, men jag träffa henne igen... hon e harr breve, vill du snacka me hinga?
Jag: E hon breve nu??? Fårr jävelen rent....
Lina: HAJ FIX! Hårr e de me daj?
Jag: Um... bra, det var längesen. Hur e de själv?
Lina: Jioo, de e bara bra... vill du prata me Ajax igen?
Jag: Jo, ha de bra!
Ajax: Hehe, ja fårr jävelen rent... Jaja, men vi får höras mer sen, jag ringorr daj imorron, haj haj!

Ajax och Lina var tillsammans tidigare, men utav någon underlig anledning kom han aldrig till skott. Trots att han är lång, välbyggd, välartikulerad och trevlig, med god ekonomi, BMW, Ingenjörsexamen och generöst klädkonto, har han aldrig fått det gjort. Jag har alltid påpekat att "det börjar bli dags", men han har aldrig verkat ta det till sig. Jag har dock inte hetsat honom något vidare. Det för att undvika att driva in honom i några mörka grublerier, något som alltid hemsökt honom, och som mest troligt är den primära orsaken till att det tog så lång tid innan det hände.

Det är inte heller det att han inte träffat tjejer, han har sedan länge gjort det mesta man kan göra med en kvinna utom att just penetrera henne. Det verkade som om det var just själva penetrationen det satt fast vid. Det paradoxala i hela situationen var att det aldrig låg honom till last heller, då han träffade tjejer. Han är enda barnet, och har en del sociala egenheter som barn med syskon sällan lägger sig till med. Vissa saker som man exempelvis inte gärna för på tal, har han inga problem med att ventilera. Han hade således inga problem med att glatt berätta att han minsann var oskuld fortfarande. Ingen trodde honom. Tjejerna förutsatte att han drev med dem, och fnittrade bara naivt åt hela saken.

De han lyckades övertala om att det vara sanning, försökte dessutom i en del fall även låtit påskina att de gärna skulle vara hans första. Faktiskt så till den grad, att jag själv flera gånger övervägt att använda mig utav "oskuldsfullhet" som en slags raggteknik. Rädslan för olika pinsamma scenarion till följd därav gjorde dock att det fick vara.

Även om bonden Fredrik skulle misslyckas att hitta en partner i programmet, är kanske detta fenomen något för honom att hoppas på. Han ser ut som om det säkert skulle vara sant, och nu står det på "Hänt Extras" förstasida. Allt han behöver göra sen, är att hitta något stamhak för medelålders kvinnor.

Något som jag förresten inte insett tidigare, är att hetsen att bli av med oskulden förekommer hos tjejer också. Visst, jag har väl vetat att unga tjejer i förhållanden tyvärr känner en press på sig, främst från killen, men jag har aldrig vetat att unga tjejer hyser samma vilja att bara "få det gjort" som killar. En nära tjejbekant avslöjade hur det låg till. Själv hade hon fått det avklarat vid späd ålder i ett tält, till tonerna utav "Dire Straits", och det hade varit katastrofalt dåligt. Men hon hade resonerat att det iaf var avklarat.

Tyvärr kan hon aldrig mer lyssna på "Dire straits" igen.

Jag påtalade fenomenet för Fanjunkaren över en öl i fredags, och han var även han helt ovetande om saken. Han tyckte överhuvudtaget att det var en problematik som inte borde kunna finnas.

Fanjunkaren: Fan, i den åldern var det ju allt man drömde om, att få knulla. Hur kan tjejer då känna någon stress? Allt de hade behövt göra, var ju att räcka upp handen och be om det!
Jag: Jo.. helt klart. Men det är väl en insikt ingen hade då...
Fanjunkaren: Får jag en dotter ska jag berätta det!
Jag: Hahaha... jaha... jag undrar det....hehe

Lindbom, jo! Hojta när det är hockey nästa gång. Knegar jag inte så kommer jag förbi.

Lotta, detsamma.

Bäst just nu: Mitt nya recept på rullströmming... mmmm....

Bäst just nu2: Nya avsnitt från säsong 4 av "House". Hugh Laurie for president!

Sämst just nu: Glömt fixa tvättid.

Globen ligger i Stockholm, och är världens största sfäriska byggnad. Den ende artist som lyckats fylla globen två gånger inom samma vecka är Robert Broberg. Om man lämnar en vattenkran på där inne så tar det, rent teoretiskt, 42 år för den att fyllas. Det är det en matematiker som räknat ut.

Matematiker luktar i regel illa, och har sällan sex med någon annan än sig själva. Inte ens den sexdebuten är heller särskilt tidig. 

Fast åker man till Borlänge, som enligt "De lyckliga kompisarna" är världens bästa stad, så blir man upplyst om att "Kupolen" är större. Till ytan, ja. Förresten är Borlänge inte alls världens bästa stad, den är bara just lite mindre dålig än Säffle, och något mer dålig än Borås. 

Ikväll på körträningen fick vi förslag om att åka dit och sjunga nästa höst, i en kör på 3000 personer. En dam i kören hade nyss varit där, och tyckte det hade varit en fantastisk upplevelse. I så fall ska vi bo på Zinkensdamms vandrarhem på söder.

Där bodde jag och mina skolkamrater för övrigt på en klassresa i sjätte klass också. Det var en ganska skojig resa, trots att vi inte fick se några heroinkanyler ligga å skräpa på gatorna. Skåningar som vi var, med Stockholmsföraktet djupt förankrat i i våra små själar, var vi nämligen övertygade om att så skulle vara fallet. Fast det kan sägas i förbifarten, att en trasig metadonflaska är mitt tydligaste minne från min första Köpenhamnsresa någonsin.

Jag gjorde min fascistoida skolfröken upprörd genom att i gamla stan köpa en keps med texten; "Kvinnor är som frimärken! Man slickar dom, sätter på dom och skickar iväg dom!". I Rummet på kvällen hade vi grabbar snoppmätartävling. Ett för många vanligt inslag i vardagen under den perioden. Jag diskvalificerades p.g.a. tillfällig impotens. Prestationsångest, i kombination med att mina rumskamrater var utav uteslutande manligt kön, är en trolig orsak.

Vann gjorde Patrik Armbäck; Hälften människa, hälften Gustafskorv.

Nästa år firar även kören 60-års jubileum, varför någon utropade att det ju kunde vara en jubileumsresa. "Nä, där har vi ju pratat om Paris", protesterade någon bland sopranerna. "Paris... nää, där bor det ju för fan fransmän!?" tänkte jag, och började fundera på vart jag har stoppat passet.

Fast i ärlighetens namn ska sägas att det ju skulle vara kul att få åka dit. Om inte annat för att ha lite kött på benen när man svarar; "Ja, och de luktar inget vidare heller" på frågan om fransmännen verkligen är sådär otrevliga som alla säger. En fransk hotellfrukost borde vara ganska njutbar också. De har ju faktiskt tillfört matlagningskonsten en del fina tricks.

Vidare blev jag i lördags lite spontant inbjuden hos grannen två kvarter bort, Macke Lindbom. Det är en kul typ, om än lite väl vänstervriden, och aningen för rödhårig för att kunna betraktas som en riktig människa. Då jag kom dit hade paret Lindbom (han är ännu den ende jämnårige i bekantskapskretsen som gift sig) just inmundigat en måltid i sällskap med Fanjunkaren och dennes flickvän Gullan.

Vad herr Lindbom därefter hade på dagordningen stod snabbt klart. Han ämnade fylla Fanjunkaren. Macke bjöd oss på varsin Gin och tonic, som vi glatt svalde ner. Tacksam, men klar över Lindboms mörka avsikter, tog jag det lugnt. Jag skulle ju jobba på söndagen. Fanjunkaren förstod säkert också vad som stod på värdens agenda, men verkade välja att inte låtsas om det hela.

Han blev under kvällen mycket full. Då ginen tog slut, åkte en flaska 15-årig Glenfiddich fram på bordet. Vi smackade erkännsamt, och berömde spritvalet. Under tiden som Fanjunkarens gestikulerande blev allt yvigare, flinade Macke och knuffade gång på gång demonstrativt våra dricksglas närmre oss, som för att vi inte skulle glömma bort att dricka.

Fanjunkaren blev allt ärligare i sina utläggningar, och vi fick hör många vackra och många hårda sanningar. "Higge, jag skulle säga att du utan tvekan är den intellektuellaste jag känner, men du är så jävla lat... och du din fan (pekandes på Macke) du har ju för faan inga ambitioner". Macke tog det hela med ro, och filmade med ett flin hela situationen med sin mobiltelefon. "Lägg bort den där nu för faan!" protesterade Fanjunkaren någon gång då han uppfattade vad som stod på.

Sedan kom vi underfund med att han under sitt liv blivit ständigt utsatt för sexuella pseudoövergrepp mot sitt kön och ändtarm. Vår hånfullhet visste inga gränser. Speciellt dråpligt var då han skildrade ett utav tillfällena, då en kvinnlig läkare med tyskt påbrå skulle undersöka huruvida han hade blindtarmsinflamation eller inte.

Fanjunkaren: Och så ber kärringjäveln ta av mig kalsongerna, för att hon ska köra upp handen i arslet på mig!
Jag å Macke: AAHAHAHAHAHA!
Fanjunkaren: (Imiterar hur någon drar på sig en trång handske, och sedan tvingar in handen i något ännu trängre, brytandes på tyska) "Zå, nü zka vi ze hier... Ja, Ja... nein..."
Jag: AHAHA, körde hon in hela jävla näven!!??
Fanjunkaren: JA! TRO MIG!
Macke: HAHA, du har ju blivit lurad!
Jag: HAHAHA, JA! Dom brukar ju nöja sig med att trycka en knuten näve mot röven utanpå byxorna, för att kolla reaktionen.
Fanjunkaren: NI TROR MIG INTE!!? HÖR VAD JAG SÄGER, HON KÖRDE IN TRE FINGRAR I RÖVEN PÅ MIG! VARFÖR ÄR DOM ALLTID IFRÅN TYSKLAND!!?
Jag: HAHAHA, det kommer bli ett så jävla bra inlägg i bloggen, det här...
Fanjunkaren: ...näe... det kommer det inte....
Jag: Jo, varför inte?
Fanjunkaren: (liksom allvarsamt leende, med mycket ofokuserad blick) För... för då ska jag fixa dig, din jävel...
Jag: Aj då... Nää?
Macke: Jag läser din blogg.
Jag: Gör du? Fan vad kul!
Macke: Ja, du skriver ju bra. Jag skickade adressen till en polare också...
Jag: Fan vad najs! All heder åt dig.
Macke: Ja... har din tjejpolare där fått se sin killes rövhål än?
Fanjunkaren: Vad är det om? Vilket rövhål?
Jag: Hehe, nej... det är nog tveksamt att hon har...
Macke: Varför ville hon det?
Jag: Hon vill väl väl ha rättvisa liksom...
 
O.s.v.

Kvällen avrundades med att vi tre ostadiga pojkar, fulla utav den djupa insikt som bara 15-årig Glenfiddich kan skänka, stod och lovprisade den manliga vänskapen på Linboms trapp. Varefter jag och Fanjunkaren gav Macke våra hjärtligaste gratulationer, eftersom han förtroligt fnissande berättat för oss att fru Lindbom för bara någon dag sedan, fortfarande ca. ett år in i giftemålet, hade väckt sin make som somnat på soffan efter en arbetsdag, med en avsugning. 
 
Bäst just nu: Tja, det är ljusa tider, känns det som.

Sämst just nu: Snart kommer den jävla snön...

Kanske nästa höst: Hälsa på Jim Morrison på Père-Lachaise?

Grattis till: Greven, som åker till Sidney via Tokyo med sitt jobb imorrn. Grattis, din jävel. För er som är nyfikna på att se Greven på film så rekomenderas "Hundtricket", där han kan ses i röd-vit mössa stå och lasta bagage med Alexander Skarsgård. 

Jag var på "After work" med Olefin och Jonas ikväll. Moderaterna, som Olefin är med i, hade bokat bord. Jag och Jonas var medbjudna. Vi anlände sent eftersom vi åkt kollektivt, och då vi klev in tilltalade Olefin värdinnan. "Moderaterna har bokat bord, vart har ni det?" frågade hon myndigt, och jag blev lite röd om öronen. "Moderaterna" kunde hon väl sagt lite tystare?

Nåväl. Efter att ha lirkat oss runt buffén, och klämt oss emellan alla rödnästa, korpulenta medelålderskärringar som lyckats placera sina arslen där de utgjorde störst hinder, satt vi så runt bordet. Förutom två attraktiva och trevliga kvinnor runt 40, så utgjordes moderatskaran mestadels utav stereotyper. D.v.s. socialt hämmade och spädlemmade 30-åriga killar med snelugg, nervöst flackande blickar, exklusiva skjortor med i några fall stickade tröjor över, och som satt och hade roligt åt arbetare och människor med lyten.

Löst utdrag ur konversationen; "...öhöh, klistermärke med texten 'Den här bilen har du inte råd med, arbetarjävel' i bakrutan, undrar om det skulle sälja, hahahaha"

Jag var med för maten, och för att socialisera med Olefin och Jonas, så jag deltog inte i diskussionen. Jag satt istället och spanade smackande på alla uppsnofsade kvinnor runtom i lokalen. Tänk om de hux flux slet av sig kläderna och började köra "girl-on-girl" med varann på borden? Skulle jag kunna utnyttja mina kontakter bland krogpersonalen, och få tag i lite varm honung att hälla över dom i så fall? Otroligt scenario, men ändå. 

Jag lyssnade då och då med ett halvt öra på konversationen, och fantiserade om att slå av en flaska mot bordet, vifta hotfullt med den åt dom, och skrika: "NU SER NI TILL ATT SÄNKA SNUSSKATTEN, ERA BENSKÖRA JÄVLAR, OCH LÄGG FÖR FAN OM FÖRSVARSBUDGETEN, FATTAR NI INTE ATT RYSSJÄVELN RUSTAR????"

Men det kändes så finskt, och så skulle jag såklart minst blivit utslängd och Olefin skulle dramatiskt klargöra att; "Higge, du får då verkligen inte följa med på fler after work med oss".

Men tillställningen var i grund och botten trevlig. Olefin var nöjd och glad och jag och Jonas diskuterade reningsverk och mikrobiologiska processer. Det satt dock två trubadursvin i diskjockey-båset och skrålade sönder folks konversationer, men de hade vett att ta paus och vara tysta någon gång då och då också.

Efter tillställningen upplyste jag Gäby i ett SMS om att vi ätit med stereotypiskt hämmade spädlemmade, som gjort sig roliga över arbetare och lytestyngda. 
 
Som den SMS-mästarinna hon är, hade hon en skojig reflektion på lut; "Och då var de ändå ute bland folk, tänk när de sitter i en homogen grupp på ett konferensrum. Jag ser lös-judenäsor, uppeldade sedlar och 'stena kommunisten'-lekar"

HAHAHA! Jag också, Gäby! Jag också...

Bäst just nu: "travian.se", onlinespelet där man sköter om sin lilla by utav romare, germaner eller galler, bildar allianser och smider ränker. Jag och Fanjunkaren har något stort framför oss, då vi har en stor äcklig Allians med norska snorgärsar att lägga under våra stövelklackar. Min lilla by heter "Sodom", och jag kallar mig "Pilatus". I beskrivningen som andra spelare kan läsa om mig och mitt lilla imperium, står endast en fras. "Resistance is futile" ("Star trek"-skämt)

Kanske just nu: I och med inlägget, så fruktar Gäby för sin hälsa, och jag undrar om jag kanske offrat Olefins goda humör på den skrivna komikens altare? Men hon vet nog ändå att vi älskar henne, trots att hon prettoprennar på DN och säkert uppskattar lukten av sina egna fisar mer än doften av liljekonvalj och hyacinter.

Sämst just nu: Månadens räkningshög. Hur många träd har inte sågats ner för denna hög?

Jag har en massa skräp i lägenheten som jag inte riktigt vet vart jag ska göra av. Men idag, i ett ögonblick insikt, så kom jag på vad jag ska göra med ett bokhyllsbakstycke utav masonit, som står och skräpar i hallen. Jag är väldigt svag för popkonst av olika slag. Roy Lichtensteins verk är favoriter.
Här är hans kanske kändaste tavla, "M-maybe" från 1965  Ni känner säkert igen den. Lichtensteins prylar blir riktigt snygga tatueringar. Jag har ett längre tag gått och haft en sådan i tankarna, och har sedan länge en modifierad Lichtenstein-grej klar att tas till studion för att sättas på hud.
Det är hans "In the Car" från 1963  men på mitt exemplar har jag bytt ut mannens huvud mot mitt eget, i seriefigursform. Det sitter alltså en skallig snubbe med skägg i bilen istället. Ego? Njo, men fantastiskt coolt. Ett exempel på hur hans grejer gör sig som tatueringar kan man se på den bakre tjejens underarm här . Mycket snyggt. Tatueringspengar har dock en mycket irriterande vana att gå till tandläkarjäveln istället. Nåväl, en annan sak som är helt given för mig som tatuering, är ur en scen i Walt Disneys "Steamboat Willie" från 1928. Det är den här när "Steamboat Willie" (senare "Musse Pigg") står och styr sin båt och visslar glatt och lagom korkad.  Så som den är, något beskuren (utan den där svarta kanten förstås), placerad på högra underarmen. Fantastisk!

Nåväl, åter till masonitstycket i hallen. Jag stod i lägenheten och begrundade en stor tom vägg, och funderade på vad man skulle kunna hänga på den. Ett stort stycke "popkonst" hade ju varit skitnajs, men vad? Då drog jag mig till minnes den bästa serietidning som någonsin getts ut av skandinaver, nämligen "Pyton". Det var en ekivok och vulgär tidning, som började ges ut 1990, då jag var 11. Den var ungefär som "Seriemagasinet", fast fylld med snusk, parodier och lysande karaktärer som t.ex. "Ledarhunden Adolf"
"Benny Klimp"  (en slags lättölsälskande parodi på Kalle Anka, som hade sjömanskavaj och ständigt visade röven. Ibland dök "Alexander Lukas" upp och mördade Benny på något sätt, ibland mitt under pågående samlag med "Kajsa").
"Rhesus Minus"  var en annan vidrig karaktär.

Höjdpunkterna var dock sporadiska strippar av en mycket ung och genialisk Martin Kellerman, alias seriehunden "Rocky"                                  
Kellermans tidiga saker kunde se ut så här  och förekom även i Aktuell Rapport, där de faktiskt var mer underhållande än själva det pornografiska materialet. 

Vad jag dock kom på skulle göra sig fantastiskt bra som "popkonst" i form utav en ca 120 X 200 cm stor tavla, är den seriestripp som avslutade varje nummer utav "Pyton". Den hette "Nakna brudar berättar gamla vitsar", och var helt enkelt tre nakna brudar i Modesty Blaise-stil som drog gamla sköna vitsar.
Det såg ut såhär  och jag beklagar att jag bara hittade en bildruta, så vi inte får hela vitsen. Om man kapar den i höjd med textraden "Men utan att han visste om det", och gör en jättekopia (eventuellt färglagd?) så blir den ett storartat stycke konst.   

Eller hur?

Bäst just nu: Snus, General Lös

Sämst just nu: Akrylfärger är väl jävligt dyrt?

Fanjunkaren hörde av sig för någon timme sedan. Han lät mycket upprörd. Ni vet lite sådär som när en pensionerad gammal tjänsteman med för mycket fritid, ser någon låta sin hund skita på trottoaren. "Det är ju rent förjävligt", liksom.

F: Jaha, du kan ju glömma att du får någon inbjudan till Facebook!
Jag: Men vaddå då?
F: Ja, inte efter den där jävla smädelsen!
Jag: Det var väl ingen smädelse!
F: Nähä, vad fan kallar du det då?
Jag: Ähum... satir?
F: Jaha, nä. Ja, du får iallafall ingen inbjudan från mig.
Jag: Men det var ju synd...
F: Jaha, vad hittar du annars på då, när du inte skriver falsarier om folk?

O.s.v.

Så nu dröjer det nog innan det blir nån jävla Facebook. Hähä....

Förresten så gjorde jag en Quiz på passagen innan idag. Den tycker jag ni kan testa. Den är baserad på en gammal Lunarstormquiz jag skapade för några år sedan. Här är den, och den är lite tramsig.  

Dstrajk, man tackar och bockar. Nej, jag gör väl egentligen lite av varje, serru. Pers. assistent, taxichaffis och i någon mån lärarstuderande på LTU.

Moar, jaja, jag kan ju inte hålla reda på allt dravel jag skriver. Men jag kan däremot inte placera Thor-Leifs på den listan. Då fruktar jag att man skulle överge min blogg.

Bäst just nu: Hmmm....

Sämst just nu: Inga idéer på nåt att ladda ner...

Det blev en lång natt, så nu har jag lyckats sova bort hela dagen. Strax innan jag åkte iväg för att jobba nattens pass, ringde Fanjunkaren och lät kissnödig. Upptakten till gårdagens samtal, skedde på följande sätt under ett besök hos han och hans flickvän för några dagar sedan.

Fanjunkaren: Joo, har du tänkt skaffa det här Facebook?
Jag: NEJ! Det har blivit en sån jävla hype!
Fanjunkaren: Jaa...
Jag: Hur så?
Fanjunkaren: Jo, jag har fått en inbjudan och tänkte gå med...
Jag: Jaha ja. Nä det tänker jag inte.
Fanjunkaren: Nänä... jag tänkte bara.
Jag: Mmm...

Gårdagens samtal.

Fanjunkaren: Hej!
Jag: Hej...
Fanjunkaren: Jaha, vad gör du?
Jag: Nja, tänkte börja hoppa på moppen och fara till kneget.
Fanjunkaren: Jaha? Ska du jobba natt?
Jag: Jo... ute i Gammelstan, på ett ställe.
Fanjunkaren: Åfan...
Jag: Jaha, vad hade du på hjärtat då?
Fanjunkaren: Nja... jag tänkte bara fråga; du hade inte tänkt skaffa Facebook?
Jag: JAJA! Skicka en inbjudan då för fan!
Fanjunkaren: Jaha, har du ändrat dig å vill gå med nu?
Jag: NÄ, men du tjatar ju!!!
Fanjunkaren: Jaha!? Så jag ska skicka en inbjudan?
Jag: Jamen gör det, vad det nu ska tjäna till.
Fanjunkaren: Jamen det handlar ju om att bygga nätverk, att samla sina vänner.
Jag: Du har ju inga vänner.
Fanjunkaren: ...nää... men jag tänkte skaffa några... jag har tre här nu.
Jag: Fantastiskt!
Fanjunkaren: Ja... det handlar ju liksom om att bygga nätverk, min vänner ser vilka dina vänner är, och kanske lär de känna varandra och knyta kontakter.
Jag: Så alla ska bli vänner med varandra? Ska det bli något jävla hippiekåmjunity? Är det så? We shall overcome?
Fanjunkaren: Ehe, jaa...
Jag: Är det så världsfred ska byggas, är det det vi ska göra?
Fanjunkaren: Hehe, det handlar ju liksom om att bygga nätverk...
Jag: Fyyy faaaan... jaha... Förresten, fan vad ball, då kan jag ju länka till din sida när jag skriver om dig i bloggen!
Fanjunkaren: NÄÄ!? Det kan du ju för fan inte göra.
Jag: Inte?
Fanjunkaren: Nej, där står ju för fan alla mina personuppgifter!
Jag: Jamen, de ligger ju ute på nätet då!?
Fanjunkaren: Jamen ingen på bloggen vet ju att det är jag, där har jag ju ett alias.
Jag: Jaha... Tycker du det skulle vara dumt att röja dig?
Fanjunkaren: Jaa, det kan du ju inte göra när du har gjort ett alias på mig.
Jag: Jag kanske aldrig skulle mörkat din identitet ifrån början...
Fanjunkaren: Hehe, nåja...
Jag; Jaha... näe...
Fanjunkaren: Har du bråttom?
Jag: Mm, jo, jag måste börja fara, jag.
Fanjunkaren: Jaha, men vi hörs, hörru.
Jag: Japp, höres! 

Så nu måste jag ju då alltså skaffa Facebook, verkar det som...

Da Spajjs: Jag kan inte utlova något annat än en upplevelse av förnedring, och för all del, en trivsam upplevelse av min karisma. Men visst skulle vi säkert kunna göra det. Jag vet ju dock ej vem du är, tyvärr.

Pentex, så måste vara fallet!

Dreambabe.se.nu, Tackar, men det var en märklig sida du hade länkat till, bara en enda brud? Linda Persson, 30? Är det du det? Jag gillar höfthållarna och stay-upsen! Vi måste alla enas i kampen mot strumpbyxorna!

Keyser: Vad för någon slags människa gillar inte "Hotel California"? Märkligt...

Moar: Thor-Leifs? ska den in på nån lista menar du? har dom gjort en film?

Damien: A.I. suger verkligen fett... Men jag tror ändå jag vill sätta "Citizen Kane" på femteplatsen, bara för att reta alla pretton.

Bäst just nu: Recreation time.

Sämst just nu: Den nya feministdebatten, jag orkar inte längre...

Läs titeln på inlägget. Sug på orden. Vad betyder de? Vad är ett normalt sexuellt beteende? Om man ska tro sexspalterna, så är "ett normalt sexuellt beteende" i princip allting utom pedofili, nekrofili och i viss mån (varning, följande länk är inte normal, och kan uppfattas som rasistisk) tidelag.

Detta gör mig förbryllad och fundersam. Låt mig förklara med att köra en metafor.

Tänk er att vanligt sex, låt oss säga missionären med någon av motsatt kön, med svett, stön och pust, gummifummel och nervositet för att det egna könet ska lukta avskräckande (ni vet, helt vanligt svenssonsex), har sin motsvarighet i matvärlden. Säg att det då är en tallrik köttbullar av blandfärs, med Bobs lingonsylt, ett par lagom kokta King Edward-potatisar, några skivor gurka och en vanlig brun gräddsås, baserad på en buljongsky ifrån stekpannan. 

Tillsammans med hur någon går tillväga då denne äter maträtten, d.v.s. på så vis att några utav tallrikens ingredienser civiliserat placerade på gaffelns baksida, förs till munnen där de tuggas med denna stängd och sköljs ner med någon klunk mellanmjölk, har vi alltså motsvarigheten till vanligt, normalt, och en smula tråkigt, sex.

Ni kan sitta tvärsemot en person som äter köttbullarna på detta vis och aldrig ägna saken en tanke. Ni reflekterar inte över hur personen beter sig, eftersom det hela är helt normalt.

Tänk er att personen, låt oss för enkelhetens skull kalla denna människa René (det är ju könsneutralt och bra), helt plötsligt börjar skära köttbullarna i små sladdriga färsstavar, och föra in dessa i ena näsborren för att få ner dem i halsen, som Carl-Einar Häckner gör när han stoppar in en kondom i näsat och tar upp den i munnen. Sedan häller René lingonsylten i mjölkglaset, rör om, och gurglar det som om det vore munvatten. Gurkskivorna kastar René fast på fönstret, såsen snortas med ett sugrör. Potatisen lägger René på stolen, då denne reser sig och går.

Vad skulle ni tycka om det? Jo, ni skulle tycka att René var helt sjuk i huvudet, eller hur? Ni skulle aldrig gå med på att uppförandet var normalt?

Varför betecknas det då som normalt, att gynekologer ibland får plocka ut leksaksbilar, kryddburkslock och bitar utav frallor ur kvinnor? Och varför betecknas det som normalt att en kvinna plötsligt sticker in ett finger i rumpan på killen under sexet? Varför betecknas det som normalt att runka i partnerns sko, eller med ett par nylonstrumpor på sig? Varför skulle det vara normalt att tycka om att smiska sig lätt på pungen? På vilket sätt är det normalt att låta Fido slicka matte?

För alla de här exemplen har under olika formuleringar på något sätt betecknats som normala i olika sexspalter. Om beteendet är riktigt uppseendeväckande, och insändaren avslutas med "är jag normal?", så kan sexologen t.ex. uttrycka sig i stil med: "Vad som är normalt kan vara en knepig fråga, det här är ju kanske normalt för dig", eller liknande.

Jag kan ta ett exempel ur ett tidigare inlägg här, där jag tog riktiga sexspaltinsändare, och satt egna svar på dem.

"Hej Higge! Det är så att jag är en kille på 17 år som älskar att plåga mig själv. Ibland kan det hända att jag står och slår på pungen i ett par minuter så får jag utlösning. Nu undrar jag om detta är normalt?"

Så här svarade jag då: "Nja, vad är normalt egentligen? Det du skriver producerar ju helt klart löjeväckande bilder i mitt huvud, men å andra sidan så är ju pungen så ful, och producerar så mycket ondska (vi ska komma ihåg att både Josef Stalin och Idol-Kishti härstammar från pungar) så den borde ha stryk."
 
Skämt åsido. Inte fan är det väl normalt? Eller? Men å andra sidan kanske vi borde fråga oss om det kanske är okej att vara onormal, att det liksom är normalt? Ibland i fält så tryckte jag ner några av mina lumparpolare i sina sovsäckar, och bet dom i ryggen tills de tjöt skräckslaget. Detta skedde aldrig oprovocerat, utan alltid i slutet av något skojbråk eller "slagsmål". Frustrationen över att befälen var tröga, tältet var blött, att "toaletten" inte gick att låsa och att det inte fanns några kvinnor någonstans, gav mig en ohygglig lust att bita någon. Jag skuttade morrande runt i tältet i mitt gröna underställ som någon grotesk "Spindelman", och anföll bitande mina kamrater. Lite på skoj, men ändå full av bitbegär.

Men jag var inte den enda som spårade ur i lumpen ibland. Kalle kastade en läskback full med tomglas tvärs över rummet, och "Kungen" kastade mig genom soffbordet.

Normalt? Nej, eller hur? Till mitt försvar kan jag dock säga att jag räddade "Frankencek" med heimlichmanövern en gång på en flygbas i Småland, så jag ville dom ju egentligen inget illa.

Men säger sexologerna till de här sexspaltpervona att de är normala, för att vara snälla? Eller för att inte utlösa någon depression? Den allmänna uppfattningen verkar i princip vara att allt som inte skadar någon annan, är normalt. 

Eller har det med att det är så privat att göra? Vi låter ju ofta folk se oss äta köttbullar, men aldrig ha sex (om det inte är just det man tänder på). Men om vi är helt ensamma, kanske äter vi då köttbullarna annorlunda? Kanske vi snappar åt oss en extra med fingrarna, och smaskar med munnen? Kanske sköljer vi ner den med mjölk direkt från paketet?

Känner ni er träffade? Det skulle jag göra.

Bäst just nu: Ny, oläst Rockybok i ryggsäcken, inför nattens arbete.

Sämst just nu: Den utbredda defaitismen.

Den här listan är ytterst bristfällig, eftersom jag aldrig sett en Bergmanfilm. Inte heller har jag sett nån hel Fassbinderfilm. "Berlin Alexanderplatz", pffft, kom igen. Man måste ju vara från Norge för att inte fatta att det rör sig om en vämjeligt obehaglig produktion. Inte heller har jag sett den där filmen av Lars von Trier med Nicole Kidman och Stellan Skarsgård, som är inspelad helt utan rekvisita. Tvivlar någon mentalt frisk person på att det måste vara en av världens mest heffaballesugande dyngfilmer som någonsin gjorts?

Inte heller har jag sett den där filmen han har gjort, som Björk spelar huvudrollen i. En fullständigt motbjudande människa, som bara gör skitmusik. Filmen måste vara totalt vidrig, vi snackar vidrig som en miljöpartistbajskorv som fått marinera i Jehovas Vittne-urin.

Lars von Trier är bra endast om Ernst-Hugo är med, eller om det är något "Gruppeknald" med i leken. Utan dessa är han bara en förvirrad dansk knäppgök.

Nå, här är alltså de fem sämsta filmer jag har sett.

1. "Farväl Falkenberg". Denna monumentalt ärketrista skitfilm om ett gäng depraverade och kriminella skitstövlar till slackers på västkusten förbluffade mig. Jag trodde nämligen aldrig jag skulle få se en sämre film än "Things you can tell just by looking at her", och så kommer den här och örfilar mig med sin dålighet, mångdubbelt sämre än nr. 2 på listan. Den är så kass så man skäms. Jag vet inte ens hur dialogen gick, för det var bara ett jävla mummel. En höjdpunkt var när en kille sköt sig, eftersom jag önskar livet ur alla som gör så dålig film. För Olefin, som valt filmen i butiken, var höjdpunkterna några nakenbad där penisar exponerades. Inte en enda brud var dessutom med i filmen. De kan lika gärna döpa om skiten till "Brokeback Falkenberg". 26 minuter in i filmen bad Olefin, filmväljerskan själv, att få slippa se den. De 26 minuterna hade känts som 3 timmar, men jag var stark. "NEJ Olefin! Du ska se den här filmjäveln nu, du måste lära dig!" sa jag, och tvingade henne sen att se hela skiten. Typ som när vissa gnuggar valpens nos i bajset om det hänt en olycka inomhus.

2. "Things you can tell just by looking at her". Listans två sämsta filmer har en sak gemensamt. Jag har varit tvungen att se dem efter att ha låtit kvinnor välja film i videobutiken. Den här stjärnspäckade filmen är så vansinnigt vedervärdig, så om jag åt rå, solvarm kyckling och sedan penselmålade diarrén därav på en vägg för att se den torka, så skulle det på det hela taget vara en positivare upplevelse. Ja, en amatörinspelad hemmaporris med Maria Wetterstrand hade fan varit bättre. Calista Flockhart är förresten med och förstärker vidrighetsintrycket. En fruktansvärd kvinna, som är huvudperson i den enda serie som är lika dålig som "Sex and the City", nämligen "Ally McBeal".

3. "Dr. T and the Women". Det här är Richard Gere's sämsta film. Det vill inte säga lite, för han har gjord så mycket dynga. Den här filmen överträffar dock det mesta. Varför envisas killen med att bara göra skit? Varför är han aldrig med i nån schysst pang-pang, eller nåt? "Pretty Woman", vad fan liknar det? "American Gigolo"? Usch! Nå, han har dock gjort "En officer och en gentleman" och "Primal Fear" också, vilka båda får klassas som bra rullar.

4. "Storm" Sjuk, äcklig prettoskit från Sverige, om en värdelös människa till journalist, som ska göra upp med sitt förflutna i vilket han våldtagit en flicka med en haschpipa. Fy fan så dålig den är. Den vann publikpriset på Stockholms filmfestival 2005, vilket säger en del om vilka som hänger på dylika evenemang. Ni vet de där förvirrade flickorna och flickpojkarna i udda second-handkappor med matchande Palestinasjal, märkligt smink och suspekt hårfärg under en puffig virkad mössa. De som inte vill vara som alla andra, och därför klär ut sig "rebelliskt" med resultatet att de ser ut som just alla andra kommunistungar, sen tycker de som alla de andra kommunistungarna, annars tittar de andra kommunistungarna snett på dem. De är de värsta av alla prettomänniskor, Kulturprettona! Det enda de älskar mer än att få mästra pöbeln med alla underbara polska filmer de sett, om bröstlösa flator som äter pudding, är lukten av sin egen avföring. Jag lurades att se "Storm" på Luciabion med Fanjunkaren och flickvän. Han var så sur och bitter under filmen, att jag trodde han skulle resa sig och gå. 

Fanjunkaren sätter folk i två grupper. Folk han gillar, eller som han inte har någon uppfattning om, och så folk han tycker illa om. De går alla under beteckningen "den där jäveln". Som ikväll, när den där självkänslecoachen Mia Törnblom  dök upp i rutan. Han reagerade blixtsnabbt; "Och så den där jäveln, vet hon allt bara för att hon har gått på tjack?". Man kan med säkerhet säga att huvudrollsinnehavaren i "Storm" numera också är "den där jäveln".

Femman får vänta, nu måste jag fort sova!

Kristians dotter. "Ekvivalist" är mitt ord, jag är säker på att det är jag som har uppfunnit det. Har det nu alltså stulits av opinionstvångsreformerade feminister? Jag blir fullständigt RASANDE! Men jag blir glad igen av att du tycker det är kul.

Gonatt!

Djävulen och faanstyg! Jag köpte så najs käk efter krogen igår och nu står det här, ej uppätet och alldeles bortglömt! Hur får man de där stripsen att smaka bra igen?

Glömdes gjorde även planen att dricka "Resorb" innan jag la mig igår. Nu ligger jag här med huvudvärk och suger på ett paket lättmjölk. Dessutom skulle jag skriva ett s.k. "fylleinlägg" igår. Det sket sig, jag glömde. Glömde gjorde jag förresten uppenbarligen även med några strömmingar i kylen, varför nu mjölken smakar en aning sämre än vad den borde få göra.

Jag och Greven var på krogen igår, och innan dess satt vi här hos mig och lyssnade på bra musik. Han uppmanade mig då att lista de tio bästa låtarna genom tiderna här, och jag sa att "det var ingen dum idé".
Det VAR ingen dum idé, så jag tror jag ska göra det!

Att göra listor över de tio bästa, snyggaste eller fulaste, är överhuvudtaget en alldeles utmärkt bakfylleterapi, så jag tror jag ska göra en flock listor.

Alltså; de tio bästa låtarna genom tiderna. "Herregud, han är ju för fan helt efterbliven" kanske ni kommer att tänka, "Han kan inte mena allvar, eller!?" kanske ni kommer att säga. Nåväl, som vanligt är det ju så att alla har rätt till en åsikt, men delar man inte min, så har man alltså fel.

1. "Highway star", Deep Purple (klippet visar en smått keff version, de har väl inte knarkat ordentligt eller nåt)
2. "Smells like teen spirit", Nirvana (det är så bra så ni fattar det inte... DÅRAR!)
3. "Hotel California", Eagles
4. "Jolene", Dolly Parton (Om det var fest i mina byxor vore Dolly inbjuden... DOLLY! Come to butthead...)
5. "Angie", Rolling Stones
6. "Not forever", Popsicle (jo, det är sant) (JO! Håll flabben!)
7. "Were only in it for the drugs", Ebba Grön (Nja, den är faktiskt bättre än "Not forever" men jag ids inte ändra igen. Jag ändrar hela tiden nu när det här skrivs, så ni vet det)
8. "Dancing in the Dark", Bruce Springsteen (OBS! Titta på videon, känner ni igen tjejen i publiken som Bruce tar upp på scenen? Det var så hon upptäcktes)
9. "Straight outta Compton", N.W.A (har listan spårat ut? jag vet faktiskt inte, men Kalashnikov-samplingen i låten är så perverst bra så jag vill ha sex med den... "AK 47 AS A TOOL *RA-TA-TA-TA-TA*")
10. Här kan jag inte spika något. Det finns så extremt mycket bra låtar som skulle behöva vara med på listan så jag kan helt enkelt inte stänga dom ute. Jag menar, hur fan väljer man mellan exempelvis "Rocket man", "Kryptonite" och "Here comes the sun"? OMÖJLIGT! Notera förövrigt att "Stairway to heaven" inte finns med. Är det rätt? Ska det vara så? Jag vet inte...  

Coming up soon: Världens 10 snyggaste bilar.

Bäst just nu: Grillad kyckling i kylen

Bäst just nu2: Att jag var tvungen att städa när Greven skulle komma igår.

Bäst just nu3: "Här fildelas fan inte, vi gör back-uper åt varandra".

Sämst just nu: Att dånkenstripsen kommer att bli sladdriga i mikron.

Sämst just nu2:  Om dessa funnits på riktigt, hade jag uppfunnit en sport. "Teletubbiesihjälsparkning", hade den hetat.

Nå, i det föregående inlägget fick vi lite prov på min låga moral i vissa frågor. Det var ju även lite kul att häckla min gamle kompis med bild och så. Men det bjuder han på, han står ändå i total avsaknad av självdistans. Jag hade förresten tänkt skriva "att jag inte är barnet på bilden" under temat "Bäst just nu", men kunde inte vara så elak, utan skrev alltså "min moped" istället.

Vi hade mycket roligt ihop på högstadiet faktiskt, och det ska han ha en eloge för, för det var inte mycket som var skoj på den tiden. Vi köpte porrisar och sprängde sprayburkar, övernattade i husvagn, plundrade hans pärons snacksförråd och drev med en skum typ i hans gata som samlade på lösvaginor.

Jag flyttade till hans by då jag var 12, men lärde då först bara känna hans kompisar. Jag började nämligen hänga på ett ställe som kallades "Radioklubben", och som drevs i kyrkans regi. Det gick ut på att vi ungdomar skulle sitta och ha skoj med gammal elektronik och lödpennor, istället för att eventuellt ränna runt och vandalisera allmän egendom (något jag förvisso aldrig ägnat mig åt ändå).

Ledaren var en mycket snäll kyrkvaktmästare, som nog inte hade ett religiöst ben i kroppen och som var väldigt svag för spånken. På en hylla stod en gammal burk "Bobs Apelsinmarmelad", och i den fick alla böta en krona för varje svordom de hävde ur sig. De där höll vi rätt hårt på, för pengarna gick till ett "Julbord" med kebab.

Nå, mestadels fikade vi, tjyvrökte, kollade "Hunter" på en gammal 26-tummare och plågade ihjäl elmotorer. Ibland lekte vi även dunkgömme på kyrkogården, i skydd av mörkret. Jag gjorde flera intressanta bekantskaper under den här tiden, som t.ex. "Hårdebula", "Nasse", "Patt-Lisa" (den enda tjejen som var där, hon var snäll och hade överseende med gossarna), "Peter-Pung", "Vindsrunkaren", "Fede Micke" och "Jimmy-Tuda".

Vi hade dessutom även en fiende, en Nemesis. Det var den elaka städerska som hade till uppgift att sanera den värsta förödelsen i vår lilla klubblokal. Hon hade en jäkla ovana att jämt slänga saker vi höll på att jobba med, och städa undan projekt. Dessutom var hon otrevlig mot vaktmästaren som höll i det också, och det tolererade vi inte. "Fede Micke" band en hängsnara och hängde upp den i ett dörrhål i lokalen, och jag skrev en lapp åt henne, som vi satte fast på snaran. "Här har städerskan att bota halsont och dylikt med" eller nåt sånt skrev jag. 

Kärringen hittade snaran, läste lappen, och sen var det färdigt. Hon ringde kyrkoherden och lipade om att vi hängt upp en snara åt henne, och att hon inte vågade gå där inne, då hon var rädd att hon skulle snubbla och trilla in med huvet i den. HA! Så prästen fick komma och ta ner skiten, sen la dom ner Radioklubben.

"Jag kom, jag såg, jag gjorde så det sket sig". Veni, vidi, crappus. 

Pentex, menar du förresten att sjukgymnasterna i Förslöv har uniform? Du blandar inte ihop dom med sjuksköterskor? Men, jo, visst kan jag hålla med om att det är något speciellt med tjejer i uniform .

Bäst just nu: Jag trodde aldrig jag skulle kunna dricka Gin igen, men det gick över, och ikväll kör vi igen!

Sämst just nu: Så mycket göra, så lite tid. Eller... jag är lat och långsam, det är väl egentligen problemet.

I fredags spelade vi alltså TP.

Svempa körde på taktik direkt genom att bjuda det kvinnliga laget på vin. "Javisst, tack för den" tänkte vi och blev lyckliga vid tanken på hur alkohol vid tidigare tillfällen har visat sig vara kraftigt  intelligenshöjande. Nästintill doping, faktiskt. Tro det eller ej gott folk; detta visade sig vara fel. Alkoholen visade sitt fula anlete direkt när vi skulle svara på frågan om vem som blev vald till rysslands president 1991, och den enda ryska presidenten som vi kom på var Putin. "Åh, herregud", tänkte vi. "Är det såhär vi fungerar när vi är ute bland folk också? Alla intelligenta kommentarer, alla insikter som nåtts, är det bara illusioner?" Drömmar krossades den där ödesdigra fredagen.

För att återgå till spelandet; det blev ganska snabbt en smutsig historia. Higge, inte känd för att vara den mest ödmjuka vinnaren, började ganska snabbt tråka mig och Olefin, inte kända för att vara de bästa förlorarna (jag har genomgått många Finns-i-sjön-relaterade barndomstrauman). Inte helt otippat fick han storhetsvansinne efter tårtbit nummer ett och utnämnde sig själv till härskare över nördar (GRATULERAR!) och oss andra för Pöbeln, De Okunniga, eller bara Förlorarna. Spänningen steg i rummet.

En ganska typisk spelomgång gick till såhär:

Jonas och Svempa: "Vad hette författaren till boken Pretentiöstitel som skrevs Förhundramiljonerårsedan och som som bodde i Vilkensmäländskjävlahålasomhelst?"

Gäby: "VAD FAN ÄR DET FÖR FRÅGA??"

Olefin: "Jomen vänta..  Är det inte han...den där...?"

Gäby: "VEM BRYR SIG?? HAR DOM INGET BÄTTRE ATT FRÅGA OM??"

Olefin: "Jo men jag tror jag vet... Det är ju... Han som..."

Higge: "Sluta låtsas Olefin, DU KAN INTE. "Åh, det är jag som är Olefin, jag LÅTSAS att jag kan!""

Olefin: "Det gör jag INTE, håll tyst!"

Jonas och Svempa: "Vi vill ha ett svar NU!"

Olefin: "Han hette... Värdelössvenskförfattaresefternamn."

Svempa och Jonas: "Rätt!"

Higge: "FÖR OCH EFTERNAMN!"

Gäby och Olefin: "VAD FAAAN??"

Higge: "Heter man bara ett ord? Gör man det? Ja, pöbeln kanske tror att man gör det, jaa det gör dom! Nä, folk som bara kan Putin av ryska presidenter, dom har det inte så lätt i livet. Kanske hemskolning hade varit något för er?"

Eller såhär:

Jonas och Svempa: "Vad heter huvudstaden i Litetskitlandiafrika?"

Gäby: "Men alltså...? Är det här en komplott?? HAR NI SUTTIT OCH TJUV-KOLLAT UT VÅRA FRÅGOR??"

Olefin: "Hmm... Kanske det är..."

Higge: "Alltså..." (skruvandes i skägget, med ett så pillemariskt uttryck i ögonen att man fick lust att bryta av spelplanen och trycka in varsin halva i dem) "Får jag svara om dom inte vet?"

Jonas och Svempa: "Ja!"

Gäby: "NÄ DET FÅR DU INTE, HÖR DU DET?? DET ÄR VÅRA FRÅGOR!!"

Olefin: "Det skulle kunna vara... Äh, skit samma, jag vet inte."

Higge: "Det är..."

Gäby: "DEN SOM KAN DET HÄR HAR INGET JÄVLA LIV!! MAN FÅR INGA TJEJER AV ATT SITTA OCH PRÄNTA IN VÄRLDSKARTOR, OKEJ??"

Higge: "...Ougadagou. Somliga här inne ÄR tydligen normalbegåvade, vad tror du om det Gäby?"

Jonas och Svempa: "Rätt!"

Gäby: "Jag säger bara: I rest my case: Inget liv. "

Trots Olefins briljanta allmänbildning, och mina - vad jag tyckte -  kvicka repliker, trissades stämningen upp ytterligare, och sista timmen av spelomgången talade jag endast i versaler.

Det hela slutar med att frustrationen tar överhanden och jag skriker "NÄ NU JÄVLAR SKITER JAG I DET HÄR JÄVLA (könsord) SKITSPELET OCH GÅR OCH LÄGGER MIG I SÄNGEN!!!", varpå Olefins kommentar blir: "Nej, Gäby. Man FÅR inte ge upp".

"JAG GER INTE UPP, JAG SLUTAR!!!"

Då påpekar Higge påpassligt att jag inte kan ge upp förrän han vunnit över oss även på sitt andra varv. Ja, min mamma och Higges mamma och Gud och svenska rättsväsendet: jag kan möjligen ha hotat att slå in pannbenet på honom.

Och ja, djävulsbarnet lyckades pricka in PSV Eindhoven. För att kunna anamma rätten att uttala sig om teknik i fotbollssammanhang krävs det dock minst en talang på själva fotbollsplanen, där varken verbalt eller fysiskt övervåld räknas som förmåga. (SYND, Higge. Bildbevis från Incidenten på midsommar coming soon!).

Nog om detta.

För att återknyta till alkoholens begränsning av mentala förmågor; en lustig incident inträffade i lördags, på det lokala utestället Klamydiagrottan (ett allmänt vedertaget namn som gör tanken på att röra i inredning, personal eller besökare ytterst motbjudande). I garderobskön blir min pojkvän plötsligt omfamnad av en liten blond sparrisliknande knärt.

Sparrisen: "Micke... Micke..." Med en röst som troligen skulle låta sensuell och förförisk men snarare lät som om den hade blivit misshandlad av whiskey och cigaretter.

I detta ögonblicket greps jag av den här känslan som troligtvis drabbar latinamerikanska kvinnor när de sedan uttrycker saker som "oh no, you DIDN'T just touch my man bi-atch!" och knäpper lite spexigt med fingrarna framför ansiktet på den aktuelle bi-atch:en.

Något mentalt begränsad, uttrycker jag istället följande:

Gäby: "Jaha.. Jag HOPPAS att ni känner varandra! "

Varför sa jag det? Skulle det kännas bättre om de hade känt varandra? Bevisligen kände de inte varandra eftersom hon inte visste hans namn?  Jag hann dock fundera på om Svempa levde dubbelliv, men avfärdade tanken ganska kvickt eftersom jag är extremt krävande och tar upp all hans vakna tid.

Lite snabbt insåg jag att jag sket i om de kände varandra eller inte, och utbrast:

"om du inte släpper min pojkvän inom trettio sekunder så kommer jag att GOLVA DIG, kärring!" (Trettio sekunder? På den tiden hade de i princip kunnat genomföra ett samlag (no offense Svempa)? Och där skulle jag stå och glo som ett fån, eller vad?)

Jag ger henne fyra tiondelars sekund och sen ger jag henne en rak höger i bröstkorgen. Hon går i princip av. Hade jag varit hund hade jag även möjligen kissat på honom för att markera mitt revir.

Bäst just nu enligt Gäby 1: Sparrissoppa.

Bäst just nu enligt Gäby 2: Att jag fortfarande måste visa legitimation på systemet.

Sämst just nu enligt Gäby: Att Higges körsångsuppträdande på Kyrkans Hus gick på 120 spänn så vi inte hade råd att komma och skrika satanistiska hälsningar åt honom.

Jag är 27 år gammal, en ytterst deprimerande ålder. Ungdomsrabatterna är borta, man får erbjudanden om att prenumerera på damtidningar, och frekventa frågor om "Är det inte dags för barn snart, innan det är försent?"  Tiden när man fortfarande kunde vara "ung och lovande" på något område är för länge sedan över. Man riskerar dessutom att bli lämnad för någon flicksnärta som just gått ut gymnasiet, strålar av livsglädje och aldrig haft en cellulit; en farhåga som resulterar i en avsky mot samtliga kvinnor i ålderskategorier under min egen.

Min ambition är att bli sjuksköterska, även benämnt Slutty Nurse. Tre års utbildning för det senare, ett livslångt lärande för det förra. Mina två år som singel har dessutom renderat i viktigare kunskap än mina två år som student; vem bryr sig om var mjälten sitter, hur man gör hjärt-och-lungräddning och hur man bäst tar hand om en förstoppning när man kan nå insikt om den manliga rasens mentala underlägsenhet och därifrån utveckla den perfekta raggtekniken (att helt oanmält sitta fast som en sugfisk på någons ansikte har funkat bäst för mig, eller hur Svempa?)

Som många andra av oss oseriösa åttiotalister har jag ägnat mig åt den överskattade aktiviteten "varit ute och rest", det vill säga utnyttjat den dåliga ekonomin i underutvecklade länder och spenderat en femma per dag på en bambubungalow och ätit ris med grön, röd eller gul curry (i underutvecklade länder finns bara ett sätt att smaksätta maten). Genom att åberopa ett plötsligt intresse för att upptäcka världen och finna sig själv kan man dock dölja det något mer oädla syftet att få leva lyxliv på tretusen kronor i månaden.

Medelst att få möjlighet att utföra mina behov i ett hål i golvet och bli förföljd av sexuellt frustrerade indier ska alltså mitt liv ha blivit berikat. Jag betackar mig. Ska jag berätta vad jag lärt mig av att möta främmande kulturer? Att jag inte tycker om främmande kulturer. Världen är en dålig plats att vara på för en person som vid resor utanför Luleå med omnejd trycker handväskan mot bröstet i panik och är beredd att när som helst få ett skott i nacken (jag har oerhört svaga nerver).

Ambitionen med resan var dock att mitt i den smällkalla vintern komma tillbaka till fäderneslandet snygga, bruna och världsvana. Efter ca åtta dagar hade vardagen och lättjan infunnit sig och planen var skrotad.

Min reskamrat var dock av en annan kaliber; nämligen den vansinniga. Halv åtta, medan jag låg bakfull, steg hon upp varje dag för att springa längs Goas stränder, där mängder av västerländska turister låg och tände av efter gårdagens ecstacy-tripp. Fy fan vad exotiskt. När hon och jag lovade varandra att inte dricka länge än till klockan ett så var det hon som ställde mobilen (ja, det är sant) och lydigt hällde ut det som var kvar av sin Bucket och jag som låg på stranden klockan sju på morgonen och skrek åt en stackars nittonåring från Täby att jag var ölguden och ville döpa honom. Om skapandet kom även ur bakfylleångest, vore jag Rembrandt och min värld en något vackrare plats dagen efter.

Asien är en plats dit blekfeta, öldrickande, arbetslösa haschrökande svenskar åker för att komma bort från sin ohälsosamma livsstil och kan spendera ÄNNU lite mindre tid åt jobbsökandet och mer tid åt att dricka öl, röka hasch och bli bleka och feta. Så är det.

Bäst just nu enligt Gäby: Min ambition att återge konversationer med Higge lika skoningslöst såsom han har lämnat ut oss på internet. In your face bitch!

Sämst just nu enligt Gäby: Att min egen kulinariska dröm Bananlikördrinken i lördags i kombination med fuck-you spelet har gjort att jag inte minns en enda konversation.